Original subtitles

Hallå? Vad gör du?

-Vem är du? --Jag är du. Sen.

-Va? Sen? -Jag kommer från framtiden.

-Vad gjorde du i mitt rum? --Jag ville varna dig.

-För vad? --Jag har bråttom.

-Min tid i din nutid är begränsad. -Okej, jag fattar.

Jag kan bara vara här en kort stund. Sen måste jag till framtiden.

Säg vad det handlar om då.

Jo, det är så här... Vad fasen var det nu igen?

Jo, just det. Du är på väg att göra ett val.

Och det valet är inte bra. För dig.

Det blir ju för mig också, fast...

i framtiden. Vad handlar det om? Vilket val?

Jo, du kommer att... Fan, nu börjar tiden ta slut.

-Säg bara vad det är för val! -—-Helt rätt, det här är viktigt.

Du får absolut inte... Det här är viktigt...

Vilket val är fel? Vilket är rätt? Hallå?

Följer du med oss i bilen eller tar du bussen? Sune? Hallå!

-Va? -Åker du med oss eller tar du bussen?

-När ska ni åka? -Nu. Om två minuter.

T minus 10 seconds.

Varför ligger det 800 jackor i hallen?

--Jag tar bussen. Sophie också. --Då kan du plocka in i diskmaskinen.

-Va? Nej, kan inte Anna göra det? -Nej, jag ska också med.

Vad händer? Gick nåt sönder nu?

-Vänta. Jag följer med. -Okej, men skynda på nu då.

-Då drar vi. -Vet Sophie att du inte tar bussen?

Just det. Eller...åk, ni. Jag tar bussen.

--Okej. Då får du låsa. -Ja.

Vänta!

Stanna, stanna! Jag tror jag ångrar mig lite.

Vänta!

-Pappa, kan du stanna? -Nej!

Nej, det är okej.

Ni fick rösta på vår roliga grej den här terminen och vi har ett resultat.

Jajamänsan. Det blir...

Är det okej om jag...? - Det blir...

Vad var det vi sa nu igen?

-Krig? Nej. -Resan.

--Ja! Det blir Hemliga Resan! -Ja!

Det betyder två saker: ta eget ansvar och gör som vi lärare säger.

-Och semester från mamma och pappa. -Vart är det vi ska då?

Det är det fina med Hemliga Resan. Den är hemlig. Destination okänd.

Ingen vet vart vi ska, vad vi ska göra, inte ens era föräldrar.

Den enda som vet är Tove och...

-Jag måste ju veta vart vi ska. --Det vet du. Jag berättar igen sen.

Så jag får alltså veta efter lektionens slut.

Då kan ni komma och fråga mig om vart vi ska och vad vi ska göra.

-Men det är ju hemligt. -Precis, det är hemligt.

Så ni får inte veta nånting. Jag kommer vara tyst som muren.

--Men då ska jag fortsätta med mitt. --Ja.

Hej, gubben. Hur gick det i dag? Vad har ni röstat fram?

--Destination okänd. -Det var väl det du ville göra?

Den 5:e? Då ska morfar gifta sig. Hela familjen ska på bröllop.

-Va? Skämtar du? -Nej, det visste du faktiskt om.

Jag orkar inte mer! Gud, ge mig styrka!

Ja. Eller en almanacka kanske. Känn efter och bestäm hur du gör.

Har du bestämt dig, gubben?

Jag har bestämt att...jag följer med.

-Till bröllopet eller klassresan? -Till...

...bröllopet.

Bra. Det blir jättekul och morfar blir superglad. Jag ringer honom nu.

-Skönt att ha bestämt sig, va? --Ja...verkligen.

Du glömde stänga... - Vad är det med Sune egentligen?

-Klassisk fomo. -Vad sa du?

Du glömde stänga kylskåpet. Vad är problemet med det?

Kul att så många föräldrar kunde komma loss mitt på en vardag.

Det kändes viktigt att samla upp alla frågor som dykt upp inför resan.

Fråga på. Inga frågor är för dumma. Som "Vad kan man äta i skogen?"

Man kan äta precis vad som helst.

Till exempel havsörn...får man ju inte äta. Men man kan äta.

Eller så kan man bara ta helt vanliga frågor som vi fått på mejl och så.

Det är toppen att barnen inte har några skärmar.

Sune. Var är dina föräldrar?

De kunde inte komma loss, så de bad mig ta anteckningar.

Vi hör vad ni säger och tar till...

Ursäkta. Oj, vad många. Ja, det är den här resan, just det.

-Får Sune skippa sista lektionen? --Varför det?

-Det är morfars bröllop. -Va? Nej!

Det har vi pratat om. Du har själv packat väskan.

Jag förstår inte. Jag har klassresan i helgen. Väskan var till det.

Du är helt virrig nu, mamma.

Kan ni diskutera ute i korridoren? Så kan vi fortsätta det vi gör här.

-Det där var ju sjukt pinsamt! -Verkligen. Vad håller du på med?

Jag har ångrat mig. Jag vill inte komma med på bröllopet.

Okej, fine, då gör vi så. Du får ringa morfar och berätta det.

-Nej. Kan inte du göra det? -Nej. Okej, då får du följa med.

-Ni kan vara helt trygga. -Det var en sak till här...

Pengarna som man har betalat in till klasskassan...

-Konstigt när Sune inte ska med. -Hur menar du nu?

Det är som att vi går ut och äter och jag beställer kassler--

-och du tar skaldjursplatå-

-eller två och en dyr efterrätt, flamberat eller vad det nu är...

-Hej, morfar. Det är Sune. -Hej, Sune!

Mitt favoritbarnbarn.

Så bra att du ringer. Jag har en liten fråga till dig.

-Kan du bli min best man? -Vad betyder det?

Du ska ge mig ringen. Du är viktigast på hela bröllopet.

--Jaha. Vad kul. -Vad glad jag blir, Sune!

Du ringde. Ville du nånting?

Ja...jag tänkte bara säga att jag nog tar med mig en jacka.

Men det är väl bra.

Det kan ju bli kyligt.

--Jag har swishat pengarna till dig. --Okej.

Får jag bara kolla så att det...? Ibland, det blir...tekniken...

Så det inte är nån skärmdump. Nej.

Då kan du stryka mig också från mejllistan där.

Hela den där har ju gått bananas.

Det ska bli jättekul att gå på bröllopet.

Du följer med? Jag vill inte se några sura miner.

-Aldrig mer. Nu har du bestämt dig. -Vänta. Jag måste säga till Sophie.

--Skynda dig in och gör det då. -Ni har skämt ut mig tillräckligt.

-Då gör jag det. -Nej!

