Original subtitles

Mina föräldrar tror att grottor är dödsfällor, men jag älskar det här.

Det är ju toppen!

När man känner till grottor väl är de inte farliga.

Sånt där brukar aldrig hända.

Ser du? Säkrare kan det inte bli.

Stort, dammigt och inte för läskigt. Jag gillar den här grottan.

Varför är din mamma med överallt?

Vänta, vad? Det här är nog mammas minnesgrotta.

När vi flyttade till gården ville hon minnas det förflutna.

Se! Mina föräldrar innan de blev föräldrar.

De är så unga....och håriga.

Man skulle visst se ut så då.

Titta, mamma och jag innan jag föddes.

Där gifter sig mamma och pappa. Det där är nog deras första dejt.

Vad är det där? Varför hoppar din mamma över den?

Ingen aning, men jag vet hur vi kan ta reda på det.

-Mamma, vad är det här? -Det är pappa och jag.

Se så unga vi var, Grugg.

-Det är inte vi. -Jo, det är det.

-Vi målade den ihop. Minns du det? -Nej, inte en susning.

Du skulle glömma ditt namn om jag inte påminde dig.

Ja, visst heter jag Grugg?

Nej, Grugg är inget riktigt namn.

-Nej, jag menar: "Vad är det där?" -Det är en valtjur.

Pappa och jag brukade daska med valtjurar. Det var jättefarligt.

Vi dog nästan varje gång. Det var tider det.

Se på din pappas hår. Det var som en hårflod.

Jag hade snygg man på den tiden.

Iip, jag var i din ålder på den här målningen.

-Vi kanske borde börja daska. -Och jag! Ta med mig, snälla!

Nu börjar det låta bra, mamma.

-Absolut inte. -Va? Varför inte?

-Det är för farligt. -Ni gjorde det ju!

Bara för att vi gjorde livsfarliga roliga saker som förändrade våra liv-

-måste inte du få det.

-Så du minns nu? -Självklart. Det var ju helgrymt.

-Precis som vår kärlek. -Pappa har rätt.

Dina föräldrar ska hålla dig vid liv.

Jag vet hur vi kan gottgöra dig.

Med en mor-dotter-dag vid de heta källorna.

Heta källorna? Hur heta?

Det är snarare varma källor.

Toppen, motsatsen till vad jag vill göra. Varma källor...

-Okej, om jag får ta med Sol. -Jag är med! Varma källor!

Iip, jag tänkte att det bara skulle bli du och jag.

Dessutom skulle din mamma aldrig låta dig-

-gå bortom muren till de varma källorna.

-Varma källor. Vi går gärna dit. -Det måste du göra...

...senare. Idag går jag bara dit med Iip.

Och mig och Sol? Toppen!

Är du säker? Källorna är faktiskt ganska heta.

-Heta? Du sa att de var varma. -De är mellan varma och heta.

-Det ligger långt bort. -Vem bryr sig om avståndet?

Det är värt en promenad för att se de varma källorna.

Eller att daska med valtjurar. Ska vi göra det i stället?

-Jag är med, valtjurar! -Aldrig, Sol. Alldeles för farligt.

Vad kan slå än att sitta i vatten lika varmt som luften?

-Jag älskar varma källor. -Varma källor? Jag är med.

Hur kunde det gå så fel?

Nej, vi bygger en mor-mor-dotter-dotter-relation.

Jag förstår. Jag skojade förstås bara.

Det var bara ett skämt. Jag ville inte vara med er-

-i ett skönt dopp i vatten som Moder Jord själv värmt upp.

Grugg och jag ska nämligen på killsemester.

-Nej, det ska vi inte. -Ja.

Det blir en riktig killfest.

Ni får ha er killkväll ifred.

Ja, ha så kul på er killgrej.

-Nej, lämna mig inte... -Är du redo att killas, killen?

Inget mer "killsnack"!

Okej, efter de här. Vi ska killa korv-

-med killi-con-carne och kill-tugg.

Okej, jag är klar...för tillfället.

Visst är det uppfriskande? Vi är utanför muren ute i det fria-

-på väg mot ett paradis med ljummet vatten.

-Vad som helst duger åt mig. -Man får vara glad åt det lilla.

-Det här är helt klart en småsak. -Dags för en paus.

Va? Vi lämnade just gården bokstavligen.

Fläkta mig, gumman.

Det är en bit kvar till källorna.

