Original subtitles

Augusti 1966 B�rjan p� ett enast�ende �r...

Det var bara 22 �r sen kriget.

F�rst har vi ett Storbritannien som skildras i svartvita bilder-

-och sen kommer en ny tid, i f�rg, d�r Beatles l�g i framkant.

-John, ser du fram emot turn�n? -Ja.

Kontroversen om religion... �r du orolig f�r hur det blir i USA?

Ja, men jag hoppas att det ordnar sig.

-Blir det en kontroversiell turn�? -Nej, det blir bra.

-Varf�r tror du det? -Det blir bra.

Vi kommer att demonstrera f�r att stoppa framtr�dandet.

Det h�r lilla g�nget demonstranter var de enda som protesterade.

Beatles var st�rst i v�rlden.

Beatles var lika stora som presidenter och statschefer.

-Hur m�r ni? Kan ni s�ga hej? -Hej.

-S�g hej, killar. -Hej!

-John, �ngrar du det du sa? -Ja.

De var mycket mer popul�ra �n... Jag t�nker inte n�mna namnet.

Men de var mer popul�ra �n kyrkan. Det finns det ingen tvekan om.

Det var h�r problemen b�rjade, i studion p� radio WAQY-

-som n�r ut till 750000 lyssnare i Birmingham i Alabama.

Tommy Charles hade l�st vad John Lennon hade sagt om kristendomen-

-som tidigare hade g�tt obem�rkt f�rbi.

N�r Jesus levde var det nog runt 300 personer som h�rde honom tala.

�ven om man t�nker p� nutiden-

-och vad han betyder f�r samh�llet, s� var Beatles st�rre.

Men p� den tiden var man besatt av Jesus i USA.

Jag tackar Gud f�r att Jesus �r popul�r hos mig.

Han fr�lste mig f�r 31 �r sen.

-�r han popul�r hos er? -Amen!

Beatles var inte ens kvalificerade att prata om mj�lkpriserna.

De s�g upp k�nslor som svampar-

-s� de upplevde att de �ldrades dubbelt s� fort.

Jag vet att Brian var orolig innan de �kte till USA.

Men det var oskyldigt sagt av John, f�r de var ju st�rre.

Fler ville ha Beatles �n kyrkan.

-�r du orolig f�r Beatles? -Ja.

-F�r vad? -Deras s�kerhet.

-Vad kan man g�ra? -lnte mycket.

I det h�r landet har s�kerheten alltid varit stor-

-och turn�erna har alltid varit v�larrangerade.

Man br�nde skivor i Memphis och killarna var r�dda att bli skjutna.

Det var underligt.

Kritiken har kommit fr�n Bibelb�ltet. Kommer ni att l�gga om turn�n-

-f�r att undvika omr�den d�r man br�nner bandets skivor?

Nej. Jag har pratat med flera promotorer.

Senare ska jag ha ett m�te med n�gra promotorer.

De �r inte oroliga att n�gra konserter kommer att st�llas in.

Om promotorerna skulle vilja st�lla in konserter-

-skulle jag inte s�ga emot. Konserten i Memphis-

-som ligger n�rmast d�r det h�r br�t ut-

-s�lde mer biljetter i g�r �n de hade gjort innan.

Tony Barrow tipsade Datebook om intervjuerna.

Han kom till Art Unger, redakt�ren, och sa: "Det h�r passar dig."

Men Art Unger skickade det vidare till radiok�ndisar.

Han skickade det till radiok�ndisar i Alabama.

Det var d�r det b�rjade.

-Har du sett ditt uttalande? -Jag har sett en version av det.

-K�nns det b�ttre nu? -Ja, om det k�nns b�ttre f�r er.

Men det var inte s� m�nga som var uppr�rda som folk fick mig att tro.

De best�mde sig f�r att inte st�lla in, om John bad om urs�kt.

Det gjorde han, men motvilligt.

Min j�mf�relse g�llde England.

Vi betydde mer f�r ungdomarna �n Jesus.

Jag menade det inte som kritik. Det var bara fakta.

Det st�mmer b�ttre i England �n h�r.

Jag s�ger inte att vi �r b�ttre-

-och jag j�mf�r oss inte med Jesus eller Gud.

Det jag sa uppfattades fel.

George sa: "De l�r bara k�pa fler skivor f�r att ers�tta de uppbr�nda."

Vad tycker du? F�r gruppen s�ga vad de tycker?

Absolut. Jag har aldrig sagt n�t annat.

-Sa du att John skulle be om urs�kt? -Vi kom fram till det gemensamt.

Jag har aldrig styrt �ver dem-

-n�r det g�ller l�tar, det konstn�rliga eller vad de s�ger.

Alla best�mmer sj�lva, och jag bidrar med en femtedel av tankarna.

Allt det h�r h�nde i slutet av en l�ng v�rldsturn�.

Andra saker hade h�nt. De hade f�tt d�dshot i Japan.

Sen blev de slagna p� Filippinerna f�r att ha nobbat Imelda Marcos-

-och inte kommit p� hennes bjudning. Det h�r var droppen.

De trodde att de skulle bli m�rdade.

S� pass tidigt b�rjade folk t�nka p� s�nt.

-Vad h�nde p� flygplatsen i Manila? -De sparkade och puttade oss.

Vi var r�dda.

-Hur r�dd var du, George? -Jag var livr�dd.

Det var hemskt. Det var fem stora killar.

-De var bev�pnade. -De sparkade oss.

De ville att vi skulle bli s� illa behandlade som m�jligt-

-innan vi kom till flygplatsen. Vi skyndade oss.

Jag f�rs�kte undvika de personerna. De f�rs�kte st�lla till problem.

Ja, det var de fem.

-Fick ni b�ra ert eget bagage? -Bara v�rt handbagage.

V�ra roddare b�r v�ra v�skor.

-De st�ngde av rulltrapporna. -Vi fick b�ra upp f�rst�rkarna.

-Hur m�nga demonstranter var det? -Jag trodde att det var 30.

Det var en liten arm� som slog oss.

Sen stod det tio stycken bakom och buade.

N�r vi tittade efter var det en massa ungar.

De stod d�r som Gestapo och buade.

Vi visste att de ville br�ka. De puttade oss.

Och om vi hade gjort n�t...

-Hade ni en trevlig resa annars? -Ja, j�ttebra.

-F�rutom den morgonen. -Japan var fantastiskt fint.

-Delhi var fint. -Alla var trevliga i Japan.

De borde ha tagit �ver Manila.

-Vill ni spela i Filippinerna igen? -Nej, aldrig.

N�r de var i Delhi b�rjade de prata om att sluta turnera.

Brian blev utom sig, f�r d� skulle inte han beh�vas-

-om de bara skulle vara i studion.

Han var i sitt esse n�r han bokade turn�er f�r Beatles.

Han �lskade n�jesbranschen och gillade spektaklet.

Beatles kom ut fr�n logen f�r att spela en andra konsert.

Varje steg �vervakades noga av 82 poliser.

Det var helt galet kring Beatles.

Det var fantastiskt att de stod ut och gjorde det som v�ntades av dem.

N�r man t�nker p� vilket ego �ven mindre rockband har i dag...

Det Beatles stod ut med-

-f�r att det skulle vara s�, var otroligt.

Beatles plan k�rde bort fr�n de hundratals v�ntande fansen-

-till en �vergiven landningsbana.

Ett halvdussin ungdomar smet ifr�n s�kerhetsvakterna.

Beatles var oroliga �ver att bes�ka S�dern, men turn�n har g�tt bra.

Efter halva turn�n har de dragit in en halv miljon dollar-

-och "Yellow submarine" har s�lt en miljon ex.

-�r det er f�rsta resa till S�dern? -Nej, vi har varit i Texas.

-Vart ska ni h�rn�st? -Till Cincinnati.

-Hur l�nge blir ni kvar i USA? -I tv� veckor.

-Vad �t du till lunch? -Jag �t inte s� mycket.

-Nu m�ste vi �ka. -Tack.

De kom ut fr�n logen och John sa: "Vi borde inte ha gjort det h�r."

De hade haft tv� listettor, och nu kom de tillbaka till en liten klubb.

Men de lovade att g�ra ett gig till.

Det fanns bara en pytteliten loge.

Det var vi, Beatles och ett annat band d�r. De var inte glada.

John skrattade. Det stod ett piano p� scenen med ett stort �verdrag.

John sa: "King Size Taylor har gl�mt sin regnrock."

Tjejerna skrek som tokiga och str�mmen gick-

-f�rutom en liten gl�dlampa p� scenen. - Minns du det?

Alla undrade vad som h�nde.

Paul satte sig vid pianot och b�rjade sjunga.

John spelade p� sin akustiska gitarr, s� den h�rdes lite grann.

Vi trodde l�nge att det var en av Pauls pappas l�tar fr�n 1920-talet.

Det var s� det l�t. Men n�r vi fick "Sgt Pepper" -skivan...

"When I get older..." Vi hade h�rt den l�ten 1963!

Det kvittar om folk inte gillar v�ra skivor eller vad vi s�ger.

De har r�tt att k�nna s�, men d� vill vi inte ha n�t med dem att g�ra.

Alla har r�ttigheter, Harold.

Mot slutet var det ren galenskap. De kunde vara var som helst.

De visste inte om de var i Wales eller i Tokyo.

