Original subtitles

Då och då tänker jag på

hur mitt liv skulle ha blivit om det inte hade hänt.

Ibland tror jag att jag förtjänar förlåtelse.

Att jag kan återlösas.

SEDAN DÖDSSTRAFFET ÅTERINFÖRDES I USA 1976

HAR MER ÄN 8 000 PERSONER

DÖMTS TILL DÖDEN FÖR MORD

DET HÄR ÄR BERÄTTELSEN OM INTERN ♪0-989102

Jag är väldigt ledsen för det som hände.

Jag önskar att det var ogjort.

Jag är inte en sån person.

Hur kunde jag göra nåt sånt?

EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX

Jag gick fram och avlossade ett skott.

Sen avlossade jag ett till.

Hon sköts i kinden, och kulan fastnade i käken.

Jag tog med honom bakom disken och knivhögg honom ungefär 25 gånger.

Det var ofattbart. Jag förstod inte att jag hade dödat nån.

Jag ångrar det inte.

Jag knivhögg honom, killen i soffan.

ÅR 1995 MÖRDADE JOSH NELSON OCH KEITH BRENNAN

SIN VÄN TOMMY OWENS

UNION-FÄNGELSET RAIFORD, FLORIDA

JOSH NELSON BLEV DÖMD 1996

OCH HAR SUTTIT MER ÄN HALVA LIVET I DÖDSCELL

Jag heter Joshua David Nelson. Jag är 40 år

och sitter i dödscell.

Jag har suttit här i 20 år.

Jag var 18 år och två månader när jag åkte fast.

Mitt tidigaste minne är av pappa som var alkoholist.

Jag var nog fyra eller fem år, kanske yngre.

När han kom hem väntade mamma, och det började.

De bråkade, och det hördes i hela husvagnen.

Jag sprang in på mitt rum och gömde mig där.

Jag grät för jag visste vad som hände. Han slog henne.

Och jag kunde inte hjälpa henne. Det kunde även bli min tur.

Jag var nog sju år när det hände, och de skilde sig till slut.

Då trodde jag att det skulle bli bättre med bara mamma och mig.

Men det blev inte bättre.

CAPE CORAL, FLORIDA

Vi flyttade till Florida.

Efter ett år hade jag blivit gripen fyra eller fem gånger.

Det var flera bilstölder och inbrott.

Jag tog droger.

Jag testade marijuana, alkohol.

Starksprit, öl, rohypnol.

Jag sniffade bensin några gånger.

När domstolen hörde det föreslog de rehab.

De släppte av mig på ett sånt ställe,

och det var tio killar i samma ålder där.

Alla hade kommit dit av samma anledning.

Och jag och Keith,

vi drogs till varandra och började prata.

Vi blev nära vänner, bra kompisar.

Vänskapen blev starkare medan vi var på rehab,

och den fortsatte efteråt också.

Vi gick på samma high school och umgicks varje dag.

Jag och Keith började dejta två systrar, och Tina var yngst.

Hon dejtade Keith.

Det var så vi träffades.

Tommy kom in i gruppen genom en gemensam vän.

Han kom förbi i sin bil en gång,

och jag pratade inte så mycket med honom då.

Han verkade vara en hygglig person.

Han var lite äldre än vad vi var,

och vi började hänga.

När jag och Keith var på rehab ihop

flydde vi verkligheten genom att fantisera.

"Ja, när vi kommer ut ska vi begå brott."

Vi skulle få ett bättre liv. Vi skulle ta oss bort från allt.

Vi hoppar fram till den dagen.

Jag minns inte hur det kom upp, men det kom upp.

Vi sa att vi kunde döda Tommy.

Vi kunde ta hans bil, hans pengar.

Och...

göra allt som vi ville göra, klara oss själva.

Först trodde jag att det handlade om att avreagera sig.

Jag tänkte inte på det.

Jag trodde inte att det skulle hända.

Jag höll liksom inte på

och planerade på det sättet...

Som när man planerar nåt i detalj. Jag gjorde inte det.

Inte Keith heller.

Vi ringde honom. Han kom och hämtade oss. Vi körde runt.

Keith sa: "Vi måste hämta lite pengar."

Han sa: "Okej."

Då frågade Keith: "Om vi ger dig lite av pengarna,

kör du oss till mötesplatsen så att vi kan hämta pengarna?"

Han var med på det. "Jag kan skjutsa er."

Jag trodde fortfarande inte att det var på allvar

och att det skulle hända. "Nu ska vi döda honom."

