Afrikaans
Akan
Albanian
Amharic
Arabic
Armenian
Azerbaijani
Basque
Belarusian
Bemba
Bengali
Bihari
Bosnian
Breton
Bulgarian
Cambodian
Catalan
Cebuano
Cherokee
Chichewa
Chinese (Simplified)
Chinese (Traditional)
Corsican
Croatian
Czech
Danish
Dutch
Esperanto
Estonian
Ewe
Faroese
Filipino
Finnish
French
Frisian
Ga
Galician
Georgian
German
Greek
Guarani
Gujarati
Haitian Creole
Hausa
Hawaiian
Hebrew
Hindi
Hmong
Hungarian
Icelandic
Igbo
Indonesian
Interlingua
Irish
Italian
Japanese
Javanese
Kannada
Kazakh
Kinyarwanda
Kirundi
Kongo
Korean
Krio (Sierra Leone)
Kurdish
Kurdish (Soranî)
Kyrgyz
Laothian
Latin
Latvian
Lingala
Lithuanian
Lozi
Luganda
Luo
Luxembourgish
Macedonian
Malagasy
Malay
Malayalam
Maltese
Maori
Marathi
Mauritian Creole
Moldavian
Mongolian
Myanmar (Burmese)
Montenegrin
Nepali
Nigerian Pidgin
Northern Sotho
Norwegian
Norwegian (Nynorsk)
Occitan
Oriya
Oromo
Pashto
Persian
Polish
Portuguese (Brazil)
Portuguese (Portugal)
Punjabi
Quechua
Romanian
Romansh
Runyakitara
Russian
Samoan
Scots Gaelic
Serbian
Serbo-Croatian
Sesotho
Setswana
Seychellois Creole
Shona
Sindhi
Sinhalese
Slovak
Slovenian
Somali
Spanish
Spanish (Latin American)
Sundanese
Swahili
Swedish
Tajik
Tamil
Tatar
Telugu
Thai
Tigrinya
Tonga
Tshiluba
Tumbuka
Turkish
Turkmen
Twi
Uighur
Ukrainian
Urdu
Uzbek
Vietnamese
Welsh
Wolof
Xhosa
Yiddish
Yoruba
Zulu
Stockholm, 1990.
Jag, i min barnvagn i en demonstration för revolutionen i Peru.
När jag var liten berättade min Peruanska pappa ofta om sin syster Augusta.
Hon var hjältinnan som startade en revolution för dom fattiga i Peru.
Dom kallade sig 'Sendero Luminoso' - 'Den Lysande Stigen'.
Det lät som en spännande saga.
Augusta gifte sig med Senderos ledare Abimael Guzman...
...hemma hos farfar och farmor i Ayacucho i Anderna.
Abimael kallas för 'President Gonzalo'.
President Gonzalo leder världens folk till seger!
Vi går fram på en upplyst väg och kämpar ända till slutet!
Pappa...
Du vill inte att jag skall göra den här resan.
Men jag vill veta sanningen och jag förstår att det inte är någon saga.
Är du rädd för att jag inte är lojal mot Sendero och Abimael...
...som dom andra i familjen?
Pappa. Varför litar du inte på mig?
Jag vill förstå varför din syster startade ett krig.
Augusta är min släkting, min systerdotter.
Din farfar skrev ett mycket vackert brev till mig.
Han skrev att han längtade efter Peru.
- En gång skickade han ett foto. - Av din familj.
Åhhh, där är min mamma och min pappa.
Han längtade efter Peru.
Det är nästan trettio år sedan dom lämnade Peru.
Jag hoppas att det inte händer igen.
Det var fruktansvärt. Alla anklagade varandra. Det är han, det är hon...
Folk angav varandra hur som helst och armén kom utan förvarning.
- Fick din familj lida? - Ja, i allra högsta grad.
Två av mina bröder fängslades, anklagade för att tillhöra Sendero.
Dom skulle bli utslängda från en helikopter om dom inte berättade sanningen.
Dom visste ingenting. Dom var inte inblandade.
Dom slog dom och dränkte dom i vatten. Min bror Mario dog som en följd av det.
Det hände här i Ayacucho.
- Och hur är det med farmor Delia? - Det är bra med henne.
Men hon skulle vilja ha några tillhörigheter från Augusta.
Hennes tillhörigheter? Det blir svårt. Vem skulle ge dig dom?
Det kommer du aldrig att få.
Farmor vill verkligen veta hur Augusta dog och var Abimael begravde henne.
Hos säkerhetspolisen finns några få av Augustas beslagtagna ägodelar...
...i en låst glasmonter.
En plastros...
En peruk...
En plånbok...
"Gåvor och personliga ägodelar som tillhört den fängslade terroristen Augusta La Torre Carrasco..."
"... alias 'kamrat Norah' ".
'...vi gör hjältemodigt motstånd ...och ger vårt liv, för partiet och revolutionen...'
Dom drömde om rättvisa i ett land med avgrunder mellan fattiga och rika.
Men drömmen blev till en fruktansvärd mardröm.
ÄR ALLT FÖRLORAT FÖR PERU?
Sendero Luminoso inledde ett inbördeskrig som pågick i tjugo år...
...och förde Peru nära ett fullständigt sammanbrott.
Säkerhetspolisen hittade bilden av Abimael vid Augustas likvaka...
...i ett av Senderos gömställen.
Ända sedan Abiamel fängslades 1992 har han vägrat berätta hur Augusta dog.
Och vart kroppen finns.
Inte ens farmor får veta.
Min pappa är Peruan, från Ayacucho. Och hela familjen bor i Sverige.
- Och han är bror till Augusta. - Jag vet.
