Original subtitles

Helge...!

Helge...?

Stortån, tåtån, tåtilla, tillenessa och lisstuppa!

Lägg av, morsan!

Ska det vara bra att ligga i tält? Du med dina öron. Va...?

Helge...? Vitaminer.

Jag har inte haft ont i öronen på 20 år, morsan.

Vitaminerna...!

Smörgås...

Klockan är tio över nio. Du kommer för sent till tåget.

–Helge...! –Ta det lugnt, morsan.

"Ta det lugnt, morsan." Vad skulle det bli av dig utan mig?

Vi tar och byter ut örtmedicinen mot virka Silvias barnkläder.

Så blir det bra.

–Tjenare, min duva! –Hej.

Var det inte svårt, då? Sånt där är väl hemligt?

Nej, vi är inte kända för några avslöjande reportage precis.

Tag plats, tag plats! Var god stäng dörrarna.

–Va...? –Har du nåt brass?

–Vad sa han? –Glass.

Och så ringer du varje dag. Jag har växlat in enkronor åt dig.

–Du sover med mössan på, va? –Ja, mamma.

–Tänk på öronen. –Ja, mamma.

–Du kanske ska hjälpa dem. –Ja... Hej då, mamma.

–Ett ögonblick så ska jag hjälpa. –Tack... Vad snällt.

Tack så hemskt mycket.

Ursäkta...

Åh, jisses!

–Jag ska hjälpa dig. –Tack.

För helvete det är upp och ner!

Vill du ha en banan?

–Får det lov att vara en banan? –Nej, tack.

Jaså...

Jag är lite allergisk mot bananer. Jag får utslag.

Jaha. Bananer går bra för min del, men det är värre med bruna bönor.

Det klarar inte jag av.

Men fiss, Lindström!

Jag skaffade såna här koltabletter och nu kan jag äta faktiskt allting.

Ja, utan bruna böner. Men faktiskt.

–Tjena! Det var inte igår. –Hej.

–Förlåt, jag... Var har vi...? –Jonas Gustafsson. Gurkan.

–Gurkan...! –Sch!

–Är det Gurkan? Vad mycket skägg! –Javisst, jag har lite maskering.

–Du, då? Du pluggade då. –Jag blev klar 1970.

–Vad gör du nu, då? –Arbetslös.

–Det är du? –Akademikerkris.

Det är svårt att få jobb, vet du.

–Hur tror du att det här ska bli, då? –Jag vet inte. Skönt att komma ifrån.

Nästa!

–Får man bjuda på en liten knapp? –Ja, tack.

–Nja, jag vet inte. –Det är fint.

–Jaså. Tack, då. –Tack.

Tack. Lite då. Tack, tack, tack! Det räcker!

Tack, tack.

–Skål för kronan, då. –Skål, skål!

Lediga!

Nej...! Jo, men det är klart. Men de här resorna...

50 minuter från Stockholm och hit. Det är inte klokt! Det går ju undan.

–Ni måste komma nån kväll, grabbar. –Vad skulle din man säga?

–Min man, han... –Doris, ho ho!

Göte...! Hej! Det där är min man. Där är han! Det är lilla gubben.

Tjenare, Göte!

Göte...! Hej! Möter du mig? Åh, vad du är gullig!

Tack snälla ni för hjälpen med väskan och det...

–Hej då. –Lycka till nu!

–Gulliga och trevliga killar. –Doris, är du sjuk?

–Vad då sjuk...? –Doris, du är ju full!

–Tjena, Tallroth! Raka rör. –Tjena, Löfgren! Hur är det?

Det är time för ärtsoppa och långkalsonger.

–Vi ska ha en rackabajsare. –Nu på direkten?

–Det är lika bra. –Du är dig lik, Tallroth.

–Jävla tokstolle. Hej på dig! –Skål!

–Va...? Smakar det inte bra? –Det är hemkört jävla rävgift.

–70 % finkelolja. Du är inte klok! –Det går bra med päronsoda.

–Inte undra på att du har glasögon. –Och vit käpp också!

Var har du hunden?

–Wickman! Vill du hjälpa till här? –Ja. Vad gäller det?

Olsson kommer inte att inställa sig till tjänstgöring. Eller hur?

–Nej, jag måste ta hand om barnet. –Men er fru...?

Jag har ingen fru. Jag kan inte sätta ungen på golvet.

–Det är inte av religiösa skäl? –Nej.

–Inte etiska? –Nej.

–Detta är en k–pist. Ta vapnet! –Vad är det för larv?

–Ni vägrar alltså?! –Sch! Du väcker henne.

Nu utgår jag.

–Ska du ha dig en pruttare? –Stoppa ner flaskan!

–Vad då...? –Det var översten.

Avdelning framåt. Marsch!

–Kom loss, kom loss! –Grabbar, kom loss.

Häng med här. Vi kan också!

