Original subtitles

Vänta, skjut inte än.

Ser du vart du ska?

Okej, då fokuserar vi på vägen dit.

Sätt foten här. Tårna ditåt.

Höfterna så här. Okej?

- Ser du? - Ja.

Säkert? Nu då, ser du nu?

- Nej. - Nu då?

Då så…

Tre fingrar.

Snyggt.

- Bra kast! - Ta emot.

Vill ni ha majonnäs eller senap, eller både och?

- Vem har majonnäs på korv? - Dina bröder, säkert.

Två med senap, mamma!

- Majonnäs eller senap, Nate? - Ketchup.

Eller ketchup. Det finns också.

Tänk på armbågen.

Snyggt, falköga! Hämta pilen.

Nu räcker det med träning. Det är matdags.

Vi kommer. Vi är hungriga.

Kom, Lila.

Lila?

Gumman?

Älskling!

Älskling?

Älskling?

Killar!

Killar!

Laura!

Du behöver inte göra så. Du ska bara hålla händerna så här.

Så ja…

Nära.

- Mål. Nu står det 1-1. - Jag vill försöka igen.

Lika. Visst är det spännande? Det är kul.

Uselt. Nu har du chans att vinna.

Och nu vann du. Grattis.

Tack för god match.

Bra jobbat.

Var det roligt?

Det var roligt.

Är den här saken på?

Hej, miss Potts. Pep.

Om du hittar det här, lägg inte ut det på sociala medier.

Det blir en riktig snyftare.

Jag vet inte om du nånsin får se det här.

Jag vet inte ens om du…

Herregud, jag hoppas det.

I dag är det dag 21.

Nej, dag 22.

Om inte rymdens tomhet framkallade sån existentiell ångest -

- skulle jag säga att jag mår bättre.

Infektionen har gått över, tack vare Blå Taskmörten därinne.

Du skulle älska henne. Hon är praktiskt lagd.

Bara lite sadistisk.

Bränslecellerna knäcktes i striden och vi lyckades vända jonladdningen -

- vilket gav oss 48 timmar att flyga på.

Men nu ligger vi och driver tusen ljusår från närmaste 7-Eleven.

I morgon bitti tar syret slut.

Då är det över.

Inga fler överraskningar, lovade jag -

- även om jag hade hoppats på att kunna få till en sista.

Men det ser ut som…

Ja, du vet hur det ser ut.

Var inte ledsen.

Eller, du kan få sörja i ett par veckor…

…och sen gå vidare med enorma skuldkänslor.

Jag ska nog lägga mig och slumra en stund.

Jag vill att du ska veta…

…att när jag somnar in blir det som varje kväll på sistone.

Jag mår bra.

Jag drömmer om dig.

Alltid om dig.

- Jag kunde inte stoppa honom. - Inte jag heller.

Grabben är borta.

Vi förlorade, Tony.

Är…?

Herregud!

Det är ingen fara.

Det har gått 23 dagar sen Thanos kom till jorden.

Varenda stat i hela världen är i spillror.

Där det fortfarande fungerar försöker man genomföra en folkräkning, och han…

Thanos gjorde precis det han sa, och utplånade…

…hälften av allt liv.

Var är han nu?

Det vet vi inte.

Han öppnade en portal och försvann.

Vad är det med honom?

Han är lack. Han tycker att han misslyckades.

Det gjorde han förstås också, men det var vi ju fler om.

- Jag trodde du var en nalle. - Vi har sökt efter Thanos i tre veckor.

Djuprymdsavsökning, satelliter… Men utan framgång.

- Du stred mot honom, Tony. - Vem har sagt det? Jag stred inte.

Han drämde en planet i nyllet på mig medan trollkarlen gav honom det han ville ha.

Mot en oslagbar blir det ingen strid.

Avslöjade han nåt, koordinater eller nåt annat?

Jag förutsåg det här. Jag fick en uppenbarelse, men trodde att jag drömde.

- Jag behöver dig fokuserad, Tony. - Jag behövde dig. Behövde, i dåtid.

Det övertrumfar dina behov. Det är för sent, kompis. Beklagar.

Vet ni vad jag behöver? Jag behöver raka mig.

- Jag vill minnas att jag sa till er… - Tony.

…såväl överlevande som inte, att vi behövde en sköld runt världen.

Oavsett om det inkräktade på vår dyrbara frihet. Det behövde vi.

Det gick ju inget vidare.

Jag sa att vi skulle förlora. Du sa: "Då gör vi det tillsammans."

Men vet du vad? Vi förlorade. Och du var inte där.

Men det är ju vår grej. Vi är Avengers, hämnarna.

Hämnas gör man ju i efterhand, inte i förväg.

- Sätt dig ner. - Nej… Hon är grym, förresten.

Vi behöver nytt blod bland alla tröttmössor.

Jag har inget till dig, Cap.

Inga koordinater, inga ledtrådar, inga strategier. Jag har inte ett piss.

Inget förtroende för dig.

Ta den här. Leta upp honom, sätt på dig den…

…och göm dig.

- Tony! - Jag mår bra. Jag ska bara…

Bruce gav honom lugnande. Han sover nog resten av dagen.

Ta hand om honom, så tar jag med mig xorrianelixir tillbaka.

- Vad ska du göra? - Döda Thanos.

Vänta.

Vi brukar jobba ihop, men kampmoralen har fått sig en törn.

Rymden är förstås din hemmaplan, men det här är vår strid också.

- Vet du ens var han är? - Jag vet några som kan veta.

Det behövs inte.

Jag kan berätta var Thanos är.

Thanos ägnade mycket tid åt att göra mig fulländad.

Under tiden pratade han om sin stora plan.

Till och med sönderplockad ville jag vara honom till lags, så jag frågade…

…vart vi skulle ta vägen när planen var genomförd.

Han svarade alltid samma sak.

"Till trädgården."

Charmigt. Thanos har pensionen planerad…

Var är han då?

När Thanos knäppte i fingrarna blev jorden mittpunkt -

- för en kraftvåg av löjligt kosmiska proportioner. Ingen har skådat dess like.

Förrän i förrgår…

…på den här planeten.

Thanos är där.

Han har använt stenarna igen.

- Vi skulle vara i underläge. - Han har fortfarande stenarna.

Då tar vi dem och använder dem till att få tillbaka alla.

- Helt utan vidare? - Ja, helt utan vidare.

Även om chansen är liten så är vi skyldiga att försöka för alla som inte är här.

Varför skulle det sluta annorlunda än förra gången?

Då hade ni inte mig.

Du, nykomlingen…

Alla här inne är superhjältar.

Och var i helvete har du hållit hus?

Det finns många planeter i universum, men tyvärr hade ingen av dem er.

Jag gillar henne.

Nu tar vi den jäveln.

Okej, vilka av er har inte varit i rymden?

Hurså?

Låt bli att spy ner mitt skepp.

Genomför hoppet om tre, två, en…

Jag flyger ner och rekar.

- Det kommer att gå vägen, Steve. - Jag vet.

För annars vet jag inte vad jag tar mig till.

Inga satelliter, inga skepp, inga arméer, inget markförsvar av nåt slag.

Det är bara han.

Det är mycket nog.

Åh nej…!

Var är de?

Svara!

Universum behövde korrigeras.

När det var gjort hade stenarna ingen annan funktion än frestelse.

Du mördade biljoner!

Ni borde vara tacksamma.

Var är stenarna?

Borta, upplösta i atomer.

Du använde dem i förrgår!

Jag använde stenarna till att förstöra stenarna.

Jag dog nästan på kuppen.

Men nu är det gjort.

För alltid.

Jag är ofrånkomlig.

Vi vänder upp och ner på stället. Han ljuger!

Min far har många brister, men han ljuger inte.

Tack, min dotter.

Jag kanske var för hård mot dig.

Va?

Vad gjorde du?

Jag siktade på huvudet.

FEM ÅR SENARE

Jo, jag…

VAD GÖR VI NU NÄR DE ÄR BORTA?

Jag var på dejt häromdagen.

Första gången på fem år. Vi satt där och åt middag.

- Jag visste inte vad jag skulle prata om. - Så vad pratade ni om?

Det gamla vanliga. Hur saker har förändrats.

Mitt jobb, hans jobb…

Att vi saknar Mets.

Sen blev vi tysta.

Han grät när de kom med salladen.

Och du?

Jag grät strax före efterrätten.

Men vi ska ses igen i morgon.

Bra. Du har gjort det svåraste, du hoppade utan att veta var du skulle landa.

Det är just såna små myrsteg vi måste ta -

- för att bli hela igen, hitta ett syfte.

Jag blev nedfrusen 1945, just som jag träffat mitt livs kärlek.

Sen vaknade jag 70 år senare.

Man måste gå vidare.

Man måste gå vidare.