Du och Sol kan stanna här och bada i lagunen-

-medan Iip och jag spenderar dagen ensamma?

Du lockade mig med "varm", Uggs. Får jag kalla dig Uggs?

Vi vandrar ju till en ljummen oas tillsammans i dag.

I den här takten tar det hela livet.

Bra poäng. Kom igen. Källorna blir inte varmare.

Och rast. Älskling, sa jag att du fick sluta fläkta?

För sista gången, jag vill inte åka på killresa med dig.

Inte jag heller, Grugg. Jag ville lura våra fruar.

Vi ska visa dem hur man slappnar av genom att skämma bort oss rejält.

Ha så kul. Jag ska jaga järvkråkor, ensam.

-Ja, vi jagar ihop. Bra idé. -Det har jag inte sagt.

Det var det du menade. Jag vet hur vi jagar smartare, inte hårdare.

I stället för att jaga låter vi bytet komma till oss.

-Det är inte jakt. -Exakt!

Kan vi ta en annan stig? Den här är för varm.

Stigar funkar inte så, mamma.

Du gillar inte värme så varför ska du med, Hopp?

Det är en våt värme. Det här är en torr värme.

Det är stor skillnad. Varför är det så många insekter här ute?

Se upp! Här kommer det trubbel!

Insekterna är jättejobbiga.

Du, Uggs... Du står lite för nära.

-Jag gillar personligt utrymme. -Du ska få lite utrymme.

-Tack. Har stenen alltid legat där? -Nej.

Det där var fantastiskt! Din mamma är så cool.

Ja. Men din mamma är också... en mamma.

Inga fler insekter.

Och mästare på att döda insekter antar jag.

-Var har hon lärt sig det? -Jag vet inte.

Jag vet att mamma hatar insekter. Hon kallar dem smuts med vingar.

Kan vi ta en annan väg? Den här har för mycket insekter.

Om vi kommer ifrån varandra-

-går du direkt tillbaka till gården, okej?

Okej, men så blir det inte.

Det är en ren försiktighetsåtgärd. Vad är det där?

Var? Vad tittar vi på? Ugga?

-Mamma, vad gör vi? -Vi återtar vår tid med varann.

-Om vi inte rör oss ser hon oss inte. -Ugga, jag ser dig.

Jag vet. Det var en provseparation.

Du skulle gå till gården men du är kvar. Du misslyckades.

Vänta... Uggs, försöker du bli av med oss?

Ja, jag har försökt sen innan vi gick.

Jag vill att ni går hem.

Jag börjar tro att du vill att Sol och jag ska gå hem.

Jag sa ju just det.

Säg till om du inte vill ha oss här.

-Jag sa ju det! Snälla, gå! -Men varför?

För att jag skulle vara ensam med Iip idag.

Vi ska inte till källorna. Jag sa det för att lugna Grugg.

Vi ska daska valtjurar!

-Ja! -Nej, absolut inte.

-Vi går hem. Ugga, visa oss hem. -Visst.

Stanna här. Vi hämtar er efter valtjurdaskningen.

Om ni får problem gör som med krypen. Ni klarar er.

Det stämmer. Vi ses i eftermiddask.

Nej, Sol, du och jag går hem ensamma.

Glöm det, insekt!

Varför får inte jag daska? Jag är nästan vuxen.

En vuxen skulle förstå att det är för farligt.

-Hur vet du det? -Jag är din mamma.

Jag måste beskydda dig.

Kan du beskydda mig som Ugga beskyddar Iip?

Det är grymt att bli beskyddad så.

Det är inget beskydd. Mitt beskydd är beskydd.

Beskyddar du mig från järvkråkor?

Järvkråkor, giftsvampar, solbränna, allt.

Jag menade de järvkråkorna.

Det är dags att vara storsint.

Vi letar upp, förlåter och håller oss nära Ugga.

Man måste förlåta folk snabbt, Sol. Vi har ingen tid att förlora.

Åh, nej.

-Nu blir förlåtelsen försenad. -Behöver ni hjälp?

Ni trodde väl inte att vi skulle låta er dö?

Nej, men jag är för naiv. Tack för att ni räddade oss.

Jag är glad att vi sprang på er. Vi har ändrat oss.

Vi kommer med till valtjurdaskningen-

-men vi håller oss på säkert avstånd... Väldigt säkert.

Vi tänkte överleva det här. Kan vi ta en annan väg?

Den här har för många gropar. Ser ni?

Vad gör du? Det luktar döda blommor!

