Afrikaans
Akan
Albanian
Amharic
Arabic
Armenian
Azerbaijani
Basque
Belarusian
Bemba
Bengali
Bihari
Bosnian
Breton
Bulgarian
Cambodian
Catalan
Cebuano
Cherokee
Chichewa
Chinese (Simplified)
Chinese (Traditional)
Corsican
Croatian
Czech
Danish
English
Esperanto
Estonian
Ewe
Faroese
Filipino
Finnish
French
Frisian
Ga
Galician
Georgian
German
Greek
Guarani
Gujarati
Haitian Creole
Hausa
Hawaiian
Hebrew
Hindi
Hmong
Hungarian
Icelandic
Igbo
Indonesian
Interlingua
Irish
Italian
Japanese
Javanese
Kannada
Kazakh
Kinyarwanda
Kirundi
Kongo
Korean
Krio (Sierra Leone)
Kurdish
Kurdish (Soranî)
Kyrgyz
Laothian
Latin
Latvian
Lingala
Lithuanian
Lozi
Luganda
Luo
Luxembourgish
Macedonian
Malagasy
Malay
Malayalam
Maltese
Maori
Marathi
Mauritian Creole
Moldavian
Mongolian
Myanmar (Burmese)
Montenegrin
Nepali
Nigerian Pidgin
Northern Sotho
Norwegian
Norwegian (Nynorsk)
Occitan
Oriya
Oromo
Pashto
Persian
Polish
Portuguese (Brazil)
Portuguese (Portugal)
Punjabi
Quechua
Romanian
Romansh
Runyakitara
Russian
Samoan
Scots Gaelic
Serbian
Serbo-Croatian
Sesotho
Setswana
Seychellois Creole
Shona
Sindhi
Sinhalese
Slovak
Slovenian
Somali
Spanish
Spanish (Latin American)
Sundanese
Swahili
Swedish
Tajik
Tamil
Tatar
Telugu
Thai
Tigrinya
Tonga
Tshiluba
Tumbuka
Turkish
Turkmen
Twi
Uighur
Ukrainian
Urdu
Uzbek
Vietnamese
Welsh
Wolof
Xhosa
Yiddish
Yoruba
Zulu
ABERDEEN, SKOTTLAND SEPTEMBER 1993
...och ingå äktenskap.
Lovar ni att älska och hedra varandra som äkta makar resten av era liv?
Kära Claire, jag trodde inte att jag skulle hitta nån som stod ut med mig.
Jag trodde att jag kanske gjort nåt hemskt i ett tidigare liv-
-och inte förtjänade att bli så lycklig som jag är i dag.
Men det är på riktigt och jag är här, och det är även min vackra brud.
Tack till Peter för överlämnandet och tack till Claires mamma Betty.
Tack även till min egen mamma och pappa.
Det är härligt att se så många vänner från Aberdeens sjukhus här.
Vem sköter avdelningen nu, förresten?
Som sjuksköterskor är vi alltid redo med en kopp te, några lugnande ord-
-och om det inte funkar, lite hederlig omvårdnad.
Det vill säga Temazepam, Lorazepam och Klonazepam.
Men min skål går till Claire, som har gjort mig till världens lyckligaste.
-Skål för Claire! -Skål för Claire!
Han är så omtänksam. Han ger mig frukost på sängen-
-små presenter och lämnar små lappar i hela huset.
-Han får mig att känna mig speciell. -Lyckost.
Jag vet att jag är det.
Ni vet vilken otur jag haft med killar, men nu har jag hittat rätt.
TRE MÅNADER SENARE
Det går fort när man väl har bestämt sig.
-När börjar du jobba? -Om en timme.
-När köpte du den där? -Häromdan.
För att vara på säkra sidan. Här vill man inte få soppatorsk.
-När börjar du i morgon? -Som vanligt.
Det kommer en leverans i morgon som du måste kvittera.
-Vad är det jag ska kvittera? -En klocka.
Jag hittade den i en antikaffär i Aberdeen. Den var ett riktigt fynd.
