Original subtitles

Kom ihåg: Om nåt går fel, slå först och fråga sen.

-Grugg. -Jag vet.

Men vi ska iväg. Bättremans ska iväg.

Mommo gör gud vet vad som vanligt.

Ta det lugnt. Jag fixar det.

Därför får Iip ha ansvaret medan vi är borta.

Ska Iip ha ansvaret? Knappast.

-Vi överlåter det till Sol. --För att hon är en Bättreman.

Vad ska det betyda?

Vi har lärt Sol gårdens regler sen hon föddes.

Ät inte i sängen, inga mellanmål ät med stängd mun...

Det är en massa ätregler.

Vi har lärt Iip överlevnadsreglerna sen hon föddes.

-Berätta. -Dö inte?

Precis. Det är den enda regeln som räknas.

För ett vilt djur, kanske.

-Vet du vad det här betyder? -Maktkamp?

Nej! Det betyder att du och jag kan sköta gården som vi vill.

-Tillsammans. -Ja. Mycket bättre.

För att du är ett djur!

Vi behöver inte bråka om vem som har ansvaret.

Precis. För Iip och jag delar på det.

Och ni är bannlysta från gården!

-Hon skojar. Vi är inte maktgalna. -Eller är vi det?

Förlåt. Jag rycktes med.

Kom ihåg, om du tvivlar, fråga dig själv: "Vad skulle Grugg göra?"

-Och gör sen motsatsen. -Och kom ihåg alfabetet.

-Alltid börja städa. -Nej.

Alltid beredd för ett rovdjur kan slå till när som helst.

Så A, B, J, Q och kanske ett T...

Om ni ska iväg, vem ska då laga min frukost?

Och rosta mitt bröd? Och bre min studsbärssylt?

-Och fylla på min juice? -Fråga Iip och Sol.

-De har ansvaret när vi är borta. -Ny ledning?

Okej, vi testar. Jag vill äta frukost på verandan.

Jag vill ha äggen löskokta och bärkakorna fluffiga.

Varför fick inte jag ansvaret? Jag har ju överlevt i vildmarken.

-Vill du ha ansvaret, Grabb? -Jag? Nej.

Jag litar på dig och Sol. Det är påfrestande att ha ansvaret.

-Den här huvudvärken är din. -Tack för uppmuntran.

Vi kommer att sakna er, mamma och pappa.

-Stick nu. -Vi är tillbaka imorgon kväll.

-Vi vet. -Kom ihåg, rädslan är din vän.

Liksom panik. Och gömma sig. Alla är dina vänner.

-Och mitt labb är förbjudet område. -För alla utom mig. Uppfattat.

-Nej! För alla. -På kvällen.

-Hela tiden! -Ska bli.

-Om örnålarna anfaller... -Nejdå.

-Och om vattnet tar slut... -Nejdå.

Gården är mest sårbar för flygattacker.

Jag kan bygga en skyddande kupol innan vi åker.

-Nej! -Inga plötsliga rörelser.

Sov med ögonen öppna! Använd kompissystemet!

Pappa! Gå!

Jag trodde aldrig att de skulle gå.

-Vad ska vi göra först? -Vi brukar städa köket först.

-Vardagsrummet, sovrummen... -Sol.

-Nu har vi ansvaret. -Du har rätt.

Vad tänkte jag på? Vi tar badrummet först.

Du fattar inte. Det är våra föräldrars regler.

Men de är inte här, så vi kan göra som vi vill.

Vi kan ta en tur på katten. Eller nattdyka.

Eller äta tårta med en matgaffel istället för en dessertgaffel!

Eller så kan vi göra Klumps frukost! Det är kul.

-Eller hur, G? -Fråga inte mig.

Jag har inte ansvaret. Jag hänger bara med.

Ingen tyngd på mina axlar och ingen huvudbry.

-Är det så du har det? -I stort sett.

-Jag fattar. Vad fint. -Det är fint.

Utan regler kan vi göra... vad som helst?

-Vad som helst. -Ja! Inga regler!

Jag ställer inte tillbaka stolen.

-Inga regler! -Inga regler!

Ni sa att det fanns frukost här, men jag ser den inte.

Är ni säkra...