- Är han lillebror till Sacha? - Ja.
Jag var nära vän med Sacha.
Vi gjorde protestplakat tillsammans hemma hos din farfar.
Och Augusta...
...vilken sällsynt skönhet!
Passionerad, ärlig... ...utan minsta spår av hyckleri.
Hon gick alltid direkt på: 'Men Carlos, vad menar du?' Ute på gatan!
Jag tror att hon blev dominerad av hans aristokratiska personlighet.
...en sån som ville bli beundrad, typisk för det gamla aristokratiska Ayacucho.
Augusta gick alltid en aning bakom Abimael.
På gatan. Så här gick dom.
Pappa. Jag har frågat dig så många gånger...
...vad som verkligen hände här i Ayacucho. Men du har aldrig berättat.
Jag började söka efter svar på egen hand.
Jag fick kontakt med en filmare som arbetat länge i Peru.
Han hade fotograferat böndernas liv i Anderna...
...på sjuttiotalet innan kriget började.
- Kommer ni ihåg vem som tog bilderna? - Den mannen där.
- Han var ung då. Hur är han nu? - Som oss.
Vi ska ta flera bilder. Med mig också.
Efter så många år!
Han föreslog att jag skulle komma till Peru och träffa Flor, som var barn under kriget.
Precis som jag sökte hon svar på sin barndoms gåtor.
- Och här är ni! - Visst.
- Där är min pappa. - Ja, tänk.
Bondeledare.
Så ung du var pappa.
Det var så jag kom till Peru för första gången i mitt liv.
I krigets början flydde Flor och hennes familj från terrorn i Anderna.
Precis som hundratusentals andra bönder fick dom börja om sitt liv i Limas slum.
När jag kommer till Lima får jag höra att Flor egentligen inte vill träffa mig.
Hon tycker att det var min familj som startade kriget.
Det känns som om jag bär på allt som min familj försökt sopa undan.
Jag är rädd.
Hej, här kommer Josefin.
- Hej. - Det är hon alltså?
- Flor, jag har några saker till dig och till familjen. - Åh, tack!
- Josefin heter hon. - Jag hade också en sån tröja när jag var liten.
Får jag presentera Josefin.
Och det här är Samuel, som allt började med.
Så din mamma är alltså svenska?
- Vad gott det luktar! - Så du gillade den?
Javisst. Fransk parfym!
Tillslut måste vi ändå börja tala om det oundvikliga.
Mikael har berättat om dig... och din bakgrund.
Jag var motståndare till det här. Nej, nej och åter nej.
Varför? Därför att på något sätt så har, inte du men...
...din pappas familj.
Ett politiskt ansvar för det som hände.
Dom mobiliserade tusentals unga människor i ett förvirrat försök till revolution...
Det ledde till att tusentals dog. Han var en av dom.
Vi förlorade en. Det finns familjer som förlorade alla sina barn.
Och Abimael är direkt ansvarig för det som hände.
Och givetvis hans närmaste.. I det här fallet hans hustru.
Jag är inte i Peru för att försvara Sendero. Jag är här för att förstå vad som hände.
Och varför.
Jag kommer med öppna ögon. Jag vet inte mycket...
...om vad ni varit med om.
Men jag är här för att förstå.
Jag tycker...
...att dom själva missledde revolutionen.
Med det är partiets misstag. Ledningens.
När Sendero slogs ned drabbades befolkningen av våldet.
Claudio är också en konsekvens. Han dog... eller försvann.
Och idag har vi bara fotografiet kvar.
Flor söker ständigt efter sanningen om sin försvunna bror.
Hon var den sista i familjen som träffade Claudio innan han försvann.
Då var Flor bara åtta år.
Claudio började studera litteratur på Universitetet.
Det var en politisk tid.
Polisen arresterade ständigt studenter.
Claudio fördes bort i Mars 1986.
Han anklagades för att tiihöra Sendero Luminoso.
En berättelse till.
Flor tror inte på anklagelserna mot Claudio.
Hon letar bland hans anteckningar för att förstå vad som hände.
"Inom honom väcktes en djup medkänsla..."
"...med de lidande. Med jordens människor."
"Och så växte det hans far sagt i hans medvetande."
Claudio.
Claudio. Med pappa, som fortfarande var ung.
Min son blev student.
Han var den första från byn som kom in på universitetet.
Min son var intelligent. Intelligent och ömsint.
Han tyckte om att skriva poesi. Han skrev dikter till mig också.
Här är manuskriptet till hans berättelser: 'Fabler från två konungariken'
...som tillslut kom ut.
Till Samuel och Simeona, mina älskade föräldrar som lärde mig att aldrig låta mig förtryckas av någon.
Och det är sant.
Claudio lämnade efter sig sina egna ord.
Augusta bara tystnad och några få bilder.
Här är bilderna ur min fars arkiv.
Min far fotograferade medelklassen och överklassen.
Dom fattiga fotograferade sig sällan. Dom där sparade antagligen ihop pengar till det.
Jag söker upp fotografen som tog bilderna på bröllopet mellan Augusta och Abimael.
Din faster kom ibland till fotostudion...
...för att få bilder till olika handlingar.
Jag kommer ihåg henne som en kvinna som kunde ha vunnit prestige och status.
Men hon hade en mycket stark social medkänsla.
Och situationen i Ayacucho var svår, med stora sociala skillnader.
Trots det så blev vi väldigt förvånade över förändringen sedan hon gift sig med Abimael Guzman.
Dom valde våldets väg och ville förändra Peru med vapenmakt. Krossa staten.
Det här är med säkerhet det sista fotot som togs. 1973 eller -74.
