Original subtitles

-Varför kan jag inte hämta ut sprit? -Nya tider, nya regler.

Jag behöver italienska råvaror.

Britt Gahn undrar om jag vill bli hennes borgarrådssekreterare.

-Ska du arbeta i stadshuset? -Jag har inte sagt ja än.

Jag hade ett intressant samtal med Todde Wallenstam.

-Ska Calle skriva fler böcker? -Nej, han har en ny författare.

Suzanne Goldstein. Hon är tillbaka i Stockholm.

-En nisse ska verka utan att synas. -Jag ska inte prata med gäster igen.

Se till att få på er kläder igen!

-Kan vi ses igen? -Det är ingen bra idé för nån av oss.

-Roos har väl inte märkt nåt svinn? -Oh nej, inte en milliliter.

Jag är ledsen att du inte vill tro på mig, mamma. Nu måste jag arbeta.

-God morgon. Har du tid? -Ja, absolut.

Jag har en idé: italiensk matvecka.

Det skulle skapa uppmärksamhet åt DK.

-Vi har nyss haft en barinvigning. -Skriverier är alltid bra.

Och vi i köket skulle få lära oss nåt nytt.

Det kommer att kosta pengar. Inte nu, jag vill koncentrera mig på Hofvet.

Omsättningen har ökat sen vi återgick till jazzmusik.

-Men det är mindre folk, och äldre. -De spenderar mer.

Ni vet vad jag tycker. Vi backar in i framtiden.

Vi vet vad du tycker.

-Nämnde Calle italienska matveckan? -Jag sa nej.

-Jag har fullt upp med Hofvet. -Italiensk matvecka?

Vi hade en idé om en temavecka.

Italiensk mat, klubben kan ha italiensk musik.

-Det låter som en väldigt bra idé. -Det låter väldigt dyrt.

-Vi har haft en stor barinvigning. -Calle kommer tröttna och byta jobb.

I så fall finns det ganska många som skulle vilja bli köksmästare på DK.

Det låter som en bra idé med en italiensk matvecka.

Vi ska vara glada att köksmästaren vill pröva nåt nytt.

Johan och jag lät Backe hållas i köket trots att det kostade en slant.

Du och Calle håller i ansvaret. Håll nere kostnaderna.

-Självklart. -Bra.

-Mamma stöttar matveckan, så vi kör. -Mot Peters vilja?

Nu är det upp till oss att göra det till en succé.

Om nån hade frågat mig för 11 år sen hur mitt liv skulle se ut 1957-

-så hade jag garanterat sagt att jag är gift med Suzanne...

-...och att vi har 3-4 barn. -Jag var inte redo för dig då.

Jag kan se det nu. Jag var fortfarande så sjuk.

-Och så kom Philippe. -Jag var inte frisk.

Jag kände att jag måste försöka verka normal, annars skulle du lämna mig.

Jag avgudade dig, Peter.

Du var den godaste och snyggaste man jag träffat.

-Jag visste inte att såna fanns. -Det var svårt att leva upp till.

-Hur då? -Jag ville inte göra dig besviken.

Jag var faktiskt också ganska rädd.

Och nu?

Nej, nu är jag inte rädd.

-Och så har Angelo gett oss ett namn. -Bella Italia. Vackra, fina Italien.

Som förrätter har vi italienska delikatesser: korvar, skinkor, ostar.

Till det har vi en ny skärmaskin.

Till varmrätter har vi pasta och ett slags tunn paj från Napoli. - Angelo.

-Och det här kallas då för... -Pizza.

-En tunn paj till huvudrätt? -Eller som förrätt. Vi får se.

Och då ska du beställa in nya råvaror till de här...pajerna?

Hur ska du få ekonomi i det?

Råvarorna är billiga och leverantören bra.

-Kan de leverera i tid? -De är seriösa, det går bra.

Annars kan jag fråga Backe. Han känner alla leverantörer.

Backe? Kanske om det var en tysk matvecka.

Förlåt, då. Jag ville bara hjälpa till.

Jag tycker att Angelo ska servera.

Det skulle förstärka temat med en italiensk servitör.

-Vad säger Roos? -Jag ser möjligheter - och risker.

Servicen måste hålla yppersta klass-

-så det skulle krävas en intensivkurs i serveringens grunder.