Trampolinkombination, kör!

Din tur, Sol. Studsa järnet!

Trampolinkombination!

Trampolinkombination, nej!

Fille sa att maxantalet för hissen är fyra.

Och Fille har fel, för det finns plats för en till.

-Men inte en till katt. -Nej!

Filles labb minus en Fille.

Skärpa! Skärpa! Skärpa!

Ja!

Inga regler!

Inga regler.

Inga regler!

-Vad gör du, Iip? -Vad gör du?

-Lägger mig? -Varför?

-För att det är läggdags? -Inga regler betyder inget läggdags.

Det här är okänd mark.

-Vad ska vi göra? -Vi är uppe hela natten.

Ja! Det här är vår tid. Vår stund!

Jag drack för mycket bönjuice till middagen-

-och kommer att springa i cirklar tills solen går upp.

-Ingen sömn. -Ingen sömn.

Vakenboom!

-Är du vaken, Sol? -Klarvaken.

-Jag med! Det här är toppen! -Toppen!

Men vi kanske borde sova lite.

Så att vi är utvilade inför imorgon. Inte för att vi måste.

Nej, för att vi vill. Det är vårt val.

Redo för ännu en regelfri dag?

Vi kan köra vagn nerför backen.

Det är definitivt mot reglerna. Så vi gör det.

Jag tänkte att vi kunde göra frukost åt mig.

-Jag är hungrig. -Om du vill ha frukost...

-...gör den själv. -Det är inte så det funkar.

Nån annan gör frukost åt mig och jag äter den.

Inte nu längre. Ta lite frukostpaj, T-Ben.

Det är inte äggröra, men det är paj. Så, ja.

Det är min paj!

Och det är min plats.

Vet du hur lång tid det tog att forma den platsen efter min kropp?

Inga regler. Soffan är lovligt byte. Precis som Filles grejer.

Som jag använder.

Häftigt.

-Inga regler! -Inga regler!

-Hallå! Varför slösar ni paj? -För att vi kan.

Vi kan göra vad vi vill. Föräldrar har så fel.

-Vi behöver inga regler. -Vad var det?

Det låter som snytingapor. Men var är de?

Vi tar en titt på spegelfönstret.

Jag ser dem. Knackar de på porten?

Varför knackar de? De är snytingapor, inte knackapor.

-Jag tror att de vill komma in. -Snytingaporna får inte vara här.

Säger våra föräldrar, för de har regler.

-Men det har inte vi. -Snytingaporna är kanske snälla.

Om vi ger dem en chans...

Jag borde sluta göra chokladpuffar.

-Vad säger du, Sol? -Släpp in dem.

-Släpp in dem! Släpp in dem! -Vem ska städa upp här?

Jag brukar stöka till och låta nån annan städa upp.

Inte nu längre. Vill du ha städat? Då får du städa själv.

Städa själv. Det har jag aldrig testat. Intressant.

-Vad sa han? -De hörde oss ha kul.

-Och de vill vara med. -Där ser ni. Våra föräldrar har fel.

Skoj förenar alla, till och med apor.

Fråga om de vill köra vagn.

Och säg att det brukade vara mot reglerna-

-precis som att de är här. Men saker har förändrats.

Ja, säg att vi driver en djärv, ny gård.

Förutom trädkojan. Om våra föräldrar får veta-

-att vi släppt in aporna där går ingen säker.

Varför gör ni så? De sa ja! Nu blir allt mörkt.

Okej, försten till botten vinner. Förutom det, inga regler.

-De vill veta om ni menar det. -Klart vi menar det.

-Klara, färdiga... -Hallå! Orättvist!

-Vi sa inga regler. -Kör!

Där rök ert försprång!

Hallå! Vem kastar papaynaser?

Vi tävlar mot aporna utan regler, så...

Inga problem! Vi kan också bryta mot reglerna.

Ja! Smaka på den.

-Så kan de inte göra! -Jo, det kan de.

Det är grejen med att inte ha regler. Vi har pratat om det.

-Vad kan vi göra? -Vad som helst!

Vi kan dra ut dem med en lian.

-Har vi en lian? -Nej.

Vi kan göra hjulen kladdiga med studsbär och sinka dem.

