Original subtitles

Hörni!

- Har ni sett min plånbok? - Va?

Har ni sett min plånbok?

Den låg i mitt rum och nu är den borta.

Du kanske borde hålla bättre koll på dina grejer.

Den kanske ligger här inne.

Vad gör du?

Vad fan, hördu?

Vad snackar du om?

Vad håller du på med? Jag har inte tagit den.

Kom igen, vad håller du på med?

Det här är vårt kök. Jag har inte din plånbok.

Vad fan? Kom igen.

Jag pratar med dig. Vänd dig om.

Kom igen.

- Vill du bråka? - Ja.

Kom an, då.

- Behöver du hjälp, eller? - Låt bli!

- Ska jag ringa Kent? - Nej, inte Kent!

Ut med dig! Jag har inte tagit din jävla plånbok!

- Är du okej? - Ja!

Hej, Maria.

- God morgon. - God morgon. Har du sovit gott?

Har ni sett Nicole?

Vill du ha våfflor?

Varsågod.

Vet du vad? Jag märkte att hon inte kom hem i natt.

Kent, Nicole är ju inte hemma.

Hon borde vara hemma vid det här laget.

Vi har låst in Nicole i källaren och sövt ner henne.

Nej, det här är ju inget beteende som vi uppskattar.

Man får komma och gå som man vill, absolut.

Men det här är inget hotell.

Vi har förstått att Nicole har det lite jobbigt, så...

jag och Susanne har valt att ta ett steg tillbaka

och så hoppas vi att Nicole inser att vi bara vill henne väl.

Var fan är den där jävla polacken?

Jag måste sticka. Vi ses i morgon.

Hej då.

Kom igen.

Sätt dig där.

Vad fan är det frågan om? Vi är 20 minuter sena.

- Vi skulle ha åkt vid åtta. - Det kommer inte att gå.

- Det kommer inte att gå. - Han kan inte köra.

- Han har skadat sig. - Hur då?

Jag ramlade.

Fan, det är alltid någon jävla skit med er två.

Jag kan inte stå på foten. Jag tror att den är bruten.

Vad fan har du gjort?

Det var ingenting. Jag behöver bara vila.

Vila?

Ni är helt jävla värdelösa, båda två.

Packa ihop era grejer och dra.

- Hördu, Kent, jag kan... - Packa er skit och dra!

- Hördu! Vi vet saker. - Vet ni saker?

Vad vet ni?

Vill du leva, din jävla fitta?

Ska jag slå ihjäl dig? Vill du det?

Vi ska inte ställa till problem.

Äckliga jävel!

Nu jävlar ska han få så att han aldrig återhämtar sig.

Jävla fittskrap!

Är det något som har hänt?

Nicole är borta. Har du sett henne?

Nej.

Nej. Vad då?

När jag vaknade så var hon borta.

Hon hade nog inte ens kommit hem.

Hon hade i alla fall inte sovit där.

Det är inte någon kompis hon har lärt känna som hon kan ha sovit hos?

Kanske Victor, men jag vet inte.

Du, det är nog ingen fara. Hon behöver bara lite space.

Om jag ser henne skickar jag hem henne direkt. Okej?

Okej.

Johnny!

Ändrade planer.

Du kör bilen.

- Jag är tillbaka om 20 minuter. Okej? - Ja.

- Tjena. - Tja.

Tuff natt, eller?

Va?

Jaha.

Nä, eller ja... Jag ramlade på cykeln bara.

Jag fick styret i ögat.

Jaha?

När då?

Va?

När ramlade du på cykeln?

Vad spelar det för roll?

Jag är bara nyfiken.

Det var i går kväll.

Jag tänkte höra med dig om du vet var Nicole är.

- Varför undrar du det? - Är du känslig i dag, Victor?

Du, jag har... lovat henne leverans, så...

Hon har dragit.

- Hon har dragit? - Ja.

När då?

I natt.

- Du såg henne dra, eller? - Ja.

Eller nej...

Hon sa att hon skulle dra.

Men du är inte säker?

Hur tog hon sig härifrån?

Hon skulle ta bussen.

- Mitt i natten? - Ja.

Hon sa att hon fick panik här och skulle ta nattbussen.

Så nu vet du att hon har dragit?

Jag blir lite förvirrad, för du sa att du inte var säker.

