All language subtitles for Condor.S02E05.1080p.CMore.WEB-DL.AAC2.0.x264-JETIX

I tidigare avsnitt...

–Varför umgås du med Gordon?
–Jag gillar honom.

Det tror jag inte på.

–Förlåt, förlåt.
–Frukost med makarna Piper.

–Våra pengar är snart slut.
–Jag fixar pengar.

–Lägg dig ner!
–Släpp vapnet!

Jag skickade
en insatsstyrka på Abbott.

–Han hotade min familj.
–Reuel Abbott?

Kontakta Sidney Thrush.

Vasili Sirin har hoppat av. Han sägs
veta vem Volks dubbelagent är.

–De tänkte döda mig.
–Nu dödar de oss båda.

Vi borde träffas på andra sidan.
Union Station, spår 11.

–Alla har nåt att dölja.
–Så länge det inte är Vasili Sirin.

Gordon angavs av en källa inom SVR
som endast du känner till.

–Det är kanske dig de lurar.
–Gordon måste vara dubbelagenten.

Dalande karriär, pengaproblem,
problem i äktenskapet...

Därför är han
det perfekta lockbetet.

Du har verkligen varit till hjälp.
Skål för dig, min vän.

–Du sa nåt på sjukhuset, Lily.
–Döda de män som dödade din farbror.

Jag jobbar mycket.
Det är enklast att sova på soffan.

Jag är dessutom nyskild,
vilket spelar en viss roll.

–Jag väljer att lita på dig, Joe.
–Okej.

Jag har en källa
på SVR:s rezidentura i Washington.

Uppgifter från honom tyder på
att Gordon Piper hjälper ryssarna.

Vem är källan?

De som känner till källans existens
är jag, Tracy och du.

Men bara jag vet vem det är.
Du har översättningen där.

Gordon fick en stor summa pengar
av den här mannen igår.

–Vem är han?
–Han lyckades skaka av sig oss.

Det betyder att han
förmodligen inte är civilperson.

Vi kan inte ta in dem
förrän vi vet vem han är–

–men så fort Gordon fattar misstanke
förs han ut ur landet–

–och hamnar på ryska frimärken.

Varför kom du tillbaka?
Du sa att du inte klarar det här.

Jag är inget att ha på fältet.
Men jag är en duktig analytiker.

Varför bryr du dig
plötsligt om det här?

Jag gick med på
att hjälpa Vasili Sirin.

Jag har hans blod på mina händer.

Jag måste slutföra det här.

Välkommen tillbaka.

Alla måste lämna sin exil
på sitt eget sätt – Martin Buber

Du räddade mitt liv. Tack.

Jag räddade mitt eget liv.
Du råkade bara vara här.

Vi måste ge oss av.

–Jag är er chaufför. Endast en väska?
–Jag packar lätt. Jag kommer strax.

Hej, det är jag.
Jag reser från stan ett tag.

Vem vet, kanske hamnar jag
i Budapest till slut trots allt.

Du vet var nyckeln finns
om du behöver bostad. Jag älskar dig.

Tillhör huset din pojkvän?
Mannen vars kläder jag har lånat?

Nej,
en för rezidenturan okänd person.

En älskare jag träffar av och till.
En tjänstledig spanskaprofessor.

Rezidenturan vet mer än du tror.

Jag var ytterst försiktig.
Jag måste tänka på mitt rykte.

Och vem tror den här professorn
att du är?

Richard känner mig som "Kathy",
läkemedelsförsäljare från Virginia.

Peter den store anordnade fester
där nån annan spelade rollen av tsar.

Du har förvisso
ett rykte att tänka på...

...men gillar också att spela roller.

Jag måste vara väldigt övertygande.

Kanske för att varje roll
har ett korn av sanning.

Om du försöker bevisa
att jag bryr mig om dig–

–bör det faktum
att du lever vara bevis nog.

Men om det skulle gå ut över mig
vore jag dåraktig–

–och du vet mycket väl
att jag inte är nån dåre.

