Original subtitles

Alla har en egen inställning och förmåga att välja sitt öde.

Ja, jag bad om elektriska stolen. Jag gjorde det

för att döden inträffar omedelbart.

DU SKALL ICKE DRÄPA

SEN DÖDSINSTRAFFET ÅTERINFÖRDES I USA 1976

HAR FLER ÄN 8 000 PERSONER DÖMTS TILL DÖDEN FÖR MORD

DET HÄR ÄR INTERN ♪0-375690:S BERÄTTELSE

STATSFÄNGELSE

Många spekulerar om att jag bad om elektriska stolen

för att skjuta upp avrättningen.

Men stämmer inte.

Jag vet att jag är skyldig.

Vad är vitsen med dödsstraff

om det inte tillämpas korrekt?

EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX

Jag gick fram och sköt.

När jag kom närmare sköt jag igen.

Hon sköts i kinden, och kulan fastnade i käken.

Jag drev honom bakom en bänk och knivhögg honom ungefär 25 gånger.

Jag kunde inte tro det.

Jag kunde inte fatta att jag precis hade dödat nån.

Jag ångrar det inte.

Jag började knivhugga honom, killen i soffan.

I MARS 1997 FÖRKLARADES WAYNE DOTY SKYLDIG TILL MORD

FLORIDAS STATSFÄNGELSE

HAN SITTER I EN DÖDSCELL

FLORIDAS STATSFÄNGELSE

Man låser inte in människor i en cell. De är inga djur.

Man kan inte förvänta sig att de är människor när de har suttit i en cell.

Det funkar inte så.

Det gör dem värre

än innan de hamnade där.

Jag föddes i Pueblo, Colorado, den 12 april 1973.

Pappa var alkoholist.

Han var alltid ute och drack eller drev runt med sina vänner.

Han misshandlade alla mina styvmammor.

Jag minns ett tillfälle väldigt tydligt.

Han hade slagit Shelly så illa att hon såg ut

att ha gått i ringen med Mike Tyson.

Hälften av håret hade slitits loss,

ögonen var igensvullna och näsan var sönderslagen, munnen med.

Om vi hade haft vapen i huset, men det hade aldrig pappa,

hade jag dödat min pappa.

Det borde jag ha gjort för länge sen.

Från och med det fick jag allt oftare problem med polisen.

Jag började rymma hemifrån, stjäla checkar

och pengar från pappa för att komma därifrån.

Jag försökte desperat komma bort.

Och till slut när jag var kanske 15, 16 år,

drog jag.

Jag sa att jag inte stod ut längre.

DOTY FLYTTADE RUNT I LANDET I FLERA ÅR

1996, VID 23 ÅRS ÅLDER, BÖRJADE HAN JOBBA PÅ FABRIK

Farfar brukade alltid säga:

"Pojk, håll inte saker inom dig,

för om du gör det hopar det sig

och exploderar, och då får du allvarliga problem."

Och så blev det.

Jag började dricka mer

och blev mer upprörd och argare.

Harvey Horne var min arbetsledare.

Han var även mellanhand och sålde metamfetamin.

Så jag tog metamfetamin där ibland.

Jag var hos honom en kväll.

Jag gick dit med en pistol,

men jag hade inte för avsikt att råna honom eller göra nåt.

Jag tog med den för att byta den mot droger.

När jag kom dit

hade vi båda varit vakna en vecka efter att ha tagit metamfetamin.

Det blev bråk.

När han reste sig från stolen förstod jag

att antingen skulle det bli slagsmål

eller så måste jag döda honom direkt, eller åtminstone skada honom.

Och varför inte döda honom?

Jag lyckades knuffa bort honom och när jag gjorde det

tog jag fram revolvern och sköt honom i ansiktet.

Jag visste inte om han var död,

så jag sa "Jag kan inte lämna en halvdöd man"

och avlossade pistolen fem gånger i ansiktet.

Förtjänade han att dö? Kanske inte.

Men jag kan inte föra honom tillbaka.

Delstaten begärde dödsstraff,

men innan det här hade jag inte begått nåt grovt brott

så de dömde mig

till livstids fängelse.

2011 SATT DOTY I FLORIDAS STATSFÄNGELSE

Jag förväntar mig respekt.

Jag visar respekt och förväntar mig det.

Det spelar ingen roll om du är intern eller vakt.

Det funkar inte alltid så.

Jag sålde tobak, det får vi inte ha,

så det är en svart marknad.

Xavier Rodriguez.