Vi kanske borde fråga Angelo om han vill servera.

Ja. Om ni tycker?

-Vi kör på dem som är italienska. -Ja. Det finns vita och röda.

Calle. När du tar in nya leverantörer måste du stämma av med mig först.

Hur ska du få ekonomi i det här? Du pratar om kalvfilé, skinka och ostar.

Ska man ha en italiensk matvecka, krävs vissa råvaror.

Jag vill godkänna alla inköp i förväg.

-Var det nåt mer? -Nej.

Idiot.

Då var det två röding August här.

-Är det efter August Strindberg? -Det finns olika historier.

En av dem är att det var Johan Löwanders bulldogg som hette August.

Den var säkert lika sur och hetlevrad som författaren.

Jag fick promemorian med dina kommentarer. Mycket grundligt.

-Tråkade jag ut er? -Nej, det var utmärkta kommentarer.

De var säkert inte så märkvärdiga.

Vill ni äta middag hos oss nån kväll?

Eh... Ja.

-Nån gång nästa vecka, kanske? -Det vore väl jättetrevligt.

-Ja, jag kommer gärna. -Bra.

-Vad stilig du är. -Tack.

-Händer det nåt särskilt? -Nej, jag vill se representativ ut.

Bra. Jag tror bestämt att nån har tjuvkikat på servitörerna.

Nej. Jo, kanske lite.

Om jag får demonstrera en sak.

Börja med tallrikarna och ta besticken sen, så går det fortare.

Nu tyckte jag att Angelo skötte sig alldeles utmärkt.

-Det här är det tyska sättet. -Ska en nybörjare ge sig på det?

-Om ni bara ger mig en halvtimme... -Nej, Roos.

Har Roos inget annat att göra?

Jag känner ett visst ansvar som hovmästare.

Jag har varit källarmästare här i över tio år.

-Jag tänkte... -Bra. Lämna oss, då.

Jag har gjort Angelo till en mycket skicklig smörgåsnisse.

-Är det då rättvist att ni tar över? -Sluta nu, Bellan!

-Då börjar vi om från början. -Javisst.

Angelo kanske kan hjälpa mig med nåt.

Det vore trevligt att kunna lite italienska.

-Vad ni vill veta? -"Välkommen".

Det heter "benvenuto".

-Och "adjö"? -"Arrivederci".

Vackert språk.

Hur säger man "ni har vackra ögon"?

-"Ha gli occhi belli". -Det ska jag säga till min fru.

-Mycket fint. "Ha gli occhi belli". -"Ha gli occhi belli".

-Jag har haft svårt att få tag i nån. -Playmakers?

De ska spela på Hofvet, och får inte spela på DK om de vill tillbaka dit.

-Hon är fan inte klok! -Är inte ni släkt?

Det där är en lång historia. Vilka finns det mer, då?

-Sture Borchert? -Han är fantastisk när han är i form.

Det är för mycket missbruk - sprit, amfetamin. Pröva gärna med Sture.

Men ska du verkligen gå den vägen? Du vet ju själv en del om det där.

God dag, herr Borchert. Det här är Nina Löwander på DK Club.

Jag betalar bra, herr Borchert.

Vad gäller speciella önskemål, så kan jag lösa det också.

När ska jag vara där?

-Vilken sida? -Stora.

Och så tar du lite basilika, pinjenötter och olja.

-Olivolja. -Okej.

-Vad blir det här, då? -En röra som kallas för pesto.

-Pesto? -Hans-Erik. - Andersson.

Det här är pesto. Smaka.

Vad tycks?

-Gott. Kanske lite skarp. -Lite mycket sting på vitlöken.

Det var jättegott! Det är de två som är för mesiga. Vad har man den till?

Man kan ha den på spaghetti, eller som kall sås.

Jag tänkte breda ut på torsk och kalla den för torsk à la Ethel.

-Du är också lite skarp. -Calle.

-Vill ni pröva min pesto? -Nej tack.

Jag vill gå igenom dina beställningar. Har du tid i kväll?

-Ja. -Fint. Vi ses på mitt kontor.

När Ester bokar band till Hofvet får de inte spela på DK.

-Ragnar Oredsson sa det. -Tro inte på allt han säger.

-Varför skulle han ljuga om det? -Alla vet att Oredsson ljuger.