När du kontaktar CIA får du inte
nämna min inblandning i det här.

Jag måste be dig om en sista tjänst.

Jag har stämt träff med nån, men...

–Med vem?
–En vän.

–Jobbar din vän på CIA?
–Inte nu längre.

Jävlar.

–Ska vi duscha ihop, älskling?
–Jag duschade igår.

–Va?
–Jag duschade igår.

–Du vet inte vad du går miste om.
–Jo, det tror jag att jag gör.

–Godmorgon.
–Godmorgon...

–Har du sovit nåt?
–Nej.

–Men jag har kommit på en sak.
–Jag måste ha kaffe först.

–Vill du också ha?
–Ja tack.

–Var har du sovit i natt?
–Förlåt, jag skulle ha hört av mig.

–Grädde och socker?
–Svart, tack.

–Har du träffat nån?
–Kan vi prata om det senare?

Ja, vi ska definitivt
prata om det senare. Hej då.

–Varför är du på så bra humör?
–Jag tar sjukledigt idag.

–Mår du inte bra?
–Jag mår otroligt bra.

–Sjukanmäl dig du med.
–Jag har flera möten.

–Boka om dem.
–Men herregud! Sluta, Gordon.

Vad sägs om att ta in på hotell,
beställa rumsservice, knulla–

–dricka, äta och knulla lite till.
Nå?

–Vi har inte råd att ta in på hotell.
–Jo, det har vi.

–Eftersom jag sköter vår ekonomi...
–Jag har tjänat lite pengar.

–Hur mycket är "lite pengar"?
–Det är...mycket.

–Du sa just "lite".
–Allt är relativt.

–Vad har du fått för pengar?
–Ett förskott från mitt nya jobb.

–Ska du sluta på CIA?
–Ja.

–Sen när?
–Jag har tänkt på det länge.

Men jag var rädd att hoppa av
innan jag visste var jag landade.

Och var landar du? Var landar vi?

–Inte ska jag tråka ut dig med det.
–Det är inte tråkigt.

Du måste lita på mig har jag sagt.

Hej, Arlene. Boka om dagens möten.
Jag tar ledigt idag.

Nu så. Vad har du kommit på?

Jag har sett bilden förut.

Jag också. På Bobs kontor,
innan jag blev överfallen.

Okej. Vad är din teori?

–Vad har hänt med din läpp?
–Jag skar mig med rakhyveln.

–När började du raka dig?
–För några månader sen.

–Vem har lärt dig?
–Man kan lära sig det mesta på nätet.

Mycket är dock inte sant.

Har du läst vad som står om pappa?

Det vore för smärtsamt.
Jag vill helst inte veta.

Jag vill behålla de goda minnen
av din far jag har kvar.

Det är tungt att läsa det som står.
Men jag lever inte en lögn.

–Tycker du att jag gör det?
–Jag pratade bara om mig själv.

Jag måste göra mig i ordning.

Helvete!

Nej, nej, nej... Det här rena skiten!

Räddad av gonggongen.
Jag skulle just vända på steken.

Hämta dina grejer.

–Han ska bara hämta sina saker.
–Bra.

–Vill du ha kaffe? Eller Pop–Tarts?
–Nej tack.

Glöm inte kängorna!

–Ska ni åka nånstans?
–Cal och han ska campa.

–Jaså? Helt ensamma?
–Med Cals vänner och deras söner.

Vi har varit gifta i tio år.
Cal är hans styvfar.

–Ja, självklart. Ska ni ut och campa?
–Ja.

–Ha så kul. Var försiktiga.
–Hej då, pappa.

–Jag älskar dig. – Hej då.
–Hej då.

–Hej. Har jag missat nåt?
–Piper har tagit ledigt idag.

–Inget mer?
–Han kom igår och ville hjälpa till.

–På vilket sätt?
–Han kollar igenom materialet.

–Är det en så bra idé?
–Ja, för din del. Han tar ditt parti.

–Vad betyder det?
–Han ser Gordon som oskyldig.