Jag trodde att han hade stulit nåt från mig.

Han var ung. Han var snabb i käften. Han kallade mig "pussy ass cracker".

DOTY OCH EN ANNAN INTERN LURADE RODRIGUEZ

ATT HAN KUNDE VINNA TOBAK, SOM KALLAS "RIP"

Jag sa:

"Vi sätter handklovar på dig som är gjorda av lakan.

Kan du ta dig lös får du rip."

Ett paket rip var typ värt 100 dollar

på det här stället då.

Så han sa ja.

Jag tog ett strypgrepp bakifrån

så att han skulle svimma.

Om man stryper blodflödet till hjärnan

dör de inom nån minut

eftersom hjärnan inte får syre.

Efter 15 sekunder pissade han på sig.

Jag såg urin på golvet.

Jag knivhögg honom ungefär 25 gånger i bålen och överkroppen.

När han var död rökte jag en cigarett,

duschade och gick ner till halvdäcket

och sa: "Hörni, ni har ett lik där uppe."

Det var planerat.

Att sitta i ett högsäkerhetsfängelse

och lyckas med det är inte illa.

Det råder inga tvivel om min skuld i det här fallet.

Det är ingen idé att racka ner på mig själv,

luta mig tillbaka

och fabulera ihop nåt om att jag inte är skyldig när jag vet att jag är det.

DOTY ERKÄNDE SIG SKYLDIG TILL MORDET

HAN DÖMDES TILL DÖDEN 2013

Jag heter Mary Cole. Jag är Wayne Charles Dotys mamma.

Det här är Randy. Han hade precis lämnat armén.

Vi var tillsammans ett tag. Jag blev gravid, och vi fick Wayne.

Han vägde 3 062 gram, tror jag.

Han hade lockigt, blont hår och blå ögon.

Han såg precis ut som sin far. Hans far var blond och hade blå ögon.

Randy tyckte om sin frihet.

Han var den sortens make

som gick och inte kom tillbaka.

En dag hade Randy och jag grälat.

Jag gick till affären.

När jag kom tillbaka var Wayne och Randy borta.

Jag ringde polisen.

Jag sa att min son var borta och att pappan hade tagit babyn.

De sa: "Har ni separerat?" Jag svarade: "Nej."

Då sa de: "Randy har...

Pappan, har lika stor rätt till barnet som du."

Jag trodde att han skulle komma tillbaka,

men det gjorde han inte.

Han kom aldrig tillbaka med Wayne, eller hörde av sig.

Wayne berättade att Randy hade sagt att jag var död.

NÄR HAN VAR 14 FICK WAYNE DOTY VETA ATT HANS MAMMA LEVDE

Han var i sin farmors lada i Michigan och hittade foton på mig.

Han visste inte vem det var och frågade sin farmor.

Hon sa: "Det är din mamma."

Nästa gång jag träffade honom

var han betydligt äldre. 20, 21 år gammal.

Wayne ringde och ville komma till Denver

och träffa sina bröder och sin syster.

Så vi flög hit honom.

Och han var här i ungefär tre månader.

När han var här kände han sig nog bortkommen.

"Hör jag verkligen hemma här? Hör jag inte hemma här?"

Han skaffade ett jobb. Han köpte en bil.

Han tyckte om att åka och campa och hade vänner.

Och de åkte fredag kväll och kom tillbaka på söndag.

Vi kom hem.

Waynes bil var inte där.

Då tänkte jag: "Han är ute igen i kväll."

Följande dag - ingenting.

Och chefen som han jobbade för, hans arbetsgivare,

ringde och berättade: "Han är borta, han har åkt, han har slutat.

Han har åkt till Florida. Hans pappa behövde honom där."

Jag förstår inte varför han gav sig av som han gjorde.

Hade Randy sån stor makt över honom eller...?

Eller gav Randy honom skuldkänslor

så att han var tvungen att åka tillbaka?

Jag hörde inte nåt på ett tag,

men så ringde Randy och sa: "Mary?"

Och jag sa: "Ja?"

Och jag... Rösten, den där brytningen från Florida.

"Mary?" "Ja?"

"Det är Randy." "Åh fan."

"Vad vill du?"

"Wayne har ställt till det."

"Vad har han gjort?"

"Han har skjutit nån i ansiktet fem gånger."

Wayne Doty dödade min pappa, mördade honom kallblodigt.

Sköt honom i ansiktet.

Min pappa hette Harvey Eugene Horne II.

