Original subtitles

-Du ser strålande ut, min hustru! -Du också.

-Inte så illa för en gammal man. -Du är San Franciscos sexigaste karl.

-Grattis. -Du har redan gett mig så mycket.

Ingenting mot vad du har gett mig de senaste fem åren.

Så underbart vackert! Sätt på det.

Få se om jag kan knäppa det... Så.

Jag älskar dig. Jag har något åt dig.

-Vad är det? -Öppna det.

-Elizabeth Barrett Browning? -Första utgåvan.

-Var har du fått tag på den? -Jag har mina knep.

Tack. Det var den finaste present jag någonsin fått.

En underbar fest. Du har lyckats än en gång.

Om de bara kunde gå hem. Jag vill ha dig för mig själv.

Det har du ju. Jag vill dansa med dig.

John...vad är det?

Herregud... Säg något, John! - Kan någon hjälpa mig?!

Fem år senare

-Är det du, älskling? -Ja. Väntade du dig Sharon Stone?

Kan du skämta så tidigt på morgonen?

-Vad är det? -Din favoritparfym på din favoritfru.

-En oslagbar kombination. -Har du sovit gott?

-Ja, mycket gott. -Du ljuger så dåligt.

Jag behöver inte mer sömn, jag behöver mer styrka.

Vad vill du göra i dag? Vill du hjälpa mig beställa blomsterlökar?

Vi kan spela domino eller kort, och jag kan slå dig.

Du är redan skyldig mig 6 491 000 dollar.

En tillfällig svacka. Jag gör rent hus den här gången.

-Vilket väljer du? -Kort. Du ger.

Utan fusk den här gången.

-Vad gör du här så tidigt? -Jag ska till jobbet igen när jag ätit.

Vill du ha lite Chianti? Vi har en underbar ostgratinerad kalvfilé.

Vad är tre miljoner advokater på havsbotten? En bra början!

Ett tacksamt ämne. Har du hört av din dotter?

Hon gör sin mor galen, hon avskyr skolan, annars är allt bra.

Tonåringar ska ta avstånd från sina föräldrar.

Ibland har jag lust att ta avstånd från henne. Hon har låtit tatuera sig.

På handleden någonstans. Det kunde vara värre.

Jag ska träffa Amanda i New York. Jag borde inte ha lämnat henne där.

När din fru träffade en annan ville du ju komma så långt bort som möjligt.

Annie vill att du träffar en vän till henne.

Hälsa din rara fru att jag avstår från blindträffar.

Dessutom har jag träffat någon... Jag var ute och joggade-

-och såg en så underbart vacker kvinna.

Varje morgon joggar jag förbi hennes hus för att få syn på henne. Jag vet...

Man blir underlig om man inte träffar folk.

Det är något med henne... Hon verkar så sorgsen.

Toppen! En sorgsen, vacker kvinna. Som i en 40-talsfilm!

Vad du behöver är en kvinna som är rolig, spännande och sexig.

Lyd ett gott råd: Det bor fantastiskt vackra kvinnor i New York.

Passa på att gå ut med en av dem när du är där.

Jag kanske ska ta lite Chianti i alla fall.

Ska du åka nu?

-Jag vill inte lämna dig ensam. -Syster Ratchet är ju här.

Jag klarar mig.

Mötet i New York med folket från Barnens museum är viktigt för dig.

-Ja, men... -Vad då?

Vad är det, älskling?

Jag är ovan att resa på egen hand.

Jag har talat med flygbolaget.

Om de inte gör det bekvämt för dig ser jag till att deras aktier sjunker.

-Hur skulle jag klara mig utan dig? -Bra, säkert.

Jag mår bra. Åk nu.

Jag älskar dig.

-Är stolen där borta upptagen? -Nej.

Får jag byta?

God middag. Välkomna ombord på flight 359 till New York.

Förutom ett molnbälte över Chicago är himlen framför oss blå.

-Förlåt, jag stirrar. -Ja, det gör ni.

-Tror ni på ödet? -Skojar ni?

Förlåt mig, det måste ha låtit urlöjligt.

Skulle inte er replik vara "Nej, då, inte alls."

Ett glas Chardonnay till er... - Och ett till er.

Ni ser? Ödet...

Jag har sett er förut. Jag brukar jogga förbi ert hus på morgnarna.

