Original subtitles

Tager du, Dicte Svendsen, Bo Skytte till din äkta make?

–Jag är bara rädd för Nina. –Hej, John.

–Är du exfrun? –Ja.

Jag kommer hem först imorgon.

–Ljuger du för din fru? –Jag vill bara inte oroa henne.

Jag är tagen som gisslan. De vill ha tre miljoner dollar.

Nej! Vänta, Bo.

Ska jag ordna fram pengarna?

Berätta vad som hänt.

Jag är så rädd att vi aldrig ses igen.

Bo! Lämna inte mig.

Hej, Wagner.

Regeringstrupperna gick in i natt och dödade en man.

De har skickat hans ID. Bo är död.

Ska jag göra det?

–Det är inte han. –Vad menar du?

Det är inte han.

–Nej, det är det inte. –Det är Bos jacka, men inte Bo.

–Bendtsen! Det är inte Bo. –Vem är det då?

Kanske svensken från Aftenposten. Johan.

Försök få honom identifierad. Ring svensk polis.

–Var kan Bo vara? –Jag vet inte.

Vi får kontakta ambassaden och den lokala polisen.

Han kan ha rymt och vara vid liv. De hittade bara ett lik–

–och gisslantagarna har inte hört av sig.

–Eller hur? –Ja. Så kan det vara.

Det är ju fantastiskt!

Jag känner på mig att han klarar sig.

–Bo är stark. Han klarar sig. –Ja.

–Du har inte sovit på en vecka. –Jag kan inte sova nu, Anne.

–Jag tar det. –Nej, du ska sova.

–Är det okej med dig? –Ja, men jag kan inte förstå det.

–Tror du han kommer hem? –Ja, det tror jag.

Mig brukar de hålla vaken.

Fick ni Dicte att somna?

Är du inte trött? Bra att ni fick Dicte att somna.

–Jag tycker inte de liknar dig. –Men de liknar väl Torsten?

–Men han är ju inte pappan. –Men de gör det ändå.

Kolla. De har inget tålamod och väldigt korta ben.

Har du sett kort på mammas riktiga pappa?

–Christian Oxholm? –Jag hämtar det.

Kolla här.

En stilig man. Har hon pratat med honom?

Hon tittar alltid på hans foto men vågar inte ringa honom.

–Hon är nog rädd att bli avvisad. –Sa psykologens dotter.

–Ska Nina bo i Aarhus? –Ja.

–Härligt för Alexander. –Visst.

Har du problem med det?

Problemet är att hon ska jobba här på stationen.

–Vadå? Är hon inte skådis? –Hon är polis.

Vi jobbade ihop och blev ett par på sommarfesten.

–Så du var med på festerna då? –Ja.

Jag var väldigt festlig en gång i tiden.

–Det var som sjutton. –Hej.

–Har ni hört av Bo Skytte? –Nej, ingen vet var han är.

Håll mig uppdaterad. Nina kommer tillbaka.

Ja, det är ju underbart.

Hälsar du inte på henne längre?

Jag gillar henne inte. Jag har gått vidare.

–Du ljuger. –Hon är ju gift.

Vi går igenom det vi vet. – Kim?

Jag har pratat med en lokaltidning där.

De tror inte att Bo kunnat ta sig till Beirut utan att bli upptäckt.

–Det är sju mil och mestadels öken. –Läkare utan gränser, då?

En norsk läkare kan ha sett honom utanför ett flyktingläger.

–Men han pratade engelska. –Ring ändå.

–Och Kazim har två killar som letar. –Nåt mer?

Hallå?

Nej, jag...

Nej, jag tror inte ni har kvar honom.

–De säger att de har Bo. –Det går många rykten.

Vi behöver bevis på att han lever.

Vi måste veta om ni har kvar honom.

Det har de ju inte. De ljuger.

Vi får säga att vi vill prata med honom.

De bluffar.

De ringde och sa att de hade kvar Bo.

Skynda er hit, Steffen och Wagner!

Vi har honom!

–Älskade Bo, är du okej? –Hej, Bo.

–Hej. –Jag sköter förhandlingen.

Jag gör allt för att du snart ska få komma hem. Okej?

Det är bra.

Hej, Ziad Karam. Vi vet vem du är.

Det gör även den syriska armén. Du börjar få ont om tid.

Det är nog bäst om du förhandlar med mig nu. Okej?

Bo? Nu måste du lita på mig.

Det blir jobbigt, men du måste göra det.

Gör precis som jag säger.

Säg åt dem att de kan få 800 000 dollar.

–De sa ju 1,5... –Ta det lugnt, Dicte.

–Säg åt dem det. –Då dödar de mig.

