Original subtitles

Annonsera din produkt eller ditt märke här kontakta www.OpenSubtitles.org idag

Mord-Mysterie-Expressen avgår om fem minuter från spår 5.

Glad Halloween!

- Hej! - Bus eller godis?

- Snygg klänning, Marilyn. - Tack, det här är ett dårhus.

- Varsågod. - Många privata fester på partytågen.

- Nån gång ska jag prova ett partytåg. - Det är kul. Folk går in för det.

- Men du måste boka i tid. - Jag ser det.

- Satan, vad häftigt. Kolla in! - Jag vet.

Det står att det byggdes 1900.

- Jag skulle vilja gå på ett tågparty. - Det är svindyrt.

Alla klär sig i gammalmodiga kläder och spelar nåt mysteriespel.

Ohhh, det låter kul.

En kväll fylld av mord, munterhet och massaker.

Förrätt, varmrätt och drinkar ingår.

Drinkar? Har de sprit? Det är det jag menar.

En liten tågtripp, lite stil. Ge mannen en drink!

- Ge mannen en drink? - Ja, precis. Ge mannen en drink.

Snygg svid. Ska du med tåget?

Glad Halloween!

Det var fan.

- Hej, Liza! - Kommer.

- Jag gillar din klänning. - Åh, tack.

- Den är jättefin. - Vad gullig du är. Det är din också.

- Har du sytt den? - Ja, faktiskt. Du har ett bra öga.

Ursäkta. Hon ställer alltid en massa frågor.

- Hur länge ska vi behöva vänta? - Jag vet inte.

10, 15, 20? Det känns som för evigt.

- De går på och sen går vi på. - Personalen går alltid ombord först.

- Jo, men det känns som... - Det dröjer inte länge.

God kväll, mina damer och herrar och välkomna.

Det är nu påstigning på Mord och Mysterie-expressen.

- Äntligen. - Varsågod, damen. Akta trappsteget.

Trevligt att ni är med. Ni ser underbara ut.

God kväll, sir.

- Luther! - Ja!

Hur ser det ut? Tiden går. Hade ni tänkt ta en lur innan?

- Allt är tänt. - Vi väntar på er.

Okej, elda på. Vi ger oss av om fem.

Välkomna ombord. Kom in och hitta nånstans att sitta.

Vi ger oss strax av. Känn er som hemma.

Så trevligt att ha er här.

- Vad vackert! - Riktigt fint.

- God kväll. - God kväll.

Vilken fantastisk rouge ni har. Mitt bolag säljer den hela tiden.

- Verkligen? - Det matchar inte helt er färgskala.

Men jag ser vart ni vill komma. Jag har ett gratisprov...

Namnet är Eugene, förresten.

- Har du rest med ett sånt här förut? - Med tåg, ja.

- Ja, men det här är ett mordtåg. - Kalla det inte så, snälla.

Antonia gillar inte att jag kallar det så. Hon ville inte följa med.

- Inte? - Nej.

Mina föräldrar kunde inte följa med, så vi frågade henne istället.

- Har du det? - Rest med ett mordtåg? Nej.

- Men min vän är med i produktionen. - Vem av dem är det?

- Den mörkåriga längst fram? - Ja, det är hon. Hur visste du...

- Mycket rouge och eyeliner... Eugene. - Evelyn.

- Vem spelar hon? - Jag vet inte, bara att hon heter Daisy.

Hon ville att det skulle vara en hemlighet.

Undrar om det är hon?

- Jag vet inte. - Det roliga är att lösa pusslet.

- Jag antar att du varit med förut. - Ja, på 14. Dey här är 15.e gången.

Jag listar ut vem mördaren är på fem minuter. Jag har sällan fel.

- Blir du aldrig trött på showerna? - Nej, jag har sålt smink här i fem år.

Jag har sett alla föreställningar härifrån till Maine och de är alla olika.

Mitt bolag jobbar med de stora teatrarna. Det här ingår i jobbet.

Vi får gratisplåtar hela tiden och jag är helt såld.

