Afrikaans
Akan
Albanian
Amharic
Arabic
Armenian
Azerbaijani
Basque
Belarusian
Bemba
Bengali
Bihari
Bosnian
Breton
Bulgarian
Cambodian
Catalan
Cebuano
Cherokee
Chichewa
Chinese (Simplified)
Chinese (Traditional)
Corsican
Croatian
Czech
Danish
Dutch
Esperanto
Estonian
Ewe
Faroese
Filipino
Finnish
French
Frisian
Ga
Galician
Georgian
German
Greek
Guarani
Gujarati
Haitian Creole
Hausa
Hawaiian
Hebrew
Hindi
Hmong
Hungarian
Icelandic
Igbo
Indonesian
Interlingua
Irish
Italian
Japanese
Javanese
Kannada
Kazakh
Kinyarwanda
Kirundi
Kongo
Korean
Krio (Sierra Leone)
Kurdish
Kurdish (Soranî)
Kyrgyz
Laothian
Latin
Latvian
Lingala
Lithuanian
Lozi
Luganda
Luo
Luxembourgish
Macedonian
Malagasy
Malay
Malayalam
Maltese
Maori
Marathi
Mauritian Creole
Moldavian
Mongolian
Myanmar (Burmese)
Montenegrin
Nepali
Nigerian Pidgin
Northern Sotho
Norwegian
Norwegian (Nynorsk)
Occitan
Oriya
Oromo
Pashto
Persian
Polish
Portuguese (Brazil)
Portuguese (Portugal)
Punjabi
Quechua
Romanian
Romansh
Runyakitara
Russian
Samoan
Scots Gaelic
Serbian
Serbo-Croatian
Sesotho
Setswana
Seychellois Creole
Shona
Sindhi
Sinhalese
Slovak
Slovenian
Somali
Spanish
Spanish (Latin American)
Sundanese
Swahili
Swedish
Tajik
Tamil
Tatar
Telugu
Thai
Tigrinya
Tonga
Tshiluba
Tumbuka
Turkish
Turkmen
Twi
Uighur
Ukrainian
Urdu
Uzbek
Vietnamese
Welsh
Wolof
Xhosa
Yiddish
Yoruba
Zulu
- Hallå? - Intendenten? Det är Suárez.
Vi har hittat något på museets övervakningskameror.
- Det är viktigt. - Jag är på väg.
- Var så god. - Tack, Ángel.
Vi har granskat museets övervakningskameror...
Hör på. Raquel.
Jag vill be om ursäkt för gårdagen.
Jag hade inte sovit på 48 timmar och var lite berusad.
- Tro inte att... - Oroa dig inte.
Det är inget problem.
STÖTENS 46:E TIMME
Kolla. Suárez har hittat något.
Det är från när Anibal Cortés och Silene Oliveira besökte museet.
Se på föremålen de lämnar av vid vakten i entrén.
Zooma in så nära du kan.
Där. Stopp. Gör den större.
Det är bilnycklar.
Till en gammal Seat. Nyckelkedjan är original.
Modellen kan vara från åren 1989 till 1996.
Vi vet när de besökte museet
och märket på deras bil.
Vi granskar närliggande säkerhetskameror från parkeringar, affärer,
banker, parkeringsöverträdelser i närheten, allt.
Gå till den andra filen. Gå upp.
Vi måste hitta bilen, oavsett vad.
Jag skickar en fil. Vi har den.
Det är en Ibiza från -92.
Perfekt.
Nycklarna och bilen leder oss dit allt började.
MATCHNING FUNNEN
- Håll käften! - Ta bilnycklarna.
Nairobi och Rio, klä på er och åk till museet.
- Menar du mig, seriöst? - Du.
Till stan?
Men inte med ungen, skicka med en man.
Skicka med Helsingfors. Varför inte?
Han föredrar någon med hår på bröstet.
Kom, så åker vi.
Kolla alla säkerhetskameror mot inspelningarna från mina besök.
Vi måste bekräfta var de sitter, vinklar och riktningar.
Seså. Klä på er.
Helsingfors, är du gay?
Herregud!
Så, du gillar män?
Ja, i kriget och i fängelset...
- Så, inga kvinnor alls? - Nej.
- Ska jag åka med Rio? - Jag ångrade mig.
Varför? Vad hände?
Jag ångrade mig bara.
Du...
Vad hände?
Litar du inte på mig mer? Har jag gjort något?
Vad fan har jag gjort?
Jag har inte gjort något, va?
Det är inte det.
Nej.