L�tarna fr�n "Revolver" gick inte att spela live.

De spelade bara lite fr�n "Rubber soul" och inget fr�n "Revolver".

F�rutom rockmusiken b�rjade de spela mer melodiska l�tar.

Man beh�vde h�ra detaljerna i l�tarna-

-men de h�rde ingenting.

Jag jobbade f�r Yardbirds n�r Beatles kom till New York.

Brian var d�r, men jag tr�ffade bara promotorerna.

Brian ville bara ha 10000-15000 sittplatser p� grund av ljudproblem.

De ville inte bli �verr�stade av skrik.

Men polisen sa nej. 100000 personer skulle �nd� dyka upp.

Det var farligt att ha s� m�nga utanf�r.

Det var ingen som var girig. Det var polisen som best�mde.

Turn�n var som ett f�ngelse. F�rst n�r de kom hem slapp de fria.

De fl�g runt hela v�rlden. Folk skrek s� att de inte h�rde sig sj�lva.

Det var inte s� de ville ha det. Det var inte kul l�ngre.

John ber�ttade om det f�r mig vid en middag i New York 1980.

De �ndrade orden i "Twist and shout" till "I'm pissed with gout".

Han tyckte att det var urkul, och ingen h�rde �nd� vad de sj�ng.

L�ngst fram satt sm� barn i rullstolar.

John fick panik. Han hade en fobi f�r fysiska handikapp.

De stackars barnen rullades in i logen efter konserten-

-som om Beatles kunde hela folk.

Och ok�nda m�nniskor brukade ta rullstolarna och rulla in barnen.

Det var fasansfullt, men de stod ut med det.

George sa att de inte utvecklades.

F�rr hade de utvecklats genom att f� feedback fr�n publiken.

Nu kunde de inte se publiken.

I Candelstick Park stod de i en bur. Det var l�ngt fr�n The Cavern.

Vi anv�nde apparater som hade reglage f�r volym, ton...

...och bas. Det var tre knappar!

Vi hade inga datorer med blinkande lampor.

I kontraktet stod det att promotorn skulle tillhandah�lla-

-tv�, tre mikrofoner och belysning.

L�tar som "Eleanor Rigby" hade inte den publiken g�tt i g�ng p�.

Den gick inte att dansa till, och recensenterna s�g det som dystert.

Kyrkor, ensamma kvinnor och d�d var inte typiskt Beatles.

Beatles har l�nge, tack vare deras popularitet-

-kunnat s�ga vad de vill-

-utan att t�nka p� hur det ska bem�tas eller hur klokt det �r.

-Var han inte bara �rlig? -Han �r s� nonchalant.

Hans attityd �r s� bisarr att man inte vet om han �r �rlig.

Har det h�r br�ket p�verkat turn�n? Vad tror du, Paul?

Det har gjort allt mer hektiskt.

Presskonferenserna betyder mer.

Folk har sagt att vi �r mindre nonchalanta nu-

-men fr�gorna �r mer allvarliga.

Det har inte p�verkat biljettk�pen. Lika m�nga har kommit.

F�rutom den f�rsta spelningen i Memphis, d�r det kom lite f�rre.

Musikbranschen i England f�r�ndrades 1966-1967.

Man b�rjade anv�nda ordet "rock".

1967 �rs st�rsta h�ndelse var Monterey Pop Festival.

P� den popfestivalen spelade band som vi nu kallar rockstj�rnor.

Men pressen b�rjade anv�nda ordet "rock".

De anv�nde ordet f�r grupper som inte var marionetter-

-och som spelade sin egen musik.

De var emot etablissemanget och hade l�ngt h�r.

Stones var de f�rsta, och sen gick The Who �ver fr�n pop till rock.

-T�nker du spela Beatles igen? -Capitol Records fr�gade mig det.

Brian Epstein ville veta n�r vi skulle upph�va f�rbudet.

De ville veta vad som skulle kr�vas f�r att vi skulle g�ra det.

Jag sa att jag inte har satt n�t pris p� det.

Jag vill att de ska f�r�ndra min syn p� dem.

Jag vill se dem mogna lite grann, antar jag.

Tommy Charles, som startade br�ket-

-spelar inte era skivor f�rr�n ni har mognat.

Han f�r g�rna l�ta bli att spela dem.

N�r folk h�r oss s�ga saker tycker de att vi �r barnsliga.

Bara barn s�ger s�nt.

Har det utvecklats till en h�xjakt?

Vad tycker ni om att ni f�r fr�gor om Vietnam?

Om vi f�r folk att tycka att krig �r d�ligt s� �r det bra.

Det vore l�jligt om de inte skulle n�mna Vietnam n�r vi �r i USA.

-Men varf�r fr�gar de er? -Artister f�r alltid fr�gor om s�nt.

S� �r det i Storbritannien ocks�.

Man kan inte h�lla tyst om v�rldsh�ndelser om man inte �r munk.

F�rl�t till alla munkar.

De ledde kampen som redan p�gick:

Revolutionen som gjorde ton�ringar till m�nniskor.

"Swinging London" var en enorm r�relse.

Alla hade l�ngt h�r och sk�gg och mustasch.

De bes�kte UFO Club, och Pink Floyd h�ll p� med psykedeliska grejer.

Det v�xte fram ett nytt mode och allt f�r�ndrades hela tiden.

Jag var modell, och vi hade en butik.

Ibland jobbade jag i butiken. Killar fr�n andra butiker kom dit.

Vi bytte skivor. Allt handlade om musik och hur vi s�g ut.

Paul var med om en motorcykelolycka och skadade en framtand och l�ppen-

-dagen innan de skulle filma videor till "Rain" och "Paperback writer".

Han b�rjade odla mustasch f�r att d�lja sin trasiga tand.

Han gick inte till tandl�karen, utan han stoppade tuggummi d�r.

Men sen odlade han mustasch f�r att d�lja sin krigsskada.

De andra gillade det, s� de odlade ocks� mustasch.

Mustascherna och allt s�nt...

Att ta droger och se v�rlden p� ett nytt s�tt...

Allt musiker g�r hamnar i l�tarna.

Det handlar om ens upplevelser.

Vi r�kte gr�s d�, och det f�r�ndrar hur man ser p� v�rlden.

Det raserar murar.

Vi var emot etablissemanget och vi ville vara kreativa.

De ville bli av med sin gulliga image.

Det var d�rf�r de skaffade ett mer vuxet utseende.

-Ska Beatles splittras? -Nej.

-Ligger det n�n sanning i ryktet? -Nej, inte alls.

Varf�r har de inga turn�er bokade n�sta �r?

De har haft andra �taganden. John Lennon har gjort en film.

Paul har skrivit filmmusik.

De �r tillbaka i landet i slutet av november.

De ska g�ra fler skivor och de jobbar p� n�sta film.

Kommer de att turnera mindre n�sta �r?

Kanske det. Som jag sa...

De g�r inga stora f�r�ndringar.

Men f�r att utvecklas m�ste man g�ra f�r�ndringar.

Beatles tog till sig nya saker v�ldigt snabbt.

Det var s�na de var.

De var... Med "Penny Lane" och "Strawberry fields"...

De var inte pseudoamerikaner l�ngre och de sj�ng inte p� amerikanska.

Pauls pappa sa: "Varf�r sjunger ni 'yeah' och inte 'yes'?"

De anv�nde sin egen kultur, vilket �r intressant.

"Penny Lane" �r en fantastisk l�t.

Det tr�kiga med "Sgt Pepper" �r att de tv� l�tarna inte var med.

Det hade blivit fantastiskt. De borde ha lagt till dem senare.

De borde ha sagt: "H�r �r ett par tidigare l�tar."

I "Penny Lane" och "Strawberry fields"-

-finns dels Pauls bild av 50-talet, i ett Liverpool de k�nde till v�l-

-och dels Johns mycket mer surrealistiska bild.

Men det k�nns som en riktig plats.

Det �r Johns surrealistiska bild av en plats d�r han var som barn.

N�r de slutade turnera kunde de styra �ver sig sj�lva.

De gjorde sin egen grej och de b�rjade ignorera Brian Epstein.

De b�rjade �ven k�ra med George Martin.

Han kom med sina �sikter, men de sa: "Vi g�r en tagning till."

Brian k�nde sig utanf�r. Han gjorde inte s� mycket n�r de turnerade.

Han reste bara med dem, f�r allt sk�ts av lokala promotorer.

Men Brian k�nde sig delaktig.

Han k�nde sig aldrig delaktig i studion.

Han hade aldrig hj�lpt till med l�tarna.

Han k�nde sig utanf�r, och det slet p� honom.

Han tog mer droger och spelade mer.

Han k�nde att deras f�rh�llande hade skurits av.

Brians roll f�r�ndrades.

Men han hade alltid varit den femte Beatles-medlemmen.

Han tog dem ju fr�n Cavern ut i v�rlden.

I b�rjan av 1967... De gjorde musik som spelades p� Roundhouse.

Det var bara Mark Lewisohn som h�rde den.

De satt och trummade p� pl�tar och bord-

-och annat i studion, i sju minuter.

Tanken var att vad de �n gjorde, ju friare desto b�ttre-

-var lysande, men s� var det inte alltid.

Vilken riktning skulle Beatles ta nu? De hade varit en perfekt popgrupp.

De hade skrivit stora l�tar och toppat listorna. Vad g�r man sen?