Världen vilar i våra händer. Det är upp till oss nu.

Och vi måste göra nåt av det.

Annars…

…kunde Thanos lika gärna ha dödat oss alla.

FÖRRÅD ATT HYRA

Vad i helvete…?

Hope?

HJÄLP!

FÖRSVUNNEN

Du, grabben!

Vad har hänt här?

DE FÖRSVUNNA

Herregud.

Snälla…

Snälla, snälla…

Nej, nej…

Nej.

Ursäkta.

Inte Cassie… Nej…

Nej, nej…

Snälla, snälla, snälla. Inte Cassie.

Va?

Cassie…

Pappa?

Vad stor du är!

TILLTRÄDE FÖRBJUDET

Vi bordade det misstänkta krigsskeppet som Danvers hittade.

- Det var en soptransport. - Så tack för det tipset.

- Ni var närmast. - Ja, och nu stinker vi sopor.

Och jordskalvet?

En lätt subduktion under den afrikanska kontinentalplattan.

Hur hanterar vi det?

Det var en jordbävning under havet, Nat. Vi hanterar den inte.

Kommer du hit nästa månad, Carol?

- Troligen inte. - Varför inte? Ska du byta frisyr igen?

Jag har ett stort område att täcka, pälsnylle.

Det som händer på jorden händer överallt, på tusentals planeter.

Okej, du har en poäng.

Så vi kanske inte ses på länge än.

Okej.

Den här kanalen är alltid öppen, så om nåt går åt pipan -

- eller om nån ställer till med bråk, så kontaktar ni mig.

- Okej. - Då så.

Lycka till.

- Var är du? - I Mexiko.

Federales hittade ett rum fullt av lik.

Kartellmedlemmar, verkar det som. De hann aldrig ens dra vapen.

- Antagligen ett rivaliserande gäng. - Nej, definitivt Barton.

Det han har gjort här, det han har gjort de senaste åren…

Massakern han lämnade efter sig…

En del av mig vill inte ens hitta honom.

Tar du reda på vart han ska härnäst?

Nat…

Snälla?

Okej.

Jag skulle erbjuda mig att laga mat, men du verkar redan må uselt.

- Kom du hit för att tvätta? - Och träffa en vän.

Din vän mår bra.

Jag såg en flock valar från bron.

- I Hudsonfloden? - Det är färre båtar nu, renare vatten.

Om du tänker säga åt mig att se saker från den ljusa sidan…

…så får du en macka med jordnötssmör i skallen.

Förlåt. Vanans makt.

Jag råder folk att gå vidare i livet och utvecklas.

Somliga gör det.

Men inte vi.

- För vem skulle då göra det här? - Det kanske inte behöver göras.

Förr hade jag ingenting.

Sen fick jag det här.

Det här jobbet.

Den här familjen.

Och det gjorde mig till en bättre människa.

Och fastän de är borta nu…

…så försöker jag fortfarande bättra mig.

Vi behöver skaffa oss ett liv båda två.

Börja du.

Hallå, är det nån hemma?

Det här är Scott Lang. Vi träffades för några år sen på en flygplats i Tyskland.

- Jag blev jättestor. Jag hade mask… - Är det här ett gammalt meddelande?

Ant-Man vet ni nog vem det är.

- Han är utanför grinden. - Jag behöver snacka med er.

Scott.

- Är allt bra? - Ja.

- Har nån av er studerat kvantfysik? - Bara i konversationssyfte.

Okej…

För fem år sen, strax innan Thanos -

- så befann jag mig i kvantdimensionen. Det är som ett mikroskopiskt universum.

För att komma in måste man vara oerhört liten. Och Hope, som är…

Hon var min…

Hon skulle få ut mig, men sen hände det där med Thanos, och jag blev kvar.

De fem åren måste ha känts som en evighet.

Fast det gjorde de inte. För mig kändes det som fem timmar.

I kvantdimensionen gäller inte samma lagar som här. Där är allt oförutsägbart.

Ska nån ha den där mackan? Jag är vrålhungrig.

Vad är det du vill få sagt, Scott?

Jo, det jag säger är…

I kvantdimensionen fungerar tiden annorlunda, men vi kan inte navigera där.

Fast tänk om vi kunde det.

Jag kan inte släppa den tanken. Tänk om vi kunde tygla kaoset och navigera där.

Tänk om vi kunde gå in i kvantdimensionen vid en viss tidpunkt -

- för att sen komma ut i en annan tid, som…

- Som före Thanos. - Vänta. En tidsmaskin, menar du?

Nej, så klart inte. Ingen tidsmaskin, utan mer som…

Ja, som en tidsmaskin. Jag vet att det låter galet.

Men jag kan inte sluta tänka på det. Det måste finnas ett sätt att…

Det är galet.

Jag får mejl från en tvättbjörn. Inget låter galet längre.

Vem vänder vi oss till?

Krubb!

Maguna!

Lunch, Morgan H. Stark?

- Definiera lunch, annars förgör jag dig. - Du får inte ha det där på dig.

Det ska bli en present till mamma på vår bröllopsdag.

Så där ja. Vad vill du ha till lunch? En näve syrsor på sallatsbädd?

- Nej. - Jo, det tror jag nog.

- Var hittade du den här? - I garaget.

- Letade du efter den? - Nej, jag hittade den ändå.

Du gillar att vara i garaget, va? Pappa med.

Mamma har ändå aldrig på sig sånt jag har köpt.

Nu ska jag…

- Vi vet hur det låter. - Är nånting verkligen omöjligt, Tony?

Kvantfluktuation sätter Planckskalan ur spel -

- vilket utlöser Deutsch-hypotesen. Det kan vi väl vara överens om?

- Förenklat: man kommer inte tillbaka. - Jag kom tillbaka.

Nej, du råkade överleva.

Det var en chans på miljarden.

Och nu vill du göra en… Vad kallas det?

En tidsstöt?

En "tidsstöt", så klart. Varför har vi inte tänkt på det?

Jo, för att det är skrattretande.

Stenarna finns i det förflutna. Om vi kan hämta dem…

…kan vi knäppa med fingrarna och få tillbaka alla.

- Eller ställa till det ännu värre. - Det tror jag knappast.

Ibland kan jag sakna din tanklösa optimism.

Men hoppet hjälper föga -

- om det inte finns ett logiskt, konkret sätt att genomföra sagda tidsstöt.

Resultatet skulle troligen bli att vi dör.

Inte om vi följer reglerna för tidsresor.

Vi får inte prata med oss själva, satsa pengar på matcher…

Stopp ett tag, Scott.

Bygger din plan för att rädda universum alltså på Tillbaka till framtiden?

- Gör den det? - Nej.

Bra, för det vore helt vansinnigt. Kvantfysik funkar inte så.

Tony.

Vi måste göra nåt.

Vi gjorde nåt. Och här är vi nu.

Jag vet att mycket står på spel för dig. Du har fru och dotter.

Men jag har förlorat nån som var viktig för mig. Det har många gjort.

Och nu har vi en möjlighet att få tillbaka henne -

- att få tillbaka allihop, men du tänker inte ens…

Helt rätt, Scott. Det tänker jag inte.

Jag kan inte.

Mamma bad mig gå och rädda dig.

Bra gjort. Nu är jag räddad.

Jag önskar att ni hade bett mig om nåt annat.

Jag är uppriktigt glad för att se er, men…

Jag fattar, Tony.

Och jag är glad för din skull.

Men det här är en andra chans.

Jag har min andra chans här, Cap. Jag kan inte riskera den.

Om ni inte snackar jobb får ni stanna på lunch.

- Han är rädd. - Med rätta.

Visst, men vi behöver honom ju. Ska vi bara ge upp?

Nej, men det måste gå rätt till.

Vi behöver en stor hjärna.

Större än hans?

Det känns som om bara jag äter här. Ta för er av äggröran.

- Nu är jag förvirrad. - Det är förvirrande tider.

- Det var inte så jag menade. - Jag fattar. Jag skämtar bara.

Visst är det galet? Jag har tröjor nuförtiden.

Ja… Hur? Varför?

För fem år sen fick vi stryk.

Men det var värre för mig, för jag fick spö två gånger.

Först förlorade Hulk, sen Banner… Och sen allihop.

- Ingen la skulden på dig, Bruce. - Jag gjorde det.

I åratal betraktade jag Hulk som en sjukdom jag behövde bli fri från.

Men sen började jag se honom som botemedlet.

Efter 1,5 år i gammalabbet lyckades jag kombinera hjärnan och musklerna.

Och se på mig nu.

Det bästa av två världar.

Ursäkta oss, mr Hulk… Får vi ta en bild?

Absolut, lilla människa.

Kom närmare. - Hjälper du till?

- Visst. - Tack.

Säg "grön".

- Grön! - Grön!

- Blev det bra? - Jättebra.