1975 gick dom under jorden.
Och dom sågs aldrig mer.
Leve Perus kommunistiska parti!
Sendero startade det väpnade upproret bland bönderna i Anderna 1980.
Armén skickas till bergen för att krossa upproret.
Dom gör ingen skillnad på skyldiga och oskyldiga.
Terrorn slår sina klor i Andernas byar och städer.
Sendero svarar med brutalt våld och många oskyldiga dödas.
Så här dör utsugare och tjallare! Leve gerillakriget!
Jag har några bilder av Augusta här.
Låt mig se...
Fantastiskt! Ett fantastiskt foto.
Bland det viktigaste för mina tidiga krigsrapporter...
...var att hitta bilder av Guzman. Men det var mycket svårt.
Jag har aldrig sett dom här bilderna. Det är mycket intressant.
Det här är din farfar, eller hur?
Som du vet så var din farfar medlem av kommunistpartiet.
Det pro-sovjetiska. Det klassiska.
Glöm inte att hon var mycket ung. Allt hon hörde omkring sig var...
...idéen om det stora sovjetiska fosterlandets seger från sin far.
Och om ordförande Maos triumf, från den mycket äldre maken Abimael.
Hon hade precis slutat en religiös skola.
Jag försöker förstå henne.
Och varför hon valde den väg hon valde, med dom besluten.
Jag tycker att hon gjorde fel.
Men hon gjorde det inte av egoistiska skäl.
På den tiden fanns det många goda och begåvade människor...
...som gav sig av till djungeln och bergen i olika gerillagrupper.
Och där gjorde dom saker dom aldrig kunnat föreställa sig.
Många av dom dog. Hade dom tur gick det fort.
Andra gånger på fruktansvärda sätt.
Jag sitter i en intervju. Jag ringer dig sen.
Det är bra att du kommit till Peru och pratat med folk.
Jag är säker på att det varit bra för människor att prata med dig.
Jag får intrycket att det är svårt för dig att vara här.
Ja, det är svårt... Det känns som om jag bär det ensam.
Jag förstår min pappa och släkten.
Jag är här för att göra något dom inte klarar av.
Därför...
Pappa. Du undviker mina frågor.
Du vill inte vara med i filmen.
Du säger att det jag berättar från Peru inte är sant.
Vad har din familj berättat om det som hände här i Peru?
För min familj så är... revolutionen och det som hände i Peru också ett sår.
Vi pratar inte heller mycket om det...
Ända sedan jag var barn har jag velat veta mer om Peru och Augusta.
Kanske sanningen gör ont...
Hon var en del av det väpnade uppror dom satte igång.
- Hon deltog... - Hon var nummer två i ledningen, efter Abimael.
Vi gräver i Perus mest smärtsamma sår. Man vill gömma det.
Man vill gömma såret fastän det inte alls är helat.
Jag förstår att du också har drabbats.
Du har kanske inte delat åsikter med din faster som du aldrig träffat.
Augusta var också en dotter, en syster... Jag förstår inte...
...eftersom jag inte lever i den här verkligheten. Jag bor i Sverige.
Jag har aldrig upplevt ett inbördeskrig, ett väpnat uppror eller folkkrig.
Pappa. Därnere i dalen ligger godset Iribamba.
Där växte du upp tillsammans med Augusta.
Alla beskriver det som ett paradis.
Nu är det övergivet och förstört av det krig som Augusta och Abimael startade.
Din mormors mor var vän till min mormor. Vi kom alltid hit på semestern.
Därborta fanns apelsinträd. Vi åt så mycket vi orkade.
Apelsinerna var söta som honung.
Augusta och jag var dom yngsta och på kvällarna...
...samlades vi och lekte 'zampay'.
- 'Zampay'? - Kurragömma.
- Hur var livet på Iribamba? - Det var rikt.
Dom hade ett överflöd av allting eftersom...
...det fanns folk som jobbade åt godsägarna.
...dom var ju ägare av jorden, dina farföräldrar.
Din farfars far också.
Vi är ju släkt!
Efter middagen samlades dom vuxna för att prata.
Augusta och jag var yngst så vi fick hålla tyst och lyssna till...
...diskussionerna mellan dom vuxna stalinisterna och reformisterna.
Så dom hade ofta debatter?
Familjediskussioner.
Min pappa sa till din mormors mor att om hon var kommunist så borde hon skänka bort jorden.
'Nej du David, rör inte min egendom!'svarade hon. Det är kommunism när det passar sig det.
- Hur var Augusta? - Glad och enkel.
Hon lärde oss att förstå vår verklighet.
Hon tyckte om vår familj, särskilt pappa.
Alla vi syskon talar Quechua.
Och hon var förtjust i att vi talade Quechua.
Hon lärde oss att uppskatta vilka vi var, våra rötter.
Hur kan det komma sig att Augusta som växte upp så här blev Senderist?
Jag tror att hon formades av de ojämlikheter hon såg.
Skillnaden mellan dom som hade och dom som inte hade något.
Sen började hon på nunnornas skola.
Där blev hon språkrör för studenterna.
Så hon hade en viss inriktning som förstärktes...
...när Abimael hyrde in sig i hennes föräldrahem.
Hon delade sina idéer om klassamhället med Abimael.
- Men hon hade väl sina idéer innan hon träffade Abimael. - Det hade hon, men vilande.
I mina ögon var hon organisationens hjärna.
Abimael besökte aldrig landsbygden. Han höll sig till universitetet.
Det måste ha varit 1982. Sista gången jag såg henne.
Förklädd till bondkvinna.
Flor och jag säger inte mycket på den långa resan till byn...
