Original subtitles

Det femte året av det dödligaste kriget i historien.

Även om Nazityskland är försvagat, verkar landet fortfarande oövervinnligt.

Stormakterna kartlägger den nya världens gränser.

Polen kan antingen bli fritt eller förslavas av Sovjetunionen.

Polackerna är redo att gå ut i strid.

Hemvärnet väntar besked från London att påbörja upproret.

Loppet mot klockan börjar...

Ut!

Herr Officerare.

Min dotter är bara sex år.

Jag lär henne tyska.

Hon kan sjunga för er.

Jadzia.

Sjung.

- Är ni folktyskar? - Nej.

Jag har studerat konst i Wien i fyra år.

Bara en sida är korrekt. Ni har ett val.

Jag förstår inte.

- Ska vi flytta på oss? - Bestäm er.

Den här eller den andra.

Varför?

Den här eller den andra?

Jag kan inte.

Välj! Vad spelar det för roll? Hälften av oss måste dö!

Nej.

Hälften måste dö.

Krona-ni. Klave-dem.

Det är ingen fara.

Klave. De här klarar sig.

Män, på min order! Vänster om!

Helt om!

Ladda!

Sikta! Eld!

- Det var på tiden. Hur var er morgon? - Inte illa.

Ge mig ett ögonblick.

Hej, sötnos. Vad sägs om att gå ut med mig?

- Larva dig inte, Tom. - Nej, tack.

- Få se på er. - Officerare!

Sköt er själv.

Min far uppfostrade mig till gentleman, så jag måste säga ifrån.

Tom, låt det vara.

Nej, du hörde honom. Han är inte engelsk.

- Vad sa ni? - Ni hörde mig klart och tydligt, löjtnant.

- Ni är inte ens britt. - Nej, ni har rätt i det.

Men jag är en god vän till överstelöjtnant David Schilling.

Av uniformen att döma är han er överordnade. Så har ni mer att säga?

Kom nu, Tom. Det är inte värt det.

Kom nu, så går vi.

Jag är fortfarande här, sötnos.

Jag sätter mig här. Jag behöver något att äta.

Kompis, kan vi bli serverade?

Har ni något emot att jag sätter mig? Jag har fått nog av officerare för i dag.

Tyvärr måste jag erkänna att även jag är officer.

Löjtnant Jan Kwiatkowski. Polska armén.

Polack? Jag tar den risken.

Dorothea Andersson. Doris.

Sätt er ner.

Är ni verkligen bekant med deras befälhavare?

Ärligt talat, nej, men tillåt mig att visa er något.

Jag har lätt att minnas namn och ansikten.

Och givetvis känner jag igen de allierades gradbeteckningar.

På personalens vägnar vill jag säga att ni alltid är välkommen här, herrn.

Tack.

- Bor ni på hotellet? - Nej, i närheten på Burleigh Street.

Eftersom jag inte har äggrationer? äter jag här.

Jag har inte heller det. Jag anlände precis från Sverige.

Jag känner ingen här.

Jag skulle vilja bjuda er på frukost, men tyvärr ska jag lämna England.

Premiärministern?

Jag förväntade mig inte er.

Ska ni resa härifrån?

Ja, till Skottland. För att träna fallskärmshopp.

- Sen hoppar jag tillbaka hit. - Vi måste ge oss av.

- Följ mig. - Men jag...

Och jag uppmanar er att inte tala om det.

Inte ett ord till någon.

Även om de skär er i stycken.

Det är en regeringshemlighet. Yttra inte ett ord till någon!

Engelsmännen är inte nöjda.

- Ni driver det för hårt. - Inte hårt nog.

Jag har försökt ordna ett möte med Churchill i sex månader.

Men som polack har jag ingen chans till ett möte.

En sovjet skulle ha en bättre chans till det.

Det är som det är.

Endast tyskarna ger honom mer besvär än vad vi gör.

Mina herrar, om ni följer mig...

Premiärministern träffar er om en kvart.

Ni får tolv minuter av hans tid.

Hur lyckades ni med det?

Jag är landets premiärminister.

Teoretiskt sett har vi samma ställning.

Men han möter oss i en främlings hem.

- Behöver ni hjälp? - Nej tack.

Jag är på väg till min enhet och behövde bara vila upp mig.

- Era papper, tack. - Har jag gjort något fel?

Jag är officerare i amerikanska armén.

Jag har mina papper här någonstans.

"Donnerstag" betyder torsdag. Ni var mycket klyftig.

- Herr premiärminister. - Winston.

Tillåt mig att presentera löjtnant Jan Nowak, direkt från Warszawa.

Nowak, så ni har mirakulöst lyckats ta er ut från Warszawa?

Och nu vill ni återvända?

Jag vore en usel kurir om jag bara reste åt ena hållet.

Hälsa era vänner i Warszawa

att vi alltid kommer att vara vänner till ert land.

Men numera är det en del av den sovjetiska krigsteatern.

Därför är inga militära insatser möjliga utan sovjetiskt tillstånd.

Premiärministern, det gäller inte huruvida

Polen ska söka sig öst eller väst.

Sovjeterna vill omvandla Polen till deras 17:e republik.

Det gäller landets frihet,

vilket Hans Majestäts regering och den förra premiärministerns...

