All language subtitles for La.Casa.De.Papel.S01E032

af Afrikaans
ak Akan
sq Albanian
am Amharic
ar Arabic
hy Armenian
az Azerbaijani
eu Basque
be Belarusian
bem Bemba
bn Bengali
bh Bihari
bs Bosnian
br Breton
bg Bulgarian
km Cambodian
ca Catalan
ceb Cebuano
chr Cherokee
ny Chichewa
zh-CN Chinese (Simplified)
zh-TW Chinese (Traditional)
co Corsican
hr Croatian
cs Czech
da Danish
nl Dutch
en English Download
eo Esperanto
et Estonian
ee Ewe
fo Faroese
tl Filipino
fi Finnish
fr French
fy Frisian
gaa Ga
gl Galician
ka Georgian
de German
el Greek
gn Guarani
gu Gujarati
ht Haitian Creole
ha Hausa
haw Hawaiian
iw Hebrew
hi Hindi
hmn Hmong
hu Hungarian
is Icelandic
ig Igbo
id Indonesian
ia Interlingua
ga Irish
it Italian
ja Japanese
jw Javanese
kn Kannada
kk Kazakh
rw Kinyarwanda
rn Kirundi
kg Kongo
ko Korean
kri Krio (Sierra Leone)
ku Kurdish
ckb Kurdish (Soranî)
ky Kyrgyz
lo Laothian
la Latin
lv Latvian
ln Lingala
lt Lithuanian
loz Lozi
lg Luganda
ach Luo
lb Luxembourgish
mk Macedonian
mg Malagasy
ms Malay
ml Malayalam
mt Maltese
mi Maori
mr Marathi
mfe Mauritian Creole
mo Moldavian
mn Mongolian
my Myanmar (Burmese)
sr-ME Montenegrin
ne Nepali
pcm Nigerian Pidgin
nso Northern Sotho
no Norwegian
nn Norwegian (Nynorsk)
oc Occitan
or Oriya
om Oromo
ps Pashto
fa Persian
pl Polish
pt-BR Portuguese (Brazil)
pt Portuguese (Portugal)
pa Punjabi
qu Quechua
ro Romanian
rm Romansh
nyn Runyakitara
ru Russian
sm Samoan
gd Scots Gaelic
sr Serbian
sh Serbo-Croatian
st Sesotho
tn Setswana
crs Seychellois Creole
sn Shona
sd Sindhi
si Sinhalese
sk Slovak
sl Slovenian
so Somali
es Spanish
es-419 Spanish (Latin American)
su Sundanese
sw Swahili
sv Swedish
tg Tajik
ta Tamil
tt Tatar
te Telugu
th Thai
ti Tigrinya
to Tonga
lua Tshiluba
tum Tumbuka
tr Turkish
tk Turkmen
tw Twi
ug Uighur
uk Ukrainian
ur Urdu
uz Uzbek
vi Vietnamese
cy Welsh
wo Wolof
xh Xhosa
yi Yiddish
yo Yoruba
zu Zulu

Original subtitles

En koffeinfri, tack.

Det här är Marivis telefonsvarare. Lämna ett meddelande efter tonen.

Jag är klar. Klockan är 06.00.

Förlåt, har du en laddare?

Nej.

Vill du låna min?

STÖTENS 20:E TIMME

- Vore det okej? - Ja.

Är du säker? Tack.

Jag ska ringa några samtal.

- Ingen fara. - Tack.

LÖRDAG

Mamma, jag är på väg.

Sánchez. Lämna ett meddelande.

Intendent Murillo här.

Det är sent, men jag ville berätta

att om underrättelsetjänsten tar över av diplomatiska skäl...

...står jag inte här som en idiot medan gorillorna stormar in.

Därför säger jag upp mig.

God natt.

God morgon.

- Tack. - Varsågod.

Det är okänt hur många som har tagits gisslan.

Det vi vet är att Alison Parker,

- den brittiska ambassadörens dotter... - Är inte du...

Just nu...

Är det...?

Jag berättar om kidnappningen

eftersom alla minns dagarna med belägringen vid myntverket.

Madrids gator var avspärrade.

TV sände dygnet runt.

Polisen övergav förhandlingsmanualerna och stod handfallna inför fräckheten

att skurkarna tryckte sina egna pengar.

Men mycket hände också som ingen minns.

Vi förändrades, och kunde till slut inte längre avgöra vem som var ond

eller god.

När du förhandlar med dem, får de vad de vill eller är det bara ett spel?

