All language subtitles for Sex.Weather.2018.720p.WEBRip.x264-.YTS.AM

Ja, jag hade jätteroligt.

Men jag drack för mycket.
Jag hade inte träffat något på ett tag-

-så det var mycket; "Hej, hur är läget?
Vad har du haft för dig, bla bla."

Ja, jag kom ihåg folk, jag vet inte.

Jag talar tyst, då jag är riktigt bakis.

Kom igen, du har tre timmars försprång,
det är orättvist.

Nej, jag måste... Jag måste gå nu.
Ledsen, men jag måste sova lite mer.

Ja, vi hörs senare.

Jag älskar dig också.

Hej då.

Ett sjukhusdrama, okej.

Vad är det här?

Hej. Jag kollade tiden bara.

-Har du ett tidigt flyg?
-Jag har tid över.

Men du vet, vi kan...
Jag kan dra om du har fullt upp.

Jag har en lång inspelning ikväll,
så jag borde försöka sova igen.

Ledsen, men jag hittar inte min telefon.

-Lämnade du den i hissen?
-Nej, jag tror inte det.

Är du säker?

Kan du ringa den?

-Snälla, kan du ringa den, Syd?
-Ger du mig telefonen då?

Vad är det för nummer?

Strunt samma, jag har det.

-Telefonsvarare direkt.
-Jag kan ha glömt den i bilen.

-Ringde jag den eller du?
-Jag.

Kan du kolla om jag glömt den?

Ju snabbare vi hittar den,
desto snabbare kommer jag härifrån.

-Det är lugnt.
-Tack.

-Okej.
-Vad?

Vi måste vänta på att
han kommer tillbaka.

Ska jag vänta däruppe?

Kan jag vänta härnere?

Jag går och lägger mig.

Jag måste jobba ikväll.
Du kan stanna om du vill.

Hade du inte kul igår kväll?

Nej, jag hade förväntningar, antar jag.

-Det hade jag också.
-Infriade jag dem inte?

När vi jobbade ihop var du...
mycket trevligare.

Vi flörtade och du kände mig inte då
och det gör du definitivt inte nu.

Sant, det gör jag inte.

Så berätta något.
Vad som helst om dig själv.

-Som vad?
-Var du kommer ifrån.

Det har jag berättat. Fråga något bättre.

Okej, vad sägs om...

Vad är det mest intressanta ställe
där du haft sex?

-Offentligt eller nåt.
-Framför folk?

Ja, eller typ i skogen.

Alla prostituerade har haft sex i skogen.
Det är en initieringsrit här.

Så primitivt.

Då vi är fast här, tänkte jag att
jag kunde slänga iväg den här frågan.

Jag vet att jag kunde ha varit...

-...lite mer generös igår kväll.
-Ja.

Så...hur vill du att jag är det?

Vad?

Du vet, hur ska jag ta hand om dig?

Slicka katten,
måla väggen, packa upp lådan.

Herregud!

Håll käften!

-Får jag inga fler chanser?
-Nej.

-Slicka katten? Vad tänker du...
-Trodde inte att du skulle ta illa upp.

-Jag gör kaffe, vill du ha?
-Visst.

Du är kille.

-Jag avskyr såna uttalanden.
-Vad?

Att anta att
jag styrs okontrollerat av sex.

Du tror säkert att alla killar
som pratar med dig flörtar med dig-

-även när han säger enkla saker som:
"God morgon."

Nej, men jag tror att många killar
under de flesta omständigheter...

-...skulle ligga med de flesta kvinnor.
-Tror du att vi kan hjälpa det?

Ja, det tror jag.

Vi släpper det.

Jag har en fråga till dig.

-I din film...
-Ja?

Varför bestämde du det slutet?

-Vad menar du?
-Livet är inte så.

Jag tror inte att det finns en
speciell person därute för oss.

Men det är en trevlig tanke, visst?

Det tycker jag faktiskt inte.

Det finns så många människor i
universum och det är tragiskt att tänka-

-att vi bara kan kopplas till en.

-Så du tyckte inte om filmen?
-Jo, jag sa ju det.

Så du sa inte bara vad
du trodde att jag ville höra?

Jag visste inte att du var så osäker.

-Men det är inte du?
-Mamma uppfostrade mig till...

...att bli lite för självsäker.

-Och din pappa?
-Han uppfostrade mig inte.

Japp.

-Sluta...
-Alla tecken finns där, Sydney.

Inte alla tjejer som kommer från
trasiga hem har pappa-problem, okej?

Det var inte vad jag menade.

Lyssna, jag måste anmäla telefonen
som stulen om jag inte får den snart.

Fortfarande ingenting.

Varför ser du så upprörd ut?

-Det är okej.
-Då ber jag om ursäkt.

Jag var riktigt förälskad i dig
när vi filmade.

Och jag hoppades att det skulle vara...

-Du vet?
-Visst...

Nej, vad var så dåligt?

Du körde in din kuk i min mun-

-tills du blev hård, men kunde inte hålla
upp den...

-...länge nog för att ha sex.
-Wow, du håller inte tillbaka, förlåt.

Och du fes i sömnen.

-Jag var faktiskt vaken.
-Skratta inte. Det är inte kul.

Jag ber om ursäkt för att
jag är en människa.

Du snarkar...och gnisslar tänder.