Mord-Mysterie-Expressen.

Ursäkta, vill ni samlas för ett fotografi, tack.

- Får jag...? - Absolut.

- Titta på kameran. - Är den riktig?

Okej, det ser bra ut. Tre, två ett.

- Hur ser det ut? - Helt okej. Luther har gett klartecken.

Aktörer, besättning och passagerare är ombord.

Vi är redo för avgång. Trevlig resa. Vi ses på andra sidan.

Hon är din, Luther.

Alla ombord!

Alla ombord!

- Är platsen upptagen? - Nej.

- Får jag? - Självklart.

- Hur står det till? - Bra, tack.

- Ni verkar lite nervös. - Lite grann. Det är första gången.

Ni kan nog känna er säker. Jag tror inte det är på riktigt.

Jag hoppas inte. Jag har betalat för det.

- Thomas Hall. - Evelyne Hyde.

- Trevligt att träffas. - Ja, detsamma.

- Det här är Antonia och Abigail. - Hejsan.

Jag råkade höra att ni har en vän i ensemblen.

Men ni har inte sett nån föreställning?

Nej, men när min vän erbjöd en biljett kunde jag inte säga nej.

- Och ni? - Min bror åkte förra året.

- Så jag tänkte prova i år. - Din bror, då?

- Din bror? - Han kunde tyvärr inte åka i år...

- ...så jag kom själv. - Jag beklagar.

Ingen fara. Sånt händer. Man går vidare.

Gör vi?

- Ser du nåt du gillar? - Beror på vad som är till salu.

- Cigaretter, cigarrer, karameller. - Jag gillar karameller.

Kan man inte få nåt utöver menyn?

Det du hörde är det som finns.

- En apelsinkyckling till er. - Entrecote, mellanstekt.

- Ser gott ut. - Bättre än förväntat.

Det är den bästa maten jag fått på en sån här resa.

- Är allt som det ska? - Ja. Nej, förlåt. Jag trodde jag...

- Det var inget. - Är ni säker?

- Jag tyckte jag såg en kackerlacka. - Den är defintivt inte på menyn.

- Ta min. - Nej. Jag pratar med servitrisen.

- Ursäkta mig! - Är allt bra?

- Jag såg ett kryp på tallriken. - Förlåt, jag hämtar en ny.

James? Hämta en ny tallrik till ms Hyde.

Tack så mycket.

- Evelyn? - Ingen fara. Jag mår bra.

Jag blev bara lite skrämd.

- Är det säkert att du mår bra? - Ja, ingen fara.

Sinnet är oförlåteligt

för själen kan inte tala.

Mina damer och herrar.

Jag hälsar er välkomna till M-tåget.

Mordtåget.

Mysteriet som måste lösas... och kommer att lösas...

För när vi har sammanfattat kvällen kommer någon att dö.

Kanske mer än en. Vem vet?

Jag erbjuder er denna presentation så att ni är förberedda på fortsättningen.

En känd sångerska, en stor aktris är med oss i kväll.

Miss Kathryn Danby.

Hon reser med sin levnadstecknare.

Simon Redfield.

Marcus Daniel, en uppfinnare - i övrigt okänd, men inte länge till...

...med tanke på vad han har att erbjuda världen.

Daisy E lane, ytterligare en drömmare

som ska ta sig till storstaden i jakten på lycka och framgång.

Vad tror ni hon finner där?

Om hon tar sig dit?

Asher Loeb, en slug och skoningslös industrialist

som gjort sig en förmögenhet på dem som varit villiga att slita hårt.

En tvivelaktig figur man inte bör leka med.

Vad säger ni, min gode man?

- Vem, jag? - Eugene Carlson.

Ättlingen till Grace Carlsons Kosmetika. En man som vill gå sin egen väg

för att bygga storhet,

skapa kejsardömen, kasta ut sina när och fånga ocenaen.

Ambitiös, på min ära.

Vad kommer att bli hans öde, denna heliga natt.