Nowak! Jag tänker inte skicka RAF

eller Sosabowskibrigaden in i Warszawa.

Er armé måste glömma det här upproret

och invänta sovjeterna.

Vi kommer att tillbringa ett decennium under sovjetisk ockupation.

Inte nödvändigtvis.

Jag har ett förslag till Stalin.

Endast Bór hemma i Polen kan hjälpa mig.

Här i London är vi maktlösa. Bór måste förstå det...

- ...så jag kan påverka Stalin. - Påverka?

En drabbning.

En öppen strid mot tyskarna. För Warszawa.

Det är självmord. Förstod ni inte vad Churchill sa?

Det är inte upp till er.

Er uppgift är att övertyga Bór att starta ett uppror.

Utan överbefälhavaren.

Oavsett vad herr Churchill anser om saken. Har ni förstått?

Ja, premiärministern.

Bege er till träningen nu. Återvänd till Warszawa snarast möjligt.

Beredda?

Kom igen, löjtnant! Är det ert första hopp?

Nej, mitt tredje och förhoppningsvis inte sista.

Målet i sikte!

Löjtnant! Håll armarna emot bröstet!

- Löjtnant! Är ni oskadd? - Jag tror att jag bröt armen.

Ni kommer inte få hoppa igen. Inte förrän kriget är över.

Obersturmbannführer! Ni är tillbaka?

Det kan man säga. Himmler skickade mig.

Jag nyttjar ert kontor.

Dessa skickades av vår agent i London med diplomatpost via Madrid.

Mycket bra. Starka linjer.

Men varför tog han inte ett fotografi?

En vacker ung man med ariskt utseende.

Varför ser vi på honom?

Den vackra unga mannen är löjtnant Jan Kwiatkowski.

För sex månader sen reste han till London via Stockholm

med hjälp av organisationen "Załoga."

- Er informant... - Jarach.

Jarach har rapporterat att de redan har smugglat dussintals till Storbritannien.

Vad är så speciellt med honom?

De har smugglat in Kwiatkowski två gånger.

- Två gånger i samma riktning. - En kurir...

Ja, ja...

Vem träffade han i London?

Mikołajczyk, Anthony Eden och Churchill.

Ja, Sir Winston Churchill.

Så vem träffar han i Warszawa?

- Witze? - Bór.

Mina herrar...

Reichsführern har skickat mig för att gräva fram hemvärnets befälhavare

innan ryssarna tar över Warszawa och befälhavarna faller i deras händer.

Kommer ryssarna att ta över Warszawa?

Sturmbannführer, ni är officerare i SD.

Samla inte er information från ministerns radioanföranden.

Denna Kwiatkowski...

Om Herren verkligen är på vår sida, kan vi vända krigslyckan.

Premiärministern vill träffa er.

Vad har ni gjort?

Det är ingen fara. Armen läker.

Men jag kan inte hoppa. Jag måste resa över havet via Stockholm.

Och hur lång tid tar det?

I morse landsteg de allierade i Normandie.

Nu är det av yttersta vikt att vi skapar en relation med sovjeterna...

- ...och ni bryter armen? - Vilken relation? De lär invadera oss.

Jag bryr mig inte hur, men ta er till Bór omedelbart!

Ja, herr reichsführer.

Kwiatkowski är vår bästa möjlighet att komma åt Bór.

Ja visst.

Väl talat, reichsführer.

"En enkel kurir kan vara Herrens budbärare."

Vilken idiot.

Warszawa...

Vänta.

Ni borde vara försiktigare, löjtnant. Vi kör på vänster sida.

Det var inte officerarens fel, utan den jävla jänkaren bakom ratten.

- Vad idiotiskt... - Ursäkta?

- Ser en tysk spion ut så där? - Jag har aldrig träffat en. Har ni?

Kommendören är inte här. General Tatar träffar er.

Följ mig.

Jag är här för att träffa kommendören.

Har ni inte hört? Kommendören är bortrest för ett par månader.

- Vad gäller det? - Jag måste återvända till Warszawa.

Jag skulle gärna hjälpa er, men jag har dåliga nyheter.

Gestapo sprängde "Załoga."

Vägen via Stockholm och Gdynia är stängd.

- Om det var allt... - General.

Jag hörde talas om en luftbro från Brindisi till Tarnów.

Det finns en luftbro.

För höga tjänstemän och avgörande leveranser.

För V-2-robotar mot London, och inte för er.

- Får jag påminna er om... - Det får ni inte.

Jag bestämmer här. Ni är inte så viktig.

Jag kommer inte att stoppa er.

Res till Brindisi när ni vill.

Precis som alla andra. På ett skepp över havet.

Uppdraget är slutfört, general.

- Jag tar min systerdotter hem. - Tack, kadettofficer.

Har vi kvinnor i armén nu?

Vi rekryterar barn om vi måste.

- Hur gick hoppet? - Inga problem, men känslan...

- Det är intensivt. - Jag berättade precis...

...att kuriren från London bröt armen under ett träningshopp.

- Vilken idiot. Jag är 46 och klarade mig. - Han är ingen fallskärmssoldat.

Men det kommer inte att stoppa honom. Ingenting gör det.

Han tar sig till Warszawa, även om han måste simma.

Inte innan sovjeterna invaderar.