Jag använder inte bettskenan
när jag får herrbesök.

-Sydney, jag är en bra älskare.
-Det vet jag inget om.

-Jag brukade i alla fall vara det.
-Jisses...

-Vad?
-Sluta säga älskare.

Och sluta vara så allvarlig, okej?
Ingen vill knulla den ledsna killen.

Bra snack, Sydney.

-Vart ska du, mannen?
-Upp.

Din telefon då?

Om du tänker stanna, så vill jag det.

-Vad?
-Ta hand om mig.

Du är visst helt jävla galen.
Är du tvilling?

-Nej.
-Då så.

-Skratta inte åt mig.
-Jag skrattar alltid åt dig.

-Sluta.
-Var inte så knäpp i så fall.

Det kan jag inte.

-Åh...
-Ja.

-Förlåt.
-Be inte om ursäkt.

-Jag är egentligen inte ledsen.
-Jag vet.

Första regeln i min säng,
du måste vara ärlig.

Brutalt ärlig dessutom.

-Jag är ren förresten.
-Bra.

-Är du?
-Det får du reda på om två veckor.

-Det är inte roligt.
-Borde vi inte ha tagit det tidigare?

Det gör jag oftast, men igår kväll
blev det spontant, antar jag.

Frågar man inte, så förtjänar man att
oroa sig lite i min bok.

Det är så ondskefullt.
Vad är ditt problem?

När testade du dig senast?

Det var ett tag sen. Men det är lugnt,
för alla jag legat med...

-...testar sig regelbundet.
-Det är ju helt jävla korkat.

Lugn, jag jävlas bara. Jag har inget.

-Okej? Jag har inte sex så ofta.
-När var senaste gången?

Flera månader sen.

-Du borde ha sex oftare.
-Jag skriver upp mig för det.

Nej, ärligt. Jag minns hur
uppskruvad du brukade vara.

Du var alltid så intensiv.

Jag antar det,
men jag är rätt rolig också.

-När då?
-Jag säger roliga saker hela tiden.

-Du hade glasögon när vi jobbade ihop.
-Är det allt du minns?

Jag vet inte.
Jag minns...att du jobbade hårt.

Jag minns att du gick runt på
inspelningen barfota hela tiden.

Och att du hade en tåring.
Och att du hade söta fötter.

Gillar du fötter?

-Det gör du.
-Vad pinsamt.

-Nej, det är okej.
-Vad pinsamt.

-Vill du röra mina?
-Sluta, Syd. Vad är ditt problem?

Syd.

Du får kyssa dem om du vill.

-Ingen låter mig göra så här.
-Varför inte?

Jag vet inte.

För att jag inte berättar för folk att
jag gillar fötter.

-Jag känner mig dum.
-Varför det?

-Varför gjorde vi inte det här tidigare?
-Vi visste inte att vi kunde det.

Luktar de illa?

-Nej, kom hit. Jag bryr mig inte.
-Men det gör jag.

-Inte bilen?
-Nej.

Du är populär idag.

-Jag måste gå till jobbet snart.
-Redan?

-Vill du höra något ärligt?
-Ja.

Jag har tänkt på dig en hel del
de senaste åren.

-Vad tänkte du?
-Jag vet inte, vad du höll på med.

-Hur ditt liv var.
-Jag jobbar med dokusåpor nu.

-Dokusåpor...
-Jag gillar inte färdiga manus.

-Sydney.
-Jag gillar att skriva, men inte manus.

Vi hade ingen budget
och absolut ingen tid.

Och vi gjorde en grym film
med 3 000 dollar.

Nej, du hör hemma i filmvärlden.
Vi borde arbeta igen dessutom.

-Ja. Dokusåpor är så...
-Det är inte problemet med USA.

-Det tänkte jag inte säga.
-Jag ska ändå sluta.

-TV?
-Film. Allt.

-Jag känner mig färdig.
-Varför det?

För att jag jobbar hela tiden
och får inga förmåner.

Jag har insett att jag inte vill
göra det här i resten av mitt liv.

-Ingen passion längre?
-Det har jag inte sagt.

Och passion försvinner inte. Den rör
sig och man måste hitta den igen.

-Får jag ställa en fråga?
-Ja.

Och jag tänker slänga ur mig det.
Jag kanske låter som en sextonårig tjej-

-och jag är okej med det.

Tog du bort mig från Facebook
när inspelningen var slut?

-Skit också.
-Jag märkte det.

För jag letade specifikt efter dig
och allt jag kunde se var din profilbild.

-Tänker du fråga mig varför?
-Avslutningsfesten?

Jag visste att du var tänd på mig
och uppenbarligen var jag tänd på dig.

Men jag visste att du var med någon.

Så när vi kysstes
blev allt lite för äkta för mig.

Jag gick iväg för att hämta öl
och när jag kom tillbaka var du borta.

-Förlåt.
-Nej, det är okej.

Jag antar att det är kul
så här i efterhand.

Ja, det hade ändå aldrig funkat.
Du vet, romantik på arbetsplatsen.

Nej, helt oproffesionellt.

Träffar du någon just nu?

Jag bara...
avslutade precis en grej.

Jag antar att jag gjorde slut.

Och du? Några avslutade förhållanden
på sistone?

Inte direkt.

-Det här är väl ärlighetssängen?
-Ja.

