Original subtitles

God morgon, herr Rehnskiöld. Är ni redan tillbaka?

Ja.

-Jag tyckte jag såg er hos er fru. -Nej, jag åkte hem igår kväll.

Märkligt. Jag måste ha misstagit mig.

Nina?

Nina. Hör du mig?

Nina?

Nina...

Hör du mig?

Hallå? Hallå!

Kan vi få en läkare hit? Kom, hon har vaknat.

-Ja, välkommen! -Tackar.

-Trevligt. -Vår köksmästare.

-Rundström. -Backe. Min kollega Svensson.

-Välkommen. Gick resan bra? -Jo, då.

-Har du varit på Gällnö förut? -Nej.

Skärgården var inget ställe för en grabb från Sibirien.

Vi drev det här stället i 20 år, ända fram till kriget.

Oj, oj, då! Ja, stig in.

Ja...

Varje gång man kliver in här, slås man ju av det...

Vilken magnifik matsal det här är.

-Det ser ju för jävligt ut. -Ja... Ja, det är lite...

Det krävs lite målning och städning, men det är gjort i en handvändning.

Det är ju inget som är trasigt.

-Det är fortfarande hål i taket. -Ser man på. Men det ska ju ordnas.

-Ni sa det när vi var här i februari. -Ja. Sa jag det?

Nämen, har du sett, va? Svea, min gamla korvstånka, hon står kvar.

-Se där. -Fantastiskt, va? Den står kvar, den.

Här ser du, Calle. Här har du en riktig spis. Det här är grejer.

-Ingen ström. -Jo, men det ska det göra...

Det ska finnas. Jag har haft elektriker här, så den ska fungera.

-Ja, men det gör den inte. -Väldigt, väldigt märkligt.

Vi öppnar om tre veckor. Det här, det... Det duger inte.

Nej, verkligen inte. Det här är under all kritik.

Jag förstår inte att folk inte gör sitt jobb! Varför gör de inte det?

-Blir man inte upprörd? -Mm.

Så.

-Nu sover hon. -Bra.

Du...

Jag har funderat lite mer kring flytten till Skåne, och...

Jag tänkte att det är en bra idé om jag och Christina flyttar ner först-

-nu i juni, och du kommer i augusti.

-Varför det? -Det är så mycket att förbereda där.

Jag tror att det blir stressigt för dig. Jag måste jobba hela sommaren-

-så jag kommer inte att ha nån tid att ta hand om dig.

-Hm... Men vem tar hand om Christina? -Det gör Kerstin.

Jag har pratat med henne om det. Hon följer med, det har hon inget emot.

Det känns väldigt länge att vara utan Christina hela sommaren.

-Och dig, såklart. -Jag förstår det.

Men vi kommer och hälsar på. Såklart.

-Ja... -Jag pratade med Helga också.

Hon föreslog att ni bor i sommarhuset så länge. Låter inte det skönt?

Ja.

Ja, om ni tycker det blir bäst, så.

-Berätta. Hur var det där ute? -Det är rätt slitet.

Väldigt litet kök. Men man vänjer sig väl. - Så! Nu kan du gå in.

Var ska ni bo, då?

Det finns några rum för personalen. - Här har du en sovsäck.

Där kan du tränga ihop dig med köksor och servitriser.

-Du behöver inte vara orolig. -Man vet ju hur det brukar gå till.

-Jaha? -Jag jobbade en sommar på Sandhamn.

Det var ju ett äventyr. Långt ifrån stan, och sommarnätterna är ljusa.

-Man är några som ska bada... -Jag kommer att sakna dig och Björn.

Ja, det hoppas jag verkligen.

Du... Pratade du med Stickan? Fick du en till semestervecka?

-Nej, tyvärr. Det blir bara en vecka. -Vad synd.

Men då ska du och jag tränga ihop oss i ett tält i Danmark.

Det bli så trångt att inte Björn får plats.

-Var ska han vara, då? -Han får sova på hatthyllan i bilen.

