Original subtitles

- Ni hörde skott avfyras? Ni flydde? - Det stämmer.

- Berätta. - Det var som det stod i rapporten.

Syd, inspektör Burnett, identifierade sig.

Hon bad den misstänkta att släppa vapnet, som vägrade. Det var allt.

Fick ni veta det när ni kom dit?

- Ja. - Såvitt ni vet, gjorde Burnett nåt...

...som kan ha verkat olämpligt eller märkligt?

Inte alls.

- Hon följde reglementet. - Bra.

Berättade hon alla detaljer för er?

- Kan ni vänligen svara ljudligt? - Ja, hon berättade alla detaljer.

Håll tyst!

Utmärkt. Tack.

Får jag fråga om det var nåt med inspektör Burnetts minnesbild

som fick er att haja till?

- Vadå? - Ifrågasatte ni det hon sa?

Jag förstår inte.

Enligt ballistikrapporten avfyrades fyra skott.

- Än sen? - Lite överdrivet, tycker ni inte?

- Tyckte ni inte att det var märkligt? - Nej.

Inte ens med tanke på Burnetts problem med Gamble?

- Som sagt, inte märkligt i mina ögon. - Bra.

- Det var inte så det var. - Hur då?

- Har ni varit med om skottlossning? - Många gånger.

Jag har blivit skjuten två gånger, en gång var jag nära att dö.

De fyra skotten avfyrades på 5-8 sekunder.

Syd väntade inte mellan dem för att se om nästa var berättigat.

När Beverly slutade, slutade Syd skjuta, precis så som vi lärt oss.

Bra.

- Säg inte "bra" om ni inte menar det. - Vad tror ni att jag menar då?

Mitt jobb är att ta reda på sanningen.

Jag tar vittnesmål, samlar information, drar en slutsats.

Om ni inte ljuger är allt bra.

Okej, då ska jag göra jobbet enkelt för er.

Ingenting är inkonsekvent eller ett problem. Dödandet var berättigat.

Då så.

- Hur gick det? - Fint.

Det här var ingen "rutinintervju" alls. Han vet nåt.

Lugn, håll dig till berättelsen. Jag står bakom dig.

Det är Emma jag oroar mig för. Om hon brister är vi båda dödens.

- Det gör hon inte. - Du påstår det.

Men jag vill inte förlora jobbet om du har fel.

Du kommer inte att förlora jobbet. Baines?

Hallå, pappa?

Två av dina anställda är här. De säger att du inte svarar på samtal.

Har du låst?

Iz, jag är bara... sjuk fortfarande och jag vill inte smitta nån. Okej?

Visst, men det är väl inte därför du inte svarar på sms?

Du kanske bör träffa en läkare.

Ja, jag ska... Vill du hälsa dem att jag är ledsen?

Du skrämmer mig. Varför släpper du inte in mig?

Det är inte meningen att skrämmas.

- Hälsa att jag ska svara på sms:en. - Ja.

CHARLOTTE HUME: Vad hände häromkvällen?

- Har du sett opinionsmätningen? - Ja.

Inser du att om Vivian Kim vinner försvinner tillstånden vi behöver,

byggandet avslutas och vi kan säga adjö till hela projektet?

Hon vinner inte, det är bara en tillfällig svacka.

Hon träffar din bästis Ricky Leon idag.

Vi har så många förslag som vi vill prata med er om.

Mina väljare ser på er som en ledare och jag...

Miss Kim, ni behöver inte berätta vad ni står för. Jag stödjer er imorgon.

- Han kommer att stödja henne. - Ni är förstås upprörd...

Du påstod att du kunde leverera

"marken, tillstånden och stoltheten" för K-Town.

- Ursäkta min skepsis, mr Leon, men... - Kalla mig Ricky.

I min bransch skapar man inte såna här band så lätt. Eller billigt.

När min plan är satt i verket, vinner Vivian Kim inte valet.

Du har rätt, jag vill ha nåt. En man i kostym kommer att erbjuda pengar

för att investera i Koreatown. Att riva det och bygga nytt.