Tycker du om mig, Sydney?

-Utnyttja inte regel nummer ett, okej?
-Visst.

Och funkar det här för dig?
Att berätta allt för alla.

Varenda känsla du känner?

Jag tror att folk
behöver säga vad de tänker.

Stör det inte dig att vi bara
drar runt på ett blått klot-

-mitt ute i universum
utan att någon pratar om det?

Det är galna grejer. Visst?
Här sitter vi i en säng tillsammans...

...utan att göra något åt det.

Nej.

Men jag vet att jag vill vara i den här
sängen med dig...hela dan.

Det här kommer troligen
aldrig att hända igen.

-Det vet du inte.
-Det är såna vi är.

Vi hittar små spår...och skapar kontakt.

Och...sen träffar vi någon annan.

Vi studsar bara runt och träffar folk.
En del bra, dåliga eller märkliga.

Tills vi hittar ett annat spår
och skapar ytterligare kontakt.

Men en del av dessa ögonblick,
dessa kontakter och spår...

...behöver vara längre...
så att vi kan minnas dem...

...tydligare och bättre.

-Du är riktigt djup, va?
-Sluta.

Nej, jag vet inte om jag tror på ödet
eller att det finns poesi i allt.

Jag tror att saker bara inträffar
och inte alltid som de borde.

Jag vet att jag vill vara här med dig.
Här...

...så länge jag kan.

Men vi luktar alkohol och min vagina.

-Och min andedräkt är hemsk.
-Det är den. Det har du rätt i.

Du ser.

Min andedräkt är också dålig.
Jag har inte ens nån tandborste.

-Ett I-landsproblem, men ändå.
-Jag menar...

Vi borde definitivt hålla kontakten.

Se inte på mig så där.

Jag vill kyssa dig.

Försöker du få sex av mig
innan du drar?

Sätt dig...därborta.

Du är perfekt.

Låt oss komma samtidigt.

-Får jag komma i ditt ansikte?
-Nej.

Förlåt.

Jag är nära.

-Vill du ha en handduk?
-Nej, det är okej. Kom hit.

Om vi ska stanna i sängen hela dan,
så har jag en regel till.

Vad då?

Regel nummer två.
Du kan inte ha byxor på dig.

Men jag har inga byxor, så deal.

Regel nummer tre. Ingen lämnar sängen.

Skaka hand på det.

Min ser ut som pappersblygdläppar.
Kan du visa mig igen?

-Du är så nära. Kom igen, du har ju...
-Jag måste nog vända den här under.

-Okej, vad har du gjort?
-Jag vet inte.

Nej, det är riktigt nära.
Vik den därunder.

-Det är huvudet. Du är nära.
-Jag tror att...

Jag tror att du...

Jag fattar inte. Behöver regissören
verkligen tusen stycken bara för att?

Han sa att han ville ha tusen tranor
bakom intervjupersonerna...

-...bara för att.
-Varför det? Har ni inga assistenter?

Jo, men alla har hoppat av.
Jag gör bara hundra.

Ja, för tusen är onödigt.

Vänta, vänta.
Vingarna sitter lågt, men...

-Men...
-Du avslutade en!

-Ja, det gjorde jag.
-Ja!

Okej, jag vet inte varför. Kasta den.

-Okej, gör en till.
-Okej då.

Jag gör det efter pausen.

Tycker du om att bo här?

Ja, det gör jag faktiskt.

Var skulle du bo
om du inte bodde i Portland?

New Orleans, Atlanta, New York, LA.
Där det händer.

-För att slippa grådask?
-Jag har inget emot det...

...men jag gillar stränder och sol,
gör inte du?

Det behövs inte.

-Men jag behöver mat.
-Ja, vi borde äta något.

-Vi lovade att inte lämna sängen.
-Men jag är hungrig.

-Du har rätt.
-Mat.

-Golvklausul.
-Golvklausul?

-Ja, så att vi kan röra oss.
-Jag godkänner golvklausulen.

-Ja, det kan du ge dig på.
-Vad gör du?

Du har godkänt
den förbannade golvklausulen.

-Herregud, gör det inte.
-Sitt kvar och var som vinden.

-Jag såg det i en film en gång.
-Vad håller du på med?

-Jag är ett jävla geni. Helt otroligt.
-Du får inte göra illa dig.

Det kommer jag inte göra. Då så.

-Så, ja. Ta in allt, gullet.
-Herregud!

-Det här borde bli en olympisk gren.
-Akta dig. Du har ett trappsteg där.

Jag ser trappsteget i din tvåplansetta.
Vems idé var det?

-Det får den att se större ut.
-Ja, det låter ju logiskt.

-Då så.
-Jag har grönkålschips.

Vad fan ska vi med det till?
Handlar du aldrig?

Nej, det gör jag faktiskt inte.

Du har mandariner och en
kaffebryggare.

Så det är vad vi har.
Vad sägs om polenta?

-Polenta? Jag gillar polenta.
-Det är det enda som finns.

-Polenta är jättegott.
-Och tydligen grönkålschips med.

Skumt. Okej.

-Jag måste säga att jag älskar utsikten.
-Du har en smutsig skål i vasken.

Min rygg.

-Jisses... Jag måste ta en bild av dig.
-Nej, det behövs verkligen inte.

Jag frågade bara.
Det är inte första gången du ser en röv.