Jag har en dröm. Jag har...

...dödat någon.

Jag vet inte vem eller varför, bara att jag inte kan få det ogjort.

Och jag förstår inte hur jag ska kunna leva med skulden.

Vad tror ni drömmen handlar om?

Ja...

Jag är i alla fall väldigt trött på den. Jag drömmer den varje natt.

-Vad tror ni skulden handlar om? -Jag skulle behöva Veronal igen.

-Det kan ni inte få. -Jag kan ju inte sova.

Jag blir aldrig frisk om jag inte kan sova.

Ni fick Veronal akut i början, men det är starkt beroendeframkallande.

Det är för riskabelt med er historia.

I drömmen upplever ni skuld att ni dödat någon. Känner ni skuld?

Jag hoppade genom ett fönster, beredd att lämna min dotter för all framtid.

Självklart känner jag skuld.

Personen som ni vet att ni dödat kanske inte behöver vara en person.

Kanske handlar inte drömmen om ert självmordsförsök.

Kanske handlar den om behov som ni känt er tvungen att avsäga er-

-eller döda.

Jag tänker inte tycka synd om mig själv.

Jag kan bara hoppas att min man och dotter är beredda att förlåta mig.

Så de kan lita på mig igen.

Strax, en sekund. - Ut med er!

-Har du tittat på köket? -Ja, jag var där igår.

Jag förstår inte vad det tjänar till.

-Men det är ju ditt kök. -Ja, just det. Det är mitt kök.

Det är jag som arbetar där.

Men har jag bett att det ska göras om från grunden? Nej!

Vi lägger ner okristliga pengar på köket, så börja inte gnälla.

Det finns inget man gör på en gasspis som inte görs bättre på en koleldad!

Varför ha spis överhuvudtaget? Man kan väl göra en eld på köksgolvet-

-och laga mat över? Eller hur? Det är bara att göra en brasa.

Tacka vet jag köket på Gällnö. Det är precis lagom stort.

Allt inom bekvämt räckhåll.

Ta två steg, sträck ut handen - ja, du har det i näven.

Att gå in i det köket är som att ta på sig en gammal, väl ingången kavaj.

Men nu ska 5-6 personer in i kavajen.

Man behöver ju inte ha så jävla stora kockar.

Ja... Sen har det ju hänt en hel del spännande saker i det där köket-

-efter vad jag har hört.

-Jaså? Har du hört det? -Från väldigt väl underrättad källa.

Mhm. Det tror jag är lögn. Dessutom kommer det aldrig att hända igen.

Nej. Nej, nej...

-Calle! -Hallå!

Vi håller en plats till dig! Alla andra är här bak.

Ursäkta.

-Hallå där! -Nämen, den förlorade sonen!

-Vi undrade vart du hade tagit vägen. -Nu är jag här.

Jo då, jag har förberett mig.

Flugfångare. Getinghatt.

Om det är getingar i matsalen, har du den på dig då?

Flugsmäck.

Råttfälla.

Gånger två.

-Havarti att gillra med. -Du är rustad till tänderna.

Jag är inte road av det här, men när Löwanders kallar, då ställer jag upp.

Jag tyckte jag såg Nina i matsalen. Fru Rehnskiöld.

Ja. Hon och Helga ska till Gällnö. De har sommarställe på andra sidan ön.

Jag förstår att de är i salongen, för här är det både kreti och pleti.

Vilken kategori räknar Roos sig till?

Ja, det beror helt på dagsformen.

-Var har du gjort av Uno? -Han är på kollo på Barnens ö.

-Vad härligt. Trivs han? -Det verkar så.

-Du tar väl ut din semester? -Ja, mina tre veckor.

Hur hade det sett ut annars?

Det är omöjligt att lägga ett schema när folk ska ha semester hela tiden!

Semestrar är ett jävla otyg!

Erlander får ta bort en semestervecka för ni kan inte lägga schema längre.