Jag vill att du lovar att du då ger mig chansen att bjuda över honom

så att jag kan låta Koreatown få vara som det är.

Stanna bilen!

Red ut det här. Uppfattat?

Ut ur bilen.

Du sa att du bara ville ha kaffe, men lukta på mina muffins.

- Är det muskot? - Kanel.

- Är de från...? - Ja, kafét på hörnet. De är så goda.

- Vill du ha en? - Försöker du få mig att snacka?

Ibland är muffins bara... muffins.

- Det är morgon, han är bara snäll. - De är glutenfria.

Du är gripen för mordförsök, sergeant.

- Och medhjälp till mord. - Flera mord.

- Konspiration. - Obstruktion av rättvisa.

Listan är lång.

Över ett dussin personer dödades i Koreatown. Du kopplas till förövarna.

Och han utsatte krigsveteraner för fara och försökte döda mig.

Du får förklara för dina barn varför bartendern är deras nya styvmor.

Är det nu han säger "ni vet inte vem ni har att göra med"?

Nej, det här är hans sista chans att försöka få en dag mindre än livstid.

Okej.

Det bör vara mindre än ett dygn till nästa attack och vi har ingenting.

Ska jag försöka igen?

Om han tänkt samarbeta, hade han redan gjort det.

Jag kollar om teknikerna lyckats dechiffrera mobilen.

IZZY: Vill du fortfarande dejta ikväll?

- Hur var intervjun? - Toppen.

"Toppen"?

Hur sjuk är man om man rekryterar krigsveteraner och utnyttjar dem?

Jävligt sjuk. Vad?

Hej, hörni. Jag har faktiskt nåt.

- Stod du där och lurade hela tiden? - Ja! Fast inte lurade.

- Och du är...? - Joe... Killinger.

- Är det en fråga eller ett påstående? - Påstående. Den nya teknikkillen.

- Behövde vi en ny teknikkille? - Om han tog sig in i Ingrams mobil.

- Ja! Spaceman Spliff. - Mobilspelet?

Det är mycket mer än ett mobilspel, men vi kan bortse från det.

- Läs vad det står i chatten. - "Vänskap är magisk."

Ingram har chattat med Vänskapsbrorsan i några veckor. Läs!

- "Vill köpa ditt enhörningshorn." - Hemsk raggningsreplik!

- Hör hur han beskriver det. - Låt mig slippa sensitivitetsträning.

- "1000 m räckvidd, mörkersikte." - Ett prickskyttegevär.

Det inte ovanligt att chattappar används för vapenhandel.

- Kan du hitta hans adress? - Var IP-adressen är i verkligheten?

- Ja. - Nej, utan tillstånd är det olagligt.

- Och vi har inte tillräckligt... - ...för att få tillstånd? Okej.

- Vi kan ringa Fletcher. - Öronproppar!

- Jag ringer honom på vägen. - Okej.

Om geväret som Ingram ville ha finns i huset har vi Fletcher att tacka.

Att hitta Vänskapsbrorsan var en stor tjänst.

Jag håller med.

- Du borde bjuda honom på middag. - Jag?

- Ja, nu när du är singel och allt. - Fletcher är din pervovän, inte min.

Vi vet inte hur mycket vapen eller vem som finns därinne.

Vi går in på mitt kommando och beväpnade.

Nej, kom igen! Snälla!

- Det är polisen! - Nej...!

Nej!

Snälla, jag ber er! Gör det inte, snälla!

Döda mig inte! Nej, döda mig inte!

Herrejävlar!

Vem av er idioter ringde polisen?

- Jim Rafferty? - Ja.

- Är du "Vänskap är magi"? - "Vänskap är magi-brorsan".

- Var är vår kille? Det är inte sant. - Är det ett skämt?

- Vad är ett skämt? - Kläderna.

Har du aldrig hört talas om en Brony?

Det första jag tänker på när jag hör "vapenhandlare" är... inte det här.

Vad? "Vapenhandlare"?

