Original subtitles

...6,2 m/s. Just nu är det 24 grader.

Downloaded from YTS.MX

Live från WRMD Studios i Minneapolis - Dr Jill Show!

Official YIFY movies site: YTS.MX

Och här är er programledare - dr Jill Peterman!

Välkomna tillbaka till Dr Jill Show. Vi har en Isabelle på linje 3.

-Hej, Izzy! Hur är läget ikväll? -Jag mår inte bra, dr Jill.

-Vad har Frank gjort nu? -Han gick ut och söp med polarna.

Hur skiljer det sig från varje annan fredagskväll?

Idag är det vår årsdag.

-Han hade stressigt på jobbet... -Izzy, Izzy.

-Du måste sluta ursäkta honom. -Du har rätt, men jag älskar honom!

Nej, det är inte kärlek. Det är desperation.

Det osar från dina porer som en billig lågprisparfym.

Eau de Förtvivlan!

Det är så skarpt att det känns över telefonlinjen.

Ledsen, men om du fortsätter att hälla på dig den-

-så kommer han att fortsätta att utnyttja dig och ditt medberoende!

Dr Jill Show. Namn?

Vi har ett samtal före. Dröj kvar och glöm inte att sänka radion.

Jag vågar inte vara ensam. Han har inte gjort nåt jättehemskt.

Inte värre än andra män.

Han gillar bara att umgås med killarna lite för mycket.

-Hur låter hon ikväll? -Upprörd.

Bra! Det är så jag vill ha henne.

Ända sen vi började dejta har jag knappt träffat mina egna vänner.

Du har ringt hit i flera veckor och sagt samma sak i flera veckor.

-Jag är ledsen, dr Jill. -Nej, var inte ledsen. Var färdig.

Hitta din självkänsla och slåss för den. Slåss för din lycka.

-Du förtjänar att vara lycklig. -Jag förtjänar att vara lycklig.

-Säg det som om du menar det! -Jag förtjänar att vara lycklig.

Och vad behöver du göra för att bli lycklig?

-Dumpa honom? -Nej, du måste dumpa honom!

-Kan du göra det, Isabelle? -Förmodligen inte.

Då hörs vi säkert nästa vecka. Det ser jag fram emot.

Vi har en annan stammis på tråden. Alexis! Hur står det till ikväll?

-Han gjorde slut, dr Jill. -Din pojkvän?

Han sa att han inte älskade mig mer och aldrig mer ville prata med mig.

-Bra! -Hur kan du säga så?

Du har ringt i månader och sagt att du vet att han är otrogen-

-och känslomässigt sluten, och själv är du djupt olycklig.

Du är fast i ett distansförhållande som borde ha avslutats för längesen.

Så ja - jag är glad att han dumpade dig.

-Hur kan du sova? -Ursäkta?

Sättet du förringar folk som ber om din hjälp - folk som lider!

Hur kan du sova?

Jag sover skönt för jag behöver ingen intill mig för självkänslans skull.

Om jag inte får ut det jag vill ha av ett förhållande-

-och min partner inte får mig att må bra personligen och i relationen-

-så dumpar jag dem!

Du borde vara tacksam att din pojkvän gjorde det med dig.

Jag vill inte leva utan honom.

Förlåt, Alexis, men det där är en patetisk existens.

-Du har rätt. Jag är patetisk. -Nej, inte du - men ditt liv är det.

Det positiva är att du inser det-

-och det är det första steget mot att göra nåt åt det.

Bestäm dig för att göra nåt åt ditt liv. Ikväll.

Här och nu, på en gång.

Det är dags att avsluta den här patetiska existensen. Avsluta den!

-Alexis? -Okej. Jag ska göra slut på den.

-Bra. -Farväl, dr Jill.

ETT ÅR SENARE

-Vad har du gjort idag? -Jag träffade några klienter.

Tack!

Vill du höra det senaste skvallret från stationen?

-Okej. -Quentin fick sparken.

Wow! Vet du när de ska utse en ny chef?

Det har de redan gjort. Stuart.

-Han kommer att bli superglad. -Ja.

-Han är stressad och jag får lida. -Stuart kommer att lugna sig.

Inte om vi inte får fler lyssnare.

Vet du vad som skulle kunna stilla min oro?

Du tänker väl inte be mig komma tillbaka?

-Det gör jag inte. Jag bönfaller dig! -Claire.

Vi var med från början och det känns inte rätt att göra det utan dig.

-Du vet att jag inte kan göra det. -Varför inte?

För det första går det ett nytt program då.

Ja, ett uselt program utan lyssnare.

Stuart skulle gärna låta dig komma tillbaka.

Jag kan bara inte.

Det som hände med Alexis var inte ditt fel. Du försökte hjälpa henne.

Nej, jag försökte hjälpa mina lyssnarsiffror.

Du ville träffa mig, Ron.

-Min far ville inte anställa dig. -Okej...

Han ville ha nån yngre, hippare - nån som, precis som jag-

-kunde relatera till personalen.

Men jag övertygade honom att din erfarenhet var bra i ett svårt läge.

Läget är svårt, Stuart. Här är vår senaste lyssnarsiffror.

Ja... Inte för att jag vill skylla ifrån mig-

-men det här återspeglar vad som hände under Quentins ledning.

Det är därför Quentin sitter hemma i badrock och läser platsannonser.

Av pappas mediatillgångar var det WRMD han kände mest för.

Ärligt talat kände han förmodligen mer för den än för mig.

Det störde mig inte, för jag insåg en verklig sanning om stationen.

-Den går alltid med vinst. -Det stämde säkert en gång i tiden.

Marksänd radio är inte som förr.

Jag känner till branschläget, Stuart.

Jag vet också att sen Dr Jill Show slutade sändas-

-så har annonsörerna övergett skutan.

Vi måste göra nåt åt det.

Eller mer specifikt - du måste göra nåt åt det.

Ja.

Annars blir din tjänstetid som chef den kortaste i radiohistorien.

-Hallå. -Jill! Hur är det med dig?

Inte lika bra som med dig. Jag hörde om befordran.