-Nu åker vi. -Vänta.

--Sune, trafiken... --Ja, Sune, nu!

Vi fick tillbaks pengarna.

Lite plåster på såren eftersom morfar ruinerat halva släktträdet.

Så farligt är det inte.

Det är lite väl spontant att gifta sig så där plötsligt.

Bra. Då vet vi att du tycker det.

Kom nu, barn!

Nu är den upp och ner. Vänd.

Du måste skämta.

Helvete! Fan!

Här kommer Inger. Hon är jättepigg. Vi vet inte hur länge hon kommer...

Det är ju vattengymnastik och chiafrön och allt möjligt.

-Du har aldrig träffat henne. -Vänta lite, jag måste bara...

Va, Karin? Det var väl snyggt?

Du vet att den inte drar mindre för att du tankar mindre, va?

-Bilen drar inte mindre för att... -Nu åker vi!

Nu lyser lampan. Det är helt tomt. Vi måste stanna.

Man kan köra 20 mil fast lampan är tänd...

-Hur gick det? Är nån skadad? --Hur rider du egentligen?

Barbacka. Alltid. Så lite som möjligt mellan min kropp och djuret.

-Pappa, ser du vad jag ser? -Nej, oftast inte, Håkan.

-De verkar känna varann. --Ja.

Det bor väl åtta personer här, så det vore konstigt annars.

-De känner varandra väldigt väl. -Ja, eller... Jag går och hälsar.

Vad säger klassen om att du undviker resan?

Undviker? De säger ingenting.

När du är borta låter det annorlunda, kan jag ju säga.

Okej. Vad säger de då, menar du?

Du kan inte sova borta, är mörkrädd, kanske att du kissar i sängen.

Hej. Ni känner varandra kanske?

-Det här är Rudolf. --Tjena, hej. Matte.

Det är jag som är Karins man. Du ser våra tre barn där i bilen.

-Har du några barn”? -Ja, jag har en liten tjej.

-Vad heter hon då? -Hon heter Karin.

Okej? Fint namn. När får man träffa henne då?

När som helst. Hon red ut i skogen för nån vecka sen.

Hon bara bestämmer sig och drar iväg. Precis som du alltid har gjort.

-Vet man vem hennes mamma är? -Hon stack, lämnade oss.

--Vad jobbigt. Tråkigt att höra. --Men du blev kvar här?

Ja. Svårt att flytta härifrån.

Det är väl svårt med jobb så här ute på glesbygden? Mycket arbetslöshet?

Jag jobbar som veterinär och lever mitt drömliv med allt jag behöver.

-Nästan. --Okej...

-Vad gör du då, Rudolf? --Skatteverket.

-Hoppas du har koll på bokföringen. --Det har jag nog.

En kille i min klass hette Tony och hade opererat bort tonsillerna.

Han kallades "Tonsill-Tony". Han hette inte ens Tony, utan Poine.

-Hette? --Ja, han bytte namn till Korri.

Korri... Vi har kanske en trevligare klass än ni har.

-Vad sa du? --Jag vet inte.

-Vi ska åka. Trevligt och härligt... -Karin...

--Jag visste att du skulle komma. -Den här är ju helt lös.

Vem ska betala för det då? Zorro eller?

-Hallå! -Hej, pappa.

Vad roligt att se er. Tjena, Rudolf.

Och viktigast av allt... Sune, my best man.

-Hej, morfar. -Hej. Det är jag som är Inger.

-Trevligt att träffas äntligen. -Nu är det ju dags för bröllop.

Ja, till slut. Var ska ni ha bröllopet?

--I bygdegården. -Står den kvar fortfarande?

Javisst. Man ser inte havet-

-men man får röja lite grenar, så blir det ganska ljust och fint.

Och vi ska ju ha äkta champagne och stråkkvartett.

--Det låter ju superhärligt. -Superbilligt också.

--Jag ska köra ner lite grejer dit. -Vi kan hjälpa dig, Helmer.

-Det behövs inte. -Jo, vi hjälper dig.

Hallå? Hej, det är Sune.

Hej.

Jag tänkte bara... Det blev lite konstigt där.

-Jaha? --Jag var tvungen att följa med hit.

--Tror du mig inte? -Andra här kanske inte gör det.

-Vad menar du? -De tror väl att du är mörkrädd.

-Nej, du måste säga till dem... -Jag måste gå nu, Sune.

Vad håller du på med?

Vänta, Sophie! Jag kommer på klassresan.

Vi ses i morgon. Du kan hälsa alla det.

Okej. Hej då.

--Jag måste dit. -Har du nån plan?

En plan? Ja, jag har en plan. Jag ska...prata med mamma.

Modigt. Djärvt. Galen plan!

-Men jag menar, det här... --Det här är en fin inramning.

--Okej. De ska gifta sig här inne? --Japp.

-Varför då? -Tja...

--Usch, det luktar. --Ja, det är mögel.

-Det är det? Vi... -Hur gick det med grenarna, pappa?

Nej, det var ingen bra idé. För det ska gå genom föreningen.

--Vem säger det? Är det Cissi? --Nej. Jo...

--Jag ska prata med henne. -Vi låter det vara som det är.

-Cissi? -Hej, Karin. Vad roligt att se dig.

-Detsamma, verkligen. -Det kunde man inte tro, va?

Din gamla pappa gifter sig igen. Jag tycker inte du ska skämmas.

Varför skulle jag skämmas?

Du är så härlig. Vad gör det att folk viskar om att han är för gammal?

-Pappa vill ta ner några grenar här. --Ja, jag vet, men det går ju inte.

Allt kan inte ske på din pappas vis. Du vet hur folk viskar och skvallrar.

-Det vet jag verkligen. -Med alla smeknamn du hade.

-Vad då för smeknamn? -"Studsbollen", "Fladderfejset".

Du kunde ju aldrig bestämma dig för nånting, precis som din pappa.

Ni är så härliga på det sättet. Så fladdriga, fram och tillbaka.

Mamma? Jag har ångrat mig lite. Jag vill inte vara med på bröllopet.

-Vänta lite, Sune. -Det här är Helmers barnbarn.

-Vi får se om det blir nåt bröllop. --Det här med grenarna...

Där är svaret nej. Nu måste jag springa, så jag vill ha en kram.

Så - Kom nu då. Ja, kom.

-Jag vill åka tillbaka till klassen. -Skämtar du?

-Kan du skjutsa mig till stationen? -Vad är det med det här velandet?

-Kolla, det går... -Ta bort! Jag är trött på skärmarna.

Kan du bestämma nånting själv? Ta en pilbåge, spring ut i skogen.