–Samma bild fanns på Bobs kontor.
–Är du säker på det?

Jag antog att mappen var Bobs,
men tänk om den planterades där.

I förhoppningen att nån skulle
hitta den och peka ut Gordon?

–Varför hittade ingen den före mig?
–Det är inte den enda frågan.

–Din källa lurade dig alltså.
–Eller blev utnyttjad.

Dum fråga: Varför kan inte ryssarna
och Bob ha haft samma bild?

Bob hade kanske en egen källa i SVR
och fick bilden precis som du.

Just det.

–Är du okej?
–Ja, det gör bara ont när jag tänker.

Jag skulle gärna
vilja tro på allt det här.

Innan Gordon tog emot pengarna igår
trodde jag att han var oskyldig.

Hur får man en oskyldig
att ta emot en muta?

Att ta emot pengar är inte förräderi.
Vi vet inte varför han fick dem.

Jag kontaktar min källa
och tar reda på vad han vet.

–Du har varit en stygg flicka.
–Vilken av mina brott har avslöjats?

Du och Volk kom aldrig tillbaka igår.
Han har iakttagit dig sen du kom.

Vi sprang ett ärende igår.
Av det slag man inte talar om.

–Vart åkte ni efteråt?
–Hem till mig.

–Bjöd du in honom?
–Han bjöd in sig själv.

Jag skulle knulla honom.
Han är stilig.

–Men du suktar kanske efter en annan?
–Eller skvallrar kanske inte.

Jag visste det.

–Jag är glad att du ringde.
–Jag också.

Du har ett vackert hem.
Det ser inte alls ut som väntat.

Inte det? Vad hade du förväntat dig?

Nåt man har råd med
som statsanställd.

Är din släkt förmögen?

Jag älskar verkligen
att du säger vad som faller dig in.

Jag kan bara vara den jag är...!

Ja...jag ärvde en hel del pengar. Ja.

Jag har studerat CIA:s historia
sen vi började dejta.

De rekryterade ofta
från förmögna familjer.

Dejtar vi?

–Skulle du vilja dejta mig?
–Ja..

–Vad gör du...?!
–Rico.

Vem är Rico?
Jag vet inte vad du pratar om.

Bartendern på vår smekmånad.
Du minns väl Rico!

Lägg av. Det här hittar du bara på.

Jag ska inte håna ditt usla minne
eftersom det är mig till stor glädje.

–Men ibland gör du mig orolig.
–Fan ta dig.

Han stod i baren vid stranden.
Han finns i vårt bröllopsalbum.

–Du ljuger!
–Var är bröllopsalbumet?

–Det vet väl inte jag.
–Vet du inte var det är?!

Det borde ligga i ett kassavalv
med toppmodernt larmsystem.

Det gör det, men ingen får veta var.
Inte ens vi.

Rico! Okej, det får räcka.

–Du tänker kanske på din andra fru.
–Jag har bara haft ögon för dig.

Prova den här.

Det är faktiskt sant.
Jag har bara haft ögon för dig.

Jag vet.

Tack för den...

Du vet redan
att det är samma sak för mig.

Tack för att du stannade hemma
som jag bad om.

–Jag kan inte säga nej till dig.
–Det skålar vi för.

Jag vill veta vad vi firar.

Alltihop. Vi var vansinnig unga
när vi gifte oss.

–Vilket misstag det kunde ha varit.
–Det tyckte definitivt min mamma.

Men hon hade fel. På nåt sätt
visste vi att det bara var rätt.

Nånstans djupt där inne
där man vet saker innan man vet dem.

Jag ångrar mycket i mitt liv.

Men jag ångrar inte ett uns av det
som har med dig och barnen att göra.

–Förlåt, jag ska sluta babbla.
–Nej...

Kom hit.

Jag älskar dig så mycket.

Jag ska göra en sak för dig,
älskling.

Jag måste gå iväg några timmar.
Håll ett öga på "professorn".

Jag ser till
att han inte äter dina thai–rester.