Jag heter Harvey Eugene Horne III.

Vi fiskade ofta på söndagsmorgnarna.

Vi var ute på vattnet och hade kvalitetstid tillsammans.

Vi hade många fina dagar ute på sjön.

De flesta av mina tidiga minnen handlar om fiske,

och de flesta av mina lyckliga minnen är när jag fiskar med pappa.

Jag och pappa stod varandra väldigt nära.

Jag var enda barnet, inga syskon, så jag fick all uppmärksamhet.

All kärlek och omsorg

som man kan ge en människa...

Han gav allt till mig.

Han hade fantastisk humor.

Inte elak eller så,

bara en fantastisk kille att umgås med.

Strax innan jag fyllde 21

var jag på jobbet när några poliser kom dit.

De hade tråkiga nyheter,

de värsta nyheterna jag har fått i hela livet.

Min pappa var mördad. Han hade skjutits ihjäl.

Givetvis sörjde jag honom och under tiden

hamnade jag i problem

och gjorde saker som jag förmodligen aldrig borde ha testat eller gjort.

Det påverkade mig definitivt att inte ha nån som var stolt över mig.

Alla söner vill göra sina pappor stolta på nåt sätt.

Jag önskar att han var här och fiskade med mig

och njöt av dagen. Men...

Det är han inte, så jag tar varje chans att åka ut och göra samma sak.

Jag älskar dig, pappa.

14 ÅR EFTER MORDET PÅ HARVEY HORN II

DÖDADE DOTY XAVIER RODRIGUEZ

Han sa "Mamma, jag är ledsen, men...

Jag hoppas att jag döms till döden.

Jag hoppas att du kan finna dig i min önskan."

Jag sa att jag gjorde det. Han är vuxen,

han kan fatta sina egna beslut.

Men jag vill inte att han ska dö.

Inte förrän Gud säger: "Okej, Wayne. Det är dags för dig att komma."

Men inte av eget val.

Det råder inga tvivel om min skuld i det här fallet.

Har jag samvetskval över offret?

Nej, det har jag inte.

Men jag tittar på offrets mamma, och om jag hade blivit mördad...

Jag hade önskat att min mamma skulle få ett avslut

om det vore jag.

Skönt att höra hans röst.

Han säger att han förtjänar det, men...

Ursäkta. Men han...

Han säger att han förtjänar att dö för att ha tagit det där livet.

Men när han gjorde det,

gjorde han det för att rädda sig själv.

Den där killen försökte ta Waynes affärsverksamhet.

Det är svårt att förstå hur Wayne kunde göra det.

Ibland försöker jag sätta mig i hans sits

och jag tror inte att det där barnet nånsin har fått kärlek

i sitt liv.

Förutom när han var väldigt liten.

Jag tror att Wayne har suttit så många år i fängelse

att han inte vet annat.

Och vad han har lärt sig i fängelset,

av att bo i fängelse, är att man tar hand om sig själv,

för ingen annan kommer att göra det åt en.

Men vill Wayne dö så? Att nån dödar honom?

Känns det bättre sen? "Okej, får jag träffa Jesus nu?"

Nej.

2013 FÖRETRÄDDE DOTY SIG SJÄLV

I RÄTTEGÅNGEN OM MORDET

ÄVEN OM HAN INTE BEGÄRDE DÖDSSTRAFF

VAR DOTY BRUTALT ÄRLIG

BILL CERVONE VAR ÅKLAGARE

Han argumenterade emot ett dödsstraff,

men bokstavligen allt han gjorde och framförde inför juryn

fick enligt mig dem att dra slutsatsen

att döden var att rekommendera.

STATSÅKLAGARE WILLIAM P. CERVONE

Jag hade mycket direktkontakt med honom.

Det brukar jag inte ha, helst inte med mordåtalade.

Han är intressant, han är smart.

Han är även otroligt skrämmande.

Han kan känslokallt berätta att han har dödat förut

och att han kan döda igen

om omständigheterna är de rätta.

Han drivs av en moralisk kod som är stark och unik för honom,

men helt främmande och oacceptabel för resten av oss.

Men den är en del av hans liv.

EFTER ATT HA ERKÄNT

DÖMDES DOTY TILL DÖDEN DEN 5 JUNI 2013

MEN TRE ÅR SENARE FÖRKLARADES DOMEN BRYTA MOT GRUNDLAGEN

Fram tills för några år sen

var det tillåtet för en jury att rekommendera dödsstraff

och att domaren sen bestämde.

