Original subtitles

-Stig på, Erik. -Tack.

-Hej. -Hej!

-Fint att du kunde komma så fort. -Självklart.

-Kom. Gick resan bra? -Den gick jättebra.

Synd att ni inte kunde komma upp till oss över midsommar.

Christina hade tyckt det varit spännande med båtresan, ön och allt.

Vi tänkte ju komma andra veckan i juli, men... Ja, nu blev det inte så.

Men ni kanske har sommarrestaurangen nästa år, så kan vi komma då.

-Var var det den låg? Var det på Utö? -Restaurangen?

-Ja. -Gällnö.

Det är Gällnö värdshus.

-Gällnö? -Ja.

Men den ligger långt från vårt lantställe. Det är på andra sidan ön.

-Det har du inte sagt. -Jag tänkte säga det inför midsommar.

Men när ni inte skulle komma, så kom jag av mig lite. Men...

Jag har arbetat ett par kvällar också. I restaurangen. Jag är ledsen.

-Jag skulle ha berättat det, men... -Du lovade att ta det lugnt.

Men det har gått bra, så det... Jag... Förlåt.

Jag förstår att du är upprörd, Erik. Jag försökte avstyra det.

Om man vill se nåt positivt i det, så är det att Nina har orkat jobba...

...några kvällar i restaurangen, och att det gick så pass bra.

Det måste betyda att hon mår bättre.

-Vilka fler jobbar där ute? -Den ordinarie personalen.

Vi har stängt i stan, vi renoverar ju.

-Jobbar Calle Svensson där? -Erik, snälla!

Berätta nu, Ethel. Var de det?

-Vadå? -Calle och fru Rehnskiöld...

-Var de ett par innan hon gifte sig? -Att du orkar!

Jag såg dem dansa på midsommar, hur hett det var.

Snälla. Sluta sladdra om saken. Förstår du det?

Ja. Nån sa att hon bröt förlovningen...

-God morgon. -Nämen, hej på dig, du!

Här ska du få smaka på nånting.

Åh gud... Gud, vad surt!

Det är inte surt, den är sötare än nånsin.

Jaha. Då ska vi se.

Ja... Dagen har kommit.

-Dagen? -Er dag.

Vi tar tre abborrar...och en torsk.

Ni är kallad till inval. Ni känner till...

-Vänta, ta en gös också. -Ni känner till Kaparordern?

Ja. Jo, jag har lite kläm på vad ni är för några.

Det är ju alldeles tokigt att ni inte har blivit invald redan.

Ska man inte ha en särskild relation till skärgården?

Jo, visst. Och ni är köksmästare på den bästa restaurangen i skärgården.

Kan jag få en signatur?

Först funderade jag, tänkte att...

"Jaha, jag ska välja in herr Löwander - källarmästaren."

Men sen kom jag på att det herr Backe som egentligen styr och ställer här.

-Kaptenen på skutan. -Jag får se. Jag har lite att stå i.

-Det är ytterst få som är kallade. -Jaså?

-Ja. Ytterst få. -Jaha.

-Nästan ingen, faktiskt. -Nej, tråkigt.

Jag förstår att du inte ville prata hos mamma, men nu kan vi väl prata?

Du...

Erik. Snälla.

Säg nånting. Vad tänker du på?

Ja, det är mycket jag undrar över.

Jaha. Fråga de sakerna, då.

Det är nog ingen idé.

-Varför inte det? -Jag vet inte om du är ärlig.

Jag trodde det skulle bli annorlunda.

-Det ÄR det. Jag är annorlunda. -Nej, du är precis likadan.

Jag är inte som förut. Jag tycker att det är orättvist att säga så.

Jag borde ha berättat att jag jobbade - jag vet det. Och jag skäms.

Det är inte samma sak som att...

Att jag jobbar är inte samma sak som att jag brukade missbruka.

Det ska du tacka ja till.

Jag har ingen lust att bli "du" och "bror" med Rundström.

Nej, men det är annat folk med som är bra att ha tumme med i skärgården.