Är du upprörd?
Min mamma?
Hon fick en hjärtattack.
- När? - Igår.
Så, jag vill inte att du ska åka...
...så du inte blir frestad att ta farväl av henne.
Jag stannar med henne. Någon annan kan åka.
Jag behöver inte ta farväl.
Det har jag redan.
Sist jag talade med henne ville hon överlämna mig.
Den kvinnan var inte längre min mor.
Professorn?
Vad ska jag göra med Berlin?
Ska jag mata honom åt hundarna?
- Eller bara skjuta honom? - Vi får se. Låt mig tala med Helsingfors.
- Är det polisen? - Seså, svara nu.
- Helsingfors. - Ja?
Bilden som du gav mig av den krossade bilen var väl Ibizan?
För jag tittar på bilden noga
och jag tror inte att färgen
är densamma.
Jag lämnade den på skroten.
Jag frågar om bilden du gav mig var av Ibizan.
Nej,
en annan bil. Men de sa...
- att den skulle bli likadan. - Jag gav dig 1 000 euro.
Tusen euro så att du kunde betala dem för att krossa bilen framför dig.
Behöll du 1 000 euro när vi kommer att få två miljarder?
Två miljarder som jag inte hade i handen.
Men de där 1 000 hade jag.
Jag hade väntat i fem månader utan lön.
Men min familj...
Min familj behövde pengar.
Tusen euro betydde inte mycket för dig, men var viktigt för mig.
Viktigt? Den där bilen är en lös tråd. Och från den
kan de hitta en annan, och en annan.
Vi har många lösa trådar här inne.
Du har bara en där ute.
Okej.
Säg åtminstone att du gjorde dig av med fingeravtrycken.
Ja.
Vad är fingeravtryck?
Fingeravtryck. Ja, Professorn.
Vad är fingeravtryck?
Jag vet inte.
Rengjorde du ratten med ammoniak?
Växelspaken? Glaset? Huven?
Hela jävla bilen?
Ja.
Nej, det gjorde jag inte.
Låt mig tala med kidnapparen.
Du behövde nog din sömn. Du verkar mer alert idag.
Tjuvar fångas när de är på flykt. Vi måste jaga upp dem lite.
Var är min penna?
Nu sätter vi igång.
God morgon, Professorn.
Hur mår señor Román efter operationen?
Bra. Han vilar sig. Feberfri.
Jag trodde att du hade glömt bort mig.
Inte alls. Jag tänker bara på dig.
Verkligen? Det låter som en fantasi.
Det borde vi utforska lite till.
Om du tänker fråga vad jag åt till frukost, om jag fick orgasm idag
eller om jag gillar förspel, så handlar den inte om det. Utan...
Ja, det är en fantasi.
Den involverar handbojor.
Du, med handbojor i baksätet av en polisbil.
Det är fortfarande en fantasi.
Visst. Och sen kan du berätta om din, ansikte mot ansikte.
Lyssna noga. Jag har dåliga nyheter.
För det första, båten du bad om, Malaika, är fortfarande uppbunden i en rättegång.
De tidigare ägarna har fortfarande båten.
Det är ingen ursäkt.
Polisen kan be en domare om båten om det används till att bekämpa brott.
Så länge det inte har fallit någon dom.
Du kan fortfarande be om båten, framför allt till något så här viktigt.
Har du inte gjort det än?
Du kan visst juridik.
Jag är bara en amatör.
Men jag gillar att läsa om rättegångar.
Det är överraskande hur intressanta de är.
Det ska jag överväga,
nu när jag har mer tid.
De tänker ta ifrån mig fallet.
Vi har nått ett dödläge.
Det har gått för lång tid, och som du kanske förstår
har mina chefer sina gränser.
Frisätt åtta gisslan om du vill förhandla vidare med mig.
Åtta. Och de ska vara underåriga.
Varför skulle jag det?
För det är din tur att vara snäll mot mig.
Om du står på min sida
friger du dem. Annars tar någon annan över.
Någon med andra mål.
Tänk på det i en timme, inte en minut mer.
Han vill inte alls ha Malaika.
Vad menar du?
Varför be om en båt som tar fem dagar att skaffa fram?
För att se vems som är störst?
Jag vet inte. Men ge dem båten, och få ut dem därifrån.
De tänker ta sig ut på något annat sätt.
- Ángel. - Ja?
Be om en genomsökning av kloaksystemet på en radie av 500 meter.
Gamla tunnlar, saneringsområden, alla hål.
- Okej. - Nu sätter vi igång.