Jo, man g�r stor konst. Man m�ste komma upp en niv�.

"Vi kan g�ra pop som �r stor konst, som stor musik och stora m�lningar."

Det var nog s� de t�nkte. De ville inte g�ra fler popl�tar.

De ville g�ra n�t fantastiskt, och s� blev det.

"Strawberry fields" gjorde mig h�pen.

Jag hade sagt till min redakt�r att Beatles fortfarande utvecklades.

Det h�r var otroligt, och l�ngt ifr�n "Love me do".

Ingen vet om "Penny Lane" skulle �vertr�ffa "Strawberry fields".

Men John hade ju gjort en l�t om Liverpool, och Paul...

John och Paul t�vlade med varandra och drev p� varandra.

De t�nkte p� ett v�nskapligt s�tt: "Jag ska ta n�sta A-sida."

Det var fantastiskt. De f�rs�kte �vertr�ffa varandra.

De skulle g�ra en skiva om Liverpool.

De pratade om att g�ra ett album som handlade om Liverpool.

De hade "Penny Lane", "Strawberry fields" och "A day in the life".

Sen sa George Martin: "Du har varit tyst f�r l�nge".

Men det blev en dubbel a-sida.

F�rs�ljningssiffrorna delades upp, s� de blev bara tv�a p� listorna.

I Liverpool fanns gruppen The Hillsiders.

Deras manager, Spencer Lloyd Mason, fick veta att bandet hade hittat-

-en countryskiva, som de ville spela in.

De tog den till Noel Walker p� Decca, som ocks� kom fr�n Merseyside-

-och sa: "Vi vill g�ra den h�r." L�ten hette "Release me".

I st�llet f�r The Hillsiders fick Engelbert Humperdinck den.

Den blev etta p� listan, och petade ner Beatles.

Det var Liverpool-gruppens fel.

Ett album med Liverpool-tema...

"Strawberry Fields" och "Penny Lane" r�cker till mer �n en skiva.

Men de sl�ppte dem som en storartad singel med dubbel a-sida.

-F�r jag prata med dig? -Visst.

-Ska Beatles splittras 1967? -Vi kanske g�r andra saker.

Men vi �r alltid tillsammans.

Kommer ni att sluta jobba ihop?

Kanske ett tag, men vi kommer alltid att ses.

Man beh�ver f� andra intryck ocks�. Men vi trivs bra ihop.

-Ska du g�ra film n�sta �r? -Nej, jag ska inte byta yrke.

Jag gjorde filmen f�r att Dick Lester fr�gade mig.

Men jag hade inte gjort det om de andra inte hade samtyckt.

-Vill de andra g�ra film? -Nej, ingen �r speciellt intresserad.

-Vad vill du g�ra? -Lite olika saker.

-Men du vet inte exakt vad? -Jag ska prova p� olika saker.

Men nu kan jag mer om film.

Men ni forts�tter skriva l�tar?

Ja, vi kommer nog att skriva musik ihop f�r evigt.

Det g�r inte att sluta.

Men turn�erna i USA och England...

Man kommer till en punkt d�r det inte fungerar l�ngre.

Det passar inte med v�ra skivor.

De tog stora risker 1966 och 1967. De visste inte om folk skulle h�nga med.

De r�knade med att f�rlora en stor del av sin marknad.

Sen best�mde de sig f�r att g�ra ett konceptalbum.

McCartney ville att det skulle bli som Frank Zappas "Freak out".

Men som Ringo har sagt sl�ppte de den id�n och gjorde fler l�tar.

Albumet kn�ts ihop p� ett underligt s�tt.

Beatles var �ventyrliga, men samtidigt sentimentala.

Det finns m�nga olika tr�dar, och John f�r det att h�lla ihop.

D�r finns hans underbara m�sterverk "A day in the life".

Han bidrar �ven med sm� ljudklipp, som i Pauls "Lovely Rita".

S� det k�nns som ett konceptalbum, fast det inte var tanken.

-Paul! God kv�ll. -Hej.

-Skulle du sakna att turnera? -Nej, jag tror inte det.

Grejen �r att n�r vi upptr�der...

Vi kan inte utvecklas n�r ingen kan h�ra oss.

Det �r sv�rt f�r oss att upptr�da.

-Ni vill inte g�ra det? -Jo.

Men om vi inte ens kan h�ra oss sj�lva kan vi inte bli b�ttre.

S� vi spelar in l�tar i st�llet.

Det kr�vde en massa tid och pengar.

Det var inte bara "Sgt Pepper", men...

De f�r�ndrade marknaden, d�r singeln f�rut hade varit det viktiga.

Sen inneh�ll albumet den l�ten och n�gra andra l�tar-

-och albumet bar singelns namn.

Men sen b�rjade banden fokusera p� albumen.

D� kom singeln fr�n albumet.

God jul!

F�r jag st�lla n�gra fr�gor? Jag v�nder dig hit�t.

-Du �r stilig. -Jag har badat.

Ska Beatles g�ra f�rre saker ihop n�sta �r?

Vi ska inte... Om vi g�r saker ihop, vi fyra-

-blir det bara samma saker igen. Det vill vi inte g�ra.

P� grund av filmen... Vi kan inte f� till ett bra manus.

Om vi inte f�r till det g�r vi nog saker p� egen hand.

Men vi ska inte splittras. Vi sammanstr�lar igen sen.

Tack. Ska du jobba nu?

Vi f�r se. Om jag har tur blir det te.

Paul ville skapa ett nytt band.

De ville spela ihop, men inte som Beatles.

F�r jag byta ett par ord med dig?

Tror du att bandet kommer att splittras n�sta �r?

Nej, definitivt inte.

-F�r jag ta ett par ord till med dig? -Det finns redan fler ord.

De var tr�tta p� att vara Beatles.

De var inte tr�tta p� gruppen, men p� namnet.

De ville skapa ett alter ego - Sgt. Pepper.

De anv�nde milit�rrockar, som var mode p� 60-talet.

Men det finns en bild av Pauls pappa, Jim McCartney-

-som spelade i Jim Mac's Jazz Band p� 20- och 30-talet i Liverpool.

Det finns en bild av dem fr�n slutet av 20-talet.

Det s�g ut som Sgt Pepper-konceptet, fast utan marijuana.

De blev f�reg�ngare till n�t som n�stan har blivit ett sk�mt:

Hur l�ng tid kan man l�gga p� ett projekt?

Beatles spelade in "Sgt. Pepper".

Alla s�ger: "Det m�ste ha varit sp�nnande!"

Men det var urtr�kigt.

Vi var vana att spela in en skiva p� h�gst en vecka.

"Revolver" tog ett par veckor, men "Sgt. Pepper" drog ut p� tiden.

De hade inte skrivit skivan ihop. Den enda som var f�rberedd var Paul.

N�r de var i studion fick inga kvinnor komma in.

�ven n�r de turnerade var det bara killarna som �kte.

Det var bara Chris O'Dell som fr�gade om hon fick vara med.

Ingen av oss andra v�gade ens dr�mma om det.

Banden fick mer inspelningstid.

Det bekostas av bandets f�rskott, s� skivbolagen bryr sig inte.

Men om skivan inte blir en hit kostar det skivbolagen pengar.

Men n�r banden blir framg�ngsrika betalar de sj�lva f�r det.

Men banden tror att skivbolagen betalar.

De fick pengar �ver till att k�pa droger-

-och det gjorde att inspelningarna tog allt l�ngre tid.

Paul best�mde. George och John best�mde �ver sina l�tar.

Men Paul best�mde det mesta.

De gjorde dussintals tagningar av samma saker-

-fast den f�rsta tagningen alltid var j�ttebra. Jag ville bara g� hem.

De fick ljudteknikerna att g�ra fantastiska saker.

Ingen hade gjort s�nt tidigare.

P� det s�ttet var Abbey Road v�ldigt bra f�r dem.

De var fulla av entusiasm och id�er.

Tjugo�rs�ldern brukar ju vara den b�sta tiden i ens liv.

De kunde g�ra vad de ville och s�ga hur de ville ha det.

F�rut hade de anv�nt sidoing�ngen, men nu tog de stora entr�n.

Beatles startade mycket som vi tar f�r givet nu.

U2 tar ofta ett �r p� sig med en skiva. Beatles var f�rst med det.

De gjorde ambiti�sa album, som var n�t mer �n bara popalbum.

Det var inte bara dansmusik.

John var ett geni. Det r�der det inget tvivel om.

Hur m�nga genier finns det i ett band?

Men utan Paul hade inte John �stadkommit lika mycket.

De var ett dr�mlag. Paul f�rlorade sin mamma tidigt.

Han var hemma hos oss ofta. Mamma sa: "Stackars pojke."

Och sen n�r v�r mamma dog-

-skapade det ett starkt band mellan dem.

Det f�rh�llandet var grunden f�r Beatles.

John hade ett rykte om sig.

Folk drogs till honom. Han hade en k�rv humor-

-och han var rebellisk och brydde sig inte om saker.

Paul var v�ldigt artig. Folk dras alltid till rebellen.

S� k�nde jag n�r jag tr�ffade honom.

Paul utforskade avantgarde.

Ingen id� var f�r knasig.

Han l�ste mycket, tittade p� konst och lyssnade p� jazz.

Det fick honom att utvecklas.

John l�ste och skrev, men han var mest hemma med sin familj.