Antonia Guitierrez.

Tala inte me mig, onde man. Jag vill inte ha med er att göra.

Frukta inte, señora. Mörkret kommer endast till dem som behåller det.

Unga Abigail...

Dotter till Eleanor och Franklin.

Hur hittade du hit i kväll?

Tänk dig allt du hade kunnat uppnå men som kanske aldrig slår in.

Är det verkligen ditt öde att äventyra din framtid i detta gemena sällskap?

Vad är det ni menar med det?

Miss Evelyn Hyde.

Ett namn har sällan varit mer passande till en själ.

- Är ni här för att träffa en vän? - Ja, det är jag.

- Är ni säker på det? - Varför skulle jag annars vara här?

Förvisso, alla hemligheter ligger i människans hjärta.

Då lär jag inte ha nåt att oroa mig för.

Vi får väl se, miss Hyde. Vi får väl se.

Håller ni inte med, mr Hall?

Tystnad är guld, eller hur? Ett gott råd.

Allt kommer att av slöjas under natten.

Ingen kommer att lämna oss oförändrade.

Det finns många möjliga upplösningar.

Men finalen avgörs av er.

Omständigheterna kring kvällens händelser kan tyckas ovanliga.

Det kommer stunder av markant obehag.

Följ det, omfamna det. Det blir mycket enklare så.

Se det som att allt är en del av planen.

Om det nu är det?

När jag går vill jag förtydliga. Skulle nån av er behöva stöd

under denna mentala resa, kommer jg inte att hjälpa er.

Jag kan inte hjälpa er. Ni får alla lösa mysteriet själva.

Vilket osökt för mig till er, mr Jessup.

Ni hade säkert hoppats blivit glömd.

- Är du säker på att du vill göra det här? - Allt kommer att uppenbaras.

Min damer och herrar, låt oss skåla för en kväll som blir svår att glömma.

Må var och en hitta er väg till sanningen.

Mina damer och herrar, låt oss börja med det vi alla kom hit för...

Till sist börjar... spelet!

Herregud!

Vad helvete är det som händer?

Jag har aldrig sett dem döda värden?

- Han är död! - Nej, det är han inte.

Jag är rädd att han är det.

- Vad är det här? - Han är knivhuggen.

Det ser jag, men vem gjorde det?

Nåväl, den enda som stod bakom honom

i dörröppningen, innan han föll, var du.

- Såg nån annan nånting? - Kanske, men det var mörkt.

Var snälla och behåll era platser.

- Vad är det ni gör, sir? - Vi har en läkare i vagnen intill.

- Hur vet vi att vi kan lita på er? - Jag är den enda som inte var här.

Kan jag få lite hjälp. Vi måste få ut honom.

Ta tag!

- Jag tror vi är med i showen. - Det här är inget bra tåg.

Vad förväntas vi göra nu?

Jag skulle kunna hjälpa till.

Kan jag få er uppmärksamhet.

Jag är rädd att det är all tid vi har för showen i kväll.

Om ni riktar er uppmärksamhet mot mannen med vapnet -

- blir resten av kvällens förfaranden uppenbara.

Jag visste det.

- Jag hämtar konduktören. - Nej, det gör du inte.

- Jag är här. - Det är så jag vil ha det.

Sätt er ner.

Sitt!

Ni verkar inte förstå. En man har blivit knivhuggen.

- Det är bättre än att bli skjuten, va? - Nu räcker det.

Du är inte med i showen. Inte han heller.

Du är inte med i showen.

Nej, det är jag inte.

Herregud, är du okej, Margaret?

Jag vet inte hur mycket ni druckit, men det här är inte kul.

- Det är många i vagnen... - Ett ord till och jag blåser bort tänderna.

Sätt dig och var tyst, Raymond!

- Jag tror det är på riktigt. - Ja, verkligen, mina damer och herrar.

Det här är ett rån. Der är väldigt okomplicerat.

När vi nu funderar på vem som gjort det

kan jag garantera att det här inte innebär några oklarheter.