Nej, det kan ni inte anklaga mig för.

- Är det här dina chattmeddelanden? - Ja... tekniskt sett.

- Och handlar de om vapen? - Ja... men jag handlar inte med dem.

Jag äger inte varorna, jag har dem inte. Jag är bara en... kanal.

Jag är mäklare.

- Ett tjusigt ord för "handlare". - Ja.

Jag sammanför folk.

Killen i chatten ville köpa ett prickskyttegevär.

- Han är en av mina Gold Dust Twins. - "Gold Dust Twins"?

Ja. Som i Rafferty & The Gold Dust Twins.

Vad ända in i enhörnings...?

Varje gång jag för ihop folk gör jag det enkelt:

"Betala mig och jag säger vart du ska, vad du tar med och hur ni möts."

Ibland får jag dem att klä sig som seriefigurer.

Heja, Pinkie Pie! Ibland ska de ha overall, som den här.

Det är alltid enda sättet för dem att känna igen varann.

Ikväll måste jag säga att det blir helt genialiskt.

- Käre Jesus, kom till saken. - Jag hyllar förra seklets bästa film.

- Får jag gissa? Rafferty... - ...& The Gold Dust Twins!

Snubben, du är nog min favorit.

Okej, så om köpare och säljare verkligen vill göra affärer,

måste de investera i guld-och diamantarmband som ser ut... så här.

- Därav "The Gold Dust Twins". - Just det.

- När ska de träffas? - Ikväll på ett rave i stan.

- Var då? - Det avslöjas inte förrän det börjar.

Oj, skit också! Min mamma har kommit. Ni måste sticka.

- Jag vill träffa hans mamma. - Jag får inte ha tjejer på rummet.

Bra! För stället du ska till, där finns inga tjejer.

- Nej, nej... - Jag griper dig.

- Ta mobilen. - Jag samarbetar ju.

- Jim, vad har hänt med ytterdörren? - Grip mig, förresten.

Kom nu.

Varsågod. Det ska finnas socker här nånstans.

- Det går bra ändå. - Säkert?

Varför är jag här?

Sanningen är... häromkvällen.

Jag vill förstå vad som hände. Kan du hjälpa mig?

- Det var verkligen lite mycket... - Vänta, Charlotte.

Gjorde jag nåt? Är jag skyldig dig en ursäkt?

- Nej, du var bara jättefull. - Jag smuttade bara på en drink.

Jag vill tro dig. Det var tur att din vän hjälpte dig att slippa skammen.

- "Vän"? Vilken vän? - Kort kille med mörkt hår och skägg.

Jag vet vem du menar.

Tack ska du ha.

- Hej, Syd. - Vad gör du här, Emma?

Jag har berättat för Davis om vad som hände.

- Klarar du dig? - Ja. Eller jag vet inte...

Jag kan inte sova. Så fort jag blundar tänker jag på den där dan.

- Det gör jag också. - Jag har dåligt samvete.

- Jag berättade för dem vad du gjorde. - Bra.

Du gjorde det rätta.

Djupt därinne vet du att du gjorde det enda rätta.

Visst, det tar ett tag, men du kommer att kunna sova igen och gå vidare.

Låt allt lugna ner sig så ska du få se. Jag lovar.

- Okej. - Allt kommer att bli bra.

- Din jävel! - Oj, skippar du förspelet?

Skoja på. Jag försökte vara trevlig, men du pressade mig.

Är det jag eller är det här en dyslektisk sorts déjà vu?

- Du hällde nåt i mitt glas. - Du är bara paranoid.

Jag har vittnen som såg dig. Jag tänker förgöra dig.

Backa, för fan!

Ge dem en föreställning.

Låt mig presentera: Herr Integritet!

- Oj! - Vad menar du med "oj"?

- Att du ser fantastisk ut. - Är det för mycket för en valnatt?

- Nej, ha den där. Snurra runt. - Okej.

Så här ser den ut.

- Perfekt! - Tack för att du gör det här.

Herregud, det är ju jättetrevligt här.