-Grattis. -Tack.

Vad har du på hjärtat?

Jag vill helst inte ta det på telefon. Kan vi träffas?

-Okej. -Strålande.

Kan du komma förbi stationen imorgon?

Nej, inte stationen.

Okej, kaféet nedanför klockan tio?

-Okej. -Toppen! Då ses vi.

-Okej, hej då. -Hej då.

Dr Jill!

-Jag har inte sett er här på ett tag. -Det var ett tag sen jag var här.

-Det vanliga? -Ja. Tack.

Espresso lungo, ska bli. Slå dig ner. Jag kommer ut med den.

-Där är hon. Vad trevligt att se dig. -Detsamma.

-Vi sätter oss. - Jag tar en dubbel. -Absolut.

-Jaha... -Jaha.

-Tack för att du träffar mig. -Vad är det som är så viktigt?

Du. Du är så viktig. Jag behöver dig.

Ron och Claire har redan bett mig flera gånger och jag har sagt nej.

Vi skulle ge dig en betydande löneförhöjning.

Okej, espresso lungo och så den dubbla glädjen.

-Tack, Daisy. -Låt er väl smakas.

-Hör på... -Det handlar inte om pengarna.

-Det var tungt, men ett år har gått. -En person är död på grund av mig.

-Det vet vi inte. -Jag hörde det. Jag hör det än.

Polisen kunde aldrig koppla samtalet till ett självmord.

Och även om nån tog livet av sig-

-så finns det tyvärr människor vi inte kan hjälpa.

För varje Alexis finns det tusentals andra som du kan hjälpa.

Ledsen, men jag vill inte göra ett sånt program längre.

Vad då för sorts program?

Jag läxar upp inringarna och tvingar in töntiga stående fraser.

Okej, du gör det program du vill.

-På allvar? -Absolut.

Gör det inte för mig eller för dig, utan för invånarna i Minneapolis.

-Det var lite för mycket. -En hel del för mycket.

-Jag ska fundera på det. -Det är allt jag begär.

-Ursäkta mig. Är du dr Jill? -Ja, hej.

Jag lyssnade jämt på dig!

Vad hände? Plötsligt försvann du bara från etern.

Så är det i radiobranschen. Allt handlar om podcasts nu.

Ditt program var populärt. Du hjälpte så många människor.

-Det kan diskuteras. -Det är ett faktum. Du hjälpte mig.

-Ringde du in? -Nej, men jag följde dina råd.

Killen jag dejtade ville inte satsa, så jag dumpade honom.

En vecka senare träffade jag min fästman, tack vare dig.

-Har Stuart skickat dig? -Vem?

-Ingen. Gratulerar. -Vad sysslar du med nu?

Jag befinner mig...i limbo.

-Du kanske kan starta en podcast. -Ja, kanske.

-Jill! -Jag gör det.

Strålande!

Allt är klart och jag plockade till och med fram din gamla stol.

-Tack. -Har du några frågor?

-Jag ledde programmet i flera år. -Jag vet, men du verkar lite nervös.

Jag förstår dig. Du har inte sänt på länge-

-och det är många som kommer att lyssna.

-Visst. -Okej. Lycka till.

...så är du automatiskt med och tävlar om bensin för 500 dollar.

Vad väntar du på? Kom förbi. Vi är på Kensington, nära I-35.

Live från WRMD Studios i Minneapolis - Dr Jill Show!

Och här är er programledare dr Jill Peterman!

Kom igen, Jill.

Få henne att säga nåt.

Hej. Det är säkert många som undrar var jag har varit det senaste året.

Jag läste en del intressanta teorier på nätet.

Allt från rehab till att flytta till Montana för att sälja drömfångare.

Dessvärre är inte sanningen lika intressant som fiktionen.

Det skedde en incident som gav upphov till mitt avbrott.

Jag tänker inte gå in på det nu.

Jag ska bara säga att det fick mig att inse-

-att jag inte var nöjd med programmet-

-eller den jag hade blivit som människa.

Första dagen jag satt bakom den här mikrofonen-

-var jag en psykolog som låtsades vara radioprogramledare.

Vid sista dagen var jag en radio- personlighet som spelade doktor-

-och låtsades bry mig om inringarna.

Jag stirrade mig blind på lyssnarsiffror...

...pressklipp och min radioimage.

Ni som ville ha min hjälp och behövde min hjälp-

-fick den inte - åtminstone inte enligt min bästa förmåga.

För det är jag djupt...djupt ledsen.

Det här är mitt försök att börja om.

Mitt mål är att hjälpa så många av er som möjligt-

-och även hjälpa mig själv att bli en bättre människa.

Så även om formatet förblir oförändrat-

-så kommer inte programmet att vara det.

Det här är nya, förbättrade Dr Jill Show.

Det finns så mycket negativitet i det här landet och hela världen.

Ni kommer inte att få det av mig.

I stället för att läxa upp inringarna och förminska dem-

-ska jag göra mitt bästa för att stärka er.

Från och med nu kommer den kärva kärleken bara att vara...kärlek.

Det är i alla fall min förhoppning.

Nu när det är sagt kan vi öppna telefonslussarna.

Nu tar vi emot samtal.

Dr Jill Show. Ja, var god dröj.

Dr Jill Show. Ja, var god dröj.

Dr Jill Show. Ja, var god dröj.

Nu är programmet igång.

Jag ska inte hålla tal, men om jag får be om er uppmärksamhet...

En skål för Jill som är tillbaka där hon här hemma - i etern!

-Skål för Jill! -För Jill!

Tack.

-Hur kändes det? -Bra, bortsett från tystnaden.

Jag insåg inte hur mycket jag saknade det och er alla.

-Tack så mycket. -Tack.

Det finns massor med mat och dricka. Ta för er.

Jag vill ha din åsikt som min vän, inte min producent.

-Du lät jättebra. -Och mina råd?

-Klockrena! -Jag kände mig ringrostig.

Ge det en vecka som kommer det att kännas som om du aldrig var borta.

-Ska jag fylla på? -Var det ens en fråga?

-Jag ska mingla lite. -Ha det så kul.