- Du måste inte svara... - Varje fall är unikt.

Naturligtvis.

Men...

Ja...

Vi försöker förhala för att köpa tid.

Tack.

Det var vi som köpte tid.

"Tid är pengar" har aldrig passat bättre in.

Och så mycket pengar! Vi tryckte åtta miljoner euro per timme.

Fjortonhundra ark av sedelkvalité som gav 140 000 50-eurossedlar.

Allt var så lugnt i gryningen och det verkade gå som smort.

Professorn övervakade allt. Han kontrollerade polisradion och kamerorna.

Om någon försökte strula

skulle vi bli förvarnade.

Vi vaktade gisslan i skift

liksom dörrarna och produktionen.

Efter bara 20 timmar

hade vi tryckt 52 miljoner euro.

Då bedömde vi planen som genomförbar.

Men det var bara lugnet före stormen.

Allt skulle gå så illa att vi var nära att förlora allt.

Om du frågar varför, så var det på grund av en simpel kärleksaffär.

Kärlek är väl den bästa ursäkten om allt raseras.

Jag vill be om en tjänst.

Går det bra?

Vi avvaktar.

Kör!

De öppnar dörrarna!

Det är 17 beväpnade män.

Rör er inte.

Vi har bara en chans.

Stilla nu.

Ta av masken.

Skjut inte, snälla.

Jag är Mónica Gaztambide.

Hon är en gisslan.

Jag ska läsa upp något.

Jag talar för kidnapparna.

Vi är 67 i gisslan.

Alla mår bra och tas väl om hand.

Ingen är skadad. Vi är alla likadant klädda...

...och kan inte särskiljas från kidnapparna.

Alla stormningsförsök...

- ...kan kosta liv... - Han med megafonen ger order.

Ta ut honom. Han är en av dem.

Har vi grönt ljus?

Målet i sikte.

De är på väg in. Sista chansen.

Sista chansen!

De går in! De är på väg in!

Nej, skjut inte. Ingen får skjuta, hör ni det?

Låt dem gå in igen.

Hör ni? Låt dem gå in!

Som vi nyss såg, meddelade rånarna att de beklagade de skadade poliserna.

Gisslan verkar vara vid god hälsa

och rånarna vill inte använda våld.

Jag vet att du inte gillar när Paula sover i din säng,

men jag ville inte bråka med henne.

Bli inte arg.

Vi är inlåsta.

Och vi vet inte hur länge till det dröjer.

Men så länge de inte skjuter mig så tar jag hand om er.

Om ni inte lurar mig eller försöker kontakta dem utanför,

blir allt bra.

Vi måste organisera oss.

Ni ska få uppgifter för att hålla humöret uppe.

Vad heter du?

Pablo.

Sportar du?

Jag är kapten för löplaget på skolan.

Stig fram, kapten.

Ett steg fram.

Du.

Arturito.

Sov du gott?

Ja.

Ja.

- Är du bra på att renovera hemma? - Nej.

Nej, jag är hopplös.

Min tjej byter däck.

Äger du ingen borrmaskin?

Nej...

Tänk efter nu. Jag har en lögndetektor.

Jo.

Andra chansen. Är du bra på att renovera?

- Någorlunda. - Kliv fram ett steg.

Behöver du något ångestdämpande?

Ja, tack.

Då så.

Behöver någon annan medicin?

Ja, jag har diabetes.

- Följ med Sonsoles... - Jag går på Sertralin.

Okej. Någon mer?

Jag.

Jag behöver ett dagen efter-piller.

Det här kan dröja, och jag behöver lösa det snarast.

Du får ett idag.

Kom med till señor Románs kontor. Det är bekvämare där.

Jag behöver också något.

Ja?

Jag måste gå online och ta bort en bild.

- Tyvärr går inte det. - Jag blev lurad.

Någon tog en nakenbild på mig.

Mina föräldrar, mina lärare, media, alla kan se den.

Spela in en video och berätta så att de inte oroar sig. Vi skickar den.

Ni får alla spela in något till era familjer.

Nairobi! Kom igen.

Kom nu!

Händerna bakom huvudet och till vänster på ett rakt led.

Ut med bröstet som i fotbollslaget.

Kom, atleten.

Ser ni den här linjen?

Ni ska hacka upp cementgolvet exakt längs linjen

som om det vore en klippövning för barn.

Det är 48 meter ner till avloppet.