-Jag önskar att det var det enda jag såg.
-Jag är helt klart andfådd.

-Du jobbar ju rätt hårt.
-Ja, det gör jag.

-Okej, det borde bli bra.
-Jag tar ut den.

Om polentan är ljummen
vill jag inte höra nåt om det.

Du kommer att bränna nåt
och det blir inte trevligt.

Du vet väl vad det kostar att få en svart
snubbe-

-att komma med polenta till sängen?

-Tusentals dollar säkert.
-Varför har du så många mattor?

Tack för hjälpen.
Fixar du några stolar och hjälper mig?

-Inte? Okej.
-Det är lugnt, jag gillar inte det här.

Din behå sitter fortfarande kvar här.
Var ligger närmsta sjukhus om jag dör?

-Jag vet inte. Du får väl ringa akuten.
-Du får ringa, för du är vit.

Det är lugnt.
Kan du inte visa lite förtroende.

Jag faller ju inte ner från nån byggnad.
Sluta vara så dramatisk.

-Ska jag hjälpa dig?
-Så nu vill du hjälpa mig?

Jag krälade över golvet helt näck
på en stol och nu vill du hjälpa mig?

Det är därför vi inte kan ha det trevligt.
Är du redo?

Akta dig. Backa, så att du ser. Redo?

Ja, elegant som en svan.
Imponerande, va?

Det var fantastiskt.
Kanske det häftigaste jag nånsin sett.

Det är för att du bor i Portland.

Snacka inte skit om Portland.
Det är faktiskt rätt schyst här.

Jag fattar. Jag ska fixa till din kudde
som Martha Stewart. Okej.

-Så gott.
-Jag gör filmer och ser när du ljuger.

Ja... Som omedelbar ånger.

Vi lägger den härborta.

Kom hit.

-Bra kyss.
-Det är...

Jag trodde aldrig att det skulle hända.

Och ändå är vi här.

Vi känner knappt varandra.

-Det känns inte så.
-Inte?

-Jag sköt upp jobbet för din skull.
-Det hade du inte behövt, men tack.

De ringer när de behöver mig.

Tror du att vi hade varit vänner
typ i skolan?

-Du är för trevlig.
-Inte när du lärt känna mig.

-Du är för känslig.
-För känslig? Okej.

Jag hängde med kaxiga tjejer...
och vi drev med folk.

Ja... Jag vet inte
om du och jag hade varit vänner.

Jag gick igenom faser och sånt.
En rebellisk fas.

-På vilket sätt?
-Jag smög ut och rökte gräs.

Inget jätteoriginellt kanske.

Men pappa hade en kamera
och jag gick långa promenader...

...och gjorde filmer.

Du pluggade säkert på NYU.

-Var det skrämmande?
-Du gick inte på Tisch, men klarade dig.

Jag tror att du är mer självsäker
än vad du tror att du är.

Tack?

-Är dina föräldrar fortfarande ihop?
-Ja.

Man skiljer sig inte i familjen Graham.

-Ja, men borde de det?
-De retar gallfeber på varandra...

...men håller ihop.
Det är en svunnen konst.

Vill du det?

Jag vill slippa gå på
så många första dejter.

Jag är trött på att ge samma information
om mig själv till olika människor.

-Det är tradigt.
-Ja.

Jag tror inte att folk vill
stadga sig längre, du vet.

Det finns för många val.

Tillräckligt för att
hålla en upptagen ett helt liv.

Ett helt liv där man sveper
åt höger och vänster.

Jag tror inte att folk vet
hur de ska vara lyckliga längre.

Men är du lycklig?

Jag vet inte.

Jag tror inte det.

Varför inte?

Man kan inte bara fråga folk
varför de inte är lyckliga, Sydney.

Du vet, det är...

Det är en blandning av faktorer.

Nämn en.

Bara en?

-Till att börja med.
-Först och främst tror jag inte...

...att jag är där jag borde vara
i det här stadiet av mitt liv.

Men jag är här och jag kan inte vända om.

Det är försent att börja om på nytt.

Du vet, såna där; "Var ser du dig själv
om 15-20 år"-projekt-

-man gör i grundskolan?

Det är en fälla.

Nåt man ser tillbaka på och tänker:
"Fan vad jag var övernitisk".

Varför förklarar jag ens det här för dig?

Jag tror att du vet att
jag inte dömer dig.

Det gör du väl inte?

Jag är ofta...ledsen.

Jag med.

Jag älskar hur kreativ du är.

Du tar dig ut dit och gör vad du gör.
Jag gör inte det.

Jag avundas det hos dig.

Jag älskar hur rak du är.
Hur du kan kommunicera effektivt.

Allt du känner. Allt du vill säga.

Vissa spenderar hela livet utan att veta
vad de vill säga eller känna om något.

Hur många filmer har du gjort?

-Tre.
-Det går bra för dig.

Vad gör dig lycklig?

Såna här dagar...med folk som du.

Ditt ansikte ser ungt ut...
men dina händer är som på en gamling.

Tack för det.
Jag uppskattar det verkligen.

Vet du vad som är skumt?

-En dag kommer vi att vara döda.
-Herregud, Sydney. Flytta på dig.

Ärligt talat, tänker du inte på det?
Att du skulle kunna dö här och nu.

Sydney! På riktigt? Är vi där nu?