När du var liten och låg och sov-

-brukade Stickan och jag sitta så här och prata och pokulera hela natten.

-Berätta nåt jag inte vet. -Jag var rädd att du skulle vakna.

-Vad sa du? -Det har jag vetat sen jag var elva.

En kväll gömde han sig i skafferiet.

Jag hade "ärenden" till köket för att se hur länge han stod ut.

Han var uthållig, måste man säga.

Du saknar honom, eller hur? Det är därför vi sitter här och äter.

Kanske lite.

-Ring honom, då. -Bara så där, utan nåt ärende?

-Aldrig. -Varför inte?

Backe.

-Jag tänker på dig hela tiden. -Och jag på dig. Var är du nu?

Jag sitter på kontoret. Vänder papper. Vänder tillbaka igen.

Middagen börjar först halv åtta. Vill du komma hit?

Calle. Vi får skjuta på avstämningen.

-Jag måste lägga beställningen nu. -Vi får ta det i morgon.

-Hej, det är Calle Svensson. -Hur lever livet med dig?

Jag vill lägga en extrabeställning. Vi börjar med kalvfilé.

-Hur mycket? -Mycket.

-Ska inte du jobba i kväll? -Nej, jag ska på middag.

-De heter Gahn. Britt och Svante. -Britt Gahn. Är inte hon politiker?

Ordförande i Socialdemokratiska kvinnoförbundet. Du vet sånt?

Jag läser tidningen ibland, mamma.

Kan du ta den här?

Britt Gahn blir nytt socialborgarråd. Hon vill ha mig som sekreterare.

-När ska du börja? -Hon har säkert fler kandidater.

-Jag har inte sagt att jag vill än. -Varför inte?

-Jag vet inte om jag klarar det. -Jo, det tror jag.

Du ser annorlunda ut.

-Ser det konstigt ut? -Nej. Jag tycker att det ser fint ut.

-Mer uppklätt. -Ja, ja.

-Hej. -God kväll.

Hej, Margareta. Välkommen! Åh, tack. Varsågod, kliv in.

-Svante. Tar du hand om blommorna? -Titta! Vad trevligt.

Välkommen.

Jag ska ta din kappa. Du ska få nånting att dricka.

-Så. -Tack.

-Hej. -Hej.

Arne och Gun, kom in och hälsa! Hörni, borta i hörnan. Lite hyfs nu.

Margareta Nilsson, stigande stjärna inom restaurangfacket.

-Bror Davidsson. -Margareta.

-Ingrid. -Bror är professor i sociologi.

-Ingrid är konstnär och... -Docent.

-Min kollega Arne. -Hej. Arne.

Gun är lektor vid högskolan.

-Min kollega Anna från Helsingfors. -Margareta Nilsson.

-Har alla glas? -Nej, vänta...

Välkomna! Så trevligt att ha er här.

Ni kan väl sätta er till bords, så hämtar jag köttet.

Hej. Blev det sent?

Ja. Jag har gått igenom beställningen med Calle.

Får man ingen kyss?

Hej, lilla gumman. Sov så gott.

Nej, jag ser nog ändå att tvåkammar- riksdagen har sina fördelar.

Jag tänker på första kammarens bromsande effekt.

Vissa tycker att den är lite väl bromsande.

Jag antar att ni är en av dem.

Det finns reformer med ett brett folkligt stöd som borde genomföras.

-Är det inte bra med lite eftertanke? -Vissa frågor har diskuterats länge.

Barnomsorg, t.ex.-

-skulle låta kvinnor komma ut i arbetslivet. Sambeskattningen.

-Vore en enkammar-riksdag bättre? -Ja, man kan hoppas.

Det låter nästan som om Margareta vill göra revolution.

Inte revolution. Nej, jag nöjer mig med en riksdagsreform.

-Det får jag inte uppleva. -Jodå, ni verkar ung och vital.

-Oj! Det skålar vi för. -Eller så skålar vi för Finland.

-Lantdagen 1906. -Just det.

Förlåt mig, jag uppfattade inte var ni hade läst statskunskap.

Det behöver vi inte prata om i kväll.

Det kan inte vara Uppsala. De skulle vilja ha de fyra stånden kvar.

-Nej, jag tror på Lund. -Nej, det är fel.