- Nu säger du att hon har dragit. - Hon har dragit!

Du, röker du?

Va?

Ja, de här var ju till Nicole, men nu när hon har dragit...

så kanske du vill ha dem?

Jaha. Nej, jag röker inte.

Och det är rökförbud här.

Ja, just det.

Men du, ifall du ångrar dig, så...

Johnny, skynda dig på. Vi ligger efter så in i helvete!

Och en, två, tre, fyr, fem, sex, sju, åtta.

En, två, tre, fyr, fem, sex, sju, åtta.

En, två, tre, fyr, fem, sex, sju...

Nej, nej, nej. Maria!

- Kom igen. Vad gör du? - Förlåt.

Exakthet. Du har väl inte slutat räkna till åtta, eller?

Kom igen, en gång till.

Fem, sex, sju, åtta...

En, två, tre, fyr, fem, sex, sju, åtta.

En, två, tre, fyr, fem, sex, sju, åtta.

En, två...

Va?

Kom igen, Maria! Vad är det som händer? Du kunde det här i går.

Förlåt.

Säg inte förlåt. Gör det rätt.

Jag fattar ingenting. Du kunde...

Det kan inte bara försvinna.

En gång till. Kom igen!

Okej.

Fem, sex, sju, åtta.

En, två, tre, fyr, fem, sex, sju, åtta.

En, två, tre, fyr, fem, sex, sju, åtta.

Måste tanka.

Jaja, lägg på ett kol bara.

- Jag kan ta kassan lite, Wille. - Absolut.

Ladda ner bilderna på den här.

Ett ögonblick, bara.

Hade vi något, eller?

En av tjejerna jag åkte in med är borta.

Kan vi skicka in en patrull?

Baserat på vad då?

- Hon kom inte hem i natt. - För i helvete, Johnny. Fokus nu.

Vi har dragit halva vår budget på den här operationen redan.

Hade vi något, eller?

Det här kan vara någonting.

- Vad fan är det här nu då? - Kan du bara kolla det åt mig?

- Fokus. - Jag skulle vilja ha... sexan bensin.

Absolut. Då ska vi se.

- Var det bra så? - Ja tack.

Då blir det 1 500, då.

Tack så mycket.

Kan du kolla om det gick någon buss från Jordnära i natt?

- Jag skulle vilja veta... - I helvete.

Fan, Magnus! En ung tjejs liv kan vara i fara. Jag skiter i budgeten.

- Ha en trevlig dag! - Detsamma!

Fan vad tid det tog!

Kör nu.

Ja, jag har det.

- Har du det? - Ja.

Hallå?

Lyssna, ta rattjäveln och kör, okej?

Nu kör vi!

Nu är det slut med dig, din arabfitta.

Vi bryter där. Vi tar fem minuters paus. Bra jobbat.

Det ser jättebra ut.

Drick lite vatten, stretcha.

- Är det okej att jag sätter mig här? - Ja.

- Är det inget kul längre? - Va?

Du verkar inte tycka att det är så roligt.

Du började göra så stora framsteg.

Nicole är borta.

Borta? Hon valde att inte vara med i truppen.

Det visade hon ju ganska tydligt.

Det är inte konstigt att hon inte är här.

Nej, alltså, hon är borta.

Som, inte på Jordnära.

Jag har kollat överallt. Hon kom inte hem i går.

Tänk om någonting har hänt? Alla hennes grejer är kvar, jag...

- Du! Hur gammal är din syster? - 17.

Sjutton...

Vet du vad jag gjorde när jag var 17?

Då tyckte jag att gymnastik var pisstråkigt.

Precis som Nicole.

Jag ville hellre festa och hänga med tjejer.

Eller ja, kompisar.

Men efter ett tag blev det ganska tråkigt också.

Då började jag med gymnastiken igen.

Så är det säkert för din syrra.

Hon är väl och hänger med någon kille, eller kompis.

Hon dyker nog upp här sen, ska du se. Det ordnar sig.

Du måste tänka på dig själv nu.

Det handlar om dig, inte om Nicole.

Du är bra. Du är stark.

Jag tror... Om du bara vill,

så kan du bli bäst i världen.

Jo, jag tror det.

Kom igen nu!

Drick lite vatten, så kör vi sen.

Nämen, Clara!

Clara?