SKROT STÄNGD
Hallå. Du där!
Du där!
Äntligen. Jag har försökt...
Sätt ner mig!
Snälla!
Sätt ner mig!
Snälla!
Nej!
Snälla!
Sätt ner mig!
INKOMMANDE SAMTAL
Salva. Salva. Salva?
- Ja, hallå? - Salva. Det är jag, Raquel.
Jag sitter här på kaféet
och fikar, men du är inte här.
Och vi brukar ju stöta på varandra här,
så jag tänkte att du kanske ville ta en kaffe eller något.
Det hade jag gärna gjort, men jag är inte i Madrid just nu.
Salva, är du okej?
Ja, förlåt, jag var distraherad
och blev nästan påkörd.
Förlåt, jag ska inte ta upp mer av din tid.
Vi ses häromkring senare.
Men vill du äta något idag?
Förlåt.
Men jag nämnde dig för min mor igår.
Hon är lite av en tokig hippie,
och rätt ur det blå föreslog hon
att jag sätter krydda på livet.
Missförstå mig inte.
Hon menade bara att jag skulle utöka mitt socialliv. Det är därför jag frågar.
- Okej. - Ja? Verkligen?
Okej, bra.
- Passar middag bättre? - Utmärkt.
- Självklart. - Okej, vad bra.
- Vi ses då. - Adjö.
Hej då, vi ses senare.
Snälla!
Sluta!
Sluta nu!
Röker ni?
Okej.
Då ska inte jag förstöra er hälsa.
Ni är väl okej här?
Tillsammans här.
Utan att känna till hemskheterna.
Skottlossningarna.
Blodet. Problemen.
Jag måste komma hit oftare.
Utanför är allt för komplicerat.
Jag ringde en vän ikväll.
Jag berättade hur svårt det är att upprätthålla ordningen härinne.
Jag berättade att jag var tvungen att döda någon.
Att jag beordrade en kvinnas död.
Om man inte är beredd att döda får man ingen respekt.
Och jag kunde...
Jag blev varse hur han reagerade.
Hans upprördhet,
andhämtningarna
flämtningarna...
...och hans smärta.
Han...
Han var inte här.
Och han kände inte kvinnan.
Mónica, hette hon.
Och under en kort tid...
En kort tid tänkte jag att det skulle vara fint att få känna...
...vad min vän känner.
Att få känna sådana känslor.
Smärtan.
Skulden.
Men, nej.
Det påverkar mig inte.
Det är väl hemskt?
Detta är säkert bara besvärande. Förlåt. Silvia?
Silvia.
Har du en panikattack?
Hon är bara lite nervös.
Men det går snart över.
Självklart.
Det är klart att det gör.
Följ med mig.
Silvia. Ge mig din hand.
Såja.
Nej. Silvia. Nej.
Jag är här för min bil.
Jag lämnade något viktigt i bakluckan. Mycket viktigt.
Du bröt dig in.
Nu ska jag ringa polisen.
Jag köper bilen med de här pengarna.
- Hur mycket? - Massor.
Kolla, massor av pengar.
- Det är inte mycket. - Jag har inte mer.
Här, ta min plånbok.
Spring iväg nu.
Jag släpper hunden om fem sekunder.
Kom aldrig tillbaka.
Förstår du?
Fem. Fyra. Tre.
Två. Ett.
Buss på!
- Vad gör du? - Fäster cellerna.
Så vi kan placera sprängmedel vid alla inträdespunkter.
- Bad Berlin dig att göra det? - Professorn.
Det är mest avskräckande. Så de kan se det i tältet.
Och det där?
Den jäveln hade sherry som jag dricker.
Jävlar.
Chefen.
Direktörsposten passar dig väl.
Sätt dig, señorita Tokyo.
Jag noterade att du var sen.
Det tänker jag göra en anmärkning av.
Jag är hemskt ledsen.
Om...
Om jag visar dig ett bröst,
- kan du låta bli att avskeda mig då? - Erbjudandet är lockande.
Men du måste erbjuda mer än så.
Jaså?
Jag vet vad du känner.
- Rio? - Jag är här.
Fast i det här hålet.
Och jag undrar hur jag hamnade här.
Men jag minns inte.
Jag minns dagen...
...de bad mig att hacka ett larmsystem.
Och det visade sig vara från en herrgård i Genève som stod helt tom.
Men jag var inte ens där.
Men, skit samma.
Det är roligare att hacka säkerhetssystem än att jobba inom IT.
Jag tänkte inte ens över det.
Det var en lek.