Vill ni ha en med mig? Jag är Ant-Man.

De är Hulk-fans. De vet inte vem Ant-Man är.

- Han vill att ni tar en bild med honom. - Titta, han säger ju nej.

- Kom igen nu… - Jag vill inte ta en bild med dem.

Nu blir han ledsen.

- Jag vill inte längre. - Vi kan ställa upp.

- Du blev ju ledsen. - Ta telefonen nu.

- Tack, mr Hulk. - Tack själva.

Hulka loss!

Bruce…

Dab!

- Bruce… - Gör som mamma säger, hon vet bäst.

- Det vi pratade om… - Ja, just det.

Den där tidsresegrejen.

Det ligger utanför mitt kompetensområde.

Du lyckades ju med det där. Jag minns när det föreföll ganska omöjligt.

Jag fick en idé som jag vill pröva.

En sista simulering innan vi stänger butiken.

Den här gången som ett Möbiusband. Omvänt, tack.

Bearbetar.

Ge mig egenvärdet för den partikeln med spektralfaktorisering invägd.

- Det lär ta ett tag… - Ett ögonblick.

Det gör inget om det inte funkar, jag vill bara…

Modellen är färdig.

Jävlar!

Jävlar.

Varför är du vaken, unga fröken?

- Jävlar. - Nej, så får bara mamma säga.

Det är hennes ord.

- Varför är du vaken? - Jag har nåt jävligt viktigt på gång!

Nej, jag har nåt som jag tänker på.

Var det isglass?

Ja, det var det. Det där kallas "utpressning". Det är också ett ord.

Vilken smak?

Kloka hjärnor tänker lika. Isglass var precis…

…det jag tänkte på.

Är du klar?

Nu är du det.

Jag ska torka av dig.

Bra. Nu ska ansiktet ligga där.

- Berätta en saga. - En saga…

Det var en gång en Maguna som sov. Slut.

- Det var en dålig saga. - Det var ju din favorit.

Jag älskar dig massor.

Jag älskar dig tre tusen.

Oj.

Tre tusen, det var inte illa.

Sov nu, annars säljer jag alla dina leksaker. Natti, natti.

Inte för att det är en tävling, men hon älskar mig tre tusen.

Säger du det?

Du låg nånstans mellan sex och nio hundra.

- Vad läser du? - En bok om kompostering.

Vad händer på komposteringsfronten, då?

- En hel del intressant… - Jag har löst det, förresten.

Bara så vi pratar om samma sak här…

Tidsresor.

Va?

Oj.

Det är ju fantastiskt, och…

…skrämmande.

- Vi har haft en väldig tur. - Ja, jag vet.

- Många har inte det. - Nej, och jag kan inte hjälpa alla.

- Det verkar som om du kan det. - Inte om jag slutar.

Jag kan lägga av nu med en gång.

Tony…

Att få dig att lägga av är en av de få saker jag aldrig har lyckats med.

Nånting säger mig att jag borde låsa in det i en kista, sänka ner det i en sjö…

…och gå och lägga mig.

Men skulle du komma till ro?

Okej, nu kör vi. Tidsreseförsök nummer ett.

Scott, kör igång…

…skåpbilsgrejen.

Brytarna är på och reservgeneratorerna klara.

Bra, om vi släcker elnätet vill jag inte att knatten här blir kvar på 1950-talet.

- Ursäkta? - Han skämtar.

- Så får du inte säga. - Det var bara ett dåligt skämt.

Du skämtade väl?

Vad vet jag? Det är tidsresor vi snackar om.

Antingen är allt ett skämt, eller inget.

Det ser bra ut!

Sätt på dig hjälmen.

Jag skickar dig en vecka tillbaka. Du får vara där i en timme -

- sen tar jag hem dig igen om tio sekunder. Låter det vettigt?

Inte alls förvirrande.

Lycka till, Scott. Det här fixar du.

Du har rätt. Det gör jag, Captain America.

Jag räknar ner från tre.

Tre, två, ett…

Hörni… Det här känns inte rätt.

- Vad är det här? - Är det där Scott?

Ja, det är jag!

- Vad händer, Bruce? - Aj, min rygg!

- Vad är det här? - Ge mig lite utrymme.

- Kan du få tillbaka honom? - Jag jobbar på det!

En bebis.

- Det är Scott. Han växer till sig. - Få hem Scott!

- Slå av strömmen när jag säger till. - Herregud.

Nu!

- Nån har kissat ner mina byxor. - Tack, gode gud.

Jag vet inte om det var mitt bebisjag eller mitt gubbjag.

Eller bara jag.

Tidsresor!

Vad är det?

Det här är ett klart framsteg.

Vad du ser snopen ut. Låt mig gissa: han blev en bebis.

Bland annat, ja. Vad gör du här?

EPR-paradoxen. I stället för att få Lang att passera genom tiden -

- fick ni tiden att passera genom Lang. Det är farligt. Nån borde ha avrått er.

- Det gjorde du. - Jaså, gjorde jag det?

Tur att jag kom hit, då. Jag har hur som helst löst det.

En fullt fungerande rumtid-GPS.

Jag vill bara ha lugn och ro.

Men bitterhet fräter tydligen, och jag avskyr det.

Jag också.

Jag vill göra min prioritetsordning klar.

Jag hoppas vi kan få tillbaka det vi har förlorat -

- men jag måste till varje pris behålla det jag har.

Och helst inte dö på kuppen, det vore skönt.

Då säger vi så.

Jag vet inte, Tony.

Varför inte? Han tillverkade den åt dig.

Och ligger den i garaget är risken att Morgan åker pulka på den.

Tack, Tony.

Håll lite tyst om det här. Jag tog inte med sköldar till de andra.

För alla ska väl med?

Vi jobbar på det.

Hördu, människa… Var är gröna bjässen?

I köket, tror jag.

Grymt.

Försiktigt, Rhodey. Det sitter en idiot på landningsplatsen.

Herregud.

Läget, Normalstor-Mannen?

VÄLKOMMEN TILL NYA ASGÅRD KÖR LÅNGSAMT

Lite av ett nedköp från guldpalats och magiska hammare…

Först förlorade de Asgård, sen hälften av sitt folk. De är nog glada att ha ett hem.

Ni borde inte ha kommit hit.

Valkyrie! Vad roligt att se dig, arga tjejen.

Jag föredrog nog de båda andra varianterna.

- Det här är Rocket. - Läget?

- Han tar inte emot er. - Är det så illa?

Vi ser honom bara en gång i månaden när han "fyller på förråden".

- Är det så illa? - Ja.

Vad i…?

Nåt har dött här inne!

Hallå? Thor!

Är ni från kabelbolaget?

Cinemax slocknade för ett par veckor sen och det är dålig bild på sportkanalerna.

Thor?

Grabbar! Herregud!

Vad kul det är att se er!

Kom, din gosiga lilla rackare!

Tack, det är bra. Det behövs inte.

Hulk, du har väl träffat Miek och Korg?

- Tjena, grabbar! - Det var länge sen.

Det finns öl i hinken och wifi utan lösenord.

Han är tillbaka, Thor.

Killen i teven kallade mig för skitskalle igen.

Noobmaster…

Ja, NoobMaster69 kallade mig för skitskalle.

Nu får det räcka…

Det är Thor igen. Du vet, åskguden.

Om du inte loggar ut omedelbart flyger jag till källaren där du sitter och trycker -

- sliter av dina armar och kör upp dem i arslet på dig!

Ja, spring och grina hos pappa du, din lilla råtta.

- Tack, Thor. - Säg till om han är taskig igen.

Vad vill ni ha att dricka? Vi har öl, tequila, allt möjligt…

Kompis. Mår du bra?

Javisst, jag mår fint. Ser det inte så ut?

Du ser ut som smält glass.

- Kom ni bara hit för att hänga? - Vi behöver din hjälp.

Vi kanske kan ställa allt till rätta.

Som kabelteven? Den har retat gallfeber på mig i veckor.

Som Thanos.

Nämn inte det namnet.

Nej, vi nämner inte honom här.

Släpp, så är du snäll.

Jag kan förstå om han skrämmer dig.

Varför skulle han skrämma mig?

Det var jag som dödade honom.

Var det nån annan här som dödade honom?

Nej…

Tänkte väl det.

Berätta vem det var som högg av Thanos stora skalle, Korg.

- Stormbane? - Och vem svingade Stormbane?

Jag vet hur det känns att må skit.

Vet du vem som hjälpte mig ur det?

Natasha?

Det var du. Du hjälpte mig.

Ta och fråga asarna där nere…

…vad min hjälp är värd.

Dem som finns kvar.

- Jag tror att vi kan få tillbaka dem. - Sluta.

Sluta, okej?

Du tror att jag vältrar mig i självömkan och väntar på att nån ska rädda mig.