-Johan var med. -Jo, jag vet. Vad var det du ville?

Vilka var kvar i Enevik på midsommarafton efter att du åkt hem?

-Förutom Nina och Calle, då. -En förskräcklig massa människor.

Men ur personalen...?

Eh...

-Köksnissen, Frank. -Maltebo.

Maltebo, ja. Ja, serveringspersonal och...Ethels köksa. Vad heter hon?

-Annika. -Annika, ja.

Leker du fortfarande Sherlock Holmes?

Hej!

Hej! Åh!

Åh, vad jag har saknat dig!

-Du ser trött ut. -Det är ingen fara.

-Välkommen. -Trevligt att vara här.

Mamma är här.

Nej, det behöver du inte. De tar hand om den.

Nu är det ju inte helt klart än, men...

Vi...

-Nämen, det är jättefint. -Ja.

Verkligen. Nämen!

Min gamla skivspelare kom med också.

-Du... Här kommer jag att trivas. -Bra.

Vill du komma till mamma? Ja...

Har du nånsin sett nåt finare, va?

Titta på utsikten. Där kanske vi kan bada. Eller hur? Mm.

Är det min säng? Det är din säng.

Ja, nu var det ju så att jag inte var kvar till slutet.

Nej, jag förstår. Vilka var kvar då, när ni gick?

Jag kan inte säga säkert, fru Löwander.

Jag förstår. Men några såg ni nog.

Jo.

-Och var nån av dem fru Rehnskiöld? -Vid bryggan...? Ja. Jo, det var hon.

-Hon var kvar? -Ja, fru Löwander.

Såg ni biträdande köksmästare Svensson?

Jo. De dansade ju. Det...

Det var midsommar och många dansade, det var därför vi gått dit.

Eller de dansade...normalt.

Inte på nåt konstigt sätt. Ja, det var inte nåt konstigt att de dansade.

-Ja, det var allt jag såg. -Då kan Annika återgå till arbetet.

Tack.

-God morgon. -God morgon.

-Får jag lov att ta en kopp kaffe? -Självklart.

Går det bra att servera er själv, eller ska jag ringa på Karen?

Jag kan servera mig själv, tack.

-Har Erik redan åkt? -Ja, han är i Köpenhamn i dag.

Jaha.

Det ser ut som att det spricker upp. Det kanske blir fint väder i dag.

Hm.

-Vad fint det har blivit i sovdelen. -Tack för det.

Söta lilla Nina, vi måste inte småprata hela tiden.

Nej. Ursäkta om jag störde.

Jag är övertygad om att ni aldrig drömt om att få bo här på Graveholm.

Och gudarna ska veta att jag aldrig drömt om att få hit er.

Men nu är situationen som den är. Vi får göra det bästa av den, inte sant?

-Ja. -Mm.

-Har ni fångat nånting? -Ja.

-Hej. -Hej.

Nämen! Titta!

-Vilka fina fiskar. -Hon fångade en liten groda också.

-Fångade du en groda? -Den var jättefin.

Vad fint.

Titta, en båt. Får jag sätta i den?

-Träffade du pappa i morse? -Ja.

Vi äter frukost tillsammans innan Erik åker till jobbet.

-Förlåt. Herr Rehnskiöld, såklart. -Såklart.

Så, Christina. Nu är det dags för oss att gå och äta lunch.

Titta, vad blöt du blev. Då får du gå in och byta kläder.

♫ Granne, gör du nu som jag gör, ♫ vet denna oljan ger humör

♫ Vad det var läckert! ♫ Vad var det? Rhenskt bläckert?

♫ Oui, Monseigneur

♫ Granne, gör du nu som jag gör, ♫ vet denna oljan ger humör

Stensson, om det värsta hände... Om det började brinna i restaurangen.

Vad är det för typ av...undersökning som försäkringsbolaget gör då?

Ja. Alltså, det beror alldeles på vad det är... Vad det är man undrar över.

Nämen, för jag vet att när det brann i Stavsnäs, hos Westlunds...

Då... Ja, då gick ju snacket mellan skål och vägg att...