Varför pratade du inte med mig först?
Jag visste inte att det behövdes.
Jag gillar fina saker. Det har jag alltid gjort.
Du la hundratals pund på en klocka nyligen. Varför två?
-Snälla, det är mina pengar. -Våra pengar.
-Antikviteter är en investering. -Det finns annat att prioritera.
Ta upp händerna ur fickorna. Det ser så ovårdat ut.
Det är vårt stora äventyr att flytta hit. Det är bara vi två.
Vi måste samarbeta. Eller hur?
Jag åker tidigare eftersom jag är en sån besvikelse.
Nej, var inte dum nu. Malcolm!
Vad händer här, då? Du stör ju alla.
Vi ska se vad vi kan göra.
Han mår bra. Han somnade nyss.
-Vad söta de är. Jag älskar dem. -En försoningsgåva.
Jag tänkte: "Jag vet nån som ger dem ett bra hem." De är renrasiga.
-Hur mycket kostade de? -Ingenting.
Bara dryga 100 pund, om du vill förstöra stämningen.
100 pund är mycket pengar.
Jag klipper ut kuponger i tidningen för att spara 2,50 pund.
Okej. Jag ska inte köpa fler presenter av omtanke.
De är underbara och jag är tacksam.
Men, jag är ledsen...
Cateringfirman från bröllopet hotar med att gå till domstol.
Det här är min privata post.
-Jag såg vem det var ifrån. -Du snokar ju, för fan.
-De har försökt nå dig. -Jag skickade en check.
Du måste sluta spendera pengar som vi inte har, Malcolm.
Hur mycket är du skyldig totalt?
Det är min ensak. Låt mig lösa det.
Jag hatar att ha skulder och tål inte att de där människorna knackar på.
Vi behöver bara gå igenom allt. I kväll.
Okej. Vi gör det på ditt sätt.
Men får jag åtminstone hämta nåt att dricka åt oss?
Vi tar fram dina kontoutdrag och går igenom dem tillsammans.
Jaså, det ska vi?
-Varsågod. -Tack, älskling.
Hämta kontoutdragen nu.
Du mår bättre när vi har kontroll på allt.
-Vi har väl inga hemligheter? -Nej, självklart inte.
Det kan ta ett tag innan jag har gått igenom allt.
Det var fel att öppna mitt brev.
Ledsen, men du borde verkligen inte ha gjort det. Du gick över en gräns.
Du ursäktade dig inte ens. Det var som om det var en rättighet.
Då så, på mina kort är jag skyldig 8 300 pund.
Så nu har vi inga fler hemligheter.
Om du bara ger mig lite andrum löser jag allt.
Är vi överens?
Förlåt. Herregud.
-Vad är det? -Troligen ett virus. Jag blir sämre.
Jag sover mer än jag är vaken och vaken är jag halvdöd.
Håret har blivit matt och skört. Se på mig.
Vi tänkte försöka få barn, men hur ska jag kunna det när jag mår så här?
Ibland är det så illa att jag svimmar.
Det är fel. Så ska det inte vara.
Ta ledigt från jobbet ett tag och bo hos din mamma.
Jag kan inte. Malcolm vill inte det. Han föredrar när det bara är vi.
Men för sjutton, Claire, hon är din mamma.
Herregud. Snälla, säg inget.
-God afton, mina damer. -Hej.
Malcolm... Borde inte Claire träffa en läkare för sin trötthet?
-Det är ingen idé, det är ett virus. -Ja, men det har pågått ett tag nu.
Det brukar det göra. Sen besegrar kroppen det och man blir bättre.
Det är så virus fungerar. Du kan få låna en bok om det om du vill.
-Varsågod. -Jag mår så dåligt.
-Allt smakar konstigt. -Åh, gumman...
Vad är det som händer?
Det är ett virus.
Vi är båda sjuksköterskor och vet hur virus fungerar. Det blir så här.
Det går över. Drick ditt te nu.
Så där, ja. Massor av vätska för att skölja det ur kroppen.
Det var inte meningen att det skulle pågå så här länge, älskling.