- Men vi har det bra, visst? - Prima liv!

Så vad ni än har i åtanke så kunde vi inte bry oss mindre. Adjö.

Vi behöver dig.

Det finns öl på skeppet.

Vilken sort?

Det är han! Han är ute efter Akihiko!

Varför gör du så här?

Vi har inte gjort dig nåt ont!

Ni överlevde. Halva planeten gjorde det inte.

De drabbades av Thanos. Ni drabbas av mig.

Ni har gjort tillräckligt många illa.

Är det vi som gör folk illa?

Du är galen!

Hjälp mig!

Du får vad du vill!

Vad vill du ha?

Det jag vill ha kan du inte ge mig.

Du borde inte vara här.

Inte du heller.

Jag har ett jobb att sköta.

Är det vad du kallar det här?

Att döda ger dig inte familjen tillbaka.

Vi har hittat nåt.

En möjlighet, kanske.

Låt bli.

Vad?

Väck inte mitt hopp.

Jag önskar att jag hade kunnat göra det tidigare.

Du drar åt vänster.

Håll dig på din sida, Lebowski.

- Hur går det, Ratchet? - Jag heter Rocket.

Tagga ner, det är bara på jorden du är ett geni.

En tidsresedräkt. Inte illa.

- Försiktigt! - Jag är försiktig.

- Nej, du är hulkig. - Jag är försiktig!

Det här är Pympartiklar. Och Hank Pym är borta, så det här är allt vi har.

Lugn, Scott.

Det räcker till en tur-och-retur-resa var. Inga andra chanser.

Plus två försöksresor.

En försöksresa.

- Jag är inte redo för det här. - Det är jag.

Jag gör det.

Du kan bli lite yr av kronoväxlingen, Clint.

Vänta, jag undrar en sak. Om vi kan resa tillbaka i tiden -

- varför letar vi inte bara rätt på Thanos som bebis och…?

- Det vore vidrigt. - Det är Thanos!

Tiden funkar inte så. Att förändra det förflutna förändrar inte framtiden.

Vi åker och tar stenarna innan Thanos tar dem. Problemet löst!

- Bingo. - Det funkar inte så.

- Det trodde jag. - Vem har sagt det?

Star Trek, Terminator, Timecop, Tidsjakten…

- Quantum Leap… - Ett veck i tiden, Någonstans i tiden…

Hot Tub Time Machine, Bill & Teds galna äventyr…

- Alla filmer som handlar om tidsresor. - Die Hard. Nej…

- Det är allmänt känt. - Men det stämmer inte.

Tänk efter. Om du reser till det förflutna blir det förflutna din framtid -

- och ditt tidigare nu blir det förflutna -

- som ju inte kan förändras av din nya framtid.

Exakt.

Så Tillbaka till framtiden är bara trams?

Okej, Clint. Vi kör om tre, två, ett…

KVANTMÅL

Cooper! Var är mina hörlurar?

Lila?

Jag har inte tagit dem.

Du hade dem ju i går!

Lila! Lila!

Ja, pappa?

Pappa?

Lila!

Du… Titta på mig.

Är du okej?

Ja…

Det funkade.

Det funkade.

OPERATION: TIDSKUPP - BRAINSTORMING

Vi har alltså koll på hur. Nu återstår när och var.

Nästan alla här inne har stött på nån av de sex evighetsstenarna.

Om man med "stött på" menar "nästan blivit dödad av".

Inte jag, men så fattar jag inte vad ni snackar om heller.

Vi har bara Pympartiklar till en tur-och-returresa var -

- och stenarna har varit på vitt skilda platser genom historien.

Det finns alltså inte så många lämpliga tidpunkter att resa till.

- Det gäller att välja klokt. - Just det.

Vi börjar med Etern. Vad vet du om den, Thor?

Sover han?

Nej, han är nog död.

VERKLIGHETSSTENEN

Var ska jag börja?

Etern är först och främst ingen sten. Jag hörde nån kalla den för sten.

Det är mer som en sorts arg sörja -

- så tänk på att säga rätt framöver.

Jag har en intressant anekdot om Etern.

För många år sen blev min farfar tvungen att gömma stenen för svartalverna.

Läskiga typer. Och det var faktiskt Jane som…

Där är hon ju.

Jane är en gammal flamma.

Hon stack in handen i en sten -

- och då fick Etern fäste i henne, och hon blev väldigt sjuk.

Så jag tog med henne till Asgård, där jag kommer från, för att försöka bota henne.

Vi var ju ihop, så jag fick presentera henne för min mamma…

…som är död nu…

Och Jane och jag är ju inte ihop längre…

Men så kan det gå. Inget varar för evigt, förutom…

- Sätt dig. - Jag är inte färdig.

Det enda som är beständigt i livet är obeständigheten.

- Fint. Ägg? Frukost? - Nej, jag vill ha bloody mary.

Quill sa att han hade snott maktstenen från Morag.

- Är det en person? - Morag är en planet!

Quill var en person.

En planet ute i rymden?

Titta, en liten valp, alldeles glad och sprallig.

Vill valpen ut i rymden? Jag kan ta med dig till rymden.

- Thanos hittade själsstenen på Vormir. - Vad är Vormir?

Ett dödens rike i existensens absoluta mittpunkt.

Det var där Thanos mördade min syster.

Pax för att skippa.

Han med tidsstenen… Vilken sorts doktor var han?

"Öron-näsa-hals" möter "kanin i hatten".

- Med en schyst lya i Greenwich Village. - På Sullivan Street, va?

- Bleecker Street. - Bodde han i New York?

- Nej, i Toronto… Lyssnar du ens? - Korsningen Bleecker och Sullivan.

Vid rätt tidpunkt befann sig alltså tre stenar i New York.

Lägg av!

Okej, då har vi en plan.

Sex stenar, tre team, ett försök.

För fem år sen förlorade vi.

Allihop.

Vi förlorade vänner och familj…

…och delar av oss själva.

I dag har vi en chans att ta tillbaka allting.

Ni vet vilket team ni tillhör och vad era uppdrag är.

Hämta hem stenarna.

En tur-och-returresa var. Inga misstag, inga andra chanser.

Vi ska till platser som är bekanta, men vet inte vad som väntar oss.

Var försiktiga. Ta hand om varandra.

Det här blir vårt livs strid.

Och vi ska vinna.

Till varje pris.

Lycka till.

- Han är bra på det där. - Eller hur!

Ni hörde honom. Tryck på knapparna, gröning.

Spårsändare aktiverade.

Lova att ta hem den där i ett stycke.

Visst, visst… Jag ska göra mitt bästa.

Det var ett ganska lamt löfte.

Vi ses om en minut.

Vi vet alla vad vi ska göra. Två stenar norrut, en söderut.

Ligg lågt och håll koll på tiden.

Och slå sönder lite saker, kanske.

Det känns opåkallat, men visst.

Ta det försiktigt där inne. Golvet är nybonat.

Jag söker Doctor Strange.

Då kommer du fem år för tidigt.

Stephen Strange står i en operationssal 20 kvarter ditåt.

- Vad gäller det? - Den där, faktiskt.

- Tyvärr inte. - Det var inte en fråga.

Du vill inte göra det här.

Nej, men jag behöver stenen och hinner inte diskutera saken.

Ska vi börja om på rätt fot?

ASGÅRD

Varsågod, lady Jane.

Finns det inget med byxor?

- Byxor? - Strunt i det, det här blir bra. Tack.

Där är Jane.

Okej…

Nu gör vi så här. Du charmar henne -

- så tar jag verklighetsstenen och sticker illa kvickt.

Ett ögonblick, bara. Vinkällaren är precis här.

Far hade ett stort fat aakoniskt ale där. Jag hämtar ett par bägare.

Är inte du full nog som det är?

Skicka upp lite soppa till Loke -

- och be bibliotekarierna att hämta några band från astronomihyllan.

Vem är den snofsiga bruttan?

Min mor.

Hon dör i dag.

Jaså, var det i dag?

Jag klarar inte det här.

Jag borde aldrig ha kommit hit.

- Kom hit. - Nej, jag tror jag får en panikattack.

Kom hit.

Tror du att du är ensam om att ha förlorat nån?

Jag förlorade den enda familj jag har haft.

Quill, Groot, Drax, antennbruden… Borta allihop!

Jag förstår att du saknar din mamma, men hon är borta - på riktigt.

Nu finns det många som bara är "typ" borta och du kan hjälpa dem.

Så är det för mycket begärt att du borstar smulorna ur skägget, charmar bruttan -

- suger ut evighetsstenen när hon tittar bort -

- och hjälper mig få tillbaka min familj?

- Okej. - Lipar du?

Nej.

Jo. Jag tappar greppet.

Skärp dig! Du fixar det här.

Du fixar det här.

Okej?

- Ja, det gör jag. - Bra.

