Original subtitles

Översättning: Mika Wainonen www.ordiovision.com

"Arbete ska befria dig"

För varje handling...

...finns en reaktion.

Att rymma befriar dig inte.

Arbete...

...befriar dig.

Om ni inte följer denna regel...

...kommer jag att påminna er, till och med demonstrera för er-

-vad som händer era medfångar som resultat av dina handlingar.

Det här, förstås, ingår i min arbetsdag.

Min fritidssysselsättning.

Min möjlighet att tjäna mitt land med auktoritet.

Faderlandet kräver respekt.

Och respekt ska det få.

Roza.

Roza.

Jag kan inte fortsätta med det här om du inte samarbetar.

Samarbete är inte något som jag är villig att riskera livet för.

Snälla?

Är allt som det ska?

Ta upp den.

Ta upp den.

Väljer du att inte lyda mig?

Se på mig.

Spring!

Sluta.

Tillbaka till arbetet.

Frihet.

Tror du att det här är en lek?

Du är här för att lyda oss.

Och du ska lyda oss.

Lasta upp dem på flaket.

Om jag ser dig vila kommer jag att få torka upp ditt blod.

Ledsen att jag är sen.

- Vad hände? - Ännu ett försök.

- Vet du hur? - De verkar inte ha haft nån plan.

En man flydde från sina plikter när han drog en vagn full med skräp.

- Åkte han fast? - Vi södra gränsen.

Självmord.

- Hur många? - 50. De svalt till döds.

Sluta, dessa väggar ser allt. Jag ska inte behöva varna dig.

Det här är en mardröm.

- Jag tänker rymma. - Straffet blir hundratals judars död.

Om det fortsätter så här blir det tusentals innan vi befrias.

Vad föreslår du?

- Omvärlden måste få veta. - Tror du inte att den redan gör det?

Extremism är mänsklighetens bäst bevarade hemlighet.

Ni får titta på mig.

Ni gör ett bra jobb.

Namnupprop om tio minuter.

15223.

Tvätta dig.

46574. Är något fel?

Jag frågar inte en gång till.

Vi måste komma ihåg-

-att varken rymning eller självmord är bevis på mod.

Båda handlingar visar ren feghet.

Ni undrar kanske varför jag inte valde att skjuta honom i huvudet.

För att han ville dö...

...så att han inte kunde bestraffas.

Tyvärr...

...fungerar det inte så.

Men låt oss inte älta över det.

Vi ligger efter i tid, och min frukost blir förstörd.

Alla ska tillbaka till barackerna. Genast!

Jag såg dig.

Jag vet inte vad du pratar om.

- Kapon. - Alla ska in nu.

Jag vill veta vad det stod på pappret som han gav dig.

Nå?

Jag tänker inte riskera mitt liv, eller nån annans.

Stopp.

- Vad bad han dig om? - Han är med i en motståndsrörelse här.

De behöver någon från den här sidan som kan hjälpa dem.

- Vill du inte hjälpa dem? - Jag vill bara överleva.

Vad är det med dig?

Jag har fört anteckningar.

Vad för slags anteckningar?

Dokumenterat nyanlända och alla mord i lägret.

Nationalitet, ålder, kön, tid för död.

Vad är problemet?

Jag måste ha somnat innan jag hann gömma pappren, -

-och någon har tagit dem.

Är det nåt problem?

Tillbaka till arbetet.

- Varför tog du dem? - Bättre jag än någon annan.

- Varför höll du dem hemliga? - Det är bara statistik.

Om jag visste att dina rymningsplaner inte bara var för egen vinnings skull-

-hade jag varit mindre motvillig.

- Tankar? - Inget som jag inte redan vet.

- Men vi måste sprida budskapet. - Och hur ska det gå till?

Det är där jag hade räknat med din hjälp.

Allt det här är förgäves om du inte gör enligt planerna.

- Tänk vad många vi kan rädda. - Om vi åker dit kommer många att dö.

Vår uppoffring kan få ett slut på det här.

Jag vet inte hur du kan tro att vi kan rädda världen.