Men jag gillar inte när folk säger åt mig vad jag ska göra.
Men...jag ska sluta nu.
Jag lovar.
Nästan hemma. Du har varit duktig. Vi gick en lång promenad.
-Jag är piggare den här veckan. -Bra.
Jag är säker på att du har kommit över det värsta.
-Vad är det som händer? -Vänta här.
-Malcolm Webster? -Ja.
Ni har inte svarat på breven angående den obetalda kortskulden.
Jag har inte fått några brev.
Jag är berättigad att ta ert kort och delge er en stämning.
Du är skyldig flera tusen, men bara strör pengar omkring dig!
Jag har låtit allt gå över styr.
Det är ingen ursäkt, men jag har varit distraherad av din ohälsa.
På tal om det, så träffade jag min läkare i går.
Han är orolig för mig och ska skicka mig på provtagning.
Du har ju ett virus. Vansinne. Du sa att du mådde bättre.
Vi var överens om att du inte skulle gå till en läkare.
Han tror att det är nåt i blodet.
Vi måste gå till botten med det. Jag ska ta blod- och toxprover i morgon.
I morgon? Det får du inte.
Jo, Malcolm. Jag mår fortfarande inte bra.
Det är min kropp. Jag är trött på att må skit.
Jag kan fatta egna beslut. Det gjorde jag innan jag träffade dig.
-Nej. -Kom här.
Okej.
Vad sägs om en kopp te?
Vad ska jag göra?
Du lyssnade ju inte på mig.
Jag sa "ingen läkare". Det var jag tydlig med.
Men du gick emot mig.
Det här är ditt fel.
Ditt. Inte mitt.
Jag måste lämna in lite arbete på sjukhuset-
-så att de har det i morgon bitti.
-Låt mig stanna här. -Nej, du behöver frisk luft.
Är inte det här fel väg?
Drick upp, gumman.
Håll vätskenivån uppe.
-Är allt väl? -Ja. Jag girade för en motorcykel.
-Är det nån mer i bilen? -Nej. Det var en jäkla motorcykel.
Det ligger en gård i närheten. Jag kan åka dit och ringa efter hjälp.
-Klarar du dig här? Säkert? -Ja. Oroa dig inte för mig.
Tack.
Mår du bra? Är det nån i bilen?
Är det nån i bilen?
Min fru! Hon var i bilen med mig!
-Herregud! -Gå inte nära bilen!
"Ty hon är klok, om annars jag kan döma."
"Och hon är skön, om ej min blick bedrar."
"Och hon är trogen, det har hon nu visat."
"Och därför, själv sig lik..."
"...klok, skön och trogen..."
"...ska hon få bo uti mitt trogna hjärta."
FYRA MÅNADER SENARE
-Mr Webster? -Ja.
God eftermiddag. Polisassistent Rae.
Jag är här för att tala med er om utredningen av er hustrus död.
Vi har tyvärr inte hittat motorcykeln som var inblandad i olyckan.
Vi har försökt med allt - tidningar, verkstäder, sjukhus.
-Men vi har kammat noll. -Kära nån.
Så tyvärr måste vi trappa ner utredningen om er hustrus död.
-Jag beklagar verkligen. -Jag förstår.
Jag hoppas att ni inte glömmer henne.
Mannen som orsakade den hemska olyckan finns kvar där ute.
Om ni har fler frågor, tveka inte att ringa.
Ni ska få fortsätta med ert. Sköt om er.
TRE ÅR EFTER CLAIRES DÖD
AUCKLAND, NYA ZEELAND
Jag överdriver inte när jag säger att min älskade Felicity räddade mig.
När vi träffades jobbade vi inom medicin i Riyadh.
Vid den tiden hade jag rest en hel del-
-och Felicity tjänade en mindre förmögenhet på skattefri lön.
Hon var förstås helt beslöjad-
-så inte förrän jag följde med henne hit och friade-
-såg jag hur hon såg ut.
Jag fick en fantastisk överraskning.