Jag fixar det här. Jag fixar det här.

Jag fixar det inte.

Nu är hon ensam, hjärtekrossaren. Kör hårt.

Thor? Thor!

Landa nu. Rakt ner där, det är bra.

- Kan ni rappa på lite? - Kom igen, vi har ont om tid.

Det där hjälper verkligen.

Var försiktig.

Hämta stenen, bara. Inga dumheter.

- Vi fixar det här. - Nu gör vi det.

Vi ses här sen.

- Håll koll på varandra. - Visst.

Vormirs koordinater är inmatade. Allt de behöver göra är att inte trilla ut.

Vi är långt från Budapest nu.

Okej…

Så nu väntar vi bara på att den där Quill dyker upp och leder oss till maktstenen?

Vi gömmer oss.

Vi är inte ensamma om att leta efter stenarna 2014.

Vad menar du? Vilka fler letar efter dem?

Min far, min syster…

- Och jag. - Du?

Och var är du nu?

Ingen orsak.

Jag har inte bett om din hjälp.

Och ändå behöver du den alltid.

- Far vill att vi kommer till skeppet. - Varför?

Han har hittat en evighetssten.

- Var? - På planeten Morag.

Far har satt sin plan i verket.

- En sten är inte sex, Nebula. - Det är en början.

Om han hittar alla…

Ronan har hittat maktstenen. Jag skickar er till hans skepp.

- Det lär han inte uppskatta. - Alternativet är döden.

Ronans besatthet…

…fördunklar hans omdöme.

Vi ska inte svika dig, far.

Nej, det ska ni inte.

Jag svär.

Jag ska göra dig stolt.

Så nu väntar vi bara på att den där Quill dyker upp och leder oss till maktstenen?

Vi gömmer oss.

Vi är inte ensamma om att leta efter stenarna 2014.

- Vem var det? - Jag vet inte.

Det gör så ont i huvudet. Jag vet inte.

Hennes synapsdrift blev antagligen skadad i striden.

För henne till mitt skepp.

Vi får snabba oss, Cap. De börjar bli klara.

Uppfattat. Jag närmar mig hissen.

Om det går bra…

…så tar jag gärna det där glaset nu.

Hjälp honom upp.

Stå i ring och posera kan vi göra senare.

Ni får gärna städa.

Du hade inte vidare snygg häck i den där dräkten, Rogers.

Ingen har bett dig att titta, Tony.

Jag tycker du är snygg, Cap. Det där är Amerikas häck.

- Vem ska ha trollstaven? - S.T.R.I.K.E. hämtar den.

- Den där kan vi ta hand om. - Varsågoda.

- Var försiktiga med den. - Om ni inte vill få minnet utraderat.

- Vilka är det där? - S.H.I.E.L.D.

Eller i själva verket Hydra, men det visste vi inte.

- Det syns ju lång väg att de är skurkar. - Du är liten, men stor i käften.

Samordnar räddningsoperation.

"Samordnar räddningsoperation."

- Hur lyckas ni hålla er från att spy? - Käften.

Nu är det dags, knatten. Där är stenen.

Okej… Snärta mig.

- Undan. - Hörru! Maxvikten är redan uppnådd.

- Ta trappan. - Ja. Låt bli det där…

"Ta trappan…" Jag hatar trappan!

Okej, Cap. Spiran är i hissen och passerar nu 80:e våningen.

Jag är med.

- Gå till lobbyn. - Vi ses där.

Bevisföremålet är säkrat. Vi är på väg till dr List.

Nej, inga problem alls, ministern.

Skulle inte du samordna räddningsoperationen?

Ändrade planer.

Hej, Cap.

Rumlow.

Ministern ringde. Jag ska ta över spiran.

Jaså? Nu förstår jag inte.

Det ryktas om ett stöldförsök.

Beklagar, Cap. Vi kan inte ge dig spiran.

Jag får lov att ringa chefen.

Det behövs inte. Lita på mig.

Leve Hydra.

Så många trappsteg!

Hör du mig, Tummelisa? Jag ser objektet. Dags att agera.

Då kör vi!

Har du Axe kroppssprej på dig?

Jag hade en burk i skrivbordet för nödsituationer. Fokusera nu.

Jag går in i dig…nu.

- Får jag fråga vart ni ska? - Lunch och sen till Asgård. Vem är ni?

Alexander Pierce. Han är chef för Nick Furys gäng.

Mina vänner säger "herr minister". Ni får lov att överlämna fången till mig.

- Loke får stå till svars inför Oden. - Först inför oss, sen kan Oden ta över.

Väskan också. Den har tillhört S.H.I.E.L.D. i över 70 år.

Ge honom väskan, Stark.

Rappa på, Stuart Little.

Jag vill inte ifrågasätta er auktoritet…

Lovar du att inte dö?

- Vi ska bara ge mig lite hjärtarytmi. - Det låter inte så lite.

- Ge mig väskan. - Jag vet att ni är inflytelserik…

Ge honom den.

Nu, Lang! Nu eller aldrig.

Nu!

Stark?

- Han har kramper! - Sjukvårdare!

Hjälp till här borta!

Säg nåt. Är det maskinen i ditt bröst, Stark?

Andas…

Bra jobbat. Vi ses där ute, jag ska ta en bit pizza.

Inte trappan!

Kämpa, Stark!

Jag ska pröva en sak. Ingen aning om det funkar.

Ja!

Det gick ju hur bra som helst. Vilken grej!

- Jag visste inte om det skulle funka. - Väskan.

Den är… Var är väskan? Var är Loke?

Loke!

- Det där var väl inte meningen? - Vi sabbade det.

Loke!

Vad händer, Tony?

Säg att du har kuben.

Du måste skämta…

Loke är här på 14:e våningen.

Jag är inte Loke…

…och jag vill inte skada dig.

- Jag kan fortsätta hela dagen. - Ja, jag vet det.

Var har du fått den här från?

Bucky lever.

Va?

Det där är Amerikas häck.

- Snälla! - Jag kan inte hjälpa dig, Bruce.

Om jag låter dig rädda din verklighet så tillintetgör jag min.

Med all respekt så tror jag inte att det där är vetenskapligt förankrat.

Evighetsstenarna skapar det du upplever som tidens flöde.

Om en sten avlägsnas, så delas flödet.

Det kanske skulle gynna din verklighet, men inte den jag skulle få.

I den här nya avgreningen, utan vårt främsta vapen mot mörkret -

- skulle vår värld bli invaderad. Miljontals skulle få lida.

Så säg mig, kan din vetenskap förhindra att det sker?

Nej, men vi kan sudda ut det.

När vi är färdiga med stenarna kan vi återbörda dem till respektive tidslinje -

- i det ögonblick som de togs därifrån. Så, kronologiskt sett…

…i den verkligheten…

…så har den aldrig försvunnit.

Men du utelämnar det viktigaste.

För att återbörda stenarna måste ni överleva.

Det ska vi. Det ska jag. Jag lovar.

Jag kan inte äventyra den här verkligheten mot ett löfte.

Det är Övermagikerns plikt att försvara tidsstenen.

Varför lämnade då Strange ifrån sig den?

- Vad sa du? - Strange gav den till Thanos.

- Frivilligt? - Ja.

- Varför? - Han kanske begick ett misstag.

Eller så gjorde jag det.

Strange ska vara den bästa av oss.

- Då måste han ha haft sina skäl. - Jag befarar att du har rätt.

Tack.

Jag räknar med dig, Bruce.

Det gör vi alla.

Kör diagnostiken.

Visa hennes minnesfil.

Den verkar vara sammanflätad med en annan fil.

Det var ett minne, men inte hennes.

Ett annat medvetande är inkopplat på hennes nätverk.

En annan Nebula.

Omöjligt.

Dubbletten har en tidsstämpel från nio år framåt i tiden.

Var finns denna andra Nebula?

I vårt solsystem på Morag.

- Kan du komma åt henne? - Ja, de är sammanlänkade.

Sök i dubblettens minne efter evighetsstenar.

Stenarna har varit på vitt skilda platser genom historien.

Det finns alltså inte så många lämpliga tidpunkter att resa till.

Det gäller att välja klokt.

Stanna där.

Jordvarelser…

Avengers.

Bråkstakar.

Vad är det som speglas där?

Förstora, Maw.

Jag förstår inte.

Två Nebula.

Nej, det är samma Nebula…

…i olika tider.

Sätt kurs mot Morag och sök igenom dubblettens minne.

Jag vill se allt.

Vi träffas efteråt. Gå ni.

Vad håller du på med?

Herregud… Överlåt smygandet åt din bror.

Jag tog bara en promenad.

- Vad har du på dig? - Den här har jag jämt. En favorit.

- Vad har du gjort med ögat? - Ögat, ja…

Du minns väl slaget om Harokin när jag fick ett bredsvärd i ansiktet?