Stockholm, då?

Ja, jag har studerat i Stockholm.

Vem har man nuförtiden? Krantz, är han kvar?

Nej, alltså...

Jag har inte läst vid högskolan. Jag har gått en kurs på ABF.

-En kvällskurs? -Ja.

Jag fick intrycket att ni var nån höjdare i facket.

Margareta är en av landets bästa klubbordföranden.

Jag jobbar som servitris, så jag har ingen högre utbildning.

-Det ska ni inte skämmas för. -Det gör hon inte heller, Bror.

-Vill du ha lite mer? -Tack, det är bra.

Jag tar en cigarett här från Svante.

Jag försökte låtsas att jag var bildad.

Du ÄR bildad. Du är den mest bildade person jag vet.

Det där jobbet är inget för mig. Jag passar inte med såna människor.

Se på Gunnar Sträng. Han föddes i en statarlänga och är finansminister nu.

Jag gillar fortfarande att vara servitris.

Jag skulle sakna dig alldeles för mycket.

Du behöver piggas upp. Kom, så ska jag visa dig en sak.

Vänta, så ska du få se.

Smaka.

-Och? -Men oj, vad gott!

Det ska vara italienskt kex i botten, men jag hittade inga-

-så jag har gjort den på en vanlig sockerkaksbotten.

-Det är kaffe i. -Och mandellikör. Tiramisù.

Alla vi har bjudit in har tackat ja.

Italiens ambassadör ska inviga Bella Italia...

-...tillsammans med Gunnar Gren. -Oj, oj, oj.

-Ska gästerna ta mat själva? -Ja, det är som på ett julbord.

Då vet du inte hur mycket som går åt?

Nej, inte i detalj. Men jag vet hur Backe brukade räkna på julbordet.

Jag tycker att 28 kronor låter väldigt billigt.

Det finns en rimlig marginal.

Var inte överenskommelsen att det inte skulle kosta restaurangen något?

-Vet gästerna att det kostar 28 kr? -Ja, det har gått ut i annonserna.

-Vi ska ha en traditionell meny... -Ester, ge dig bara.

Vi hade planerat ett avstämningsmöte...

Vi kan inte älta det här i evighet. Priset är satt, gästerna vet om det.

Vi får fundera på om vi ska ta bort nåt från buffén. Saltimbocca, t.ex.

Vad är det med dig?

Det verkar inte som om du bryr dig om Bella Italia.

Nina och Calle gör tvärtemot vad vi sagt, och du reagerar inte.

Vi kan inte ändra priset nu, Ester.

-Hade ni ingen avstämning? -Va?

Du och Calle. Du kom hem sent för att ni hade haft en avstämning.

Det verkar inte som om ni haft nån.

Jag vet inte vad Calle menar. Vi har pratat om råvarorna.

Jag kom väl hem sent för att det var mycket på jobbet.

Du hade gått igenom beställningar med Calle.

Jag måste jobba.

-Okej. Vi ses hemma sen. -Ja, det gör vi.

Herr Gren, mycket trevligt.

Ralf. Morötter!

God afton. Välkommen.

Herr Borchert. Det är jag som är Nina Löwander. Följ med mig.

Vill ni ha nåt att dricka, så säg till personalen.

Sen... Ja... Den här är till er.

-Är det amfetamin? -Ja.

-Ni kan stoppa undan det där. -Jaha...

-Förlåt, men... -Jag är frälst sen nåt år tillbaka.

Jag är glad att ni har hittat Gud. Jag har själv varit missbrukare.

Och ändå ordnade ni amfetamin åt mig?

Ja, det gjorde jag.

Gud vakar över er också.

Vi får hoppas på det.

Allting är importerat från Italien.

-Hon undrar om ni har tillagat allt. -Nej, det har vår duktiga kock gjort.

Gustaf! Gustaf! Ho-ho!

-Gustaf! -Ursäkta mig.

-Vi har problem. -Jaså?

Ambassadören talar endast italienska. Ingen svenska, ingen engelska.

-Och de har ingen tolk. -Men Gren är ju med.

Ska en hedersgäst tolka åt oss?

-Det finns en som kan hjälpa oss. -Det är ändå ambassadören!

Har du nåt bättre förslag? Ska du ta en snabbkurs i italienska?