Det var det som hände under Dotys första rättegång.

Tio mot två i juryn rekommenderade dödsstraff.

S högsta domstol ändrade reglerna

för dödsstraff i USA, främst i Florida,

för några år sen i ett mål som kallades Hurst.

Efter Hurst-målet måste beslutet vara enhälligt.

DÄRMED VAR DOTYS DÖDSDOM OGILTIG

HAN SKA DÖMAS AV EN NY JURY

Juryn ska inte avgöra

om han är skyldig eller inte, det har redan avgjorts.

De ska bara bestämma straffet.

Inget har förändrats sen 2013

som får mig att tycka annorlunda än då.

Den enda domen som jag etiskt och juridiskt kan begära är döden.

2016 KONTAKTADE DOTY TIDNINGAR

INTERN VILL SKYNDA PÅ AVRÄTTNING

JAG HAR ERKÄNT MIG SKYLDIG

SÅNA HÄR FALL SOPAS UNDER MATTAN

SVARANDEN ISOLERAS I ÅRATAL

OFFRENS FAMILJER FÅR INGET AVSLUT

DOTY HÄVDADE ATT DET FÖRLÄNGDE SLÄKTINGARNAS LIDANDE

Jag kan använda många ord för att förklara vad jag tycker om Wayne Doty,

men i det här läget väljer jag att avstå, det är lönlöst.

Pappa kommer inte tillbaka och Wayne ändrar sig inte.

Han vill förlöjliga vårt juridiska system och bestämde

att han måste kämpa för sin rätt att dö.

Men det ville han inte när han dödade min pappa.

När han hade dödat pappa gjorde han allt för att slippa fängelse.

Personligen tycker jag att han är en mördande fegis.

Wayne Doty är en mördande fegis, det är vad han är.

Och han är en sån fegis att han hellre låter myndigheterna

ta hans liv än att ta det själv.

Han tänkte inte på det förrän han kom på att han ogillade fängelset.

När han satt i fängelse

ändrade Wayne sig, det var inte så bra ändå.

"Så enda vägen är att ta livet av mig, men jag är feg och kan inte det,

så nån annan får döda mig."

Många har frågat:

"Får du ett avslut om Wayne dör?

Får du ett avslut om han hamnar i stolen?

Får du ett avslut om du vet att den som dödade din pappa är död?"

Det finns inget avslut.

Jag vet inte hur folk uppnår det.

För om man avslutar nåt är det över.

Då har man glömt det, och jag ska aldrig glömma det...

...en mördande fegis gjorde mot min pappa.

Så jag och mina...

...tankar och mina känslor är att det vore helt underbart

om Wayne Doty blir den äldsta internen som lever i Floridas delstatsfängelse.

Att han lever tills han blir gammal och skröplig och knappt kan gå.

Att han lider och att det inte finns nåt som kan lindra smärtorna.

Ingen mjuk säng, inget är bekvämt.

Jag vill att Wayne ska lida resten av livet i fängelse.

Och dö gammal.

Det är det bästa som kan hända Wayne Doty.

Wayne är en fantastisk människa.

Väldigt...

F.D. INTERN

...förstående. Han är väldigt intelligent.

Han har ett gott hjärta.

Ett hjärta av guld.

Många vill ha ett sånt hjärta.

Pappa övergav mig

och sen tog han en överdos heroin.

Mamma fanns inte där för mig direkt.

Första gången jag satt inne var 2003.

När jag hade suttit kanske fem år i fängelse

träffade jag Wayne genom en vän som var en schyst...

En schyst kille. Han sa att Wayne var en bra person att prata affärer med.

Och när vi hade börjat göra affärer med varandra...

Vi tjänade pengar på tuggtobak och sånt

och började bli vänner, och det började övergå

till en far- och sonrelation.

Så jag kallar honom pappa,

för han är som en pappa för mig.

Jag hade ingen pappa när jag växte upp.

Att nån som han... Hans råd till mig

är såna som en pappa skulle ge till sin son, så...

Det betyder mycket.

Vi skriver till varandra. Han talar förnuft med mig.

Han håller mig på rätt bana.

Vill ni höra ett brev?

Kom, vi går in hit.

Det här...

Det här är brev från Wayne.

"Måndagen den 18 januari 2016.

Hej. Var ska jag börja?

Du ska veta att pappa älskar dig,

det är en villkorslös kärlek.

Jag tänker nog mer på dig än du på mig,

men det gör inget.