Vi får vänta. Vi kan inte börja utan brittiskt understöd.

Kamrat Stalins röda armé tvingar frontlinjen västerut och krossar fienden.

Ett regn av stål och eld från tusentals kanoner

har skapat oordning i de tyska leden...

Skulle vi kunna byta plats? Tack.

Flera divisioner har upplösts eller blivit utplånade.

Det är ni. Vilken slump.

Det var ingen slump. Jag såg er gå in i biografen.

Ni sa att ni skulle resa härifrån.

- Jag tror att jag är skyldig er frukost. - Fick ni äntligen era rationer?

Hertigen av Marlborough har gett piloterna de högsta utmärkelserna.

Och nästa tisdag ska lady Jane anordna en bal till deras ära...

Nej, jag har en bättre idé. Vi går på balen.

- Menar ni allvar, löjtnant? - Varsågod.

- Ursäkta mig ett ögonblick. - Vem var det?

Jag är strax tillbaka.

General, löjtnant Jan Nowak. Kurir från hemvärnet i Warszawa.

Jag har hört talas om er.

Det förvånar mig att ni är kvar. Väntar de inte på er?

General Tatar vägrar att flyga mig till Brindisi.

Jag måste tala med er innan jag reser.

- Ni ignorerar befälsordningen. - Ja, major.

Varför vägrar Tatar er?

Jag vet inte, general. Han sa bara att han bestämmer.

Intressant.

Men jag kan inte hjälpa er. Jag ska flyga till en inspektion i Italien.

Lycka till.

Mikołajczyk beordrade mig att övertyga Bór att ignorera London

och gå ut i krig.

Ursäkta, min kära. Jag måste tala med löjtnanten.

- Jag överlåter min fru till er, major. - Ja, sir.

Vi går någonstans där vi får vara i fred.

Det är absurt. Sa han det?

Vi får inte låta det ske.

I den nuvarande situation vore det politiskt självmord, ett brott!

Flyg till Warszawa och stoppa Bór från Mikołajczyks galenskap.

- Och andra av samma uppfattning. - Ja, general.

Gå inte ut i strid mot tyskarna.

Håll landet vid liv.

Retirera västerut.

Ni får följa med mig till Brindisi, därefter är ni på egen hand.

Och hälsa Tatar att jag bestämmer här.

Jag vet inte om kvinnor får vara här.

Återigen möttes vi för sent. Jag måste resa omedelbart.

Vi kanske träffas igen en vacker dag.

Någonstans i en stad långt härifrån...

...står en vacker kyrka och framför den bär Jesus på det heliga korset.

Han leder sitt folk.

Och där ber jag att vi träffas igen efter kriget är över.

- Ber? - Ja.

Ibland önskar jag att ni vore en jävla jänkare.

Burleigh Street 21B. Lägenhet 5.

Nämen...

- Överraskad? - Borde jag vara det?

Ärligt talat så är jag det.

Det kommer säkert inte stoppa er från att stiga in.

Nu när jag är här kan ingenting stoppa mig.

God kväll, fröken.

Löjtnant, vi måste talas vid. Det är brådskande.

Självklart. Jag skulle precis gå. Adjö.

Adjö.

Stig in, major.

Det finns mikrofilmer dolda i borstens handtag.

Ta dem till Bór.

Vakta dem med ert liv. Förstör dem först om något händer.

- Rädda er själv efteråt. - Ja, major.

Skrämde jag er?

- God morgon. - Hoppa in. Vi måste talas vid.

Fallskärmshoppare från RAF har landat i provinsen.

De landade till och med ett brittiskt flygplan nära Tarnów.

Skicka ett flygplan till Bremerhaven åt vår agent i London.

När u-båten anländer ska agenten resa hit.

Till Warszawa?

Agenten skuggar Kwiatkowski.

När han landar i Polen, ska vår agent också vara här.

Helvete...

Nu måste jag resa till Polen.

- God kväll, löjtnant. - Hur står det till, killar?

Kör vidare, löjtnant. Ni får inte vara här.

- Omedelbart? - Ja, löjtnant. Omedelbart.

Jävla jänkare.

Detta är Radio Berlin med de senaste nyheterna.

I går försökte en grupp förrädare

av blodtörstiga miliser och preussiska baroner

att genomföra ett fegt försök...

- Har ni eld? - Varsågod.

Hundratals tyskar flyr från Warszawa.

Möt mig vid Poniatowskibron.

Följ mig, löjtnant.

Attacken på Hitler kan användas som svepskäl för upproret.

- Stoppa dem. - Ja, general.

Stoppa dem.

Löjtnant Nowak, major. Här är min papper.

Jag begär att få borda nästa flygplan i luftbron till Polen.

Återkom varenda dag kl. 5.00 och 17.00

och fråga om några flygplan lyfter.

- Hur lång tid dröjer det? - Kanske 24 timmar. Kanske 24 dagar.

Ni måste visa tålamod.

Jag måste resa nu. Om 24 timmar kan det vara försent.

- Ser ni vad som händer här? - Jag måste till Polen.

Jag hör vad ni säger, men det här är krig, löjtnant.

Äkta krig.

Jag önskar att mitt krig inte vore äkta, men det är det.

Alla har sina egna krig, löjtnant. Tyvärr bryr sig inte världen om ert.