Vad fint! Ni har arbetat här tidigare, va?

Nej, det har jag sluppit.

Tack.

Här kommer du att kunna vila upp dig, Nina.

Det har varit ett fruktansvärt år.

-Ja, här är det sig likt. -Jaså?

Man sover två och två, så ta ett rum.

-Två och två?! -Pax för mitt gamla rum.

Här slipper man morgonsolen. Du kan ta den bingen.

-Man skulle ta ett bad nästan. -Måste man sova två och två?

Ja, förutom uppe på pigloftet. Där sover man fyra.

-Det blir bra för mig, det. -Det finns ett kyffe längst ner där.

Om du absolut måste sova ensam.

Tack.

Det här klarar du, Bengt-Allan. Inte hänga läpp.

Som ni har märkt, har Rundström bara gjort en bråkdel av det vi enats om.

Om vi ska kunna öppna om en vecka-

-måste jag be er hjälpa till med sånt som normalt inte ingår i ert arbete.

-När kommer de andra ut? -Några dar innan vi öppnar.

-Hur ställer ni er till det? -Självfallet.

Säg bara till vad ni vill ha gjort.

-Är alla med på det? -Visst.

Jag uppskattar det verkligen. Sen... Jo, det var en sak till.

Avloppet är trasigt, så jag får be er att använda utedasset tills vidare.

-Självfallet. -Inga problem.

Då sätter vi i gång.

Såg ni att vår gamla segelbåt ligger kvar?

Mm. Vi borde lägga i den, så den får svälla.

Minns du när du höll på att driva till havs i den? Usch, vad otäckt!

-Jag drev inte. Jag försökte rymma. -Nej, det gjorde du inte.

Jo. Peter och Gustaf fick göra roliga saker. Åka ut till öarna och tälta...

-Du var för ung för att följa med. -Nej, det var jag inte.

Peter fick göra en massa saker när han var lika gammal som jag.

Du ville inte att jag var ute, då det är skadligt för huden med mycket sol.

-För mycket sol är inte bra för hyn. -Det låter som 1800-talet.

Men nu råkar det vara sant. Ja, det kan ni sitta och le åt-

-men Nina har en fantastisk hy, och det är mycket min förtjänst.

Och pappa mer eller mindre tvingade mig och Gustaf att tälta och så där.

Vi skulle härdas, tyckte han. Jag var bara 10-11 första gången.

Gustaf gillade inte det. Han grät ibland på nätterna.

Då fick man trösta storebrorsan.

Varför tillät jag Johan att hålla på?

-Du tyckte likadant. -Nej.

Jo. Jag klagar inte, det var fantastiskt där ute på somrarna.

Jag försökte få tag i Gustaf för att höra om han kommer till öppningen.

-Han ringer inte tillbaka. -Tråkigt.

-Hur går det med restaurangen? -Dåligt. Rundström är en skojare.

-Vill du hjälpa till? -Nej. Nina ska vila nu.

-Det finns att göra. -Vad hade du tänkt dig?

-Hej. -Hej.

Så du har också fått en uppgift?

Ja.

Själv har jag varit på taket och bytt pannor.

Jag ska fixa med lamporna här också.

Hoppas vi får i ordning innan öppningen.

Fint att se dig.

Hur mår du?

Det är bäst att vi inte har så mycket kontakt. Det är bäst för oss båda.

-Jaha. -Ja...

Om jag fått välja själv, hade jag varit i Skåne med Christina.

-Och Erik. -Jag förstår.

Det var inte meningen att...

-Hej på er. Här luktar det gott. -Tack.

-Tjenare, Bengtsson! -Hej.

Jaha... Det där ser inte dumt ut.

Kan jag ta torsken och strömmingen?

Ja, visst.

Du har inga andra godsaker som inte är från havet?

Men som kanske har kommit PÅ havet, om du förstår?

-God dag. -God dag.

-Eivor. -Margareta.

-Vill ni ha hjälp? -Ja, gärna. Kom ni idag?