Jag blev förvånad när jag hörde att dr Jill skulle komma tillbaka.

-Särskilt efter alla rykten. -Om vad då?

Inringaren som begick självmord - att det var därför hon slutade.

Det lät som en kvinna som sköt sig själv, men det bekräftades aldrig.

-Hörde ni inte med polisen? -Jo.

De undersökte det knappt. Vi kollade i tidningarna.

Det är visst ovanligt för familjer att kommentera självmord.

Jag trodde att det skulle bli en större nyhet.

Det är fem sekunders fördröjning i sändningen-

-så vi klippte bort skottet och ingen av lyssnarna hörde det.

-Daisy! Ursäkta... -Ursäkta mig.

Skål.

Det gick bra.

Det var en urspårning, och inte den bra sorten.

Jag inser att hennes stil är lite mjukare...

-Hon var respektfull mot inringarna! -Linjerna var ändå nerringda.

Det är bäst efter alla pengar jag har lagt på reklam och annonser!

Lyssnarsiffrorna kommer att sjunka om hon inte säger "dumpa honom".

Grejen är att hon inte vill säga det längre.

-Det är hennes stående fras. -Jag vet.

Jag sa att hon inte behövde.

Jag fattar. Du sa det nödvändiga för att locka tillbaka Jill.

Gör ditt jobb och säg det som krävs för att få tillbaka gamla dr Jill.

-Jill! Strålande program. -Tack, Ron.

Jag instämmer. Det var lysande.

-Lyssnade du? -Ja. Det är fint att höra din röst.

Det är fint att se dig.

Det har varit en lång dag. Jag ska nog röra på mig.

Ska jag följa dig till bilen?

-Nej tack. -Inte ens som säkerhetsansvarig?

Hallå? Är det nån där?

-Hej! -Herregud... Du skrämde mig.

Förlåt! Har du några stora planer för helgen?

Räknas tvätt som en stor plan?

Jag funderade på att gå på yoga-

-och sen göra allt ogjort genom att frossa brunch.

-Det låter bra. Jag är på. -Suveränt.

-Kan du köra? -Du kanske kan släppa av mig?

Ja, då åker vi.

-Tack, mamma. -Ingen fara, hjärtat!

-Hade du kul på festen? -Lite för kul!

Nån hade visst lite för kul. Det blir utegångsförbud!

...lever helt ensam i Amazonas regnskog.

-Tack för att ni kom. -Det är kul att vara här.

Vad var det som inspirerade till resan?

Jag har alltid varit fascinerad av både natur och ekologi.

I linje med den utmaningen...

Återgå till gamla formatet Det här kommer inte att funka

...allt jag tidigare kände till.

-Bröt ni all kontakt med omvärlden? -Jag höll lite koll...

HON ÄR TILLBAKA DR JILL SHOW

-Hej! -Hallå där.

-Tack för att du kom tidigt. -Inga problem. Vad är det?

Jag har lyssnarsiffrorna för de första fyra dagarna.

-Och? -Måndagen var strålande.

Dessvärre sjönk de för varje dag efteråt.

Det är ändå bara första veckan.

Jag inser det, men det är ganska tydligt att den snällare stilen-

-inte är lika populär.

-Det tar tid att hitta nya fans. -Vi har inte tid, Jill.

-Stationen är på väg att gå under. -Va?

Ja. Att ta tillbaka dig var vårt sista försök att hålla oss vid liv.

-Och om vi inte lyckas? -Ron är redo att byta format.

-Till vad då? -Nån automatiserad dansstation.

Färre lyssnare, men betydligt mindre kostnader.

Du och jag är inte de enda som blir arbetslösa.

Claire och större delen av personalen kommer att avskedas.

Så du vill att jag ska göra som förr?

-Ja. -Stuart, vi var överens!

Jag vet. Jag avskyr att bryta löften.

Jag tänker inte bryta mitt. Jag vill inte göra den sortens program igen!

Du behöver inte förolämpa lyssnarna.

Blanda in lite gammal fin dr Jill- fräckhet. Upplys och underhåll.

-Det känns inte bra. -Se det i ett större perspektiv.

Ju fler lyssnare du har, desto fler kan du hjälpa.

-Okej, jag får väl ta i lite mer. -Tack!

Ron insisterar på att du använder din stående fras.

-Nu skämtar du... -Inte hela tiden.

Stoppa in den nån gång ibland där den passar. Jill... Jag ber dig.

Om han inte är redo att skaffa barn och gifta sig som 45-åring-

-tvivlar jag på att han nånsin blir redo.

Leo tycker att vi ska vara själva ett tag och sen bilda familj.

-Var är Li? -Hon sjukanmälde sig.

Jag hittade ingen ersättare.

Okej, du verkar ha koll på läget.

-Och du är 41? -Ja, men Leo säger att vi hinner.

Ledsen, men han kör långtidsbluffen och du är hans offer.

Jag förstår inte.

Han låter din klocka ticka - din biologiska klocka.

Det är snart midnatt och dina äggstockar blir till pumpor-

-och då behöver han inte byta sin cab till en minibuss.

-Vad ska jag göra? -Vill du verkligen ha barn?

-Mer än nåt annat. -Då...

Säg det.

-Dr Jill? -Jag tror att du får...dumpa honom.

Menar du det? Jag hoppades att du skulle säga det!

Och därmed tar vi en kort paus.

Strålande, Jill. Så ska det låta!

Ett klassiskt gott råd, serverat med ett visst mått förakt.

-Det kändes inte bra. -Du kryddade bara kotletten lite.

Jag gjorde precis det jag lovade mina lyssnare att inte göra.

Inringaren verkade inte bry sig.

Minns du när du brukade övertala kvinnor att dumpa sina pojkvänner?

Jag dumpar dig som chef om du inte slutar.

-Okej. -Dr Jill Show. Namn?

Har ditt barn svårt att läsa?

-Blir de förvirrade av... -Vad är det?

Det är nån som kallar sig Alexis.

-Och? -Det låter exakt som hon.

-Koppla fram henne. -Nej, det är en dålig idé.

