Original subtitles

God morgon; Jag är här för att träffa pastorn.

- Och ni är? - Frank, jag söker hantverkarjobbet.

- Just det, kom in. - Tack.

- Pastorn? - Ja.

Jag heter Frank, Frank Peerless. Jag söker jobbet som hantverkare.

Just det, kom in.

Vilket underbart ställe ni har här, pastorn.

- Snälla, kalla mig Lionel. - Absolut, Lionel.

- Så vad har ni för tidigare erfarenhet? - En hel del kroppsarbete.

Senaste jobbet var som hantverkare hos en familj i London.

- Och varför lämnade ni det? - Familjen fick ekonomiska bekymmer.

De hade inte råd att betala mig, så jag var tvungen att gå vidare.

Ja, många har det svårt i dessa tider. Det är tufft därute.

Det är det verkligen, men jag liksom alla andra måste tjäna mitt uppehälle.

Och det gäller inte bara tak över huvudet. Jag har ett större karriärsmål.

- Jaså? Och vad är det? - Jag vill jobba med film.

- Som skådespelare? - Precis.

Jag behöver tjäna tillräckligt för att kunna ta mig till Hollywood.

Nåväl...

Jag har alltid beundrat folk med stora ambitioner.

Absolut, men det betyder inte att jag lämnar dig i sticket om några månader.

Jag vill tjäna mycket pengar, så jag vill förbinda mig i minst ett par år.

Det känns bra att höra.

Huvudsysslorna är att ta hand om trädgården och underhålla huset.

Med andra ord allt som behöver göras för att hålla huset i gott skick.

Det är inga problem.

Hör på...

I vanliga fall brukar jag intervjua fler sökande...

...men jag litar på min magkänsla.

Jag tror att du skulle jobba hårt och vara en bra tillgång här.

Tack, Lionel. Jag uppskattar verkligen den här chansen.

- Då ses vi imogon bitti. - Absolut.

- Marianne följer dig ut. - Tack.

- Och ha en bra dag. - Du med.

God natt, älskling.

Lionel?

Jag måste lägga på ett kol. Jag är lite sen.

Frank kommer senare för att börja jobba med trädgården.

Visst.

Ursäkta att jag stör, men skulle jag kunna få något att dricka?

Herregud... Så ohövlig jag är.

- Jag borde ha erbjudit er vatten. - Vad sägs om något starkare?

Det är ganska tufft därute.

Visst. Snälla, kom in.

Ta en paus.

- Skål. - Skål.

Min man säger att ni jobbat som hantverkare i London.

Det stämmer. I gamla goda London. Jag har faktiskt jobbat runt om i Europa.

- Verkligen? - Jag spenderade mycket tid i Frankrike.

- Frankrike? - Jag öppnade en skoaffär i staden Arlo.

Invånarna brukade kalla mig Francois de Arlo.

Talar ni franska?

Vad betyder det?

Ni har väldigt vackra ögon.

Då så... Dags att jobba igen. Tack så mycket för drinken-

-rasten och era ögon.

- Knacka på om ni behöver något. - Det ska jag göra.

Herregud! Jag trodde att du var en inbrottstjuv.

Förlåt mig, Lionel. Det var inte meningen att skrämma dig.

- Vad gör du här? Är du hemlös? - Nej, det skulle jag inte påstå.

- Vad skulle du påstå då? - Förlåt mig. Jag kan gå nu...

...så kommer jag tillbaka imorgon bitti.

Du behöver inte gå. Behöver du någonstans att bo så har vi ett gästrum.

Ett gästrum? Det var väldigt generöst av dig, Lionel...

- ...men det vore ju en börda för... - Det är ingen börda.

- Men din fru då? Misstycker hon inte? - Hon skulle gå med på det.

Kom nu. Gå upp och gör dig hemmastadd.

- Okej? - Bara om du insisterar.

Då så.

- Fann du ingen logi i stan? - Nej, det var fullt eller fullbokat.

Hör på, det är inte riktigt sant, Lionel...

Sanningen är att jag inte har några pengar alls.

Jag tänkte spara ihop lite pengar genom att ströjobba och flytta runt.