Ni tar fram era värdesaker och håller dem i händerna.

När jag kommer förbi lägger ni dem i påsen.

Har ni förstått?

Har jag uttryckt mig tydligt?

Bra. Vi börjar här, prinsessan.

Av med halsband och örhängen och lägg dem i påsen.

- Jag tänker inte fråga en gång till. - Varför? Det är bara glas.

Det är billigt glitter.

- Då spelar det ju ingen roll. - Låt henne vara!

- Döda mig inte! - Vänta!

Det där behövs inte. Alla kommer att samarbeta.

- Det ser inte så ut. - Han drabbades av panik.

Du behöver inte skjuta nån annan. Hon kommer att ta av det nu.

Hör du det, damen? Han säger att du kommer att göra som jag säger.

Ta av dem och lägg dem i påsen.

- Snälla, Kathryn. - Snälla, Kathryn.

- Du står på tur. Jag gillar pärlorna. - Det var min mors pärlor.

Åh, nej...

Och sen halsbandet. Jösses, damen...

Sluta!

Nu har du fått det du ville. Släpp kvinnan.

Jag är inte klar. Jag har 20 passagerare till.

- Det var inte vad vi kom överens om. - Förändrade planer.

Gå fram och be dem stanna tåget... så att vi kan gå av.

- Du förstår inte situationen, Thomas. - Det är du som inte gör det.

Vad sy slar du med, Thomas?

- Du vill inte göra det här, Thomas. - Du har rätt, det vill jag inte.

Det finns inget så värdelöst som en man utan stake.

Ta hans pistol, älskling.

Jag sa ju att han var en mes.

Sätt dig.

Jag tar hand om det här. Gå och snacka med Luther.

Ledsen, mannen.

Det är ingen fara. Gå till de sista tre borden.

Gör det nu!

Kom igen!

Det var du.

- Det var så ni kände till diamanterna. - Alla kände till dem. Du skröt om dem.

- Du är en lögnare. - Vi visste alla att de var ovärderliga.

- Du hade inte behövt rycka ut dem. - Du borde ha lämnat över dem.

Du är en sån slampa. Du kanske har mina smycken

men du kommer alltid vara en loser.

- Kathryn... - Kalla mig inte det.

Förlåt. Är vi vänner nu?

Margaret, var snäll och ta upp väskan och hämta de andras värdesaker.

Nej, jag hjälper dig inte.

Du är vidrig.

Ditt skådespelande också.

Herrejesus!

Hon gjorde ingenting. Du hade inte behövt döda henne.

- Det är okej. - Det är inte okej. Hon sköt henne.

Kan nån tysta henne.

- Lyssna på min röst. - Säg åt henne att hålla käften!

Hon är upprörd. Du har precis dödat nån framför henne.

Jag kanske inte är färdig.

Jag gör det. Ge mig påsen bara.

Det är ingen fara.

- Det ser bra ut. - Vi tar det lugnt vid 21:an.

Du har vi chansen att sänka farten innan klipporna.

Är du Luther...? Jag vill att du stoppar tåget.

- Om allt går smidigt är det snart över. - Var lugna och gör som hon säger.

- Gör det nu! - Visst.

Du sitter still.

Kom igen!

Ge honom den.

- Vad var det? - Det lät som ett skott.

Det är inte ert problem. Stanna där ni är.

Häng kvar, kompis.

Marker 21 är på gång... kurvan.

- Vad pratar du om? - Paulsons bluff.

- Om vi inte sänker farten spårar vi ur. - Till vad?

- Vi måste stanna nu, Gigi. - Håll käften!

Om ni inte låter mig stoppa tåget kommer vi alla att dö.

- Tror du att jag är dum? - Nej, ma'am, men ni kommer pckså dö.

Clyde tar hand om det.

Du kan inte förvänta dig att vi bara ska sitta här.

- Vi måste göra nåt. - Sätt dig, sa jag!

Vi måste till nästa vagn. Tåget går för snabbt.