Så vi körde ut till ett övergivet område,

ett obebyggt område i Cape Coral.

Vi sa att vi skulle vänta på dem.

Vänta på att de skulle komma med pengarna.

Vi klev ur bilen.

Basebollträet var Tommys.

Han hade det i bagageluckan.

Som skydd, sa han.

Så jag använde det som en förevändning.

"Vi står här i mörkret ute i obygden.

Jag tar slagträet ifall nån kommer ut ur skogen."

Jag och Keith stod utanför

och pratade om hur det skulle gå till.

Jag sa: "Jag slår först, men om han svimmar

får du avsluta det."

"Du måste döda honom."

Vi undrade hur vi skulle få ut honom ur bilen.

Vi visste att han var rädd om bilen.

Han älskade den.

Keith hade mattkniven.

Vi repade stötfångaren och sa:

"När du körde in här måste du ha kört på nåt

eller så har nåt hänt med bilen, för stötfångaren är repig."

Han klev ur.

Han tittade på stötfångaren.

Jag fick en adrenalinkick och försökte samla mig.

Men jag kunde inte göra det.

Sen klev jag förbi den...

...den delen som inte tillät mig att göra det,

och jag slog till honom med basebollträet.

Han föll ihop.

Sen försökte jag slå till honom igen.

Och...

Jag träffade honom, och han...

Han grät och skrek...

Inte skrek, utan jämrade sig,

och sa: "Sluta."

"Sluta. Sluta, snälla."

Han bönade och bad.

Och sen...

Han sa... Det var då han sa:

"Ta bilen, ta pengarna."

Vi gick en bit bort och sa:

"Är det en möjlighet?"

Vi pratade med varandra.

"Det går inte, vi kommer att hamna i knipa för det här."

Keith sa att vi hade en överenskommelse.

Om jag knockade honom skulle han döda honom.

Så jag slog till honom med slagträet.

Jag slog till honom igen.

Han slutade göra ljud, han slutade be, han slutade prata.

Keith drog ut ett av sina skosnören

och band fast honom.

Jag sa: "Keith, det är din tur. Han har tuppat av."

Då sa Tommy: "Jag har inte tuppat av!"

Då gick jag bort till honom.

Och jag slog honom med slagträet flera gånger.

Riktigt hårt.

Allt som jag hade varit med om i livet kom ut i det ögonblicket,

och alla känslor, all ilska...

Det bara...

Det bara hände i det ögonblicket.

Han gjorde inga... Han hade tuppat av för han...

Han sa inget mer, han...

Han gjorde inte motstånd.

Sen gick Keith bort till honom och skar honom i halsen med mattkniven.

Vi släpade honom till ett ställe

där det var mer buskar... Markvegetation, säger man nog.

I stället för att lägga honom vid vägen.

Vi tog en stor träbit och lade över honom.

När vi körde i väg slängde vi slagträet och kniven i vattnet.

Vi gjorde oss av med våra kläder för vi var täckta av... blod.

DIREKT EFTER MORDET PÅ TOMMY

ÅKTE JOSH OCH KEITH OCH TRÄFFADE SINA FLICKVÄNNER

TINA VAR KEITHS FLICKVÄN VID TIDPUNKTEN FÖR MORDET

HON GICK MED PÅ EN INTERVJU

OM HENNES IDENTITET FÖRBLEV SKYDDAD

Min syster hade träffat Josh på McDonald's för han jobbade där.

KEITH BRENNANS EX-FLICKVÄN

Jag träffade Keith genom Josh

och vi började dejta ganska snabbt.

Alla hade problem med sina familjer.

Och vi hade pratat ganska länge om

att vi ville ge oss av tillsammans.

Vårt största problem var hur vi skulle kunna ta oss nånstans.

Keith och Josh hade sagt:

"Oroa er inte!" De skulle fixa en bil.

Den dagen ringde de och sa: "Vi sticker i kväll."

Vi sa okej och väntade bara på telefonsamtalet.

Sen skulle vi gå hemifrån och bli hämtade på gatan.

Så fort vi såg Tommys bil förstod vi att nåt var fel.

Vi visste inte om de hade övertalat Tommy att ge dem bilen.

Eller om det var nåt annat.

Båda var tysta, och vi frågade: "Var är Tommy?"

Och Keith svarade: "Vi dödade honom."