- Så genant. - Du får gärna bo här så länge.

- Är du säker? - Självklart.

Det är vid såna här tillfällen jag påminns om ett stycke i bibeln.

Vad är poängen om någon hävdar att de har en tro, men inte handlar därefter?

Du förstår, en tro utan handling är död.

Wow.

Du är verkligen en god man, Lionel.

Säg bara till om du behöver något. Och se till att vila ut ordenligt ikväll.

- Det ska jag göra. Tack. - Ingen orsak.

Det ska jag göra.

- Vad tusan gör hantverkaren i badkaret? - Han är hemlös.

- Vad? - Han sov i skjulet igår kväll.

- Han har ingenstans att ta vägen. - Så han ska stanna här?

I gästrummet. Är det okej för dig?

- Hur länge ska han stanna? - I ett par veckor kanske.

Han behöver tjäna ihop pengar för att kunna skaffa ett eget ställe.

Så det är vårt problem?

Jag ser inte att hjälpa andra som ett problem.

- Påstår du att jag gör det? - Så klart inte.

Jag är inte den hjärtlösa slampa du tror att jag är.

Det tror jag inte, var inte dum.

Du antydde att jag ser det som ett problem, men det gör jag inte!

Förlåt, det var inte meningen att antyda det.

Om du ska bjuda in främlingar att bo här i framtiden-

- vill jag veta det innan jag finner dem nakna i badrummet.

Lyssna, Marianne. Jag är ledsen att jag skrämde dig tidigare.

Ingen fara.

Det sista jag vill är att du ska känna dig obekväm.

Från och med nu ser jag till att hålla mig borta, okej?

Du vet...

- Det var ganska kul faktiskt. - Ja, jag antar det.

Du skulle ha sett din min.

Jag förväntade mig inte direkt att se en naken främling i badkaret.

Från och med nu lovar jag att behålla kläderna på, okej?

- Det var inte det värsta jag sett. - Borde jag ta det som ett komplimang?

Vill du ha en drink?

Nej, jag har massor att göra. Jag ville bara be om ursäkt.

Ingen fara.

Okej, tack.

- Det här var jättegott. - Tack.

Trädgården börjar bli fin.

Det börjar arta sig. Har ni funderat på att plantera blommor?

Jag tror att trädgården skulle gynnas av lite färger.

Det låter bra.-Marianne?

- Jag har alltid älskat Bronskrysantemum. - Bra val.

De finns i stor variation. Skedformade, taggiga, trådiga och spindellika.

Känner ni till innebörden bakom Bronskrysantemumen?

- Nej. - Den representerar spänning.

Går du i kyrkan, Frank?

Nej. Och det beror inte på att jag inte tror eller något.

Jag har svårt att hitta tid bara.

Herren finner alltid tid för oss.

Ibland måste vi finna tid för honom också.

Lionel. Han vill bara äta middag, inte bli konverterad.

Om du säger det så, älskling.

- Lionel? - Nej tack.

God morgon, Lionel.

- God morgon. Sov du gott i gästrummet? - Ja, mycket. Tack.

Bra.

Då så... Jag måste ge mig iväg.

- God morgon. - God morgon.

- Vill du ha frukost? - Jag vill inte vara till besvär.

- Det är ingen fara. - Tack.

Du är verkligen bra på att laga mat, Marianne.

Tack.

Varför skrattar du?

Förlåt, det var inte meningen att vara oförskämd. Det var bara ett komplimang-

- men du uppfattade det som en förolämpning.

Förlåt.

Jag bara...

Ibland känns det som att det är allt jag gör här.

Jag lagar maten.

Det är allt.

Ja, tristess kan verkligen göra en galen ibland.

Du missar poängen.

Nej, jag förstår den.

Det säger du?

Så vad exakt är poängen?

Det är frågan, Marianne. Vad är poängen?

Det är svårt att se poängen just nu, inte sant?

Jag menar, du städar, lagar mat och diskar.

Sen städar du, lagar mat och diskar.

Samma sak varenda dag. Men du gör ditt bästa, Marianne.