Och nu är jag föräldralös.
Jag är också moderslös.
Det är lite annorlunda.
Mina föräldrar lever.
Jag hade kunnat göra något lagligt.
Jag var bra på mitt jobb. Jag hade kunnat tjäna pengar.
Haft ett normalt liv.
Träffat en vanlig tjej.
Haft normala vänner.
Jag var inte som ni.
Jag är mållös.
Jag behöver nog din dörr.
Vad för dörr?
Dörren du berättade om när vi besökte museet.
Dagen vi hörde att din mor var död.
Kamera 12 och 13 har bytt riktning.
De täcker en vidare vinkel.
Kamera 14 är oförändrad.
Den är riktad mot ingången.
Vi kan gå nu.
Och varför ska vi gå...
...när vi kan vara turister för en dag?
Att kyssas på en bar...
...eller på gatorna.
På gatorna?
Jävlas inte med mig. Det är så man åker fast.
Okej, inte på gatorna.
Följ mig.
Det känns som att det var jag som dödade henne...
Hon var så vacker...
Hon dog av sorg,
av min frånvaro, av besvikelse
på grund av mitt värdelösa liv...
Hon ville bara skydda mig.
Hon älskade mig.
Hon älskade mig så mycket.
Hon ville att jag skulle ge upp
så att hon inte behövde se mig död på nyheterna.
När jag var liten...
...visste jag att jag var trygg hos henne.
Problemet var när hon inte var där.
Och din pappa?
Jag hade ingen.
Mamma jobbade på en väskfabrik.
När vi inte hade pengar i slutet av månaden,
tog hon nattskiftet.
Men det fanns ingen som kunde passa mig.
Så jag var ensam.
Jag var så rädd.
Hur gammal var du?
Åtta. Eller nio.
Lite yngre än du är.
Poängen är att mamma uppfann ett trick.
Hon ritade en dörr på min vägg.
Det var en magisk dörr.
Om jag var rädd...
Skulle hon stå på andra sidan dörren.
Öppnade du den när hon gått?
Den kunde bara öppnas en gång.
Endast en gång i mitt liv.
När jag behövde henne...
...men bara en gång.
Så, när jag var rädd...
...tänkte jag alltid...
...att jag kunde stå ut lite till.
Bara lite till.
Jag tänkte att jag kanske skulle vara räddare nästa dag.
Eller känna mig mer ensam.
Då skulle jag behöva dörren.
Jag hade öppnat den första dagen.
Jag öppnade den aldrig.
Du är den starkaste personen jag känner.
Och den mest otroliga...
Och...
Och, vad då?
Och, vad då?
Och... Fan.
Din... Parkeringen.
Vad är det? En bot?
En parkeringsbot utfärdades till en Ibiza från '92.
Två kvarter bort. Titta på datumet och tiden.
Samma tid och dag som rånarna kom till museet.
Bra jobbat, Ángel.
Kör plåtarna mot databasen.
Detta blir den dyraste boten någonsin.
Den ska kosta dem miljontals euro. Låt mig tala med deras chef.
- Intendenten? - Professorn.
Jag behöver ett svar.
Jag vill ha dina åtta yngsta gisslan.
Skriv ner namnen på dem vi ska frige.
Pablo Holgado, Silvia Moreno, Abraham Salmerón, Ignasi Castell,
Magdalena Ribot, Rocio Huertas,
- Jessica Sánchez och Alicia Villanueva. - Alison Parker då?
Hon kom med skolan.
Jag vill ha henne på listan.
Jag förstår. Jag antar att du har insett det nu.
Vi vet båda två att Alison är hjärter dam i detta korthus. Jag kan inte.
Hon måste släppas nu.
Jag ska föreslå något.
Alison, i utbyte mot de andra åtta.
Vad?
Jag ger er Alison Parker.
Men ingen annan.
Hon är viktig för oss båda.
Om ni vill ha henne, kommer hon ut ensam.
- Det måste jag diskutera. - Du har en minut.
Ring honom, säg ja.
Släpp Parker.
Det tänker jag inte. Det är omoraliskt att välja ett liv
över åtta.
Jag bryr mig inte om dina moraldilemman,
detta är en statsfråga.
Först ska vi rädda ambassadörens dotter.
Jag tar ansvaret.
Låt mig tala med kidnapparen igen.
Så?
Alison Parker.
Är du säker?
Räddar du hellre Alison Parker än åtta andra elever?
Jag är säker.
Oj.
Nu måste jag fundera på detta. Det hade jag inte förväntat mig.