Men jag har en sak att erbjuda.

Jag talar tyska.

Stopp.

Ingen vila förrän vi är framme i Kanada.

- Det är där skatten finns. - Mat.

- Nåt bättre. - Vad kan vara bättre än mat?

Städa upp det där.

Rör på dig.

Vart sa du att vagnen ska?

Vagnen ska fyllas med judarnas tillhörigheter när de kommer med tågen.

- De samlas in och sorteras. - Hur långt är det till Kanada?

Vet du hur förhållandena ser ut där?

Färre vakter.

Och alkohol.

De glömmer att jag är en vanlig slav i Auschwitz när jag arbetar.

- Arbetar med vad? - Mekanik.

Då fortsätter vi.

Roza.

- Jag vet. - Vad menar du?

- Jag vet. - Vad vill du?

Hjälpa till. Jag har fler privilegier här än de flesta.

- Vill du hjälpa oss? - Jag har bra rykte hos vakterna.

Jag har mer friheter än de flesta i Kanada.

Roza vill inte hjälpa, men det vill jag.

Du måste gå tillbaka. Nu.

Kanada.

- Nå? - Kanada.

Du inser väl att Kanada inte är nån semesterort?

Färre vakter, mindre risk för upptäckt.

Hur ska du ta dig dit utan att bli upptäckt?

Jag rymmer ikväll och gömmer mig i en vagn som ska till Kanada.

Jag gömmer mig bland kläderna i vagnen-

-och låtsas att jag är på väg till Kanada.

- Och därifrån kan jag rymma. - Du har inte tänkt igenom det här.

Du behöver inte följa med mig.

Men jag har större chans att överleva om du gör det.

Jag går till andra vagnen till höger om männens baracker efter solnedgång.

De kommer inte att misstänka nåt förrän i morgon bitti.

- Hur många i morgon? - 23 000 från Ungern.

- Och du är redo? - Ja. Och du?

- Våra medarbetare är diskutabla. - Hur menar du?

De saknade internerna...

Vem där?

Nu vilar vi.

Tänker du sova?

Inte du? Imorgon är en stor dag.

I morgon...

Vi är tidiga.

Det kanske kommer en tidig sändning till lägret.

De kanske behöver vagnarna tidigare.

Leveransen har varit likadan i flera månader.

Vi håller oss till planen. Några timmar gör ingen skillnad.

Vi kommer fortfarande att vara utanför lägret när det är upprop.

Men vi svängde precis vänster.

Vagnen ska inte till Kanada.

Ni måste röra på er. Fort!

- Vart är ni på väg? - Underhåll.

Av vagnen vid garaget.

Jag hör hemma i Kanada, -

-vakterna tyckte att jag var bäst lämpad för jobbet.

Skynda på.

Vi har inte mycket tid på oss.

Jag är glad att jag ingrep.

När vi sågs häromdagen ställde du för många frågor, men jag är glad för det.

Jag förvånades över att en luttrad fånge som du inte kände till Kanada.

Men jag fick det visst att låta lite för bra.

Jag har funderat på att själv gömma mig i vagnen för att komma dit.

Men sanningen är att ingen har lyckats rymma från Kanada eller övriga lägret.

- Det är ett självmordsuppdrag. - Det kan du inte veta!

Men det vet du?

Jag ska hjälpa er att fly.

Jag tänker hjälpa oss att fly.

Jag antog att ni trodde Kanada var enklaste vägen ut.

Därför förslog jag att en av vagnarna som skulle skickas iväg för sortering-

-kunde stanna till här först för underhåll.

Det var riskabelt, men till och med SS kan låta sig luras.

- Och de behöver inte övervaka dig? - De vet att jag är duktig.

Men inte riktigt hur duktig jag är.

De gillar att dricka på fredagar, så lördagsmorgnar är tunga för SS.

Varför sitter vi bara här och pratar?

Där borta ligger en kolbunker.

Där finns en lucka som ger åtkomst till ett förråd med uniformer och vapen.

Om vi kan ta oss in i bunkern innan de dagliga sysslorna börjar-

-kan vi klä ut oss till SS och använda bilen för att ta oss härifrån.