- Ja. - Men jag är hungrig så...

Jag byter om nu.

- Vill du ha hjälp med blixtlåset? - Nej, det går bra.

Vill du ha lite av det här? Kom igen!

Kom igen!

Ja, baby!

Lyssna nu. Davis ringde. Han vill ha ytterligare en intervju.

- Det är nåt som är fel här, Syd. - Det vet du inte.

Faith ställer frågor. Vad ska jag svara?

Säg vad du vill till din fru.

Men gör oss båda en tjänst och tagga ner lite.

- Ska jag "tagga ner"? - Ja.

- Tänk om vi förlorar jobben? - Det kommer vi inte att göra.

Ben, det pågick ett hot. Beverly hade kniven mot Emmas strupe.

Jag eliminerade hotet, punkt slut.

Finns det nåt mer som jag borde veta?

Jag vet inte, Ben. Vad tror du att jag utelämnar?

- Vad sa Emma? - Det hon behövde säga.

- Vi klarar oss. - Det här är helt galet, Syd, jag...

Du lade mycket tid på att hitta Jens mördare och ge familjen ett avslut,

men även dig själv. Det här är personligt för dig.

Davis vet. Han vet att det ligger nåt mer bakom.

Jag ser det i hans ögon och han ger sig inte. Jag behöver veta sanningen.

Okej. Jen var min vän, absolut.

Men vet du vad? Det är du också.

Jag skulle aldrig be dig att riskera din karriär och familj. Det vet du.

Jag lovar dig att du inte behöver vara orolig.

Det är bra mellan oss. Förstår du?

- Okej. - Jag hämtar nåt att dricka åt dig.

Är du klar snart? Iz?

Izzy? Hallå, är allt som det ska?

Nån skickade just en konstig film på pappa.

Oj! Vem har skickat den?

Jag vet inte, avsändaren är dold. Är det utpressning?

Politik kan vara smutsigt.

Kanske försöker hans motståndare göra allt.

Den har inte blivit viral än, som tur är. Men hur fick de mitt nummer?

Jag kollar det. Jag är ledsen att du fick se det här.

- Separationen kanske blev för tuff. - Ja, det är...

- Ny ringsignal? - Nej, det är en...

- ...mobil? - Ett fall. En idiotgrabb. Jag måste.

Nej, åk. Men berätta vad du får veta.

- Okej. - Åk nu, jag klarar mig.

- Ricky? - Följer du efter mig, Booster?

Nej, vi träffades här, på den här gatan.

- Minns du inte? - Jo.

Mitt i upploppet.

Helvetet brakade lös och du stod precis där.

Mitt i alltihop. Polisen skickade folk mot Western Avenue.

- Du kunde ha blivit ihjältrampad. - Du räddade livet på mig.

Hur många gånger har du gjort samma sak för mig?

När de stora grabbarna såg min högerkrok så slutade de slå mig.

- För så gör vänner mot varann. - Men du gör inte så nu, Rick.

Du tar kål på mig. Häromkvällen i kyrkan kunde vi ha hjälpt så många.

Genom att sälja deras hem?

Att lita på nån fullmäktigekvinna hjälper inte heller.

- Det vet du inte. - Jo, det gör jag.

- Vem försöker du egentligen hjälpa? - Dig.

- Mig? - Precis som den gången.

Jag vill bara inte se dig bli ihjältrampad.

Får jag ställa en fråga?

Vem tänker trampa ihjäl mig? Va, Booster?

Nej, jag heter Malcolm.

Okej. Malcolm.

Vi har en gemensam historia. Men om du nånsin hotar mig igen...

...så slår jag ner dig.

Fattar du det?

Vad säger man ens till honom? Var det hans första strippklubbesök?

Han dricker inte ens. Han har aldrig...

Jag tycker synd om Izzy. Tänk att se sin pappa så.

När han hade sin "jag är coolare än King-Kong"-stund, den raringen,

försökte han ryta, men det blev bara ett pip.

Vad gjorde du som internutredarna undersöker?