Sluta säga sånt.

Har du tänkt på din egna begravning?

Nej.

Hur skulle du vilja dö?
Och säg inte i sömnen.

Och glöm inte att
det här är ärlighetssängen.

Jag skulle gå till närmaste motorväg
och leta upp en vägbro-

-eller mellan 30:e och 35:e våningen
på ett kontorshus i stan.

För allt över 35 är överdrivet.

Och jag skulle hoppa. Och jag skulle
göra det tidigt på morgonen...

...sent på förmiddagen eller tidigt
på eftermiddagen. Den tid då det är-

-mycket folk och alla försöker ta sig
nånstans. Det sänder ut ett budskap.

Den där killen...har något att säga.

Du vet. Och hela världen kan se det.

-Du har verkligen tänkt på det.
-Jag tänkte på det nyligen.

-Varför gjorde du det?
-Det är mycket ibland, Sydney.

Ibland...är det för mycket.

Men jag skulle inte...

Men jag skulle inte göra det.

Min familj skulle inte fixa det.

Världen skulle sakna dig.

Du besitter en oskuldsfull kvalitet.

Folk vill ta hand om dig.

Jag tog en massa tabletter en gång.

-När då?
-För länge sen.

Varför, Sydney?

Jag var dum, okej?
Och livet är skrämmande.

Jag kunde inte hantera det.

Jag fattar inte varför du gjorde det.

Vill du verkligen veta?

Det var en kille.

Har du någonsin velat ha någon så
mycket att det slukade upp dig helt?

På ett av mitt livs största kvällar
kunde jag bara tänka på en kille.

En kille som inte ens
kunde älska mig tillbaka.

Och jag bad.

Och jag som inte ens tror på Gud.

Det funkade inte.

Du vet.

Man lämnar inte alltid ett förhållande
och har lärt sig något.

Men det är bra nu.

Men känslorna...försvann inte.

Det var ingen konst i det.
Inget att hämta från det.

Det var ett jävla slöseri.

Jag tror att en del av att leva
är att önska att man vore död.

Jag berättade det inte för att
du skulle tycka synd om mig.

Jag vet.

Telefonen.

Den här gången är det bilen.
Han hittade din telefon.

Ja... Tack gode Gud...

Ja... När går ditt flyg?

Vid sex.

Låt mig kolla.

-Vill du ha min telefon?
-Ja.

Ja... Ja.

Du har gott om tid på dig.
Han är strax här.

Även om du måste sticka snart.

Jag antar att jag borde packa färdigt
och göra mig klar.

Eller så kan vi åka nånstans.

-Vart då?
-Jag menar, jag vet inte riktigt.

-Vart skulle du vilja åka?
-Jag vet inte.

Jag vet inte.

Får jag fråga dig en sak?

Ja.

Vem står du med på bilden?

Det är Matt, min man.

Trodde väl det.

-Vänta, vi är skilda!
-När gifte ni er ens?

För ett och ett halvt år sen.
Det gick fort.

Vad håller du på med?

-Het lava!
-Vad?

Det kanske inte funkar.

-Om du redan bestämt dig, så varför...
-Jag vet inte! Det kan jag inte svara på.

Jag bara... Gå inte.

Jag är fortfarande...

Hör på.
Jag tror inte på olyckshändelser.

Det är korkat, Sydney.
Olyckor händer hela tiden.

Plan störtar, skepp sjunker,
bilar kraschar.

Tillfälligheter.
Jag vet att det sker många olyckor.

Men jag tror inte på tillfälligheter.

Det var tänkt att
du skulle vara i min säng...

...även om det bara var idag.

Matt och jag har haft
en osund relation länge.

Vi har gjort sjuka saker mot varandra.

Vi är olyckliga.

Vi har försökt ha en öppen relation
på grund av mitt schema...

...och det funkade inte.

Vart skulle du vilja åka?

Du sa: "Vi åker nånstans".

Vart vill du åka?

-På en resa?
-Ja.

-Jag glömde att vi ens pratade om det.
-Kom igen.

Om du vill, så följer jag med.

-Jag vet inte ens...
-Kom igen.

-Jag vet inte ens... Vart vill du åka?
-Vi kan åka till LA.

Kom igen, vi gör det. Vi kan åka
till observatioriet eller stranden.

Starta ett produktionsbolag.

Wow, nu snackar vi... Jag menar...

-Vi kan göra filmer.
-Vi kan ta reda på det.

-Jag har skrivit.
-Jag med.

Vi drar!

På riktigt, vi drar bara!

-Vad håller oss tillbaka?
-Så du vill dra till LA...

...och pitcha saker
för filmbolag hela dagarna?

Jag vet inte. Ja, till de som lyssnar.

-Ja?
-Ja!

Är du allvarlig? Jävlas inte med mig,
för då drar jag och kommer inte tillbaka.

Jag jävlas inte med dig. Vi drar.
Jag menar allvar.

Jag menar... Fan också.

-Du ser.
-Jag är mitt i en inspelning...

...och kan inte bara dra.
Då får jag aldrig jobb igen.

Skulle du ändå inte sluta?

-Ja, det ska du, så vi gör det.
-Ja.

Så vi drar!
Ge mig, jag måste ställa in den där...

-Gör vi verkligen det här?
-Ja. Jag fixar flygbiljetter nu.

