Original subtitles

–Är du redo? –Vi behöver inte gå in.

Vi gömmer oss här ute, så slipper vi allt folk och den långa middagen.

Ja, ja.

Du vet att det inte är min grej. Det går emot allt jag står för.

Jag gör det bara för din skull. För att jag älskar dig.

–Eller hur? –Jo.

–Kom då. –Okej.

Tager du, Bo Skytte, Dicte Svendsen till din äkta maka?

Ja.

Ska du älska och ära henne i nöd och lust–

–som en man bör leva med sin äkta maka tills döden skiljer er åt?

Tager du, Dicte Svendsen, Bo Skytte till din äkta make?

Ja.

Ska du älska och ära honom i nöd och lust...

Ja.

...som en maka bör leva med sin äkta make tills döden skiljer er åt?

Ja.

–Fatta varandras händer. –Händer? Kom hit.

Ni har nu ingått äktenskap med varandra–

–och bekräftat detta inför Gud och denna församling.

Ni är nu man och hustru både inför Gud och människorna.

Hoppsan. Tack.

Vad fan gör du? Du får inte kasta ris. Duvorna exploderar.

Gör de? Det vill jag gärna se.

Bo?

–Bo? –Är det min fru som ropar?

–Shit, vad snygg du är. –Sticker du redan?

–Jag är tillbaka om två dar. –Jag orkar inte.

–Vi skulle ju ha åkt till Mexiko. –Jag vill till Beirut.

Vi köper bröllopsresan när jag kommer hem. Mexiko, tequila–

–en stuga på stranden. Det är Kazim.

–Hej då. –Hej då.

Hej. Hur står det till, fru Skytte Svendsen?

Jag är fortfarande hög. Titta här.

Å vad fint! Ni är så snygga.

Det överraskade mig att det var så stort och allvarligt.

Men på ett bra sätt. Jag borde göra det oftare.

Hej, Aksel. Kom hit.

Ska vi springa lite i skogen? Gick ni upp tidigt?

19 minuter över fem.

Kära nån.

–Börjar de på dagis snart? –Om två veckor. Jag längtar.

–Ska jag inte anmäla dig? –Till Ironman?

Simma 4 kilometer, cykla jättelångt och sen springa maraton?

Nej, tack. Ironman är för såna som är rädda att dö.

–Och det är inte du? –Jag är inte rädd för nåt.

–Förutom möjligen min exfru. –Vad är det med henne?

–Nina kommer till Aarhus. –Varför det?

–För Alexanders skull. –Han bröt ju bara armen.

Hon är hans mor och vill träffa honom.

–När såg du henne senast? –För sju år sen.

Då måste du se bra ut. Kom, nu spurtar vi.

–Nej, det räcker. –Det är bra med fysiska mål.

Mitt fysiska mål är att få kaffe och ostmacka på stationen.

–Kom igen, Wagner. –Du var roligare när du jagade damer.

–Kom igen. –Jag orkar inte.

–Jag trodde du satt på planet. –Jag kommer först i morgon.

Jag såg fram emot att öppna resten av presenterna med dig.

–Jag saknar dig också. –Vad gör du?

Jag spelar backgammon i hotellobbyn.

–Det låter mysigt. –Det är det.

–Jag hämtar dig på stationen. –Okej. Vi ses imorgon.

–Ljuger du för din fru? –Jag vill bara inte oroa henne.

Där är Kazim.

–Han vill prata med dig. –Det här är Johan.

–Var är han? –Nära den syriska gränsen. Följ mig.

Är det en bra idé? Är det säkert?

Ta det lugnt, Bo. Det är en skitbra historia.

Hej, älskling. Jag är på stationen, men hittar inte dig.

Om du är försenad kan du väl ringa.

Jag saknar dig och längtar efter dig.

–Hej, Nina. –Hej, John.

–Du hade inte behövt hämta mig. –Jaså.

–Du ser bra ut. –Tack detsamma.

–Inte en dag äldre, eller hur? –Faktiskt inte.

Du har alltid varit dålig på att ljuga. Hur är det med honom?

Alex har det bra. Du hade inte behövt komma.

–Jag saknar honom. –Jag har bokat hotell åt dig.

Ska vi inte ligga sked? Jag skojar bara.

Hej, Wagner.

Hej, Dicte.

–Hej. –Det här är Dicte.