-Det måste varit någon annan. -Nej. Ni bor på Broadway Street?

Jag skulle aldrig glömma någon så vacker.

Ursäkta, men jag vill gärna läsa min bok.

De av er som sitter på högra sidan kan se Chicago genom molnen.

Äter ni inte flygplansmat? Kycklingen var ganska god.

Jag har en vän på Union Street som gör en underbar kyckling...

Han heter Fred.

-Läser ni ofta henne? -Jag kan inte låta bli.

-Läser ni Charlotte Brandons böcker? -Jag måste, hon är min mor.

Alex Hale, Charlottes son. Får jag...?

"Till min älskade son Alexander, en prins bland män. Med kärlek. C.B."

Visst är vi lika?

Många tycker att vi har samma leende och ögon. Hasselnötsbruna.

-Hurdan är hon? -Hon är bra på poker.

Hon älskar Martini, avskyr bläckfisk, älskar fester, känner alla.

-Vad var det? -Jag vet inte. Dra åt bältet.

Spänn säkerhetsbältena. Vi försöker passera åskvädret så snabbt vi kan.

-Vi flyger rakt in i det! -Håll er lugna och sitt ner.

-Det är ingen fara, bara ett åskväder. -Jag är rädd.

Vi pratar. Om vi uppträder som vanligt kanske det känns bättre.

-Har ni familj? -Jag har en man.

Han är svårt sjuk. Det vore ironiskt om jag skulle dö före honom.

Jag har en dotter. Jag var i hennes ålder när min far dog.

Vi fortsätter prata. Har ni barn?

Nej, jag har inga barn.

-Hur gammal är er dotter? -Femton.

Det måste vara roligt att se henne växa upp.

Jag är skild. Hon bor i New York med sin mor. Jag saknar henne.

Vi verkar ha flugit igenom det.

Vi har passerat åskvädret. Det var påfrestande, men nu är det över.

Tack.

-Vill ni ha något? -Whisky med is, tack.

-Nu känner jag mig generad... -Gör inte det. Jag var vettskrämd.

-Men ni verkade så lugn. -Det var jag definitivt inte.

Skål för trygga landningar.

Jag vet inte vad ni heter.

Raphaella.

Trevligt att träffas.

Välkomna till New York. Besättningen tackar er för att ni flög med oss.

Låt mig hjälpa er.

Säkerhetsservicen väntar när ni är klar.

Tack för ert stöd.

Om ni väntar er någon turbulens i ert liv, ring mig.

Tror ni att vi kommer att träffas igen?

Förmodligen inte.

Amanda, min egen flicka! Hur mår du?

-Bra. Vad kul att du är här. -Det tycker jag med. Vad söt du är.

-Hej, Kaye. -Hur var resan?

-Inget vidare. Åskväder... -Du måste byta om.

-Måste jag det, pappa? -Det är ingen dum idé.

Jag fick brev från Amandas skola i går.

Hon har skolkat från sex lektioner.

-Är det sant? -Hon är omöjlig!

Du är omöjlig! Ska ni gadda ihop er mot mig nu?

Vad är det? Om vi ska kunna hjälpa dig måste du tala om vad som är fel.

Allt är fel. Jag avskyr skolan, avskyr att bo här, och ni bara skriker åt mig!

Och ni försöker inte ens förstå!

-Jag ska prata med henne. -Gör det!

Du är här några dagar då och då. Dig lyssnar hon säkert på.

-Hur går kampanjen? -Bra. Jag har chans att bli vald.

Hur blir det för Amanda? Både du och George är upptagna...

Amanda klarar sig fint.

Du ska inte döma mig. Du valde själv att flytta.

Det var du som sa att hon hamnat i dåligt sällskap. Jag vill bara förstå.

Tala med henne. Du kanske får något vettigt ur henne.

-Kan vi gå nu? Jag är jättehungrig. -Det var bättre.

Ha så kul.

-Raphaella! Så roligt att se dig. -Detsamma. Det var så länge sen.

-Hur var resan? -Hemsk. Vi åkte igenom ett oväder.

Jag avskyr ju att flyga.

Ja, jag kommer ihåg att du avskydde att resa till Europa varje sommar.

-Vad fin du är i håret. -Ja, visst är det fint.

Jag funderar också över att klippa mig.