Paul utforskade London, avantgarde och undergroundv�rlden.

John gillade det, men han utforskade det inte sj�lv.

Men i november tr�ffade han Yoko Ono p� en av hennes utst�llningar.

Vi vet hur det gick sen.

En myt, som fortfarande g�r Paul McCartney uppr�rd �r-

-att John drogs till avantgarde-

-och Paul var mysig, trygg och traditionell.

Det st�mde inte. Som Tony Bramwell sa:

"John latade sig hemma i f�rorten."

Paul bodde mitt i London och ville alltid f�rkovra sig.

Han l�ste om modern konst n�r han var tolv.

Han gillade avantgarde.

Det handlade om sv�r och modern musik.

Det var John Cage och Luciano Berio.

Han k�nde till allt s�nt. Paul var ledaren.

Indica Gallery hade en bokaff�r, d�r Paul k�pte allt nytt som kom in.

Paul ber�ttade f�r John om "Turn off your mind and float downstream".

Sen skrev John "Tomorrow never knows" och s�gs som avantgarde.

De var mer involverade i modern konst-

-modern klassisk musik och moderna modeskapare �n de visade.

De hade g�tt i grammar school och John hade g�tt i konstskola.

Till skillnad fr�n andra rockstj�rnor, som jag inte ska n�mna-

-som knappt kunde l�sa och skriva.

Ringo gick aldrig i skolan-

-men de andra hade l�st Shakespeare, romaner och poesi.

John och George bodde ute p� landet.

Paul bodde mitt i London.

De tr�ffades inte s� mycket l�ngre.

Fram till 1966 umgicks de hela tiden.

De var som ett fyrh�vdat monster. Man s�g dem aldrig utan varandra.

Paul var mer musikalisk. Han l�rde John mycket.

Det var mer nyanserat �n s�.

Tanken att Paul var en traditionell kille-

-var delvis sann, men han var ocks� extremt beg�vad.

Det har pratats mycket om-

-en annan sorts musik, som kom fr�n "Revolver".

Det fanns otroligt stora f�rv�ntningar p� "Sgt. Pepper".

De tillbringade mycket tid i studion, och det rapporterade pressen om.

Bandet lade mycket pengar p� det.

Det var fyra genier och George Martin.

Man t�nkte att det m�ste bli n�t otroligt.

P� den tiden n�r den sl�pptes... Folk inser inte hur sv�rt det var.

Det var fyrkanalig inspelning, vilket var v�ldigt sv�rt.

Nu f�r tiden kan man g�ra mycket mer.

Men det h�r albumet blev �nd� magiskt.

De hade med texterna p� omslaget.

N�r det g�llde alla tidigare album gr�lade vi om texterna.

Vi visste s�llan vad Beatles sj�ng, f�r de sj�ng p� Liverpool-dialekt.

N�r jag jobbade p� Stafford Street kom George in en dag.

Han sa: "Kan du skriva ut de h�r texterna? De �r s� sv�rl�sta."

"Jag sitter h�r och l�ser upp dem s� kan du skriva ut dem."

Varje g�ng han var klar med en text gav han mig pappret.

Och jag kastade det.

Alla texter till "Sgt. Pepper" hamnade i soporna.

EMI blev chockade �ver hur mycket skivomslaget skulle kosta.

Sen ville Beatles �ven ha med texterna.

Men bandet band ris �t egen rygg, f�r n�r folk kunde l�sa texterna-

-br�t helvetet ut n�r folk skulle tolka texterna.

Folk hittade mening d�r det troligen inte fanns n�n.

En grupp som hette The Fool hade gjort en psykedelisk design.

Robert Fraser, som �gde ett konstgalleri-

-sa: "Det d�r k�nns f�r daterat."

I st�llet best�mde de sig f�r ett annat koncept.

Paul sa: "Vi skriver en lista med alla v�ra hj�ltar."

"Alla vi beundrar ska vara med p� albumet."

Brian Epstein blev f�rf�rad n�r han h�rde det.

Han t�nkte: "Det �r Beatles som �r viktigast."

Han skulle flyga till London, men han trodde att han skulle d� p� planet-

-s� han l�mnade ett meddelande till Nat Reeses advokat:

"Sgt. Pepper'-skivan ska ha brunt omslagspapper."

Folk f�rv�ntade sig att Beatles skulle ligga i framkant.

F�rst var det milit�rrockar-

-som de hade med p� "Sgt. Pepper", och sen kom hippietiden.

John Lennon ville ha med Jesus och Hitler.

Hitler finns med, men bakom n�t.

N�r Sir Joseph Lockwood fr�n EMI s�g Gandhis bild blev han best�rt.

"T�nk p� f�rs�ljningen i Indien!" S� den fick tas bort.

Peter Blake fick tag p�-

-nio vaxfigurer fr�n Madame Tussauds.

Det var Beatles, Sonny Liston, Diana Dors... De �r med.

Jag sa: "Ni har med filmstj�rnor och musiker."

"Varf�r ingen fotbollsspelare?" Men de gillade inte fotboll.

De hade aldrig g�tt p� n�gra fotbollsmatcher-

-f�r de spelade bara musik.

Paul har sagt att familjen hejade p� Everton-

-men det n�mnde han aldrig, och inte hans pappa heller.

Men de tog �nd� med en fotbollsspelare.

John valde Albert Stubbins, f�r att han hade ett roligt namn.

Ett �r senare hade Ravi Shankar varit med.

M�nga av dem var amerikaner. P� den tiden fanns inte e-post.

Vi fick skriva och be om till�telse.

Om de var d�da beh�vde man familjernas tillst�nd.

Jag hade en s� h�r tjock mapp med brev r�rande "Sgt. Pepper".

H�r st�r en zigenarvagn-

-som �r en present till fyra�rige Julian, son till John Lennon.

Den brokigt m�lade vagnen har kostat 4000 pund.

Den beh�vde poliseskort. F� pappor k�per s� dyra presenter.

H�r kan pengar k�pa k�rlek.

Om han l�mnar sitt hem blir han v�gens mest v�lutrustade zigenare.

Jag bes�kte mina v�nner p� King's Road.

Vi satt runt bordet och lyssnade p� musik.

Vi r�kte gr�s och ingen sa s� mycket.

Det l�g intressanta b�cker om andlighet p� bordet.

En av dem var "Karma and rebirth" av Christmas Humpreys.

I den stod det: "Livet p�g�r inom dig och utan dig."

Jag ringde Patti och George, och George svarade.

Jag sa: "Livet p�g�r inom dig och utan dig."

Ur det kom l�ten "Within you without you".

George Martin sa m�nga �r senare:

"Den ligger f�rst p� sida tv�"-

-"s� att folk kan g� direkt till den andra l�ten och inte spela den."

Att ha med sitar i rock eller psykedelisk musik...

Det anv�ndes mycket p� "Sgt. Pepper".

Elvis och Little Richard hade gjort det-

-men man hade aldrig trott att ett modernt band skulle anv�nda det.

Paul sa att n�r han v�xte upp var skivomslagen viktiga.

F�rgerna och till och med doften...

Han var medveten om det taktila och visuella-

-och till och med tryckeriets logga.

Han ville ha med fina illustrationer och extragrejer.

The Fool hade formgivit innerfodralet.

Det var �verv�ldigande.

De stod kl�dda i Sgt. Pepper-kl�der.

Sen kunde man klippa ut en mustasch fr�n omslaget.

Man kunde klippa ut Sgt. Pepper.

Dilemmat var... Jag l�mnade allt som det var.

Jag hade inte f�tt mycket framg�ng med en pappmustasch.

Jag har kvar skivan precis som den kom.

Men d�r kunde man g�ra mer med omslaget.

Det var Pauls id�. Han ritade skisser.

De diskuterade titeln och hur omslaget skulle se ut.

En kv�ll skulle de ta en bild. Jag hoppade in i hans Mini-Minor.

Vi skulle till Michael Coopers studio p� Flood Street.

N�r vi l�mnade Pauls hus sa han: "Vi beh�ver dekorationer."

Jag hade sett teckningar. De hade inte best�mt sig �n.

De hade provat en massa olika kl�der.

Han sa: "Ta med dig n�t att st�lla l�ngst fram i bild."

Jag tog ner en statyett fr�n hans hylla. Jag visste inte vad det var.

Det s�g ut som ett rymdskepp. De hade f�tt varsin n�gra �r tidigare.

John hade gett bort sin till ett fan.

Pauls stod bredvid hans Magritte.

Han hade k�pt tavlan med �pplet, som sen anv�ndes till f�retaget.

Linda hade k�pt Magrittes palett och staffli till honom.

Men han fick inte ha med Magritte-

-f�r Robert Fraser, som var hans agent.

Det var en katastrof. Det var ett underbart koncept-

-att ha med deras hj�ltar, men de fick inte ha med alla.

S� det �r inte det �kta "Sgt. Pepper" -omslaget.

Man t�nkte: "Vilka har de utel�mnat? Varf�r har de med de h�r personerna?"

Det var alla den tidens storheter.

Man visste inte om de s�g dem som hj�ltar.

Det fanns en k�nsla av ironi.

Jag t�nkte: "Det �r ett sk�mt."

De h�r m�nniskorna tar st�rre plats �n de sj�lva.

Albumet inspirerade ju Rolling Stones.

EMI tyckte att de var kn�ppa.