- Vad väntar vi på? Vi gör det nu. - Det är upprop om 20 minuter.

Och då inser de att vi saknas.

Sirenen som ni har hört är ett larm för lägret och omkringliggande städer-

-som varnar för att det finns rymlingar som måste infångas.

För om omvärlden fick reda på vad som pågår här, skulle allt förändras.

Det kan vi åtminstone hoppas.

Vad gör vi nu?

Sirenerna ni har hört gäller två ungerska rymlingar-

-som inte lyckades fly oupptäckta. De tillfångatogs innan de ens hunnit ut.

De två som tog med er hit...

Adams jobb är att göra höstackarna som ska ligga 500 meter härifrån.

- Det är där ni ska gömma er. - Gömma oss?

Gavriel är kapo i Kanada-delen av lägret.

De kommer inte att rymma med oss.

Men de har mitt ord på att jag inte ska dö innan världen hör om Auschwitz.

Efter tre dagar möter de er med två kapo-armbindlar.

Du låtsas vara ett befäl som går med dem till kolbunkern.

När ni har brutit er in i kolbunkern-

-ger luckan er tillträde till lagret där allt vi behöver finns.

Förutom bilen, förstås. Det blir mitt jobb.

Resten kommer att gå enligt planerna.

När larmet har satt igång får ni inte upptäckas av någon.

När larmet har gått i tre dagar avslutar man sökandet.

Och då sticker vi.

- Jag måste veta att ni är redo. - Jag är redo.

Gavriel och Adams order är att ta med vagnen tillbaka till Kanada-

-så fort jag är klar med den.

Om någon ser er gå in i eller ut ur vagnen så skjuter de er på fläcken.

Tillsammans med flera andra judar på grund av er olydnad.

Så fort de märker att vagnen är borta kommer de att kolla mig.

Eftersom vagnen redan är på väg tillbaka till Kanada, så tror de mig.

En vakt som kollar mig innebär en vakt mindre för er att oroa er för.

När vagnen har stannat har ni mindre än 50 meter att ta er oupptäckta.

Gavriel tar med er till höstacken när kusten är klar.

Adam stannar vid vagnen så att vakterna inte blir misstänksamma.

Om någon skulle komma fram blir er sista chans att förklara-

-att era uppgifter har ändrats på grund av de ökande avrättningarna.

Men när ni väl har nått ert gömställe borde ni vara säkra.

Ni har en kanna med bensin bredvid er. Det borde dölja er lukt för hundarna.

De kommer att släppa hundarna lösa, och de slutar inte förrän de hittar er.

Adam fyller på höstacken varje dag-

-och kommer då att ge er en bit uppblött bröd att dela på varje dag.

Det borde räcka för att ni ska överleva.

Efter tre dagar, när ni ska agera kapo till Gavriel och Adam-

-kommer ni att vara som mest utsatta. Men var djärva, var modiga.

Åk bara inte fast.

Dag 1

Vet du... Det här är andra rymningen den här veckan.

Fångarna kommer snart att bli... motvilliga.

- Vi är fortfarande överlägsna. - Inte i arméns ögon.

Oavsett hur underlägsen deras ras är.

Det var bara en timme sen larmet satte igång.

Det är en timme för mycket.

Det kommer nån!

En lapp.

Ingång A.

- Den är blöt. - Det sa han att den skulle vara.

Dag 2

Du somnade.

Mardröm?

- Förutom mardrömmen, sov du bra? - Jag har sovit bättre.

De hämtar redan mer hö.

- Märkligt. - Då får vi mat tidigare, eller hur?

Vi kan ju alltid hoppas.

Det kommer fler vakter från Auschwitz 1.

Fler hundar också. De prioriterar att hitta rymlingarna.

- De ger sig inte förrän de är hittade. - Är det inte bara rykten?

Du borde ha mer tillit till SS.

Det är inte SS som oroar mig.

Vad står det?

"Saker har förvärrats här ute. Säkerhetsnivån har höjts."