Du har haft samma frisyr i åratal, du gillar inte att byta.

-Hur är det med dig? -Jag mår bra.

-Hur är det med John? -Han blir allt svagare.

Han mår inte bra. Han försöker låtsas att han mår bra för min skull.

-Hur klarar du av det? -Det är inte så farligt.

-Jag tror dig inte. -Det är inte jag som är sjuk.

Det måste vara svårt för dig att leva med någon så sjuk.

-Jag vill inte prata om det. -Det är bra att prata...

Jag tror att jag kan förstå vad du måste gå igenom.

Hur kan någon förstå hur det har varit?

Jag har varit så ensam. Jag saknar hans omfamning. Jag saknar honom.

Han klamrar sig fast vid sin stolthet. Det är så svårt att se.

Jag önskar att jag kunde göra något.

Sarah... Jag känner mig så hjälplös.

Det känns som om jag dör med honom.

-Hej, mamma. -Hej, farmor.

Får jag se på dig. Du är hemskt söt. Jag älskar din tatuering.

Det finns inget bättre än att få äta söndagslunch med er två.

Klackarna i taket. Vad vill du ha, Amanda?

Jag vill flytta till pappa i San Francisco, och det vet han.

Vi kan väl beställa först.

Ursäkta mig...

-Hej. Vilken överraskning. -Vill ni slå er ned hos oss?

Nej, jag ska träffa en vän, det gäller museet.

Jag sitter i styrelsen i San Francisco.

Förlåt, det här är min mor, Charlotte Brandon, min dotter. - Raphaella...

-Phillips. Så roligt att få träffa er. -Tack. Slå er ned här hos oss.

Bara ett ögonblick, om jag inte tränger mig på.

-Har ni lägenhet i stan? -Nej, jag bor på Park Hotel.

Så roligt, jag har läst alla era böcker.

Alla känner farmor.

Du är lik din far, fast sötare.

Ursäkta mig, där kommer min vän. Det var trevligt att träffa er.

-Hur länge stannar ni i New York? -Två dagar till.

Vi kanske kan träffas och ta en drink?

Jag måste gå.

Hon är förtjusande.

Har du lärt känna henne i San Francisco?

-Nej, vi träffades på planet. -Hennes man har varit sjuk länge.

John Henry Phillips. Phillips Enterprises. En humanitetsförkämpe.

Hennes far var affärskompanjon med John Henry.

Hon var mycket ung när de gifte sig.

Nu beställer vi, jag är utsvulten.

Du ska få se vad pappa har köpt åt mig.

-Hon manipulerar dig. -Ja.

Kommer du inte ihåg hur det var att vara tonåring?

Hon kanske borde bo hos mig ett tag.

Flytta tillbaka hit om du vill det.

-Mitt kontrakt gäller två år till. -Du är ju advokat, bryt det.

Jag tänker inte göra henne rotlös för att du ska slippa skuldkänslor!

-Du vill bara straffa mig! -Dumheter!

Låt mig få vara med och dela ansvaret.

Du hör inte på.

Jag måste gå. Jag hade väldigt trevligt. Hade du det också?

Var du och mamma någonsin kära i varann?

Ja, vi var väldigt kära.

Varför skilde ni er då?

Ibland växer människor ifrån varann.

Din mamma och jag ville inte samma saker längre...

Men vi älskar dig mycket båda två, och vi vill att du ska vara lycklig.

Jag hade varit lycklig om du inte lämnat mig och flyttat.

Det var i alla fall du som flyttade, och nu är allt plötsligt mitt fel.

Det är orättvist.

Det kanske inte är så bra just nu, men det ordnar sig, det lovar jag.

Det var vad du och mamma sa när ni skilde er.

Men ingenting har blivit bättre. Det har blivit värre.

Jag älskar dig så mycket, och jag är stolt över dig.

Men du måste ha lite tålamod.

Jag måste gå.

Har han inte ätit någon middag?

Hur länge har han sovit?

Nej, väck honom inte.

Hälsa honom att jag har ringt och att vi hörs i morgon bitti.

Ja. Tack. God natt.

Kan jag få numret till Park Hotel? Tack.

Hej, det är Alex.

Alex Hale.

-Jag hoppas att jag inte stör. -Nej. Jag satt och deppade lite...

Jag sitter runt hörnet på Clem's bar.

Vill du ta en drink med mig?