Vi har större chanser där bak och vi måste dit nu.

Rör er bakåt, allesamman.

Ingen går nånstans.

Alla, rör er bakåt nu!

Till nästa vagn.

Skynda er!

Kom igen! Följ mig!

Antonia, var är du?

Håll fast er!

Lucy?

Kan nån hjälpa mig!

Lucy?

- Lucy, är det du? - Ja.

Vi måste ut härifrån.

- Abigail? - Är du okej?

- Lucy, svara mig. - Jag har slagit huvudet.

Vi behöver ljus. Vi behöver ljus, sa jag!

- Snälla, vi behöver ljus. - Jag försöker!

Svara mig, Lucy!

Jag ska komma och hjälpa dig, men du måste prata med mig, Lucy.

Fortsätt prata, jag kommer.

Jag kommer, men du måste prata med mig.

- Abigail? - Antonia?

- Jag är här, Antonia. - Abigail?

Är du oskadad?

- Herregud... - Jag ser ingenting. Var är du?

- Evelyn? - Jag kommer.

- Lucy, är du okej? - Jag vet inte. Tror det.

Kom hit. Det är ingen fara, följ mig.

Upp hit. Vi kommer att klara oss.

- Jag ser ingenting. Var är du? - Jag kommer.

Snälla, Antonia.

Ge mig din hand.

Hjälp mig med dörren.

Knuffa!

- Den går inte upp. - Knuffa hårdare!

Hjälp mig! Jag kan inte röra mig!

- Den sitter fast. Har vi fler tändare? - Jag letar...

- Hjälp! - Håll ut, Eugene!

- Är du okej? - Ja, men benet sitter fast.

- Bra, det är mycket bättre. - Kan du röra tårna?

Det sitter fast. Jag kan inte röra det alls.

- Backa. Kom igen. - En gång till?

Ett, två, tre...

Jag ser er nu.

Ray... Ray?

- Får jag titta på dig? - Var är vi?

- Jag vet inte. - Säg nåt, Ray.

- Jag ser honom inte. - Var kommer allt vatten från?

Vi måste ha kraschat in i en sjö.

Det här händer inte.

Ray...

Vi måste ut härifrån.

- Kommer vi att sjunka? - Det är mycket troligt.

- Tack, Eugene. Det lugnar ju. - Jo, men vi lever ju i alla fall.

Ray, säg nåt. Öppna ögonen!

Jösses... Du ser inte så fräsch ut.

Vad har hänt? Var är vi? Vad fan hände?

- Vi tog en liten simtur bara. - Var är alla?

- Var är Harry? Var är Deanie? - Lugn...

Vila lite. Vi ska få ut dig härifrån.

Du... det hänger på dig nu.

Du måste få ut oss härifrån. Det hänger på dig.

Få ut oss.

Häng kvar, Ray.

- Är det nåt vi kan göra för honom? - Han har förlorat mycket blod.

- Han måste till sjukhus. - Jag går.

Nej.

Du går ingenstans. Det är ditt fel att vi sitter i skiten.

Hör du vad jag säger?

- Vi har ont om tid. - Och vems fel är det?

är det nån i vagnen som litar det minsta på den här skiten?

Jag vet att du är upprörd, men...

Du mördade honom. Du dödade alla dessa människor.

Det här är dit fel, din skit. Du borde drunkna...

...drunkna i din egen avföring, din mördande skurk.

Sluta! Det där löser inget!

Vad håller du på med? Sluta! Se på mig! Vad gör du?

Vi måste samarbeta. Lugna ner dig.

- Lucy... - Se på mig. Det är ingen fara.

Åh, herregud. Hur är det med honom? Herregud... Matthew?

Vad är det?

Jag vet inte.

Hör ni det?

Ja, jag tror jag hörde det.

Gå bort från fönstret.

Herregud.

Vad gör du?

Hallå?

Hallå? Hjälp!

Matthew, vad ser du?

- Jag tror jag ser land. - Hur långt är det?

Jag vet inte. 50-100 meter, kanske mer.