Var redo med av-knappen. Koppla fram henne.

Alexis linje 4

Välkomna till Dr Jill Show.

Det här är WRMD Minneapolis och vi har en Alexis på linje 4.

Hallå? Alexis?

Hallå, dr Jill. Säg mig - hur kan du sova?

-Kom in hit! -Lyssna på oss imorgon på WRMD.

-Jag är ledsen... -Hur kunde du göra så?

Det var inte Claires fel. Jag sa åt henne att ta samtalet.

Och chocka mig i sändning?

Claire trodde att det var den Alexis. Jag ville se om hon hade rätt.

-Det var det. -Är du säker?

Jag har lyssnat på inspelningen 100 gånger. Det var hon.

-Det är goda nyheter. -Hur så?

Om hon lever så hade du inget med nåt självmord att göra!

Du behöver inte ha dåligt samvete.

Jag har trott att jag övertalade nån att begå självmord.

Busringare får man på köpet när man gör livesänd radio.

-Det här är mer än ett skämt. -Jag håller med.

Jag är ledsen för det hon gjorde, men det är väl bättre att få sanningen?

Det betyder också att din original- stil inte ledde till nåt hemskt!

-Det gav dock starka lyssnarsiffror! -Det är inte läge för det nu.

Jag vet exakt vad du säger och jag säger att det inte är läge nu!

-Smyg dig inte på folk så där! -Förlåt.

Du verkade upprörd. Jag ville kolla läget.

Jag mår bra. Tack.

Jag vet att jag gjorde ett misstag.

Du ljög om att du hade en flickvän medan vi dejtade.

-Det var inget misstag, utan ett val. -Jag har gjort slut med henne.

-Jag gjorde slut med Hailey. -När då?

-När du fick reda på det. -Du har enastående tajming.

-Varför ringer du inte tillbaka? -Jag ville inte prata med dig!

Ta ett glas med mig. Jag kan förklara allt.

Vi dejtade bara några månader. Ingen visste om det.

-Vi sa att det kunde bli komplicerat. -Och det blev det tydligen.

-Ge mig en chans till. -Tyvärr.

HUR KAN DU SOVA?

Jill! Öppna, Jill!

Jag fick ditt meddelande!

-Jisses... -Öppna, Jill!

Hon vet var jag bor.

-"Hon"? -Alexis.

Tror du att det är personen som ringde?

-Vem kan det annars vara? -Nån som lyssnade på programmet.

Det var bara några få som förstod relevansen.

Rosorna väntade utanför dörren. Det fanns inte tid.

-Lämnade de inget visitkort? -Hon måste ha levererat dem själv.

Vi kanske inte ska röra nåt om de vill ta fingeravtryck?

-Borde jag ringa polisen? -Tycker du inte det?

-Och säga att nån har köpt blommor? -Ja, du har nog rätt...

-Var får man ens tag på svarta rosor? -Jag vet inte.

I vissa kulturer betyder säkert svarta rosor olika saker.

En del dåliga saker, men också en del bra.

Jag tror på dåligt...

Det var visst röda rosor som hade doppats i växtfärgämne.

Det finns överallt.

Så vi kan inte ta reda på varifrån de kom?

Inte särskilt troligt.

Jag får ringa upp dig.

-Varför skuggar du mig? Vad vill du? -Ha din autograf. Du är väl dr Jill?

-Ja. -Jag tyckte väl det! Bor du här?

-Så du vill ha min autograf? -Ja.

Tänk att jag träffar dig personligen!

Jag lyssnade jämt på ditt program. Jag är så glad att du är tillbaka!

-Din röst låter bekant. Har vi mötts? -Nej, aldrig.

-Vad ska jag skriva för namn? -Isabelle.

-Varsågod. -Tack.

Du är mycket sötare i verkligheten än på reklamtavlorna. Hej då!

HUR KAN DU SOVA?

Jag ser till att nån tar ner den.

Jag struntar i affischen! Vem är det som gör det här och varför?

Det är graffiti. Det är säkert bara en unge med en sprayburk.

"Hur kan du sova?" Det är ingen unge, det är Alexis.

-Som inte tog livet av sig. -Exakt. Hon förföljer mig.

Jag tänker inte sända mer.

-Vänta, Jill... -Nej!

Allt började när jag kom tillbaka.

Det här är säkert precis vad de vill.

Desto större anledning!

Den här personen kommer att tröttna och sluta.

-Jag vill prata med polisen. -Jag förstår.

De tog oss knappt på allvar sist.

Jag ska tvinga dem att ta mig på allvar den här gången.

Och sen skrev de samma sak på en reklamtavla för mitt program.

Jag beklagar att ni får utstå det, men det här är mordroteln.

Varför kommer ni till mig?

Vi går till er först eftersom vi ville vara diskreta-

-och ni skötte Alexis-situationen i fjol...

Ja, Alexis... Den anonyma inringaren som sköt ihjäl sig i sändning-

-och sen ringde igen igår.

Det skedde förstås aldrig, men det var vår plikt att rapportera det.

Som jag sa innan - det finns inte mycket jag kan göra.

-Gjorde ni nånting? -Ursäkta?

I fjol, när vi ringde er första gången-

-försökte ni ens koppla samtalet till ett verkligt självmord?

-Nej. -Varför inte då?

Det var ett eventuellt självmord, inte ett mord.

Min partner och jag har riktiga mord att lösa.

Jag beklagar om ett till synes dåligt skämt-

-som också var ett dåligt skämt inte hamnade överst i högen.

-Uppfattat. Tack för hjälpen... -Har ni nånsin varit gift?

-Inspektör Fiore. -Nej.

Ett uppslitande uppbrott, en ex-pojkvän som kanske är arg?

Inte vad jag kan komma på.

Den svikna älskaren eller missnöjda anställda är de typiska fallen.

-Det här faller inte under det. -För att jag hörs i radio?

Ni uppmuntrar era lyssnare att göra slut med den de är tillsammans med.

Ni övertygade en ex-flickvän till mig att göra slut med mig.

Det borde inte vara nån överraskning att ni har skaffat er fiender.