Clara! Nej, men gud. Men Clara!

Nej, Clara. Hjälp!

Kan vi få lite hjälp här?

- Nej, nej, nej! - Vad har hänt?

Vad har hänt?

Clara? Vänta, vänta.

Vad har hänt?

- Vad har hänt? - Det är för sent. Gör inte om det.

- Vad säger du? - Hon är död.

- Hur? - Om vi hade hållit bättre koll...

Sak samma. Det spelar ingen roll.

Nej, men lilla vän.

Nej, men så... Nu ska vi se.

Du ska ju inte ut och röra på dig.

Så. Nej, men titta så du ser ut.

Nämen, lilla hjärtat.

Så.

Hörde du något av det där?

Jag förstår om det lät lite läskigt.

Livet är ju fullt av otrevliga och sorgliga saker. Det vet ju du.

Det händer ju även här på Jordnära.

Det viktiga är att du måste veta

att det händer ingenting här som man själv inte vill.

Det här var vad Clara ville.

Det var hennes beslut och då får vi acceptera det.

Och det är hemskt.

Men vi kunde inte tvinga henne att stanna.

Jag ska se till att du får allt du vill ha.

Så att du blir så frisk och stark som möjligt inför det här.

Och du vet väl att du aldrig mer behöver flytta runt,

inte bo hos folk som inte uppskattar och älskar dig.

Du förstår väl det?

Nicole, du är det största som har hänt här på Jordnära.

Vi kommer aldrig att ta dig för given. Aldrig.

Jag förstår att det kom lite hastigt,

men när du väl har vant dig vid att du har valt att hjälpa oss

att sätta nytt liv till jorden, så kommer du att känna dig så glad.

Det finns inget större syfte för en kvinna, det gör inte det.

Och att du gör det här för oss, det är så stort, Nicole.

Försök att vila lite nu.

Man skulle kunna tro att polackerna skadade sig för att slippa jobba.

Men du är en blatte som sköter sig.

Ursäkta?

Missförstå mig rätt nu, men ditt folk är ju inte kända för att jobba hårt.

De flesta kommer ju hit och vägrar anpassa sig och lever på bidrag

och vägrar lära sig svenska.

Det borde ju ligga i människans natur att vilja överleva.

Anpassa sig och excellera på det man gör, men...

tydligen inte.

Bara titta ut, så ser du själv.

No go-zoner, femtioprocentig arbetslöshet.

Bland somalier är arbetslösheten 90 %.

Det handlar om drivkraft.

Vilja lösa situationer man befinner sig i, att ta tag i saker själv.

Men folk flyr ju. Ingen tar tag i någonting, de flyr.

Så kommer de hit och bygger getton hos oss.

Och drar med sig en jävla massa skit.

Mördare, våldtäktsmän, självmordsbombare...

Och sen när man vill bygga murar och bevara det som är vårt eget,

som är det svenska, som man vill ska kunna utvecklas och förädlas,

då är det fel.

Ibland tror jag att allt skit som händer

är naturens sätt att rensa ogräs.

Man skördar det man sår.

Man får det liv man väljer.

Man får det liv man skapar.

Man flyr inte.

- Den där? - Nej.

Hej.

- Hej! - Hur mår du?

Bra, hur mår du?

Hej.

- Allt lugnt? - Ja, grabbarna tar hand om det.

Okej. Så du ville ha ett möte?

Ja, om, du vet, att vi hanterar det på samma sätt.

Vi lovar att leverera i tid.

- Det här är sista gången. - Vad menar du?

Inga fler lastbilar. För riskabelt.

- Jag menar, vi levererar... - Ja, men jag vill inte ha fler.

Jag sa det till dig för ett halvår sen.

Vi måste få betalt. Vi behöver pengarna.

- Det är för riskabelt. - Vi är här i tid.

Jag är lugn. Jag undrar bara.

Vad föreslår du, om ni inte vill använda kryptovaluta?

Det här är sista leveransen med lastbilar.

Vi ska börja använda kryptovaluta istället.

Oroa dig inte. Vi löser det.

Jag är orolig över mina pengar.

Ja, skaffa bara...

Jag är lugn.

För ett halvår sen sa jag att riskerna var för stora.

Nu förstår ni...

Du vet, vi tar vägarna.

Vad föreslår du? Att ni tar med fler män?