--Lev där till november kanske. --Jag säger ju bara...

Jamen, åk på klassresan. Åk. Men ta dig dit själv, om du vågar.

Okej, jag rymmer. Så får du aldrig se mig igen.

Jättebra. Ett beslut äntligen. Tack. Lycka till!

--Du hade rätt, jag behöver en plan. -Nu snackar vi.

-Hur gör vi då? -Hm? Okej.

Uppdrag: ta dig till busshållplatsen.

Klädsel: tactical combat. Du måste ta dig förbi alla vuxna.

Du avleder dem genom att skjuta med en flare gun.

Tre, två, ett.

Alla springer dit. Du lägger dig försiktigt på en longboard.

Du skejtar ner till bussen.

Du tar tag i underredet och spänner fast dig med karbinhakar.

Du tappar nästan taget, för du är lite klen i armarna.

Vid ett rödljus stannar du precis bredvid skolbussen.

Då släpper du taget, rullar över till den andra bussen.

Dags för repeller gun. Du levererar en episk line.

Hej, Sophie. Jag är här nu.

Jag älskar dig, Sune. Nu och för evigt.

Du ler på fyra olika sätt. Weird. Sen tungkysser ni varann.

Sen burnar ni ut i den amerikanska öknen.

Men det är så tråkigt där, så ni åker till...månen i stället.

-När ni har landat på månen... -Så kommer vi inte att göra.

-Vi kollar när bussarna går. -Ja, vi kollar när bussarna går.

-Har ni pratat om vem kvinnan är? -Snälla, få inga konstiga idéer nu.

Jag får inga konstiga idéer.

Hej. Vad fin hon är, Inger.

Tack, Rudolf. Vad glad jag blir.

Ja... Vad var det jag skulle säga egentligen?

Ehh...

Jag blir nyfiken när det dyker upp en gammal kärlek från ingenstans.

Så nu får du berätta allt. Allt du vet om henne vill jag höra.

Vad hon heter i efternamn, vad hon gjort innan. Var kommer hon ifrån”?

-Vad har hon jobbat med? -"Vad har hon för personnummer"?

-Kan du det? -Nej.

Det är det som är det härliga. Jag vet knappt nåt om vad hon gjort.

--Jag vet inte ens var hon bor. -Du vet inte var hon bor?

Helmer, det här kanske låter lite...

Jag måste höja ett varningens finger. Det finns kvinnor där ute som...

Nej, jag vill inte höra på detta. Jag tror inte på dig.

-Helmer, det är... -Nej!

Det är nåt som inte stämmer med Ingers adress.

Var jag för hård mot Sune? Jag måste säga förlåt till honom.

--Skuldsanering är ingen vacker syn. -Det är inte för sent med i morgon.

-Bussen går om åtta minuter. Åk nu. -Mamma och pappa är precis här under.

-De ser oss. Men vad gör du nu? -Du blir liksom en vinsch.

Snurra långsamt, så hissas jag ner och hämtar en stege.

-Vänta, vi... -Håll emot nu, Sune!

Dåligt samvete får inte driva mig. Jag får inte skälla och säga förlåt.

-Snurra nu! -Det är för tungt! Jag sugs ut!

-Fortsätt snurra! -Vänta, det kommer nån.

Du måste skämta!

Åh, Sune. Vad bra att du var vaken.

--Du vet att det spökar här uppe? --Ja.

--Jag vill prata med dig. Har du tid? -Absolut.

Du ska ju vara best man. Du vill kanske se ringen du ska överlämna.

Du tar upp den när prästen säger det och så ger du den till honom.

-Fin. -Mm. Känn.

Nej, det behövs inte. Jag känner med ögonen.

-Inger blir superglad. -Nej!

-Vad? --Jag har glömt att gravera den.

Åh nej.

Men, Sune, hur är det? Du verkar lite...

Är det nåt som tynger dig? --Det kan man säga. Det är min bror.

Ja, det är inte lätt att vara äldst alltid. Jag vet.

Behöver du prata om det, så vet du, så har du alltid mig.

-Tack, morfar. Nu måste jag sova. --Ja, jag också. God natt nu, Sune.

Woah!

--Såg det konstigt ut? -Ja.

Det kändes konstigt, men det var inte konstigt. Det var ett tv-spel.

Jaha? Jaha. Ja, god natt.

-God natt. --Jag har ont i bröstkorgen!

-Självklart bor Inger hellre här. --Du ska släppa det här med Inger.

Titta mig i ögonen och säg efter: "Jag släpper det här med Inger nu."

Okej, Karin, jag släpper det här med llng...er...nu...

--Men vad fan...? -Vart ska du nu?

Jag släpper det ju nu.

--Vad gör du? -Jag ska måla om.

Nej, du ska gå och lägga dig!

-Har vi missat bussen nu? -Bussen?

Jag fick en livshotande kotförskjutning. Tyst!

Vi släcker och sover nu.

Hon träffar två gubbar samtidigt. Mysigt. Snart inte lika mysigt.

Nu kommer de att tro på mig.

-Vad gör du? -Vi har fått en ny chans.

Mamma ska till stan och hämta nåt. Då gömmer du dig i bilen.

-Och sen då? -Ta tåget till klassen, kyss Sophie.

Sen är du skyldig mig ett Lego Ninjago varje månad resten av livet.

-Hej, Inger Olsson. -Hej.

Inger, Inger, Inger, Inger...

-Så det här är ditt andra hem? -Vad menar du?

--Jag såg killen som gick härifrån. --Aha, jaha.

-Ska du gifta dig med honom också? --Det vore olämpligt.

-Det är min bror. -Råkar han bo i det här lyxhuset?

Nej, i Australien. Han är här för bröllopet. Det här är mitt hus.

Så nu bor du här? Lite märkligt, eftersom det är en massa foton på...

På mig.

Ja, just det.

-Ja... Undrar du varför jag kom hit? --Ja, det gör jag faktiskt.

Jag ville säga att jag tycker att det är härligt att ni ska gifta er.

-Då har jag sagt det. Det var skönt. --Rudolf.

Jag är inte dum, jag förstår. Du tror att jag ska lura Helmer.

Nej, hur kan du säga så? Jag blir sårad faktiskt.

Han vill tro att han betalar det, men han har inte så mycket pengar.

Nej, det har han ju inte. Men det verkar ju du ha.

Jag har ju inga egna barn. Så då blir det ju mer till er.

Ja, jo, så är det ju.

-Berätta inte det här för Helmer. -Nej, självklart.

Jag vill göra det själv. Efter bröllopet.

--Helvete! -Vad är det?

-Ingenting. Jag måste åka nu. -Då kan jag ju åka med dig.