-Har vi studsbär? -Nej.

Vi kan ramma dem med vår vagn.

-Bra idé. -Inga regler!

-Inte bra! -Det menar du inte!

Och inga bromsar!

Jag antar att vi förlorade!

Ja, men det var det värt. Utsikten är makalös!

Ja, toppen! Men vi ska nog kliva ur innan vi kraschar.

Bra beslut. Krascha är botten!

Okej, alla hoppar på tre. Ett...

-Vad sa han? -Smaka på den.

Jag börjar tänka om gällande reglerna.

Våra föräldrar kommer inte att bli glada.

Jag vet. Särskilt pappa.

Utedasset är hans favoritställe.

Men det är ett lågt pris för friheten.

Sant. Skadan är i alla fall här ute och inte i trädkojan.

Å, nej. De är på väg mot trädkojan.

Nej, det är de inte.

Du kan väl springa ifrån en apa, Sanna?

Översätt åt mig, Grabb.

Bra kört, snytingapor. Ni är rätt snabba.

Men kan ni fånga Sanna?

Vi köpte oss lite tid. Nu sätter vi igång.

Vad i hela friden hände? Jag har precis städat upp den andra röran.

Vi släppte in snytingaporna. Men de får inte komma in i trädkojan.

Okej. Hur håller vi dem borta?

Om jag hade ansvaret, vilket jag inte har-

-skulle jag göra en ritning över kojan och identifiera alla ingångar.

Och sen hade jag satt upp fällor så att de inte kan ta sig in.

Vill du ha ansvaret för att hålla aporna borta, Grabb?

Ja! Missförstå mig inte.

Att hänga på har sina fördelar, men inget slår att bestämma.

Jag är helt för det ni kokar ihop. Men var snälla och håll rent.

-Mår du bra? -Jag lade nåt på sin rätta plats.

Istället för att smula ner, sopar jag.

Förut tittade jag på fönstret. Nu putsar jag det!

Jag vet inte vem jag är!

-Ja! -Ja!

Okej, vi är redo. Var är snytingaporna?

-Vi kollar spegelfönstret. -Jag gör det.

Du får inte fläcka ner det.

Sanna sprang för fort och tappade bort aporna.

Och nu försöker aporna ta sig in i trädkojan.

Inte om vi får bestämma.

Nu visar vi snytingaporna att vi kan slå tillbaka.

Vi skakar tills det brakar.

-Pang! -Nu!

Koko-pang!

Apan ser. Apan låter bli.

Vill ni ha en banan?

Snurra för att vinna. Ja!

De är borta. Men inte röran.

Och dör ni av att använda underlägg?

-Vad var det? En jordbävning? -Värre. Det är en snytingbävning.

-Jag tror att de försöker slå sig in. -Eller slå ut oss!

Hur som helst har vi ett slagproblem. Kan du banka vett i dem, Grabb?

I snytingapor? Nej! Men jag kan försöka.

Du har en poäng. Jag känner likadant. Inget illa menat.

-Hur går det här ute? -Inte för att skryta...

...men jag körde nog iväg dem.

Toppen. Jag orkar inte med mer stök idag.

Vi borde fira tillsammans. Kom in, snytingapor!

-Nej, Klump! -Jag hämtar kvasten.

-Jag hade fel om reglerna. -Ja. Utan regler blir det så här.

Tur att inte våra föräldrar är här.

Än. Vi måste stoppa aporna innan de kommer tillbaka.

Eller inte. Vi kan göra dem sällskap.

-Vad menar du? -Aporna älskar att bryta regler.

Få se hur mycket regelbrytande de klarar av.

Vi sa ju att vi behöver regler.

Ja. Efter att vi har brutit mot allihop.

Det låter rimligt.

Fruktkrig!

Ingen idé att städa förrän det här är över.

Trädsurfing!

Vagntornering!

En till och vi sätter nytt hissrekord.

Kom, Chunky.

Apstuds!

-De börjar tappa stinget. -Då höjer vi temperaturen!

Kom igen, apor! Häng med.

Och se upp för stenblocken.

Vad är det, snytingapor? Klarar ni inte av att ha kul?

Ja! Natten är ung. Vi har bara börjat.