–Dansa med mig.
–Jag har två vänsterfötter.

Det tror jag inte. Vi bryter isen så
istället för att gå rakt på kyssen.

–Kan jag ha handen så här istället?
–Det går bra.

–Vad var det där?
–Jag tror att...

Ska vi se efter?

Det är en sångfågel.
Den tror att den är utomhus.

Vad ska vi göra?

Dog den?

Jag är hungrig.

–Vad äter du?
–Jag är expert på mikrovågsugnen.

Vi åker och handlar. Jag gör lunch,
och kanske även middag.

Ryktet om den hotande epidemin
2018 florerar fortfarande–

–eftersom kommitténs frikännande
av CIA var föga övertygande.

De påstår att ingen ovanför
mellanchefsnivå var inblandad–

–eller att nån av de inblandade
är vid liv.

Låt oss gå igenom listan.
Elden Loramer på CIA: död.

Hans hustru Iris: död.
Sam Barber på CIA: död.

Marty Frost, tidigare CIA: död.
Gareth Minor, VD på White Sands: död.

Caleb Wolfe, informationsaktivist:
död.

Vi får inte glömma de elva döda
CIA–analytikerna i Georgetown.

Herregud! Azucena?
Du skrämde skiten ur mig...!

Förlåt!
Jag trodde inte att du var hemma.

Det är mitt eget fel. Det är torsdag.
Jag ber om ursäkt.

Jag borde gå ut ett tag.
Jag har suttit instängd för länge.

–Tvättmedlet är slut.
–Jag kan köpa mer.

Tack.

–Är du hungrig?
–Va? Jaha... Javisst.

Vi drar nytta av reflekterande ytor.
Fönster, vattenpölar, bilar.

Delar av hjärnan vilar aldrig.
Den söker hela tiden, oroligt.

Som barn fick jag höra att om jag
nånsin släppte garden skulle jag dö.

Man kan kalla det yrkesknep.

Så...när du kör bil...

...kontrollerar du hela tiden
om du blir...skuggad?

När jag kör och promenerar.

–Har du sett nån skugga dig?
–Inte på tiotals år.

–Men det har hänt att du ser nån?
–Många gånger.

–Försöker du göra mig tänd?
–Funkar det?

Jag hoppas det.

Jag vill tro att Gordon är oskyldig,
men det blir allt svårare.

Jag har också ställts inför dilemmat
att en nära vän kan vara förrädare.

När man har känt nån så länge
vill man kunna lita på sitt omdöme.

Men ändå ser man inte alltid
det man har mitt framför näsan.

–Syftar du till Sam Barber?
–Ja.

–Stod ni varandra nära?
–Han var min närmaste vän.

Känns det fel att jag träffar Mae?

Nej. Jag är glad för er skull.

Hon behövde komma över Sam.

Ni är bra för varandra.

Säg det till henne.

Det är Eva. Du vet vad man gör.

Hej, det är Mae. Jag har funderat
på ditt erbjudande men tackar nej.

Jag måste gå vidare.

Att prata med senator Thrush
skulle bara riva upp gamla sår.

Men tack ändå, det var snällt av dig.
Hej då.

Det är Eva. Du vet vad man gör.

Det är jag igen.
Glöm mitt förra meddelande.

Ska vi gå?

–Ambulansen. Hur fick de tag på den?
–Hur fick vem tag på den?

Upprätta en databas
över stulna ambulanser–

–i Washington, Maryland, Virginia,
West Virginia och Carolina.

På en gång.

–Mår du bra?
–Jadå, bara lite huvudvärk.

–När sov du senast?
–Det var ett tag sen, men ingen fara.

Jag skjutsar dig till Mae.
Jag ringer om vi får träff.

Jag går hem.

Vart smyger du iväg?

Jag ska bara åka hem och sova lite.
Nån höll mig vaken igår.

–Vill du göra mig sällskap?
–Jag har ett möte.

–Skyll dig själv.
–Jag kommer kanske senare.