Det är dags.

Jag skickar er vidare till nästa, men de kommer att säga så här:

"Även om det är oroväckande så är det ingen som har hotat er."

Vill ni ha mitt råd? Var på er vakt.

Om ni är genuint orolig får ni göra som andra och skaffa livvakt.

Hör av er om det dyker upp nåt som rör min avdelning.

-Om jag skulle dö? -Till exempel.

-Vilket slöseri med tid. -Du gjorde en anmälan.

Det hjälper ju när en galen kvinna försöker strypa mig.

-Vad tyckte du om hennes förslag? -Skaffa livvakt?

Jag kan be Brett att hålla ett öga på dig.

Jag vet inte, Stu.

Bara tills vi ser om Alexis, eller vem det nu är, tar kontakt igen.

-Jag klarar mig. -Är du säker?

-Hallå? -Hur kan du sova?

Vem är det här? Alexis?

Vad fan vill du?

Ja, hallå. Är det dr Jill Peterman?

Förlåt. Jag trodde att det var nån annan. Vem talar jag med?

Jag ringer från The Globe. Jag vill tala med er om inringaren Alexis.

Inga kommentarer.

Reportern visste allt. Han visste allt om Alexis.

Han kände till de svarta rosorna, affischen och att vi anmälde.

Vem, förutom oss tre, känner till alla detaljer?

Förmodligen Li, Brett, kanske Ron.

Det har gått rykten i huset. Jag pratade med Daisy.

Även hon hade hört en del.

-Jag tror att nån på polisen läcker. -Varför säger du det?

Pressen betalar poliser för att säga om en offentlig person kommer in.

-Det kanske kommer från Alexis? -Varför skulle hon göra det?

Jag vet inte. Det kanske ingår i vad fan hon nu håller på med.

Det är ute nu och vi säger inget mer än "inga kommentarer".

Imorgon är det gårdagens nyheter, bokstavligen.

-Och kvällens program? -Vad då?

-Tänker du fortfarande göra det? -Visst gör hon det. - Eller hur?

Om Alexis ringer försöker jag hålla igång samtalet.

Ni får göra allt för att spåra det.

Tack för att ni ringer.

Och som alltid - tack för att ni delar med er.

God natt, Minneapolis. Vi hörs nästa gång.

Det där var Dr Jill Show! Lyssna på oss igen imorgon kväll på WRMD.

Det var ett strålande program.

-Jag trodde att hon skulle ringa. -Det var en bra plan.

Vetskapen om att vi gick till polisen fick dem säkert att sluta.

Jag tänker inte göra det. Den här Alexis eller vad hon nu heter-

-fick mig att må skit i ett år och hon ska inte få komma undan.

Polisen kan inte göra nåt åt det.

Då får jag väl själv lista ut vem hon är.

Claire! Claire!

Herregud...

Nån där? Hjälp!

Rör dig inte. Det kommer att ordna sig.

Hjälp! Kan nån hjälpa oss?

Du kommer att klara dig. Rör dig inte.

Fort, hämta hjälp! Vad gör du? Sätt fart!

Vem gjorde det här?

Det är ingen fara. Han hämtar hjälp. Det kommer snart nån.

Rör dig inte.

Hur länge har ni varit säkerhetschef här?

I ungefär tre år.

Finns det nån mer utgång förutom fordonsutfarten och huvudingången?

Det finns en nödutgång, men den är larmad.

Och ni är säker på att larmen fungerar?

-Helt säker. -Okej.

-Hur många kameror har ni? -Tre. En vid huvudingången...

...en vid fordonsspärren och den där vid dörren.

Okej, men ingen på själva parkeringen?

Den kameran har inte varit i bruk sen jag tog jobbet.

-Och allt registreras och arkiveras? -Ja, 48 timmar bakåt.

-Jag behöver en kopia. -Det är rätt grynigt.

-De borde ha uppgraderat. -Allt ni har - och på direkten.

Jag var på väg till min bil...

Sen såg jag Claire på marken och det var blod överallt.

-Andades hon fortfarande? -Knappt.

-Hur långt efter henne gick ni? -Några minuter.

-Menar ni tre, fyra minuter? -Ja, nåt i den stilen.

Såg eller hörde ni nåt misstänkt?

-Vad gjorde ni när ni såg henne? -Jag skulle ringa larmcentralen...

Jag har ingen mottagning där nere, så jag ropade på hjälp.

-Var det nån som kom? -Brett kom.

-Vem? -Brett Cundall.

Han är säkerhetschef.

Hur lång tid tog det innan han kom?

-10-15 sekunder. -Och vad hände efter det?

Han sprang för att hämta hjälp och jag stannade hos Claire.

Jag sa att allt skulle ordna sig.

Sen slutade hon andas, så jag försökte rädda henne.

Var det såg ni fick hennes blod på kläderna?

Jag måste ta med er till stationen.

-Jag förstår inte syftet med det där. -Det är bara rutin. Ni kan åka hem.

Hej. Jag tänkte att du ville ha skjuts.

Tack.

-Behöver du nåt? -Jag ska nog bara lägga mig.

Du borde inte vara ensam. Jag tar soffan.

Det är bra nu. Det är bra nu...

-God morgon. -God morgon.

-Kunde du sova nåt? -Litegrann.

-Ska jag göra frukost? -Tack, men jag är inte hungrig.

-Jag får väl åka till jobbet. -Ja, självklart.

Innan jag åker - det där jag sa häromdagen...

Om att vi borde ge det en chans till...

-Det är verkligen inte läge nu! -Okej, förlåt...

Låtsas som om jag inte sa nåt.

Det är inte din grej, men fundera på att skaffa en pistol som skydd.

Aldrig i livet!

-Tack. -Mästarfrukosten.

Du kan knappast döma. Några framsteg med övervakningsfilmerna?

Jag backade till före mordet och det kom ingen som inte gick ut.

Förutom dr Jill Peterman som kom en minut efter Claire.

Jag fick obduktionsrapporten.

Offret knivhöggs en gång i ryggen och tre gånger i buken.

De fick fram fingeravtryck som jag körde i systemet...