JOSH, KEITH OCH DERAS FLICKVÄNNER KÖRDE

200 MIL TILL NEW JERSEY I TOMMYS BIL

DE GREPS EN VECKA SENARE

NÄR TINA OCH HENNES SYSTER SLOG LARM

ÅTAL

JOSHUA D. NELSON

KEITH H. BRENNAN

ÖVERLAGT MORD

MEDHJÄLP TILL MORD RÅN MED DÖDLIGT VAPEN

BÅDE JOSH OCH KEITH DÖMDES TILL DÖDEN 1996

EFTERSOM KEITH VAR 16 ÅR VID TIDPUNKTEN FÖR MORDET

OMVANDLADES HANS DOM SENARE TILL LIVSTIDS FÄNGELSE

STONY POINT, NEW YORK

Det är ett foto på Tommy när han var ungefär 18 år.

Här är Tommy när han jobbade på Winn-Dixie.

Då var han 16 år.

Det här är det sista fotot som togs.

Det är Tommy, torsdagen före han dog, och min syster.

Det var bilen, en Ford Probe, som de ville ha.

Jag tog kortet på honom och min syster.

Han kittlade henne i sidan.

Natten därpå blev han dödad.

Så jag vet att det är det sista fotot på honom.

Tommy var en väldigt glad och energisk person.

Han gillade bilar och att installera stereoanläggningar.

Han var alltid i farten och gillade att träffa folk.

Jag tror inte att han hade några fiender.

Han drack inte eller rökte. Svårt att hitta en bättre person.

Han skulle börja på högskolan.

Han tänkte läsa straffrätt för han ville bli polis.

Han sa att han skulle köpa en parvilla,

och så skulle han bo i ena delen med sin familj och jag i den andra.

Han tänkte ställa sin Lamborghini på uppfarten.

Jag sa: "Okej."

Det lät bra just då.

Först visste vi inte vad som hade hänt.

Vi trodde inte att det skulle sluta så där.

Vi hade varit hemma hos Josh och pratat med styvpappan.

Vi gick till skolan, vi pratade med vännerna.

Alla trodde att de hade åkt till Fort Lauderdale.

Vi befarade att eftersom han inte använde droger...

...kunde de ha gett honom nåt så att han glömde att ringa hem.

Det var det värsta som vi kunde tänka oss.

ÅTAL MOT JOSHUA DAVID NELSON

YTTRE UNDERSÖKNING OWENS, THOMAS

Det tog 11 dagar innan vi fick veta vad som hade hänt.

De identifierade honom med hjälp av tandkort

på grund av förruttnelsen.

Elva dagar på ett fält i Florida, i den värmen...

Han borde ha fått göra allt som han skulle göra.

TOMMYS BROR

Och det fick han inte göra.

Bara för en dum bils skull.

Jag behöver bara tänka på det

så börjar jag gråta som ett barn.

Och tro mig, jag är förbannad.

Han får leva medan min familj dör.

Att en fredlig hippie säger så avslöjar ganska mycket,

men så fredlig är jag inte.

Fred, kärlek och lycka för alltid tills du brutalt mördar min bror.

Jag ska ägna hela mitt liv åt det.

Jag ska ägna hela mitt liv åt det!

De kommer att önska att de aldrig...

De har det bättre där de är nu,

för de vill inte träffa mig när de kommer ut.

Det här är Tommys pappa.

Han dog den 4 december 2004. Cancer.

Och... ja, han hoppades

få vara med vid avrättningen.

Han tänkte äta popcorn och sitta längst fram.

Så sa han till journalisterna.

Men när han blev sjukare och sjukare

förstod vi att han inte skulle få vara med.

Att vänta i 22 år är en lång tid.

Han borde ha avrättats för länge sen.

Innerst inne hade de ett motiv, de hade planerat det.

Men när man tänker på det nu fanns det inget motiv alls.

Tommy sa åt dem: "Ta bilen."

Han visste att de tänkte döda honom.

Men de fortsatte. De bestämde sig för att döda honom.

De kunde ha tagit bilen och åkt.

Men de fattade fel beslut, och nu får de betala för det.

En av dem får betala med sitt liv.

THREE RIVERS, MICHIGAN

JOSHS MAMMA HETTE PEGGY

HANS PAPPA ALAN VAR HENNES ANDRE MAKE

PEGGYS FÖRSTE MAKE HETTE JERRY STEWART

När jag var 19 år gifte jag mig med Peggy.

Hon är mamma till Heather, vår dotter.

Peggy är även mamma till Josh Nelson.