Nej. Gör bara som jag säger.

Ni kan få 800 000 dollar.

Nej! Så här förhandlar man inte.

Bo, säg åt dem att de bara får 700 000 dollar.

–Nej. –Håll käft!

Hörde du vad jag sa? Se på mig, Bo.

För helvete, Dicte! – Ta bort henne.

Satan. – Jag är här, Bo.

Hörde du vad jag sa? De får 700 000 dollar nu. Lita på mig.

700 000 dollar. Gör det nu!

Ni kan få 700 000 dollar.

Det är vårt sista bud. Det är slutförhandlat.

Mr Wagner. Du har precis dödat en man.

Vad sa de? Du har förstört allt, eller hur?

Det är viktigt att visa dem att vi har övertaget och pressar dem.

Och vad sa de när du pressade dem?

Sa de inte att de skulle döda honom?

De har gått med på 700 000 dollar. Vi har ett avtal.

Har ni ett avtal på 4,2 miljoner danska kronor?

Ja. Överlämnandet sker vid syriska gränsen. Vi åker imorgon.

–Fantastiskt. Då är det snart över. –Det saknas en halv miljon.

–Ska du råna en bank, eller? –Har du frågat Christian Oxholm?

–Vem är det? –Min biologiska far.

Hans företag omsätter 250 miljoner. Prata med honom.

–Det är ju en bra idé. –Nej.

Jag kan inte bara gå dit och låna en halv miljon.

Varför inte? Han kanske är snäll.

Han har varit ihop med min mor. Det är troligare att han är galen.

Vad gjorde du när din son behövde en ny njure?

–Jag erbjöd honom en. –Så gör ni i din familj.

–Ska man bara utnyttja släkten? –Dicte!

Kom igen!

Hej, jag skulle vilja prata med Christian Oxholm.

Ett ögonblick.

Hej. Tack för att ni kom. Hej, Mogens.

–Hej. –Goddag.

Jag heter Dicte Svendsen. Har du fem minuter?

Handlar det om jobbet så får du prata med min sekreterare.

–Det är privat. –Huset är fullt av gäster.

Jag är din dotter.

–Så du är Annas dotter? –Ja. Jag är född i mars 1971.

–Kände du min mor år 1970? –Ja, det är länge sen.

Jag vet.

Jag förstår om det kommer som en chock.

–Varför kom du hit? –Det här kommer att låta galet.

Min man är fotograf på Dagbladet och var på uppdrag i Syrien–

–när han blev tagen som gisslan.

Jag har sålt allt jag äger för att få ihop lösensumman–

–men det saknas en halv miljon kronor.

Jag undrar om jag kan låna dem av dig.

Älskling?

Hej. Vem är du?

–Det är Dicte, från cateringfirman. –Kanapéerna var fantastiska.

De är så läckra. – Jag tror de saknar oss där inne.

–Jag kommer strax. –Hej då.

Jag är en välbärgad man och folk har försökt pressa mig på pengar förr.

Men att hävda att du skulle vara min dotter är helt sjukt.

Var snäll och gå.

Fan. Han vill inte kännas vid mig.

–Låna mig din blus. –Ja.

–Har du högklackade skor? –Ja.

Tack.

–Är det här dumt? –Ja, men det är okej.

–Vad fan håller du på med? –Ett ögonblick.

I kuvertet finns bevis på att du vet om att jag finns.

Om du inte lånar mig pengarna gör jag en "Thomas Vinterberg"–

–och läser upp brevet för alla dina gäster.

I brevet försöker du tvinga en 16–årig flicka till abort.

Under åren skulle du ha betalt 675 000 i underhållsbidrag.

Med ett lån på en halv miljon kommer du billigt undan.

Det var som fan.

–Jag fixade en halv miljon. –Fantastiskt!

Har de ringt och sagt var vi ska träffas?

Ja, det blir i övermorgon på Hotel Al Murjan i staden Zhale.

Vi flyger från Billund klockan tio och landar klockan fyra.

Sen är det några timmar att köra.

–Jag ringer så fort vi är framme. –Jag ska med.

–Det är bäst om du inte gör det. –Det skiter jag i.

–Du är för känslomässigt involverad. –Det är min man.

Det kan gå åt pipan.

Jag vill känna att jag gjorde allt jag kunde.

Jag kan inte leva med det om ni klantar till det.

Hon har rätt.

Så blir det. Jag följer med.

Okej. Jag stannar hemma.

–Hej. –Hej, John.

Är du på väg ut?

Nej, jag har nyss lämnat återbud. Jag är för trött.

Kom in.

Kan du ta hand om Alexander några dar?

Självklart.