-Anna. Du måste hjälpa mig. -Ja?

Det är lite pinsamt, men jag behöver fixa en sak med min vigselring.

-Så jag tänkte låna er bil. -Prata med pappa...

-Berätta inget för Inger. --Jag är inte så bra på att ljuga.

Du ska absolut inte ljuga. Du ska bara inte berätta. Jättebra.

-Håkan! --Ska inte du åka snart?

Har du sett Sune? Jag måste säga förlåt.

-För sent. Han har flyttat hemifrån. --Sluta nu, Håkan.

Hans säng var tom i morse. Han ville aldrig komma hem och träffa mamma.

-Så sa han. Han pratade om Berlin. -Vad snackar du om?

Jag säger inte nånting. Han är borta.

Sune? Nu får du komma fram, Sune!

-Det där var kanske lite onödigt. -Nu måste vi gömma dig i bilen.

-Roligt att se om Helmer är vaken. -Nej!

Kan du hjälpa mig rulla in däcken? De ska in där egentligen bara.

-Va? -Supergulligt, tack!

-Rudolf! -Vi letar efter honom med min bil.

--Jag brukar inte vara så här orolig. -Nu åker vi och hittar din son.

Var har du varit? Sune är borta. --Ja, jobbigt. Var är Helmer?

-Inne och tar en dusch, tror jag. -Bra.

Vad är det för fattigmansvimplar?

Det är ju en glädjens dag. Då kan vi inte ha sånt krafs!

-Jag hämtar bilen, så ses vi. -Tack. Himla schysst.

--Jag tog med den här. -Vad är det här?

-Bajonett. Om du stöter på en björn. -Chilla med vapengrejen.

Helmer?

Helmer? Är du där inne? Jag hade helt fel om Inger.

Hon är en fantastisk kvinna som du ska dela resten av livet...

-Vad gör du här? Var är morfar? -Han har åkt.

-Åkt vart? Var han arg, ledsen...? --Jag fick egentligen inte säga.

--Helvete! -Vad har hänt?

Jag har skickat en dum grej om Inger och nu har han stuckit.

--Säg inget till mamma. --Jag gillar inte att ljuga.

-Vad händer? -Jo, morfar har åkt...

--Men kan du sluta! --Aj!

-Vad gör du? -Hon är dum i huvudet.

Man blir lite dum under puberteten. Det är ju hormoner och sånt där.

I den åldern var jag helt dum i huvudet. Det är jag fortfarande.

-Var är Helmer? -Bruden behöver inte veta allting.

Brudgummen får ha lite hemligheter.

Ge mig filten. Du skulle ta en filt som jag kunde gömma mig under.

-Men det är ju en filt. -Nej, det här är en löpare.

Hur ska jag gömma mig under det? Mina ben sticker ju ut.

Tyst! Det kommer nån.

-Helmer! Helmer! -Vad gör du?

Vi har en ångrare. Helmer tänker smita från bröllopet och har rymt.

Vad då? Hur då?

Vad då, vad då? Hur då, hur då? Jag vet inte hur...

Men vad fan...? Helmer!

Karin! Kommer du eller?

Helmer! Stanna bilen!

Helmer! Fan!

Vi åker efter med Matte. Stanna och ta hand om Inger.

Nej, absolut inte. Det får... Anna, Anna får göra det.

-Vad händer? Du puttade in mig... --Jag hinner inte prata om det nu.

-Ta det lite lugnt nu. -Kan du lyssna i stället, snälla?

Inger får inte veta att morfar rymt. Uppehåll henne.

--Jag tycker inte om att ljuga. -Du ska säga vad som helst bara.

Då säger jag att du sa nåt dumt till morfar och väntar på honom.

Perfekt. Nej, du får inte säga nåt. Inger får inte veta vad jag sa.

-Jag vill också åka ambulans! --Vi drar, kom igen.

Kom nu.

Tänkte ni åka utan mig? Vad tänker ni ens på?

Hej, Anna.

Nej!

-Vad gör du här? -Vad gör du här?

Jag ska till stan och fixa en grej. Vad gör du här?

Jag tänkte bara hänga med dig lite.

Få tid att snacka lite innan. Det är ju stort att vara best man.

-Vet mamma och pappa att du är med? --Ja, så klart.

--Sune svarar inte. -Inte din pappa heller.

Jag måste förstå vad som händer. Varför skulle pappa ha ångrat sig?

Han var ju hur glad och kär som helst i går.

Ingen aning faktiskt. Han är ju lite gaggig.

-Nej, inte röra den! -Vad är det?

--En bedövningspistol för hästar. --Vad skulle hända om jag sköt pappa?

-Indragen veckopeng livet ut. --Jag får ingen veckopeng.

-Han skulle vakna efter bröllopet. -Skjut mig. Nej, jag skojar!

-Så du ska in till stan, alltså? -Ja, precis.

-Där kan man åka till Glimmerdagg? --Javisst.

--Men var är Helmer? -Han är död.

-Va? -Nej, det är han inte. Alla kommer.

--Men vart skulle de? -De skulle...hämta mat.

--Nu? --Ja, det behövdes lite extra.

Okej. Men Karin skulle ju hjälpa mig med håret. Har du hennes nummer?

-Hon sa att jag skulle göra det. -Va? Kan du det då?

Absolut. Jag har ju gått hair design. Sa inte mamma det?

-Nej. Men vad kul. -Tycker du?

-Nu kör du ju sjukt långsamt. -Så bråttom har vi faktiskt inte.

Nej, men...

-Vad är det fortaste du har kört? -Ja, jag har väl varit uppe i 140.

Då hade mamma rätt. Att du är lite feg, faktiskt.

Feg? Ska hon säga! Man ska inte köra för fort.

-Feg, sa du? -Bra, morfar!

--Roadtrip! --Roadtrip!

-Varför tankar han bara 10 liter? --För att han är ett freak.

Kolla, reservdunk! Nej, tom.

-Vi går till min båt och tar bensin. -Vi kommer aldrig att hinna.

Åh!

Jag är jätteglad att du bryr dig så, men bröllopet är sent i eftermiddag.

-Det är kört. -Vi kan alltid lifta till Göteborg.

Vänta, vad sa du? Är det dit vi är på väg? Till Göteborg?

Ja, till guldsmeden.

Ge mig den där. Vi ska fixa bensin.

-Var har du båten? -Ska vi inte be Karin hämta oss?

Vi struntar helt i mamma och skyndar oss jättemycket.

--Jag har lite ont i knät. -Då ska du röra på dig snabbt.

Titta, jag går ju jättekonstigt.

När barn rymmer är det en reaktion.

