All language subtitles for doc-martin.s02e01-584333-viaplay

Ser du trähusen där borta?
En gång bodde det en man där.

Han hade en fin liten grönfink
som satt på hans finger och sjöng.

Det är det vackraste
jag nånsin har sett.

Martin!

Martin.

Jag har dig. Jag har dig.

Din smutsiga, stinkande hund.

Ge det till mig.

Kom igen. Ge det till mig.

Kom igen. Släpp taget!

Släpp det! Får jag det.

-Jag borde vara på mottagningen.
-Det går fort.

Jag hoppas
att hennes tillstånd är allvarligt.

Kom nu, Marty.

-Mu?
-En radiopratare ska kunna sin sak.

Jag tar inte emot
samtal på eftermiddagarna.

Vilken inkompetent typ. Jag har
klagat hos kulturdepartementet.

-Vem är ni?
-Du minns väl Martin, min brorson.

Han ska titta på din ankel.

Var nånstans var ni i går
när den var svullen som en ballong?

I går? Var inte det här akut?

-Jag var orolig.
-Skynda på. Jag är upptagen.

Jag har kört hit för er skull,
trots att jag är upptagen.

Vad vill ni ha? En medalj?

Jag ska ta av er sko.

Det är mitt fel. Jag lämnade post
i trappen, som hon halkade på.

-Gör det ont här?
-Nej.

-Här? Här?
-Nej.

-Jag sätter på lite te.
-Det är väl så det är.

Åren går och plötsligt är man inte
lika självsäker längre.

Man klantar sig
och nerverna sviker en.

-Hur länge har ni känt så?
-Inte jag. Ni.

Ni klarade inte trycket i London
och återvände till Portwenn.

Ni har en lättare stukning.
Jag skriver ut smärtstillande.

Jag minns när jag spottade i
näsduken och torkade dig i ansiktet.

Lilla Marty.

Belasta inte foten på några dar.

-Vill du inte stanna på lite te?
-Om det är nåt kan ni besöka mig.

-Mrs Steel.
-Doktorn.

-Hur är det med henne?
-Hon är fräck. Hon har fått medicin.

Jag menar inte ankeln.
Tycker du att hon verkar vimsig?

Hennes son Danny tror att hon
börjar bli virrig. Vad tror du?

Hon är väl fullt fungerande?

Ja, men kan jag säga till honom
att du har undersökt henne?

Om jag ska undersöka din vän
får du ringa mottagningen.

Hon är där inne, Martin!

-Vet ni vad klockan är?
-Nej, du har blockerat klockan.

Men det var väl förstås medvetet?

Jag skulle tro
att hon är strax efter halv nio.

-När startade andra världskriget?
-1919.

I samband med Versaillesfreden.
Tyskarna blev förolämpade.

Det kunde bara leda till en sak:
andra världskriget.

Tack, mrs Steel.

-Blev hon godkänd?
-Hon mår bra.

-Är allt bra, doktorn?
-Ja.

-Har Paul kommit än?
-Paul?

-Hej, Martin.
-Hej.

-Vill du komma in?
-Ja.

Vad bra att jag sprang på dig.
Jag har tänkt...

Det är imponerande att du inte
har lyckats springa på mig tidigare.

Ja. Jag ville bara säga...

Jag är ledsen, Louisa.
De ska vara här nånstans.

-Du var så oförskämd.
-Jag är läkare...

Hur kunde du först kyssa mig och
sen antyda att jag har problem?

Vi hade dessutom
varit uppe hela natten...

-Jag hittade...
-...och druckit sjukhuskaffe...

...och oroat oss över Peters olycka.
Då börjar du klaga på min tandhälsa.

Det är inte Martins ensak.

-Tack, mrs Tishell.
-3.98 pund.

-Det är tre för två. En påse?
-Ja tack.

Om det där skulle föreställa
en ursäkt var den värdelös.

Din växel, Louisa! Kära nån.

Jag ville att hon skulle spara
lite pengar. Det är tre för två på...