–Vill du ha nåt att dricka? –Nej, tack.

–Jag har hittat nånstans att bo. –Det är väl aldrig på min gata?

Jo, faktiskt.

Nej, självklart inte. Jag vet att du tycker att jag tränger mig på–

–men jag lovar att visa hänsyn.

Det här är ju det bästa för Alexander.

Tror du inte vi kan få det att funka?

Jo, Aarhus är ju en jättestad.

–Varsågod. –Tack. Jag tar den.

Biff med bearnaise och pommes frites. Vill du inte ha?

Vi kan dela.

Vad säger du? Jag ska bara se på TV.

Eller... Nej, jag ska hem och packa.

Men tack för hjälpen.

Jag lovar att jag får med honom hem. Självklart.

Det är bra. Ja. Hej då.

–Vem var det? –Eva.

–Hon är helt utom sig. Förstås. –Jag är också skiträdd.

Det förstår jag.

–Tänk om det händer dig nåt. –Vännen. Jag lovar att inget händer.

Wagner är ju med. Det är snart över.

När jag kommer hem ser jag fram emot att vara med dig hela tiden. Okej?

Hela tiden.

–Hej. –Hej, mamma.

Hej, vännen. Har du lagat frukost? Vad blir det?

Pannkakor, bacon och så ska jag göra äggröra.

–Var är din pappa? –Där uppe.

Hej. Du kan sova i min säng om du vill.

Eller i vardagsrummet. Men jag har bäddat rent.

–Blir det konstigt? –Det är bra, John.

–Jag sover i din säng. Kommer du ner? –Ja.

–Fattiga riddare? –Självklart.

–Ketchupen räcker inte. –Det finns en till.

Får jag smaka ett bacon? De ser perfekta ut. Gott.

–Du måste... –Jag gör det, mamma.

–Alexander. –Ja.

–Du vet att vi båda älskar dig. –Visst.

–Jag också. –Ja, pappa. Slappna av.

Slappna av, John.

–Det bränns vid. –Jag fixar det.

Hej.

–Varsågod. –Tack.

Hur ser planen ut? Har ni kontakt med den lokala polisen?

Ingen vet att vi kommer. Jag har en man där som jag litar på.

Vi vill inte skapa uppmärksamhet.

Tusen tack. Jag lovar att betala tillbaka varenda krona.

Det här är min dotter, Rosa.

Rosa. Det här är Christian, din morfar.

Hej.

Har din vän polisen handlat med araber förut?

Det vet jag faktiskt inte.

Jag har handlat med dem i åratal. De tänker helt annorlunda än vi.

Se till att ni har en plan B.

–Lycka till. –Tack så mycket.

En man i tullen hjälper er igenom med pengarna.

–Jag har anmält oss båda. –Vad?

–Till Ironman. Den 6:e april. –Tack.

Men det blir över min döda kropp.

Vi är på väg nu, men jag tror vi behöver hjälp.

Vi ses, Kazim.

–Vad gör du? –Han tar hand om pengarna.

Tack.

Tack.

–De vill träffas nu. –Gör vi utväxlingen nu?

Nej, det är förhandlaren. Mr Smith. Vi ska gå igenom detaljerna.

Han väntar på terrassen.

Mr Smith?

–Välkomna till Libanon. –Tack.

Slå er ner.

–Vill ni ha lite te? –Ja, tack.

–Hur var resan? –Den var bra, tack.

Hur är vädret i Danmark? Det är bättre här, eller hur?

Får jag träffa min man? Om ni har honom. Får jag träffa honom snart?

Jag är bara förhandlare. Jag har inte din man.

–Men i morgon... –I morgon vad då?

Vi ger er pengarna och jag får tillbaka min man?

Jag talar om vart ni ska. Jag är här för att hjälpa er.

–Har ni pengarna? –Ja, i resväskor som ni ville.

Var träffas vi imorgon?

Ser du vem det är? Från Skype. Det var han som slog Bo.

Jag ser det.

Nu har vi en mötesplats. Min chef vill att ni träffas bakom marknaden.

–Det är lätt att hitta. –Får vi Bo då?

Ja. Inga vapen, ingen polis. Bara ni två.

Jag får tillbaka min man i morgon? Eller hur? Lovar du det?

Han sa ju det, Dicte.

–Ja. –Det är så det fungerar.

–Okej? –Okej.

–I morgon, klockan nio. –Ja.

Du måste låta mig sköta det här.

Om de lurar oss förstör de sina egna affärer.

Dicte.

Jävlar vad rädd jag blev.

–Vad bra att du kom hit. –Hur går det?

Det går bra. Det går efter planen...

...men det känns som om jag inte kan lita på nån.