Ja. Jag kan komma ner om några minuter.

-Men det måste bli en tidig kväll. -Javisst, det får inte bli sent.

-Jag väntar här. -Jag kommer snart.

-Jag gör inte så här jämt. -Följer efter obekanta kvinnor?

Jag började just undra...

Medan jag väntade kom jag på att jag har följt efter någon förut.

Jag var sju år. Hon var tio, rödhårig och hade alltid pistolhölster i skolan.

-Vad hände sen? -Hon blev polis.

-Du hittar på. -Nej. Hon skickar julkort varje år.

Hon har visst nio barn.

-Jag är så glad att du kom. -Jag också.

Skål för trygga landningar.

-Din dotter är underbar. -Amanda...

Hon tog vår skilsmässa väldigt hårt.

-Du ville inte skiljas? -Nej.

Hur var det med dig och din man? Kärlek vid första ögonkastet?

Vi träffades när jag var 18.

Bara tre år äldre än Amanda! Du var bara barnet.

På sätt och vis har jag alltid varit vuxen.

Så allvarlig och ansvarsfull.

Sen gifte jag mig och började sköta ett hushåll direkt efter skolan.

Har du aldrig fått roa dig?

Vi har varit mycket lyckliga. Bara efter slaganfallet har det varit svårt.

Jag trodde aldrig att det kunde hända. Han är mycket fysiskt stark.

Och han är väldigt stolt.

-Det har varit svårt för honom. -Och för dig.

Nej. Jag har haft ett underbart äktenskap och varit mycket lycklig.

Det är han som har förlorat så mycket.

Vill du ta en promenad?

Lustigt... Jag känner mig väl till mods tillsammans med dig.

-Det gläder mig. -Mig också.

Titta här. Det här är roligt.

Vi ska ta ett kort.

Det kommer väldigt snabbt. Le nu.

Ett till.

Får jag följa med dig fram till ditt rum?

Jag kan inte göra så här.

Jag vet.

God natt.

Vem väntar du på? Du har stirrat på dörren i 20 minuter.

Jag bjöd in Raphaella Phillips. Jag hoppas att du inte misstycker.

-Men hon kommer visst inte. -Där är hon.

-Jag var rädd att du skulle utebli. -Det var nära att jag gjorde.

Jo, härom kvällen... jag skulle vilja säga...

Så roligt att du kunde komma!

Så vacker du är, vilken underbar klänning.

Amanda ringde, hon kan inte komma.

Hon skulle träffa sina vänner. Du vet hur det är.

Jag minns nog hur svårt det var att få dig att gå på vuxenfester.

Vi behöver dig för att avgöra ett vad.

Ursäktar du mig en liten stund? Du är i goda händer.

-Han är så lik sin far. -Alex berättade att han är död.

Vi hade i alla fall 16 underbara år ihop, och det är det jag vill minnas.

Man vet aldrig vad som kommer att hända en i livet, Raphaella.

När man finner lyckan måste man hålla kvar den. Nuet är allt man har.

Er nya bok...

Den handlar om Alex far och mannen jag blev kär i sen.

Mannen som var gift? Hur visste ni att det var rätt?

Kära vän, jag tror att vi känner när någon rör vid vårt hjärta.

Man känner sig förbunden, att man hör ihop.

Man vet att man vill tillbringa livet med den personen.

-Stör jag? -Vi hade en förtrolig pratstund, bara.

Jag ska ta lite mer av den gudomliga kaviarn innan jag åker hem.

Kom ihåg vad jag sa. Det är viktigt.

-Din mor är en enastående kvinna. -Ja.

-Jag tycker mycket om henne. -Det verkar vara ömsesidigt.

Jag borde gå nu.

-Ska du åka i morgon? -Ja. Klockan tio.

Gå inte än. Jag bor på hotellet, följ med och ta en drink med mig.

Bara en drink. Snälla du.

Jag kan inte.

Jag försökte hitta de rätta orden förut...

Jag vet.

Jag önskar att det här vore en annan tid, en annan plats. Jag önskar...

Vad då?

-Jag är rädd. -Varför det?

Jag är rädd för att bli förälskad i dig.

-Det är omöjligt. -Jag vet.

Men, du förstår... Så här är det...

-Vi behöver inte göra det här. -Jag vet.