En reaktion? Vad fint. Jag trodde att han var styrd av utomjordingar.

-Rudolf, sluta. --Det är oftast pappans fel.

-Ursäkta? -Inget mot dig, det är fakta.

Okej, vad fint med fakta.

Så att mamman här sa åt sonen att springa ut till skogs-

--när han ber om hjälp har inget med saken att göra?

Hade han sprungit och bett om hjälp med en närvarande fadersgesalt?

-Skämtar ni med mig? --Jag vet inte.

--Jag känner mig bara väldigt ensam. -Du är inte ensam, Karin.

Bra stämning i ambulansen nu. Kom. Hallå?

Där är bilen!

--Ja, där är den ju. --Jag stannar.

-Går du ditt fortaste nu? -Vad det är vackert här.

-Ja, skönt att röra på sig. --Sune. Vet du vad det här är?

--Det är sälg. -Jaha? Kan det vara det?

Köp, sälg. Det kan vara hägg också. Jag blandar alltid ihop dem.

-Sune. -You've gotta be kidding me...!

Tycker du jag är knäpp som gifter mig när jag är så gammal?

--Nej. -Men vad ska folk tycka?

-Strunta i det. --Jag struntar i det, bryr mig inte.

Det känns skönt. Jag bryr mig inte.

-Vad är det nu? -Hoppa upp, jag bär dig.

-Du orkar inte det. -Jo, jag lovar. Kör nu.

Stanna här.

-Hej. Vad händer här? -Ingenting. Jag tittar bara.

-Var kom de ifrån? -De stod väl där.

--Det är nån rutingrej. -Har de sett oss?

-Känner du till den här bilen? --Parkerad i kurva ger höga böter.

-Det är inte min bil i alla fall. -Då är det där din bil?

--Så du är veterinär? --Ja.

-Vad gör du här? -Jag ska hämta upp två svin.

-Två små svin. -Kultingar?

Är du ensam? -Ja, jag är ensam.

-Varför säger han så? --Jag vet inte. Han tänker inte.

Vi måste hoppa ner på golvet och gömma oss lite.

-Varför då? -Pappa är lite dum i huvudet bara.

-Dunken ska ligga där nånstans. -Varför har du inte berättat om det?

Det här är mitt lilla gömställe.

-Inger vill gifta sig ute vid havet. -Varför gör ni inte det då?

För att... Ja, det är ju lite sent nu och...

Det där är lite känsligt. Fast så viktigt är det väl inte.

--Jag hittade den! -Reservdunken, bra.

Men vad gör vi med den här?

-Ska jag hälla över? -Nej, vi har ju bensin i en dunk.

-Ska vi ha två dunkar? -Nej.

Men varför tog jag med den då?

Ehh...ja... Eller vi lämnar den.

-Ska jag lämna den här i bilen sen? --Ja.

Bra. Men pappa blir kanske arg att det är en ny dunk.

Jaha, du menar så? Jamen, då tar vi med...båda.

Ska vi komma hit och lämna den här dunken sen?

-Nej. Eller...vad tycker du? --Jag vet inte.

-Du har svårt för att bestämma dig. -Nej.

Inte jag heller. Och det... Det är hål i den.

-Då slapp vi ju bestämma. --Ja.

Om man har svårt att bestämma mig så brukar jag...jag brukar räkna.

Nej, den är inte anmäld stulen. Den tillhör en Rudolf Andersson.

-Ska vi lysa honom? -Nej, nej.

-Han ville slippa skrotkostnaderna. --Såna där as ska man bura in bara.

-Vi får skrota bilen helt enkelt. -Nej, det är väl onödigt?

--Det är inget fel på bilen. -Inget fel? Skojar du med mig?

-Den här sitter ju helt löst. -Dem ska man väl inte kanske dra i.

Titta här då.

-Håkan, vad gör du? -Pappa kommer hamna i fängelse.

-Jag måste skjuta polisen. -Nej.

Jag tror att jag träffade hunden.

-Fin bil? Va? -Vi kanske inte ska dra bort mer nu.

Vad har hänt med Lancer? Vad är det för fel på hunden?

Lancer? Älskling, hur mår du? Vad har hänt?

-Hallå! Du är veterinär. --Ja, just det.

Stå inte bara där, gör nånting!

Ja, jag gör nåt nu. Vad...? Ja, ja, det är en sån här...

Pulsen är bra.

-Har du gett honom Frolic? -Varje morgon.

-Bra. Det mycket fibrer i det. -Vad menar han?

-Att det går bra...tror jag. -Fan.

Ja, nej, jag får ta... Jag tar honom till bilen här bara.

-Vart ska ni? -Vi följer med och hjälper till.

Han blir jättestressad om han vaknar, så att...

-Det är en hon. -Det är ännu värre.

-Hej. -Vad håller du på med?

Vad då, jag? Vad håller ni på med?

-Vem kom på att skjuta en polishund? -Det var jag.

-Jaha, ja. Det... -Karin, nu hjälper du mig.

Ge henne sprutan lugnt och försiktigt här precis över skulderbladet.

--Jag vågar inte. -Llta på mig, du vågar.

Kom igen, skynda er!

-Här? --Precis där. Det är motgift.

-Vad menar han? --Jag vet inte.

-Vad ska det stå i ringen? ="Din för evigt."

--Jesus...! --Vad tycker du det ska stå då?

-Om du skulle ge Sophie en ring. --Jag ska inte ge en ring till Sophie.

Varför inte? Vi kan väl se vad de har hos guldsmeden?

Det ska det stå. Jag bryr mig inte om vad folk tycker, att jag är pinsam.

Skriv det. Att du inte bryr dig om vad folk tycker, att du är pinsam.

Det är kanske lite långt.

Inger har fått mig att inte bry mig om vad andra tycker.

Morfar, sätt dig här och vila nu. För att vi har gått så länge.

-Jamen, jag är inte trött. Bilen... -Nej! Sätt dig!

Förlåt, men ibland måste man lyssna på sin kropp. Jag kommer strax.

-Hur går det? -Känner du hjärtat?

-Nu kommer hon. -Då vet vi att den har ett hjärta.

Om du ger henne lite utrymme. Nu kommer hon igång. Så. Titta.

-Hej. Hej. -Titta, hon vaknar.

--Jättefint, bra. Tack. -Highfive.

-Kom. -Lancer!

Men det är helt otroligt. Hur gjorde du?

Jag gjorde bara mitt jobb faktiskt.

Eller ja, det är väl mer ett kall, faktiskt...

Jag måste åka. Ett brådskande fall. Det är en myskoxe som ska kalva.

Myskoxar trodde jag var handjur.