Jag tror att vi skilde oss när jag var 21 år.

Och...

Josh kom ungefär tre år senare.

Jag minns när Heather var ett halvår,

och jag kände en stor oro

för den moderliga omsorgen som Peggy kunde ge henne.

Jag minns att jag kunde höra Heather gråta.

Jag gick in och tittade till Heather så att hon lugnade sig.

En gång reste sig Peggy upp

och gick till andra änden av husvagnen,

och gråten slutade plötsligt.

På ett sätt som jag lade märke till.

Det var annorlunda.

Så jag gick dit för att se vad som hände,

och när jag kom in i rummet

flyttade sig Peggy från Heather

med en kudde i handen.

Det såg ut som om Peggy

hade hållit kudden över Heathers ansikte.

När hon backade började Heather gråta igen.

Jag såg det inte klart och tydligt,

men det kändes verkligen

som om det var det som hände.

Jag frågade Peggy om det.

Hon förnekade det.

Hon sa bara att hon försökte trösta Heather.

Det var några fler liknande incidenter.

När jag fick vårdnaden om Heather

minns jag att jag frågade henne:

"Vill du ha det så här?"

För man vet ju inte helt säkert hur barnen upplever det.

Jag minns att Heather sa

att hon ville åka till Michigan och bo med mig,

men att hon var orolig för Josh.

Hon sa: "Jag vill inte lämna Josh ensam."

Mamma var inte omhändertagande.

Jag skulle säga att hon saknade den moderliga förmågan.

JOSHS HALVSYSTER

Jag tror att hon hade ett tomrum inom sig

som gjorde att hon inte kunde vara den mamma

som jag och Josh behövde,

och som det är meningen att barn ska ha.

Alan, Joshs pappa,

kan bäst beskrivas utifrån alkoholen.

Jag vet att han slog Josh.

Han gav honom smisk.

Han skrek ofta åt honom.

Men jag vet inte om det blev mer av det

när jag inte var där längre.

Jämfört med när jag var på besök.

Det är ju en sån sak som folk gör bakom stängda dörrar...

Jag vet inte.

JOSHUA UTSATTES FÖR MISSHANDEL

HANS FAR SLOG STÄNDIGT HANS MOR

Det är jobbigt nu.

Jag tror att den miljön förstörde Josh.

Han fick inga värderingar, ingen moral.

Jag tror inte att han fick lära sig att älska.

När man inte har fått det kan man inte ge nåt.

Och man kan inte...

Det finns ingenting.

Som jag sa, jag tror inte att han hade nån chans.

JOSHS MAMMA OCH PAPPA SEPARERADE NÄR HAN VAR SJU ÅR

HANS MAMMA GIFTE OM SIG NÅGRA ÅR SENARE

När de flyttade till Florida, omkring 1991,

skars all förbindelse eller kontakt med familjen av.

Jag fick reda på att han hade utsatts för sexuella övergrepp av Greg,

hans styvpappa, under rättegången.

Jag hade ingen aning.

HAN UTFÖRDE ORALSEX PÅ MIG

- HUR OFTA HÄNDE DET? - TVÅ-TRE GÅNGER I VECKAN

- HUR MÅNGA ÅR HÖLL DET PÅ? - I TVÅ-TRE ÅR

Enligt rapporten som jag läste

förgrep sig Greg sexuellt på Josh varje dag, varje vecka,

det var inget som hände då och då.

Det var... Som det står i rapporten

var det hela hans liv.

Det började när jag stod i duschen,

och han kom in och satte sig på toaletten.

Och, så klart,

jag kände att det inte stod rätt till.

Så småningom kom han in på mitt rum

och började tafsa på min kropp, min penis,

och jag försökte vända mig bort.

Han var envis.

Jag försökte vända mig om och låtsades att jag sov.

Jag låtsades som om det inte fanns, som om det inte hände.

Det kunde inte hända.

Jag sjönk in i mig själv,

och till slut fick jag erektion.

Jag var ung och min kropp reagerade.

Och då utförde han oralsex på mig.

När han gjorde det...

Jag kan inte beskriva... Jag kan inte beskriva hur det kändes.

Jag kände ingenting, absolut ingenting.

Som jag sa, jag sjönk in i mig själv

och flydde bort.

Till sist tog jag mod till mig och berättade för mamma

efter att det hade hållit på i ett halvår, ett år.

Hon satte sig ner, och jag tittade på henne och sa:

"Mamma, så här gör han mot mig."