Nej, Bellan. Jag hämtar honom.

Peter. Jag tror att det är dags nu. De är hungriga.

Så, herr ambassadör. Varsågod.

Angelo. Skarpt läge. Kom.

Ni får ett specialuppdrag. Ni ska servera vid ambassadörens bord.

Ni är den ende som kan italienska. Dessutom handlar det bara om drycken.

Ni klarar det.

Herr ambassadör.

Ciao ciao, bambina, it's time to go

Ciao ciao, bambina, wish it wasn't so...

Nämen! Kom, nu dansar vi.

-Fru Löwander? -Ja.

Styrbjörn Hansen.

-Fantastisk kväll! Är det alltid så? -Ja, varje dag.

Jag är producent vid Radiotjänst.

Vi har en idé till ett tv-program som vi vill prata med er och er man om.

-Visst är han köksmästare här? -Ja. Ni är insatt.

Det är mitt jobb. Vore ni intresserad av att prata vidare om det?

Nej, inte ta i gästerna.

Men se hur de trivs. Vi har hittat en stor naturbegåvning.

-Vad har det tagit åt dig? -Jag känner mig sydländsk i kväll.

Så.

Tack, alla ungdomar, för en fantastiskt lyckad kväll! Skål!

-Tack, Calle, för underbar mat. -Vi är många som har hjälpts åt.

-Mamma, får du verkligen äta det där? -Doktor Boman lever i ovisshet.

-Angelo verkar ha skött sig utmärkt. -Ambassadören var mycket lycklig.

Han lär sig snabbt.

-Jag är trött. Vill du åka hem? -Nej, jag stannar lite.

Men jag ordnar en taxi åt dig.

-Ni ska väl inte gå redan? -Men jag stannar.

Tack för i kväll. Jättegod mat.

God natt.

Peston var fantastisk, Calle.

-Förlåt att jag har varit så retlig. -Ingen fara.

Jo. Det är bara jag. Jag får så dumma tankar ibland.

Jag älskar dig. Vet du det?

Jag vet. Jag älskar dig också.

Sov gott.

Kan jag få be om allas uppmärksamhet?

Vi har en person här som har gjort en mycket, mycket imponerande insats.

Han har gjort nåt han aldrig tidigare gjort-

-men som han verkar vara född till att göra.

Jag talar naturligtvis om Angelo.

-Utan er det vore omöjligt. -Jag vet att allt är min förtjänst.

-Ni är mycket duktig lärare. -Tack, Angelo.

-Ni får dricka direkt ur flaskan. -Om ni kräver, jag gör.

Ni förstår inte vilken bedrift han gjort.

Inte ett enda misstag. Och framför allt - leendet, det goda humöret.

Han har lindat både ambassadören och Gunnar Gren runt sitt finger.

Ni ska alla få smaka sen.

-Ni måste också dricka. -Nej tack, det är bra för mig.

Jag kräver att få skåla med min läromästare.

Tack, men nej tack.

Jo!

Jag tar inte en klunk till om inte ni också.

-Jaha. -Skål!

Skål för herr Löwander!

Fortsätt där ni var.

-Jag minns det. -Nej...

-Inte du också nu. -Jag är trött.

-Natten är ju bara barnet. -Du kanske också ska gå hem.

När jag var i er ålder kunde jag festa hela natten.

Och då var jag trebarnsmor.

-Ja, mamma, det var bättre förr. -Nähä.

Synd att inte Stickan var här. Då hade det blivit fest.

Två glas räckte för att han skulle vara glad i hatten hela kvällen.

Nej, kom här nu.

-God natt. -Tack för i kväll.

-Backe. -Stig! Det är Helga här.

-Ja, jag hör det. -Hur lever livet med dig, då?

-Galningar ringer mitt i natten. -Får du inte din skönhetssömn nu?

Vi hade premiär i kväll på vår italienska vecka Bella Italia-

-och efter det hade vi lite eftersläckning. Och då...

...skulle alla gå hem och lägga sig, och då...

-Jag saknade dig lite, lite grann. -Jaså, du. Ja.

Du kunde ha följt med mig upp och fått en nattmacka om du varit med.

Jaha, du.

Jag går ju på doktor Bomans diet, fast i kväll struntade jag i det.

Så nu kanske jag dör knall och fall när som helst, ensam här hemma.