"Jakten på er är mer intensiv än jag hade föreställt mig."

"Men frukta ej, vi träffas före gryning."

"Fler timmar före planlagd tid. Fortsätt vara vaksamma."

Du känner doften av blod, eller hur?

Här borta!

Vad gör vi nu?

Vi väntar.

Dag 3

Vad gör du?

Vi sammanfattar.

Så, vid gryning i morgon-

-möter Adam och Gavriel oss här vid höstackarna.

Vi sätter båda på oss armbindlar för att dölja vår identitet.

Vi behöver bara ta oss 500 meter oupptäckta.

När Jonas är i kolbunker väntar vi tills han har bytt om och hämtat vapen.

Gavriel och Adam stannar kvar och städar undan alla bevis.

Jonas, du och jag sätter oss i bilen.

Det finns två stora hinder som vi måste ta oss igenom för att komma ut.

Det är ingen lång bilfärd, men vi vet inte vilken typ av hinder som väntar.

Men när vi är igenom de andra hindret, så kör vi bara på.

- Är det Jonas som kör? - Ja, och du sitter framme med honom.

Du är den ende av oss som talar tyska. Om vi blir stoppade får du prata.

- Hur långt måste vi köra? - 60 kilometer - minst.

Och när vi stannar?

Vi berättar för omvärlden.

Du var spion innan, eller hur?

Nej, byggarbetare.

En framgångsrik sådan bygger inte hus utan en stark grund.

Och du?

Översättare av tyska, inom utbildningsväsendet.

En intellektuell? Konstigt att de inte dödade dig tidigare.

Det gjorde de.

Vi måste vila nu.

Vakna! De är här.

Hur långt är det kvar?

Är Jonas redo?

Försök att inte väsnas så. Det är för högt.

- Ammunition? - Ett annat förråd.

Uniform och vapen - det är allt ni behöver. Var snabba nu.

Alla står still.

Det är för tidigt för namnupprop.

- Det kan gälla nåt annat. - Och om det inte gör det?

Ni måste ge er av genast.

Du följer väl med oss?

Vi visste att det här kunde hända.

Vi får hoppas att allt går planenligt på andra sidan lägret.

- Vad är det? - Er biljett ut härifrån.

Gå nu.

Vad är det som händer?

- Vi måste åka! - Jag försöker ju.

Vi visste att det här skulle hända.

Fokus är inte på oss längre.

Vi måste bara ta oss härifrån levande.

Resten är utom vår kontroll.

Och om vi åker fast?

Vi ska inte gå händelserna i förväg.

Vi har två SS-vägspärrar som vi måste ta oss igenom.

Den första borde inte vara några problem, men den andra...

...blir inte så enkel.

Vad gör han?

Heil Hitler!

Halt!

- Vart är ni på väg? - Vi ska söka efter rymlingarna.

Varför tar det sån tid? Öppna grinden, för helvete!

Heil Hitler!

- Ännu en rymning. - Vad föreslår du?

- Varna alla omkringliggande byar. - Sirenerna når väl dit också?

Alla byar inom en radie av 200 kilometer ska varnas.

Tror du att de lyckas ta sig så långt?

Jag tycker inte vi ska ta några risker.

Vi har inte ätit på tre dagar.

Vi kan inte fortsätta mycket längre till.

Jag vet.

Vi har gått vilse.

Tror du att de andra lyckades fly?

Kanske.

Drömmer du, Levi?

Ibland.

- Gör du? - Varenda natt.

- Bra eller dåliga drömmar? - Jag brukade fråga mig samma sak.

Men sen insåg jag...

...att även när du har gått vilse i skogen...

...så kan ingen dröm vara värre än den där mardrömmen.

Elazar. Elazar!

Hör du?

- Lilla flickan, du tappade den här. - Tack.

Varsågod.

Frihet.

Stormakterna sägs ha varit medvetna om det fasansfulla som pågick-

-två och ett halvt år före befrielsen.

Bevis för Auschwitz levererades personligen till de allierade-

-i mitten av 1944.

Auschwitz Birkenau befriades den 27 januari 1945.