- Det är standard. - Nej. Hur skulle Baines beskriva det?

Ställ inga frågor som jag inte kan besvara, Perez.

Menar du det? Är det så vi gör nu?

- Vi har alltså hemlisar för varann? - Nej.

- Vi låter vår relation backa bakåt? - Nej. Vare sig du tror det eller ej.

Vänskapsbrorsan fick just sms. "Diamantarmband."

- Jag tar vänster, du höger? - Visst.

- Hej där! - Hej där på dig!

- Vad kan vi göra för dig? - Jag sökte faktiskt efter tvillingar.

Man har 40 försök på sig att bli prickskytt, jag klarade det på 12.

Noa?

- Får vi bjuda på ett glas? - Om jag inte jobbade...

Men kanske senare, när jag har slutat.

Då kan jag festa.

- Fast jag vill nog ha ett glas ändå. - Du sa ju att du jobbade.

Jag blev just klar.

Jag kunde inte undgå att se ditt armband. Var får man tag på ett sånt?

Kom!

Ursäkta mig. Ursäkta, mina herrar.

Man älskar ju vapenhandlare med fotriktiga skor.

Så söta.

Syd, Syd!

Syd?

- Jag tappade bort henne. - Vi sticker.

Jag vet att du inte är sjuk. Jag vill att du berättar vad som pågår.

Jag vet redan att det är illa, men du måste förklara det för mig.

Lägg av mig, för fan! Fan!

- Vem har du fått det här av? - Jag vet inte. Men det gör detsamma.

Vad är det som pågår? Jag måste få veta att du mår bra.

Jag mår bra. Izzy, jag svär på att...

- Jag blev drogad. - Vad?

- Jag minns inget. - Av vem?

Av killen som spelade in och skickade det här till dig. Nathan Baker.

- Vi ringer polisen. - Det kan vi inte.

- Jodå. - Då är det över för mig i valet.

Säg att du blev drogad så förstår alla.

Inget jag säger kan radera det som finns på filmen.

- Nancy har redan sett den. - Jag löser det här själv.

Lita på mig.

- Det är polisen! - Noa? Noa Cash?

Fy, vad det luktar.

Inget här.

- Här är det värre. - Åh, gud.

- Vet du vad det är? - Stinkbomber.

Okej.

Inget här.

Redo? Okej!

- Inte Noa. - Nej.

- Har hon döingar i garderoben? - Ser ut som det.

- Hon har legat här i några dar. - Luktar som det.

I fyran satt jag bakom en tjej som luktade så här. Inte poppis.

- Din mobil. Ett fingeravtryck. - Ta din.

Jag har den inte här. Ta din.

Du löste just korsord på din. Jag såg dig.

- Nej. - Nästa lik är ditt.

Okej, den skannar. Skannar, skannar...

Bingo!

Vår döda kvinna är Gladys Jordan, 34 år. Rattfylleri för två år sen.

Hon och jobbskåpbilen rapporterades saknade för två dar sen.

- Vem jobbade hon för? - Premium fönsterputsare.

- Hon sågs senast på ett jobb på... - ...65287 South Broadway?

- Hur visste du det? - Vi fann henne i Noa Cashs lägenhet.

Noa har hennes arbetskläder och skåpbil.

Och ett krypskyttegevär med 1000 meters räckvidd.

- Varifrån skjuter man nån med det? - Högt uppifrån.

- Vilket jobb ger skyskrapetillträde? - Fönsterputsare.

K-Town Rally. Vivian Kim och Leon. Det pågår just nu.

Vi åker dit. Du efterlyser skåpbilen.

Tack! Tack för att ni kom hit. Tack för er stöd.

- Du, du... - Snacka med mig.

Unocal-byggnaden.

Det har utsikt över K-Town.

Uppfattat. - Unocal vid hörnet av 7th Street och Vermont.

Till hela Koreatown, till de som föddes här

och till de som valt att göra det till sitt hem

säger jag hwanyeonghada! Välkomna!

Det är nån däruppe.