...där hon och Claudio föddes.
Tänker hon att det var Augusta som förde kriget till hennes by?
Flors familj flydde från byn under kriget.
Jag kan inte! OK, lyft!
Men hennes föräldrar har kvar jorden dom kämpade för...
...och återvänder ständigt till byn från Lima.
Hjälp!
Du klarar det nog inte.
- Mamma, jag kan inte! - Skynda på nu.
Ta bort den.
Jag duger inte till att bära tungt.
Claudio...
...och Augusta.
Två namn som förenar oss och på samma gång är avgrunden mellan oss.
Claudio var son till en fattig bonde som kämpade för sin jord.
Augusta var dotter till en godsägare som var kommunist.
Får jag tala med din mamma?
Vi är här i höjd med Churpayana på väg till Huancane.
Jag ville bara se om mobilen fungerade här.
Den fungerade! För första gången.
Jag odlade där uppe också. På din morbror Genaros åker, däruppe.
Claudio ville väl skriva om alltihop?
- Som alla ungar deltog han väl i jordockupationerna? - Ja, så var det.
Men... sen reser han till Lima och blir itutad ideologier.
Men han ville inte bli inblandad, utan...
...redan då ville han skriva.
Han talade alltid mot exploateringen; mot böndernas livsvillkor.
Han var ju en del av det.
" 'Dom kommer bara ihåg oss vid valen när dom vill köpa våra röster', sa hans far."
"Det var sant, det fanns inga läkare här och folk dog som hundar."
"Och när folk protesterade, skickade man ut soldater för att massakrera dom."
"Det var det som kallades regering."
Claudio talar om ett förtryck som pågått oavbrutet...
...sedan Spanien erövrade Inkariket på femtonhundratalet.
I en fyrahundra år gammal handskrift finns berättelsen om Inkarikets undergång...
...nedtecknad av ögonvittnet Guaman Poma.
Han berättar om en civilisation som sträckte sig över stora delar av Anderna.
Där fanns stora byggnadsverk, vägar, broar och ett planerat jordbruk.
Guaman Poma skriver om ett rike organiserat för medborgarnas överlevnad...
...och för att vara i århundraden.
"Förordning för Inkariket."
"Vi beordrar att det ska finnas ett överflöd av mat i hela riket."
"Och att det odlas mycket majs, potatis och oca."
"Så att det finns att äta hela året."
Den infödde Guaman Poma beskriver ett rike som snart ska krossas.
Över haven är dom spanska erövrarna på väg.
Spanjorernas hästar och överlägsna vapen avgör kampen.
Inkaledaren Atahulpa tas till fånga och avrättas.
"Jorden kommer att förloras, och riket kommer att avfolkas och ödeläggas."
"Från indianerna stjäl dom deras jord, deras hus, kvinnor och döttrar."
"Och det finns ingen återvändo, eftersom alla är enade."
"Domaren..."
"Domaren... borgmästaren..."
"Domaren... borgmästaren... översten..."
"Domaren... borgmästaren... översten... prästerna."
"Alla är emot de fattiga."
"Att skriva om det är att gråta."
Efter erövringen följde århundraden av våldsamt nedslagna bondeuppror.
Ingenting förändrades i grunden.
- Det där är på godset Huancahuacho. - Visst, Huancahuacho. Där är huset.
- Där är ni. - Visst.
- Hur blev vi behandlade? - Fruktansvärt illa!
Vi kunde inte ens smaka en frukt, eftersom dom luktade oss i munnen.
- På väg från arbetet? - Ja.
'Om du har ätit så har alla ätit och ska straffas', sa dom.
- Så blev vi straffade. - Vi tvingades jobba två dagar utan betalning.
'Ni har ätit er mätta', sa dom.
Och dom hade kor som vi mjölkade. Vi fick inte ens ta av vasslan.
Ingenting!
Vi fick inte ens ge vasslan till barnen.
Vi var arbetare och hade många barn.
Då var du lycklig när vi tog över godset efter allt som varit?
När vi tillslut blev fria.
- Vi var glada då. Äntligen glada. - Glada.
"Leve jordockupationerna!"
- Här är du ju! - Jodu.
Jaha Nestor, här är vi som alltid med våra kokablad.
- Kokablad har vi aldrig saknat. - Aldrig.
Känner du igen dig här?
- Visst, där är jag. - Modig.
Jag var den som slängde ut godsägaren.
Leve jordockupationerna! Hurra!
Leve Oscollo! Leve!
Vi var enade. Som en hand. Enade!
- Du menar när ni gick in på godset? - Just det.
Vi gjorde det på natten, klockan tre på morgonen gav vi oss iväg.
Från två håll, mot godset. Som om vi skulle jobba som vanligt.
Godsägaren kommer med geväret på axeln, för att lämna ut verktygen.
Och när verktygen delas ut delar han också ut kokablad till alla.
Men vet du vad som hände då!
Med geväret... du, broder kom här ett tag.
- Vi låtsas att du är godsägaren, med sitt gevär. - Visst.
Arbetarna samlas och tar emot sina kokablad och verktyg.
Under tiden som han är upptagen tar en av oss ifrån honom geväret.
I det ögonblicket förlorar Escarzena sin makt!
När han förlorar geväret förlorar han makten. Han kan inte försvara sig!
Och när han var avväpnad slängde ni ut honom?
Nej, vi band fast honom på hästen.
Han låtsades svimma. Men iväg med honom bara!
- Men utan att skada honom, eller hur? - Utan skador.
- För det handlade om jorden. - Om jorden, om jorden.
"Vår strid är oberoende, för jord åt alla bönder."