Fråga varje morgon.

Övermänniskan.

De samlar djur som herdar. Stulna djur.

Staden kommer att explodera. Folket tillåter inte att de stjäl och flyr.

Anfall nu, innan de hinner reagera.

Vi kan inte. Ryssarna är för långt borta.

Vi måste slåss innan de kommer.

Vi kan inte segra ensamma. Vi behöver engelskt understöd.

- Och vi vet fortfarande ingenting. - Så var är den jävla kuriren?

- Har ni ingenstans att sova, löjtnant? - Jag behöver inte det.

Jag går ingenstans förrän jag får borda ett flygplan.

Det här börjar likna insubordination i krigstid.

Eller till och med uppror.

Ni är medveten om att jag organiserar tusentals avgångar med förnödenheter

till frihetskämpar i Frankrike, Jugoslavien och Grekland.

Vi har även en andra front i Frankrike...

Den första fronten är i Polen, major.

Det är sovjeternas krig. Jag har ingen talan där.

Får jag berätta en hemlighet?

Men ni får inte berätta det för någon, även om de skär er i stycken.

Vid detta ögonblick, efter fem års jävla krigande,

ett kort ögonblick som snart passerat och lämnat er maktlös igen,

i detta ögonblick, här och nu, under en kort minut,

avgörs Polens framtid av oss två.

Kasta allt som kan koppla er till England.

Cigaretter, tändstickor, gamla biljetter,

burkar, dokument, pistoler...

Jag gjorde mig av med allt innan vi bordade flygplanet.

Dubbelkolla allt. Har ni slitit bort alla märken på kläderna?

Jag sydde bort dem.

- Har ni ett tjänstevapen? - Nej, jag hämtade aldrig ut det.

Bara i fall att...

Lägg på mer. Jag hör det.

Förbered er för landning.

Gå inte ut om natten! Det finns partisaner därute.

- Håll käften, kvinna! - De har redan varnat dig!

Knip igen, annars blir jag tokig!

De dödade Staszek, räcker inte det?

Håll käften! Gå hem!

Hör du det?

En tvåmotorig Dakota. Jag tror inte att de bombar oss.

- Hur många män har ni? - Mina män är mekaniker.

Landningsplatsen är vaktad av hundra frihetskämpar.

Jag skickar inte in 12 mekaniker dit.

- Det är myteri. - Men det är inte dårskap.

Kalla hit SS från Tarnów, så går vi in.

Hallå! Min hatt!

- Min sko! - Skynda er!

- Vad är det som händer? - Fortare!

- Fortare! - Hämta båren!

Chefen!

Varsågod. De trodde att den tillhörde mig.

Skynda er!

Och hatten?

Flygplanet låter mycket! Tänk om tyskarna hör det!

SS-anläggningen ligger i Tarnów. Det är en timmas restid härifrån.

Knuffa den fri!

Gräv under hjulen!

- Vi har inga spadar. - Så använd något annat!

- Inga spadar? - Nej.

- Det andra planet lyfte utan problem. - Marken är fuktig.

Vi måste ge oss av. De kommer att höra oss.

Om planet inte kan lyfta, så flyttar vi lasten till vagnarna.

Ni får vänta.

Vi kan använda oss av brädorna.

Hon sitter för djupt. Det går inte utan spadar.

Slit loss brädorna. Gräv ner dem under hjulen.

Kan ni tolka? Jag måste tala med piloten.

Kapten!

Vi har inga spadar att gräva er fria med.

Kan ni lyfta innan gryningen?

- Översätt det. - Jag berättar.

De frågar om vi kan lyfta under dessa förhållanden.

Nej, vi måste tömma lasten och bränna allt.

Han säger att det är omöjligt. Töm lasten.

- Vi bränner planet. - Bränner planet?

Vi tillåter det inte!

- Vad tänker ni göra? - Gräva upp det ur marken.

Det går inte. Hur många män håller vakt?

- Femton. - Samla dem här.

Hämta brädorna!

Resten fortsätter att knuffa!

Skynda er!

Fortare!

Knuffa!

De kommer att flyga mitt på ljusa dagen.

SS kommer snart att vara här. Vi måste iväg.

Lystring!

Manöver.

Nästa flygplan landar om en vecka.

- Ta dem till din mor. - Ja, sir.

Prickskytt!

Genomsök skogen!

Ni stannar här.-Kazek, ta dem.

Först sonen, nu hans far.

När slutar det här jävla kriget?

Varför är ni kvar här?

Ni har viktigare saker att slutföra.

Om de stoppar oss kan vi inte prata oss ur situationen.

- Hur gammal var han? - 19 år.

Tyskarna skrämmer inte mig, men Stolarska gör det.

Hon lät honom inte följa med oss ut i skogen.

Så hon låste in honom i huset. Vilken värld vi lever i...

Lyft honom.

Hattarna.

Skynda er.

Jag tänker inte fråga igen.

Det ryker fortfarande.

Flygplanet fastnade, så de behövde gräva fram det.

Jag kontaktar Luftwaffe.

Genomsök alla hus, stationer och vägar.

Vem letar vi efter?

Den här mannen.

Ni tar er till stationen.

- Jag söker igenom husen. - Uppfattat.