Vi jobbar i skift, tre timmar var. När ni är färdiga med ert skift

går ni tillbaka till de andra och berättar inte vad ni har gjort.

Några frågor?

- Nej. - Så bra. Då har jag varit tydlig.

Jobba på nu!

Sätt på hörselskydden och lyft hammaren.

- Jag har aldrig använt en sån. - Då är det dags.

Försiktigt.

Man kan hugga av sig foten med en sån.

På spanska, tack.

Hej, pappa och mamma. Allt är bra.

Jag får mat och sover i en sovsäck.

Det är inte hemskt och de är inte våldsamma.

Mamma...

Du har väl sett bilden på nätet nu.

Den har inget med kidnappningen att göra.

Det var en klasskompis som lurade mig...

- Det här går inte. - Bry dig inte om bilden.

Det är som att gå topless på stranden. Ingen bryr sig då.

Jag går inte topless på stranden, och jag brukar inte hångla på toaletter.

Det mest spännande jag gjort är att bryta armen.

Detta är mer spännande.

Fundera på vad du vill säga till dina föräldrar.

Och ta god tid på dig.

- Är något på tok? - Det skiter väl du i.

Jag är bara barnrumpan du har legat med i fem månader.

Snorvalpen.

Jag sa så för att du inte skulle bli skjuten.

Jag struntar i om de skjuter mig.

Du gjorde det inte för min skull.

Vad är det med er? Alla bara tjafsar med mig.

En telefon är på.

Det är Alison Parkers.

Hacka den.

Du väntade tills vi hade åkt från Toledo

innan du snackade om vilket barn jag var.

Hon försöker komma åt sin profil. Kom igen nu.

Jag var din gigolo, erkänn.

Du var min gigolo.

Du var allt.

- Jag är inne. - Spela in det.

Jag vill inte prata.

Påstår du att du sörjer din pojkvän?

Det verkade inte så när jag knullade dig mot väggen.

Du hade inget radband då.

Sluta, annars spöar jag dig.

Byt kameraöga.

Hör du, vad fan gör du?

- Vad är det du gör? - Nej!

Vänta!

Vi tappade kontakten.

Spola tillbaka.

Pausa. Öka pixelantalet.

Vi har honom.

- De kommer att döda oss. - Va?

De kommer att döda oss och sen fly genom tunneln vi gräver.

- Det blir ett jävla blodbad! - Håll käften! Vad vet du?

Använd huvudet.

Tror du att de är dumma nog att släppa oss?

Så att vi kan identifiera dem? Tänk efter, för fan!

Det är kört!

Två gånger har jag fått höra att jag är en död man.

Se vad som ligger där.

- Va? Nej. - Titta efter!

Jag tänker inte passivt sitta här och vänta på att de ska döda mig.

Se efter om det ligger vapen under tältduken.

- Ja? - Du ringer sex på morgonen

och lämnar ett meddelande om att du inte vill vara en idiot,

gorillor och andra dumheter.

Jag bryr mig inte om det.

Säger du upp dig och överger 67 kidnappade gisslan?

Jag ringer för att höra dig säga att du inte tänker lösa det här.

Jag löser det.

Raquel, det handlar om mer än dig.

Nationell säkerhet, staten, underrättelsetjänsten...

Men ha i åtanke...

...att du är den enda jag vet som kan lösa detta utan våld.

Tack.

Gå tillbaka och ta kontroll. Vi har sett en av kidnapparna.

Jag täcker dig.

- Kom igen, ge järnet! - Nej.

- Vad är fel? - Jag sa nej.

Spelade du inte rugby?

- Nej, jag löper. - Spring då!

Behållare.

Det är bensin.

Men för fan!

Och ammunition.

Helvete!

Vad är det?

Knark?

Det här är heroin!

Låt det ligga.

Släpp den. Det är en sprängladdning, för fan!

Kom tillbaka!

Varför hör jag er inte borra?

Vi tog rast.

Ni tar rast när jag säger det!

- Eller när det är er tur. - Okej.

Vi kommer.

Är underrättelsetjänsten och polisen oense?

Avsade du dig förhandlingarna på grund av våld inom familjen?

- Va? - Okej, det räcker.

- Hur vet de allt? - Ingen aning.

Se hit.

Redan tillbaka?

- Har du tid en minut? - Naturligtvis.

Överste Prieto...

Jag har varit lite spänd de senaste timmarna, men...

...jag vill ha bättre kommunikation. Jag tror vi båda har mycket att ge nu.

Jag uppskattar din ursäkt.