Okej...

Okej, bort med den. Vi gör det sen.

Okej...

Fan också.

Okej... Vad händer?

-Japp.
-Får vi göra så?

Jag gör det.

Jag måste verkligen kissa.

-Jag fick klättra på möblerna.
-Nej, det hade du inte behövt göra.

Yes!

Vill du ha nåt att äta? Riktig mat?

Jag menade allvar när jag sa att
vi skulle stanna i sängen.

Jag vet, men vi kan få nåt utkört.

-Visst.
-Okej.

Är det okej med thai?

Ja, så länge det är pad thai
eller röd curry.

Jag fattar inte att
du gjorde så här med stolarna.

-Tänk att du gjorde det med kuddar.
-Jisses.

-Det var nästa lika elegant som du.
-Det är inte nåt lätt hopp, va?

Det var rätt kul. Pad thai och röd curry.

-Som ett träningspass.
-Ja, nu är du också andfådd.

Hallå? Ja.

Hej, skulle jag kunna få hemleverans?
Pad thai och röd curry med kyckling.

-Är det okej med kyckling?
-För att jag är svart?

-Och råris.
-Är du för fin för vitt ris nu?

Ja, jag bor på 3405 Southeast Ankeny.

Kort. Tack.

-För att jag är svart? Tvungen, va?
-Du behövde inte ta råris.

-Jag gillar råris.
-Det kan jag tänka mig.

-Du?
-Ja?

-Din film släpptes igår.
-Ja, det gjorde den.

-Några recensioner än?
-Jag läser inte recensioner.

Varför inte?

Okej.

-Vad gör du?
-Kollar.

Sydney?

-Jag vill inte höra.
-Okej.

Men tänk om det är bra?

Ja, av nån anledning
läser jag bara dåliga.

Okej...

Vad?

Inget.

-Du ville ju inte läsa dem.
-Efter den reaktionen vill jag veta.

Okej.

Trots att pengar aldrig var någon fråga
finns det inga försök att vara cinematisk-

-att det finns en ovanlig del som faktiskt
drivs av bilder snarare än dialog.

Det kan vara en hårfin gräns
mellan en medvetet minimalistisk stil-

-och brist på
tekniskt kunnande eller fantasti.

-Ett problem filmen kämpar med...
-Okej.

-Tack.
-Jag är ledsen.

Det är okej.

Du kan inte ta det personligt.
Och alla kan inte vara dåliga.

Jag letar upp en till här.

Okej, här har vi en.

Glöm det.

På riktigt? Kom igen!

Det är därför jag inte läser dem.

Du vet, om de...

...visste vad jag
gått igenom för att göra den.

Så hade de förstått, visst?

De bryr sig inte.

Vem handlade den om?

Filmen.
Den handlade om någon, visst?

-Det tror jag.
-Den har inspirerats av många.

Men framförallt?

Ja...

-Tror du att hon ser den?
-Herregud...

Personligen skulle jag bli smickrad
om någon gjorde en film om mig.

-Är det sant?
-Kanske inte bli kär i dem eller nåt...

...men det vore en häftig historia att
berätta för mina vänner.

Sluta, tack.

Jag vet inte. Jag gillade henne
verkligen. Älskade, troligen.

Jag såg slutet innan början...

...och förstörde det.

-Är du... Förlåt mig.
-Nej, jag... Det här är annorlunda.

Det här är rätt coolt.
Men du måste anstränga dig lite.

-Kvinnor gillar att bli eftertraktade.
-Det gör jag också, okej?

Jag är en känslig kille, du vet.

-Jag gråter mycket.
-Ja, för du är en liten slyna.

Din...

Du kommer att dö
ensam och eländig...

...och troligen lämna
sjutton katter efter dig.

Jaså? Varför det?

För du är en arbetsnarkoman som jag
och i ett misslyckat äktenskap.

Du vet ingenting om min relation.

Förlåt.

Tja...

-Men det är inte osant.
-Herregud, bara när vi är kära, Syd.

Bara när vi är kära...

...bestämmer vi oss medvetet...
att arbeta...

...i direkt kontrast till gott omdöme...

...och egenvård.

Det är galet och jag förstår det inte.

Och det är därför
jag skriver kärlekshistorier...

...för jag hoppas hitta ett sätt
att förstå det här.

Ser hon din film
kommer hon att älska den.

Du älskar henne fortfarande, visst?

Nej. Nej...

Jag skulle inte befinna mig
i den här sängen med dig...

...om jag gjorde det.
Jag har kommit över det helt.

-Tror du verkligen på det?
-Ja, ja...

Känn ingen press.

Du får vara i min säng och ha älskat
eller fortfarande älska någon annan.

Jag skulle kunna älska dig däremot.

-Säg inte så.
-Det är sant, Sydney.

Och tyck inte att
jag är galen bara för att jag säger det.

Menar du att du kan det en dag
eller att du redan gör det?

Jag kanske redan älskar dig.

Och det kanske jag alltid har gjort.

-Släng inte ur dig "älska" hur som helst.
-När jag säger det, menar jag det.

Du kanske bara gillar att säga det.
Det kanske känns skönt att göra det.

Vad gör du däruppe?

Jag sträcker ut mina ben.

Akta huvudet.

-Det är okej.
-Vad sa jag precis?

Jag hörde, men lyssande inte.