-Vad ska vi göra, Alex? -Älska varann.

Kaye? Lugna ner dig... Vad är det?

Vad då? Herregud... Jag kommer på en gång.

Amanda har blivit rånad. Hon är på sjukhuset.

-Jag försöker komma tillbaka... -Oroa dig inte för mig.

-Pappa... -Älskling...

-Jag är här. -Förlåt. Vi skulle lyssna på musik...

Ingen är arg på dig, vi älskar dig.

Doktorn sa att du måste vila. Vi väntar där ute.

-Kommer ni tillbaka? -Självklart. Försök vila lite.

Tack och lov att det inte var värre. Läkaren sa att hon sover ett tag nu.

Så snart hon är bättre vill jag att hon kommer till San Francisco.

-Jag vill hjälpa till. -Jag tar ledigt ett tag.

Du är mitt uppe i en valkampanj. Jag kan ta ut semesterdagar.

Kan vi tänka på Amanda för en gångs skull? Jag vill bara hennes bästa.

Jag vill vänta ett par dagar och se hur hon mår.

-Jag ska ta en kopp kaffe. -Jag är tillbaka om en timme.

Tack och lov att jag fick tag i dig. Hon kommer att bli helt återställd.

-Vad är det? -Det vi gjorde var fel.

Inte alls!

-Jag hör av mig när jag kommer hem. -Nej. Och jag tänker inte höra av mig.

Om du bryr dig om mig måste du lämna mig ifred.

Två månader senare

Jag ser att ni lagt till det jag bad om, men det var nåt annat också...

Vi har lagt de europeiska investeringarna under ett konto...

Vänta, Richard... - Vi behöver inte göra det här nu, det kan vänta.

Nej, jag vill inte att du ska behöva besväras av några oklarheter efteråt.

Förstår du det?

John gör rätt i att ta hand om det nu. Det är för din skull.

Jag vet det.

Vill du skriva under där vi gjort en markering? - Och du också, Raphaella.

Låt mig få veta om det är något annat vi kan göra.

Tack för att du gjort det så smidigt, och förlåt min informella klädsel.

-Sköt om dig, min vän. -Jag följer dig ut.

Jag kommer snart.

Hur är det med dig? Du har tackat nej till två inbjudningar på sistone.

Mary och jag är bekymrade. Det är inte bra att isolera sig.

Ni behöver inte oroa er för mig.

Lova att höra av dig om det är något vi kan göra.

Sköt om dig.

-Jag ska låta laga en härlig middag. -Jag är inte hungrig, älskling.

-Du skulle ju inte ringa. -Och vi skulle inte träffas.

Vi misslyckades visst båda två.

Jag kan inte stanna länge. Jag ville bara träffa dig.

Johns testamente blev klart i dag. Han mår mycket sämre.

Men hur är det med dig?

Jag försöker att inte känna efter, det är enda sättet att klara av det.

Om jag skulle släppa fram alla känslor skulle jag bli galen.

-Tala om vad jag kan göra. -Håll om mig, bara.

Amanda kommer hit i morgon. Hon mår mycket bättre.

Vi ska gå till parken på söndag. Du kan väl följa med?

-Det är så öppet... -Ja, vi kan träffas "av en händelse".

-Stan är liten. Folk känner igen mig. -Bara ett par timmar.

Du kan väl försöka?

Jag ska försöka, men mer får det inte bli. Det blir för komplicerat.

Jag älskar dig.

Jag måste gå.

-Åk inte i vattnet. Hur stannar man? -Jag vet inte.

Man kör bara rakt in i något...

-Du gillar nog att se din far så här. -Ja.

-Är du stark nog för det här? -Ja. Jag älskar San Francisco.

Jag vet.

-Får jag fira min födelsedag här? -Börja inte nu...

Jag ska fråga mamma.

-Ni träffades ju i New York... -På restaurangen.

Roligt att träffas igen. Är det där svårt?

-Vill du pröva? -Jag tror inte det.

-Vill du äta lunch med oss? -Gärna.

-Utsökt. -Tack. Jag har lagat den själv.

-Jag är klar. Jag ska åka lite. -Var försiktig. Ramla inte i sjön.

-Hon är härlig. -Jag har saknat dig.

Och jag har saknat dig. Låt bli...

-Jag vill vara med dig. -Vi kom överens om...