Det är feromoner.

För vilddjur är doften så ljuvlig att de inte kan motstå den.

En doft kan inte lukta illa... eller som man säger: "killa".

-Varför blir mina händer så mjuka? -Det är min hand.

Var är alla djuren?

Det tar ett tag för vinden att sprida doften.

Nu slappar vi och det är inte så "killa".

-Det måste vara sista "killordet". -Det skulle jag inte "killja" säga.

Jag fick det här ärret under min senaste daskning.

Jag låg mellan två valtjurar som vädrade blod.

De ville dock inte ha mitt blod utan varandras.

När de anföll hoppade jag, men ett horn träffade min fot.

Istället för att bli mosad fick jag ett ärr.

Oj, läskigt...på ett bra sätt. Mamma, har du några såna ärr?

Javisst, jag har ett ärr.

-Jag ser det kanske. Hur fick du det? -Det är en ryslig historia.

Jag fick lera på armen. Jag försökte skrubba bort den-

-men den satt fast hårt så jag skrubbade hårdare och...

...jag skrubbade för hårt. Ärret påminner mig om mitt kval.

Tids nog kommer jag över det.

Oj, mamma. Hur gjorde du det där?

Tror du hängmattorna har hängt upp sig själva?

Nej, men hängmattor attackerar inte.

När nåt attackerar brukar du ropa på hjälp.

Vad är det som händer?

Jag kanske är trött på rankor och att gå och dig!

Varför är vi inte där än? Sätt fart!

Jag längtar efter att få se valtjurdaskningen.

Du ska inte bara titta på. Du ska daska.

-Du hörde att mamma sa nej. -Och jag säger ja.

Hopp, du verkar behöva hjälp.

-Vill du ha hjälp? -Gärna.

Som tack kanske du kan låta Sol daska?

Aldrig. Inte en chans. Nej. Mitt svar är nej.

Innan du svarar vill jag bara säga en sak.

Snälla! Du måste låta henne göra det! Snälla!

Förlåt, mamma. Iip, du överdriver.

Jag har henne precis där jag vill. Hör du? Det låter som ett ja.

-Det låter som ett morrande. -Det är ett morrande.

Ett björnfisk-morrande. Det är tre björnfisk-morranden.

Slut på gråt, slut på skrik Ja, din röst är för stark

Blunda nu, lägg dig ner Nu vill jag höra snark

Sol ville inte sova när hon var liten.

Det där var det enda sättet att natta henne på.

-Det här kallar jag jakt. -Det känns inte som jakt.

Du sitter fast i dina gamla vanor.

När djuren kommer på grund av feromonerna-

-ser de oss här ute flytande och avslappnade.

Då slår vi till.

Lägg gurkbeteskivorna på ögonen.

Vad ska jag ha dem till?

Kamouflage. De minskar även svullnaden...inför jakten.

Är det där valtjurar? De ser inte så farliga ut.

De verkar ha ätit för mycket men ångrar det-

-och är redo att börja förändra sina liv.

Jag är ensam rätt mycket.

De ser ofarliga ut innan de daskar.

Kan vi inte låta dem vara?

Det kan bli ett "valtjurs-skonande".

Dumma Hopp. Låt mig förklara varför valtjurar och daskning hör ihop.

Sol, du ska göra det här. Min plan är ökenkamouflage.

Vi tar på dig en kaktus så din mamma inte märker nåt.

Kaktusen låter kul och smärtsam men mamma får inte oroa sig.

-Jag står över. -Va? Är du säker?

Jag vill pröva, men mamma daskar inte. Då gör nog inte jag heller det.

Jag förstår. Blod är tjockare än dask.

-Ja. Och, blä... -Det är dags. Det börjar bli mörkt.

-Okej, hur gör man? -Vi går in i valtjurflocken.

När de börjar daska tar vi oss ut... om vi kan.

-Du kommer att älska det. -Ja, för vi ska daska ihop.

Ja!

De är mycket större på nära håll men inte så daskiga som väntat.

-Är det säkert att de lever? -Ja.

Man måste bara få i gång dem. Är du redo?

Jag har varit redo sen jag hörde om det.

-Tack att du tog med mig. -Jag vill daska med dig.

Okej, då kör vi.

Det var fel. Vad sägs om.

Oroa dig inte. Jag kommer på det.

Är det bara jag eller daskas det oväntat lite?

Det är för att de gör fel. Man ska vissla.

Hur vet du det?