Okej...

Kan du älska mig, Sydney?

Verkligen...älska mig?

-Jag vet inte hur jag ska svara på det.
-Det är lätt.

-Du säger bara vad du känner.
-Okej.

Jag känner att jag skulle kunna...

Jag vet inte, jag vet inte.

Jag har inte haft
så många bra förhållanden.

Inte jag heller.

-Jag menar, Matt... Han är...
-Hur är...

Hur är han?

Han är...lång.

Han är fåfäng.

Han är avskärmad.

Och han har alltid smuts under naglarna.
Jag vet inte varför.

Han drömmer stort och jobbar hårt.

Och han håller saker inom sig.

Men han en bra kille.

Vad gör han?

-Han jobbar med bostadslån.
-Okej.

Han är inte tråkig. Han är rolig,
riktigt rolig och det gillar jag.

Det är komplicerat. Du vet,
man är med någon så länge-

-och man ser inte...

Jag ville ta ut skilsmässa,
men han vill få det att funka.

Och du?

Vi pratar inte. Inte så här.
Det här är intimt.

Och han familj... De vill att det ska
funka för oss precis som mamma...

Det är svårt. Det är år av mitt liv som jag
spenderat med den här personen.

Tja... Ett år ungefär är min gräns.

Jag skulle klara ett år med dig.

Hej. Ja, kom ner bara.

Okej. Hej då.

Jag glömde bort maten helt.

Okej, var? Var är mina underkläder?

-Ska vi bryta regel nummer tre?
-Nej.

-Okej, för det kommer inte hända.
-Här.

-Vem fan har en ryggkliare?
-Jag.

Har du ortopediska skor också?

Japp. -Kom in!

-Vänta, Sydney! Fan också!
-Kom in.

-Hallå?
-Får jag lite täcke, Sydney? Fan också!

Ta lite. Jag trodde att
du skulle ta på dig byxorna.

-Ett ögonblick!
-Jag är näck och han ska precis...

-Okej!
-Kom in!

Jag får egentligen inte gå in i ert hem.
Företagsregler.

Kan du bara slänga ner maten hit?

-När ni betalat för den.
-Här kommer det!

Kom igen...

Du vet, det är okej.

-Tjena.
-Hej.

-Ledsen, men...
-Tack.

-Ledsen att det är skumt.
-Tack.

-Dricks?
-Visst, 15...

20... 30 procent...är...

-Ja, 30 procent då det är du.
-Du måste skriva på också.

-Kan du inte bara förfalska det?
-Vet ni vad? Jag kommer ner dit.

-Okej, tack.
-Okej...

Är det en råtta härinne
eller har er orm rymt eller nåt?

Nej, det är...het lava.

-Vad?
-Ingenting.

-Glöm det, det är lugnt.
-Okej.

Akta, du står på det!

Jag spelar bara.

Kul.

-Jag är verkligen ledsen.
-De små dagarna är här.

-Det har varit en lång dag.
-Tack för att du spelade med.

-Här är kortet.
-Tack.

-Och om du bara kan skriva på här.
-Kolla in det där.

Hej då, papperskvitton.
Jag måste skriva på en hel padda.

-Tekniken är fantastisk.
-Framtiden är här.

-Se några filmer eller nåt.
-Ge honom den bara. Jag är ledsen.

-Jag gillar teknik, mannen.
-Det är okej.

-Jag uppskattar det verkligen.
-Ha så roligt...med det ni håller på med.

Okej, mannen.
Tack för att du spelade med.

Hur var dina tidigare förhållanden?

En del var bra, andra dåliga.

Älskade du dem? Älskade du allihopa?

Jag tror att jag gjorde det jag brukar
när jag spenderar tid med folk.

Jag ger dem allt jag kan.

Vad gjorde dem speciella?

Det faktum att...vi var på samma ställe.

Vi ville vara på samma ställe...
och känna ett samband.

-Jag vet inte, förlåt.
-Vad?

-Är du inte trött på mig än?
-Nej, jag vill äta upp dig.

Jag vill göra en väst av ditt hår och
dricka ditt blod och ha på mig-

-din hud som en klänning.
Slagborra mig, Darrel.

Det är så många att jag inte ens vet vad
som hände med dem.

Okej, visst.

Slagborrade du någonsin,
vad hette hon nu igen?

Vad heter hon?

Sarah.

Ja, det gjorde jag.

Det är bäst att jobba upp slagborren.
Man vill inte börja med den.

Senaste gången vi hade sex
var det...dåligt fyllesex.

Det verkar vara något
återkommande hos dig.

Någonsin testat en trekant?

-Ja.
-Två killar eller två tjejer?

-Både och.
-Schyst.

-Och du?
-Allt som tre eller fyra människor...

...kan göra tillsammans har jag gjort.

Jag har en strap-on i byrålådan därborta.

Tre olika dildos beroende på
preferenser-

-om du vill testa.

Ljuslila,
mörklila och den största är grön.

-Vibrerande stjärtplugg, kukringar.
-Vad i helvete...

-Glidmedel med smak.
-Vad håller du på med?

Jag behöver knappt kolla på porr längre.

Hur som helst...

-Så du kollar inte alls på porr längre?
-Nej, det behövs inte.

Jag har tillräckligt häruppe.

Jag har något ärligt jag vill säga.