Jag står till förfogande.

Men jag vill påpeka, innan det blir några missförstånd,

att jag är gift.

Raquel!

Man, högst 25. Vi såg honom i Alison Parkers telefon.

Vem är han?

Profileringsteamet söker igenom våra register.

Jag vill se hela videon.

Dra upp bilden.

Vi fick bara sex sekunder.

Pausa där.

Det är en Makarov.

Nej, det är en annan rysk pistol, en Strizh 9 mm.

De är ovanliga här.

Fråga runt. Be kollegorna att fråga svartabörskontakterna i Östeuropa.

- Vad är det där? - Telefoner.

Få se bilderna.

Vad står det? Zooma in.

En gisslanlista.

Det är deras telefoner.

Teamet kan ha allas identiteter inom två timmar.

Så länge kan vi inte vänta.

Är inte den här kontakten märklig?

Jag skulle just ringa dig.

Med tanke på att du är kidnapparen...

Men inte ska väl brottet komma emellan oss.

Jag ser en möjlighet.

- Till vad? - Att lära känna varandra.

Jag är säker på att du hade ignorerat mig om vi hade mötts i en bar.

Berätta nu...

Har du fejkat orgasm?

Nej.

Snälla du, ljug inte för mig.

Tänk efter lite nu.

Det är möjligt.

En man är programmerad att ejakulera på minsta möjliga tid,

en kvinna för att hålla ut länge.

Ibland kan det lilla problemet lösas med en låtsad orgasm.

Det är bara ett litet svindleri.

En lögn.

Som gårdagens insats med tre elitstyrkor.

Jag ber dig, ljug inte för mig.

Du riskerar oskyldigas liv.

Jag skulle inte ljuga för dig. Berätta nu, varför ville du ringa?

Vi behöver mat och en mängd mediciner.

Insulin, Sertralin, astmainhalatorer,

ett abortpiller och något ångestdämpande.

Abortpiller?

Det är gisslans önskemål.

Vi har alla våra bekymmer, eller hur?

Du ska få det du begär.

Bra. Räddningstjänsten får leverera det i genomskinliga plastpåsar

för säkerhets skull. Berätta nu...

- ...varför du tänkte ringa mig? - För att be er ge upp.

Jag har bilder inifrån.

Jag har ett av era namn. Om jag fortsätter gräva

kommer jag att få reda på resten.

- Det verkar som... - Jag har ett erbjudande.

Ni får era straff sänkta från 16 till åtta år,

om ni ger upp nu.

Ingen har dött än.

- Vi vinner inget på den affären. - Ni har redan förlorat.

I den händelsen att ni tar er ut

så kommer ni ha setts på nyheterna och på polisstationer.

Er plan B är körd.

- Då blir det plan C. - Tror du att jag bluffar?

Ja, faktiskt.

Här är beviset på att jag inte bluffar.

Du har 67 telefoner fastsatta på väggen.

Du har en timme på dig att fundera.

Hör nu här...

Polisen måste få veta.

Vi måste guida dem in. Hör på.

Jag har en telefon i en rockficka på mitt kontor.

Slösa ingen tid, det tar dig bara 40 sekunder.

- Stick! - Nej!

- Tänk om någon är där? De dödar mig! - Och mig med..

Jag vill höra den där borren jobba! Jag vill inte behöva säga det igen.

Jag är ledsen. Förlåt.

- Han är så trött. Jag beklagar. - Jag kan inte...

Jag orkar inte mer. Jag kommer att dö.

Kom, ut därifrån. Kom ut och vila.

Ja, Professorn.

De har sett telefonerna på väggen.

Det finns väl ingen kamera där?

Nej, absolut inte. Bara de vi har satt upp.

Då var det en i gisslan.

Du har missat en telefon.

Hitta den, annars är det kört.

Får jag dela ut ett straff?

Annars fortsätter de att leka hjältar.

- Vad för straff? - Ett tydligt.

Kanske en avrättning.

Nej.

Hitta telefonen.

Tänker du göra abort?

Förlåt för allt jag sa igår.

Jag gick för långt. Jag var en skit.

Jag har aldrig varit modig.

Jag har bara gjort vad alla andra vill.

Aldrig vad jag vill.

Och så hamnar jag här. Fan!

Med kulor och vapen...

Så att jag inser vad jag vill.

Och jag tänker på mig...

...på oss...

...och på barnet du bär.

Jag älskar dig, Mónica. Jag älskar dig verkligen.