Det är nåt som inte stämmer. Jag kanske bara är paranoid.

Du känner till mentaliteten och kan språket.

–Kan du ta reda på vilka de är? –Jag ska göra vad jag kan.

Men Wagner vet inte att du är här...

Bra.

–Hej. –Hej.

–Jag kan inte heller sova. –Vad kan man beställa?

Juice eller juice.

Är vi ordentligt förberedda för i morgon, Wagner?

Vi kan inte göra så mycket mer.

Vi får säga som drottningen: Gud bevare oss.

–Gud bevare oss? –Ja.

Här heter det Inshallah. Om Gud vill.

Vi måste förlika oss med det som händer–

–och hoppas på att universum vill oss väl.

Är du religiös, Wagner?

Det är så jag överlever att vara polis.

Att tro på att det är en mening med allt.

Jag var i kyrkan häromdagen.

Jag bad Gud om hjälp.

Jag är glad att du följde med.

–Fick han adressen? –Ja.

Ja. Jag förstår. Okej. Hej då.

–Vad är det? –De har ändrat mötesplatsen.

–Var är det nu? –En butik i närheten av marknaden.

–Varför? Vad betyder det? –Det är normalt.

De vill vara säkra på att vi kommer ensamma.

Vi kan inte lita på mr Smith. Han hade inga strumpor på sig igår?

Nu får du sluta. Du måste hålla känslorna utanför.

De bestämmer. Det handlar bara om affärer.

–Ja. –Hoppa in.

Kommer du?

Här inne.

–Hej, mina vänner. –Hej.

–Var är Bo? –Får jag se pengarna?

Samma belopp i den andra väskan.

–Var är Bo? Var är min man? –Ta det lugnt. Jag ska visa er.

Kom. Den här vägen.

Där. I den svarta bilen.

Jag ser honom inte.

Vänta. Jag ber dem öppna fönstret.

Ser du?

Det är Bo, Wagner.

–Är du säker? –Jag är helt säker.

Ge honom pengarna.

Varsågod.

Gå. Hämta din man.

Gå. Det är okej.

Bo. Bo!

–Var är pengarna? –Vi gav dem till mr Smith.

–Var är de? –Mr Smith har dem.

Vi lämnade pengarna till er förhandlare.

–Är det nåt problem? –Han ringde er precis.

Ring mr Smith. Han vet...

Vad är det som händer?

Du får din man när vi får pengarna.

–Vad händer? –Mr Smith tog alla pengarna.

Vad säger du? Vad gör vi nu?

Vad fan gör vi? De åkte med Bo igen!

Håll käften!

Vi måste fundera på det.

Hej, det är jag. Vi behöver din hjälp. Nu direkt.

–Vad har du hittat? –Vem pratar du med?

–Bra. Vi kommer direkt. –Vem pratar du med?

–Kazim. Jag bad honom komma hit. –Är Kazim här?

Han är här och han vet var mr Smith bor. Vi tar bilen.

–Var är han? –Han bor i det vita huset.

Han tänker sticka med sin familj.

Stanna. Lyssna på mig.

Jag är polis. Du måste lyssna på mig.

Vi...

Var är pengarna? Ge oss pengarna! Vi behöver dem.

Ge mig din telefon.

Säg inte att jag tog pengarna. De dödar mig.

–Är alla pengar här? –Allt är där. Snälla.

Jag måste åka med min familj.

Är alla pengar här?

–Är alla pengar här? –Ja. Snälla. De dödar mig.

Vi sticker.

Tänkte du verkligen skjuta en liten pojke?! Är du helt sjuk i huvudet?

–Är han viktigare än Bo? –Lägg av, Kazim.

Från och med nu bestämmer jag vad vi ska göra.

De har skickat en ny mötesplats. Vi ska träffa dem i Bekaadalen direkt.

Där är de!

Låt mig sköta det nu, Kazim. Okej?

Nu gäller det.

Här är pengarna.

Kom.

Fan. De räknar pengarna.

Vad händer om de märker att det saknas pengar?

Varför i helvete gav du honom pengarna?

–Hur mycket gav du honom? –Ingenting. Knappt tusen dollar.

–Kom. –Nej.

–Kom igen. –Sluta. Bo!

Lugn. Jag talar om att förhandlaren tog pengarna.

Jag kan språket, Wagner. Jag gör det.

Förklara att vi inte har nåt med det att göra. Förhandlaren tog pengarna.

Sluta nu, Kazim.

Ta det lugnt. Du kan få min klocka.

Sluta. Ta klockan. – Lägg av, Kazim.

Wagner?

Vad händer?

Wagner.

Översättning: Henrik Hedström www.sdimedia.com