-Han tuttade nog på själv. -Jaså?

-Det är ju fruktansvärt! -Kriminellt.

Där jag är ifrån... Om man hör sånt snack, då går man hellre ner i älven.

Givetvis.

Så det är därför jag undrar hur man går tillväga när man undersöker sånt.

-Det blir polisutredning. -Det vill jag inte vara med om.

"66-årige Håkansson, 'Stålfarfar', nekades att delta i Sverigeloppet"-

-"p.g.a. sin höga ålder. Håkansson cyklade då loppet utom tävlan."

"Döm om arrangörernas förvåning när Håkansson kom före de tävlande"-

-"till etappmålet i Söderhamn."

Hur kan han vara snabbare än de som tävlar?

Han cyklar på nätterna också. Han sover aldrig - bara cyklar!

-Det kan väl aldrig vara nyttigt? -Han klarar det. Han är skåning.

-Det kan väl inte han rå för. -Roos?

-Kaparordern väntar i paviljongen. -Utmärkt.

Det är väl lika bra att jag byter om.

-Du klarar dig själv nu? -Ja, då.

Egentligen borde jag beordra dig att delta i spektaklet i stället.

Lycka till.

/MÄNNEN NYNNAR/

-Rundström? -Ja.

-Ceder? -Mm.

-Kaparbroder. -Tack, käre bror.

Stensson.

Tack.

Ceder! Då hugger vi i.

Åh, hupp! Åh, hej!

Svensson. Fru Löwander vill tala med er på sitt kontor.

-Nu? -Ja.

Jag kan inte. Backe är borta och vi har en full paviljong.

Det är nog bra om ni går upp. Hon sa att det var viktigt.

All right. - Ta över här.

Kan Svensson stänga dörren efter sig?

Har Svensson haft ett förhållande med min dotter?

Det är en enkel fråga. Har ni haft ett förhållande med min dotter?

Med all respekt, fru Löwander...

Jag skulle föredra om ni frågade fru Rehnskiöld i stället.

Ja, det där var ju svar nog. Ni sågs tillsammans sent på midsommarafton.

-Så nåt är det som pågår fortfarande. -Ingenting pågår. Det försäkrar jag.

Försök inte inbilla mig att det var en slump att Nina hals över huvud-

-gav sig iväg på midsommardagen.

Om det varit nåt, så...har vi lagt det bakom oss.

-Så nånting var det, alltså? -Ja.

-Nåt var det, men för länge sen. -Jaha.

Då kan Svensson se sig om efter ett nytt arbete.

Ja, fru Löwander.

Och ni borde skämmas!

Ni kanske borde fundera på varför Nina söker sig till mig.

-Ursäkta? -Jag bryr mig väldigt mycket om Nina.

Jag har aldrig älskat nån som henne. Jag är den enda som inte har försökt-

-att få henne att bli nåt hon inte vill vara. Ni och hennes man...

Nu får jag be er hålla tyst! En fullständigt oacceptabel ton!

Låt mig prata till punkt. Ni båda försöker tvinga in henne i ett liv-

-som hon inte är gjord för, som gör henne olycklig. Men inte jag.

-Jag vill ha henne precis som hon är. -Nu håller ni mun!

Ja, jag är klar nu.

Ja, om ni vill vara vänlig att ta på er den här.

-Ska jag ha en tygpåse på huvudet? -Det är en del av ritualen.

Ni ska gå på plankan.

Symboliskt. Ni måste dö, för att kunna återfödas i broderskapet.

-Ska jag ha en påse på huvudet? -Det är en symbol. Dödens mörker.

Sen tar ni av den, och då får ni skåda broderskapets ljus.

-Strålande! Sitter den bra? -Nej.

-Men ni kan andas? -Knappt.

Då är jag strax tillbaks.

♫ Nå välan, så tag dig då en sup

♫ Tag dig sen dito en, dito två, ♫ dito tre, så dör du nöjdare

-Flytta...flytta in dig. -Nämen, vad fan?

Kom inte dragandes med plankan.