Ser du nån i de andra vagnarna?

Nej, ingenting... bara vatten.

- Vilka kan simma? - Vi måste alla simma ändå.

- Ja, men vem hoppar i först? - Vi simmar ingenstans.

- Varför kan inte alla hoppa i samtidigt? - Vi vet inte vart vi ska simma.

- Du sa att u såg land. Hur långt bort? - 100 meter, kanske mer.

Som en fotbollsplan? Det är långt att simma om du har fel.

- Jag är en bra simmare. - Ja, men du simmar ingenstans.

- Det spelar ingen roll vem som simmar. - Kanske inte för dig.

Den som simmar tar med en ficklampa så vi har nåt att sikta på.

- Om det inte finns nåt där? - Sluta! Jag simmar.

Lucy, ta de här. Rikta den mot mig. Slocknar den, använd den där.

- Matthew? Var är du? - Vad tror du?

- Jag ser inget. Det är kolsvart. - Ge mig ficklampan.

Matthew?

Jag ser honom... Därborta.

Matthew?

- Hur långt bort är du? tror jag ser land. Det är inte långt.

- Simma tillbaka nu, Matthew. - Jag kommer, Lucy.

Ni klarar det här.

Vad är det?

- Det är nåt härute. - Vad?

Vad menar du? Vad finns i vattnet?

- Be honom komma tillbaka. - Kom igen! Simma tillbaka.

Det är nåt här.

- Den har min fot. - Kom tillbaka!

Kom tillbaka nu!

Kom igen. Kom hit!

Matthew? Matthew, var är du?

Vart tog han vägen?

Matthew, var är du?

- Jag ser hans lampa! - Var då?

- Vart tog han vägen? - Jag vet inte.

Där, jag tror jag ser honom.

- Simma tillbaka nu. - Okej.

Ta tag i min hand.

- Vart tog han vägen? - Jag vet inte.

- Matthew! Vart tog han vägen? - Jag vet inte.

- Abigail, vad såg du? - Jag vet inte. Nåt tog honom.

- Hur då? Vart då? - Jag vet inte vad jag såg.

En hand, eller nåt. Den hade klor.

- Som en människohand? - Jag vet inte, men nåt tog honom.

Vad är det du säger? Hur vet du att du såg att nåt tog honom?

Lugn, hon är bara ett barn.

Vi kommer att klara oss, men du måste lugna dig.

- Lugna dig nu. - Jag skulle aldrig köpt biljetter.

- Du ville inte ens åka. - Det är inte sant. Lucy.

Du gjorde det för min skull.

Hörni, Jag kan inte...

- Jag kan inte känna min arm. - Du kommer att greja det.

Men du måste simma. Vi ska simma.

- Jag kan inte simma. - Jo, då.

- Vi simmar tillsammans. - Nej, vi måste stanna här.

Man kommer att leta efter oss. De vet snart att tåget inte kom fram.

Hörni!

- Nej, vi måste ta oss till dem. - Jag kan inte simma.

Hörni! Hallå!

- Folk kommer att leta efter oss. - Hörni!

Det är nåt i...

- Raymond! Raymond! - Lucy!

- Kom upp ur vattnet! - Vart tog han vägen?

- Lucy! Upp ur vattnet! - Vad var det? Vart tog han vägen?

Herregud!

Jag sitter fast! Evelyn!

Nej, nej, nej!

- Evelyn, släpp mig! Du måste göra det! - Jag kan inte, Lucy!

Släpp mig, snälla! Snälla!

Lucy! Lucy!

Lucy!

Stick!

- Stick! Se till att de kommer härifrån. - Hoppa

Abigail, simma! Fortsätt bara.

Stick härifrån, sa jag!

- Vänta, lämna mig inte. - Ingen lämnar nån, Eugene.

Åh, nej.

- Är det bara vi? - Jag är rädd för det.

Ser du nåt?

- Vad tror du det var? - Vet inte, men det är kvar därute.