Då sover jag kanske redan.

Jag kan inte fortsätta så här.
Jag är rädd, kan knappt sova.

–Jag tror att de vet.
–Mina män vet inte vem du är.

Det är inte dem jag är orolig för.

Snälla...! Jag måste väl
ha återbetalat skulden nu?

Vi kan ta det lugnare i några veckor.
Jag drog inte in dig i det här.

Jag är rädd!

Här. Du ser ut att frysa.
Det här blir du varm av.

Vet du vem det här är?

Mannen heter Lior Lishkott
och har jobbat på Mossad–

–men driver numera säkerhetsföretag.

Kanske ska Gordon arbeta för honom
och fick en förskottsbetalning.

Israelerna misstänkte
att han var dubbelagent för SVR–

–och gav honom sparken.

–Jag har anhållningsbeslut. FBI...
–Vänta.

Gordon tog pengar
från en rysk underrättelseagent.

–Vi kan inte vänta längre.
–Jag vet.

Kan du göra mig en tjänst?

Titta här, älskling. Där ser du.

–Vem är det?
–Det är Rico, min son.

Det känns konstigt att se sig själv
på en bild man inte minns.

Nu kommer pizzorna!

–Hej. Vilken överraskning. Kom in.
–Det här är jobb.

–Vad betyder det?
–Jag bad att själv få ta in dig.

–Bad vem?
–Det känns inte lika påträngande.

–Vad fan snackar du om?
–Lior Lishkott.

–Vad är det med honom?
–Han gav dig pengar.

–Jag kan förklara det.
–Det ska du få möjlighet till.

–Han erbjöd mig ett jobb.
–Du har ett jobb. Eller hade.

–Menar du allvar...?!
–Skulle jag skämta om det här?

–Oj, titta på dina ögon.
–Den är från i vintras.

–Vi var och campade.
–Du har pappas ögon.

Jag måste gå. Det gäller jobbet.

Vi ses om...jag vet faktiskt inte.

Gordon...?

Gordon? Gordon!
Vad är det som har hänt?

–De vill ställa några frågor.
–Vilka då?

Om pengarna.

–Vad är det som händer, Tracy?
–Han är inte här som vän.

Lyssna på mig.
Det kommer att ordna sig.

Vad har du gjort, Gordon?
Vad i helvete har du gjort?!

–Rör mig fan inte!
–Tracy?

–Det här är inte mitt fel utan ditt.
–Fan ta dig!

Det var också ditt eget fel.

–Vad hände? Jag väntade i en timme.
–Jag blev skuggad.

Av vilka?

Amerikanerna var i marinan när jag
träffade Piper. Vad gäller det?

–Blev du av med dem?
–Till slut.

–Ville ni misstänkliggöra Piper?
–Ja.

–Varför sa du inte det till mig?
–Operationen krävde inte det.

Du måste resa iväg ett tag.
Amerikanerna är ute efter dig.

Vad ska jag säga till min fru?

Hur länge måste jag hålla mig borta?

Jag har försökt få tag på dig.

Förlåt, jag kunde inte komma ifrån.
Kan vi prata ostört?

Ja, vi är ensamma.

–Är det bra med din arm?
–Två av oss dog. De hade familj!

–De kommer att tas om hand.
–Att CIA sysslar med sån här skit.

Vi måste fokusera på
att undanröja alla bevis.

–Var fick du tag på ambulansen?
–Jag hyrde den för "filminspelning".

–Använde du ditt riktiga namn?
–Jag sa ju att allt gick för fort.

Killen var jäkligt skicklig.
Du sa att det skulle gå enkelt.

–Jag fick dålig information.
–Vem fan var han?

En rysk underrättelseofficer.

–Din vän...som överlevde.
–Letts, ja.

Litar du på honom?
Finns det risk att han avslöjar mig?

Han vet inte vem du är.

–Var är engångsmobilen?
–Vänta lite.

CIA ska fan ta hand om...

Text: Mattias Gustafsson
www.sdimedia.com