Original subtitles

Jag hann.

Lev nu medan världen är vår

Hjulen snurrar och gör nya spår

Våra gnistor blir till lågor Ja, var vi än går

Fast tillsammans Fast, fast tillsammans

Medan vi förändras och söker balans

I det som enar oss Istället för att slåss

För vi har fastnat här Men vårt släktträd enar ju oss

Va?

Just det, kompis. Fönstret är trasigt idag. Det har varit det ett tag.

Det känns som om nåt saknas. Tänk om vi har sett allt?

Tänk om fönstret inte har nåt mer att ge oss?

Så här lyder reglerna: När jag säger "knuffa", knuffar vi stenarna.

Om ditt stenblock korsar mållianen först, vinner du.

Är det stenblocksracing? Jag fattar. Man hör det på namnet.

Tänk om min sten spricker? Eller försvinner?

Och sen dyker upp igen?

Nu ska vi inte tänka för mycket.

Tänk om det får vingar och flyger iväg-

-och bestämmer sig för att bo i skyn, men då blir månen arg.

Vi tävlar och låter stenarna hamna där de hamnar.

Du har rätt. Det skulle aldrig hända. Månen är snäll.

När min sten vinner ska ni få se nåt kul.

Min nya segerdans.

Vi fattar, grabben. Du kan dansa.

-Vem, jag? Nej, jag fånar mig bara. -Nej, du är grym.

Men stenarna var tunga att släpa hit. Kan vi tävla nu?

Visst, Iip. Bara en sak till.

-Färdig. -Nu kör vi.

Knuffa på tre. Ett, två, tre!

Vad gör Klump utanför soffan?

Han bryter mot tävlingens första regel.

-Prata inte om stenblocksracing? -Nej, bli inte tillplattad.

Klump, stenblock på väg!

Tack, Iip. Jag är skyldig dig ännu en gentjänst.

Lugnt. Men varför sitter du inte vid fönstret?

Vad är meningen? Jag har sett allt. Det finns inget mer.

-Menar du det? Vad bra! -Är det?

Ja. Du har fastnat framför fönstret.

Minns du allt kul vi gjorde?

Brottas med vargspindlar.

Dödskatthoppning.

Och liangymnastik.

Vi var tokiga och levde i nuet.

Men det var en annan tid, Iip. Och en annan Klump.

Nej, samma tid, samma Klump.

Sluta betrakta livet och börja leva det igen.

-Hur? -Med min hjälp. Som vanligt.

-Lugn, vi börjar långsamt. -Det är min favorithastighet.

Du är inte platt, Klump! Vilken tur!

Våra stenblock jämnade Hopes melonland med marken.

-Så vi borde sticka. Med en gång. -Vem har gjort det här?

Vet du vad jag gillar med att äta? Maten.

Om du håller tyst resten av frukosten-

-får du smaka på min nya efterrätt.

Ny efterrätt? Det är min favoritmat.

Är efterrätt mat? Är mat fortfarande mat om den inte äts?

Vad gör mat till mat? Gör vi mat?

Eller är det maten som gör oss? Mat.

-Du pratar, Grugg. -Nej.

-Jo, det gör du. -Ja, men jag pratar inte på riktigt.

Ett ord till och ingen efterrätt.

Omöjligt, men du lyckades, Hope.

-Du tystade honom. -Det varar inte.

Snart kommer Fille och förstör.

Vem vill höra vad jag redan har åstadkommit idag?

-Jag sa ju det. -Jag vaknade med en vision.

En maskin som kan tämja naturen själv.

-Gillar du brisar, Grugg? -Brisar? Det beror på...

Klart du gör. Det gör alla.

Vad säger du om en maskin som skapar brisar?

Du har redan uppfunnit den. En fläkt. Och den funkar inte.

För att det är en prototyp.

Uppfinnandet är en resa med många steg.

Och för dagens steg behöver jag lite hjälp.

-Här kommer det. -Vem vill hålla min stege?

Okej, jag frågar Klump. Han är ju inte upptagen.

Han sitter vid fönstret tills jorden går under.

Klump, min tröga vän, jag behöver din stationära styrka...

Å, nej.

Det är jordens undergång.

Att måla är det perfekta sättet att få dig att leva.

Det är rofyllt, inget spring och det är enkelt.

Hur går det för dig? Oj, det är...

Vänta... Skar du bara ett hål i bladet?

-Ja, för att titta på ån. -Vi provar nåt enklare.

Inget livar upp på ett enklare sätt än att trumma.

Du behöver bara slå till den. Enklare blir det inte.

-Aj! -Okej.

Nu ska du bara slå på trumman, inte dig själv. Prova igen.

Vad är enklare än det här? Finns det nåt?

-Jag vet! Gång! -Ja!

Det kan till och med jag göra.

Gång inleds om tre, två, ett.

-Var det meningen? Ja, om han försökte gå på ansiktet.

-Jag trodde att vi hade hittat rätt. -Jag med.

Förut njöt jag av solen i ansiktet.

Jag lekte på ängarna och simmade i havet.

Jag levde! Men sen kom du.

Det här är ditt fel. Och nu ska du få betala för det.