Militären som hade makten ville modernisera Peru.
Dom hade genomfört en jordreform och lät bönderna behålla den återtagna jorden.
Men glädjen över segern blev kortvarig.
Vad hände sen? Efter att ni tagit tillbaka jorden?
Efter ockupationerna blev vår organisation krossad...
...eftersom ledarna fängslades och vi blev svaga.
Landet fick en ny president och jorden omfördelades igen.
Regeringen som infört jordreformen störtas av konservativa militärer.
Hoppet om fredliga förändringar bleknar bort.
'När hans far återvände frågade han honom vad som hänt..'
'Med några få ord berättade han.'
'Dom hade återtagit sin jord och inte bara där.'
'I många andra byar hade dom gjort samma sak.'
'Därför hade regeringen sänt soldater ur specialstyrkorna för att slå ned dom.'
I hela Latinamerika dör hoppet om fredliga förändringar.
I Chile har president Allende dött i general Allendes statskupp.
I Argentina slår militären till 1976.
Förtrycket och ojämlikheten var så extrem att...
...om någon på allvar manade till väpnat uppror...
Och vi var många som pratade om det.
Alla väntade på en väpnad rörelse...
...för man trodde att...
...Peru skulle kunna förändras som Kuba.
Vi har genomfört en socialistisk revolution!
I Vietnam besegrar en bondearmé supermakten USA.
I dom Peruanska böndernas organisation finns ledare som har Mao och Kinas revolution som förebild.
Augusta och Abimael reser till Kina och tycker sig se framtiden.
När dom kom tillbaka så var dom helt förvandlade!
Dom talade om kulturrevolutionen och om att förändra folks sätt att tänka.
Att det var möjligt att ändra någons sätt att tänka.
Augusta kommer i hemlighet till Samuels och Claudios trakter.
Hon bär med sig ett löfte om en våldsam revolution utan svek mot bönderna.
1978 kommer Augusta la Torre till Cayara.
Jag kände henne inte, men hon presenterade sig.
- Så hon presenterade sig som Augusta? - Ja.
Och hon sa att hon var hustru till Abimael Guzman.
Under ett kort samtal sa hon: 'Lärare, om tre dagar...'
'Ska vi ha en öppen debatt här i Cayara...'
Där nere möts dom, min faster Augusta...
...och ledarna som kämpat om jorden med Samuel och dom andra bönderna.
Som rektor för skolan så organiserade jag...
...Augusta La Torres vistelse.
Hon beordrade mig att stänga skolan under tre dagar.
Så dom kom och pratade er till detta. Var ni med på mötet?
Ja, och Sendero Luminoso sa att jordockupationerna var...
...ett misstag, enligt deras åsikt.
Och vad hände då med bönderna??
Bönderna blev förvirrade, förstås!
Sendero talade om folkkrig. Och jag sa NEJ!
Så dom ville göra som i Kina fastän Peru var annorlunda?
Just det.
Senderos medlemmar börjar sprida sin politik i byarna.
Dom startar partiskolor, straffar lokala brottslingar och rekryterar villiga bönder.
Till en början är det frivilligt och många går med.
Tack faster. Ni vägrade oss aldrig mat.
- Vi blev behandlade som era egna barn. - Som vi har gråtit!
Vi delade alla sorger.
- Vilka kom först; Sendero eller militären? - Sendero, som vi inte kände till.
Militären kom efter dom.
Men varför fanns det bybor som gick med i gruppen? Hur gick det till?
Genom möten. Möten.
Men vad sa dom till folk?
Dom lovade ett slut på fattigdomen. Fullständigt!
Ingen fattigdom! Miljonärer och fattiga skulle bli lika.
Det övertygade folk.
Men det var inte sant. Dom lurade folk med lögner.
Det blev ingen jämlikhet.
- Utan istället fysisk och psykisk misshandel. - Kom dom beväpnade?
Inte från början, men allt eftersom.
Jag har hört att dom gav vapen till bönderna som...
- ...sen gick beväpnade. - Folk tvingades ta emot vapen.
Celestine tvingades att gå med. På ett möte tvingade dom honom.
- Celestino var tvungen. - Annars hade dom dödat honom.
Så var det med folk härifrån. Tvingade.
I en av byarna känner man sig så hotad av Senderos närvaro...
...att man i hemlighet meddelade polisen i en närliggande stad.
Jag hade en stark och vältalig son.
Han tog sig snabbt till Andahuaylas.
Dom skickade helikoptrar på en gång.
Det kom både polis och militär och satte igång jakten.
Chefen för Senderisterna var lärare från universitetet i Huamanga.
Dom försökte fly utan att besvara elden.
- Deras vapen fungerade inte. - Dom var bara till för att skrämmas med.
Fångarna samlades upp i en gammal vagn från godset och ställdes upp.
Sen sköt dom alla.
- Det var inget gripande utan en massaker. - Men annars hade dom massakrerat oss.
Efter det där ville rörelsen hämnas och kom tillbaka efter ett år...
...på jakt efter dom som hade informerat polisen.
Resultatet blev att fyra personer dödades här i Antasco.
Och hennes far... var en av dom.
- Min mamma blev kvar, havande. - Hur gammal var du?
- Nästan sju. Jag såg hur dom dödade min pappa. - Du såg...
Och dom begravdes där i skolan. Min pappa också.
Efter två dagar kom kommandosoldaterna.
Militären slår ned som en främmande invasionsstyrka.
Varje fattig bonde är en misstänkt terrorist.
Dom började begå övergrepp mot vanliga enkla människor.
Dom begick våldtäkter och soldaterna lämnade barn efter sig här i Antasco.