Vill du tillbaka till fängelset?" Absolut inte.

"Du är på väg dit.

Vill du förlora ditt körkort?

En till rattfylla och du är en kåkfarare.

Fängelse, inget körkort.

Glöm det. Du dog nästan.

Jag älskar dig och vet att du kan bättre än så, Brett."

Kolla så många brev. Det är vår brevväxling.

För många att räkna. Det kanske finns...

Nästan ett brev varje dag.

Han skyddar mig, och jag skyddar honom.

När man har nån...

Det är bättre att ha en riktig vän än 30 falska vänner.

Och när man verkligen kan prata med nån, när man kan lita på nån,

nån som inte kommer att förråda en... Det är obetalbart.

Wayne dödade Rodriguez på grund av tobaken.

Wayne fick en stor tobakslast

som skulle läggas i vagnen

och tas till nån annan.

Rodriguez stal tobaken.

Det är mycket pengar. Nåt måste till.

Wayne hamnade i ett läge där det antingen var hans liv eller Rodriguez.

Han gjorde det inte utan anledning.

Det fanns ett motiv.

Det fanns ett skäl bakom det han gjorde.

Men han var även tvungen att göra det på sätt och vis.

Om han hade haft föräldrar som stöttade honom

när han växte upp

hade han inte varit i det här läget.

Om de avrättar honom kommer jag att bli knäckt.

För han är som en fadersfigur.

Han ger mig alltid bra råd.

Jag har en annan inställning nu.

Han har påverkat mitt liv enormt, verkligen.

Jag sa: "Om du inte kämpar

lämnar du personer som älskar dig."

Kärlek är villkorslös.

Man älskar dem oavsett vilka val de har gjort,

oavsett vad de har gjort.

När man älskar nån, älskar man nån.

Och jag älskar honom. Han är som en pappa.

Han är min bästa vän.

DOTY HAR ÄN EN GÅNG VALT ATT FÖRETRÄDA SIG SJÄLV

MEN ENLIGT LAG MÅSTE HAN HA EN ADVOKAT I BEREDSKAP

Som advokat i beredskap

måste jag vara beredd på att ta över när som helst.

Wayne kan när som helst säga till mig:

"Du, Copek, jag vill att du gör det här."

Med Wayne är oddsen låga, men jag måste vara beredd på det.

För vid alla kritiska lägen måste domaren påminna honom:

"Du har rätt till advokat, vill du ha en advokat?"

Man kan definitivt säga att Wayne

direkt när han dömdes till döden

tänkte: "Okej, vad måste jag göra för att dödsstraffet ska tillämpas?"

Jag känner Wayne väldigt väl.

Wayne är en svår nöt att knäcka.

Men jag vill tro att han har börjat lita på mig,

inte bara som sin advokat, utan som en vän.

Wayne är uppenbarligen inte utbildad, men är han smart? Absolut.

Absolut. Ett vaket intellekt.

Och en nyfikenhet.

Det finns en tro

att de som sitter i dödsceller är monster och att de är hemska.

Det råder inga tvivel om det, de har gjort hemska saker.

Men det definierar inte vilka de är, de är mer än så.

Jag vill inte definieras efter

det värsta jag har gjort i mitt liv.

Wayne har förklarats skyldig till mord.

Så förhandlingen som väntar handlar bara om

huruvida han döms till livstid eller döden.

Mordrättegångar är påfrestande.

Så fort det handlar om nåns frihet är det påfrestande.

Men mordrättegångar, när det handlar om liv och död, är tuffa.

Wayne är en ärlig, ibland brutalt ärlig, person.

Och även om Wayne bara lägger fram sin sak för juryn

och överlåter beslutet till dem...

Han ska inte tala för en sak.

Men jag hoppas ändå att han visar juryn att det finns nåt gott i honom.

Och givetvis hoppas jag att de förstår att hans liv har ett värde och att de...

Att de skonar hans liv.

STRAX INNAN DEN NYA DOMEN

GICK DOTY MED PÅ ATT BESVARA FLER FRÅGOR

Wayne Doty är en mördande fegis.

Det är vad han är.

Och han är en sån fegis att han hellre låter myndigheterna

ta hans liv än att ta det själv.

Det vore underbart om Wayne får lida resten av livet

och dö gammal i fängelset.

Det vore det bästa som kan hända Wayne Doty.

Det är tråkigt att han känner så, han känner inte mig som person.

Om han tycker att jag ska sitta i fängelse resten av livet får han det.