Tyskarna håller sig inne om natten. Så pass starka är vi.

Rör på benen!

När ryssarna kommer lär tyskarna bli utplånade.

Visst, och vi med.

- Vilka ska till Kraków? - Vi!

Få upp dem i vagnen, så ger vi oss av.

Hur mår Stolarska?

Hennes äldsta son dog i Auschwitz och den yngsta...

Lycka till.

Tvätta blodet från vagnen, annars dödar de er.

Vi cyklar till Słotwina.

- Är det långt dit? - 20 kilometer.

Vi har två timmar på oss. Det räcker.

Kommer ni?

- Vi tar en vagn. - Vi har ingen.

- Då byter vi med dem. - De har gett sig av. Vi har ont om tid.

Jag måste till Słotwina och kontrollera stationen.

Vad är problemet?

Vi tar med cykeln på vagnen.

Vi har ingen vagn. Vad handlar det här om?

- Inget. - Nå?

- Jag klarar det inte. - Varför?

Ni behöver inte anstränga handen.

- Jag kan inte cykla. - Vad?

Alla kan det.

Alla kan det, men inte jag.

Bra! Fortsätt så!

Sväng! Fortsätt framåt!

Stopp. Försök igen.

Försök igen.

Fortsätt så.

Håll styret rakt.

Vi är körda... En fallskärmsjägare som inte kan cykla.

Jag är ingen fallskärmsjägare.

- Vi hinner inte dit i tid. - Ta min vagn, några höns och ägg.

Vi ska till marknaden.

- Tack och lov... - Tyskarna kommer!

Upp på vinden.

Ta med grabben!

Lyft upp honom.

Säg åt henne att sluta.

Stolarska, sluta sopa.

Var är hennes make och söner? Med banditerna?

Hennes man dog 1939.

Hennes äldsta son blev arresterad.

Endast den yngste är kvar. Ute i skogen.

Han är förmodligen död.

Var är han?

Var är er yngste son, Stolarska?

Svara honom.

Han är SS, inte någon simpel byvakt.

Har hon sett några främlingar?

Har några främlingar kommit förbi i dag?

Säg åt henne att svara.

Vad gör ni? Witze?

Berätta något, även om ni inte har sett någon.

Varför grät hon?

Varför grät ni?

Bränn ner huset...

- Gör det inte! - Vi lever bara en gång.

Ni kan inte hjälpa henne nu. Har ni inte ett uppdrag att slutföra?

Officer... Alla dessa saker...

Vi är inte tjuvar.

Till stationen.

Kommer ni, löjtnant?

Hämta hästarna och vagnen innan allt brinner upp!

Ska vi två till marknaden? Är det planen?

Det är löjeväckande.

Vi behöver en annan förklaring.

Något troligare.

Papper.

Ska ni till marknaden?

Ja.

Hönsen bekräftar det.

Tyskarna kontaktade stationen. De letar efter en fallskärmshoppare.

Blond. Normal kroppsbyggd. Ungefär 35 år.

Precis som ni.

Vi är bara handlare.

Handlare! Då måste ni vara på väg till marknaden.

Sluta larva er. Ni skulle vara i sällskap med Włodek.

Tre män på cyklar, inte två män på en vagn.

Hur vet jag vem ni är? Jag står här och undrar om ni är rätt person.

Här är den tredje av oss.

Här är era biljetter.

Håll er borta från byggnaden.

Det är få resenärer här. Inga tyskar.

- De letar efter en blond man... - Okej.

- Ta på er hatten. - Jag har tappat den.

Lycka till.

Sjukvårdstransporterna tar aldrig slut.

Lyckligtvis blev vi bara 30 minuter sena.

Ryssarna krossar dem. Få återvänder med livet i behåll.

Tåget är 45 minuter försenat.

Bli inte så upprörd.

Tyskarna har inte varit här på en hel vecka.

De kom försent.

De kommer ringa stationen i Podłęże. Gendarmerna lär stoppa oss.

De är ute efter mig.

Det är en skarp sväng om sex-sju kilometer.

- Ni kan hoppa av där. - Jag måste till Warszawa.

Ni lär inte nå Warszawa. Gestapo kommer att tillfånga ta er.

Det är upp till er.

Lämna inte tåget! Håll er inne i vagnarna!

- Se till att ingen lämnar tåget. - Stig ombord.

Kom med mig.

Papper! Mössan av!

Papper! Ta av hatten!

Papper!

Ta av hatten!

Ta av hatten!

Papper!

Papper!

Papper!

Mössan av!

Ni kan åka vidare.

Kontakta oss om ni ser honom.

Herr Janicki!

Säg till passagerarna att de får lämna tåget nu.

Ni kan stiga av tåget nu! Tåget avgår om en minut!

En folktysk, men en god man.

Når vi Warszawa innan utegångsförbudet?

Vi borde göra det.

Vilken konduktör frågar passagerarna det?

En konduktör under krigstid, frun.

Alla ombord! Tåget avgår!

Lystring!

Fri eldgivning!

Ursäkta. Ursäkta mig.

Vi kan ta stadens garnison.

Kanske.

Fallskärmshopparna i Göringdivisionen kom till Żyrardów i går.

Utan Sosabowski har vi ingen chans.

Har vi hört något från kuriren?