Jag kände en som daskade... för länge sen.

Varför daskar ni inte?

-Det är en dassig daskning. -Vad gör jag för fel?

Om de inte daskar är det säkert nog för Sol. Du, Sol!

En vissling! Jag visste att det var nåt! Nu börjar daskandet!

Mamma!

Det här är fantastiskt!

-Stjärttag! -Huvudhopp!

-Betessnudd! -Va?

Jag sa tungknut!

Det här är blött och varmt på fel sätt.

-Har du kul? -Jättekul!

Börjar valtjurarna daska mer?

De blir vildare. Vi sticker innan daskandet blir...

Värre!

Det ser så kul ut!

Nej, det är en mardröm. De har problem.

Valtjurarna plattar till dem om ingen räddar dem.

-Tur att jag är här. -Vad menar du?

-Som känslomässigt stöd? -Jag går ner, Sol. Rör dig inte.

Går ner vart? Dit? Mamma?

-Vad gör vi nu? -Få inte panik.

Det finns alltid en utväg. Det brukade det göra.

Det var länge sen. De har förändrats-

-eller så har jag det. När man blir äldre...

-Inte nu, mamma. -Du har rätt.

-Daska eller daskas! -Vi ses på andra sidan.

Daska med mig om ni vill leva.

Hopp, vad var det där?

Vet Sol att du kan göra så? Hon kommer att få spel.

Jag får spel! Förlåt, jag ville bara hjälpa till!

Jag sa åt henne att inte röra sig. Nu säger jag åt er att inte röra er.

Åh, nej. Det där måste ha gjort ont.

Var är Sol?

Hej, på er. Vilken dask, va? Jag mår illa.

Klippor borde vara mindre klippiga. Vad?

Okej. Jag har daskat valtjurar... jättemycket.

Jag var ung, vårdslös och orädd... och vacker och charmig.

-Varför sa du inget? -Vad skulle jag säga?

Jag har slutat daska.

Säg det till valtjurarna du daskade till. Det var fantastiskt.

Otroligt att du är densamma som i trädkojan.

Ja, jag gjorde det och gör aldrig om det.

Jag har andra prioriteter nu som gården och vår familj.

Ni får inte berätta för nån. Förlåt att jag inte sa nåt.

Du får inte bli skadad som jag.

Var det så du fick det lilla ärret? Under daskandet?

Nej, det var skrubbningen. Det här ärret är från daskandet.

-Så hemskt. -Det är det värsta jag sett.

Det är det coolaste jag nånsin sett.

Eller hur? Tack.

Gå bort från kanten innan du gör dig illa.

-Det där är Hopp från trädkojan. -Det var kul så länge det varade.

Den här kan vara den bästa daskningen nånsin.

-Så det är en smaskdaskning? -Ja, av högsta dask.

-Jag vill minnas det här för alltid. -Jag vet hur vi fixar det.

Är vi överens om att det här aldrig har hänt?

-Ja. -Nu vill jag göra en sak till.

Fille, om ett djur anfaller är vi helt oskyddade.

Lugn, Grugg. Vi är toppkonsumenter. Vi är oövervinnerliga.

-Det här var väl aldrig en jakt? -Visst var det det.

Det var en jakt på avkoppling för oss båda.

Du är ju full av vrede och jag fixar allt här.

-Vi förtjänar det. -Men fest-o-tronen, då?

-Eller fel-o-konerna? -Menar du feromoner?

Ja, det djuren känner lukten av.

Fuktighetskräm med avkopplande lavendel i.

-Är det därför mina händer är mjuka? -Det är fortfarande min hand.

Dumma, silkeslena bebishänder.

-Är du sur? -Jag är för avslappnad för det.

Men om nån frågar så har det här aldrig hänt.

Absolut. Vi säger "killenting" om det.

Vi säger "killenting" om det här heller-

-för jag säger det aldrig igen. "Du är en god vän, Fille."

Tack för idag.

Mållös, va? Jag förstår det. Det är ett unikt killfälle.

Okej, jag erkänner.

Varma källor är mycket bättre än jag trodde.

Det är ingen nära döden-upplevelse men helt okej. Tack, Hopp.

-Lugnt, Uggs. -Ja, angående smeknamnet...

-Vått och varmt. -Fille!

Stick härifrån innan du förstör vår dag!

-Förlåt, Uggs. Vad sa du? -Inget. Inget alls.

Text: Daniel Yamamoto Iyuno-SDI Group