Du spelar rollen som den goda hemmafrun, men det är allt, inte sant?

Det är bara en roll. Du spelar någon annan.

Kanske försöker du bara vara hälften av vad du verkligen är.

Frågan är, Marianne. Hur länge kan du gå runt och vara olycklig?

Du ligger där varje kväll och stirrar upp i taket-

- och väntar på att något ska hända, ständigt medveten om-

-att du är värd något bättre.

Du känner det... vill det...

...och behöver det.

Du vet ingenting om mig!

Snälla, hjälp!

Marianne? Herregud... Mår du bra? Vad hände?

- Det var någon härinne. En man. - Vad då för man?

- Jag vet inte... - Det är ingen fara.

Kom så ska jag hjälpa dig upp.

Du är iskall. Det är ingen fara. Det finns ingen man här.

Känns det bättre nu?

Ja.

Jag vet inte vad som hände.

Radion...

Någon hade satt igång elden medan...

- Och sen såg jag mannen. - Vilken man?

I en kappa. Han...

- Han såg ut som en munk. - En munk?

Ja.

Jag följde efter honom upp, men då...

- ...försvann han bara. - Du är i alla fall okej nu.

Jag är långt ifrån okej.

Vad menar du med det, Marianne?

Det du sa...

...tidigare.

Ja, beträffande det... Jag gick kanske över gränsen.

Nej, du har rätt.

Jag är olycklig.

Tala franska med mig.

Marianne, på riktigt?

Jag är inte direkt flytande.

Det behöver inte vara nån uppsats. Bara några ord.

Okej. Låt mig tänka efter...

- Vad betyder det? - Jag kan ligga här med dig för evigt.

Har du hittat något nytt ställe, Frank?

Jag har frågat runt en hel del på stan, men...

...ingenting än.

Du kan stanna här så länge du behöver.

Tack.

Trädgården börjar bli fin nu. Eller hur, älskling?

Ja. Frank gör ett fantastiskt jobb här.

Frank?

Kan du komma upp en stund? Jag måste prata med dig.

- Vad är det här? - Vad i... Vad gör den här?

Jag tänkte fråga dig detsamma.

Jag vet inte.

Har du lagt den här?

- Kom igen, Lionel. - Det är inget att skratta åt.

- Varför skulle jag lägga den i min säng? - Ja, berätta det för mig.

Okej, Lionel. Lyssna på mig. Jag vet inte vad den gör här-

- och jag la den definitivt inte där. Jag skulle kunna...

- Elda upp den i trädgården. Nu. - Elda upp den? Varför det?

Gör det bara. Nu.

God dag.

- Hej. - Mitt namn är pastor Foyster.

- Jag har inte sett er i kyrkan tidigare. - Jag har inte varit där på ett tag.

Jag kanske kan övertala er att komma ibland.

- Jag kommer ofta till kyrkogården. - Besöker ni någon anhörig?

Ja, min stora kärlek.

- Jag beklagar sorgen. - Tack.

Ni har ett gott hjärta, men ni är omringad av ondska.

- Ursäkta? - Huset, prästgården...

Ni måste låta de plågade andarna få ro.

- Älskling, sätt dig. - Hur vågar du säga så?

Du kan suga min heliga trumpet när du vill.

Hej, Lionel.

Lionel. Snälla, sätt dig ner och vila en stund.

Du ser helt färdig ut.

Det finns middag färdigt.

Tack.

Vad tusan var det?

- Frank! - Stanna här!

- Herregud! - Var är han?

Frank?

Herregud, vad har hänt?

Jag förstår inte...

Jag förstår inte vad som hände.

Jag trodde att jag drömde.

- Och det var ingen annan i rummet? - Nej, ingen.

Det kändes som att jag var fastbunden, men det var ingen där.

Och det kändes som att jag blev piskad, men jag såg ingen.

Det vilar en förbannelse över huset.

- Har du sett något? - Jag har sett några skrämmande saker.

- Varför har du inte sagt något? - Jag trodde att jag inbillade mig det.

Jag sökte en rationell förklaring, men nu... måste jag erkänna det.