Jag menar mys...ko. Det är samma. Jag blandar ihop dem.

Det är väldigt mystiskt. Därifrån kommer det: mysko, myskoxe.

-Vi eskorterar dig. --Det behövs inte.

-Självklart att vi eskorterar dig. -Ja, det blir...det blir kul.

-Kom igen, morfar, hoppa in! -Vad gör du?

-Du behöver inte rulla hit bilen. -Hoppa in! Kom nu!

Åh, herregud...!

Håkan! Tyst, det är inte roligt!

Hunden var så varm och den andades så här...

--Och jag återupplivade den. -Ja, det gjorde du.

-Den var inte död, den var sövd bara. -Helt fantastisk var du.

Jag gav den mun-mot-mun-metoden.

Jag bakade en så förbannat god tosca i helgen. Jag ska baka en i kväll.

Nu får du vara kartläsare. Snabbaste vägen till Göteborg.

-Karin. Där är de! --Ja, där är de! Kör upp!

Veva ner!

Nu sätter vi på lite musik här.

--Säg till dem att stanna. -Helmer, strunta i meddelandet!

-Vad då för jäkla meddelande? -Ingenting. - Stanna bilen!

--Polisen! Blåljus och lampor och... -De eskorterar nån säkert.

Det blir ingen klassresa för dig!

-Ni hör ju ingenting! -Har pappa ens sett oss?

--Du är för långt bak. Kör snabbare. -Jag kör runt på andra sidan.

Sväng av här. Det är närmast.

-De kör av! Kör efter då! -Hur gör vi med polisen då?

--Strunta i det då. --Jag kör av.

-Du kan inte köra av nu! -Bestäm er!

Helvete!

-Var kör du nu? -Mittemellan!

-Det är ingen väg. -Nej.

Jag har bakat en hel del toscor. Men den här var magnifik.

-Stanna nu, Rudolf! -Jag gasar, så kommer vi framför!

-Gör inte det! --Jo, gör det! Rally!

-Håll i dig nu, Håkan! -Stanna!

Shit.

Nu börjar det likna nåt.

--Men, Anna, nu vill jag titta. -Nej, nej, du får vänta lite till.

Gud, vad fint det har blivit här inne. Crazy.

Det syns att en international artist har varit i farten.

Tack. Ja, det blev roligt.

Jag hade en period när jag ville sticka utomlands och leka konstnär.

Nu leker ju inte jag.

Det är jobbigt att komma med tråkiga nyheter, men vi måste ta ner det här.

-Brandsäkerhet. -Nödutgångarna. Vi har ju...

Ja, såna saker är så boring. Men Helmer vet att vi gör inte så här.

Han vill väl inte att alla brinner upp?

-Är bilen trasig nu? -Den verkar körbar, mirakulöst nog.

--Jag går och ger Karin en filt. --Jag gör det.

Jag skulle ändå precis gå dit och göra det.

-Fryser du? -Ja, lite.

-Så. -Tack.

--Ledsen att det blev som det blev. --Jag är tacksam över att du är med.

Och att du kämpar helt osjälviskt för min pappas skull.

-Och för vår son. --Det skulle vem som helst ha gjort.

-Vill du ha vatten? -Gärna.

-Du har många olästa sms här. -Jaha? Shit.

Hon träffar två gubbar samtidigt.

-Vad tittar du på? -Inget viktigt.

Din mamma är en väldigt fin människa. Jag också. Och du, så klart.

Matte då?

Det är svårt att svara på vem som är fin och inte fin.

Vad tittar hon på nu? Det...

Nej, nej, nej, nej.

-Vad är det här? --Jag hör inte dig, Karin. Nu hör jag.

-Vad är det här? --Jag råkade bara följa efter henne.

Jag trodde hon var med en annan man, men det är hennes bror.

Jag älskar din pappa och vill att han är lycklig och gifter sig.

--Men det är inte för sent än. -Det tror du inte?

De är tusen mil härifrån och vi vet inte var de är.

Avfart 227 mot Örtagården, Viskanäs.

--Vad pratar du om? -Ingenting.

-Få se. -Jag försöker ha koll på min brorsa.

-Ge hit Ipaden. -Om jag får din lur.

-Vi har inte tid. --Jag har skärmtid nu!

Nu får vi vara konsekventa. Så. - Vi har hittat dem.

--Jag väntar utanför. --Ska du inte ha nåt till Sophie?

-Nej, det är bra, tack. -Okej.

-Han är i den här riktningen. -Du stannar och tar hand om Håkan.

Okej. Eller, Håkan...? Vänta. Håkan. Var är Håkan?

Min klass kommer med en buss från Glimmerdagg. Vet du var den stannar?

De kan parkera var som helst i stan. Det beror lite på bussbolaget.

-Kolla, en sån buss. -Nu ringer din pappa.

Jag vill inte prata med honom. Kolla.

Antagligen anländer de vid den stora terminalen... Nu fick du ett sms.

-Vad händer? --Fick du mitt sms?

Pappa är nära. Se dig omkring.

-Shit! -Men vad gör du nu?

Jag tänkte kolla om du har några broschyrer och jag ser att du har.

Du får hoppa tillbaka. Där kan du inte gå in.

Jag måste, för en farbror jagar mig. Kommer han så måste du stoppa honom.

Han är äcklig.

--Är du kvar, Håkan? -Ja, jag lyssnar.

Bra. Lyssna nu, det här är viktigt.

--Jag måste till stora bussterminalen. -Uppfattat. Var är du? Vad ser du?

Jag är i nåt konstigt kontor med en massa gamla människor.

--Ser du nån utgång? -Nej. Eller...

-Jag är på taket. --Bra. Jag gillar tak.

-Har du sett en blond liten pojke? -Nej.

--Du svarar väldigt snabbt. -Jaha? Men jag har ju inte sett nån.

-Han var här precis. Lite konstigt. --Jag kan inte hjälpa dig.

Det är en informationsdisk, men du kan inte hjälpa mig.

Perfekt. Rätt man på rätt plats... Tack för hjälpen. Tack för ingenting.

--Jag springer mot spåren. -Affirmative.

-Vad sa du? -Affirmative.

-Vad betyder det? -Ingen aning.

--Kan vi ha lite radiodisciplin? --Vad betyder det?

Ingen aning. Jag tar mig in i byggnaden igen nu.

-Håkan, stanna där. -Hej då!

Kolla inga göteborgare i ögonen.

Var är du? Du måste talk to me om jag ska kunna hjälpa dig.

-Jag vet ju inte var jag är. -Du har en jättetråkig ton nu.

-Jag kommer ut vid nån bar nu. -Bra. Ta det väldigt lugnt nu.