Ni tror väl inte att jag har
gjort henne upprörd, doktorn?

God morgon. Ni har te inne hos er.

Jag har bokat in tre besök
i eftermiddag och labbet ringde.

Många ord på latin.
Numret ligger vid er telefon.

-Vem är du?
-Paul. Pauline, Elaines kusin.

-Var är Elaine?
-I Pompey.

-Pompeji?
-Pompey. Hennes kille pluggar där.

-Så jag är här.
-Vad menar du med det?

-Det avgör inte Elaine.
-Elaine är upptagen.

Nu är jag här. Det är inte permanent.

-Kan du ringa upp Elaine, tack?
-Nej.

Lägg av.
Jag gör bara henne en tjänst.

-Jag tror att jag har pajat revbenen.
-Jisses. Vem har du slagits med?

-Vad heter ni?
-Eddie Rix.

-Har du smockat till dig själv?
-Stanna här.

Håll upp armen. Gör det ont?

-Jag kan väl ändå åka ut med båten?
-Inte på några dar.

Det måste jag. Allt hänger på mig nu.

Mina grabbar ville ju inte,
utan flyttade in till stan.

Se hur det gick med det.

"Det finns mer fisk i havet",
brukade vi säga.

Det där ser illa ut.
Här får du lite te mot chocken.

Han är inte i chock.
Tack. Du kan gå nu.

-Ni har troligen brutit ett revben.
-Den skyldige borde spärras in.

Revben går inte av bara så där.

Jag såg inte vem det var.
Han hoppade på mig och stack.

Blev du rånad?
Är det sant? I Portwenn? Coolt.

Ni ska få smärtstillande.
Akutläkaren får ställa en diagnos.

-Det läker väl av sig själv?
-Vi får se vad röntgen visar.

Jag vill inte åka till sjukhuset.
Så illa är det inte.

Tack, Paul. Var är han?

-Jag hörde om din lycka. Så tråkigt.
-Va?

-Hur vet du...?
-Paul ringde. En rejäl smäll, alltså?

Det är inget märkvärdigt, Mark.
Det är sånt som händer.

Du säger det. Vet du hur många
rån jag har haft i Portwenn?

-Gissa.
-Nej.

Gissa. Inga. Inte ett enda.

Det här är en mörk dag för Portwenn.

Kom med, så reder vi ut det här.

-Är allt bra, Al?
-Är allt bra, Al?

-Är allt bra, Paul?
-Hej, Al.

-Hur var Penzance?
-Newlyn. Rätt okej.

-Det är skönt att vara tillbaka.
-Ja.

Du ser precis lika dan ut
som när vi gick i samma matteklass.

Ja. Jag kommer med färgpatroner
till doktorns skrivare.

-Jag kan sätta in dem.
-Jag gör det.

-Har Elaine åkt till Greg?
-Ja.

-När kommer hon tillbaka?
-Om ett par dar, tror jag.

-Lämnade hon nåt meddelande?
-Tyvärr.

-Är ni doktor Ellingham?
-Det här är mitt patientrum.

Jag har åkt från London. Vet ni hur
svårt det är att hitta äldreboende?

Det gäller min mor. Efter väntan och
kostnader var det äntligen ordnat.

Jag åkte hit
fast jag borde vara i London.

Jag kommer hit
och så har ni sabbat allt.

Jag har ingen aning om
vad ni pratar om.

Ni har friskförklarat Muriel Steel.

Ni och er moster Joan,
som borde sköta sig själv.

Hon hade accepterat att flytta.
Nu vägrar hon.

På goda grunder. Äldreboenden
är till för folk med behov-

-och inte för ättlingar
som finner det praktiskt.

Praktiskt? Hon har demens.

Jag ställde två kognitiva frågor
till er mor. Hon klarade sig galant.

Två frågor? Skämtar ni?
Jag pratar med henne dagligen.

Hon kan inte skilja på
torsdag och Selfridges.