Vem pratar du med? Och varför har du en pinne?

Jag pratar med fönstret innan jag tänker förstöra det med pinnen.

-Varför det? -Jag kan inte måla eller trumma.

Jag kan inte ens gå. Och allt är fönstrets fel!

Fönstret har svikit mig. Nu är det dags att ge igen.

Det är lönlöst. Fönstret är oövervinneligt.

Minns du vad du sa när vi lavasurfade första gången?

-Nej! Lava är så varm! -Efter det.

Tack, Iip! Du hade rätt igen. Det var häftigt!

Och mina fötter brinner.

-Innan det. -Jag kan inte! Jag vill inte dö!

Just det. Och vad hände?

-Jag dog nästan? -Ja.

"Nästan." Men du gjorde inte det. Jag hjälpte dig.

Precis som jag ska hjälpa dig nu.

Vill du försöka igen?

Ja, kära syster. Men först måste jag ta farväl av fönstret.

Om det innebär att den här kramen tar slut, så visst.

Alla goda ting har ett slut. Men skål för stunderna vi delade-

-och minnena vi alltid har kvar, gamle vän.

Hoppsan.

"För många studsbär, Grugg."

"Gå två gånger, Grugg." Jag har burit på saker hela livet.

Jag kommer inte att...

...tappa alla bären.

Det här förändrar allt. Jag borde aldrig ha tvivlat på dig.

Kom hit. Förlåt, gamle vän.

Mommo, det är meningen att stegen ska vara stilla.

Behåll rocken på, tunnis.

Om det kliar, kliar jag.

En vargkråka på vårt område? Kom igen. Jag gör inget viktigt.

Det var bättre, Mommo. Håll kvar där.

Gångbron är torr. Förutom allt vatten.

Vi måste utvidga vårt stjälpspel. Men hur?

Med hjälp av en uppfinnare. Fille! Här borta!

-Hallå! Hej! -Det låter som en ny fågelart.

Fille! Hallå, Fille! Fille!

En ny fågelart som pratar och vet vad jag heter!

Ett biologiskt genombrott. Vänta, stegen. Mommo! Nej!

Det är såna häftiga grejer jag vill se i fönstret.

Men jag kan inte sitta och vänta på det, så kan du göra mig en tjänst?

Inget skulle göra mig gladare.

Toppen! Kan du göra nåt så att jag kan se skålen-

-fara vart som helst utan att lämna rummet?

Du måste skämta. Jag heter Fille Bättreman.

-Så, nej? -Klart jag kan.

Jag heter Fille Bättreman.

Toppen! Men varför tjatar du om ditt namn?

Det går fortare om du inte flåsar mig i nacken.

Förlåt. Mitt fel.

De här lianerna kan frakta vad du vill vart som helst på gården.

Och det nya spegelfönstret gör att du kan se och höra allt.

Titta, jag är i fönstret. Hej, mamma!

Nej, du är i spegelfönstret.

Oj. Du gjorde mig till en alligris.

Nej, vi tittar på alligrisfållan.

-Hur gjorde du det? -Genialitet.

Plus speglar och snäckor.

-Kan jag se lagunen? -Ja.

-Alligrisfållan? -Det är alligrisfållan.

-Jag sa ju det. -Köket?

-Ja, överallt. -Inuti min kropp?

Nästan överallt.

-Alligrisfållan? -Ja! Den är där!

-Varför gjorde jag mig besväret? -Bra fråga.

Om jag var du skulle jag ha viktigare saker att göra.

Du har rätt. Nu går jag.

När du har fått loss mig från lianen.

Intressant.

Lovande.

Jackpot!

Ni klarar det. Från början.

Fem, sex, sju, åtta.

Kom hit, allihop.

Alla skrattade när jag startade dansgruppen Grabbar och Odjur.

De sa att djur inte kan dansa, men jag sa emot.

Jag ska lära dem hur man gör.

Det handlar inte om hur många fötter eller tassar man har.

Det handlar om vad som finns här inne. Nu tar vi det från början.

Och den här gången ska ni skaka på svansarna.

Eller dina jättelånga armar. För det är att dansa.

Fem, sex, sju, åtta.

Jag kom på nåt enklare än att gå, Klump.

-Hoppa in. -Ändrade planer. Jag ska ingenstans.

Ger du upp hoppet om att leva?

Ska du bara titta bort ditt liv? Vad tittar du på?

Grabbar och Odjur. Grabbs dansgrupp för människor och djur.

Allt tack vare spegelfönstrets magi.

Hur kan han dansa så bra? Hur kan de vara så bra?

Det blir ännu bättre.

Det är därför vi övar. Från början. Fem, sex, sju, högt steg.

Flytta på dig.

Det här blir aldrig tråkigt.

Oj! Kom igen!

Jag hade fel. Det blev tråkigt. Det är nåt som saknas.

Jag vet vad det är. Action!

Är det din nya efterrätt?

-Nej, det är vårt nya hus. -Är det? Så litet.

Det är min efterrätt! Jag kallar den "paj".

-Jag vet inte varför. Vad tycker ni? -Du borde kalla den "smaskens".