- Ondskan finns här hos oss. - Med all respekt, Lionel.

- Det finns inga spöken för Guds skull. - Dina sår är väl verkliga?

Hur förklarar du det?

- Jag vet inte. - Jag har också sett något.

Vad?

Jag såg en man i en rock. Han såg ut som en munk.

Jag följde efter honom in i Franks rum och munken kom ut ur garderoben.

- Jag skrek, men sen var han borta. - Jag vet inte om jag tror dig, Marianne.

Det kanske bara var inbillning.

- Kände du också till det här? - Frank hörde mig skrika och kom upp.

Jag trodde att det var en inbrottstjuv. Hon skrek.

- Varför sa du inget? - Jag vet inte.

Precis som du försökte jag finna en rationell förklaring.

Vissa saker är nog bäst att inte tala om.

Vad ska vi göra om det vilar en förbannelse här?

I fadern, sonen...

...och den helige andes namn.

Må detta hus få ro liksom alla som bor i det.

Då Kristus kom till jorden genom heliga Maria skapade han sitt hem hos oss.

Herren sade till de sjuttiotvå. Vilket hem du än går in i-

- ska du först säga "frid" till detta hem.

Om en fridfull person bor där kommer de att få ro.

Annars återvänder det till dig.

Stanna i samma hem. Ät och drick det som serveras-

-då arbetaren förtjänar sin betalning.

Om du är den sjuke som bor där ska du säga:

"Guds rike är där med dig".

Hjälp mig.

Vad är det?

Vad är det här?

Det dök bara upp.

Bara dök upp... Lionel?

Det ser ut som blod.

Herregud...

- Vad har hänt? - Din Lionel verkar tro...

...att det där bara dök upp.

Jag gick runt och när jag vände mig om var det där.

Det är blod på baksidan också.

Den här är lös.

Vad i helvete!

Herregud...

Lionel?

Vad tusan är det som pågår här?

- Hur mår Marianne? Var är hon? - Hon är chockad.

Hon var tvungen att lägga sig ner.

Så länge allt är bra, så...

Hon mår nog bättre när hon fått vila.

Lyssna, jag tänkte fråga en sak.

- Tänker du tala med polisen om det här? - Självklart.

Jag hade hoppats att du inte skulle det.

Varför inte?

Jag har gjort något som jag inte är särskilt stolt över, Lionel.

Vad har du gjort, Frank?

Familjen jag jobbade hos i London.

Vad är det med dem?

- Jag lånade pengar av dem bara. - Lånade?

De betalade mig inte för arbetet, så jag var tvungen att hota dem.

Jag antar att jag tog pengar som de inte hade tänkt ge mig.

- Du stal pengar från dem. - Jag tror inte att det är rätt ord.

De kanske uppfattade det så, men jag tog bara vad de var skyldiga.

- Anmälde de dig till polisen? - Ja.

- Letar polisen efter dig? - Jag antar det.

- Har du kvar pengarna? - Nej.

Jag använde dem till att resa. Jag ljög inte när jag sa att jag var pank.

Du inser väl att jag måste prata med polisen?

- Kom igen, Lionel. Tror du verkligen... - Låt mig tala till punkt.

Jag måste berätta för polisen om vårt fynd-

-men jag kan vänta lite med det.

- Du får en vecka på dig att flytta. - En vecka? Är det inte lite tufft?

Lyssna...

Vad sägs om det här. Jag sjappar i ett par där-

- så kommer jag tillbaka när polisen är borta. Vad säger du om det?

Saken är den, Frank. Jag är präst och har ett moraliskt ansvar.

Det vore inte särskilt moraliskt av mig att hålla en efterlyst brottsling här.

Så jag tror att det är dags för dig att gå vidare.

Var tacksam att jag inte slänger ut dig direkt. Jag ger dig åtminstone lite tid.

Jag är tacksam, Lionel. Det är jag.

Det är bara så synd. Jag började verkligen uppskatta min tid här.

Tja... Alla goda ting har ett slut.

Gå in och ta dig en drink. Det har varit en svår dag för oss alla.

- Du borde vila lite. - Vila?

Så klart.