–Hon är journalist, eller var. –Jag skriver en bok.

–Det här är Nina. –Är du exfrun?

–Ja. Hört talas om mig? –Ja.

–Vi ska vidare. Tyvärr. –Det var trevligt att träffas.

–Är det nån du har... –Nej, herregud.

–Finns det nån vuxen här? –Dicte Svendsen!

–Hej. –Hur går det med din femi–krimi?

Det går riktigt bra med min inte könsbestämda krimi.

–Är Bo på väg hem från Beirut? –Det tror jag inte.

Han och Johan ska intervjua nån i Syrien.

–Är det nåt du bett dem om? –Nej, det är för Aftenposten.

–Har han inte hört av sig? –Nej.

Om du hör av honom så be honom ringa mig.

–Hör av dig om du behöver arbete. –Du gav mig ju sparken.

Nej, du sa upp dig. Det är inte mycket pengar i könlösa böcker.

Det mest könlösa är väl en tidning som inte finns i pappersutgåva.

Vi är Danmarks första nättidning, och de enda som tjänar pengar.

–Det gör det ännu tråkigare. –Ha en bra dag.

Steffen berättade att du ska till Syrien. Du kan väl ringa?

Jag vet ju inte när du kommer hem.

Är det du som skajpar nu?

Hej, älskling. Jag började bli orolig.

–Hör du mig, Dicte? –Var är du? Vad har hänt?

–Lyssna på mig. –Varför pratar du engelska?

De har tagit mig som gisslan. Hör du mig?

–Ja. Gisslan. –De vill ha tre miljoner dollar.

Kontakta tidningen och försäkringsbolaget.

Säg att det brådskar.

–Vad ska jag göra? –Säg att de betalar.

Jag älskar dig.

Vänta, Bo. Bo?

Dicte? Hallå?

Är du döv. Vi har knackat på länge. Har han kommit?

Det är så typiskt Bo. Hur står du ut? Du får köra dem till skolan imorgon.

Eva... Barnen kan inte vara här.

–Vad menar du? Jag ska på möte. –Ta med dig barnen.

–Är du okej? –Det har hänt nåt.

–Vad? –Ta barnen och stick!

–Ska vi inte vara här? –Nej, det är nog inte så bra.

–Fan. –Vad är det?

–Det gör ont. –Jag ska titta på det.

Min vän har ont. Han behöver en läkare.

Sov nu. Nu, sa jag.

Sätt dig. Sätt dig!

Ja, vi håller det internt. Ring när du vet nåt.

Vi löser det här.

Dicte och jag har kontaktat utrikesdepartementet.

Som ni vet så förhandlar den danska staten inte med terrorister.

Men UD lovade oss en informatör som berättar hur vi ska göra.

–Vet vi om han mår bra? –Ja, vi skajpade igår.

Vet vi vilka som tagit honom?

Vi vet bara att de tog både Bo och Johan från Aftenposten.

Så det kan vara extremister eller IS som halshugger folk på YouTube?

De har bett om en lösensumma, så det tror jag inte.

–Men du vet inte. –Nej, Kim.

Men du kan ta reda på det. Jag vill veta mer när de ringer.

Ta reda på vilka grupperingar som är verksamma där–

–och deras tillvägagångssätt. Det här får inte komma ut.

Ingen får säga att Bo är tagen som gisslan.

Om de får veta det så höjer de bara lösensumman.

Fattar ni? Inte ett ord till vänner och familj. Det var allt.

Hur vet vi att de inte säger nåt? De brukar lägga upp allt på nätet.

Du kanske tycker jag är en idiot, men mina anställda är riktigt bra.

Har vi hört nåt från han som Bo använder som tolk där nere?

Kazim? Faktiskt inte. – Jeppe, har du hört av Kazim?

–Han är på väg hem. –Han måste veta nåt.

–Jag lämnade meddelande. –Han kan vara död.

Eller så har han arrangerat hela skiten.

Hej, Dicte. Vad kan jag hjälpa dig med?

Kolla upp honom här, om han är extremist eller nåt.

–Kazim Prohic. Varför? –Det kan jag inte säga.

–Men det är väldigt viktigt. –Okej.

Jag måste veta vad det handlar om.

–Lita på mig. Det är livsviktigt. –Nej.

Nån är i fara. Jag ber dig bara om att hjälpa mig.