Från och med nu är jag dina eyes and ears.

--Jag ser dig nu. Stanna där. -Var är pappa? Jag ser honom inte.

Jag ser honom. Avvakta.

-Där är bussterminalen. Jag går nu. -Negative! Vänta på mitt klartecken.

--Okej. Vet du vad du gör nu? --Ja. Vänta på mitt command.

Tre...två...ett...

Nu!

Go, go, go!

Stanna!

-Jag ser honom. -Bra. Gå mot blomaffären.

Okej.

-Han vet var jag är hela tiden. -Han ser ju dig i tracker-appen.

Va?!

Varför sa du inte det? Det är ju min telefon.

-Du måste stampa sönder telefonen. -Nej, det räcker att stänga av den.

-Okej, du kan stänga av den. -Hur ska vi kommunicera då?

Vi kan prata vanligt. Tacka mig sen. Följ efter mig nu.

-Jag stänger av telefonen. -Gör det.

Vad fan?!

-Vi är så sjukt smarta. -Nu måste jag till bussterminalen.

-Nej! Där är klassen. Jag måste gå. -Nej! Pappa kommer ta dig direkt!

--Det finns inget annat sätt. --Jo, det gör det visst!

Yes!

Sune? Sune?

Sune!

Sune, stanna!

Undan! Undan!

Sune! Sune!

Sune!

--Så, Sune, nu räcker det. -Hej, pappa.

-Ursäkta. Är det här ditt barn? -Nej. Eller jo, det är det.

Men jag letar efter Sune.

-Heter du Sune? -Nej, Håkan.

---Han heter Håkan. -Vet du inte vad dina barn heter?

--Jag skulle leta efter Helmer. -Heter han Helmer nu?

Nej, Helmer är morfar. Jag måste hitta honom. - Nu går vi.

Vi är inte klara. Sune, Helmer? Alla namnen - det låter väldigt påhittat.

Det låter väldigt påhittat? Nähä? Alla namn är väl påhittade?

Uppstod "Adamsson" från ingenstans? Nån har grubblat fram det namnet.

Okej, nu har vi en komiker här. Vi kan lyssna på din rutin hela dan.

-Hej. Sophie? -Hej.

Har du sett Sune?

Sophie! Sophie!

Satan!

-Nämen, hej! -Hej.

-Jag skulle kolla om Sune var med. --Jag trodde inte Sune skulle med.

-Nej, det ska han ju inte. -För det var nåt bröllop och...

Det är i dag faktiskt. Ja, så det är kul.

-Här i Göteborg då? -Nej, på landet, så ganska långt ut.

-Vad gör du här då? -Jag, Rudolf och Sune åkte hit.

--Jag såg er och tänkte "Sune"... -Har du tappat bort honom?

--Nej, så borta är vi inte. -Nu är Håkan också borta.

Okej. Men det gör ingenting, det är fine.

-Hej:. -Hej.

Jag åkte till Göteborg med Matte. En gammal barndomskompis.

-Jag trodde du var här med Rudolf. --Ja, också. Vi åkte ett litet gäng.

Ifall ni ser Sune hälsa bara att han kommer till mig. Det vet han redan.

Skulle inte han gå och köpa läsk? Jo, det skulle han, kom jag på nu.

Han var jättetörstig på läsk.

Han dricker inte det i vanliga fall, för det ska man inte-

-men i dag så...är det kallt.

Bra, men vi ses. Hej då. - Det gick bra.

Här är en kille som heter Sune.

Barn behöver veta när de gjort fel. Ställa in fredagsmyset 5-8 år är bra.

Håll varandras händer. Här i Göteborg försvinner två personer i minuten.

-Sophie! -Sune! Där är du ju. Vart ska du?

--Jag...tänkte äta nåt. -Vi hinner inte. Du får äta hemma.

-Vi måste åka. Gästerna kommer snart. -Jag kommer inte på ditt bröllop.

-Vad pratar du om? --Jag ska på klassresa.

Jag fattar ingenting. Du ska vara best man.

--Ja...eller nej. -Vem har kräkts? Upp med en hand!

Jaha? Men...

-Varför har du inte sagt det? -Det är inte så lätt.

-Jo. "Morfar, jag ska på klassresa." -Du kunde bli arg eller ledsen.

-Hur tror du jag känner nu då? --Jag tror att... Nej.

-Nej! Nu åkte de! Är du nöjd nu? -Det är klart att jag inte är.

Jag vill inte komma på ditt töntiga bröllopet. Varför ska du gifta dig?

Det är sjukt att gifta sig när man är så där gammal.

Folk tycker att du är konstig. Du är som ett stort barn. Folk skrattar.

-Då får de göra det. --För alla vet att Inger blåser dig.

Det är ju inte sant. Jag förstår att du är upprörd och arg, Sune.

-Titta här då. -Nej.

Hon träffar två gubbar samtidigt. Mysigt. Snart inte lika mysigt.

--Det här är inte min. --Det var en liten grej jag hittade.

-Du kan ge den till Sophie. -Jaha? Tack. Men...vart ska du?

Bilen står ju här. Ska du bara lämna mig?

Ursäkta mig. Har ni sett min son? Nej, nu ringer det. Gå. Ni kan gå.

Hallå? Hej, Sune.

Är det här din pappa? -Han har rymt från polisen i dag.

Nej. Håkan, nu är det viktigt att du säger precis som det är.

-Då vill jag ha en stor pommes. -Det kommer han inte att få.

--Man ska inte göra nånting gratis. -Så dumt. Vem har sagt det?

--Det har du sagt. -Hej, Karin. Det är jag.

Har det hänt nåt? Var är ni?

-Vi måste kunna lita på varandra. -Hej.

Jag såg bilen. Var är Helmer? Har han läst mejlet eller...?

"Hälsa Rudolf att han hade rätt. Jag åker bort ett tag. Pappa."

--Fan. Ring honom då. -Han har stängt av telefonen.

---Var kan han vara då? -Det är slut nu, Rudolf.

-Vad gör vi då? --Säger att bröllopet är inställt.

Det är nog inte det enda äktenskapet i fara.

Han kan inte ha kommit långt. Vi tar bilen och letar efter honom.

--Bra. Då åker vi. --Du åker själv. Vi åker med Matte.

-Då drar vi, Sune. -Karin...

Du! Det här ska du få fan för.

Så att han inte kan smita ut. Barnsäkert.

Nu är det grönt, nu kan vi gå. Samlad tropp. Dra inte benen efter dig.

-Kan jag gå? -Nej, min lille vän.

--Ja, Sune, du kan gå. --Ja, Sune, du kan gå.