Ja, imorse, så det är min första dag. Det är så fint här.

-Visst är det? -Ja, det ska bli jätteroligt.

-Bad jag inte Eivor putsa stakarna? -Men det är redan klart, hovmästaren.

-Redan? -Ja, Evert hjälpte mig.

Jaha. Utmärkt.

-Jag putsade även serveringsvagnen. -Jaha.

Hoppas hovmästaren inte tog illa upp.

-Inte alls. Utmärkt. Tack, Eivor. -Tack.

-Var det du som skulle ha pors? -Åh, du är en pärla! Tack.

Åh, känn! Finns inget bättre.

-Nej, inte så dumt. -Nej.

Hur är det bokat?

Det är fullt ikväll. Sen har vi ett bröllop.

Så det ser bra ut fram till midsommar.

-Ska du inte följa med, då? -Nej.

-Det är öppningskväll. -Jag tror att det blir stimmigt.

-Du får det skönast hemma, Nina. -Men, får jag se på dig....

Nu ska vi se.

-Så, nu. Nu är du stilig. -Tack.

Då är det dags att öppna.

Välkomna. God kväll.

Nej!

Roos. Jag vet inte om ni vet vem jag är.

-Mycket väl, herr Rundström. -Så bra.

Jag har några goda vänner som skulle vilja byta till ett fönsterbord.

-Är det de? Carnell? -Alldeles riktigt.

Tyvärr. Jag har redan sagt nej. Det går inte.

De skulle verkligen uppskatta sjöutsikt.

Det tror jag säkert, men svaret är nej.

Jag vill helst undvika att blanda in källarmästaren, men om Roos...

En utmärkt idé. Låt oss fråga källarmästaren.

Jag vill inte ställa till besvär så här på öppningskvällen.

Inget besvär alls. Källarmästaren är säkert i faggorna.

Vi gör så, vi struntar i det. De sitter bra där.

De har ju spegel och blommor, och solen går snart ner. Det blir toppen.

Utmärkt, tack.

Jag får tyvärr inte tag på källarmästaren.

Hovmästaren är ett riktigt stolpskott.

-Nämen, vad säger du? -Oss emellan...

Jag är mycket besviken på familjen Löwander. Mycket, mycket besviken.

Man tror ju att ett sånt namn ska borga för kvalitet, men...

-Amatörmässighet på alla fronter. -Det var ju tråkigt att höra.

De får köra sommaren ut, men sen släpper jag inte in dem här.

-Sökte Rundström mig? -Ja. Källarmästaren...

-Ville ni prata om något, eller? -Ja, om ni har tid, så kan vi...

De är lite eljest.

Inser ni hur nära det var att vi inte kunde öppna?

-Det märks inte. -Det är fortfarande inte klart!

-Det kan bli stopp i avloppet ikväll! -Jag vet att allt kanske inte har...

-Inget är i närheten av acceptabelt! -Det kan ligga nånting i det, ja.

Men samtidigt... Nu tycker jag att vi blickar framåt, herr Löwander.

Jag drar av alla kostnader för att ställa i ordning på arrendefakturan.

-Inte ett öre förrän avloppet ordnas! -Nej. Då är vi överens.

Finemang. Tackar.

/JAZZMUSIK/

Vad har du i munnen? Visa mig. Gapa!

Gapa! - Nej!

Fy!

-Hej, Nina! -Hej!

-Vad fint att se dig! -Vad fint att se dig!

-Kom, så får du hälsa på Nils. -Jag visste inte att ni var här.

-Ja, här sitter vi. -Nämen!

-Hej! Nina. -Hej!

-Vad roligt, vilken överraskning. -Ja. Finbesök.

-Vad är det här för gullis? -Hon heter Louise.

-Hej. -Hej, Louise!

Vi har en treåring och en ettåring också.

Snabbt marscherat.

Så du jobbar? Jag trodde du hade barn och var gift med Rehnskiöld.