-Är du full? -Nej. Är du?

Nej. Gå och lägg dig.

Så lät det minsann inte förr-

-när du kom och bankade på, pilsk och dan.

-Det har jag inget minne av. -Vi kanske kan festa nån kväll.

God natt.

Stig?

-Ja! -La du på? Vad är det för sätt?

Vad har du för sätt som håller en vaken nätterna igenom?

Vi klarar oss mycket bra utan dig på restaurangen. Mycket bra!

-Grattis. -Calle är väldigt uppskattad i köket.

Att du fick vara kvar så länge, det var bara för gammal vänskaps skull.

-Tack, då vet jag det. -Och ring mig aldrig igen!

Avanti o popolo

alla riscossa bandiera rossa, bandiera rossa

Ciao ciao, bambina, I have to go

Ciao ciao, bambina, wish it wasn't so

I don't want to leave you

Angelo... Min bror Peter. Du ska akta dig för honom. Det vet du, va?

-Jag tror det är dags att gå hem. -Nej, nej, nej.

Jag jobbar i morgon.

-Du är en klippa, Angelo. En klippa! -Tack, herr Löwander.

Stenfast du stå när stormar... Det är nån diktjävel som jag inte kommer på.

-Jag hitta en taxi. -Vart ska vi?

-Nej, till er. Jag cyklar. -Jaha.

Nej fan, jag går. Ska han...?

Vänta.

Avanti o popolo, alla riscossa bandiera rossa

Ciao ciao, ciao ciao, bambina rossa

Vart ska du?

-God natt, herr Löwander. -Vänta lite.

Fan, jag har ju övat på det här.

Förlåt, Angelo.

Förlåt!

Ciao ciao, bambina

it's time to go

Ciao, ciao...

Man kanske bara skulle lämna alltihop.

Vad tror du om det?

Du har druckit.

Ja, jag har druckit.

-Du vet att du inte klarar det. -Det är inte det.

Det här begäret...som jag hatar...

...som jag inte blir av med. Jag försöker stå emot.

Men jag klarar det inte.

Vi får gå till en läkare. Det finns metoder. Det går att bota, Gustaf.

Du, vi kommer att klara det.

-Vad håller du på med? -Ingenting.

-God morgon. -God morgon.

-I dag ska vi inte göra nånting, va? -Du ska väl jobba?

Ja, fast i kväll. Det är evigheter dit.

Då ska vi inte göra nånting. Vi stannar här.

Kan jag få skriftligt på det?

Vad bra det blev i går. Du var fantastisk.

-Du gjorde inte bort dig, du heller. -Tyckte du att jag var duktig?

-Lite. -Har jag sagt att jag är kär i dig?

DÖRRKLOCKAN

-Hej! Får jag komma in? -Ja, visst.

-Vad fint du har fått det. -Tack. Ni kan ju...

Jag har försökt få tag i dig på telefon.

Det har varit lite mycket på jobbet.

Jag vill fortfarande att du ska bli min sekreterare.

-Trots middagen? -Tror du att några ord påverkar det?

Jag kommer aldrig att passa in med professorer och docenter.

Jag är stolt över att känna dig. Därför bjöd vi dit våra vänner.

-För att skryta? -Kanske. Lite grann.

Jag förstår att det är ovanligt för er att känna nån från arbetarklassen.

Jag vet inte vad du tror, men du gjorde inte bort dig alls. Tvärtom.

-Bror var väldigt imponerad av dig. -Trots att jag bara har läst på ABF?

-Nej, på grund av det. -Ni hittar säkert nån mer kompetent.

Jag vill inte ha nån annan, du är perfekt för det här.

Antingen tackar du ja nu-

-eller så kommer jag till DK, beställer in ett fat brysselkål-

-och kastar det på gästerna. Och det fortsätter jag med-

-tills du får sparken och måste börja jobba hos mig.

Du tror att jag skämtar?

Jag säger väl ja, då.

-Du missade frukosten. -Ja, det blev lite sent i går.

-Vad gjorde du i går? -Det vet du ju.

Nej, det vet jag inte.

-Jag var på efterfest på DK. -Jaha.

Du var inte med Suzanne, då?

Med Suzanne?

"Utan dig hade jag aldrig överlevt. 'Bisous', Suzanne."