Ett flygplan från Brindisi landade i går natt.

Men Tatars meddelande nämnde bara Wolski och två män från Kraków.

Kuriren står inte på flygmanifestet.

- Det är efter utegångsförbudet. - Vi behöver en lugn natt.

Någon annan gång...

Han.

Och han.

Papper. Öppna väskan.

Ni två!

Papper. Öppna era väskor.

- Inget mer? - Nej.

Är ni säker?

In här!

Herregud... De sårade som inte klarade sig.

Det gäller engelsklektionerna.

Stig in.

Sätt er.

- Ge mig en timme. - Det är brådskande!

Jag vet ingenting om det. De bad mig att hämta flickan,

så jag ska hämta henne.

De sa att ni skulle vänta. Men om ni vill härifrån, så gå.

Inget mig emot, särskilt med tanke på hur ni luktar.

Ingen salut.

Vill de ha 100 000 män för att gräva? De stjäl vår armé. Vi måste agera.

Jag har utropat w-timmen.

- I morgon klockan 17.00. - Herregud, det börjar.

Vad har ni gjort?

Vi kan inte låta tyskarna göra det första draget.

- Visst. - Men tiden är inte inne.

- Den är aldrig det. - Vi kan välja den bästa tidpunkten.

- Avbryt det nu! - General...

Vi mobiliserade 40 000 soldater. De beväpnar sig.

- Det kan inte stoppas. - Överste Monter, dra tillbaka ordern.

Ja, sir.

Han var ombord på nattåget från Kraków.

För bövelen! Ni hade honom, Witze!

Ett misstag till och den här operationen kommer att sluta illa.

Ja, obersturmbannführer.

De vill döda oss alla.

De har förberett sig för det under flera år.

De smider intriger. De har Europas största underjordiska armé.

Nu är tiden inne. Snart. Kanske till och med i dag...

Himmler beordrade mig att kontakta Bór för att övertyga honom

att hans sanna fiende är sovjeterna.

Och att vi... är något mindre ont.

Polackerna skulle gladeligen döda både oss och sovjeterna.

Har vi någon som har sett Kwiatkowski med egna ögon?

Enbart Jarach. De andra blev tagna av Gestapo i Gdynia.

Det var en sak till. Vår engelska agent har anlänt från London.

Det var som tusan.

- Där är de. - God morgon.

Jag kom för herr Wolski.

- Det är jag. - Och jag?

Jag vet inget om er.

Har de inte berättat att jag var på väg?

- Det var vad jag sa. - General Tatar har inte...

Jag är löjtnant Jan Nowak. Jag måste få träffa ledarna omedelbart.

- Jag har aldrig hört talas om er. - För i helvete.

Dessa är extraordinära omständigheter.

Förstår ni mig?

Vad är det här för nonsens?

Tror ni att jag har tillgång till alla och leder främlingar till befälhavarna?

Kom nu, herr Wolski.

Jag har information av stor betydelse för nationen.

Befälhavarna behöver den.

Om det var så viktigt, så hade de berättat det för mig.

Det finns inget som jag kan göra. - Kommer ni, herr Wolski?

Vad händer med honom? Han kan inte stanna hos mig.

Ingen av oss känner honom. Han verkar för påtryckande.

- Han kräver att träffa ledarna. - Jag svär, snart slår jag ner er.

Ni kommer hit, ingen känner er. Ni kanske är en tjallare...

- ...eller värre! - Lugna ner er.

Det bryter mot reglementet, men okej. Och det är bäst att ni håller mun.

Vi flög hit tillsammans.

Från London. Där jag såg honom hos kommendören.

Jag vet inte vad hans uppgift är, men det måste vara viktigt.

- Vi kan inte lämna honom här. - Det är allt jag ville höra.

Följ med oss, men jag lovar ingenting.

Ni får bo hos min syster, Kasia.

Jag fanns inte på manifestet eftersom jag flög till Brindisi...

- ...utan Tatars tillstånd. - Tyst! Ni är inte i London!

- Jag ska försöka hjälpa er. - Det är ont om tid.

Jag tvingas vänta på alla inblandade, vädret, tillfrisknandet...

...tillstånd, flygplan, kontakter... - Lugna er!

De kan starta upproret utan er.

Det är vad jag fruktar.

Obersturmbannführer Steiger, Sturmbannführer Witze.

Ni skickade ett transportflygplan till mig.

Är ni här? Vilken överraskning.

Hur var er resa?

Den stinkande u-båten eller det iskalla transportflygplanet?

Vad gör jag här?

Jag talar inte ens polska.

Jag vill inte vara oförskämd, men jag skulle förflyttas till Tyskland.

Jag står inför en dödsdom här.

Det gäller den polska agenten som ni träffade i London.

Vi vet att Kwiatkowski är i Warszawa.

Ska jag vandra runt i staden på jakt efter löjtnanten?

Är det er plan?

Jarach vet var Kwiatkowski höll sig 1943.

Kommer han att assistera mig?

Vi hade kuriren, men han smet undan.

Han vet att han är vårt främsta mål.

Ni är vårt enda hopp.

Jag har en plan.

Först av allt ska jag hitta en kyrka.

Tänk er. En halv miljon soldater som vi kan beväpna till tänderna.