Vems fel är det om hon blir påkörd
eller använder en hårtork i badet?

Doktorn...

Ni menade säkert väl
och jag förlåter er.

Men tro mig när jag säger
att ni har begått ett misstag.

Vi kan lösa det här snabbare
om ni bara erkänner det.

Jag besökte er mor
på grund av en skada.

Jag testade hennes kognitiva
förmåga och var nöjd med resultatet.

Om ni förlåter mig kvittar,
men det var min professionella åsikt.

Nu skulle jag vara tacksam
om ni gav er av!

-Mark.
-Gå bara vidare, doktorn.

-Jag ägnar mig åt civilspaning.
-Va?

Vår vän framför oss i mörk munktröja
har Eddie Rix plånbok.

Han kommer att använda kortet
snabbt innan det spärras.

-Om han avslöjar sig finns jag här.
-Okej.

Är det verkligen troligt att tjuven
skulle använda kortet i Portwenn?

Du missar aspekten
med en närvarande polis.

I osäkra tider
vill folk se poliser ute på gatorna.

-De vill känna sig trygga.
-Men du vill ju inte bli sedd.

Det stämmer. Så jag vill helst inte
småprata, om det är okej med dig.

Det är okej.

-Hej på dig, doktorn.
-Bert.

Där var du allt bra snabb.

-Går det bra för rara Pauline?
-Nej.

Hon är en sån fin tjej. Dawn och jag
var med i vattenpololaget...

-5.62 pund, tack.
-Dawn är hennes mor.

Bäst att ta ut lite kontanter.
30 pund, tack.

Vi tar tyvärr inte emot kort i dag.

Dawn är väldigt motiverad.

-Det var Eddie Rix som blev rånad.
-Hemskt. Han har alltid haft otur.

Jag blev inte rånad
och du känner mig.

-Dawn är ambitiös gällande dottern...
-Snälla, var tyst, Bert.

-Det här är fullkomligt orimligt.
-Inte alls.

När Paul var liten kastade hon henne
i poolen för att få henne att simma.

-Kan du förklara det?
-Hon sjönk.

Inte du. Hon. Vilken kriminell
skulle använda kortet i Portwenn?

Jag vet inte. Men i min affär
finner han ingen glädje.

Jag kan inte tänka mig
att nån gör det.

Nej, inte om de vill betala med kort.
Vår kortläsare är trasig.

Okej. Då får jag betala i morgon.

Mr och mrs Kredit har gått bort.
Nämn inte deras namn. Det gör ont.

Hälsa Pauline. Jag kanske
kommer förbi på te senare.

Vänta lite!

Det är ingen fara, mrs S.

-Mark.
-Det är ingen fara, mamma.

Varför gick ni ut i vattnet?
Hon är svag.

-Har vi nåt som hon kan ha på sig?
-Åh, nej.

Toby, kan du leta rätt
på ett par byxor? Och en handduk.

-Jag måste köpa batterier.
-Sen, mamma.

-Jag måste till mr Monkford.
-Han är på posten, inte här ute.

-Herregud.
-Missbruka inte Guds namn.

-Mrs Steel?
-Ni är inte mr Monkford.

Nej, Martin Ellingham. Läkaren.

Hon fryser. Vi tar in henne på puben.
Kan nån hämta en filt?

Vad har hänt? Hur mår du?

Jag måste köpa ett batteri.

-Ur vägen, tack.
-Vi löser det, mamma.

-Snart är ni inne i värmen.
-Fjant.

Här får du
en värmande kopp te, Muriel.

Det behövs inte. Jag är inte död.

Muriel. Vad sysslar du med, Mu?

-Vad har det med dig att göra?
-Mu?

-Hon håller på att bli dement.
-Dumheter!

Jag har gjort vad jag kan.
Lämna henne inte ensam.

Hon är bara gammal. Alla har vi
våra svagheter. Det borde du veta.

Det är mer än en svaghet
att vada ut i vattnet.