Vi lyckades! Och i god tid innan våra föräldrar är tillbaka.

Vad är det? Är det en trumma?

-Var kommer det ifrån? -Trädkojan.

Jag gissar att barnen bryter mot de flesta, om inte alla, reglerna.

De bryter definitivt mot inga- slaginstrument-i-mörkret-regeln.

Och lamporna är som en stor blinkande skylt.

"Hallå, rovdjur, läckra ungar här. Kom och ät oss!"

När jag är klar med ungarna bryter de aldrig mot fler regler.

När vi är klara med ungarna bryter de aldrig mot fler regler.

-Är det här den sista? -Ja. Vill du ha den äran?

Det ska bli skönt att slippa de här aporna.

-De är ganska söta när de sover. -Ja, verkligen, Iip.

Vi lyckades. Och har lärt oss en viktig läxa.

Regler finns av en anledning.

Men om man hamnar i knipa-

-kan man lösa det genom att bryta dem.

Bra lärdom. Det tar hand om en röra.

Men vad ska ni göra när era föräldrar ser den här röran?

Jag vet vad jag ska göra.

Kör hårt, Iip.

Ledsen. Jag tror inte vi kan skjuta oss ur det här.

Vad ni än gör måste ni göra det fort.

Jag såg era föräldrar på väg hem.

-Varifrån? -Varför frågar du så mycket?

-Det var bara en fråga. -En för mycket.

Jag uppehåller dem. Det ger er lite tid att fundera.

-Hjälper du oss? Varför? -Jag har också varit ung.

Innan månen föddes. Och sluta ställa så många frågor!

Okej. Vi har ont om tid.

-Vad ska vi göra? -Alltid bara städa.

-Sa nån "städa"? -Seriöst. Vem är du?

Hoppas att de inte har rört mitt labb. Det är mitt ställe.

Eller utedasset. Det är mitt ställe.

-Mamma! Vad... -Jag räddar era liv.

En flock ilskna skorpionlejon stryker omkring.

Va? Skorpionlejon bor i djungeln. De föredrar ett varmt klimat.

Varför skulle de stryka omkring här?

Å, nej! Skorpionlejon!

För många frågor.

-Köket är fläckfritt. -Grenarna utanför är helt pajfria.

Utedasset är ett utedass igen.

-Ertappade! -Hej, pappa.

Jag skriver i min barkdagbok.

Jag gör ett doftljus.

-Lavendel. -Jag sitter på stolen...

...som jag aldrig lämnat eftersom inget hänt och allt är som vanligt.

Jag målar ett porträtt av er. Och Sanna slipar en yxa.

-Vänta. Allt ser bra ut. -Bättre än bra.

Det är renare än förut.

-Inga smulor, ingen jord, inga eldar. -Och ingen har blivit uppäten.

Ja, vi njöt bara av en lugn kväll med städning och regelföljande.

-Jag förstår. Men trummandet, då? -Lite städmusik.

-Och lamporna? -Man behöver ljus för att se smuts.

-Jag missade en fläck. -Nu vet jag att nåt är fel.

-Ge mig kvasten. -Jag vet inte om jag kan.

Är det så svårt att tro att vi klarar oss själva?

Ja! För ni är barn och barn följer inte reglerna.

-De här ungarna gör det. -Jag antar det.

Allt ser bra ut. Ni har gjort ett bra jobb.

Jag visste att du skulle klara det, Sol!

Jag är så stolt över dig. Och jättetrött.

Det är nog skorpionlejongiftet. Vi blev stuckna på vägen hem.

Som tur var lyckades Mommo jaga bort dem.

Men jag hann aldrig tacka henne. Hon var borta när vi vaknade.

Hon är nog kvar där ute och hämnas.

Det har varit en lång dag och jag ser dubbelt.

-God natt. -God natt.

Det var nära! Men vi klarade det.

Ja. Våra föräldrar får aldrig veta vad som hände. Inga regler.

-Inga regler. -Inga regler.

Jag är utsvulten.

Vadå? Det är jag.

Vad är det här?

Ungar!

Jag kan ha missat en chokladpuff.

Vi måste hitta ett nytt hem.

Text: Lena Eddebrant Iyuno-SDI Group