Låt mig gissa. De var dr Jills.

-Jag ska prata med henne igen. -Okej.

Hallå? Ja?

Va?

Jag var där igår kväll.

Okej. Jag kommer så fort jag kan.

Jag förstår att ni nyligen blev arg på miss Ashton.

När då?

I fredags efter att hon hade kopplat fram Alexis under sändningen.

Var har ni hört det?

Okej, visst, men jag förblev inte arg på henne.

-Var ni oense om annat? -Vad är det ni antyder?

Ni kanske borde göra ert jobb-

-och söka efter Claires mördare och inte behandla mig som misstänkt!

-Ni är intressant för utredningen. -Så mycket bättre...

Ni var täckt av Claires blod. Era fingeravtryck fanns på henne.

Vi har övervakningsfilmer med tidsangivelser från ingångarna.

Ingen var där när Claire kom dit, innan ni kom.

63 sekunder senare. Inte några minuter, som ni hävdade.

-Jag gjorde en uppskattning. -Den var usel.

Var jag inte bara intressant för utredningen?

-Hur är det med allt om Alexis? -Vad är det med det?

Är det inte märkligt att jag anmälde trakasserier-

-och dagen därpå blir Claire mördad?

Det är ett otroligt sammanträffande - långsökt, kan man säga.

Antyder ni att jag hittade på allt för att skapa ett sjukt alibi?

Tanken har slagit mig.

-Borde jag ringa advokat? -Ni kan gå nu.

Det är ingen fara, Jill.

-Det är ingen fara... -Förlåt.

-Hur är det med dig? -Det känns bara så overkligt.

Om det är nåt du behöver...

Tack.

-Har du pratat med Claires föräldrar? -Hon har bara mamman.

Hon kommer med flyg om ett par dagar.

Okej.

Jag kan inte förstå det...

Jag tänkte att vi kanske kunde göra en hyllning nästa vecka?

Spela upp några klipp, lite lättsamt och positivt.

Ja, det vore fint.

Hon hade inte börjat i radiobranschen om jag inte hade manat på henne.

Vi hamnade i samma rum på college-

-och insåg att vi hade en massa gemensamt - musik, kläder...

Jag lånade alltid hennes t-shirts och förstörde dem.

Hon var mer som en syster än en vän.

Det är dumt att tänka så, men om det inte vore för mig-

-så hade hon inte ens varit på parkeringen.

-Det som hände var inte ditt fel. -Inte enligt polisen.

De tog in mig till förhör i morse. Jag är visst deras huvudmisstänkta.

De försöker nog bara vara grundliga.

Då skulle de åtminstone överväga att det fanns en koppling till Alexis.

Jag vet, men de har säkert sina skäl.

Så du tror inte att min plågoande har nåt med saken att göra?

Polisen vet nog bäst. Vi får låta dem göra sitt jobb.

Brett. Jag måste få se övervakningsfilmerna.

-Från igår kväll? -Ge mig det du gav polisen.

-Varför då? -Ta fram det åt mig, bara!

Hej! Två stora koppar svart kaffe.

Absolut.

-Är ni från polisen? -Det stämmer.

Jag är kommissarie Briggs. Det här är inspektör Fiore.

Jag ville inte ens öppna idag, men jag måste tänka på mina kunder.

Det sägs att rutiner är viktiga i såna här stunder.

Jag ville bara bidra med det lilla. Varsågoda. Huset bjuder.

-Tack, men vi får inte ta emot gåvor. -Jag insisterar!

-Daisy Reid, stämmer det? -Ja.

Vi talar med alla som jobbar i byggnaden.

Särskilt de som parkerar under jord.

Jag kan inte förstå att det hände - och med Claire!

-Var hon stamkund? -Ja, det vill jag påstå.

Vet ni om nån ville göra henne illa?

Jag kände inte henne så väl. Vi pratade, men det var mer ytligt.

-Ja. -När gick ni hem igår kväll?

Strax efter klockan åtta.

La ni märke till nåt misstänkt på väg mot bilen?

Nej, men jag står rätt nära utfarten.

Jag flyttade dit i fjol för jag vill inte gå där ensam på kvällen.

Jag tänker att om jag hade gått lite senare...

-Gör det nåt om jag... -Absolut. Tack återigen för kaffet.

Ingen orsak.

Hur lyder planen?

Gå igenom platsen igen och fundera på vad vi missar på filmerna.

Jag intervjuar radiopersonalen.

Har ni sett det här?

-När ni går in i parkeringshuset? -Det är inte jag. Det är Claire.

-Var ni det avsedda offret? -Ja.

-Jag vet att nån har trakasserat... -Följ upp Alexis-grejen!

Det hänger ihop på nåt sätt. Det är jag säker på!

-Här är alla våra Alexis-samtal. -Hur långt tillbaka går de?

FCC föreskriver att vi arkiverar två år bakåt.

Ser ni varifrån de ringdes?

Det kan bara NSA, och bara om ett brott har begåtts.

NSA spelar inte in själva samtalet.

Men vi har väl stationens ljudarkiv i loggarna?

Ja...

Jag vill ha en kopia på alla era Alexis-band.

Har du nån önskan om vad vi ska sända på Jills tid ikväll?

Dr Jill Show.

-Typ en best of? -Nej, typ en livesändning.

Det var en sak att övertala Jill när hon trodde att hon var förföljd...

...men du tror väl inte att hon kommer in nu?

-Ron... -Nej, titta på våra lyssnarsiffror.

De är jättehöga tack vare allt prat om Alexis.

De kommer att öka ännu mer när halva stan vill höra Jills version.

-Är det verkligen lämpligt? -The show must go on!

Det är vad Claire hade velat.

-Det tvivlar jag starkt på. -Stuart. Du lockade tillbaka Jill.

Du fick hennes lyssnarsiffror att öka. Fortsätt i samma stil-

-och mjölka den här hemska tragedin så mycket det bara går.

-Vi har ett problem. -Vad då?

-Jag borde aldrig ha gått med på det! -Jag tar hand om det.

-Tack. -Tack, Daisy.