-Danny har ringt äldreboendet.
-Nej. Hon vill inte. Gör nåt, Martin.

Äldreboendet tar emot henne.

Gör inte så här.
Det är hennes mardröm.

Det var inte ett lätt beslut. Jag har
bett för henne, men hon är sjuk.

Jag kan inte ta hand om henne.

-Jag kan ta hand om henne.
-Nej, hon behöver hjälp dygnet runt.

Jag lovade henne att hon skulle
slippa flytta till ett äldreboende.

Det kanske blir bäst så här.

-Vad gör du?
-Installerar en scanner.

Rör inte datorn. Jag laddar ner
en mjukvaruuppdatering.

Jag laddar ner
mina egna mjukvaruuppdateringar.

Det är inte så enkelt.
Man måste göra en backup.

Det gjorde jag.
Jag har gjort sånt här förr.

Jag har jobbat på
en mottagning i Newlyn.

Det här ser inte bra ut.

Har ni tagit er medicin?

-Det är min ankel.
-Hon ska få nåt starkare.

-Kan du se över medicineringen?
-Jag ska göra mitt bästa.

-Jag hämtar ett glas vatten.
-Okej...

-Hon är i dåligt skick, va?
-Det verkar så.

Jag trodde att hon mådde bra.

Jag har kommit förbi
varje morgon i åratal.

Det kan vara svårt att märka.

Eller så ville jag bara inte se det.

Se på henne.

När äldre får en inflammation
kan det se värre ut än vad det är.

Det hade inte hänt
om hon hade varit här.

Varför var ni inte med henne
när hon vadade ut i vattnet?

Det är inte läge för det där nu.

Vem är han?

Ursäkta mig. Du där!

Stanna!

-Han har skadat handleden.
-Herregud.

-Var det rånaren?
-Nej, bara jag.

Han hade en huvtröja på sig.

Han hoppade på mig bakifrån.
Jag lyssnade på min iPod.

-Ursäkta mig. Jag tog ner honom.
-Tog ni ner honom?

Jag landade på handen. Ska vi...?

-Vi ses, Mark. Bra jobbat.
-Tack, Dom.

-Skulle inte du till sjukhuset, Mark?
-Jag väntar tills du åker dit.

Jag har patienter.

Jag väntar gärna.

-Jag ska inte dit förrän senare.
-Inga problem.

Jag har ingen familj, så vem ska köra
mig till sjukhuset om det behövs?

Då behöver man vänner. Se på mrs S
och din moster. Och du och jag.

Vi kommer nog att se efter varandra
när vi blir äldre.

Om du skaffar flickvän är det lugnt.

Jag beundrar dig på den punkten.
Du trånar inte efter kvinnor.

-Är du...?
-Nej.

Lite, kanske? Det gör inget.
Vi kan fortfarande vara vänner.

Håll truten, Mark.

-Namn?
-Dr Ellingham plus patient.

Han behöver röntgas
snarast möjligt.

-Ni får vänta på triage.
-Jag har redan diagnoserat honom.

-Det är triage.
-Ja, och det är vad jag har gjort.

Det är inte så det funkar.
Hej, Mark. Skadat dig i tjänsten?

Det är en djungel där ute.

Se upp.

Ursäkta mig.

Doktor Martin Ellingham.
Mr Rix är min patient.

-Vad visade röntgen?
-Röntgen?

-Jag tittade på hans brännskador.
-Vad då för brännskador?

Ursäkta mig.

-Vi håller det här mellan oss.
-Ja. Tack.

Jag bjuder på en öl.

Tack.

Pauline! Jag kan inte
hitta en patients journal.

-Strax så. Vad heter patienten?
-Rix, Eddie.

Du tittar under R, inte sant?

Ska vi börja om från början?

Förnamn: Edward.

Då tittar vi under E. Ser du?

Jag kan inte ha journaler
sorterade efter förnamn.

-Det dög bra i Newlyn.
-Var det en veterinärmottagning?

Det är fortfarande en mottagning.
Jag lärde mig mycket där.