Det gör jag gärna om jag får veta varför.

Det kan jag inte säga. Varför har du blivit så jävla präktig?

–Förlåt. –Dicte...

Jag kan inte kolla brottsregistret utan en välgrundad misstanke.

–Jag kan få sparken. –Och det vill du inte riskera?

Glöm det. Det spelar ingen roll.

Bendtsen, kolla om vi har något på honom här.

–Hej. –Hej. Är du Dicte?

Ja. Hej, Kazim. Kan du berättade vad som hände?

Vi var på väg mot syriska gränsen när de körde på bilen och tog dem med.

–Var var du? –Jag körde före i en annan bil.

Jag såg det först när det var för sent.

Nån måste ha berättat för dem vart ni var på väg.

De har hållit koll på Bo och Johan länge.

–Genom dig? –Bo är min vän.

–Är du med? Du måste lita på mig. –Vad kan du hjälpa mig med?

Jag vet vilka de är.

Några killar från trakten filmade allt. Se på vänster sida.

–Vilka är de där? –Kriminella från trakten.

Det är inte första gången de kidnappar.

–Hej. Är Alex här? –Ja.

–Där var du. –Hej, mamma.

Härligt att se dig. Oj, vad jag saknat dig.

–Och jag har saknat dig. –Du har blivit stor. Sluta med det.

–Du äter väl med oss? –Pappa har lagat mat.

–Har han? Blir det kyckling? –Hur visste du det?

Varför skrattar ni? Jag kan annat än kyckling. All sorts mat.

Ja, bara det är kyckling i.

–Har du hört det? –Ja.

–Jag vet vilka det är. –Sätt dig.

Har nåt hänt?

Dicte, tyvärr så täcker inte tidningens försäkring det här.

Bos uppdrag var ett eget initiativ.

–Vad betyder det? –De vill inte betala.

–Är det du som inte vill betala? –Nej, han är från UD.

Okej. Så staten går in och betalar?

Nej, vi förhandlar inte med terrorister.

Så ni lämnar en dansk journalist i sticket?

Han riskerar sitt liv för att ge dig nyheter.

Så du slipper lämna ditt skrivbord.

–Det är ju inte... –Håll käften, Steffen.

Jag pratar med honom.

Jag heter Jens...

...och har själv suttit gisslan i Somalia i ett halvår.

Så jag vet hur det är.

Okej. Vad fan gör vi då? Kan man inte skicka nån som fritar honom?

Nej. Varken Danmark eller Sverige går in militärt.

Amerikaner och fransmän går in och befriar de sina–

–om de vet exakt var de befinner sig.

Så stat och försäkringsbolag vill inte betala.

–Då får tidningen betala. –Det har styrelsen diskuterat.

–Men Bo var ju inte fast anställd. –Du betalade flygbiljetten.

Som frilansare skulle han ha tagit en egen försäkring.

Hur ska vi då få fram tre miljoner dollar?

Ska jag göra det?

Lösensumman brukar oftast bli en femtedel av vad de först begär.

–Skaffa fram en bra förhandlare. –Jag sköter gärna förhandlingen.

Ge mig bara din telefon.

Tror du jag överger min enda livlina till Bo?

Det är inte jag som inte vill betala.

Jo. Det är du, tidningen, du och alla andra som inte tar nåt ansvar.

Jag är helt ensam i det här!

–Hallå? –Hej.

–Var är de? –Tyvärr så har de gått.

Vad hände?

Jag berättade för Nina att Alexander provat hasch.

Då förstår jag att han blev sur. Varför gick Nina?

Hon har inte träffat honom på ett år, och säger plötsligt–

–att jag inte räcker till. Han ringer visst henne jämt.

Hon tycker att hon får ta hela ansvaret.

Men han ringde dig jämt när han bodde hos henne.

Det sa jag, men det tog hon som kritik. Och sen stack hon. Skål.

–Alexander saknar väl er båda. –Ja.

Jag längtar efter att hon sticker.

Vill du ha efterrätt, eller har du slutat med gluten?

Nej, tack. Jag ville bara säga att vi inte har nåt på den där Kazim.

Men utrikesdepartementet meddelade nyss nåt intressant.

En pressfotograf från trakten har blivit tagen som gisslan i Libanon.

Bo Skytte. Ja, Dictes man. De gifte sig i lördags.