Tillfällig sinnesförvirring. Jag vill älska med dig här och nu.

-Vad duktig du är. -Tack. Det är kul.

Ja, men jag är lite orolig.

Vi måste komma på ett sätt att vara tillsammans.

-Hej, Mary, hur mår du? -Bra. Vi har saknat dig.

Och jag har saknat er. Har du träffat min vän Alex Hale?

-Jag är sen. Hälsa John. -Det ska jag göra.

Hon är gift med Johns jurist. Hon tycker om att skvallra.

Det finns en liten restaurang på Union Street. Kom dit på torsdag.

"Olive Oyl's". Halv elva.

Halv elva.

God kväll. Jag heter Fred. I hörnet.

Ska jag ta kappan?

Du ser strålande ut.

-Ingen meny i kväll. Lita på mig. -Jag litar på dig.

Nu är vi här... Vi kan känna oss trygga. Ingen känner igen dig.

Vad är det?

Jag är förälskad i dig, och vi kan bara träffas i hemlighet.

Jag vill inte låta bli att träffas, men jag vill inte ha det så här.

Träffas på allmänna platser ett par timmar då och då...

Har vi något val?

Det ser gott ut.

Ska jag låtsas att jag inte älskar dig?

Allt är en enda röra.

När jag var liten ville jag inte att grönsakerna skulle röra varann.

Bönorna fick inte röra potatisen och inte majsen...

-Jag tyckte det blev en enda röra. -Nu skrämmer du mig!

När jag var sju eller åtta insåg jag att det inte påverkade smaken.

Ibland är livet rörigt.

-Vi ska klara oss igenom det här. -Hur då?

Jag vet inte. Men det känns så bra. Det känns rätt.

Vi måste ta vara på de ögonblick vi har.

-Jag älskar dig verkligen. -Och jag älskar dig.

Jag gillar fortfarande inte när grönsakerna rör varann.

-Kan du laga Moo Shu-fläsk? -Jag är bäst på det i hela stan!

-Det blir din bästa födelsedagsmiddag. -Har du bjudit Raphaella? Vad bra.

Håller du på att råka illa ut? Med Raphaella?

-Inte alls. Varför frågar du det? -Jag vill inte att du ska bli sårad.

-Vet hon att du lagar maten? -Hon har fullt förtroende för mig.

Allt kommer att bli så bra. Men tack för att du frågade. Du är toppen.

En underbar middag. Moo Shun var utsökt.

Om du tröttnar på att vara advokat kan du öppna restaurang.

Nu är det dags för presenter.

Vad mysig den var. Den är jättefin!

-Så fina! -Grattis på födelsedagen.

Jag ska sätta på dem.

Dags för tårtan.

Jag kan öppna.

Hej. Jag söker...

Titta, vad fina de är. - Mamma...

Där är du, min flicka! Grattis på födelsedagen. Jag har saknat dig.

Jag har saknat dig. Pappa lagade kinesisk mat och gav mig en fin tröja.

Jaså, du har börjat laga mat...

-Vi har visst inte presenterat oss. -Min vän Raphaella Phillips. - Kaye.

Jag visste inte att du hade en vän.

-Det börjar bli sent. Jag måste gå. -Nej, vi har inte ätit tårta än.

Jag måste gå. Ha en underbar födelsedag.

Tack för örhängena, de var jättefina.

Trevligt att träffas.

Det här är till dig.

-Hör av dig sen. -Det här var ett misstag.

Du skulle ju komma först i morgon.

Jag ska gå och röja i köket.

-Du får inte komma oanmäld. -Jag visste inte att du hade sällskap.

Det har jag inte.

Amanda verkar gilla henne. Hon tycker inte om George.

Jag är inte heller speciellt förtjust i honom.

Trots att det gått så lång tid grälar vi fortfarande.

Du är arg på grund av George, jag är arg för att du flyttade hit...

Jag reagerade för häftigt. Jag kunde inte stå ut med tanken...

Vi gjorde båda våra misstag. Men jag vill inte att det går ut över Amanda.

-Nej, hon behöver oss båda. -Vi borde nog dela på vårdnaden.

-Menar du att du vill ha vapenvila? -Ja.

Då säger vi det.

Då äter vi lite tårta med vår tatuerade tonårsdotter.

Har ni pratat nu? Om mig, menar jag?