Stukningar och sånt. Jag kunde ha
tagit hand om ankeln åt dig.

Så där, ja. Edward.

Har mr Rix lämnat ett brev
från sjukhuset om sina revben?

Det kanske finns under B för brev.

Eller P för papper.

-Var försiktig. De är tunga.
-Jag vet att de är tunga.

-Jag tar den.
-Är du säker?

Vad hände? Eddie!

Hur gick det? Herregud!

Jag vet inte vad som hände.
Först bar han grejer, sen...

Han har ett brutet revben.
Han ska vara i säng.

-Ursäkta mig.
-Vi måste få ihop till brödfödan.

-Jag är ledsen, doktorn.
-Var ni medvetslös länge?

-Bara några sekunder.
-Jag mår bra. Bara lite snurrig.

Jag ska titta på såret.

Mrs Rix. Skulle ni kunna hämta
ett glas vatten, tack?

-Han kan få en termos med te.
-Det är till mig.

Jaha. Blodet...

-Jag sa ju åt er att inte jobba.
-Jag sa att jag måste.

-Tack, doktorn.
-Är ni inte orolig för en fisktjuv?

Jag såg er på sjukhuset
och jag har läst era journaler.

Ni har haft alla möjliga skador
det senaste året.

Kommer han att bli bra, doktorn?

Jag vill att ni kommer in
till mottagningen i morgon.

-Jag kan inte bara...
-Håll tyst. Gör som jag säger.

-Mr Steel.
-Jag vill be om ursäkt.

-För vad då?
-Min ilska.

-Hur mår er mor?
-Sämre.

Och svullnaden har inte gått ner.

Jag ringde en vän i London
som är allmänläkare.

-Enligt honom borde hon röntgas.
-Jaså?

-Har ni belastat ankeln?
-Jag skriver till konsumenttidningen.

-Hon har inte promenerat.
-Är ni säker?

-Har hon fått sin medicin?
-Ja.

Jag förstår inte varför
inflammationen inte är bättre.

Har tabletterna som ni fick
hjälpt mot smärtan?

Är du säker på
att hon har tagit medicinen?

-Jag brukar ge henne ett glas vatten.
-Det räcker inte.

Hon kan inte tvinga mig att dricka.

-Hon ska ta medicinen.
-Jag vill inte.

Tabletterna är mot smärtan
och inflammationen i er ankel.

Men ni måste ta dem.

Om medicinen hade varit viktigare
hade ditt slarv varit livsfarligt.

Jag vill inte åka till High Trees.

Om man dricker sent kissar man på
sig och blir skickad till High Trees.

-Jag har inte kissat i sängen!
-Naturligtvis har du inte det.

Har du åtminstone sett henne dricka?

-Har du sett henne dricka nåt alls?
-Inte direkt.

Jag dricker om morgnarna, som alltid.

-Har ni nån vätskeersättning här?
-Jag vet inte.

Läkemedel mot diarré duger.

Er mor har nog undvikit att dricka
på kvällen ganska länge.

Hon dricker inte. Ni hörde att
hon är rädd för att kissa i sängen.

Hon måste väl dricka nåt?

På morgnarna. Joan kommer med te.

Då får hon i sig vätska tillfälligt.

-Jag hittade lite.
-Tack.

-Så hon kanske inte alls är dement?
-Vi får vänta och se.

-Mrs Steel, drick det här.
-Nej.

Gör det nu.

Det kommer att hjälpa dig, mamma.

Vi måste ordna dropp åt henne.

-Ni kommer att må bättre snart.
-Prisa vår Gud.

Fin hund.

-Gör inte så där.
-Vad då?

Det där. Med det där djuret.
Det här är en läkarmottagning.

Du är inte ett djur, eller hur?

-Vad heter du? Vad heter han?
-Det är inte min hund.

Han måste ha ett namn.
Har du avmaskat honom?

Har du kollat efter loppor
och fästingar? Det kan jag göra.

Ut med dig! Ut!

