Original subtitles

Nyss var Miras största problem att skiljas från sin vän Galad.

-Några ska adoptera henne. -Vår sista jul.

I samma hus, exakt 100 år tidigare, bodde den fina flickan Rakel.

Jag vill att något spännande händer.

Men när två forskare tappade bort ett svart hål bands tiderna samman-

-och plötsligt hade Mira och Rakel bytt plats med varandra.

Inte konstigt att Mira, som är i Rakels kropp-

-tror att allt är en dröm i kapitel 2.

Okej, jag somnade under trappan. Så måste det vara!

Det här är en dröm. Och varför låter jag helt koko när jag pratar?

Hej, hej. Hallå, hallå.

Fläta? Vad oskönt.

Men åh! Så klart jag har en hund. Bästa drömmen ever.

-Men kära barn, hur ser du ut? -Jag vet, som nåt ur en gammal film.

Och hör du min röst? Det låter sjukt.

Inga exter, om jag får be. Fotografen anländer vilken minut som helst.

-Gå och gör sig anständig ögonaböj. -Va?

-Gå till ditt rum. -Jaha. Det fattade jag. Absolut.

Cool dröm! Jag undrar hur mitt rum kommer att se ut.

Vad underligt.

-Var är jag någonstans? -Galad: Mira?

-Vem där? -Mira? Mira!

Har du lådan? Mira?

-Vad vill han mig? -Mira!

Vad är det där för någonting?

Aj.

/KRAS/

Aj, nej.

Mira? Vad håller du på med?

Men vad har hänt med salongen?

Hur ser här ut egentligen?

Jösses.

"Människor till Mars"? "Flygresandet minskar"?

"Onsdag 2 december 2020"?

Brysselkål? Det är inget för mig!

/HÅRD DANSMUSIK/

Reklamspeaker: Ser ut som kött. Smakar nästan som kött.

Mira, vad är det? Vad har hänt?

Vad är det för oväsen här?

Hjälp!

Jag har sett Mira göra sjuka grejer, men det här tar priset.

Hon är bara nervös. Det kan bli så när man ska träffa sin nya familj.

Man kan göra vad som helst för att man är rädd för att misslyckas.

-Tycker du att det låter som Mira? -Nej.

Men hennes föräldrar omkom ju i en bilolycka. Då blir man hipp som happ.

Det var sju år sen. Varför skulle det märkas först nu?

Hej, hej, Mira. Det är ingen fara. Det kommer att gå bra.

Rakel, skärp dig. Du måste säga något.

Ursäkta, jag... Va?

Hur låter jag?

Gode tid, vad i hela friden...?

Det kommer att gå jättedåligt, det här. Och familjen är redan på väg.

Jag kan inte ringa och ställa in nu bara för att hon har blivit koko.

-Men vad ska vi göra, då? -Vi får bara hoppas att det går bra.

/MOBILSIGNAL/

Det kommer att gå jättebra, det här.

Den här kanske?

Nej, jag vet inte.

Den här?

Nej.

Här finns inget jag kan ha på mig, bara en massa gamla tantkläder.

Nej, absolut inte.

Den här kanske.

Nej, jag vet inte.

Lyckokolbiten, min skatt.

August?

Det är ingenting. Jag polerar bara min...vår lyckokolbit.

-Fotografen är klar. -Jag kommer. Jag kommer, käre bror.

-Men hej, lilla gumman. -Tja.

Åh nej, jag måste tänka gammal film.

-Goddagens. -De blir mindre och mindre.

Man säger att snart får allt plats i en så liten låda-

-att man kan bära den i en rem om halsen. Men det tror inte jag på.

Här är anledningen till vårt företag.

Tänk om man får ut porträtten med en gång.

Anledningen till vår förmögenhet.

Då skulle man kunna ha bilderna i en liten bok, en ansiktsbok.

Det är den första biten kol som vår far bröt när han startade företaget.

Lyckokolbiten.

Vissa av oss är övertygade om att den ger tur.

Därför får den plats i fotografiet.

Vad i hela friden!

Jag sa ju åt dig att göra dig klar. Vi fotograferas bara en gång om året.

-Till Insta? -App, app, app!

Märta: Så, det får duga.

Här har vi min vackra familj.

-God dag, herr Ahlsten. -God dag, fru Colt.

Om jag då får be er att positionera er.

Då får jag be herrskapet om stillhet.

Jo, flickan... Ska hon se ut så?

Nämen, Rakel! Skärp dig.

Hon kan väl inte le på fotografier. Hur skulle det se ut?

-Jag trodde ni ville ha likes. -Likes?

-Så här, då? -Ja, det är mycket bättre. Tack.

Nej. Nej, det blev inte alls bra.

Var vänliga och ge mig några minuter, så ska jag förbereda allt igen.

-Hur är det fatt med flickan? -Jag vet i ärlighetens namn inte.

/HÄST GNÄGGAR/ Åh, kolla hästen! Vad cute.

-Du får allt tala henne till rätta. -Ja, jag ska.

Nämen, var blev hon av nu, då?

Får man klappa?

Ja, det går väl bra, fröken.

Titta, Fylke. Vi har finbesök.

/GETTER BRÄKER/

-Hej! -Åh, nu kommer Bulken. Tjoho!

Och här kommer Storfuling. Och de strider, pju, pju!

Hej.

Vad gör du?

Hallå? Jag vet att jag låter konstigt men hörs gör jag. Vad gör du?

Oj, nej! Leker du med kottar?

Agneta säger alltid: "När vi var små hade vi bara kottar att leka med."

Får man vara med, eller?

Tack. Vad heter du förresten?

-Vet inte hon det? -Nej, hur skulle jag kunna veta det?

-Jag är Sören, fröken Rakel. -Rakel? Nej, Mira heter jag.

Nej. Jag är Sören, ni är fröken Rakel.

-Fryser hon inte? -Man fryser inte i drömmar. Kolla.

Kolla, jag fryser inte alls.

Man kan göra typ vad som helst utan att frysa det allra minsta.

Okej, jag fryser. Jag vill vakna nu.

Är allt bra, fröken Rakel?

Men tänk om det inte är en dröm.

-Sören, vilket datum är det i dag? -Den 2 december.

-Men vilket år? -20, så klart.

2001, 2002?

Det är ju 1920.

1920!

Svensktextning: Lena Edh Iyuno Media Group för SVT