Li sa att hon gav polisen ljudfilerna.

Jag fick Briggs att åtminstone undersöka kopplingen till Alexis.

-Hon har väl inte hittat nåt? -Inte än, åtminstone.

Jag är ledsen att ta upp det här, men Ron vill att du sänder ikväll.

Och du är här för att övertala mig?

Nej, jag vill inte att du sänder förrän du är redo.

Menar du det?

Jag har velat ha det här jobbet sen jag praktiserade på en radiostation.

Genom åren har jag...

...gjort saker för att avancera uppåt och öka lyssnarsiffror. Inte vackert.

Men nu är det dags. Det är dags att göra det rätta.

Så det här är inte omvänd psykologi?

Nej, Nej, Jill. Det är det inte.

Jag tänker göra programmet oavsett.

-Menar du det? -Ja. Jag har en plan.

-Kan du hantera allt det här? -Jag tror det.

-Ska jag ta min egen stol? -Nej.

Du har velat åt Claires plats sen du var praktikant. Nu har du den.

Du är producent nu. Visa det.

Som många av er redan vet så blev en anställd på WRMD-

-en i vår familj...Claire Ashton...

...mördad igår kväll i stationens underjordiska parkeringshus.

Ni kanske inte vet att hon utöver att vara programmets producent-

-så var hon även min bästa vän.

Vad ni inte heller vet är att det förra året-

-hände nåt...ofattbart.

En inringare vid namn Alexis...

Några av er kanske har hört henne ringa till tidigare program...

Hon sköt sig själv i sändning.

Det här är en del av det samtalet.

Förlåt, Alexis, men det där är en patetisk existens.

Du har rätt. Jag är patetisk.

Nej, inte du - men ditt liv är det.

Det positiva är att du inser det-

-och det är det första steget mot att göra nåt åt det.

Bestäm dig för att göra nåt åt ditt liv. Ikväll.

Här och nu! Det är dags att avsluta den här patetiska existensen.

Avsluta den, Alexis. Avsluta den.

Okej. Jag ska göra slut på den.

-Bra. -Farväl, dr Jill.

Ni har aldrig hört slutet på samtalet med pistolskottet.

Den delen sändes aldrig.

Alexis mådde dåligt...

...och jag hade ingen förståelse för hennes behov, hennes vädjan.

Jag svek henne och det är jag... verkligen ledsen för.

Jag sänder det här nu för jag har anledning att tro-

-att Alexis aldrig tog livet av sig, och om hon inte gjorde det-

-och fortfarande är kvar därute och lyssnar på min röst...

...så ber jag henne, jag ber dig, Alexis: ring. Jag vill prata med dig.

Eller om nån av mina lyssnare känner igen hennes röst - ring stationen.

Det är väldigt viktigt att vi får prata med henne och hjälpa henne.

Förlåt, Alexis, men det där är en patetisk existens.

Dr Jill Show. Ja? Namn?

Nej, inte du - men ditt liv är det.

-Är det Alexis? -Ja, det är Alexis.

En ung kvinna har dött. Bara seriösa samtal, tack.

Dr Jill Show. Ja. Ert namn?

Låt mig gissa...

Vi har en Alexis på linje 2.

En Alexis på linje 4.

Om nån som inte heter Alexis vill prata kan ni väl ringa mig?

Nu tar vi en kort paus.

-Han gjorde slut, dr Jill. -Din pojkvän?

Han sa att han inte älskade mig mer och aldrig mer ville prata med mig.

-Bra! -Hur kan du säga så?

Det är dags att avsluta den här patetiska existensen.

Avsluta den, Alexis! Avsluta den.

-Alexis? -Okej. Jag ska göra slut på den.

-Bra. -Farväl, dr Jill.

Vi har en Alexis på linje 4.

Hallå? Alexis?

Hallå, dr Jill. Säg mig - hur kan du sova?

-Har du nåt till oss? -Ja.

Jag gick igenom ljudfilerna och i de nyaste inspelningarna-

-finns det stora skillnader i ENF.

-ENF? -Elektrisk nätverksfrekvens.

I nästan alla digitala inspelningar finns ett elektriskt surrande.

Surrandet kommer från en kraftkälla i närheten - lampor, elledningar...

Det fungerar som inspelningens fingeravtryck-

-som säger var och när en inspelning gjordes och om den har manipulerats.

-Har nån av dem manipulerats? -Den sista. Lyssna.

Vi har en Alexis på linje 4. Hallå? Alexis?

Hallå, dr Jill. Säg mig - hur kan du sova?

ENF är ett surrande som vi i normala fall inte hör.

Men om jag plockar ut det från röstspåret och höjer volymen...

Lyssna efter hopp i surrandet på inringarens spår.

Det här är programledarens spår. Ett fint, jämnt surrande.

Det här är inringarens spår.

Hoppen tyder på att samtalet är ett hopklipp av gamla inspelningar.

Den som ligger bakom hade ett tekniskt kunnande.

Samt tillgång till alla ljudfiler.

Bra jobbat.

-Varför klippte du ihop ljudspåret? -Det gjorde jag inte.

Borde du inte fråga: "Vilket spår pratar ni om, kommissarie Briggs?"

Jag har inte klippt ihop några ljudspår.

-Är det inte ditt yrke? -Förutom mitt jobb, då.

Det var vad du brukade göra-

-innan du befordrades till producent efter mordet på Claire Ashton.

-Jag dödade henne inte. -Ja...

Problemet är att du är den enda som hade motiv.

Gå ingenstans.

Jag fick precis rapporten från NSA.

Alla Alexis samtal förutom det senaste kom från samma mobil.

Det var en oregistrerad kontantmobil.

-Plats? -Signalen studsade mot en mast...

...nära Wisconsin-Madison.

Kontakta psykologiavdelningen och hör om de har haft några självmord.

Annars behöver namnen på alla inskrivna kvinnliga studenter.

Du sa "förutom det senaste samtalet". Varifrån ringdes det?

102 Columbia Avenue.

102 Columbia Avenue. Därifrån kom det senaste samtalet från Alexis.

-Bor du där, Li? -Nej.