Dom anklagade många oskyldiga människor för terrorism; misshandlade och förstörde dom.
- Odjur! - Det hände här i byarna. En fruktansvärd orättvisa...
Det verkade som inget förändrats sedan Guaman Poma skrev sin bok.
"Alla är emot de fattiga. Och det finns ingen utväg."
Där militären drar fram lämnar man skövlade byar och massakrer bakom sig.
På den här platsen... mellan 1983 och 1985...
...avrättade dom folk som hade förts till militärförläggningen.
Sedan brände dom kropparna. Det finns ugnar.
Militären kom hem på natten och förde bort min man.
Dom anklagade honom för att vara terrorist fastän han inte var det.
- Han var bara en arbetare och student. - Och ni vet inte vad som hände er man?
Dom tog honom till militärförläggningen och torterade honom.
Jag fick reda på det genom en militär.
Utan att ha gjort en undersökning kom dom och förde bort honom.
Varför? Dom visste inte vilka som var terrorister utan dödade vem som helst.
Dom flesta döda var oskyldiga.
Lyckligtvis... blev jag kvar...
Allt som vi har gått igenom...
Ibland förbannar jag Abimael Guzman.
Om han inte hade satt igång det här skulle vi inte ha fått lida så.
Problemet var att Senderos s.k. revolution inte var någon befriande revolution.
Utan först och främst skulle du dö för att bli revolutionär.
Och så gällde det att utnyttja dom förbittrades krav på rättvisa.
Inte så att jag som bonde skulle få ett bättre liv med revolutionen...
Men jag skulle få spöa skiten ur dom där...
Våldet som han utvecklar är ett våld som är...
...fruktansvärt. Det är inte dödandet... utan det ideologiska; att underordna en annan person.
Men det är också ett våld där han säger att...
...för att vinna kriget måste man göra två saker.
Ge bonden ett vapen och låt honom känna makten.
Och låt honom smaka den.
Den som fått smaka makten...
...kommer inte att ge upp den!
Men bonden som fått makten-vapnet-utnyttjat den också för att kontrollera sin kvinna.
För att våldföra sig på kvinnan och införa sin diktatur.
Vad hände med huset därborta?
Det var ett gemensamt hus som ibland var skola.
Dom brände det 1984. Sendero Luminoso.
Varför dödade Sendero människor här?
Ja, varför dödade Sendero folk här? Jag förstår inte heller.
Vi bestämde tillsammans att vi inte ville förena oss med dom.
Folk här hade organiserat sig mot Sendero Luminoso.
Jag ska berätta nu.
1984 var jag 16 år.
Mamma sa åt mig att ta fåren till bete.
Så jag begav mig iväg. När jag kom tillbaka hittade jag inte mamma.
Jag gick över floden, ganska nära där vi är nu...
Där hittade jag min mamma nedgrävd.
Jorden var uppgrävd.
Jag hittade näsduken hon använde när hon tuggade koka.
Den var blodig. 'Vad har dom gjort med dig mamma!'
Jag började gräva och hittade henne. Dom hade inte grävt djupt.
Dom hade skurit halsen av henne och skurit henne här och här.
Den här delen var helt förstörd.
Dom hade slaktat henne som ett djur. Jag försökte sätta henne upp.
'Mamma, vakna upp! Vad har jag gjort dig? Har jag någonsin varit olydig?'
'Ska vi dö så ska det vara tillsammans!' sa jag och försökte lyfta upp henne.
Men det gick inte att hålla henne, hennes hals var avskuren.
Jag kunde inte lämna min mamma.
Jag drog henne åt sidan och gick tillbaka. 'Dom har dödat min mamma!', sa jag.
'Vet ni vilka det var', sa jag.
'Nej, dom hade inte ens kläder härifrån', sa dom.
Sendero uppstod ur förtrycket i landet. Och Sendero drog nytta av det.
Dom förstörde byarna och vi oskyldiga drabbades.
Det är inte mitt fel att jag är föräldralös.
Du lärde känna henne genom bilderna.
Vad får du för tankar när du träffar oss här i Ayacucho?
- Vi trodde inte vi skulle återse någon ur Augustas familj. - Aldrig.
Det är så svårt... för...
...jag kom till Peru för att förstå Augusta, men...
...också förstå det här landet, och allt som hänt.
Men för varje sten jag vänder dyker nya mysterier upp.
Och det finns något jag inte förstår.
Alla säger att Augusta var en så enkel person.
Logisk, intelligent och vacker.
Men hon var med i en organisation som...
...begick mycket allvarliga misstag.
Och jag förstår inte. Det är som om hon...
...hade två personligheter.
En mycket mjuk... och en annan mycket stark.
Med politiken och allt det där.
Jag är rädd för att bli förknippad med Josefins familj.
Tyvärr så har vi mycket olika utgångspunkter.
Det var inte min bror som startade kriget, utan...
...faktiskt hennes familj.
Vi har fått lida för det och förlorat en familjemedlem.
Vår smärta är annorlunda än den andra familjens.
Jag vet att hon kommer att förstå. Men vi har haft helt olika liv.
Jag gick med på det här för att berätta Claudios historia.
Eftersom ofta när folkmord inträffat...
...så kallar dom offren för terrorister fast dom flesta, som min bror, inte var det.
Det har inget att göra med hans idéer som jag är stolt över.
Och en av hans idéer var att hjälpa familjen framåt.
Vad hände med Claudio och Sendero?
Claudio lämnade byn innan Sendero kom hit.
Claudio var politiskt medveten för att han sett vår pappa i kampen för jorden.
På universitetet var han inte så politiskt aktiv, som jag förstått det.