De vore ett perfekt vapen mot ryssarna. Polackerna hatar dem.

De hatade dem mer än oss... för ett par år sedan.

Tyvärr är det försent nu.

Heinrich Himmler håller inte med. Vi bör inte ifrågasätta honom.

Lämna resten till mig.

- Ring någon från organisationen. - Telefonerna kan vara avlyssnade.

Jag letar rätt på min gamla kontakt.

- Vänta här. - Jag kan inte bara sitta still!

- Jag dröjer inte länge. - Men jag ska ge mig av.

Ta hand om er.

Halt!

Era papper, tack.

- Kontrollen är färdig. Gå vidare. - Vi är i tjänst.

Vi med.

Allt är i sin ordning. Tack.

Oroa er inte. Vi håller ett öga på dem.

Tack.

Tack och lov att ni är här.

Jag letade efter en kontaktperson, men jag behöver er hjälp.

Jag dubbelkollade. London har inte sagt ett ord om er.

- Jag vet inte vad jag ska göra med er. - Ta mig till Bór, så enkelt är det.

Vet ni hans adress? Jag gör inte det.

Adjö.

- Det är inte så enkelt, utan tar sin tid. - Upproret bryter snart ut.

När det har börjat är det försent. För alla.

Jag ska försöka hjälpa er.

Men jag varnar er. Det kommer inte att vara enkelt.

Han insisterar, men verkar ärlig.

Löjtnant Wolski såg honom prata med kommendören i London.

På någon bal.

Jag vet inte... Efterlysningen verkar vara äkta.

Han flög inte hit från London.

Enligt manifestet var han inte ombord på planet.

Ingen känner honom.

Han vill tala med Bór. Det verkar fuffens. Vad tror ni?

Det är inte svårt att förfalska en efterlysning.

Har han en gipsad arm?

Vad?

Nej, det har han inte.

Lutek får ta hand om honom. För säkerhets skull.

- Utan rättegång? - Vi är i krig.

- Han kanske är galen. - Eller kanske inte.

Vi måste skydda Bór.

Tyvärr måste jag informera att Hemvärnets ledare

följde i sina föregångares fotspår och övergav oss när vi behövde dem.

De flyr, precis som 1939. Jag undrar vart.

Madagaskar!

Det är bara Bolsjevikisk propaganda.

- Hur vet ni det? - Jag vet det bara.

Har ni träffat dem?

- Ni kommer att få en kula i huvudet. - Hota mig inte.

Moskva säger att vi ska ena oss mot tyskarna.

Är jag en bolsjevik för att jag vill slå ner tyskarna?

Jag förlorade två söner vid Pawiak. Hota mig inte.

Sluta!

Vi vet att de är i Warszawa. Stick.

Aladåb och vodka.

- Vad sysslar ni med? - Jag behöver något starkt att dricka.

Jag har letat efter er.

I morgon, klockan 11. Vagn 27, Plac Unii.

Får jag träffa honom eller blir jag dödad? En man följer mig redan.

Sluta drick.

Lycka till.

Är ni beväpnad?

Den här vägen.

- Ska jag komma tillbaka i morgon? - Nej, det behövs inte.

God dag.

- Telefonen, tack. - Där inne.

Var har ni varit? Vi måste ge oss av.

- Gick det bra? - Ingen aning. Jag ska bara ta er dit.

Han är här.

12 Kransínskichvägen. Jag kan vänta här, men skynda er.

Stanna.

Tyskar! Spring!

Tror ni på drömmar?

Lycka till.

Är ni beväpnad?

Den här vägen.

Löjtnant Jan Nowak anmäler sig till generalen.

Några order från överbefälhavaren?

General Sosnkowsi rekommenderar att vi undviker sovjeterna

och retirerar västerut. Om vi kan ta över...

Vi känner redan till det.

När träffade ni honom?

- 16 juli, i Brindisi. - För två veckor sen?

Sedan dess har sovjetiska trupper tagit sig till Praga.

Vet ni någonting som vi inte vet?

Hemliga mikrofilmer är dolda i handtaget.

Tack. Sätt er.

I Moskva och Teheran beslutades det att ockupationszonerna inte dras

baserat på den slutgiltiga frontlinjen.

Polen kommer att hamna under sovjetiskt styre.

De västerländska allierade kommer inte att ha en närvaro.

Sovjeterna kan införa sin administration här.

De allierade kommer inte att motsätta sig.

De gick ut i krig för oss, och nu har de sålt oss till sovjeterna.

Ofattbart.

Jag har en fråga.

Om vi tar upp striden om Warszawa...

...kan vi räkna med att de flyger in vapen,

att vi får hjälp av Sosabowskibrigaden och polska RAF-divisioner,

och att de bombar de tyska positionerna?

Nej.

Vi har inga egna fallskärmsjägare.

England kontrollerar dem och de skickas till västfronten.

De polska divisionerna är en del av RAF. De är inte självständiga.

Warszawa är för långt från västfronten för att vara av de allierades intresse.

Om vi vill ha militärt understöd...

...så får vi fråga Sovjetunionen.

- Det är deras territorium. - Varför inte eskimån?

Vad tycker ni?

Inser de allierade vad som händer här?

Ni överskattar deras stöd.