- Du är inte alls den Thor som jag känner. - Det är jag visst.

- Framtiden har varit omild mot dig. - Jag sa inte att jag är från framtiden.

Jag växte upp bland häxor, min pojke.

Du vet att jag ser med mer än bara ögonen.

- Ja, jag kommer från framtiden. - Ja, vännen.

- Jag måste få prata med dig. - Vi kan prata.

Hans huvud låg där…

…och kroppen där.

Men än sen? Det var ju för sent.

Jag bara stod där. En idiot med en yxa i näven.

Du är ingen idiot.

Du är ju här och söker råd hos Asgårds visaste person.

- Ja. - Idiot? Nej…

Ett misslyckande? Definitivt.

- Det var taskigt. - Vet du vad det innebär?

- Att du är som alla andra. - Jag ska inte vara som alla andra.

Alla misslyckas med att vara den de borde vara.

Det som avgör en människas, en hjältes värde -

- är hur väl de lyckas vara den de är.

Jag har saknat dig, mamma.

Thor! Jag har den!

Ta fast kaninen!

- Jag måste berätta en sak. - Det måste du inte alls.

Du är här för att reparera din framtid, inte min.

- Men det handlar om dig. - Det angår inte mig.

Hej.

Du måste vara mamma.

Jag har grejen. Vi måste dra.

- Jag önskar att vi fick mer tid. - Det här var en gåva.

Gå nu och var den man du är ämnad att vara.

- Jag älskar dig, mamma. - Jag älskar dig.

Och ät en sallad.

Kom nu, vi måste dra. Tre, två…

Nej, vänta!

- Vad händer? - Det kan ta en stund ibland.

Jag är fortfarande värdig.

Jösses…

- Farväl, mamma. - Farväl.

En idiot, alltså?

Ja.

Vad är det där?

Ett tjuvverktyg.

Det är nu det kommer spetsiga pålar med skelett på och grejer.

Ett ställe som kallas "maktstenens tempel" måste vara fullt av fällor.

Men visst, som du vill.

- Jag har inte alltid varit sån här. - Inte jag heller.

Man gör det bästa av det man har.

Vi synkar.

Tre, två, ett.

Du mördade biljoner!

Ni borde vara tacksamma.

Var är stenarna?

Borta, upplösta i atomer.

Du använde dem i förrgår!

Jag använde stenarna till att förstöra stenarna.

Jag dog nästan på kuppen.

Men nu är det gjort.

För alltid.

Jag är ofrånkomlig.

- Vad har du gjort mot dem? - Ingenting.

Än.

De försöker inte stoppa nåt som jag ska göra i vår tid -

- utan nåt som jag redan har gjort i deras tid.

Stenarna.

Jag hittade allihop.

Jag vann.

Jag fick de kosmiska vågskålarna i balans.

Det är er framtid.

Det är mitt öde.

Min far har många brister, men han ljuger inte.

Tack, min dotter.

Jag kanske var för hård mot dig.

Och där fullbordades mitt öde.

Er dotter…

Nej!

…är en förrädare.

Det där är inte jag. Jag skulle aldrig svika dig.

Aldrig.

Jag vet.

Och du ska få din chans att bevisa det.

Nej!

Han vet!

Barton! Svara!

Romanoff!

Vi har problem!

Vi har… Thanos vet.

Thanos…

Cap.

Ledsen, men vi har problem.

Det kan man lugnt säga…

- Vad gör vi nu? - Tagga ner. Jag fick nyss Hulk i pallet.

Det här var vår chans. Det är kört. Kört! Det var nu eller aldrig. Nu eller aldrig.

- Nu upprepar du dig. Du upprepar dig. - Du upprepar dig. Du upprepar dig.

- Du ville inte genomföra tidsstöten. - Det var fel av mig.

- Du har förstört tidsstöten. - Jaså, det har jag?

- Kan vi göra nåt med tesserakten? - Nej, ingenting. Ingen andra chans.

Vi har bara varsin partikel kvar.

Om vi använder den kommer vi inte hem igen.

Om vi inte försöker så kommer ingen annan heller hem.

Jag vet ett sätt att ta tillbaka tesserakten och skaffa nya partiklar.

En nostalgitripp till militäranläggningen i New Jersey.

- När var de där båda två? - Det har jag ett ganska bra hum om.

- Hur ganska? - Vad pratar ni om?

Jag vet att de var där och jag vet varför jag vet det.

Vad pratar ni om?

- Vi får improvisera. - Vad ska vi improvisera?

Ta den här till basen, Scott.

- Vad finns i New Jersey? - 04, 07…

- Ursäkta mig! - 1970.

Säker?

Cap? Kapten?

Steve? Förlåt, America. Rogers.

Om det här inte funkar så kommer ni inte tillbaka.

Tack för peppet, pissmyran.

- Litar du på mig? - Ja.

Du bestämmer.

Nu kör vi.

Hörni! Kärlek, inte krig!

FÖRENTA STATERNAS ARMÉBAS I LEHIGH

78 INFANTERIDIVISIONEN HÄR FÖDDES CAPTAIN AMERICA

- Du föddes ju inte här. - Tanken på mig föddes här.

Om du var chef för en kvasifascistisk underrättelsetjänst som S.H.I.E.L.D…

- Var skulle du då gömma den? - Helt öppet.

- Lycka till med uppdraget, kapten. - Och ni med projektet, doktorn.

Är ni ny här?

Inte direkt.

Kom igen nu…

OBJEKT IDENTIFIERAT

Bingo.

Nu är vi med i leken igen.

Är det du som är här, Arnim?

Hördu!

Dörren är här borta.

Just det.

- Har ni sett till dr Zola? - Nej, jag har inte sett nån alls.

Ursäkta.

Känner jag er?

Nej, sir.

Jag är på besök från MIT.

MIT, minsann… Har ni nåt namn?

Howard.

- Det blir lätt att komma ihåg. - Howard…

…Potts.

Jag heter Howard Stark.

Hej.

Ni ska skaka handen, inte dra mig i fingret.

Ni är lite blek, Potts.

- Ingen fara. Lång arbetsdag. - Vill ni ta en nypa luft?

- Potts? - Ja, det skulle sitta bra.

- Den vägen. - Okej.

Ska ni ha portföljen?

Ni är väl inte en sån där beatnik, Potts?

- Hallå? - Dr Pym?

Ja, ni har ju ringt till mig.

Det här är Stevens på logistikavdelningen. Vi har ett paket till er.

- Kom upp med det. - Det går tyvärr inte.

Jaså, är inte det ert jobb?

Jo, men paketet lyser.

Ett par av killarna här mår lite tjyvtjockt.

- De har väl inte öppnat det? - Jo, faktiskt. Ni bör nog komma ner.

Ursäkta! Ur vägen!

PYMPARTIKLAR - RÖR EJ

Blommor och surkål… Viktig dejt i kväll?

Min fru är gravid.

Jag har varit lite väl mycket på jobbet.

- Gratulerar. - Tack. Kan ni hålla den här?

- Hur långt gången är hon? - Jag vet inte…

Hon tål i alla fall inte att höra mig tugga.

Jag får väl äta middag i skrubben igen.

Jag har en dotter.

En flicka vore fint. Då är risken mindre att hon blir som jag.

Vore det så hemskt?

Låt oss säga att allmännyttan sällan har vägt tyngre än mitt egenintresse.

- Och ni har aldrig sett dem förut? - Nej. De var skumma. En hade hippieskägg.

- Som Bee Gees eller Mungo Jerry? - Mungo Jerry, helt klart.

Skicka ner alla militärpoliser till våning -6. Vi kan ha ett intrång.

- Hämta dem, sa jag. - Braddock blev stoppad av åskovädret.

För Guds skull… Jag kollar vädret.

Det är inget åskoväder.

Har ni nåt namn?

Om det blir en pojke vill min fru att han ska heta Elmonzo.

Det tål att tänkas på. Ni har tid på er.

Får jag fråga…

Var ni nervös när ert barn föddes?

Ja, oerhört.

Kände ni er kvalificerad att hantera en sån sak?

Jag lärde mig längs vägen. Jag utgick från hur pappa gjorde.

Min farsa löste alla problem med svångremmen.

Jag tyckte att pappa var sträng, men nu minns jag de fina bitarna.

- Han kom med en del guldkorn. - Som vadå?

"Tid har aldrig kunnat köpas för pengar."

- Klokt. - Han gjorde sitt bästa.

Ungen är inte ens född, men jag skulle redan göra allt för honom.

Trevligt att träffas, Potts.

Ja.

Howard…

Allt kommer att bli bra.

Tack…

…för allt…

…som du har gjort för landet.

Jarvis.

Har vi träffat honom förut?

Ni träffar så många, sir.

Han känns bekant.

Konstigt skägg.