Mr Rix, mrs Rix. Följ med mig.

Mr Rix, ni har drabbats av ett antal
skador under de senaste åren.

17 stycken.

Har ni problem med balansen?
Synen? Hörseln?

Han hör inte
när jag ber honom att ta ut soporna.

-Tar ni nån medicin?
-Nej.

-Använder ni droger?
-Nej!

Hur uppstod era brännskador?

-Brasa.
-Matlagning.

-Matlagning över en brasa?
-Vi grillade.

-Har ni alltid drabbats av olyckor?
-Nej.

Mr Rix, ni kan ha drabbats av
ett allvarligt tillstånd-

-som förklarar varför ni gör er illa.

Tack vare en kollega vid sjukhuset
i Truro ska ni få gå före i kön.

Er halspulsåder ska undersökas
för att se-

-om ni har drabbats av ischemiska
attacker som kan orsaka blackout.

En EEG ska mäta er hjärnaktivitet
för att utesluta epilepsi.

Ni ska också göra en MRI-scanning
som visar om ni har en hjärntumör.

-Det kanske är en bra idé.
-Var inte dum nu.

Hon har rätt. Det är onödigt
att gå igenom allt det där.

Ni förstår inte. Om ni har en hjärn-
tumör och inte gör nåt kan ni dö.

Ni har varit snäll
som har ansträngt er.

Här får ni lite rökt makrillspaté.
Vi röker makrillen själva.

Vi förstår.
Vi ska tänka över det ni har sagt.

Vi hör av oss.

-Var så god.
-Tack.

-Hej, doktorn.
-Mark. Hur är det med handleden?

Ingen fara. Alla gör en stor grej av
det, men jag gjorde bara mitt jobb.

Titta. Det gjorde mig rörd.

Men du konfronterade
ju ingen rånare.

-Nej, inte tekniskt sätt.
-Inte i praktiken heller.

Så kan man se på saken. Men jag
visste inte att Al inte var rånaren.

Så jag konfronterade honom.

Allmänheten gillar när polisen
agerar. Då känner de sig trygga.

Är det bättre än att veta sanningen?

Folk vill nog inte höra
att rånaren inte ens har setts till.

-Det finns ingen rånare.
-Vad menar du?

Jag kan inte säga hur jag vet det
på grund av läkarsekretess.

Så jag stukade min handled
helt i onödan?

Men alla har signerat mitt kort.

Lucy Holmes, Rick, Bert och Al.

Lou och Dan. De hade en romans
en gång. Där har vi unge Peter Cronk.

Det är ju pinsamt nu.

-Lou och Dan, är det...?
-Louisa och Danny.

Han brukade väcka till liv
det grönögda monstret inom mig.

När jag trodde
att Louisa var den rätta.

Martin! Marty!

-Mu är sitt vanliga jag igen.
-Ganska irriterande, med andra ord?

-Hon är i utmärkt form.
-Jag tittar in hos henne i morgon.

Nej, vi ska hämta henne.
Hon kommer hem.

Jag kan inte minnas sist hon och jag
kunde prata som vi gjorde i dag.

Hon är sitt gamla jag igen.
Så tack.

-Känner ni Lou Glasson?
-Ja.

Man glömmer
att alla känner alla här.

-Vi ska ta en drink för att fira.
-Ha en trevlig kväll.

Gud välsigne er.

Jag nyste inte.

-Vad sa hon i går?
-Jag vet inte. Ingenting.

-Ni pratade ju i telefon.
-Hon sa: "Han är för blyg."

"Han väntar på
att tjejen ska ta initiativet."

"Men han klantar ändå
alltid till det." Patetiskt, sa hon.

Jag förstår inte varför hon gick
tillbaka till sin gamla pojkvän.

God morgon, doktorn.

God morgon.

-Vad sa hon i går?
-Jag vet inte. Ingenting.

Tack för det, Pauline.
Hon var ganska tydlig.

Du vet ju hur Elaine är.