Vilket ljushuvud skrev in att vi ska ha en planka för att välja in folk?

-Det är för fan inte Timmermansorden! -Nu står det planka i stadgarna.

Då har vi en planka! - Och vart ska du nånstans?

-Jag kommer strax tillbaka. -Nämen, du kan ju inte gå nu!

Du är ju Pater Justitiae!

Ska vi...

Hallå?

Ursäkta mig. Jag undrar vem som har gjort rabarberpajen.

Rabarbertarteletten. - Ethel.

Kan du komma? - Smakar den bra?

Den smakar precis som jag minns den.

♫ Alouette, gentille alouette

♫ Alouette, je te plumerai

-Varför har farbrorn en påse på sig? -Jag vet inte. Kom.

-Varför har farbror en påse? -Skit i det, så lever du längre!

Strunta i den otäcka farbrorn. Kom.

Första tuggan, och jag visste direkt att det var din rabarberpaj.

Finns inte dess like i hela världen.

-Bor du i Sverige nu? -Oh, ja. Sen många år.

Jag kommer ihåg att du bodde i Paris. Länge.

Nja... Så länge var det väl inte.

Några år.

Ja, Paris hör liksom till om man vill bli konstnär.

Jo, du brukade ju säga så.

Ethel, jag tog det väldigt hårt när du bröt förlovningen.

-Gjorde du? -Ja, jag var förkrossad.

Deprimerad. Jag kom knappt ur sängen den våren.

Ja, det märktes inte. Du svarade ju inte ens på mitt brev.

Jag var nog för stolt för att våga visa mina känslor inför dig.

Ja, jag... Jag var ju inte så glad, jag heller.

Men skulle jag gå här och vänta på en fattig konstnärskludd? Nej, du.

Kludd... Tyckte du inte att jag hade åtminstone lite begåvning?

Begåvad...?

-Begåvad var du. Och envis. -Ja.

Men det var det många som var, och är, utan att hamna på Nationalmuseum.

Du var i alla fall en stor inspiration för mig.

Nej...

Ingen har suttit modell för mig så många gånger som du!

-Du kluddade, och kladdade med lera. -Jaha. Jo.

Vet du? Jag tror mest att det var för att få av mig kläderna lite lättare.

Jaså, det tror du? Ja, jag lyckades ju med det några gånger.

Nej, det är ingenting som jag ångrar.

Det var en underbar tid.

Får jag fråga när du senast var på Thielska galleriet?

Är det nån som har sett mitt glas?

Nej, nej, herr Backe! Blunda! Det här får ni inte se. Vi är strax klara.

Backe, jag vet vad du är för en. Här har du inte att göra.

Nu måste jag be dig att lämna rummet.

Jag känner igen dig också. En av Johan Löwanders gamla supbröder.

Om jag inte minns fel, kastade jag ut dig.

Ditt namn var uppe, men Johan sa nej, för du hade varit på kärringen hans!

Ceder! Håll käft!

Mina...herrar...

Jag är inte fyllkaja nog för att kvalificera mig för detta sällskap.

-Ha en fortsatt trevlig maskerad. -Nämen, herr Backe!

Jag ber så mycket om ursäkt! Gå inte! Ni får medaljer, ordensband, hatt...

Nämn aldrig...

...Kaparordern för mig igen!

Det ska jag inte göra. Absolut inte.

Jag hade låga förväntningar på det gänget, men det här var fan värre!

Vilka jävla tomtar!

Vad är det med dig? Har du bränt en sås?

Jag...

Helga har gett mig sparken.

Från och med i morgon.

Helga?!

Stig?

Du ska fan inte sparka nån utan att prata med mig!

-Lugna dig. -Dessutom den bäste jag nånsin haft!

-Är du helt från vettet? -Ja, han har erkänt.

Vad pratar du om?

Han har haft en affär med Nina. Jag som alltid har litat på Calle.

Jag skyddade honom när DU ville sparka honom.

Det minns jag. Och jag hade fel då - och du har fel nu!

Han ska bort, och det är inget jag vill diskutera.