Då ropade hon på honom...

och han erkände.

Han sa att han trodde att jag gillade det och därför höll han på.

Hon sa att om han gjorde det igen

skulle hon döda honom.

Jag satt där och tänkte: "Om han gör det igen?

Alla andra gånger som han har gjort det då?

Alla gånger som han redan har gjort det?"

Jag har svårt att förstå att...

...ett oskyldigt barn...

...sitter i en dödscell.

Och det finns ingen ansvarsskyldighet...

för de personer som har satt honom där.

Jag önskar att jag kunde ha räddat honom.

Jag önskar att nån kunde ha räddat honom.

För ingen förtjänar det.

Det fanns så många som kunde ha räddat honom.

Vuxna som borde ha ingripit.

Oavsett om han var två år eller tolv.

Ingen skyddade honom.

Jag är ledsen att jag inte gjorde det.

Det upphörde ett tag, en eller två månader,

kanske tre.

Men det slutade inte helt.

Han närmade sig mig igen.

Vid det här laget var jag 18 år och...

Jag tänkte inte låta det ske igen.

Han reagerade inte,

men han sa: "Du måste följa med mig.

Vi måste prata med din mamma." Jag sa: "Visst!

Vi pratar med henne."

Men han manipulerade situationen

och ville att jag skulle vänta i bilen.

Han skulle gå in och prata med mamma.

Så här i efterhand, vem vet? Jag litade på honom.

Jag vet inte varför. Jag litade på det.

I det läget var han en ledargestalt.

Jag litade på honom.

Han gick in och pratade med mamma,

och hon kom ut fly förbannad.

Hon sa åt mig att ge henne nyckeln.

Jag blev utsparkad. Jag fick ge mig av.

Jag hade inget jobb, inga pengar.

Jag fick ta mina kläder och sticka.

Så jag tänkte: "Okej. Vad kan jag göra nu?"

SENARE SAMMA DAG DÖDADES TOMMY AV JOSH OCH KEITH

EN VECKA FÖRE MORDET

HADE KEITHS FLICKVÄN TINA FÅTT SKJUTS AV TOMMY

En kväll åkte min syster och jag hem till Josh för att träffa Keith och honom.

Och Keith var inte där.

Jag var på väg till en telefonkiosk för att ringa Keith.

Tommy var där samma kväll

och han sa att jag fick använda telefonen i hans bil.

När vi satte oss i bilen

sa han att vi var tvungna att köra en bit

för att hitta täckning så att jag kunde ringa samtalet.

Det gick jag med på.

I stället körde han mig till ett ödsligt område

och förgrep sig sexuellt på mig.

Jag hade inte tänkt säga nåt,

men min syster såg att det var nåt fel på mig.

Så fort jag hade berättat för henne

sa hon det till Josh.

Josh blev så klart ursinnig.

Först förnekade Tommy allting,

men lite senare erkände han vad han hade gjort.

TINA OCH HENNES SYSTER FICK HÖRA TALAS OM TOMMYS DÖD

NÄR JOSH OCH KEITH HÄMTADE DEM UNDER MORDKVÄLLEN

När jag fick veta vad som hade hänt

gjorde det mig glad att Tommy var borta.

Det var min första tanke.

Nu slapp jag ha med honom att göra igen.

Skuldkänslorna kom senare.

Inte för att jag kände att de gjorde som de gjorde

bara för att Tommy hade förgripit sig på mig.

Jag visste att båda hade problem i sina liv,

men eftersom jag hade berättat vad som hände

kunde det ha varit droppen som fick bägaren att rinna över.

Många liv gick förlorade den kvällen.

Inte bara Tommys.

Många personer kom till skada, många knäcktes.

Josh, Keith, hela familjen Owens.

Ingen blir sig lik efter den kvällen.

Josh kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.

Han är en godhjärtad person.

Han var en rädd kille.

Han hade varit med om många trauman i sitt liv.

Och resultatet blev fruktansvärt.

TINAS ANKLAGELSER MOT TOMMY HAR ALDRIG BEVISATS

Det kan ha hänt.

Vi vet inte.

Jag tycker inte att det är relevant. De nämnde det under rättegången.

De var kompisar.

Det var inte tvång eller våldtäkt.

Det pratades aldrig om det

förutom den gången, och sen var det inget mer med det.

De planerade det, det var överlagt. De ville ha hans bil och dödade honom.