Varf�r g�ra s� n�r man �nd� skulle sl�ppa en ny skiva snart?

De fattade inte grejen.

Beatles hade h�ga ambitioner, stor talang och ett stort ego.

De visste att det skulle bli bra.

De har medaljer med.

Pete Bests pappa var boxningspromotor i Liverpool.

Han hade en trof�, som han hade f�tt i Liverpool.

Neil Aspinall tog med den.

Min mammas familj kom fr�n England, men de bodde i Indien.

Min morfar var major och lansi�r.

Hon var stolt �ver sin fars medaljer.

Vid flera tillf�llen hade hon visat upp medaljerna f�r alla fyra.

1967, n�r de samlade in material till "Sgt. Pepper"-

-kom John ih�g medaljerna.

Han sa: "De skulle passa in j�ttebra. Fr�ga Mona om jag f�r l�na dem."

Hon sa till Neil: "Ta med dem, men jag vill ha dem tillbaka."

S� Neil tog med dem till London.

John best�mde att han ville ha medaljer fr�n den samlingen.

D�rf�r finns de med p� omslaget.

Det fina var att han h�ll sitt ord.

Han skickade tillbaka medaljerna till Mona, genom Neil.

S� blev familjen involverad i "Sgt. Pepper".

Albumet blev en stors�ljare i hela v�rlden.

Och d�r finns medaljerna med.

Men l�nge visste ingen om det.

Jag var v�n med Chas och Jimi.

Jag hade en mastring av "Sgt Pepper".

Chas spelade upp den f�r Jimi.

Jimi gillade l�ten och repeterade in den.

Jag h�rde honom spela s�ndagen efter att skivan hade sl�ppts-

-och han spelade l�ten.

McCartney tog det som en komplimang.

Det var en stj�rna som spelade h�rdrock.

Han gillade n�r andra spelade hans l�tar.

"Sgt. Pepper" sl�pptes den 1 juni 1967.

F�rv�ntan var enorm. Vi hade v�ntat l�nge.

Sen spelades den p� hela King's Road.

Den spelades i alla butiker och aff�rer.

Omslaget var en stor grej.

Det visade att det h�r var n�t speciellt.

Vi gjorde en liten film till "Strawberry fields"-

-i Sevenoaks i Kent. Vi bodde p� Bright's Hotel.

Bredvid l�g en antikvitetsaff�r.

Affischen h�ngde p� v�ggen. Den kostade ett pund.

Det stod: "For the benefit of mr Kite", och alla artister stod med.

Pablo Fanque och den dansande h�sten och s�nt.

Han ramade in den och h�ngde upp den hemma i Weybridge.

Sen skrev han l�ten utifr�n affischen.

Han gjorde poesi av den. Sen lade George Martin till-

-alla n�jesf�ltljuden. Det �r ett m�sterverk.

Han fick inspiration fr�n andra h�ll till "Sgt. Pepper".

Som fr�n artikeln om Tara Browne, som dog i en bilkrasch.

Paul fick id�n till "She's leaving home" fr�n en artikel-

-om en tjej som f�rsvann med en man.

Efter Pauls l�t trodde alla att det var Terry Doran.

Men Paul sa att det inte var s�. Terry var en v�n till dem.

Chertsey! H�r �r John Lennons Rolls-Royce.

Den �r f�rtr�fflig.

Det �r en Phantom fr�n 1965, som �r v�rd 6000 pund.

Superbilen har blivit uppsnofsad f�r att passa en Beatles-medlem.

Paul pratade om LSD med en reporter fr�n Life Magazine.

Sen stod det om det i Daily Mirror.

Sen hoppade nyhetsmedierna och tv p� t�get.

John och George var de f�rsta som tog LSD-

-men Paul, som b�rjade med det sent, sa: "Jag har tagit LSD."

De tyckte att det var or�ttvist, f�r de hade varit f�rst.

-Hur m�nga g�nger har du tagit LSD? -Ungef�r fyra g�nger.

-Var fick du tag p� det? -Om jag skulle s�ga det...

De �r ju olagligt, s� jag vill inte s�ga det.

Borde du ha h�llit det f�r dig sj�lv?

Jag fick fr�gan av en tidningsreporter.

Jag kunde ljuga eller tala sanning.

Jag sa sanningen, men jag hade inte velat s�ga n�t.

Om jag hade f�tt best�mma hade jag inte sagt n�t till n�n.

Jag vill inte sprida det.

Men han fr�n tidningen kom fr�n massmedia.

Jag h�ller det f�r mig sj�lv om han h�ller tyst.

Ansvaret ligger p� honom, inte p� mig.

Men du m�ste ha vetat att det skulle hamna i tidningen.

Ja, men jag talade bara sanning. Varf�r �r alla s� arga?

Har du uppmuntrat dina fans att ta droger?

Mina fans kommer inte att ta droger bara f�r att jag g�r det.

Jag fick fr�gan om jag hade tagit droger eller inte.

Hur l�ngt det sprider sig och hur m�nga som tar det till sig-

-h�nger p� tidningarna och tv. Du sprider det ju vidare nu.

Alla kommer att se det, och jag �nskar att det inte var s�.

Men du vill att jag ska svara �rligt.

-Men du har v�l ett ansvar att...? -Nej, ansvaret ligger p� er.

Du kan l�ta bli att sprida det.

Jag h�ller det f�r mig sj�lv om ni ocks� g�r det.

N�r LSD kom till det h�r landet var det inte olagligt.

P� International Psycedelic Centre kunde man komma in och prova det.

Man fick det p� en br�dbit. Senare blev det olagligt.

Det fanns m�nga som tyckte att drogen var underbar.

John sa att Julian hade kommit hem fr�n skolan med en teckning-

-som f�rest�llde hans v�n Lucy, uppe i himlen med diamanter.

John sa att l�ten inte handlade om LSD, men det tror jag.

Man kan inte missa "LSD" i "Lucy in the sky with diamonds".

John var ju inte ordblind.

John sa att det var en slump, men med konstn�rlig frihet...

Det �r nog mer �n bara en slump.

Att det blir "LSD" �r bara en slump.

Jag tror inte att det var en hemlig kod.

Men n�r det g�ller l�tar som "I am the walrus" brukade folk fr�ga:

"Vad betyder det, John?"

D� brukade han ge nonsenssvar med flit.

Han sa: "L�t dem lista ut det. Det kommer att f�rvirra dem."

Det var bara villosp�r.

Beatles hade en bra f�rklaring till "Lucy in the sky with diamonds"-

-men den kom s�kert Brian Epstein p�.

Det stod s�kert f�r LSD, men det l�t inte bra offentligt.

Men BBC gjorde fel som f�rbj�d l�ten, f�r det ingick i ungdomskulturen.

I "Sgt. Pepper" hade de med sm� sk�mt.

De hade �ven med ett s�nt i "Penny Lane" - "fish and finger pie".

De hade med det med flit. Det var lite vulg�rt.

De f�rbj�d "A day in the life"-

-f�r "too many holes to fill the Albert Hall".

Det byggde p� en artikel om h�l i v�gen i Blackburn.

De trodde att det handlade om n�lstick i armen. S�n var attityden.

De tog risker p� det albumet. De visste att de tog en risk-

-n�r de hade med det utdragna "I'd love to turn you on".

De visste vad de gjorde. De hade kommit undan med s� mycket-

-och de kom undan med det h�r ocks�.

De introducerade psykedeliska droger f�r hela v�rlden.

M�nga tog droger i USA, och Timothy Leary f�respr�kade droger.

Sen var det citatet fr�n "Den tibetanska d�dsboken".

"I know what it's like to be dead."

De gick fr�n "She loves you" till det. Det var dramatiskt.

I vanliga fall var det Mick och Keith som s�gs som d�liga f�rebilder-

-och killar som man inte skulle sl�ppa ut sin dotter med.

Men Beatles var inga helgon. Det hade de s�kert h�llit med om.

Det h�r var n�t annat �n de droger som hade gjort britterna r�dda-

-som kokain, som hade funnits j�ttel�nge.

Lady Diana Cooper, en societetsdam p� 20-talet-

-sa n�r hon tr�ffade popstj�rnor...

"P� 20-talet hade vi saltkar fulla med kokain." S� det var inget nytt.

Lennon l�ste Lewis Carroll och tog till sig allt s�nt.

Droger s�gs som n�t progressivt.

Man kunde hitta ett inre ljus.

Musik �r ju en andlig grej.

De brukade inte g�ra det i studion.

Eller s� satt de bakom en sk�rm och tog ett bloss p� en joint.

Men John gick upp p� taket... Det h�r visar hur n�ra de stod varandra.

Paul tog med honom hem till sig. Neil Aspinall var ocks� med.

De tog hand om John, som hade tagit LSD.

N�r man tar syra inser man-

-att det som h�nde under trippen redan fanns d�r.

Sen m�ste man leva med den informationen.

D�rf�r var det enkelt n�r Maharishi kom, f�r alla var redo.

Det b�rjade med att Georges fru, Patti Boyd-

-h�rde talas om Maharishi. Han hade kommit till London under m�nga �r.

Jag s�g hans bild i tunnelbanan l�ngt innan Beatles uppt�ckte honom.

Rikedomen, lyxen och ber�mmelsen hade b�rjat bli tr�kig-

-s� de b�rjade s�ka n�t andligt.