Hej. Var har du varit? Du har väl inte glömt?

Jag ska sova här några dar.

–Jag ska sluta amma tvillingarna. –Det har jag inte glömt.

Bra. Jag har sett fram emot att vi ska bli halvfulla.

Och jag ska sova minst sex timmar. Var är Bo?

Han jobbar. Du har väl inte använt de där glasen?

–Jo, de är jättefina. –Nu kan vi inte lämna tillbaka dem.

Ni önskade er väl såna här?

Mamma, varför är kläderna kvar i tvättmaskinen? Det stinker.

Du borde skämmas. Jag pluggar jämt och jobbar 12–timmarsskift.

–Du gör ju ingenting. –Förlåt.

–Kör tvätten en gång till. –Jag har gjort det.

–Jag längtade bara efter rena kläder. –Gå till ett tvätteri.

–Hur är det på onkologen? –Jättebra.

–Jag går ut med soporna. –Det är stentufft, men spännande.

Jag trivs verkligen.

Johan, ta på dig min jacka.

Kom igen.

Håll ut, Johan. Jag lovar att jag ska få oss hem. Håll ut.

Wagner?

–Hur mycket vill de ha? –Tre miljoner dollar.

Jag hjälper dig få ner priset. Jag har förhandlat förr.

De vill inte att polisen är inblandad.

Jag är inte här som polis.

Hallå. Jag heter Smith och vill prata med Dicte Svendsen.

–Hennes vän är visst i fara. –Det stämmer.

Jag heter John Wagner och är den som förhandlar.

Hädanefter pratar ni bara med mig.

Jag för deras talan och är deras förhandlare.

Lösensumman är alldeles för hög. Jo, det är den, mr Smith.

Och det vet ni. Det måste vara ett missförstånd.

Bo Skytte saknar försäkring och familjen har inga såna pengar.

Vi måste få en ny lösensumma.

–Mr Skytte jobbar ju för en tidning. –Nej, han är frilansare.

–Vad vill ni betala? –100 000 dollar.

Jag ska meddela dem det. Jag återkommer imorgon.

–Det gick väl bra. –Är vi säkra på det här?

–Var inte beloppet väldigt lågt? –Man måste börja nånstans.

Om de tror han är fattig så kanske de bara skjuter honom.

Det är i livet han är värd nåt för dem.

–Hur mycket pengar har ni fått ihop? –Många fonder vill hjälpa oss.

Om de får vara anonyma. Beloppen står där.

Herregud. Det är Bos exfru.

Hon vet inget om det här.

–Eva. Hej. –Hej.

–Har du känt henne länge? –Nej.

–Men vi har bråkat sen vi träffades. –Så var det för mig också.

–Men man tycker om henne ändå, eller? –Ja. Märkligt nog.

–Hej. –Hej.

–Vad gör du här? –Alex släppte in mig.

Hoppas det är okej. Jag vill prata lite med dig.

Först vill jag be om ursäkt för det som hände häromdagen. Det var...

Ja. Det var inte första gången du smällde igen en dörr och stack.

Nej.

Men jag har inte varit helt ärlig mot dig, John.

Jag är inte här bara på grund av Alex arm.

Jag funderar på att flytta tillbaka till Aarhus.

Okej.

Vad händer med L.A. och din karriär då?

Vilken karriär?

Gjorde du inte nån TV–serie med robotar?

Det var bara en roll Ben fixade åt mig.

–Du och Ben då? –Vi har inte träffats på länge.

Jag tror han har flyttat ihop med nån annan.

–Tråkigt att höra. –Det är okej.

Men jag klarar mig inte utan Alexander.

Jag förstår att han inte kan flytta tillbaka till USA nu.

–Nu bor han hos dig. –Ja, det gör han.

Jag förstår inte att du klarade dig utan honom i så många år.

Det var ju för din skull.

Jag vet det.

Jag har pratat med Louise Holm. Hon har ett jobb åt mig.

Ett jobb? Inte på stationen, väl? Det gör du inte. För helvete.

Ta det lugnt. Det är inte på din avdelning. Du kommer inte att se mig.

–Inte ens i matsalen. –Du har redan tackat ja.

Jag börjar om 14 dar.

–Du har ingen fast inkomst? –Jag skriver en bok.

Det kommer väl bibliotekspengar så småningom.