Vems adress är det, då?

Hallå, mr Wells. Ni har en del att förklara.

Hallå?

Va?

-Jag trodde att du var min vän. -Jill, snälla. Låt mig bara förklara.

Varför tror du att jag är här? Prata!

Li och jag hittade på det där om Alexis.

-Varför? -Jag var desperat!

Dina siffror var usla. Programmet behövde uppmärksamhet.

-Och samtalet förra veckan? -Li klippte ihop det.

-Och rosorna och reklamtavlan? -Ja.

-Sen läckte vi det till pressen. -Hur kunde du göra så mot mig?

Jag gjorde det även för dig.

Du hade samvetskval efter Alexis självmord-

-så jag återupplivade henne så att du inte skulle känna dig ansvarig!

Ja, men om inte Alexis ringde förra veckan-

-så kan en kvinna ha tagit livet av sig i sändning!

Om jag inte har en stalker så innebär det-

-att allt som har hänt mig inte har nåt samband med Claire.

Du fick mig att tro att nån försökte döda mig!

Jag är hemskt ledsen. Det menar jag.

-Tänker du sluta? -Nej.

Jag ska fortsätta göra programmet på mitt sätt.

Vet du om de har några ledtrådar om mordet på Claire än?

-Jag tror inte det. -Jag beklagar. Ni var nära vänner.

Jag vet hur det är att förlora nån man står så nära.

-Min dotter gick bort i fjol. -Herregud, Daisy...

-Jag hade ingen aning. -Jag pratade inte så mycket om det.

Kan du hantera det nu?

När nåt sånt här händer går man igenom olika känslostadier.

Ilska, sorg, tillbaka till ilska...

Man söker efter nån att skylla på.

Sen gör man vad som krävs för att i bästa fall få till nåt sorts avslut.

-Har du det? -Det är ett pågående arbete.

-Jag hoppas att du når fram. -Tack.

Ta hand om dig.

Jag har redan kollat upp det.

Ja, men vi fick 48 timmars material och du har bara sett mordkvällen.

Jag tänkte titta på resten.

-Vad är det? Ser du nåt? -Det är vad jag inte ser.

Här går Cundall in i parkeringshuset.

Här är han 38 minuter senare...

...återigen på väg in.

-Man ser aldrig när han går ut. -Han känner till en annan utväg.

Vi måste prata.

-Vi känner till brytaren. -Och?

Du kan gå in och ut från parkeringshuset via nödutgången.

Så ni tror att jag mördade Claire för att jag inte berättade om brytaren?

Du är den enda som vet hur man undviker kamerorna.

-Varför skulle jag döda henne? -Hon tänkte berätta om er affär.

Vi vet att du ville bli ihop med Jill igen.

Är jag gripen?

-Vad fan gör du i mitt hus? -Polisen tror att jag dödade Claire.

-Varför då? -Därför att vi låg med varandra.

-Du och Claire? -En enda gång.

-Det var ett misstag... -Jag vill inte ens höra.

Lyssna på mig. Jill. Låt mig förklara.

Rör mig inte! Ut från min lägenhet!

Brett!

Larmcentralen. Vad har hänt?

Han gjorde slut, dr Jill.

Det som hände med Alexis var inte ditt fel.

Bestäm dig för att göra nåt åt ditt liv.

Ikväll. Här och nu.

Jag behöver dig.

Det är dags att avsluta den här patetiska existensen.

Avsluta den, Alexis! Avsluta den.

Hej. Det här är dr Jill Peterman.

Det här är inte min vanliga tid, för det är inte mitt vanliga program.

Som många av er som lyssnar på den här stationen vet...

...så blev min bästa vän och kollega Claire Ashton mördad förra veckan.

Chockerande nog blev tidigare ikväll-

-ännu en medarbetare...mördad.

Troligtvis av samma ynkrygg.

En ynkrygg som uppenbarligen försöker sända ett budskap till mig.

Jag har ett budskap till dig.

Om du har nåt att säga till mig - säg det!

Du har numret. Ring mig - om du vågar.

Vi har en inringare.

Hallå?

Hallå, dr Jill. Det är Daisy.

-Daisy? Varför ringer du? -Jag har en fråga till dig.

-Det är inte rätt tidpunkt nu. -Det är nog den perfekta tidpunkten.

Frågan jag har är: Hur kan du sova?

Det är samma fråga min dotter ställde-

-innan du fick henne att skjuta skallen av sig.

-Är Alexis din dotter? -Hon var min dotter.

Ingen använder sitt riktiga namn på radion. Min flicka hette Hailey.

Hon dejtade en otrogen man vid namn Brett. Låter det bekant?

När vi pratade om att hennes pojkvän bedrog henne...

Så pratade hon om att han bedrog henne med dig. Ironiskt, eller hur?

Men det som är ännu mer ironiskt...

...är det faktum att jag uppmanade och bad henne att ringa dig.

Jag hoppades att du skulle övertyga henne om att dumpa honom.

Men det gjorde du inte. Du nedvärderade henne i stället.

Du hånade henne, för dina lyssnares nöjes skull.

Om du var arg på mig - varför dödade du då Claire?

Det skulle ha varit du.

Det var en lycklig slump, för du fick känna-

-hur det är att förlora nån som står dig nära!

I mitt fall har jag hittat ett sätt att få ett avslut.

Hur då?

Genom att döda dig.

-Daisy... -Jag var redo att förlåta dig.

Det var jag, eftersom du lämnade programmet-

-och du visade viss ånger!

Men sen använde du min dotters död för att öka dina lyssnarsiffror.

Du dödade henne, sen besudlade du minnet av henne.

Farväl, dr Jill.

-Du sköt henne. -Jag hade inte direkt nåt val.

-Var fick du tag på pistolen? -Brett gav den till mig.

-Du hade inte licens för den. -Det var självförsvar.

Ni tänker väl inte anklaga mig för det?

Vi kan nog ha överseende.

-Är ni klara med era frågor? -Ska du nånstans?

Jag har ett program att göra.

Text: Joakim Sandström www.sdimedia.com