Hon sa att du hade en schyst rumpa.

-Al.
-Ja?

-Hon hade rätt.
-Tack.

Portwenns läkarmottagning.

-Doktorn, ni har ett telefonsamtal.
-Pauline.

-Så din kusin kommer inte tillbaka?
-Nej.

Jag kommer att
annonsera ut hennes tjänst.

Bra. Jag tänkte säga att jag inte
kan täcka upp för henne för gott.

Telefonsamtalet är brådskande.
Det är mrs Rix.

Tack för att ni kom.
Vi är ledsna för besväret.

-En till olycka? Han måste utredas.
-Han är på övervåningen.

Kan ni tända lampan
och dra isär gardinerna?

Vi skulle uppskatta er diskretion,
doktorn.

Vad har ni gjort med honom?

Jag hissade upp honom
och nåt gav med sig.

Säg inget till nån. Killarna nere
vid hamnen... Jag skulle inte stå ut.

-Har ni gått med på det här?
-"Gått med på"? Han älskar det.

-Min axel!
-Just det. Förlåt.

-Vilken axel är det?
-Den högra.

-Kan ni röra den?
-Nej.

Gör det här ont?

Det är er trapeziusmuskel.
Ni ska få lite diazepam.

Uppstod alla skadorna så här?
Även brännskadorna?

Inte skadan nere vid hamnen.
Då ramlade han bara.

-Varför sa ni inget?
-Jag är ledsen.

Ni måste vara försiktigare.

Ibland i stundens hetta
glömmer Eddie sitt säkerhetsord.

-Berätta inte om det!
-Det är ingen fara. Han är läkare.

-Jag vill förklara...
-Det behövs inte.

Vi har varit gifta länge.

När våra pojkar flyttade hemifrån
behövde vi en extra gnista.

-Ni går väl inte i gång på sprutor?
-Nej.

Av en händelse hittade vi det här.

Det öppnade upp en helt ny värld.
Nu slår det gnistor.

Marty!

Ni ser ut att må mycket bättre.

-Du tror väl att du är ett helgon?
-Nej.

Får jag titta på er ankel?

Svullnaden har gått ner avsevärt.
Bra.

Du ordinerar ett glas vatten
och plötsligt tror du att du är nåt.

Kan jag ställa några frågor?
Rena rutinfrågor.

Om jag har 100 pund och spenderar
sju, hur mycket har jag kvar?

Det är onsdag.

Klockan är 15.15. Labour styr landet
och har inte gjort nåt för de äldre.

Vi är på High Trees
nära Portween i Cornwall.

Du skulle ha 93 pund kvar-

-vilket du inte skulle få mycket för
dessa dar, lilla Marty.

Är du klar?
Jag lägger din resväska i bilen.

-Ja. Såvida jag inte...
-Vad då?

Såvida jag inte kan stanna här.

Jag var livrädd för att komma hit,
men se er omkring.

Jag vet inte vad jag var rädd för.

Jag visste inte
vad jag gick miste om.

-Jag kan fråga.
-Gör det.

-Är du säker?
-Nej.

Alla väderspänningar
kan få mig att ändra mig.

Men tills vidare
tror jag att jag är säker.

Jag ska prata med föreståndaren.

-Vad ska jag göra varje morgon?
-Du har en gård att sköta.

Muriel? Vill du slå ett slag?

-Herregud.
-Missbruka inte Hans namn.

Jag tror jag vet varför
hon var så rädd för att komma hit.

För att jag var så rädd
å hennes vägnar.

Är det för att du också
börjar bli gammal?

Så rakt på sak
skulle jag inte uttrycka det.

-Vill du ha skjuts?
-Nej, jag klarar mig själv.

Ursäkta.

-Dyrt vin.
-Ja.

Jag gillar det. En gammal vän
kommer över på middag i kväll.

-Louisa...
-Kom nu. Doktorn.

-Jag skulle kunna äta en häst.
-God kväll.

Text: Maja Falk
www.sdimedia.com