Lionel vet om oss.

Har han sagt det?

- Inte uttryckligen. - Vad sa han då?

Han fann den trasiga röda klänningen som jag slängde i boden.

- Det betyder ingenting. - Jag vet bara att han vet.

Ja... Jag har haft några märkliga stunder med honom.

Precis.

Han vet.

Så vad vill du göra?

Jag vet inte.

Vill du stanna hos honom?

Jag är olycklig med Lionel.

Lionel är svag. Du behöver en stark man, Marianne.

Jag vet inte om det kommer att gå lugnt till.

Vad pratar du om? Han är svagare än någon man jag träffat.

Du känner honom inte som jag.

När han brinner för något kämpar han för det.

Det kanske finns ett sätt vi kan försäkra oss om att han släpper dig.

Hur då?

Jag kan ta hand om honom.

Ta hand om honom?

Du vet... Ta honom närmare Gud.

- Menar du allvar? - Varför inte?

Du sa ju att du inte älskade honom.

Och han har behandlat dig illa, Marianne. Det kan se ut som en olycka.

Det är en sak att inte älska någon...

- ...och en helt annan att döda någon! - Okej, lugna ner dig, Marianne.

Hur ska jag vara lugn när du förslår något så hemskt.

Marianne, jag vill bara vara med dig och jag tänker göra vad som krävs.

Jag svär vid Gud att göra det.

Vänta! Jag har väntat på er.

- Jag vet. - Ni hade rätt. Det finns ondska i huset.

Det är en gammal ondska som legat i dvala i många år, men nu...

- ...har något släppt den fri. - Vet du vad som hände i huset?

- Ja. - Snälla, berätta.

För många år sedan fanns det en fransk nunna som reste till England.

Hon gifte sig med den första sonen Waldegraves, en mäktig familj-

- som ägde prästgården då. Nunnan hette Marie Lairre.

Det var ett olyckligt äktenskap.

På den tiden fanns det ett benediktinerkloster i området.

Hon gick dit och bad om vägledning. Vid ett besök träffade hon en munk.

Han hette Anthony. De blev kära i varandra och inledde ett förhållande.

Men hennes man fick reda på det.

En kväll lurade han in båda i huset och dödade dem i ett av sovrummen.

- Ställdes han inför rätta? - Nej.

Varken nunnan eller munken hade någon familj, så ingen saknade dem.

Kropparna gömdes i ett av sovrummen och man talade aldrig om det igen.

Visst ställdes det frågor, men ingen vågade utmana dem.

Nu hemsöker Marie och Anthonys andar prästgården.

De är fast mellan den här världen och nästa.

- Hur kan jag hjälpa dem att gå vidare? - Enda sättet är att samla benen...

...ta hit dem och begrava dem i helig jord.

Då finner de till slut vägen till Gud.

Hur kan du känna till allt det här?

Mår du bra, Lionel?

Din tur.

Vet du hur jag träffade Marianne?

Nej.

På en kyrkofest för femton år sedan.

Jag hade en församling i Devon på den tiden.

Hon var självsäker, livlig...

...och väldigt social.

Jag var en tyst hemmamänniska, hennes totala motsats.

Men när vi träffades kändes det väldigt naturligt.

Den dagen... pratade vi och pratade.

Om allt möjligt. Om hennes och mitt förflutna.

Vi delade många skratt.

Vi kände ett band.

Det var speciellt.

Jag minns att jag gick hem en kväll...

...och tänkte...

...att hon var rätt kvinna för mig. Att jag skulle göra allt för att få henne.

Vi fortsatte att träffas.

Kanske kom vi varandra nära för snabbt.

Det uppstod tvivel. Hos henne, inte hos mig.

Marianne var inte redo för en relation.

Månaderna gick innan jag fick se henne igen.

Men en söndag kom hon till kyrkan.

Frånvaron gör verkligen att känslorna blir starkare.

Ögonblicket då jag såg henne igen visste jag att jag var förälskad i henne.

Hon sa att hennes tvivel var borta...

...och att hon var säker på att jag var den rätta för henne.