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN TOMMY OWENS

Att locka in en person i skogen, att lura ut honom ur bilen,

slå honom med ett basebollträ och skära halsen av honom,

medan han ber för sitt liv och vill ge dem bilen,

och sen säga: "Nej, vi tänker döda dig." Det var så de gjorde.

Vad tjänade de på det?

De sitter i fängelse, och min son är borta.

Så nej, jag förlåter dem inte.

Jag hoppas att de får brinna i helvetet.

Jag kan inte känslomässigt känna,

förstå och begripa vad jag gjorde den kvällen.

Hur kunde jag... Hur kunde jag göra nåt sånt?

Hur kunde jag, speciellt eftersom jag har varit ett offer hela livet,

andra människors offer, bege mig ut

och brutalt skada nån annan?

Jag bär allt ansvar för det.

Ingen annan är ansvarig, det var jag.

Och jag vill verkligen ha det ogjort.

Jag vill ta bort den smärta som jag har vållat alla.

Jag vill väcka honom till liv, men det kan jag inte.

Jag vet inte hur...

Jag vet inte hur jag ska gottgöra det.

Jag vet inte hur jag ska be om ursäkt.

Jag vet inte hur...

Jag vet inte vad jag ska säga.

Tja...

Han tar på sig ansvaret.

Men han säger inte så mycket mer.

Han har ägnat många år åt att tänka på det ansvar han bär för det som hände.

Men mina känslor inför honom är likadana.

Ett sånt uttalande får mig inte att förlåta honom. Nej.

Det är nog ord som han måste säga just nu

för han vet att avrättningen närmar sig.

Han säger vad som helst för att få medlidande.

På den tiden sa han ingenting.

Han gjorde en grimas åt oss när han lämnade rättssalen.

Det togs upp under rättegången att han hånflinade.

Han var bara ledsen för att han åkte fast.

Jag minns inte det, men...

Jag skulle aldrig hånle åt dem.

Jag hånlog kanske åt nåt som nån sa i vittnesbåset

eller åt nåt som jag inte höll med om.

Men jag skulle inte ha gjort så mot dem.

TVÅ MÅNADER EFTER DEN FÖRSTA INTERVJUN

GICK JOSH MED PÅ ATT SVARA PÅ FLER FRÅGOR

OM MORDET PÅ TOMMY

JOSH HAR ALDRIG HÄVDAT ATT DET PÅSTÅDDA ÖVERGREPPET PÅ TINA

VAR EN ORSAK TILL MORDET PÅ TOMMY OWENS

Inte för att jag kände att de gjorde så

bara för det som Tommy utsatte mig för.

Men eftersom jag hade berättat för dem vad som hände

kunde det ha varit droppen som fick bägaren att rinna över.

Jag vet inte... Det är en svår fråga att svara på,

för saker och ting händer...

En rad olika händelser som sker kan leda fram till nåt.

Jag tror inte att det var den avgörande orsaken

till att vi dödade honom.

Nej.

Men det var en av orsakerna.

Det...

Det gjorde honom inte så oskyldig i mina ögon.

Man kan inte fly från sig själv

när man sitter i en cell helt ensam.

Det har hjälpt mig.

Det har hjälpt mig att förändras, att granska vem jag verkligen är

och inte vem jag är på grund av det jag var med om.

Jag har mer kontakt med mina känslor, med den sidan av mig själv och mer...

Ja, jag är inte arg, jag känner ingen smärta...

De sakerna dominerar liksom inte mitt liv.

Ibland tänker jag att jag förtjänar att dö

eftersom det är vad vårt samhälle tycker.

Det är priset som man ska betala

när man begår ett mord.

Samtidigt tycker jag inte att jag förtjänar att dö,

för dödsstraffet är förbehållet de värsta av de värsta.

Men är jag en av de värsta?

Jag vet att man inte kan titta på mig utan att se vad jag har gjort.

Men jag hoppas att folk även kan titta på mig och se

att jag är mer än det, utan att glömma bort det andra.

Jag vet att det är extremt svårt för folk att göra det.

Jag förstår det och...

Jag vill bli sedd för allt som jag är,

inte bara för det ögonblicket.

Det där...

...ofattbara, hemska och fruktansvärda beslutet...

Jag är mer än det, och...

Det var en av drivkrafterna bakom det här. Jag vill...

Jag vet att det nog inte kommer att betyda nåt,

men jag vill att folk ska veta att det inte är så enkelt.

Det är inte entydigt.

Jag är inget djur som måste avlivas.

Undertexter: Marie Hansson