Ge mig en timme.
Okej.
- Jag inväntar ditt samtal. - Om jag inte ringer,
kommer du ändå att få veta mitt beslut.
Vad menar han med det?
Jag vet inte, men se här.
Ibizan har inte använts på tio år. Ingen skatt eller ägare.
Den är avställd.
Lystring, allihopa, kom hit.
Sätt er.
Vad hade ni gjort om ni ville göra er av med en bil?
Bränt den.
Bra.
Leta efter bilar som har bränts, kolla med civilgardet med.
Sänkt den.
Leta efter nyheter om bilar som dykt upp i träsk, floder, etc.
Man kan sälja av delarna.
Begravt den.
- Ursäkta? - Grävt en grop, begravt den.
Jag såg det i en film, det funkade.
Mer?
Vad är det lagliga sättet att spårlöst göra sig av med en bil?
Ta den till en bilkross.
Detta är en prioritet. Leta bland skrotupplag och bilkyrkogårdar.
Men det är söndag. De är stängda.
Det struntar jag i. Hämta ägarna.
Fort.
Slappna av.
Inget kommer att hända dig.
Du är tryggare här.
Mer isolerad.
Du kommer inte att höra besvärande saker.
Jag mår bättre. Jag borde gå tillbaka.
Lyssna på mig.
Det är bäst om du stannar här.
Jag måste binda dig.
För du kommer att vara ensam,
men det kommer att vara bättre.
Jag ska se till att du inte skadar dig.
Kom, så sätter vi oss. Du vill inte stå här.
Se på dig. Du är så smutsig.
Låt mig gå till de andra.
Slappna av.
Förstår du inte?
Det är de som...
...är rädda nu.
Flickor. Hon kommer tillbaka.
Hon kommer tillbaka.
Hon kommer strax tillbaka.
De tänker inte skada en flicka.
Vila dig nu.
AMMONIAK
Vad ska vi göra med alla pengar?
Jag är inte girig.
Jag vill bara ha en himmelsblå Maserati.
Det är den här röda bilen.
Hur länge har den varit här?
Jag vet inte.
Jag vet inte, min chef är på semester.
Din chef sa att du kan allt om bilarna på skroten.
Hur länge?
Runt 20 dagar.
Vem kom in med den?
En utlänning.
Östeuropeisk, inte rysk.
Ring rättstekniska. Säg att vi har bilen.
Jag förstår att mannen visade dig någon form av dokument.
Gav du honom en faktura?
Ett kvitto?
Ja. Kanske.
- Vad menar du med det? - Ángel...
Gå till kontoret och se om du kan hitta något.
Visst.
...inga uttalanden har getts angående denna svåra situation.
Ett samtal där intendent Raquel Murillo
förhandlade med personen som kan vara kidnapparnas ledare.
Intendenten.
Hallå.
Hallå!
Kolla upp honom, se vad han gör här.
Intendenten hade nästan listat ut hur hon skulle vinna,
men även i den desperata situationen
hade Professorn kvar ett sista drag,
vilket skulle få höras på nyheterna.
Oppositionsledaren kallade situationen beklagansvärd
eftersom diplomatiska relationer
anses vara viktigare än åtta spanska tonåringars liv.
Vi vill varna för att inspelningen...
- Ja. - Tokyo, lyssna.
Professorn beordrade mig att läcka samtalet med intendenten.
Ett samtal som var mycket pinsamt för regeringen och intendenten själv.
Så?
Alison Parker.
Är du säker? Räddar du hellre Alison Parker än åtta andra?
Jag är säker.
Kanske för att Berlin kallade honom svag, så slog han näven i bordet
och straffade alla som var mot honom.
...frige Alison Parker, ambassadörens dotter,
istället för åtta andra tonåringar,
har varit ett kontroversiellt beslut, och...
Eller så var det för att inspelningen
fick oss att framstå som hjältar för folket igen.
- Och civilgardet... - Men Raquel var en blodhund.
...den brittiska ambassadören...
Och hon hade ett spår att följa.
Och hon vägrade att släppa det
- för det tog henne till ledaren. - Stopp! Polis!
Den faktiska Professorn.
Inget.
Vad gör du här?
Jag stal inte.
Jag... Jag...
- Vad är det för lukt? - Ammoniak.
Jag stal inte.
Professorn förvandlade sig till en trashank för att undkomma,
men skådespelet skulle tas ut i svängarna.
Och det gjorde han.
Ge dig av.
AMMONIAK
Det var han.
Det var han!
Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.