-Ja, det har vi faktiskt gjort. -Berätta för henne.

Du måste bättra på dina betyg och ändra attityd till mig och George.

Du måste passa tiderna och sluta ljuga om vart du går med dina vänner.

Och då...?

Om du klarar de sakerna kan du få bo hos mig ett tag.

Är det sant? Tack!

Jag lovar att få bättre betyg och komma hem i tid.

-Vi tar en sak i taget. -Det låter också bra.

Tack. Det här blev en jättebra födelsedag.

Lite tårta?

"Han hör ditt dyra namn och ser i mina ögon bådas gråt."

Mr Phillips sover. Jag går ut ett tag.

-Jag var tvungen att träffa dig. -Kom in.

Hur är det med dig?

Jag är ledsen att det blev så där på Amandas fest.

Jag ville att du skulle vara här...

Vad står på?

Jag känner mig lycklig tillsammans med dig.

Jag har så dåligt samvete...

Vi lovade att inte göra så här...

-Jag måste gå. -Nej, gå inte.

Jag måste. Jag ska åka till Los Angeles i morgon, för museets räkning.

Jag blir borta ett par dagar. Vi ses när jag kommer tillbaka.

Vänta!

-Jag följer med. -Det går inte.

Ett par dygn ihop vore underbart.

-Jag lämnar aldrig min man. -Det har jag inte sagt.

-Det gäller bara ett par dagar. -Det här är allt vi har, kom ihåg det.

Hur skulle jag kunna glömma det?

Det ordnar sig på något sätt. Bara resa bort ett par dagar...

Du fattar inte. Det här är det enda vi någonsin kommer att ha!

-Ja, Annie? -Mr Phillips söker er.

Mr Phillips? Jag tar det.

Ja, sir. Jag förstår.

Klockan två passar bra.

Kom in, mr Hale.

Sätt er här bredvid mig.

-Hur står det till? -Angenämt att träffa er, sir.

Säg John. Slå er ned.

Tack för att ni kom hit. Ni tycker nog att det är en smula ovanligt.

Jag känner till ert förhållande med min fru.

San Francisco är, trots att den påstås vara sofistikerad, en liten stad.

Inte mycket undgår mig, trots att jag är sängbunden.

Jag älskar min hustru väldigt mycket.

Så mycket att det plågar mig att se henne instängd här med mig.

Hon känner sig inte instängd med er. Hon älskar er väldigt mycket.

Hon ångrar inte ett ögonblick hon tillbringat med er.

Det borde hon göra. Jag beklagar henne.

Ni ska veta att hon aldrig har upphört att älska er.

Och ni, älskar ni henne? Älskar ni min Raphaella?

Ja, det gör jag. Av hela mitt hjärta.

Jag vet lite om er, men inte tillräckligt.

-Ni har en femtonårig dotter. -Amanda. Hon har just fyllt 16.

Missförstå mig inte, men Raphaella är underbar med henne.

Hon älskar barn. Hon borde ha fått egna.

Det kanske hon kommer att få nu.

Det enda viktiga för mig är att Raphaella blir älskad för sin egen skull.

-Tänker ni gifta er med henne? -Om hon vill ha mig.

Det låter hon er nog veta. Hon vet vad hon vill.

Hon har låtit mig tro att det är jag som sköter allting här-

-men jag hade varit väldigt handfallen utan henne alla dessa år.

Hon får inte veta att vi har talat med varandra.

Inte ett ord till henne förrän jag är borta.

-Det ger jag mitt ord på. -Tack.

Ni har min välsignelse. Tala om det för henne när den dagen kommer.

Hon kommer att behöva er ännu mer då.

Precis som hon en gång behövde mig.

-Ni är en fantastisk människa. -Tack för att ni kom.

Det här är dinosaurierna. Den här är så stor och verklighetstrogen.

Barnen kommer att älska den.

Du är en underbar kvinna.

Du kan bli vad du vill-

-du kan göra vad du vill med ditt liv.

Men det viktigaste är att du är lycklig och att du är älskad.

Det är jag.

Jag älskar dig verkligen.

Jag vill dansa med dig.

-Minns du? -Det är klart att jag gör.

Jag minns allt.

Jag saknar det vi hade.

-Hur var det i Los Angeles? -Bra.

Kom in.