- Du är svag. - Jag är du.

Du kan förhindra det här.

Du vet att du vill.

Såg du vad som händer i framtiden?

Thanos hittar själsstenen.

Vill du veta hur han gör det?

Vill du veta vad han gör mot dig?

Nu räcker det.

Du äcklar mig.

Men det innebär inte att du är oanvändbar.

Hur ser jag ut?

Wow.

Under andra omständigheter skulle det här vara grymt häftigt.

Tvättbjörnen slapp säkert klättra i berg.

- Han är faktiskt ingen tvättbjörn. - Han äter sopor.

Välkomna.

Natasha, Ivans dotter.

Clint, Ediths son.

Vem är du?

En vägvisare -

- för er och alla som söker själsstenen.

Så bra. Berätta var den är, så ger vi oss av sen.

Liebchen…

Om det vore så enkelt.

Det ni söker ligger framför er.

Det gör även det ni fruktar.

Stenen finns där nere.

För en av er.

Men för den andra…

För att kunna ta stenen måste man förlora det man älskar.

Ett oåterkalleligt byte.

En själ mot en själ.

Hur är läget?

Herregud…

Han kanske bara hittar på.

Nej, jag tror inte det.

För att han vet vad din farsa heter?

Jag visste det inte.

Thanos lämnade den här platsen med stenen, men utan sin dotter.

Det är ingen slump.

Nej…

Till varje pris.

Till varje pris.

Om vi inte får tag på stenen förblir flera miljarder döda.

Ja.

Då vet vi nog båda två vem det får bli.

Det gör vi nog.

Jag tror att vi syftar på olika personer, Natasha.

I fem år har jag strävat efter just det här. Att få alla att komma tillbaka.

Kom inte här och var reko.

Tror du att jag vill göra det?

Jag försöker rädda livet på dig, pucko.

Men det vill jag inte att du gör.

Du vet vad jag har gjort, Natasha.

Du vet vad jag har blivit.

Jag dömer inte människor efter deras största misstag.

- Det kanske du borde. - Du gjorde det inte.

Vet du hur jobbig du är?

Okej.

Du vinner.

Hälsa min familj att jag älskar dem.

Säg det själv.

Fan ta dig!

Vänta.

Släpp taget.

Nej.

Snälla.

Det är ingen fara.

Snälla.

Nej!

Har vi allihop?

Menar ni att det faktiskt funkade?

Var är Nat?

Hade hon nån familj?

Ja, hon hade oss.

- Vad håller du på med? - Jag ställde en fråga, bara.

Varför pratar vi som om hon vore död? Vi har ju stenarna.

Om vi har stenarna kan vi få henne tillbaka, inte sant?

Vi är Avengers. Skärpning!

Vi kan inte få tillbaka henne.

- Va? - Det är oåterkalleligt.

Det går inte.

Ta inte illa upp, men du är väldigt jordisk.

Här snackar vi rymdmagi. "Går inte" känns väldigt definitivt, inte sant?

Jag vet att det går över mitt förnuft, men hon är ju inte här.

- Det är min poäng. - Det är oåterkalleligt.

Det sa i alla fall den röda, svävande snubben.

Du kanske vill snacka med honom?

Ta hammaren och flyg och snacka med honom!

Det skulle ha varit jag.

Hon offrade sig för den förbannade stenen. Hon gav sitt liv.

Hon kommer inte tillbaka.

Vi måste se till att det var värt det.

Det ska vi.

Pang!

Handsken är färdig.

Frågan är vem som ska knäppa i fingrarna.

- Jag gör det. - Ursäkta?

- Det är lugnt. - Vänta lite, Thor.

Vi har inte bestämt vem det blir än.

Ska vi bara vänta på att rätt tillfälle infinner sig?

- Vi borde åtminstone prata om saken. - Att stå och glo räddar inga liv.

Jag är starkast i Avengers. Ansvaret faller på mig.

Det är min plikt. Sluta! Låt mig göra det!

Låt mig göra det.

Låt mig göra nåt som är bra. Nåt som är rätt.

Handsken kanaliserar nog med energi för att försörja en hel kontinent.

Du är inte i form för det.

Vad tror du flödar genom mina ådror?

Ostdipp?

- Blixten. - Blixten hjälper dig inte, kompis.

Jag måste göra det.

Ni såg vad stenarna gjorde med Thanos. De dödade honom nästan.

Ingen av er skulle överleva det.

- Hur vet vi att du gör det? - Det vet vi inte.

Men det är mestadels gammastrålning.

Det är som…

…jag vore skapt för det här.

Är du redo?

Nu gör vi det.

Det enda du ska göra är att ta tillbaka alla som Thanos fick att försvinna.

- Ändra inte på de senaste fem åren. - Uppfattat.

- Kör programmet Ladugårdsdörren, Friday. - Ska ske.

Alla ska komma hem.

Det är nåt fel. Ta av den!

Är du okej, Bruce?

Säg nåt, Banner.

Jag är okej. Jag är okej.

PORTAL MOT 2014 ÖPPNAD

Bruce!

Flytta inte på honom.

- Funkade det? - Vi vet inte än.

- Älskling. - Clint?

Älskling.

Hörni…

Jag tror att det funkade.

Jag får ingen luft!

Visiret, visiret!

Rhodey, Rocket, ta er ut!

Hjälp mig loss!

Kom igen!

Rhodey!

Hjälp! Vi är på källarplanet och det forsar in vatten!

Va?

Vi drunknar! Är det nån som hör oss?

Vänta, jag är här! Hör ni mig?

Cap?

Okej.

- Dotter. - Ja, far.

Det här är alltså framtiden. Bra gjort.

Tack, far. De anade ingenting.

Det gör aldrig de högmodiga.

Gå.

Sök rätt på stenarna och ta dem till mig.

Vad ska du göra?

Vänta.

Säg mig en sak.

I framtiden…

Vad händer med dig och mig?

Jag försöker döda dig.

Upprepade gånger.

Men till slut…

…så blir vi vänner.

Vi blir systrar.

Kom.

Vi kan stoppa honom.

Vakna, kompis!

Så ska det se ut.

Tappar du den här igen så behåller jag den.

Vad hände?

När man jävlas med tiden så jävlas den tillbaka.

Vad gör han?

Ingenting alls.

- Var är stenarna? - Nånstans under allt det här.

- Jag vet bara att han inte har dem. - Då ska det förbli så.

- Ni förstår väl att det är en fälla? - Ja, men jag bryr mig inte.

Bra.

Bara vi är överens.

Den här gången dödar vi honom ordentligt.

Ni kunde inte leva med nederlaget.

Vart förde det er?

Tillbaka till mig.

Om jag utplånade hälften av allt liv trodde jag att återstoden skulle blomstra.

Men ni har visat mig…

…att det är omöjligt.

Så länge det finns de som minns vad som har varit -

- kommer det att finnas de som vägrar inse vad som är möjligt.

- De kommer att göra motstånd. - Ja, vi är väldigt tjurskalliga.

Jag är tacksam.

För nu vet jag vad jag måste göra.

Jag ska slita sönder detta universum ner till sista atomen.

Och sen, med stenarna ni har samlat åt mig…

…bygga ett nytt, fullt av liv…

…som inte vet vad det har förlorat, utan bara vad det har fått till skänks.

Ett tacksamt universum.

- Skapat ur blod. - Det kommer de aldrig att få veta.

För ni kommer inte att leva för att vittna om det.

Vi ses på andra sidan.

Håll ut! Jag kommer!

Hej.

Dig känner jag igen.

Far… Jag har stenarna.

Va?

Låt bli.

Förråder du oss?

Du måste inte göra det här.

Jag är det här.

Nej, det är du inte.

Du har sett vad som blir av oss.

Lyssna på henne, Nebula.

Du kan förändras.

Det tillåter han aldrig.

Nej!

Kör hårt, Thor.

Vakna, chefen!

Jag visste det!

Under alla mina år av erövringar…

…våld…

…och massakrer…

…har det aldrig varit personligt.

Men jag ska säga dig…

…att det jag nu ska göra med er envisa, besvärliga lilla planet…

…kommer jag att njuta av…

…innerligt.

Hör du mig, Cap?

Det är Sam. Hör du mig?

Till vänster om dig.

Var det alla?

Räcker inte det?

Avengers…

…förenade.

Dö!

Nej, ge mig den. Du får den lilla.

Jösses… Du anar inte vad som har hänt.

Minns du när vi var i rymden? Jag måste ha tuppat av -

- för när jag vaknade var du borta, men Doctor Strange sa:

"Det har gått fem år. De behöver oss."

Sen gjorde han det där gula, gnistrande som han gör…

Vad gör du?

Det här var mysigt.

Gamora?

Jag trodde att jag hade förlorat dig.

Rör mig inte!

Du missade på första försöket, men fick bägge två på andra.