Varför? För att folk som gick med i partiet...
Glömde sina familjer, framtiden och allt. Dom gav upp sina liv för kampen.
Claudio gjorde aldrig det. Varför?
För att han var mer av en son och bror.
'Jag vill ge mina föräldrar och syskon något bättre. Jag måste avsluta mina studier.'
'Mina syskon skall också bli något.' Han väljer den vägen.
Och... lämnar den andra.
Men det är försent. Claudio fängslas och förs till Fronton.
På ön fanns vi som var direkt inblandade i kampen.
- Och ni tillhörde dom? - Visst.
Och så dom ofrivilligt inblandade. Vem som helst blev ju arresterad på den tiden.
Han kanske var oskyldig och det är väl det du känner. Eller hur?
Men på den tiden var organisationen så stark att folk...
...drogs med av känslan.
Jag kommer ihåg första gången jag besökte ön. Familjernas sånger...
Sendero tog kontroll över fängelserna innifrån och drev politisk skolning.
Välkomna! Med revolutionära hälsningar från oss kämpar i Perus kommunistiska parti!
Som är tillfälliga krigsfångar här.
Leve familjekommitteernas kamp!
Jag hade lyssnat på många revolutionssånger genom åren.
Men när jag stod där inne med bandspelaren...
Blev jag ändå mycket imponerad. Det var något helt nytt.
Men nästan religiös övertygelse påtvingade dom bönderna ett krig...
...en fullständig dogm.
En helt totalitär ideologi.
Som skapade så mycket blodsutgjutelse.
Hos deras egna, hos dom andra och hos dom som hamnade emellan.
Sendero skulle offra sina liv utan att tveka.
Det var 'la couta de sangre' - det nödvändiga blodsoffret för revolutionen.
Vi är helt hängivna den väpnade kampen. Så krossar vi den gamla ordningen.
Och skapar den nya staten; den nya demokratiska folkrepubliken.
President Gonzalo har utvecklat sina ledande tankar till den högsta nivån.
Han är Marxismen-Leninismen-Maoismens fjärde grundpelare.
Under hela kriget pågår striden mellan militären och Sendero också på fängelserna.
Hundratals fångar dödas utan att ha fått en chans till rättegång.
Fångarnas familjer förstår vad som händer inne på fängelserna...
...men kan ingenting göra.
Det är smärtsamt att som Perus president...
Flor är övertygad om att det var på order från president Alan Garcia...
...som militären angrep Fronton dit Claudio hade förts.
Vi hade fått reda på att regimen planerade att slå till mot ön.
Så vi var förberedda på en massaker.
En slakt var på gång.
När upproret inleds klockan tre på morgonen tar ni tre gisslan bland vakterna.
Om dom inte vill förhandla utan bara mörda oss då måste vi slå till först.
- Och därför tog ni tre gisslan. - Vår enda chans var att ta gisslan.
När militären går till attack mot fångarna samlas desperata anhöriga...
...på fastlandet, inte långt från den isolerade ön.
Dom flesta får aldrig mer se sina familjemedlemmar.
Fängelseledning - mördare av politiska fångar!
Ända sedan massakern kämpar Flor och familjen för upprättelse åt Claudio.
Dom överlevande säger...
...att när dom förs ut skiljs dom åt och tas hit till det andra området...
Där blir dom skjutna.
Alan Garcia säger att han inte vet något. Vem gav då order åt marinsoldaterna?
Var han inte högsta chef över dom väpnade styrkorna?
Den samtidiga attacken mot tre fängelser kunde inte ha gjorts...
Utan order uppifrån... och Alan Garcia var högsta befäl.
Jag känner till dokumentationen. Det finns starka indicier på att han gav ordern.
Jag såg det själv.
Man pratar om grymhet men jag har aldrig sett värre grymhet.
Det var mycket grymt.
Man kan säga mycket om oss som var där men majoriteten hade aldrig fått en rättegång.
Och ingen kan förklaras skyldig utan rättegång.
Dramat handlar inte bara om Claudio utan om många som var där.
Jag var där tillsammans med en person som jag såg dö.
Han träffades av en bazooka och försvann inför mina ögon.
- Försvann? - Försvann. En kula från en bazooka förintar dig.
- Så alla i hans grupp dog? - Ja, alla.
Vi är inte ensamma. Men jag frågar mig alltid - varför vi?
Varför Claudio?
Alan Garcia styrde personligen massakern.
Även om Alan Garcia är en mördare som gav order om att döda fångarna...
- ...så är han på andra sidan är också skyldig. - Ordern om myteriet kom ju uppifrån.
- Uppifrån... Abimael. - Abimael Guzman. Han gav ordern.
Register. Försvunna.
Advokaten som arbetar med Claudios fall upptäcker tillslut att Claudio...
...fortfarande är efterlyst, årtionden efter sin död.
Så för den Peruanska staten är han på flykt.
...och eftersom rättvisan inte fungerar har dom bara fortsatt och fortsatt...
Och vad hittar dom mot er bror? En dikt.
Som han erkänner att han skrivit. - 'Ja, jag har skrivit den för jag tycker så.'
'Jag har läst om den kamp som förs av personer i Sendero Luminoso...'
'..som jag tror vill skapa en rättvis värld.'
Hans TANKAR.
"Är det riktigt att ni har skrivit poemet 'Sång till en kämpe' om bondsoldaten...
...hans vapen och bandet till Perus kommunistparti?"
"Ja, jag har skrivit den dikten."
"Jag tillhör inte och har inte tillhört partiet men jag har sympatiserat."
Visst. Och sin sympati uttryckte han i en dikt.