Det är det vackraste mina lukthål nånsin har känt doften av.

-Får jag äta den nu? -Vi borde alla äta den nu.

Nej, nej, nej! Ingen äter den här pajen förrän efter middagen.

Du flyttar mållianen hela tiden.

Byrackan kommer att äta smaskens!

-Spring, Douglas! -Spara lite paj till mig!

-Paj! -Nej!

Jag vill smaka på pajen!

Fint väder vi har.

Det ska visst regna.

Ja, så är vädret.

Hej. Hur...

Jag måste smaka på pajen!

Oj! Du blev nästan nedtrampad.

Ja, nästan.

Smaka på det här, Douglas!

Just det, pajen.

-Det var allt. -Ja, men nåt saknas fortfarande.

-Utöver pajen. -Allt är ditt fel, Fille!

Hur är det mitt fel att du är intrasslad i en lian?

Du hänger lianer överallt!

Inte bara lianer. Även speglar och snäckor.

-Ta bort dem! -Varför uppskattar ingen mig?

Varför behöver du nåns bifall?

Du är solen på min himmel.

Sluta prata och kyss mig.

Strunt samma!

Det var det här som saknades. Dramatik!

Jag tror inte det. Vem vill se det här?

Jag. Känslor? Spänning? Frustration? Det här fönstret måste man se.

Eller så kan vi lavasurfa igen.

Det är inte jag längre, Iip. Det här är jag.

Jag berättar hur det går.

Vem har ritat den här? Ska det vara jag?

För svag för att lyfta en liten stock? Löjligt!

Va? Mina uppfinningar exploderar inte!

Är jag för rar?

Det här får mig att vilja... krama alla.

Velig? Jag är inte velig. Eller är jag det?

Värt vartenda blad.

-För mycket salt, Fille! -Nitton. Tjugo.

Vem är svag nu?

Hallå! Varför bråkar alla?

-Ni löser inget på det viset. -Iip har rätt.

Det finns bara ett sätt.

Det gamla sättet. En kamp på liv och död.

-Vi slåss inte till döden, Mommo. -Varför? Är du rädd?

För dig? Inte alls.

Vill du dansa, silverrygg? Nu dansar vi.

Sa nån "dansa"? Det kan jag inte. Om ni inte vill.

Så ska det se ut. Ta ett vapen och gå ut, allihop!

Oj. Det kallar jag dramatik.

Jag hämtar nåt att äta i pausen.

De kommer inte att slåss intill döden.

-Har alla ett vapen? -Räknas kuddar?

I kuddkrig. Men det är en kamp intill döden.

-Får jag byta? -Nej! Vi ska göra det nu!

Men först borde vi ta farväl. För senare är det för sent.

Okej, få det överstökat.

-Hej då, Hopp. -Hej då, Ugga.

-Vi ses, Fille. -Farväl, Grugg.

Hej då, Sanna. Hej då, Hopp. Hej då, Iip. Hej då, Fille.

Å, nej! De ska slåss intill döden. Jag måste stoppa det här.

När hornet ljuder, börja slåss.

-Slåss? -Det kittlas.

Vänta på hornet, andra tjejen.

Förlåt. Jag börjar ångra kudden.

-Vill nån byta? -Hur lyder reglerna?

Det är en kamp på liv och död. Det finns inga.

Sluta!

Sluta slåss! Ni ska inte vara arga på varandra!

Ni ska vara arg på mig. Och aj, det var en hård landning.

Det här är mitt fel. Jag lekte med er för att stilla mitt sjuka-

-fönstertittarbegär. Jag ville bara se drama, inte trauma.

Den var bra. Men var inte arga på varandra, var arga på mig.

Allt är mitt fel.

-Lugn, Klump. Vi vet. -Vänta... Va?

Vadå? Varför dödar vi inte varandra?

-Hallå! Jag var inte redo. -Slåss till döds. Inga regler.

-Så ni vet? Allihop? Hur? -Ja, jag berättade.

Spegelfönstret, lianerna, kastandet, pajen, dina teckningar.

Jag berättade allt. I mansgrottan där du inte såg oss.

På grund av ångan.

Ja. Sen planerade vi striden för att lära dig en läxa.

Att inte ta med en kudde till en dödskamp?

-Det hade jag velat veta tidigare. -Får jag låna kudden?

Aj. Okej, få se.

För första gången idag är det inget som saknas.

-Och aj, igen. -Hur kommer det sig?

För att... Jag sitter inte inne och tittar på det här.

-Jag upplever det. -Exakt.

Tack, Iip. Tack, allihop.

Tack vare er är jag en ny Klump.

Det räcker för mig nu.

Kan ni börja om så jag kan se det på spegelfönstret?

Ja, precis så. Men vänta tills jag sitter i soffan.

Jag sa ju att det var slöseri med tid. Folk förändras inte.

Du hörde, Grabb. Nu dansar vi!

Dansa? Äntligen frågar du. Fem, sex, sju, åtta.

Upp, ner, ännu lägre.

Varför kan inte folk slåss på liv och död längre?

Text: Lena Eddebrant Iyuno-SDI Group