- Han? Allvarligt? - Du hade honom och ett träd att välja på.

Cap! Vad ska jag göra med den här saken?

- Få iväg stenarna långt härifrån! - Nej!

De ska tillbaka därifrån de kom.

Det går inte. Thanos har förstört kvanttunneln.

Vänta!

Det var inte vår enda tidsmaskin.

Ser nån till en ful, brun skåpbil?

Ja, men du lär inte gilla var den står.

Hur lång tid tar det att fixa den?

- Kanske tio minuter. - Sätt igång. Vi kommer med stenarna.

Ska bli, Cap.

Du sa att vi vann i en verklighet av fjorton miljoner.

Säg att det här är den.

Om jag säger vad som ska hända så händer det inte.

Bäst för dig att du har rätt.

Vilken röra!

Den är död.

- Va? - Jag får lov att tjuvkoppla den.

Var är Nebula?

Hon svarar inte.

Herre…

Clint!

Ge mig den.

Du tog allt ifrån mig.

Jag vet inte ens vem du är.

Det ska du bli varse.

Jag tar den!

Aktivera dödsläget!

Ge eld!

Men herre… Våra trupper!

Gör det!

Är det nån mer än jag som ser det här?

Jag fixar det här. Jag fixar det… Nej, jag fixar det inte.

Hjälp!

Pass på, Queens.

Jag har dig, grabben.

Hej! Trevligt att… Herregud!

Vad fan händer?

- Vad skjuter de mot, Friday? - Nåt kom precis in i atmosfären.

Ja!

Vi behöver hjälp här, Danvers.

Hej, jag heter Peter Parker.

Hej, Peter Parker. Har du nåt till mig?

Jag fattar inte hur du ska komma förbi det där.

Oroa dig inte.

Hon får hjälp.

Jag är ofrånkomlig.

Och jag…

…är…

…Iron Man.

Mr Stark?

Hördu!

Hör du mig?

Det är Peter.

Du…

Vi vann, mr Stark.

Vi vann, mr Stark.

Vi vann. Du lyckades.

Jag är ledsen, Tony.

- Hej. - Hej, Pep.

Friday?

Tillståndet är kritiskt.

Tony.

Titta på mig.

Det kommer att bli bra.

Du kan vila nu.

Alla vill ha ett lyckligt slut.

Men det blir inte alltid så.

Kanske den här gången.

Jag hoppas att om ni spelar upp det här…

…så är det i glädje.

Jag hoppas att familjer återförenas, att vi får tillbaka allt -

- och att vår planet har återställts som någorlunda normal.

Om den nånsin har varit normal.

Herregud, vilken värld. Och universum…

Om ni hade sagt till mig för tio år sen att vi inte var ensamma -

- så hade jag inte blivit förvånad, men vem hade kunnat ana -

- de oerhörda mörkrets och ljusets krafter som vi har bevittnat.

Och på gott och ont är det i den verkligheten som Morgan ska växa upp.

Så jag ville spela in en liten hälsning i händelse av min för tidiga död.

Inte för att döden nånsin kommer lägligt.

Den här tidsresegrejen som vi ska ge oss på i morgon…

Jag undrar om det är nåt vi kan överleva.

Men så är det ju att vara hjälte. Slutet är en del av resan.

Vad oroar jag mig för? Allt kommer att gå precis som det ska.

Jag älskar dig tre tusen.

BEVIS FÖR ATT TONY STARK HAR ETT HJÄRTA

Jag önskar att jag kunde berätta det för henne.

Att vi vann.

Vi lyckades.

Hon vet.

Det gör de båda två.

- Hur är det, pyret? - Bra.

Är det bra? Okej. Är du hungrig?

- Vad vill du ha? - Ostburgare.

- Din pappa gillade ostburgare. - Okej.

Du ska få så många ostburgare du vill ha.

Okej.

Jaha…

När kommer du hem?

- Jo, angående det… - Ditt folk behöver en kung, Thor.

De har redan en.

Kul.

Menar du allvar?

Det är dags för mig att vara den jag är, i stället för den jag borde vara.

Men du är en ledare.

Det är den du är.

- Jag skulle ändra på mycket här. - Det räknar jag med, ers majestät.

Vad ska du göra?

Jag vet inte riktigt.

För första gången på tusen år har jag inte vägen utstakad för mig.

Men jag får skjuts.

Bara om du rappar på, hårboll.

Här kommer jag.

Träd! Så roligt att se dig!

Galaxens asar är samlade igen.

Vart ska vi först?

Hördu.

Det är fortfarande mitt skepp. Jag bestämmer.

Jag vet. Så klart du gör.

Så klart.

Du säger "så klart", sen petar du på kartan.

Då undrar man ju om du har fattat ändå.

- Det är din osäkerhet som talar, Quail. - "Quail"?

Jag försöker bara hjälpa till.

- Quill. - Jag sa ju det.

- Ni borde ha tvekamp om ledarskapet. - Det låter rimligt.

Det behövs inte.

Jag har strålpistoler om ni inte vill använda kniv.

- Snälla, använd kniv! - Ja, kniv.

Jag är Groot.

- Det behövs inte. - Här ska vi inte knivhuggas.

Alla vet vem som bestämmer här.

Jag.

Eller hur?

Ja, du.

Så klart!

Så klart.

Kom ihåg, stenarna måste tillbaka till exakt rätt tidpunkt -

- annars skapas otrevliga alternativa verkligheter.

Oroa dig inte, Bruce. Alla avgreningar ska ansas bort.

Jag försökte.

När jag hade handsken med stenarna försökte jag verkligen få tillbaka henne.

- Jag saknar henne. - Jag också.

Jag kan följa med, om du vill.

Du är en bra karl, Sam. Men det här är mitt ansvar.

Gör inget dumt medan jag är borta.

Hur skulle det gå till? Du tar ju dumheten med dig.

- Jag kommer att sakna dig. - Det kommer att gå bra, Buck.

Hur lång tid kommer det att ta?

För honom, all tid han behöver. För oss, fem sekunder.

Redo, Cap? Vi träffas här sen.

Det kan du ge dig på.

Kvantfärd om tre…

…två…

…ett.

Tillbaka om fem, fyra…

…tre, två, ett.

Var är han?

Jag vet inte, han susade förbi sin tidsstämpel. Han borde vara här.

- Ta hit honom! - Jag försöker!

Sam.

Gå du.

Cap?

Hej, Sam.

Gick nånting fel eller gick nånting rätt?

När jag hade återbördat stenarna tänkte jag…

…att jag kanske skulle prova på det där livet Tony jämt sa åt mig att skaffa mig.

Hur var det, då?

Det var underbart.

Det gläder mig verkligen.

Tack.

Det enda som känns tråkigt är att behöva leva i en värld utan Captain America.

Det påminner mig…

Prova den.

Hur känns den?

Som nån annans.

Det är den inte.

Tack.

Jag ska göra mitt bästa.

Det är därför du ska ha den.

Vill du berätta om henne?

Nej.

Det ska jag nog inte.

Hej.

- Kan jag hjälpa er? - Nej.

Men jag kan nog hjälpa er.

Båda två.

Det här är dr Bruce Banner.

Nyligen drabbades jag av min första incident på över tio år.

Sen dess har jag varit i självisolering i ett militärkomplex…

…tre kilometer under jordytan. Hulken kommer inte ut härifrån.

Och ingen annan kommer in.

Under min tid här har jag faktiskt experimenterat…

…med ett nytt gammahämmande serum, och mina första resultat har varit…

…ganska lovande.

Jag skulle vilja visa er några av mina resultat.

Nej…

Vem är du?

Mr Banner…

- Vad gör du här? - Jag är här för att hämta dig.

Välkommen till Tidsvariansmyndigheten, TVA.

Det vimlar av universum där ute.

Vårt jobb är att hålla dem säkra.

Så gör oss en tjänst och håll dig i ditt universum…

God morgon.

…så vi slipper jaga dig. Hej svejs!

ALLA TIDERS ANSTÄLLD

Det där ser inget vidare ut.

En inbrytning av nivå ett.

Universum 10005 och 1127 är på väg att kollidera.

Okej.

Det minns jag inte att jag såg nåt om i spaningsrapporten.

Kan det ha slunkit förbi gamle Mobius?

Är det där missiler?

Skjuter de på varandra?

Båda försöker utplåna den andra innan de kolliderar.

Ring prognosavdelningen. Ta reda på varför vi inte fick nån varning.

Vänta. Vi har ett till.

Nej, det där är en bugg. Nollställ.

Ett tredje!

ELIMINERADE

Höj beredskapen till max. Ge mig en siffra.

- Tjugo universum är nere. - Jag har hundra.

Trehundra!

Tretusen.

Multiversum kollapsar.

Översättning: Karl Hårding Svensk Medietext