Tack till mina nya svärföräldrar Margaret och Brian-
-och till dina förtjusande systrar för välkomnandet.
Men mest av allt, tack till dig.
Jag trodde inte att jag skulle hitta nån som stod ut med mig.
Jag trodde att jag kanske gjort nåt hemskt i ett tidigare liv-
-och inte förtjänade att bli lycklig.
Men det är på riktigt och jag är här.
Och det är även min vackra brud.
-Skål för Felicity! -Skål för Felicity!
Han är rätt olik dina andra pojkvänner.
Du menar att han är den första mamma gillar.
När vi träffades tyckte jag att han var lite fyrkantig för min smak.
Men vet du vad? Han är snäll och rolig.
Han är bara en härlig, sjyst kille.
Är allt bra, älskling?
Är du törstig? Drick lite vatten.
-Vad gör du? -Inte mycket.
Sov. Det har varit en lång dag.
Har jag sovit i 36 timmar?
Jag blev lite orolig, men du vaknade ibland och verkade vilja sova mer.
Jag antog att du var väldigt trött.
Du kanske har fått ett virus.
Jag fick ett mejl från Skottland i går.
Min ansökan godtogs. Jag fick jobbet.
Jag får börja från grunden, men jag jobbar mig nog upp rätt fort.
Du har varit så snäll kring det här med flytten, så jag har inget val nu.
Mamma har inte långt kvar. Pappa säger att hon är skör.
Det blir trevligt att träffa dem. Jag hittar nog ett jobb.
Det behövs nog sjuksköterskor i Skottland också.
Vad härligt att äntligen få träffa dem.
Räta på dig. Duktig pojke. Säcka inte ihop så där.
Så vad har ni för planer?
Vi vill umgås lite med er.
Sen kommer vi att pendla mellan staden och stugan i Skottland.
Den du köpte med Claire?
Nej, mamma. Jag sålde den och köpte en annan.
För många minnen. Jag skrev till dig om det.
Kommer du att träffa några gamla vänner?
Jag sa att han borde göra det.
-Jag kan inte. Det är för smärtsamt. -Just det.
Så vad ska du jobba med där uppe?
-Jag har faktiskt ett jobb på gång. -Jaså? Var då?
Jag ville ju lämna sjukvården. Det är på ett IT-företag.
-Det är ju fantastiskt. -Ja, jag blev headhuntad.
Jag ska leda en avdelning. 32 000 i ingångslön, utgiftskonto, firmabil.
Vi var oroliga när han var yngre.
Han hade det svårt i skolan med sin dyslexi.
Vi blev så stolta när han fick en så strålande karriär som sjuksköterska.
Och nu banar han väg i IT-världen.
Du gör dig själv heder, Malcolm, som du har klarat alla prövningar.
ABERDEENSHIRE, SKOTTLAND
Vi ses sen, då.
-Vart ska du? -In till stan bara.
Jag tänkte titta in på jobbet. Ledsen att jag inte kan hjälpa dig.
Att göra det här med en nackfraktur är ingen bra idé.
Jäkla grej. Det var kraften vi slungades fram av när vi krockade.
-Jag kände knaket. -Åk du. Det är okej.
-Jag gillar faktiskt inredning. -Överansträng dig inte bara.
Du vet, älskling, eller hur?
Du vet att det var en olycka.
Motorcykeln kom rakt emot oss. Jag var tvungen att gira.
Jag var för yr... för att förstå vad de frågade.
Jag kunde inte säga att du var i bilen förrän det var för sent.
Jag förlorade allt.
Jag talade med en firma i dag som har rena fyndpriset på Bose ljudsystem.
Du köpte ju nyss Bang & Olufsen.
Ja, till vardagsrummet. Det här vore till övriga huset.
-Absolut inte. Vi skulle ju spara. -Som du vill.
Vad gäller besparingar borde vi få ut hundra när vi säljer det här huset.
Och ytterligare femton i investeringar.
Det blir 300 000 dollar. Och du har...?
300 000 från försäljningen av huset i Nya Zeeland och femtio sparade.