Vi behöver inte vara överens med honom.
Men det medför inte fängelsestraff. Än mindre det dödsstraff som han fick.
Vi anser att offren från Fronton måste erkännas just som offer.
Vare sig dom tillhört Sendero Luminoso eller inte.
Hade dom tillhört Sendero borde dom straffats av staten.
Men inte med dödsstraff.
Om Claudios fall gått till domstol är jag övertygad om att han...
...skulle ha blivit frikänd.
- Och vad tror ni hände med Augusta? - En video offentliggjordes...
Dom konfiskerade dokument från Sendero...
...som visar henne i en kista.
Tillslut fick dom olösliga politiska motsättningar.
Trots att dom var gifta.
Hon trodde alltid att folkkriget skulle föras från landsbygden.
Han menade att det skulle föras till staden. Och enligt pressen...
...så försökte Abimaels folk döda henne.
Abimael leder upproret från sitt gömställe i Lima.
Han ger order att kriget skall föras till huvudstaden.
Peru kastas in i en häxkittel av våld och ekonomisk ruin.
Fattigdomen blir allt värre.
I det sista demokratiska valet segrar Alberto Fujimori.
Han upplöser snart parlamentet och tar ensam makten.
Regimens dödspatruller och Senderos terror driver Peru mot avgrunden.
Augusta är redan död och jag är fyra år gammal.
På dagis, hemma i Sverige målar jag den Peruanska flaggan helt i rött.
Det fanns något smutsigt mellan dom.
Inom makten finns många faktorer. Vem gör vad, får vilken post och så.
Man eliminerar fienden och fyller tomrummet. Det var det som hände.
Någon arrangerade mordet på Augusta.
Dom mördade Augusta.
Dom tog ifrån henne makten eftersom hon hade makt över Abimael.
Hon hade mycket makt och någon på toppen gillade inte det.
Jag har intrycket att det var hon som han sedan gifte sig med.
Jag tror att hon var sjuk. Han visste att hon måste utomlands för vård...
...annars skulle hon dö.
Augusta visste det också.
Om du vet att du dör utan behandling... och att du skulle kunna bli frisk.
Då tar du ett beslut om ditt liv. Och vilket beslut tar Augusta?
Att dö.
Hon var säkert också påverkad av det faktum att...
...hon var del av en triangel som inte bådade gott för henne.
Heder och ära åt kamrat Norah!
Fyra år efter Augustas död upptäcks huset där Senderos ledning håller sig gömd.
Säkerhetspolisen arresterar Abimael och Elena Iparraguirre...
...som övertagit Augustas roll vid hans sida.
Om man dör så blir det här kvar.
Det kan aldrig utraderas. Och historien kommer att erkänna det.
Dom gör sig påminda, som ni vet... förföljda, avrättade eller massakrerade...
Senderos ledning faller som dominobrickor och visas upp för världspressen.
Abimael Guzman, president för Sendero Luminosos centralkommitte...
Civilstånd: änkling.
Den 30:e september 1965 i Ayacucho gift med Augusta La Torre Carrasco...
...som dog 1988.
Det är bara ett tillfälligt nederlag på den långa vägen...
Ni ska se att vi kommer att segra!
Vad känner du för Abimael Guzman?
Ibland hatar jag honom.
Säkert...
...vet han vad som hände med Augusta.
Var och en lever sin tragedi på sitt eget vis.
För att få frid och hitta...
...det där lugnet som saknas så måste man få veta...
...vad som hände, varför och framförallt; var finns han?
Herr Samuel, som ni vet har fallet Claudio Barbaran Gonzales avslutats.
Resultatet är positivt genom att ge...
...moralisk upprättelse till den som blivit offer för våldet...
...skänker värdighet och förklarar Claudio som offer i det officiella registret.
Staten erkänner att han blev offer för våldet.
Den enda trösten är att min son var oskyldig.
Och fastän oskyldig dödade dom honom.
Tusenfalt fördömd må den ansvariga vara.
Men det vore mycket mer rättvist...
...att den fick betala som gjort det...
...den som i det ögonblicket var högsta chef för de väpnade styrkorna.
Alla vet vem men dom kan inte döma den personen.
Jag kan bara hoppas att den gudomliga rättvisan tillslut ställer den personen till svars.
På strängast möjliga sätt.
Jag har varit hård, kanske på grund av mina erfarenheter.
Du kom hit för att få veta sanningen... vad som verkligen hände.
Det är modigt av dig att söka sanningen och inte förledas av myterna.
Sagorna som dom målar upp.
Det betyder mycket för mig att vara här.
Jag har upptäckt mycket om Peru, om kriget och vad som hände bönderna på landet.
Och det är svårt att inse att Augusta var en del av det.
Men det är bra att du vet det. Det är bra.
Känner du dig inte friare, med ögonen öppna för sanningen?
- Känner du dig inte friare? - Jo, självklart.
Och friheten har ett pris.
Du är fri för att du själv bestämt det. Men din familj...
...fortsätter med en bindel för ögonen.
Fast dom är fortfarande din familj.
Pappa.
Jag var så rädd för att göra den här resan.
Men jag är inte rädd längre.
Den saga du berättade var inte sann.
Men det jag fann var så oändligt mycket mer värdefullt.
Jag har mött obeskrivlig grymhet.
Men också den djupaste ömhet.
"Han såg mot himlen och log."
"Han tänkte på hur han sagt farväl och gråtit som aldrig förr."
"Det var flera år sedan; sex eller fem."
"Då när han lämnat sin älskade by."
"Nu var han tillbaka. Den här gången för alltid."
Ansvarig utgivare: Mikael Wiström
Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.