Jag kom för att träffa dig.
Det var därför jag gick på premiären.

Ja... Jag tänkte inte gå.

På din egna premiär?

Enda anledningen var för att
jag trodde att du kanske skulle vara där.

Jag brukade fantisera om dig.

När jag var med Matt
brukade jag tänka på dig.

Det verkar som att du tycker om mig.

Jag är så attraherad av dig.
När jag är med dig, så...

Alla celler i min kropp vaknar upp.

De är medvetna, du vet.
Min kropp älskar din kropp.

Jag fantiserade att vi var här så här.

Och jag...

Att träffa din familj och dina vänner.

Och köpa ett hus, gifta sig,
pensionera sig, vem som skulle dö först.

Allt.

-Är det skumt av mig att säga?
-Nej, jag gjorde ju också det.

Ögonblicket då jag verkligen börjar tycka
om någon ser jag hela mitt liv med dem.

Jag undrar om
din mamma skulle tycka om mig.

Är du allvarlig? Hon skulle älska dig.

Tror du att man kan älska
mer än en person samtidigt?

Ja.

Älskar du henne?

Nej.

Hur vet du det?

Hur tror du att
vårt liv skulle se ut tillsammans?

På riktigt?
Det skulle vara rätt fantastiskt.

Vi skulle äntligen få vara tillsammans
och göra det vi båda älskar.

Du har inte fått chansen att
göra det du vill bara.

Jag tror...att om vi var tillsammans...

...så skulle jag såra dig.

Kanske.
Eller så kanske jag skulle såra dig.

Ja...

Jag bär med mig en hel del.

Jag är kall ibland.

Jag vet.

Ibland ljuger jag. Men inte just nu.

Jag skulle veta om du gjorde det.

Jag gillar den här låten.

Jag älskar dig just nu.

Jag älskar dig också.

Tänker du verkligen lämna honom?

Ja.

Föraren är här om en halvtimme.

Okej, jag antar...

Okej, du behöver tvål här. Kom hit.

-Du vill det, så ta allt det här.
-Okej, ge mig lite.

Ja, på baksidan.

Din har säkert det precis där.

-Vi måste åka till Redondo Beach.
-Varför det?

För att träffa mina vänner,
Alisa och Kevin.

-Gillar vi Alisa och Kevin?
-Vi älskar dem.

Gör du det, så gör jag det.

Jag tänkte gå på karaoke.

Alisa skulle älska det, men Kevin måste
bli full först, men det är okej för mig.

Schyst.
Så länge vi stannar till på In and Out.

Kommer du ihåg att
ta med dina...damprodukter?

-Jag har packat ner dem.
-Har du fixat bil till flygplatsen?

-Ja.
-Okej, schyst.

Så att jag slipper vänta
en kvart till på en annan.

-Allt väl?
-Ja.

Schyst.

-Det är han. Han är här.
-Är han?

-Ska jag gå ut till honom?
-Det vore toppen.

Skynda dig, gullet. Vi drar.

Vi måste fixa biljetter och sånt.
Vi ska göra fantastiska filmer.

-Okej. Vi måste dra.
-Ja.

-Kom nu.
-Okej, jag kommer.

-Tjena. Är du Darrel.
-Ja, sir.

Tack.

-Jag försökte ladda den åt dig lite.
-Tack så mycket.

-Ni verkade ha kul igår kväll.
-Man måste ta vara på stunden.

Ja.

Kom igen.

Hur var det?

Och jag sa till henne, du vet.
Du måste sätta igång och packa.

"Nej, det är okej", sa hon.

Men det är lugnt.

-Jag går och kollar till henne snabbt.
-Visst.

-Strax tillbaka.
-Okej.

-Hej, kom nu.
-Jag kan inte åka.

Okej, det är lugnt. Vi kan stanna kvar
här. Jag ska bara säga det till honom.

Det går inte heller.

Jag är verkligen ledsen.

Jag trodde att jag kunde det.
Det trodde jag verkligen.

Jag flyttar till östkusten. Hem...

...när den här produktionen är över.

Vi ska försöka igen.

Du blir inte lycklig med honom.

Du blir inte lycklig med honom, Sydney.

Du kan inte ens prata med honom.

Du kan inte prata med din man.

Nej, nej, nej... Lyssna.

-Lyssna, bilen...
-Du ställde inte in resan.

Nej, nej...

Skit också. Det här är inte vad
vänner gör mot varandra.

Vi kan inte vara vänner, Darrel. Kan vi?

Varför inte?

För att jag skulle kunna älska dig.

Det här var ett stort misstag.

När vi låg i sängen idag
tänkte du på henne.

Erkänn det.

Och jag tänkte på honom.

Hon skickade ett meddelande till dig.

Du loggade in på ditt mailkonto
på min telefon.

Hon skrev att hon älskade din film.

Jag såg bara första meningen,
jag läste inte allt.

Tänker du göra en film om det här?

Allt som det ska?

Vi kan... Vi kan åka till flygplatsen.

Okej.

Hej.

Jag vet att det är sent, men ville få tag
på dig innan du somnade.

Lyssna, när jag kommer hem
finns det några saker vi måste prata om.

Och jag vill att vi är helt ärliga, okej?

Jag älskar dig också.

God natt.

Jag saknar dig.

Översättning: Jon Underdahl
Ordiovision