Ja. Banken kan dessvärre inte låna dig mer än 90 000 kronor.

Det är bra. Tack.

Nu berättar du fanimej vad som pågår. Ska du sälja huset?

Var är Bo? Vad händer? Ska ni redan skiljas?

Var är alla möbler?

–Bo har tagits som gisslan. –Vad?

Han var på ett uppdrag i Syrien...

...och några har tagit honom.

Vad vill de?

De vill ha massor av pengar.

De vill ha 3 miljoner dollar. Det är 18 miljoner kronor.

Jag har sålt allt jag äger och fick ett litet lån.

Jag fick tillbaka pengarna för alla presenter–

–och lämnade vigselringen i morse.

Jag är så rädd att jag aldrig får se honom igen.

Det är ju fruktansvärt, vännen.

Ja, det är det.

Kazim? Vad har du?

En kille jag känner har filmat.

–Var är de? –I en liten by utanför Bekaadalen.

Nu kommer det intressanta. Den killen...

En fransman som har varit försvunnen i två månader.

Och?

Nu vet vi var de och fransmannen är.

Den franska militären går in om de får filmen.

Det går flera dagar innan de är redo för nåt sånt.

–Under tiden kan de flytta gisslan. –Vi skyndar oss.

–Filmen är bara 6 timmar. –Det är säkrast att förhandla.

Jag vet hur de funkar.

Om vi inte inte hinner skaffa pengarna blir Bo kvar där i 100 år.

–Han kommer ut. –Han ruttnar där, Dicte.

Chansen att han överlever ett militärt ingrepp är inte stor.

Varför inte det?

Risken är stor att han skjuts av misstag.

Wagner. Kidnapparna ringer.

Jag ringer tillbaka.

–Det är upp till dig. –Jag vet.

Jag vågar inte. Vi måste fortsätta med förhandlingarna.

–Jag behöver 30 000 för filmen. –Varför?

Jag måste betala för den, annars skickas den vidare.

Jag har inte 30 000 kronor till filmen.

Allt jag kan skrapa ihop ska användas till att friköpa Bo.

–De gick ned till 1,5 miljoner. –Hälften?

–Ja. –Fantastiskt!

Nu är vi på gång och vi ska få ner det mer.

Tack, Wagner.

–Härligt. Dagbladet till och med. –Ja, styrelsen gav oss 500 000.

Vem gav de där 100 000?

Jag sålde min båt. Det regnar ju ändå hela tiden.

Hej.

–Vad mysigt ni har gjort. –Kom och ta ett glas vin.

Hej på er.

–Hur mår du? Orkar du? –Skål för att han snart är hemma.

Skål för att han snart är hemma.

–Han sålde sina vindkraft–aktier. –Torsten.

Jag sa att de var bra att ha om det sket sig.

Jag säljer mammas koloni. Vi får nog 200 000 för den.

Du har ju längtat efter att pojkarna skulle sova under äppelträdet.

–De sover ju ändå aldrig. –Jag sålde min Børge Mogensen–stol.

Jag älskar er. Tack för att ni är här med mig.

Det är Steffen. – Hallå?

Vad? – Slå på teven. Det är nåt om Bo på CNT.

För fan. Nu vet de syriska regeringstrupperna var han är.

Befriar de inte honom då?

De brukar storma in och skjuta allt och alla.

Fan också! Det är mitt fel. Jag skulle ha köpt filmen.

Vad händer?

–Vad händer, Bo? Vad gör de? –Jag vet inte.

Res dig upp, Johan.

–Nu! –Okej. Kan du hjälpa mig?

–Bo... –Förlåt.

Vi ska ut nu, Johan.

Johan.

Ställ dig upp. Kom.

Vi ska ut härifrån. Kom igen!

–Bo... –Vi ska hem. Kom nu.

Lämna mig inte, Bo.

Då...

Då var jag här igen.

Jag vet inte...

Jag känner inte till reglerna, men...

Jag vill be dig om att ge mig Bo tillbaka.

Du får allt jag har. Jag gör vad som helst.

Det spelar ingen roll vad.

Bara jag får hem Bo igen.

Hej, Wagner. Är det nåt nytt?

Jag är ledsen att jag måste berätta det här.

Regeringstrupperna gick in i natt och dödade en man.

De har skickat hans ID.

Bo är död.

Översättning: Henrik Hedström www.sdimedia.com