Så totalt har vi runt 650 000 dollar till ett hus i Nya Zeeland.
Det är en hyfsad uppskattning.
Det är ett problem med min halva av pengarna. Lika bra att vara ärlig.
Jag trodde mig kunna göra en mindre vinst på försäljningen av huset.
Men med räntekostnader och allt har jag tur om jag går plus minus noll.
Mina besparingar och investeringar...
Ärligt talat är jag lite på minussidan på mitt konto.
Bara några tusen.
Knappt tjugo om du måste veta.
Och de 200 000 från Claires livförsäkring är slut-
-så jag sitter lite illa till faktiskt.
Men så har vi förstås dina pengar.
De skulle lösa alla mina omedelbara problem.
Ja.
Om du bara lät oss ha ett gemensamt konto.
Istället för att samla på dig allt själv.
-Vad höll du på med där inne? -Förlåt. Jag var på toa.
-Här... Till resan. -Tack.
Kom nu. Så där, ja.
Var är vi?
Minns du inte? Du ville till kusten. Vi tar en promenad i friska luften.
Malcolm, jag måste prata med dig om en sak.
-Det är viktigt. -Allt i sinom tid. Vi går upp först.
Visst är det vackert? Vi tar en närmre titt. Imponerande utsikt.
Malcolm, jag...
Jag vet varför jag inte har mått bra och varför maten smakar konstigt.
Vad beror det på då, älskling?
Det var det jag ville prata om.
-Jag är gravid. -Va?
Är du inte glad?
Självklart. Men jag...
Vad dum jag var som inte förstod att det var därför du mådde dåligt.
Jag tog testet i morse och... det var positivt.
Det var det jag gjorde på toaletten. Vi ska få barn.
Kom, älskling. Du är lite ostadig för att stå så nära kanten.
Det blir en pojke. Jag bara vet det. Pappa kommer att bli så nöjd.
AUCKLAND, NYA ZEELAND
FEM ÅR EFTER CLAIRES DÖD
Det är precis vad vi söker och...
-Ska jag ta honom? -Nej, han väger knappt nåt.
-Kan vi få prata ostört? -Visst.
Vad tycker du? Jag vet att det är precis vad vi har råd med-
-men Edward tar flaskan nu så jag kan börja jobba igen om jag måste.
Det är precis vad jag har drömt om.
Om du vill ha det...
-...måste du få det. -Är det sant?
Vi köper det.
-Hur gick det? -Jag tror vi har hittat vårt nya hem.
Fyra sovrum, North Shore. Det är helt underbart, mamma.
Vi ska bara föra över pengarna från Skottland. Sen slipper ni oss.
Var inte dum. Vi har tyckt om att ha er här.
Det här måste vi fira. Jag har en flaska bubbel där ute.
Jag måste öppna ett konto att föra över pengar till från England.
Vi har skrivit kontrakt på ett hus. Pengarna behövs till likviddatumet.
Inga problem. Jag behöver bara två sorters legitimation.
Jag sa ju åt dig att ta med dig körkort och pass.
-Jag trodde att du tog med dem. -Nej.
Jag påminde dig innan vi åkte.
Det här är genant.
Om vi gör ditt till ett gemensamt konto kan mina pengar sättas in där.
Jag vill som sagt inte ha ett gemensamt konto.
Jag tänkte bara att det sparar tid.
Okej. Sätt hans namn på mitt konto.
Då så.
Det var det. Handpenningen är betald.
-Snart har vi flyttat in. -Ja, det är spännande.
-Har du talat med din bank? -Ja.
Pengarna borde vara på plats nån gång nästa vecka.
Mina systrar är avundsjuka. Det är ett så fint hus.
Och du förtjänar det, älskling.
Här kommer jag med min kända smulpaj.
Låt mig göra det där. Du måste äta för att bevara styrkan.
Hur mycket har du på ditt konto?
-Jag minns inte på rak arm. -Kom igen, Malcolm. Det är viktigt.
Jag får min halva. Sluta tjata.
Text: Caroline Markström Iyuno
Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.