Ja, jag har barn och är gift med Rehnskiöld. Jag är bara här på besök.

Vi hörde att du var med om en olycka.

Fint att se dig på benen. Utan dig hade ju inte vi suttit här.

Stockholm utan Nina Löwander är inte detsamma.

-Har ni inte fått beställa än? -Jo. Det verkar vara mycket i köket.

Det fixar jag. Vi ses snart.

Då ska vi se. Då var det två oxfilé. En gös.

-Och ni? -Gös tar jag också.

-En flaska bourgogne blir bra, tack. -För alla fyra?

-Vatten blir bra för mig, tack. -Vatten. Och ni?

-Mjölk blir bra. -Ett glas mjölk. Det ordnar jag.

-Du får gästerna på gott humör. -Inte svårt en kväll som denna.

Sonen såg rent salig ut.

-Ja. -Vad fint.

-Varsågoda. -Tack. Vad snällt, Nina.

Ska hon börja servera nu också?

Hon kanske behöver det här, mamma.

-Kul att du kom ändå. -Jag måste ju se så att ni sköter er.

Jag får skjuts hem om en stund. Jag föreslår att du följer med.

Jag kom på en cykel - och åker hem på en cykel, mamma. Vi ses sen.

-Utsökt middag. -På återseende.

-Tack för en underbar kväll. -Tack ska ni ha.

/GALLSKRIK/

Aaah! Ah! Ah!

Aah!!

Aj!! Jag har brutit foten!

Jag trodde Roos höll på att bli rånad - det lät som han slogs för sitt liv.

Men sen visade det sig att Roos bara jagade en mus.

-Det var en råtta. -Sen sa Roos att han brutit foten.

Det gjorde fruktansvärt ont.

Jag kan inte ställa korrekt diagnos i en handvändning. Jag är inte läkare!

-Skönt att Roos inte blev rånad. -Ja, det var väldigt skönt.

Jag förstår inte vad Roos gör om nätterna. Nu har han stukat foten.

Restaurangen är abonnerad för ett bröllop. De får klara sig utan honom.

-Det är inte bra. -Jag kan hjälpa till - hoppa in.

-Nej, nej. -Ett bröllop är hur enkelt som helst.

-Det kommer inte på fråga. -Tror du inte att jag klarar av det?

Det handlar inte om det i första hand.

Du är här för att vila upp dig för att orka med flytten till Skåne.

Nu verkar ju restaurangen viktigare.

-Nej, det är den inte. -Då, så. Håll dig borta.

Det var inte min idé att spendera sommaren här. Jag ville till Skåne.

Jag tyckte om att vara där häromdan.

Det påminde mig om att jag kunde nåt en gång i tiden. Det gjorde mig glad.

Ja, jag kan ju inte hindra dig. Men du måste prata med Erik.

Mm.

Vet han ens om att restaurangen och sommarhuset ligger på samma ö?

-Nej... -Då måste du ju berätta det.

-Jag pratar med honom. -Det var inte så här det var tänkt.

Nej, jag vet. Jag ringer honom.

Vad läser du för nåt?

Eh... "Kris i befolkningsfrågan" av Alva och Gunnar Myrdal.

Jaha. Vad handlar den om?

Om att det föds för få barn i Sverige och vad man kan göra åt det.

Fast det är inte så svårt att räkna ut.

Det måste man nog vara professor för att inte förstå.

Det är inte världens roligaste bok.

-Varför läser du den, då? -Ja, bra fråga.

Om jag inte fastnar på första sidan, så ger jag upp. Direkt.

Just nu så läser jag "Krig och fred", men jag har glömt att ta med den.

-Jag har fler böcker om du vill låna. -Ja, gärna. Vad har du?

Jag har "Kommunistiska manifestet" av Marx och Engels.

-Är du kommunist? -Nej, verkligen inte.

Men jag... Jag tycker det tillhör allmänbildningen att ha läst den.

Och en diktsamling. Karin Boye. Läser du dikter?