-I så fall så går jag också. -Jaså?

Ja! Om jag inte får bestämma vilka jag har under mig, så slutar jag.

I detta fall - bara i detta fall - så får du inte bestämma det.

Om de haft nåt ihop, har de varit två om det! Har Nina ingen skuld alls?

Självklart har hon det.

När du och jag var tillsammans - var det bara mitt fel?

Det kan du väl inte jämföra med det här?!

Varför inte det?

Det går inte att prata med dig, Stig! Det går inte att prata med dig!

Så. Nu har jag sagt upp mig om du inte får vara kvar.

-Det hade du inte behövt. -Det vet jag väl.

Men hon ska fan inte lägga sig i vilka jag vill ha i mitt kök.

-Sa hon varför jag fick sparken? -Ja.

-Åh, så jävla dumt. -Jag ber om ursäkt om du tycker...

Sånt där lägger inte jag mig i, så länge du sköter ditt jobb i köket.

Det här ordnar sig. När Helga fått tänka efter i lugn och ro-

-inser hon vilken katastrof det vore om både du och jag slutade.

Eller så är det det bästa som kan ske.

Gaska upp dig nu! Ta inte jobb nån annanstans, då blir jag förbannad.

Vi får se.

-Hej. -Hej.

-Du bara jobbar och jobbar. -Mm.

Är det inte dags för en liten paus?

Jo, jag tror det.

Förlåt.

Jag kan inte.

-Vill du inte ha mig längre? -Jo, det såklart jag vill.

Men...?

När vi gör det här...

Tänker du på honom då?

Nina. Förlåt.

Men du bröt ändå förlovningen för hans skull.

Och sen jobbar du med honom utan att säga det till mig.

Jag försöker, Erik. Jag försöker allt jag kan, hela tiden.

Kan vi inte bara, snälla, försöka vara ett riktigt par? Snälla!

Vad är det, då? Vad kan jag göra?

Du frågade i bilen vad det var jag tänkte på.

Ja.

Låg du med honom på midsommarafton?

Nej, det gjorde jag inte.

Förlåt.

-Ska vi ha nyponsoppa? -Ja, lite nyponsoppa blir gott.

Kakor och... Och glas har vi.

En liten flicka!

-Hoppsan! -Ska ni iväg?

-Ja. Vi tänkte gå och bada i Salsjön. -Jaha.

-Har ni pratat med er man om det? -Nej, han är ju inte hemma.

Jag vill inte verka... Men det vore bra om ni talade med er man.

Varför det?

Han och fru Rehnskiöld sa att jag inte får släppa iväg er på egen hand.

Vi klarar oss, vi har varit där många gånger.

-Jag skulle kunna följa med. -Det behövs inte, tack. - Kom.

Oj, jag hinner inte med!

Jo-hoo!

Ooh!

Gustaf Håkansson från Helsingborg, hela Sveriges stålfarfar-

-kom inpustande med en lagerkrans över axeln.

-God morgon. -God morgon.

-Eller god dag, kanske man ska säga. -God morgon.

-När kom du i natt? -Ett, ungefär.

Jag tog sista båten från ön.

Jag visste inte att du hade en fridag innan semestern.

Nej, det... Det visste inte jag heller.

Nähä. Vadå, då?

-Jag fick sparken. -Va?!

Men ska vi se det positivt, så får vi lite extra semester.

-Men varför har du fått sparken? -Jag kom ihop mig med Helga Löwander.

Om vadå?

Hon tyckte att jag uttryckte mig utan respekt. Men jag hittar nåt nytt.

Vadå? Du brukar väl inte prata med henne?

Det spelar ingen roll, Sonja. Jag hittar nåt nytt.

Jag förstår inte. Vad sa du till henne?

Det spelar ingen roll! Vad är det med dig? Du har tjatat om-

-att vi har EN semestervecka. Nu har vi hela juli. Kan vi inte vara glada?

Absolut.

Hej!

Gör inte utflykter med Christina på egen hand!