Du är det bästa som har hänt mig. Snälla, behåll barnet.

Och behåll mig.

Vi ska ha barn!

Om vi kommer härifrån, blir vi en familj.

Vadå "om"?

De gräver en tunnel.

- Va? - Ja, och de har

mängder av bensindunkar och sprängmedel.

Det blir ett blodbad.

Men det finns ett sätt att meddela polisen.

Jag har en telefon i rocken på mitt kontor.

Men hur?

- Jag går. - Nej!

Det finns alltid en hjälte...

...som tror att han kan rädda andra.

Som tror...

...att ingen kommer upptäcka att han försöker kontakta

polisen.

Bravo!

Grattis. En av er har lyckats med det.

Han spelade in bilder här inifrån

och skickade dem till polisen.

Anibal Cortés från Getafe.

Expert på larmsystem och har arbetat på säkerhetsföretag.

Han har knutits till ett inbrott i Genève och Interpol har efterlyst honom.

Jag vill ge honom

chansen att kliva fram, så att alla kan få tacka honom

och jag vill ha telefonen.

Han måste ha besökt myntverket och analyserat larmsystemen.

Kolla säkerhetsfirmans hårddiskar.

Har vi tur, så var han kanske med en annan gängmedlem.

Helsingfors.

Klä av honom.

Är du från vettet?

Fokusera.

Skjortan också.

- Kom igen. - Det var en av er.

Jag vet inte vem som gjorde det.

Denver, ta av henne kläderna.

Du spelade in en video...

...i telefonrummet, eller hur?

- Vad är det? - Jag får inte luft.

Ta med mig. Snälla, ta med mig.

Du! Jag tar med henne.

- Berlin! - Vad är det?

Jag vet vad som hände.

Jag blev distraherad, sen såg jag Alison med telefonen.

Det var en miss.

Har du ADHD?

Om du har ett sånt problem

- behöver jag veta det. - Jag har inga problem.

Tokyo kom in.

Vi pratade, det är allt.

- Det kommer inte att upprepas. - Okej.

Allt rasar än en gång samman på grund av känslor.

Du påminner så mycket om mig.

Jag var 18 och hon 44.

Hon var läraren och jag favoriteleven.

- Vart vill du komma? Tokyo är... - Hon är 15 år äldre än du.

Och medan du är ung är hon på väg in i medelåldern, och det är storslaget.

Hon har erfarenheten unga kvinnor saknar.

Och de är ännu tacksammare än de fula.

Min lärare

gav sin mogna kropp till mig som om det var min födelsedag.

Vet du varför?

För att med dig känner de sig unga igen

innan åldern gör att det går utför.

Naturligtvis...

Naturligtvis finns en liten skillnad mellan din och min kärlekshistoria.

Jag riskerade inte mina kollegors liv i ett kidnappningsdrama.

Inga spår.

"Kuppen i pengarnas högkvarter."

"Historiens största kupp."

"Otippat rån ådrar sig världens intresse."

Vad säger du? Vill du ha kaffe?

Fan! Vi har 67 gisslan, en polis på intensiven och ett gäng beväpnade rånare,

och för media är det här bara spännande.

Jag bryr mig inte om rubriker, men de vet alldeles för mycket.

- Det hjälper ingen. - Hur mår du?

Jag ska gå och äta något. Jag kommer strax.

Okej.

Intendenten lämnar tältet.

Få undan alla paparazzi.

Ställ allt på marken och backa långsamt.

Jag har en telefon i rocken på kontoret.

Det är varmt.

Medicinen.

Får jag?

Vad?

Vatten?

Sitt ner.

Sitt!

Medicinen är här.

Dela ut den.

- Jag går. - Vänta.

Kom.

Följ med mig.

Du skiter kanske i vad jag säger...

...men ta inte abortpillret.

Tack.

...rånarna inne i myntverket.

De flyttar sig inte.

...antalet i gisslan...

De måste vara desperata för att göra något sånt, va?

Det är det som gör dem farliga.

De vill inte skada någon.

Det är vad de säger.

Men då skulle de ju inte bära vapen.

Ja, det stämmer kanske.

Å andra sidan kan man inte råna myntverket med en slangbella.

Notan, tack.

Vet ni hur många de är?

Vissa säger att de är sju...

Ursäkta.

Ja?

Du, han var på museet.

När?

För tre månader sen. Det finns foton.

Var han ensam?

Nej, du hade rätt. Han var med någon.

Vi har identifierat en till rånare.