Nej. Jag har inte gjort det, men jag lånar den jättegärna.

Kommunist har jag ju hela livet på mig att bli.

"Hej, Björn." Det är till dig, från pappa. Vi ska se vad han har skrivit.

"Jag hoppas att du och mamma har det bra. Jag har det bra här"-

-"men jag jobbar väldigt mycket. Det är väldigt fint här i skärgården."

"Det ska bli så roligt att visa dig."

"Här finns en badplats." Ska vi åka dit och bada då? Ja.

"Vi ses om några dar. Jag saknar er. Ge mamma en stor kram från mig."

"Hjärtliga hälsningar från pappa."

Ska du ge mamma en stor kram? Får jag det? Får jag en jättestor kram?

Åh, Björn.

-Graveholm. -God kväll, fru Rehnskiöld.

-Det är Nina här. -God kväll, Nina.

-Hur står det till? -Bra. Ni önskar tala med Erik?

-Ja. Och Christina. -Erik är i Köpenhamn några dagar.

Men då kanske det går bra att få tala en stund med Christina.

Kerstin är mitt i nattningen, så det passar mindre bra.

Några ord bara?

Försök imorgon igen, så går det säkert bra. Var det något annat?

-Nej. God kväll, då, fru Rehnskiöld. -God kväll, då, Nina.

Var är Backe?

-I stan. -Så vem ska hålla i bröllopsmiddagen?

Jag. Hurså?

Roos har gjort illa foten, så jag ska hoppa in som hovmästare.

Jag tänkte att vi kunde gå igenom körschemat, om du har en minut.

-Ja, visst. - Janne, ta över här. -Ja.

Jag har fått ett körschema av Roos, vi kan gå igenom det.

-Får jag säga en sak först? -Absolut.

Om du inte vill träffa mig, får du hålla dig borta från restaurangen.

-Ja. -Det här är min arbetsplats.

Mm. Och jag...

Jag förstår det och respekterar det. Jag...

...hade också tänkt be om ursäkt för hur jag betedde mig-

-när jag kom till restaurangen i höstas. Jag tror...

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ville. Jag bara...

Äh, du var ju sjuk i höstas. Jag dömer inte dig för det.

Det är fint att se att du mår bättre.

Tack.

Du och jag har ju varit med om en hel del saker tillsammans.

Ja, det är väl ingen överdrift.

Men jag tänkte att vi kanske kan lägga det bakom oss.

Vi kanske kan fortsätta som...

...kollegor och...vänner?

Ja. Det låter bra.

-Ja... Fördrink från 17. -All right.

"Kärleken är tålmodig och god."

"Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den."

"Nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre."

"Och störst av dem är kärleken."

Vi utbringar en skål för det vackra brudparet.

Skål!

Kära gäster, nu bryter vi taffeln.

Medan vi dukar om till förfriskningar och dans, får ni ta en nypa luft.

Tack.

Eivor... Eivor!

Jag kommer! - Då ses vi sen.

-Vi ska röja för dans nu. -Jag vet, jag var på väg in.

-Du kan ju inte... -Jag vet, jag var bara ute en sekund.

/EN VALS SPELAS/

Nej, jag... De är så fina bara.

-Ja. -Jag är bara fjantig.

Tack för ikväll.

-Jag har en ny dröm. -Berätta.

Jag sjunker. Jag har förstått att jag ska dö, men det gör ingenting.

Jag känner ingen ångest över det.

Jag vill bara att det ska ta slut. Men sen så kommer det någon och...

...och håller mig kvar, lite som snöret på en ballong ungefär.

Plötsligt blir jag rädd, jag förstår att om jag dör nu, så...

...så kommer jag inte att få träffa den här personen nåt mer.

Men sen när jag vaknar, så skäms jag. För den här personen...

...är inte min man eller min dotter, som det borde vara.

Det är nån annan.

Textning: Barbro Garneij Hansson Svensk Medietext för SVT