Hans pappa var ingen oskyldig person.

Han är död. Jag kan inte föra honom tillbaka.

Jag är ledsen, men jag har inte den förmågan.

Wayne dödade Rodriguez på grund av tobaken.

Han dödade inte honom utan anledning.

Det fanns ett motiv.

Det fanns en skäl bakom det han gjorde.

Men han var även tvungen att göra det på sätt och vis.

Wayne hamnade i ett läge där det var antingen han eller Rodriguez.

Jag kan inte säkert säga att det var Rodriguez

som stal tobaken från mig.

Jag vet inte om det var han. Det fanns inga bevis.

Jag såg inte med egna ögon att han tog nåt från vagnen

som den ska ha försvunnit från.

Men efter att ha begrundat det noga,

vem skulle tillåta att händerna bands

om de hade gjort nåt sånt?

Vi hade bråkat förut, några månader innan.

Det började över en tidning.

Och av respektlöshet kallade han mig pussy ass cracker.

Och att nån kallar mig det, i fängelset eller var som helst,

det är väldigt respektlöst. Det gillar jag inte.

Jag kallar inte folk det.

Respekt är viktigt.

Jag vill få respekt,

oavsett vem du är eller vilken position du har.

Det är bara mänskligt.

Men han är död och jag kan inte föra honom tillbaka.

Och enligt ditt värdesystem, är sån respektlöshet,

att kalla nån pussy ass cracker, skäl att mörda?

Det kan det vara, för om andra hör nån kalla dig det,

och du låter det passera,

då sänker du garden och blir ett byte.

Det kan öppna en stor dörr som jag inte hade öppnat.

Jag stänger den lika fort.

Jag är 44 år, snart 45.

Jag är äldre, ingen spelevink

som de är numera.

Jag klarar inte en kvart mot en spelevink.

Om han vill smutsa ner händerna

är det enda sättet att avsluta deras lidande direkt.

Det låter kallt, men så är det.

Måste man nånsin döda nån annan? Nej.

Han utgjorde inget hot mot mig.

Han behövde inte dö, men jag kan inte föra honom tillbaka.

Men då verkade det som det rätta att göra.

Jag är våldsam. Det är bara sån jag är.

Det finns inpräntat i mig sen jag var liten.

Jag är den jag är.

Jag är skyldig till mord.

Jag tar på mig ansvaret.

Jag tar mitt ansvar.

Det är ett stort ansvar.

Men jag försatte mig i den här sitsen och får ta det.

Om jag fick råda skulle jag åka direkt till dödskammaren.

Jag skulle avsluta det här samtalet omedelbart

och få det ur världen.

Och säga till offrets familj:

"Jag kan inte föra honom tillbaka,

men om det här ger er ett avslut gör vi det.

Ni kan gå vidare, och jag får vila på en bättre plats."

Jag har gjort fel

och måste ta konsekvensen av mina handlingar.

BRADFORD COUNTYS DOMSTOL

DEN 26 FEBRUARI 2018

TALADE DOTY INFÖR JURYN

Jag är en mördare.

Vanligtvis i det här läget

hade en advokat stått framför er och bett er...

...att döma klienten till livstids fängelse.

Jag pratade länge med mina personer i går.

Vilken rättvisa ni än anser...

...vara nödvändig,

se till att beslutet ni fattar baseras på bevis och att det inte är personligt...

...och att det grundas på lagen.

Det var allt. Tack.

Jurymedlemmar, nu kan ni börja med er överläggning.

MINDRE ÄN TVÅ TIMMAR SENARE VAR JURYN FÄRDIG

Jurymedlemmar, ni är överens om ett utslag.

Ge utslaget till mig.

"Vi i juryn anser enhälligt att svaranden Wayne C Doty

borde dömas till döden."

Jag vill att folk ska minnas mig som den jag är. Inte nån som är falsk.

Eller nån som försöker vara nåt annat.

Vad är vitsen med dödsstraffet om det inte tillämpas korrekt?

Hur många liv krävs innan folk förstår

att det som finns i mitt huvud

har funnits där sen jag var liten?

Det här är den jag är, och jag trivs med den jag är

och ska alltid vara den jag är.

Det är det få som kan säga.

De flyr hellre resten av livet från verkligheten,

men det gör inte jag, jag vill se den i vitögat.

DOTY SITTER ÄNNU I DÖDSCELLEN

AVRÄTTNINGEN ÄR INTE INBOKAD

Undertexter: Cecilia Lindmark