-Jag kan inte riskera nåt med henne. -Jag är inte sjuk längre, Erik.

Kerstin sa att de inte fick åka själva, men det struntade hon i!

Gör bara inte om det.

Erik. Erik!

-Rehnskiöld. -Hej, Nina. Det är jag.

-Hej. -Hur är det med dig?

Bra.

Jaha. Eh...

Jo, jag tänkte att jag...

Att jag ville ringa dig nu...

...och berätta att jag vet om det här med Calle.

Att Calle har haft en affär med dig. Men du behöver inte säga nånting.

Calle har erkänt alltihop. Men vad jag undrar lite är...

Har det varit Calle hela tiden?

Alltså...

Var det han som gjorde dig gravid?

Jag behöver inte diskutera det med dig.

Nej.

Jag har i alla fall avskedat honom-

-så att du inte behöver stöta ihop med honom-

-när du hälsar på oss med din egen lilla familj.

Har du avskedat honom?

Jag kan inte ha nån anställd som gått bakom ryggen på mig.

Det är inte acceptabelt.

Hur fan kan du vara så jävla hjärtlös?

-Nej... Du får inte prata så med mig. -Nej, bara du får säga vad som helst!

Bara du får göra vad som helst och tro att det inte sårar någon!

Vadå?

-Innan självmordsförsöket... -Innan olyckan.

-Det var ingen olycka! -Jo, Nina.

Nej, mamma, det var ingen olycka! Lyssna på mig.

Jag försökte ta mitt liv för att jag inte ville leva längre.

Och jag förstår att du inte ville kännas vid det-

-eftersom det sista du sa till mig var att det var mitt eget fel-

-att jag mådde så dåligt, att jag fick skylla mig själv.

Och sen lämnade du mig där.

Du övergav mig...när jag behövde dig som mest.

Nej...

Den enda människa jag någonsin har varit lycklig med är Calle.

Han är mitt livs kärlek.

-Ja... -Ring inte hit igen.

Sista båten går om en halvtimme.

Ska jag ta den, eller vill du att jag stannar kvar här ute?

Ja, jag har funderat en vända till på det här med Calle.

Jaså, det har du?

-Jag tänker ge honom en andra chans. -Bra.

-Om han ger mig en ordentlig ursäkt. -Lycka till.

Jag borde inte, med tanke på allt han kastade ur sig.

Skynda dig, för varenda restaurang i Stockholm kommer att slåss om honom.

Då stannar du?

Eller?

Gå ner till bryggan, så kommer jag snart.

-Men... -Kommer du ihåg de där?

-Men...! -Jag har alltid haft dem med mig.

När vi skulle hit i sommar, tog jag med dem och tänkte visa dem för dig.

Jag hade väl hoppats att...

Äh, jag vet inte vad jag hade hoppats.

Tänk att du har sparat dem!

Vi skrev till varandra varenda sommar.

Utom sommaren -30, för då var jag på Stockholmsmässan. Kommer du ihåg det?

Ja, det var en lång sommar. Vi var ifrån varandra länge då.

Jag vill läsa nånting för dig.

"Det bara regnar och regnar. Jag saknar dig alldeles förskräckligt."

"Johan har varit på ett fruktansvärt humör och vi grälar dagarna i ända."

"Jag vet inte hur mycket längre jag står ut. När det känns som mörkast"-

-"tänker jag på midsommarafton när vi dansade på bryggan i Enevik."

"Du höll mig hårt om livet och hela världen försvann.

"Det fanns bara du och jag. Jag har"...

..."gömt den stunden i mitt hjärta, den kan livet aldrig ta ifrån mig."

"Din älskade, H."

Ja...

Det blir väl så när man...träffar nån på en brygga en midsommarafton-

-för att det är precis det man behöver.

Jag förstod av ert samtal att ni ville diskutera er medicinering.

Ja, precis. Jag skulle behöva ett nytt recept på Veronal.

Mitt gamla har tagit slut.

Åh, mycket smet. Så här mycket smet?

Textning: Barbro Garneij Hansson Svensk Medietext för SVT