-Du behöver inte också ha tråkigt. -Men vi har väl inte tråkigt?

--Tack, mamma. --Tack.

Håll dig på mitten här. Den här vägen.

-Hej, Sune. Skulle inte du...? -Nej, jag ska följa med nu.

-Hej:. -Hej.

--Jag trodde inte du skulle komma. --Jag sa ju att jag skulle komma.

Vad var det jag sa? Det är bra att du följde med. På klassresan.

Hör du inte vad jag säger? Det är bra att du...

Ibland tycker vuxna lite olika.

Ibland löser det sig, men ofta kan det bli så att man skiljer sig.

Det kan vara väldigt bra när den ena föräldern ser klart plötsligt.

Då kan det bli så, Håkan, att man får en ny pappa.

En plastpappa. Jag förstår om du är väldigt besviken på din pappa, Håkan.

-Nu räcker det. Stanna bilen! -Va?

-Snacka inte skit om hans pappa. --Förlåt då. Jag ville förbereda...

Rudolf gör lite dumma grejer ibland, men för att han bryr sig om oss.

--Jag har varit ett as mot honom. -Nu är du hård mot dig själv igen.

-Vi går nu, Håkan. -Jag kommer.

-Du måste ju hinna träffa Inger! --Ja, absolut. Men inte med dig.

Är det tacken för att jag har jagat rätt på din sjuka familj?

Vad hade du trott? Vad ville du ha för tack?

Karin, förlåt. Du, Karin, nu tycker jag att vi pratar om...

-Vart tog han vägen? -Han skulle kissa i skogen, sa han.

-Kom, vi går! --Ja, vi går.

Det finns en busshållplats här borta.

--Vad är det där? --Det är...till dig, faktiskt.

--Oj, en ring. --Ehh, ja. Exakt.

"Jag bryr mig inte om vad folk tycker, de får tycka jag är pinsam."

-"Du gör mig modig, Inger." -Va? Få se.

-Han ska verkligen inte gifta sig. --Sune och Sophie ska gifta sig.

Jag vet var han är.

--Jag måste dra. -Va? Men du kom ju precis.

--Du vet inte vad du håller på med. -Jag vet exakt för en gångs skull.

-Kan du stanna båten? -Nej, det kan jag inte.

-Okej, bra. --Sune ska hem till mamma igen.

Min morfar missar den viktigaste dagen i sitt liv.

--Och jag måste hämta honom. -Cringe...

Jag struntar i om ni tror att jag ska hem och dricka välling.

Det ska jag inte, fast jag struntar i om ni tror det.

Jag tror att ni alla vill sluta bry er om vad folk tycker och säger.

Så alla som egentligen vill sluta bry er, ställ er upp.

-Nej, nej! Sitt ner i båten! --Okej, Ni kan räcka upp en hand.

Oj. Nu gick den här sönder. Men jag kan tala högt. Hör alla nu?

Det räcker nu. Sitt här med mig.

--Jag lovade att vara med dig. --Klart du ska sticka. Skynda dig.

-Sune, sätt dig ner nu. -Nej, Sune, sätt dig ner!

Sune, kom ner nu!

-Du vet vad som händer om du drar. -Och om jag inte gör det här.

Jag...framtiden...

...jag...oro...jag visste...

Hej, Anna.

-Var är ni? Ni måste skynda er. -Vi är på väg.

-Morfar kommer när som helst nu. -Ja.

Jag måste lägga på. Inte prata och köra samtidigt.

Okej. - De kommer, de är på väg.

--Vad gör du här? --Jag ska... Jag vet var morfar är.

Här är det!

Jaha, men då så...

Helvete. Polisen.

Om du hämtar morfar så tar jag hand om det här. Spring!

-Den här bil... Det är ju du! -Ja.

-Vart tog du vägen? --Vart tog ni vägen?

--Vi skulle eskortera dig. -Ni eskorterade inte mig.

--Jag är ju kvar här. -Nu får du kliva...

Oj. Du, nu rullar du här. Har du handbromsen i?

Nej, den är ur. Jag har ju foten på gasen. Kan det vara det?

-Släpp den då. -Bromsen?

-Nej, gasen. -Gasa? Då kör jag ju iväg.

-Nej. -Titta.

-Du... --Du springer väldigt snabbt.

-Morfar! Vänta! -Sune, nu släpper du tampen.

-Nej! -Släpp! Jag måste få vara ifred.

--Det var Ingers bror på videon. --Jag bryr mig inte. Du har helt rätt.

Att gifta sig i den här åldern är bara trams.

Sluta tycka synd om dig själv. Du ska gifta dig i dag.

Ge mig tampen. Jag uppskattar att du bryr dig, Sune. Förstår du?

Oj, nu går båten.

Sune...jag gifter mig i dag.

-Men på mitt sätt. -Bra. Men...hur gör vi då?

-Skynda dig då! -Tog du med drickat?

-Håll i ratten när jag tar på mig! --Ja!

Nämen, jag pratar. Jag tar det.

Ni undrar lite vad som händer.

Vi känner Helmer och vet hur han kan vela fram och tillbaka.

--Sitt bröllop kommer man i tid till. -Nej, nu får hon ge sig.

-Sluta prata skit om min familj! -Det gör jag inte.

-Och det är inte din familj än. -Vad gör du här förresten?

Är du bjuden? Är du nån sorts vaktmästare för festlokalen?

Här har vi dottern. Hon kanske vet. Var har vi brudgummen nånstans?

Eh, pappa... Vi fick inte tag på honom.

Va? Men han var ju med er.

Vi bryter. Så vi inte får stockning reser ni er längst bak först.

Så!

Då fick du din havsutsikt till slut.

Inger, vill du ändå gifta dig med den här velige idioten?

Ja!

-Du vet att du kan rädda det här? -Vad?

När du kommer till skolan, ligg lågt ett tag och ta inga initiativ.

-Nämen, det är okej. --Jag ska berätta hur klassresor är.

De sitter vid lägerelden nu och de bara bondar.

Nån kanske tar upp en gitarr, de börjar sjunga, det blir allsång.

Allt det hade du kunnat vara med om, så jag förstår att det gör ont.

Ska jag berätta om min första klassresa? Eller, vi hoppar det.

Du har verkligen svårt att bestämma dig, va?

--Ja. Men jag valde rätt till slut. --Ja, det gjorde du.

Jag kan en bra låt om skogen om vad man kan äta och inte äta.

Kom!

Den går ungefär så här...

Man får inte äta havsörn inte äta svamp

inte äta igelkott inte äta jord

-Lyssna nu då. Den här... --Jag har ingen aning.

Text: Thomas Jansson Scandinavian Text Service