Jag skickade dig just bilden.

Var är den?

Vad pratar du om?

Var är bandspelaren?

Vilken bandspelare?

Är det bara en slump att du är här och frågar saker?

- Vilken kanal är du från? - Va?

Vilken jävla kanal?

Ingen. Jag heter Salvador. Titta i plånboken.

- Antonio, hjälp... - Vad är det, Salva?

Han är stamkund här.

Behöver du pengar?

- Nej... - Jo. Hör på. Vi är mitt i ett rån.

- Du kan få lite. - Nej, det behövs inte.

Göm det här i trosorna.

20 000. Det räcker för blöjor fram till studenten.

Tack. Men det är inte det.

Jag uppskattar det, men... Ge mig pillret bara.

Okej.

Så vad är det?

Förstör han ditt liv?

- Vem? - Din son.

Det är bättre att han förstör ditt liv än att någon här inne gör det.

- Ska du... - Livet förstörts av allt.

En dag är man på jobbet och plötsligt dyker fyra killar i masker upp.

En råkar skjuta och allt går åt helvete.

Det förstör ens liv.

Inte ett barn.

Vad vet du om vad som förstör för mig?

Jag skulle aborteras.

Men först tog hon heroinet som skulle betala för aborten

och i en skitig gränd

togs hon av polisen.

Jag föddes i en röra av droger, häkte och poliser.

Så vad vet du?

Du verkar inte ha ett vidare spännande jobb.

Och kanske inte ett så roligt liv.

- Går du på "kilates"? - Pilates.

Ännu bättre. Och fredagsdrinkar, va? Vilken otur.

Ännu en plan som grabben förstör. Vem dricker du med? Var är dina vänner?

Hemma med sina barn. Verkar deras liv förstörda?

Inte? Vad gör du som är så häftigt att du inte kan ha med ett barn?

Vill inte fadern vara med? Det är okej. Vet du hur mycket ett barn kan älska en?

Vad håller du på med?

Jag ger henne abortpillret.

Vad är det?

Behöver hon hjälp att skölja ner det?

En abort är privat.

Kvinnor väljer, men inte för öppen ridå.

Hur som helst...

Jag ska tänka över det ett tag.

Fantastiskt.

Vad kul att du vill behålla barnet. Jag menar det.

Gå tillbaka till de andra på kontoret nu.

Har du varit på svensexa?

Var du på väg?

Berlin hade haft handen i en ärbar kvinnas trosor förut

men han hade aldrig dragit upp den så snabbt.

Mónica hade kanske hellre sett att han fortsatt

och glömt bort telefonen mellan hennes ben.

Men så blev det inte...

Denver...

Vad händer med deras respekt för oss när hon berättat?

...eftersom till och med Berlin visste skillnaden mellan plikt och nöje.

Döda henne.

Du hörde mig.

Nej!

Få se nu.

Till slut insåg jag vad som gått snett i mina kärlekshistorier:

De tog hand om mig.

Men det skulle inte bli så nu.

Vad händer? Tokyo!

Hämta Berlin!

Lyssna noga nu.

Om någon rör honom igen svär jag

att sätta nästa kula i Helsingfors, i Berlin

eller i dig.

Du är därute.

Ute. Fri.

Vi riskerar våra liv i den här råttfällan.

Släpp pistolen, ditt svin!

Släpp den, slyna!

Helsingfors, släpp det!

Vad gör du?

Helsingfors...

...släpp vapnet.

Nej.

Snälla, gör det inte.

Vad fan tog du telefonen för? Varför var du tvungen att lura mig?

Rio! Nej!

Vart ska du?

Du har gjort nog.

Helsingfors...

Släpp det.

- Vet du vad de gör om jag inte dödar dig? - Nej.

De dödar mig först.

Och sen dödar de dig.

Nu då?

Jag vet inte vad jag skrek. Jag ville skriva ett jävla kärleksbrev.

Med vapen och ögon riktade mot mig

insåg jag sanningen, och jag förstod

att de månaderna jag trott på något var till ända.

Er affär har förstört vår flyktplan.

De har dig.

De har Rio. Polisen känner till er.

TVÅ AV RÅNARNA IDENTIFIERADE

Ni visas överallt.

För helvete!

Fan! Kom igen!

Kom igen!

Kom igen nu.

Ner på knä.

Nej...

Se inte på mig.

Se inte på mig.

- Snälla... - Titta inte på mig!

Titta inte på mig, för fan!

Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.