Maharishi hade ett snabbsp�r till upplysning.

Det kr�vdes bara en halvtimme om dagen - perfekt f�r en rockstj�rna.

Michael McCartney ringde och sa: "Vi ska i v�g p� en grej."

De gjorde grejer hela tiden. Det beh�vde inte vara n�t stort.

Han sa: "De ska �ka till Bangor och tr�ffa Maharishi."

De hade tr�ffat honom kv�llen f�re-

-p� ett hotell, och lyssnat p� honom. George var redan intresserad av-

-indisk mysticism, andlig medvetenhet och indisk musik.

Jag hoppade p� t�get med Beatles. Det var 1967.

Vi satt i f�rsta klass. P� den tiden var det avskilt.

Jag satt d�r med Beatles, Mick Jagger och Marianne Faithfull.

Vi reste till Bangor. Vi stannade till i Chester.

P� perrongen stod det ungdomar som skrek och ville ha autografer.

John sa att han var tr�tt p� att skriva autografer.

D� skrev jag hans namn.

Maharishi satt p� samma t�g.

Han gav oss ett mantra, som jag inte kan avsl�ja.

Beatles �r era anh�ngare nu. Hur k�nns det?

Jag k�nner mig stolt.

Om Beatles b�rjar med transcendental meditation...

De �r idealet n�r det g�ller energi och intelligens hos unga.

Det f�r ungdomar att bli mer f�rst�ende och intelligenta.

Vi tr�ffades i g�r och pratade i en timme efter min f�rel�sning.

De �r intelligenta och �rliga.

Kan Beatles sprida din l�ra bland andra ungdomar i England?

Ja, och i hela v�rlden.

Bandet har fans p� alla kontinenter, och folk �r fascinerade av dem.

-Vad tycker du om Beatles? -De �r intelligenta pojkar.

-Och deras musik? -Den har jag inte h�rt.

Men den uppskattas ju �ver hela v�rlden.

Cynthia var som Candide - hon blev alltid utel�mnad.

N�r de skulle tr�ffa Maharishi i Wales missade hon t�get.

Hon stod p� perrongen och gr�t.

Maharishi visste hur man f�r publicitet.

Andra hade ocks� h�ngt sig p� de rika och ber�mda-

-f�r att de visste att om deras id�er fick f�ste hos dem-

-skulle det �ven n� allm�nheten.

Maharishi och Krishnar�relsen gjorde det.

Det ledde till ett skivkontrakt med Apple.

Krishnar�relsen blev k�nd-

-tack vare deras samr�re med Beatles.

Med tanke p� vad de har upplevt och vad jag har upplevt...

Jag har upplevt en del av de saker man g�r i ett band.

Man vill ha mer. Man kan spela live, skapa musik-

-och uppleva andra fantastiska saker, som p�verkar ens liv.

Det p�verkar hur man ser p� livet.

De ville ta det andliga till n�sta niv�.

Maharishi var smart. En societetsdam lanserade honom i USA.

Hennes son blev Bungalow Bill i l�ten p� "The white album".

Han visste vilken publicitet det skulle ge-

-att samarbeta med den mest popul�ra musikgruppen i v�rlden.

Han k�nde inte till musiken, men han visste att de kunde sprida budskapet.

Maharishi var en smart aff�rsman.

Han hade studerat fysik.

Han kunde vetenskap, marknadsf�ring och andlighet.

Vi kom fram till Bangor. Roddarna hade inte kommit �n.

Jag och killarna i Beatles skulle �ta p� en kinarestaurang.

Notan var p� tio pund, men jag hade bara fem pund p� mig.

Jag sa: "F�rl�t, men det h�r �r Beatles."

Servit�rerna kom fr�n Hongkong. De h�rde att vi var fr�n Liverpool.

Liverpool-bor brukade komma dit p� l�rdagarna-

-och ta en springnota, s� de st�ngde d�rren och slipade sina knivar.

Jag sa: "Jag �r journalist. Jag betalar i morgon."

St�mningen blev otrevlig. D� satte George upp foten p� bordet.

Han hade indiska sandaler p� sig. Han skar s�nder dem.

Beatles hade varit ber�mda i fyra �r-

-och de hade slutat ha med sig kontanter. Roddarna sk�tte pengarna.

George drog fram en tjugopundsedel ur sandalen.

De var multimiljon�rer, men de hade aldrig kontanter med sig.

Han t�nkte: "En vacker dag kommer jag att beh�va kontanter." S� blev det.

Brian Epstein ordnade en fest f�r att fira "Sgt. Pepper".

Beatles hade velat g�ra-

-en film eller ett framtr�dande n�r albumet sl�pptes.

Brian hade b�rjat spela om pengar-

-och tog en massa tabletter, och han var p� glid.

Cilla Black sa till Brian: "Jag vill inte ha dig som manager l�ngre."

D� gr�t han och bad henne att stanna.

Brian var... homosexuell.

Folk som hade koll f�rstod det.

Det konstiga var att han...

Alla trodde att han gillade Paul, som var den s�ta i bandet.

Men han gillade John, som var mer macho.

Han brukade alltid f�rs�ka ragga upp killar som inte var gay.

Han s�p dem fulla och tog med dem hem till sig.

Han st�tte p� dem, och d� slog de honom.

Han nj�t av det, f�r han var masochist.

De d�r killarna brukade stj�la saker.

De stal ofta testpressar, som de s�lde till radio.

Han var r�dd att de skulle stj�la-

-Beatles-l�tar som inte var sl�ppta.

Brian hade inget att g�ra.

NEMS, Brians f�retag, hade blivit den st�rsta n�jesagenturen i v�rlden.

De representerade Beatles, Andy Williams, The Bee Gees-

-Cream, Donovan, Tony Bennett... Det hade vuxit fram under fyra �r.

Beatles hade ju slutat turnera.

Deras skivkontrakt var klappat och klart-

-s� managern hade inget att g�ra.

Nu v�nde de sig till n�n annan f�r r�d-

-om hur de skulle leva och tillbringa sin tid.

Brian b�rjade ta mer och mer droger.

Han hittade allt fler pojkv�nner och han var promisku�s.

Han br�t med Beatles lika mycket som de br�t med honom.

De b�rjade med transcendental meditation.

De skrev upp sig p� en kurs i Bangor.

Det blev uppst�ndelse n�r de �kte dit-

-till en skola d�r man utbildade instrukt�rer.

Det var d�r de fick veta att Brian hade d�tt.

Han hittades i sitt sovrum, av hemhj�lpen.

Hon sa att han brukade sova l�nge p� helgerna.

Hon sa att han var hemma hela kv�llen i g�r, vilket var ovanligt.

Mr Epstein hade m�tt d�ligt ett tag, och tagit s�mntabletter.

F�r en m�nad sen dog hans far pl�tsligt.

Hans v�nner hade f�rs�kt �vertala honom att ta ledigt.

Men i g�r hade han sagt: "Jag m�r j�ttebra."

Hans v�nner har varit h�r.

De har tr�ffat hans advokat, mr Jacobs.

En av v�nnerna sa n�r han gick: "Det var en olycksh�ndelse."

Han var olycklig. Han hade aldrig haft en partner.

Han hade haft flera pojkv�nner, men inget riktigt f�rh�llande.

N�r allt gick �t skogen blev han deprimerad.

Han tog tabletter och var sj�lvmordsben�gen.

Han hade gjort ett sj�lvmordsf�rs�k tidigare.

Han var v�ldigt deprimerad.

-Hur vill ni hylla mr Epstein? -Vi vet inte vad vi ska s�ga.

-Han var en av oss. -Orden r�cker inte till.

-Vad ska ni g�ra nu? -Vi �terv�nder till London.

-Hade Maharishi n�gra tr�stande ord? -Tja...

Meditation ger en sj�lvf�rtroende att klara s�nt h�r-

-fast vi inte har h�llit p� s� l�nge.

Det vi har pratat om nu handlar om-

-att d�den inte finns. Den �r bara fysisk.

Men livet g�r vidare, och man forts�tter leva.

Det �r inte en s� stor besvikelse som man kan tro.

Det �r en tr�st att veta att han har det bra.

I eftermiddags pratade Maharishi med er.

Vad gav han er f�r r�d?

Han sa att vi inte skulle bli �verv�ldigade av sorg.

Vi ska t�nka glada tankar om Brian-

-f�r de tankarna kommer att n� fram till honom.

-Hade han tr�ffat mr Epstein? -Nej, men han s�g fram emot det.

Man ser att John �r chockad. De var intagna av Maharishi.

Det var inget tidsf�rdriv. De trodde p� honom.

De hade kastats in i en kaotisk v�rld. Brian hade d�tt.

Det var...

Det finns stunder i allas liv n�r vi v�nder oss till n�t religi�st-

-eller till n�n filosofi och s�ker svar.

Det var det de gjorde.

Jag fick ett samtal fr�n en v�n, och jag kunde knappt tro det.

Jag minns att jag t�nkte: "Vad g�r vi nu?"

Det kom som en chock f�r alla. "Vad g�r vi nu?"

Jag minns att Maharishi sa till dem...

"Oroa er inte. Han har g�tt vidare till n�sta steg i livet."

"Var inte ledsna, f�r nu f�rvandlas han till..."

Han kom med tomma fraser, och tyv�rr blev Beatles intervjuade-

-precis efter att Maharishi hade gett dem det h�r skitsnacket.