Om Operation Tempest, upproret i Warszawa,

var tänkt som en politisk demonstration

så kommer det inte att påverka de allierades ställning överhuvudtaget.

För allmänheten kommer det att vara en storm i ett vattenglas.

Tyska enheter har positionerat sig vid broarna.

De kommer förmodligen att spränga dem.

Tack. Håll mig informerad.

Nu äter vi.

Rör på er!

Ut!

Snabbare!

Jag tvivlar inte på vårt öde efter att ryssarna marscherar in.

Jag möter hellre det värsta än ger upp utan en strid.

Vi måste fullborda vår plikt. Till slutet.

Vad säger ni, löjtnant?

Vad är er syn på saken?

Vi måste kämpa.

Vi får hoppas att Sovjetunionen hjälper oss och att vi vinner.

Om de sviker oss och tyskarna är för starka...

...så dör vi med äran i behåll.

Om vi förlorar, så har vi ingenting kvar.

Er åsikt går emot era order.

Jag gav er kommendörens order.

Men min åsikt?

Jag har rest genom landet. Vi är dödsdömda utan de allierade.

Men jag vet också att det inte finns något annat vi kan göra.

Om vi slåss, så vet vi inte våra öden.

Men att ge upp skulle för första gången i historien...

...säkerligen krossa nationens anda.

Vi gör vad tyskarna inte klarade av och vad sovjeterna inte lär göra.

Vi kommer inte att förlora. Vi viker oss och fortsätter vika oss...

...tills vi står inför ett fullständigt, brutalt sovjetiserande.

Det kommer att kosta oss dyrt.

Men det är för kommande generationer.

Vi tänder facklan.

Bålet. Det är ett bål, general.

- Vad gäller det? - En räd mot Krasińskiegogatan 16.

- Vi måste evakuera. - Berätta resten i morgon.

Ni får stanna med oss på Grottgeragatan.

Vi måste vänta.

De flesta gick för en timma sen. Män i 40-årsåldern.

Kwiatkowski?

Vi kan tillfångata honom och en annan agent...

...eller...

Hjälp mig! Jag hittar inte här!

Övervåningen!

Till vänster!

Första dörren till vänster!

Spring!

Den enda anledningen till att ni är i Warszawa

är att ni är en agent från MI6.

Ni vet mycket väl att jag inte kan bekräfta det.

Vilken tillfällighet. Om det inte vore för räden, så hade vi missat varandra.

- Har ni en pistol? - Nej.

- Papper? - Mitt svenska pass.

Ta det lugnt...

Tiden är inne. I morgon klockan 17.00.

Vi träffas här.

Jag beklagar det som hände din syster.

- Vi kommer att befria henne. - Kanske.

- Jag informerar de andra. - Vänta. Det handlar om min vän.

Inser ni vad det innebär? Nu?

Ja. Det finns ingen annan lösning.

- Det var bara min kontaktperson. - Var det viktigt?

Hemvärnets befälhavare ska träffas här i morgon.

De flyttas av nödvändighet. Jag gör i ordning en säng åt er.

- Jag kan inte stanna här. - Ni måste. Utegångsförbudet gäller.

Ägaren lämnade staden. Hon fruktade att staden ska bli ett slagfält.

Jag hittar något till er. Ge mig ett ögonblick.

Kommer det leda till strider?

Jag är på Grottgeragatan. Hemvärnet samlas här i morgon klockan 17.00.

- Är ni inte rädd? - För vad? Upproret?

Jag fruktar bara slumpmässiga händelser.

Jag kan acceptera det oundvikliga.

I London trodde jag att de allierade skulle hjälpa oss, men ingen kommer.

Vi polacker måste sköta oss själva.

Jag måste verkligen gå.

Jag har en grammofon.

Vi var på bal i London och fick aldrig chansen att dansa.

Bara en dans, sen måste jag ge mig iväg.

Följ efter henne.

Hur? Gatan är tom.

Nu, ditt polska svin!

Utegångsförbudet gäller om fem minuter.

Jag ska inte långt.

Vi går in.

Jag har tänkt. Det finns en annan anledning varför ni är i Warszawa.

Ni är agent från Gestapo.

De hämtar er till morgonen.

Ni måste sova någonstans, så...

Och vad gör vi nu?

Ska vi skjuta varandra?

Mina män kommer. Ni har ingen utväg.

Även om ni skjuter mig.

Men ni tänker inte göra det.

Ni har aldrig skjutit någon.

Men det finns en annan lösning.

Min chef vill tala med Bór. Ni kan hjälpa oss och er själv.

Era män är omhändertagna. Ni följer med dem.

Synd.

Återigen träffas vi förgäves.

- Ni kunde hjälpa mig. - Jag gjorde precis det.

Det är han. Det är Kwiatkowski.

- Jag trodde inte att han skulle stanna. - Varför?

Doris är försvunnen.

Det är även fyra av våra vakter.

Om Bór inte är här vid 17.00, så tar vi in Kwiatkowski.

- Doris kanske är därinne. - Ja, sir.

Tiden är inne.

1 Augusti, 1944.

Torsdag, klockan 17.00. Tiden är inne.

Vi går in.

Ett uppror...

Följ mig!

Följ mig!

Till minne av Jan Nowak-Jeziorański.

Kuriren från Warszawa vars livsmål var Polens frihet.