Vi får hoppas att vi simmade åt rätt håll.

Det spelar ingen roll. Vi kan ändå inte simma tillbaka.

Nej.

Det du gjorde var verkligen modigt.

- Var det? - Ja.

Det är nåt med hela det här...

De flesta flyr i ett sånt läge, men det gjorde inte du.

- Jag hade inget val. - Vi har alla ett val.

Jag har sett många otäcka saker.

- Flydde du? - Nej, men det borde jag nog ha gjort.

- Vi kommer att hitta tillbaka. - Hur då?

Därigenom.

- Det skulle inte vara mitt förstahandsval. - Jo, men hellre det än simma.

Kom igen.

Eugene!

- Herregud, är du okej? - Ja.

- Vad hände? - Jag vet inte riktigt.

- Vad menar du? Var är Thomas? - Jag vet inte. Han stack bara.

- Lämnade han dig? - Han dök bara ner i vattnet.

Det är sista gången jag såg honom.

I nästa sekund var det nåt som drog ut mig genom ett fönster, så jag simmade.

Det borde ha varit han, eller hur? Det var i alla fall inte...

Eller...

Vad var det?

Thomas.

Jag trodde du stuckit. Jag är så glad att du är tillbaka.

- Jag sa ju att jag aldrig skulle göra det. - Vad glad jag är att jag hade fel.

- Hur är benet? - Det är okej.

Antonia! Nej, Thomas!

Evelyn, var är de?

Vart tog de vägen?

Åh, herregud.

Ta henna. Ta henne.

- Te amo. Te amo, mija. - Antonia!

Fortsätt gå.

Fortsätt. Jag är bakom dig.

Antonio!

- Vad är det för ett ställe? - Jag vet inte.

- Det spelar ingen roll. Vi går bara in. - Ja.

Abigail, ta den här.

Tack.

Det ser inte ut som om nån varit här på ett tag.

Leta efter ljuset och en telefon.

Det var bara jag.

- Vad är det för ett ställe? - Jag vet inte.

Ge mig tändaren.

- Jag kollar härborta. - Abigail, stanna hos mig.

Det är ingen fara.

- Abigail? - Vad är det? Det är ingen fara.

- Fan, du skrämde livet ur mig. - Förlåt.

- Jag brukade äta såna som barn. - Bon apetit.

Hur lä nger ska vi fly från den där?

Så länge vi kan.

Vi borde vara säkra här ett tag.

Det är just det. Vi kan inte fly för alltid.

Det måste finnas ett sätt att stoppa den.

Om det inte gör det, då?

Det är kanske så här det slutar.

Jag var nära att inte följa med i kväll.

- På tåget? - Ja.

Jag var nära att inte göra det.

- Ja, så hade det kunnat vara. - Det är valen vi gör, eller hur?

Valen... kommer ifatt en.

- Det kändes som om den var viktig. - Det är den.

Är det nån speciell?

En påminnelse.

När det är nåt jag inte tror jag ska klara

tittar jag på den, och då vet jag att jag klarar det.

Du kanske borde titta på den nu.

Var är Eugene?

Han var därute. Det är han inte nu.

Eugene?

Är du okej, Eugene?

Eugene!

Kom igen, Abigail!

Spring snabbare!

Kom igen! Den här vägen! Kom igen!

Hit ner. Kom, gumman.

Vad väntar ni på? Stick!

Var är Thomas?

- Jag är trött. - Jag också.

Kommer vi att dö?

Nej, inte om jag får bestämma.

Jag tror hon visste det. Hon såg det.

Vad såg hon?

Det var därför hon släptte taget.

Vad pratar du om?

Antonia.

Hon släppte bara taget. Det är kanske det vi måste göra.

Det kan jag inte.

Jag vet inte hur man gör sånt.

- Jag tror inte hon gjorde det heller. - Det gjorde hon. Hon såg nåt.

Vad det än är.... kan den inte få oss att ta det beslutet.

Hör du det?

Våra liv är våra egna.

Och det är vi som bestämmer när.