För ett halvår sen sa jag att jag vill använda kryptovaluta.

- Slappna av. - Säg inte åt mig att slappna av!

- Är du dum, din jävla idiot? - Dum?

- Varför måste du prata så? - Rör mig inte!

Tror du inte att jag betalar?

Vad fan, din jävla idiot!

Det är lugnt. Vi löser det här. Okej, Kent.

Vi gör det, okej? Hämta dem.

Hjälp dem att lasta.

- Det är lugnt, jag betalar. - Ja.

Det är för riskabelt med lastbilarna.

Vi löser det.

Kör igång. Kom igen.

Vart är du på väg?

Va?

Hur tänkte du nu?

Det är inte dags för din promenad än.

Så. Upp.

- Upp med dig. - Jag hjälper dig.

Vi ska gå tillbaka.

Kom igen nu.

Fem, sex, fem, sex, sju, åtta.

Yes!

Fem, sex, sju, åtta.

Fan!

...sex, sju, åtta.

Det är de sista fyra.

Vi tar de sista. Kom igen.

Kent, ta hand om det nu.

Glöm det där snacket om kryptovaluta nu.

Vad satt du inne för?

Väpnat rån. Satt sex år.

Var då?

Kumla.

Hur åkte du dit?

Det var någon som tjallade.

Värsta sorten.

Vad är det för något?

Är det inte din?

Jag har aldrig sett den förr.

Vad är det?

Den låg under din stol.

Det är inte bara jag som kör lastbilen.

Vad spelar det för roll? Det är bara en lapp.

Eller?

Det är bara en lapp.

Nu åker vi hem, Johnny. Det var en jävla lång dag.

Oj, vänta. Du behöver ge henne mer.

- Trubbnål. - Tack.

Tack. Lugn, lugn.

Lugn, lugn.

- Orkar du hålla henne? - Ja.

Det är snart över, Nicole.

Du är så duktig.

Jag ska bara sätta i den.

Vänta lite.

Är hon inte helt perfekt?

Hennes värden är så fina.

Hennes värden är optimala.

- Kateter. - Ja. Varsågod.

Tack så mycket.

Är du redo med sprutan?

Bra.

- Då vill jag ha spruta. - Ja. Spruta, varsågod.

- Jag påbörjar inseminering. - Ja.

Så, då är det klart.

Bra jobbat.

Jag måste erkänna en sak.

När du kom till oss på Jordnära fick jag en sån speciell känsla.

När jag såg dig första gången i matsalen, minns du det?

Jag tyckte att du var så vacker.

Så ren.

Mina och Susannes tester bekräftade bara det vi redan visste.

Att det är dig vi har väntat på hela tiden.

Jordnära är ingen vanlig liten by.

Men det visste du väl?

För du är ju min smarta lilla tjej.

Snart så kommer vi få fler som du.

Friska, starka, rena människor.

Och de kommer att göra samma resa som du gör nu.

Och sen...

Ja, vem vet vad som händer sen?

Det är bara vi som sätter gränserna. Inget är för stort eller för svårt.

Och finns det ingen väg så får du skapa din egen.

Precis som vi gör nu.

Pappa hade varit så stolt.

Jag önskar att ni hade fått träffas.

Fast... egentligen kanske det är finare som det blir nu.

Att han får leva inuti dig.

Då är vi hemma.

Vad fan gör de här?

Det är ju för fan helt otroligt!

Nu jävlar!

Vad fan har ni gjort?

- Han är snut. - Var snut.

Enligt vem då?

Jävla svartskalle!

Vi sa det från början.

Det var något fel.

Så du kanske borde tacka oss?

Hördu, Kent!

- Vad ska du göra med honom? - Ni vet vad ni ska göra.

Använd Kärchern, högtryckstvätten, och ta bort fläcken.

Kärcher?

Okej.

- Har du honom? - In i bilen.

Foten gör jävligt ont.

Lite till bara.

Jag ser fan ingenting här.

Ge mig handen.

- Jag hämtar spadarna. - Va? Ska jag gräva med min fot?

Vi kommer med maskinen i morgon.

Okej.

Fan ta dig, getknullare.

Vila i frid, din jävel.

- Nu går vi och super. - Okej.

Undertexter: Sanna Arvidsson Milton www.plint.com