De verkade k�nslokalla.

Brians mor och Brians bror, Clive-

-blev uppr�rda, men de menade inget illa.

Brian skulle ha �kt till Bangor, men han stannade hemma.

Samma helg bj�d Robert Stigwood �ver mig.

Brian var d�r, och vi tre satt och tittade p� sport p� tv.

Sen �kte vi till n�jesf�ltet Battersea.

Vi r�kte troligen lite gr�s, f�r jag minns att vi var fnittriga.

Sen �t vi kv�llsmat. Brian sa: "Ska vi �ta middag ihop n�n dag?"

Vi best�mde tr�ff n�sta kv�ll.

Vi k�rde till Islington och �t middag.

Sen �kte vi hem till honom.

Jag f�rstod snart att Brian ville att jag skulle sova �ver.

Men det ville jag inte.

Jag sa att jag skulle �ka hem, och Brian blev sur.

Han sa: "Kan du inte stanna �ver helgen?"

Men jag visste vad han ville, s� jag sa: "Vi tar det n�n annan g�ng."

N�sta dag bj�d han �ver mig, men jag skulle �ka till Irland.

-Vad vet vi om hur Brian dog? -Vi vet ingenting.

Jag pratade med Jo dagen efter.

De kunde inte... De visste inte ens att han var hemma.

Han skulle ha varit p� lantst�llet.

Sen hade chauff�ren ringt och sagt att ingen �ppnade d�rren.

D� �kte hon dit och hittade honom.

Jag f�rstod ingenting, f�r han var s� glad �ver att vara d�r.

Varf�r kom han hem efter halva helgen?

Men ingen vet hela historien.

-Ska jag ber�tta om mig och Brian? -Ja, g�rna.

N�r jag var i Irland ringde en v�n och sa att Brian var d�d.

Det stod i tidningen att han hade d�tt av en �verdos.

Jag hade v�rldens f�rsta telefonsvarare-

-som ett f�retag hade specialtillverkat �t mig.

Jag k�nde p� mig att n�r jag kom hem till London-

-skulle jag ha ett meddelande fr�n Brian.

Och mycket riktigt hade jag flera meddelanden fr�n Brian.

Han hade �kt till sitt lantst�lle.

Han hade l�mnat ett meddelande... "Sn�lla, kom till mitt lantst�lle."

Sen sa han: "Jag �r hemma. Kom �ver." Men jag var ju i Irland.

Meddelandena blev allt mer otydliga.

Han hade s�kert tagit s�mntabletter eller n�t annat-

-och gl�mt att han tagit en, och tagit flera.

P� det sista meddelandet sa han: "Jag �nskar att du var h�r."

Sen dog han. S� jag var inblandad i det.

Dumt nog skulle jag vara korrekt, s� jag raderade bandet.

Jag lyssnade inte p� det igen. Jag visste inte vad det skulle bli v�rt.

Brian hade varit en stor del av bandet.

Man t�nkte: "Vad kommer att h�nda nu?"

Men han hade spelat ut sin roll.

Han hade g�tt vidare till andev�rlden och de skulle n�n annanstans.

Det de f�rlorade var en sk�ld, som en skyddande f�r�lder.

Brians avtal var inte alltid det b�sta f�r Beatles.

Han utgick ifr�n tidigare avtal. Han ins�g inte att det h�r var n�t nytt.

Men han h�ngav sig �t att skydda dem.

Som n�r John sa att de var mer popul�ra �n Jesus.

Brian hade g�rna st�llt in USA-turn�n f�r att skydda dem.

Det gick inte, men han ville g�ra det.

Han hade fungerat som en sk�ld �nda sen f�rsta g�ngen de tr�ffades.

Han skyddade dem.

Och Brians grupp...

Peter Brown och de andra p� NEMS hj�lpte Beatles.

De betalade deras r�kningar och k�pte presenter till deras flickv�nner.

Brian kanske inte var s� bra p� att ta hand om det ekonomiska-

-men utan honom hade de inte blivit stora. Han trodde p� dem.

Sen s�g han till att h�lla alla snyltare borta.

Men han lyckades inte h�lla sina egna snyltare borta.

Han blev av med pengar, men inte Beatles.

Utan honom och hans f�rsiktighet n�r det g�llde pengar-

-flockades snyltarna kring dem.

En grupp beh�ver en skiljedomare n�r man inte �r �verens.

I "Help!" bodde de allihop i samma hus-

-men det var bara i filmen.

I en grupp utvecklas allas personligheter.

Man �r inte alltid �verens, men man f�r det att fungera.

Man kommer fram till en l�sning s� att man kan g� vidare.

Utan Brian hade de ingen skiljedomare.

De kunde inte g�ra n�t sj�lva. De hade alltid haft honom.

Han var det som h�ll ihop bandet vid den tiden.

De skakade av sig det snabbt och startade Apple.

De startade Apple f�r att sl� samman sina tillg�ngar-

-och slippa betala s� h�g inkomstskatt.

Men de gjorde ett misstag.

De gjorde det inte f�r att skydda r�ttigheterna till sin musik-

-utan de t�nkte bara kortsiktigt.

Det var ett skivbolag, som skulle ha n�gra sidor�relser.

Beatles var �ven intresserade av mode, s� de skulle ha en butik.

De skulle g�ra allt m�jligt. De skulle �ven ha ett kulturr�d-

-som skulle ge unga kreativa m�nniskor st�d.

F�r Beatles mindes tiden n�r de inte fick n�t st�d.

Beatles hade alltid f�tt st�d!

De hade Brian Epstein, George Martin och Dick James.

De hade tre personer som uppmuntrade dem allt de kunde.

Men, nej... De hade f�tt lida, s� de skulle hj�lpa andra lidande.

Jag intervjuade Paul, och han pratade om kommunistiska varuhus och s�nt.

Jag t�nkte: "S�nt funkar inte."

Jag var os�ker p� id�n, men jag sa: "Jaha, s� intressant."

Det kunde ha g�tt bra, men det gjorde det inte.

H�r har vi sommarens mode.

Bland �sk�darna satt George Harrison och John Lennon.

H�r �r en dr�kt i l�der som kostar 25 guineas.

Patti Boyds crepekl�nning kostar 9,5 guineas.

H�r har vi en vit sat�ngkavaj.

Jag jobbade p� Apple Boutique.

Jag jobbade d�r i tre m�nader innan vi reste till Indien.

Det var n�t helt nytt.

Det fanns prydnadssaker fr�n Indien och affischer med Ganesha.

Det var sp�nnande och annorlunda att jobba d�r.

Det �verensst�mde med hur vi k�nde p� den tiden.

Att v�rlden kan vara full av f�rg, och inte bara svartvit.

-Har de tr�ffat er �n? -Ja, i g�r.

Direkt n�r de kom hit tr�ffades vi.

Nu har vi umg�tts sen klockan tio, n�r de hade �tit frukost.

-Hur l�nge var de h�r? -I ungef�r tre timmar.

-Vad har ni gjort? -Vi har mediterat och pratat.

-Kommer de att klara kursen? -Det hoppas jag.

Vad ska de g�ra f�r att klara det?

De m�ste ha en djup och klar upplevelse av att existera.

En l�kare hade sagt att jag hade halsfluss, men det var n�t annat.

John och Cynthia kom och h�lsade p� mig.

John hade gjort en teckning till mig, av en indisk man med turban.

Han spelade fl�jt och satt med benen i kors.

En orm kom upp ur en korg.

Det stod: "Med hj�lp av alla inre och yttre krafter"-

-"f�rdriver jag h�rmed din halsfluss. Kramar fr�n John och Cyn."

George pratade om att han hade tagit LSD.

Men det var som att bestiga ett berg och bara se fler bergskedjor.

Han ville f�rs�ka utforska andligheten utan droger.

Sen fick de ju en paus.

De fick vara tillsammans p� en lugn plats.

Maharishi var inte den f�rsta som kom in i deras liv.

Jag tr�ffade bandet varje kv�ll p� The Scotch of St. James.

De hade tr�ffat en annan s�n person. Maharishi kom in senare.

Efter ett tag ins�g de att den f�rsta personen inte var s� bra.

S� de �kte till Indien med Maharishi-

-som sen visade sig vara n�got av en bluff.

Men han bokade fina hotellrum.

Det �r fint att ta sig an indisk mysticism-

-men �nd� bo p� lyxhotell.

N�r de �kte till Maharishi i Indien...

Maureen, Ringos fru, var livr�dd f�r insekter.

Hon k�pte sparkdr�kter f�r vuxna-

-s� att de inte kom �t henne.

Richie, som hade k�nslig mage efter att ha varit sjuk som barn, sa:

"Kan du k�pa magmedicin? K�p flera liter."

"Och fyll en resv�ska med vita b�nor i tomats�s."

S� jag fyllde en hel resv�ska med magmedicin och...

Tv� veckor senare kom de hem. Jag sa till Maureen: "Ni var borta l�nge."

"Tog de vita b�norna slut?"

Konceptet f�r Apple hade utarbetats innan Brian dog.

Han var orolig eftersom han inte hade f�tt vara med i planeringen.

De h�ll honom inte utanf�r, men projektet var inte hans initiativ.

Jag hade h�rt talas om Apple innan Brian dog.

Det fick honom att k�nna sig utanf�r.