Jag måste tala med dig. Jag klarar inte av det här längre.

Det är slut mellan oss.

Det kommer inte att fungera. Vi måste sluta lura oss själva.

Jag måste vara tillsammans med John nu.

Jag vill vara tillsammans med honom. Vill du vara snäll och hjälpa mig.

Jag önskar jag kunde. Jag önskar så att jag fann de rätta orden...

-Inga ord kan göra det lättare. -Jag vill inte mista dig.

Ring inte, är du snäll.

Jag klarar det inte utan din hjälp.

Lova mig det!

Jag kommer alltid att älska dig.

Vakna, John. Vakna!

Herregud...

Vakna nu.

Vakna.

Vakna!

Förlåt mig!

Varför gjorde du så här?

John Henry Phillips död

Jag älskar dig med bredden, höjden och djupet av min själ.

Jag vill dansa med dig.

-Jag är rädd. -Var inte rädd, älskling.

Jag finns här. Du kommer aldrig att vara utan mig.

Inga besök, har jag sagt.

Är mrs Phillips hemma? Jag har redan lämnat två meddelanden.

Det är mr Hale. Be henne ringa snarast, det är viktigt.

Kära Alex. Jag reser utomlands.

Försök inte att kontakta mig. Raphaella.

Hon vill inte ha någon kontakt med er.

Jag har något att säga som skulle ge henne tröst.

-Knappast troligt! -Jag träffade mr Phillips.

-Så befängt! -Han ville träffa mig.

-Ni måste hjälpa mig. -Nej, jag måste skydda mrs Phillips.

Ni skyddar henne inte genom att göra så här. Ni måste höra på mig!

Ge mig åtminstone hennes adress så jag kan skriva till henne.

Jag kan vidarebefordra ett brev åt er. Då får hon bestämma själv.

-Skicka det så snart ni kan. -Nu har jag arbete som väntar.

GSTAAD, SCHWEIZ

Raphaella skickade tillbaka ditt brev oöppnat.

-Det ser så ut. -Att hon inte ens läste det...

Det här är väl hennes adress?

-Du gör helt rätt. -Jag får i alla fall tala med henne.

-Farmor hämtar dig sen. -Oroa dig inte, vi får nog kul.

Gör inte bort dig nu. Om hon inte vill ha dig, säg hej då och stick sen.

-Jag måste gå. -Jag älskar dig. Lycka till.

Kära Raphaella. De här sakerna hittade vi i huset.

Boken låg i Johns sovrum. Den kanske betyder något särskilt.

Mary hälsar så gott. Vi hoppas att du känner dig starkare. Richard.

Jag söker Raphaella Phillips.

Mitt namn? Alexander Hale.

Jag måste få träffa dig.

-Det är ett vackert hus. -Ja. Det har tillhört min familj länge.

Jag kan knappt fatta att vi står här. Det är så mycket jag vill säga.

-Vi har inget att säga varann. -Jo.

Han tog livet av sig. Jag var med dig när det hände. Han var ensam.

Du kan inte klandra dig själv för det. Han valde själv...

Han bad mig besöka honom. När du var i Los Angeles.

-Det tror jag inte. -Jag träffade honom.

Han ville träffa mig och få veta om jag verkligen älskade dig.

Det var inte därför han tog livet av sig.

Förstår du hur det kändes att hitta honom?

Du måste förlåta dig själv. Han ville inte se dig så här.

Du dog inte med honom. Han ville att du skulle leva!

Jag vet att du älskar mig.

Och jag har älskat dig hela tiden.

Vi kan antingen förlåta oss själva eller säga adjö.

Jag kan gå härifrån, men det skulle inte förändra någonting.

Var snäll och gå.

Älskade Raphaella... Det är med stort lugn jag skriver detta.

Jag tänker sluta mitt liv nu, medan jag ännu själv kan fatta beslutet.

Jag har träffat Alex, och jag förstår, kanske bättre än du själv gör.

Men om du vill ha min förlåtelse, så förlåter jag dig, av hela mitt hjärta.

Att bli förälskad är lika naturligt som att andas.

Följ ditt hjärta, och du ska veta att jag alltid är med dig.

Lev lycklig, min älskling. Det har jag gjort. Jag älskar dig. John.

Sitt och koppla av. Vi är i Paris om en timme.

Hejda planet!

Stanna!