Och om du har fel?

Thomas?

Det är inte...

Abigail, vad gör du?

Gör det inte.

Abigail!

Nej!

Abigail!

Okej, okej.

Det blir stunder av markant obehag.

- Kommer vi att dö? - Inte om jag får bestämma.

Följ det, omfamna det. Det blir så mycket enklare då.

- Vi kan inte fly för alltid. - Det är en del av planen.

- Varför kan inte alla hoppa i samtidigt? - Vi vet inte vart vi ska.

Det är våra liv. Vi bestämmer när.

- Det är kanske så här det slutar. - Vi hittar en väg tillbaka.

Tack för en trevlig kväll.

TÅGEN STÄNGDA

Hjälp!

Hjälp mig, nån!

Hjälp mig!

Hjälp mig, nån.

Du måste skicka hjälp. Det har skett en olycka.

- Vart då? - Vraket ligger vid Paulsons Bluff.

Jag vet inte om det finns några överlevande.

- Menar du ett tågvrak? - Ja.

Vänta, jag måste skriva ner det.

- Du måste skicka hjälp nu! - Jag vill att du lugnar ner dig.

- Jag har skickat efter hjälp. - Du förstår inte! Nåt attackerade oss.

- Den tog oss en efter en. - Vad tog er och vart?

- Jag vet inte... bort. - Jag förstår.

- Du ringde. - Ja, vi har ett tillbud här.

- Vad har hänt? - Sitt kvar. Jag kommer strax.

- Lämna mig inte. - Jag är på andra sidan dörren.

Det är nånting därute.

Jag vet inte vad.

Men det är efter oss.

- Vad är det? - Ma'am, det är säkert här.

Jag låser efter mig. Jag kommer strax.

Vad är det som pågår?

- Jag hittade henne på plattformen. - Var kom hon ifrån?

Hon sa att hon varit med om den tågolycka. Det lät inte logiskt bara.

Vi borde prata med Manny.

En sårad kvinna påstår att hon varit med om en tågolycka.

- Ett av våra tåg? - Ja, ett vrak ligger vid Paulsons Bluff.

- Är det ett skämt? - Nej, hon säger att partyt attackerats.

Be nån från sjukhuset komma hit och ring sen polisen.

Var är hon nu?

- Var är hennes medpassagerare? - Döda.

Hon visste inte om det fanns överlevande.

- Vad har vi på henne? - Ingenting. Hon har släpats genom leran.

- Vad är det där? - Jag sa ju att hon var upprörd.

- Gav hon dig nåt namn? - Ja, Evelyn Hyde.

- Hyde? - Känner du henne?

Evelyn Hyde?

Hon är därinne.

Öppna dörren.

- Vad i... - Hon var här.

- Vart tog hon vägen? - Jag vet inte.

- Vad är det? - Följ mig.

- Vad är det som händer? - Jag kan säga det jag vet.

Det här kommer låta helt galet.

Det var en tågolycka och en Evelyn Hyde.

När då?

För 96 år sen... på det här tåget.

- Det här tåget? - Ja, precis.

En kväll 1922 avgick ett tåg från Sunset Station.

80 km norr om Rio Grande.

De kom i hög hastighet in i en kurva och spårade ur.

De hoppade över spåren och gled på sidan längs en sanddyn

och brakade till sist ner i Arroyofloden. Det fanns inga överlevande.

- Kropparna försvann och är saknade. - Saknade?

De hittades aldrig. Spolades bort och eller åts upp av alligatorer.

De hade kanske haft större chans om det inte dykit ner i vattnet.

En passagerarvagn skickades fär att restaureras.

Det är den ni ser här på utställnigen.

Om det nu var en tågolycka, vad var det som attackerade dem?

Hon flydde från nånting.

Kanske från döden själv. Är det säkert att du såg henne tydligt?

Ja, självklart.

- Varför körde de så fort? - Ingen vet.

Det är fortfarande ett mysterium.

Denna undertext är sponsrad av www.swebreeze.com