N�r de skapade Apple... Vi brukade �ta lunch p� kontoret.

Vi hade en egen kock.

Paul kom in en dag. De hade f�rlorat pengar.

Han sa: "Det ska komma in en kille"-

-"och ber�tta vad som �r fel med v�r aff�rsplan."

Det var Beeching. Han kom �ver p� lunch.

Han skulle ber�tta vad vi gjorde f�r fel.

De �t lunch ihop.

Jag f�rde anteckningar under m�tet.

Han tittade p� Paul och sa: "Jag kan inte vara till n�n hj�lp."

"Jag arbetar f�r mycket st�rre f�retag �n Apple."

Paul sa: "Oj, j�sses."

Jag tittade p� Paul och sa: "Ja, precis."

De hade goda och galna id�er. De ville ha en skola och ge ut b�cker.

De uppmanade folk att skicka in sina dikter och romaner.

Sen hade de hela rum fulla av papper. De var inte f�rberedda p� det.

�ven h�r l�g Beatles i framkant. De tog kontroll �ver sin produkt.

Det g�llde skivomslagen och hur saker och ting s�g ut.

Sen g�llde det materialet, men det var inte samma summor som i dag.

Ett problem med Apple och allt som h�nde d�r var...

De hade pengar, frihet och id�er fr�n Indien och Maharishi.

De hade en massa snyltare, och s�na brukar vara bra p� det de g�r.

Det var som Magic Alex, som ville skapa tapeter med mikrofoner-

-som skulle ge v�rldens b�sta ljud.

John var �vertygad om att han kunde trolla.

De var ganska... Vi var naiva allihop.

Allt var s� nytt.

Men det var trevligt att de inte var sj�lviska.

N�n kunde s�ga: "Jag g�r god vaniljs�s."

D� sa John: "Vi ska �ta det varje dag." Alla kunde f� jobb d�r.

Det blev fullt av medelm�ttiga m�nniskor d�r.

Apple Boutique gick samma v�g. De tog in alla m�jliga kl�der.

Inget av det de f�retog sig gick att s�lja.

Neil var otroligt samvetsgrann, och en fin m�nniska-

-och Peter jobbade h�rt.

Kontoret drevs v�ldigt friktionsfritt och effektivt.

Mitt kontor l�g mellan Neils och Peters.

Neil och Mal hade b�rjat med "Long and winding road".

De pratade in gamla minnen p� band.

Jag sk�tte all korrespondens med USA-

-och f�rs�kte f� tag p� gamla filmklipp med Beatles.

Det var s� vi fick tag p� allt fr�n USA.

En kv�ll gick jag f�rbi p� Neils sida.

Neil och Mal satt vid brasan.

Jag fick kl�ttra �ver... Det h�r borde jag inte s�ga.

Derek Taylor l�g p� golvet och pippade, och jag kom inte f�rbi.

Den tecknade figuren driver med Maharishi. �r ni klara med honom?

Vi har kommit f�rbi den fasen.

Han �r trevlig, men vi tr�ffar inte honom l�ngre.

Jag trodde att han var en bluff fr�n f�rsta b�rjan.

Problemet var... John gick verkligen upp i saker och ting.

Han var l�ttledd.

De hade haft en skyddad tillvaro s� l�nge.

Jag t�nkte: "Den h�r mannen �r en bondf�ngare."

Jag tror s�kert att meditation kan vara nyttigt-

-men jag tror inte p� det.

Beatles trodde p� det andliga.

De ville sprida det vidare.

Maharishi s�g att Beatles var k�nda i hela v�rlden.

De kunde sprida hans budskap.

Planen var att starta en meditationsverksamhet i London-

-som Beatles skulle vara delaktiga i.

Patti hade dr�mt om Maharishi och sett honom i ett annat ljus.

Och sen var det n�t som h�nde med Mia Farrow.

Det var m�nga d�r, men vi var l�ngt ute i ingenstans.

Man levde ett annat liv.

Vi mediterade i sex, sju timmar - ibland hela dagen.

Det var n�t helt annat �n vad vi och Beatles var vana vid.

Maharishi fick d�lig publicitet.

Han var of�rarglig. Han s�g bara lite konstig ut.

Men nu f�r man inte s�ga s�nt. P� den tiden f�rl�jligade man honom.

Han sa bara oemots�gliga saker, som att man ska �lska varandra.

Det var ett utvidgande av hippiefilosofin.

Stackars Maharishi fick veta att vi skulle �ka.

Han satt och tittade p� oss, och en man h�ll ett paraply �ver honom.

Han sa: "Varf�r ska ni �ka?"

John ska visst ha sagt, men det minns jag inte...

"Om du �r s� kosmisk borde du v�l veta varf�r."

Apple-butikens nedl�ggning, juli 1968

Beatles butik ska st�ngas. De s�ger att de �r tr�tta p� den h�r leksaken.

Jag �r alldeles skakig. Jag blev inknuffad.

-Var det mycket folk utanf�r? -Jag har aldrig sett n�t liknande!

-Vad f�r slags kl�der letar du efter? -Vad som helst som �r fr�sigt.

-Varf�r �r du h�r? -F�r att allt �r gratis.

-Hade du handlat h�r annars? -Nej, det �r f�r dyrt.

-Vad s�ker du? -En kl�nning eller ett par byxor.

-Skulle du ha handlat h�r annars? -Ja, jag brukade handla h�r.

Jag gillar butiken.

Man m�ste fr�ga sig...

Hur l�nge skulle f�rh�llandet mellan bandet och deras manager h�lla?

Sen kom Yoko Ono in i bilden.

Hon hade stort inflytande, speciellt p� John.

Sen blev Beatles ett f�retag. Sen kom Alan Klein in i bilden.

Sen ser man hur den h�r lysande popgruppen st�ndigt f�r�ndras.

Jag anser att det �r en perfekt skiva.

Den betydde s� mycket, och det g�r den fortfarande.

Det �r v�rldens b�sta rockalbum.

Inga av Beatles skivor �r d�liga. Alla �r lysande.

Men det h�r �r min favorit, f�r att jag var med p� hela resan.

Det var revolutionerande vad g�ller konceptet och omslaget.

Det blev enormt stort f�r att de kunde g�ra reklam p� ett nytt s�tt.

Sen var alla f�ngslade av dem. N�stan ingen kritiserade dem.

Alla tyckte att allt var genialiskt.

Det var ett m�sterverk, som en popsymfoni.

Kontinuiteten var underbar-

-fr�n f�rsta l�ten till slutet.

L�tarna gick in i varandra.

Beatles har n�t f�r alla hum�r. Det �r v�rldens b�sta skiva.

Det �r fantastiskt. Vad finns det mer som har h�llit i 50 �r?

Hur m�nga generationer lyssnar fortfarande p� den?

Lyssna p� skivan i mono, inte i stereo.

Beatles var inte d�r n�r skivan mixades. De var i Indien.

De lyssnade p� den och tog alla beslut i mono.

Det �r det viktigaste jag kan s�ga.

N�r man f�r en skiva och... Det h�r var m�nga �r sen.

Det fanns en, tv� eller tre l�tar p� skivan som man verkligen gillade.

Resten av l�tarna var bara med.

Man hoppade �ver dem, p� den tiden n�r man gjorde det sj�lv.

P� Beatles skivor var det tv�rtom - man gillade n�stan alla l�tar.

De f�ngade det �gonblicket. De var perfekta.

De drog med sig alla andra, som ett lokomotiv.

Om de hade haft med "Penny Lane" och "Strawberry fields"-

-hade det blivit v�rldens b�sta skiva.

Ibland t�nkte jag: "Jag kan knappt tro att det �r p� riktigt."

Men jag visste att musiken skulle h�lla f�r evigt.

Man f�r en inblick i en tid i f�r�ndring.

Beatles ger en inblick i 60-talet-

-och i v�stv�rlden och hur den f�r�ndrades.

Det �r tidl�st. Folk studerar fortfarande Shakespeare.

Med Beatles fanns det �ven en trivselfaktor.

Om man �r deppig ska man lyssna p� Beatles.

D� ser man v�rlden i ett b�ttre ljus. Deras musik har helande krafter.

Fyra killar... Det fungerade och de hade talang.

Det kommer aldrig att komma ett band som dem.

Brian Epstein blev intervjuad i Liverpool Echo.

Han sa: "Beatles blir st�rre �n Elvis." Alla skrattade.

"Hur kan n�gra l�derkl�dda killar i ett litet band fr�n Liverpool"-

- "bli st�rre �n Elvis?" Elvis var ju v�rldens st�rsta artist.

Men han fick r�tt.

Han s�g n�t som vi inte s�g. Beatles tyckte att det var pinsamt.

"Skulle vi bli st�rre �n Elvis?" Men Brian hade r�tt.

Karisman och uppst�ndelsen som namnet Beatles skapar �n i dag...

Var man �n �r:

Mexiko, Sydamerika, Japan, Tyskland...

Om man n�mner Beatles p� en liten � i Samoa blir folk euforiska.

Det �r det de har l�mnar efter sig.

Ingen vet om n�n kan �vertr�ffa det.

Men det �r fint, och det var underbart att ha varit en del av det.

538 dagar efter "Sgt. Pepper" sl�ppte Beatles ett dubbelalbum.

Skivan blev listetta i hela v�rlden.

�vers�ttning: Helena Lagerholm www.btistudios.com