Några månader senare gjorde hon mig till den lyckligaste mannen på jorden-

- då hon gick med på att gifta sig med mig.

Jag hade funnit min bästa vän.

Min själsfrände.

Men nu...

...undrar jag om hennes tvivel någonsin lämnade henne helt.

Jag undrar om jag levt i förnekelse...

...beträffande hennes känslor.

Men en sak är säker.

Mina känslor har inte förändrats.

Jag skulle fortfarande göra allt för att ha kvar henne i mitt liv.

Ja...

Jag vet inte vad jag ska säga, Lionel.

Ditt drag.

Det finns inget mer att säga.

Jag vill att du ger dig härifrån i slutet av veckan.

Vet du vad klockan är?

- Vad skrattar du åt? - Åt dig, Marianne.

Din arrogans.

Ursäkta?

Du säger aldrig åt mig vad jag ska göra igen.

Du gifte dig med ditt förbannade jobb!

Du visste vad du gav dig in i.

Jag känner mig inlåst, Lionel. Jag är bara hemma hela dagarna.

- Och vems fel är det? - Ditt.

Struntprat.

Du kan gå ut och skaffa dig ett deltidsjobb eller något.

Gå hemifrån, åk in till stan och träffa folk.

Skaffa dig vänner.

Är det för mycket begärt? Du har aldrig behövt jobba för nåt i hela ditt liv.

Du ville bara ha en man så att du kunde få allt serverat.

Ditt jävla svin!

Tror du det, vet du inte mycket om mig.

Varför gifte du dig med mig i så fall? Det var i alla fall inte för kärlek.

Du tror visst att du har alla svar. Du vet ingenting om mig!

- Du älskade mig aldrig. - Nej, jag antar att jag inte gjorde det.

Jag älskade dig aldrig. Jag gifte mig med dig för trygghetens skull.

Är det vad du ville höra?

- Äntligen sanningen. - Dra åt helvete, Lionel!

Det skulle du vilja, va? Då skulle du kunna vara med honom helt själv.

- Du har blivit galen. - Är det jag som är galen nu?

- Jag är inte dum i huvudet, Marianne. - Nej, det är du inte.

Du är bara en grym man.

- Hur kan jag vara det? - Du var aldrig någonsin tillgiven.

Du berövade mig mitt sexliv. Vet du vad det betytt för min självkänsla?

Är det din ursäkt för att ligga med hantverkaren?

Är du mållös nu?

Han är mer man än du någonsin kommer att vara.

Tror du att han är en man?

En riktig man utnyttjar inte en annan mans hustru.

Han utnyttjade inte mig.

- Jag ville det. - Du äcklar mig.

- Var det därför du aldrig ville ha sex? - Håll käften!

Vet du vad? Frank äcklas inte av mig.

- Därför sög jag hans kuk. - Håll din käft!

Jag sög hans kuk och lät honom knulla mig.

- Jag varnar dig, Marianne! - Han fick knulla mig i röven också.

Allt väl, Marianne?

Jag vill att du dödar honom.

Vad sa du?

Jag vill att du dödar honom.

Betrakta det som gjort.

Herre, låt mig anbefalla dig att ge Marie och Anthony nåd.

Herre, vår fader i himmelen, solen och jordens frälsare.

Den helige ande. Visa dem nåd.

Amen.

God kväll, Lionel.

Vad vill du?

- Garderoben i mitt rum... - Det är inte ditt rum.

- Det är mitt gästrum. - Om du säger det så, Lionel.

Vad är det med den?

Jag tror att jag hittat några andra saker i den.

Vad då för saker?

Kom så ska jag visa dig.

Tänker du berätta vad du har därinne?

Se efter själv, Lionel.

Öppna dörren där.

- Varför ligger lakanen på golvet? - Lakanen...

Färgen lossnade från taket. Det var hemskt. Jag skulle måla om lite.

Du måste verkligen titta i garderoben där på vänster sida.

Frank?

Frank?

Frank?

Hej, Marianne.

Var är Frank?

Frank?

Ja.

Frank.

- Var är han? - Jaha, Frank.

Den lögnhalsiga brottslingen.

Han är i matrummet.