Där är fönsterputsarbilen.

Det här är en motståndskraftig plats, en historisk plats. Vår historia.

De här husen och företagen hör till vår historia!

En historia som vi väljer att hålla fast vid

och inte sälja ut till högstbjudande!

Vi tar trappan.

I denna anda har jag slagit mig ihop med Koreatowns egen Ricky Leon,

för att hylla vårt arv och vår historia.

Tack, Ricky!

Det är polisen! Flytta dig från vapnet!

Tack, tack!

Hur mår ni, allihop?

Lägg ner vapnet, Noa! Du vill inte det här.

Noa, nej!

- Helvete! - Ner!

- Syd? - Ja.

Gick det bra?

En vis, svart person sa en gång: "Jag är för gammal för sån här skit."

- Vill du ha en öl? - Ja.

För inte längesen kallade nån mig svikare. Det var nog rätt.

Framgång för mig var att ta pengarna och sticka härifrån.

Men mitt hjärta blev kvar.

Inga pengar i världen kan man sälja sin släkt och historia för.

Sina minnen. Och när det finns nån som Vivian, måste man inte göra det.

Så låt oss rädda våra hem tillsammans.

- Går det bra att jag spelar in det? - Gör det ni måste.

Var börjar man... Kanske från början?

- Jag har berättat allt jag vet. - Har ni?

Jag talade med Emma. Hon var givetvis ledsen.

Men hennes berättelse var inte ledsam.

- Okej. - Den var perfekt. Alltför perfekt.

En person som talar sanning betonar olika saker, avviker från ämnet.

Men inte hon.

Hur många gånger hon än sa det, sa hon det likadant, samma detaljer.

Händer det en gång är det en varningsklocka. Men två gånger...

När två personer repeterar samma noggrant uppdiktade osanning...

...det är då jag vet att nån ljuger för mig.

- Tror ni att jag ljuger? - Nej. Jag vet att ni gör det.

Jag har berättat vad jag såg.

Bra. Berätta det igen.

- Ricky! - Hej! Får jag ta en selfie med dig?

Tack så mycket!

Du får skissen i slutet av veckan. Vi tar det därifrån.

Ta en titt på den. Okej?

- Vad har du gjort? - Vadå?

Du hörde. Vad är du insyltad i?

- Ingenting. - Jaså? Vad gör då han här?

- Var försiktig, Sydney. - Jag hör vad du säger, pappa.

Gin, vermouth, Cointreau och lite absint. Låt er väl smaka.

Också känd som "likuppväckaren". Listigt.

Kommissarie Marshawn Davis. Det är inget personligt.

För mig är det det. Ni har gjort Ben Baines upprörd.

- Han har satt sig själv i knipa. - Varför säger ni så?

- Han har ljugit, det vet vi båda två. - Gör vi?

Jag ska ge er ett professionellt råd, inspektörn.

Vill ni rädda er vän, gör det nu. Ni får ingen andra chans.

Han skyddar er.

Beundransvärt i viss mån,

om man antar att ni är förtjänt av denna uppoffring.

- Ni sa att det inte var personligt. - Nej, jag känner er ju inte.

Jag agerade helt rätt. Två personer kan vittna till min fördel.

- Släpp det. - Det kan jag inte göra.

Vet ni vad jag tror? Att ni mördade Beverly Gamble.

Jag tror inte att det var överlagt, mer att era känslor tog överhanden.

Men det var ändå mord. Och jag ger inte upp förrän jag kan bevisa det.

Eller så kan ni inte det. Lycka till.

Tack.

Patrick?

- Vad gör du här? - Var är pappa, Izzy? - Patrick?

Vad är det som pågår, kan nån berätta det för mig?

Nathan Baker är skadad. Övervaknings- kamerorna såg dig lämna byggnaden.

Va? Vad har du gjort?

Polisen är på väg för att gripa dig, eller så kan du följa med mig.

Då går vi.

- Jag är ledsen, Izzy. - Jag ska förklara allt.

Undertexter: Annika Yberg www.plint.com