–Hej! Jag söker en kapten Jönsson. –Han håller till borta i kanslihuset.

Jaha. Tack ska du ha. Hej då!

–Blanda inte dina grejer med mina! –Jag tar de små vita ikväll.

Kom in!

–Hej. Det är jag som är Bea. –Ja. Nils Jönsson.

Jaså. Det är dags nu? Ja, idag har de kommit.

Har ni inga nya modeller? De ser lite gamla ut.

Din jävla finkelolja!

Tjena! Ta hit ett par rejäla brallor som räcker säsongen ut.

56 ska det vara. Är det rätt storlek nu?

Larsson...! Givakt!

–Hejsan! –Fy fan. Va?

–Vad gör du, då? –Jag är i livsmedelsbranschen.

–Korvar...? –Vad får det lov att vara?

–Tallroth, här är Larsson för fan. –Tjenare! Det var länge sen.

–Hur är det? –Det knallar på. Själv, då?

Jag har en idé om hur jag ska kunna komma i kontakt med killarna.

Oj, oj, oj...!

Häng på nu för fan! Stäng dörren.

Jävlar vad mulligt, va? Äntligen hemma!

Känner du? Kamratandan sitter i väggarna.

–Över eller under? –Jag tar underslafen.

–Jag tar detta skåpet. –Det gör du jävligt rätt i.

–Larsson! Välkommen i det militära. –Tack ska du ha.

Det här är ju inte som Kongo, men det är uniform och pangpang.

–Nu trivs du, va? –Det kan man inte säga.

Du, Tallroth...!

–Jag har fått två såna här. –Då är nog den ena min. Tack.

–Hur ser jag ut i kronans kläder? –Du är jättesött. Vänta lite.

–Så är bättre. –Åh, Tallroth!

Hur ser du ut i kungens lilla mössa? Gud, vad söt! Jag brallar på mig.

–Vi ska utgå till tygförrådet. –Vad har de där? Fanstyg!

–De tvättar sig här. –Det var stort och bra.

–Lätt att hålla rent. –Varmt och kallt?

Ja, rinnande kallt och varmt vatten.

–Service! –Vi ska ha en bil.

Vem är det som har befälet? Har du en rekvisition?

Vad tror ni att den här utrustningen kostar skattebetalarna?

Ja, grabbar. Vad tror ni egentligen? Det är vi som är skattebetalarna.

Vi har pröjsat bilen, lilla gubben. Har du nån ballare färg? En röd.

Du är ansvarig för utrustningen och ersättningsskyldig för allt.

–Ja... Så här bor killarna. –Måste det vara så tråkigt?

Skulle inte ett par gardiner och lite färg piffa upp här?

Vi har nya läslampor. Orange. Det är en liten färgklick.

Slå till! Skriv på bara, Larsson. Larsson köper bil, grabbar!

Gratulerar, Larsson. Ett lyckat köp. Det är 18 karat stångjärn i ramen.

–Det är matdags. Nu går vi. –Nej, nej, nej. Vi åker. Kom!

Undrar vad vi får för käk.

Vårflanörer med ryska brottarbrallor i majonnäs utblandat med hudsalva.

–Var fan får du allt ifrån? –Inga jävla bögavstånd!

Tallroth, får man lov till dansen?

Ta lite grönsaker också. Det är bara nyttigt.

Det är soda i käket, Tallroth. Hur har du det med potensen?

Ha inga bekymmer om den. Än skär jag glas med den.

Abba och slottsstek... Det var ett jävla fjäskande!

Vem i helvete har ställt kabelbilen utanför?

–Är det din bil? Är det din bil? –Det är förbud att stå där.

Glömde jag lägga i automaten? Du kan väl lägga i?

–Flytta den omedelbart. –Jag ska bara äta först.

–Jonsson, flytta järnet. –Jag har inget körkort.

–Jonsson har inget körkort. –Jonsson har inget körkort...!

TP–plut... Vilket gulligt namn! Vad betyder det?

En förkortning för transportpluton.

–Jaha. Vad betyder det, då? –En pluton som sköter om transporter.

–Är detta en TP–plut? –Nej, radiolänkbilar.

Sista man betalar!

Har ni såna här dammsugare?

Såna här gröna kakor med brunt på.

Du menar arraksrulle!

–De är slut. Bara det, då? –Ja, just det.

–Grattis, Jonsson. Du har halva inne. –Äh...!

Det är din typ precis, Jonsson. Fin slangklämma det där.

Små fina pattar och allting. Hon gillar dig, Jonsson.

–Det är bara att lägga in en offert. –Äh, gör det du.

Det är dig det handlar om, Jonsson. Slå i en stänkare åt lillgrabben.

–Nej, nej, inget larv. –Ta en riktig jävel.

Skyll dig själv. Du ska få se hur husse lägger ner en 15–taggare.

Hon är säkert skittrött på alla killar.

Det är ju det som är sporten. Bara koppla på charmen.

–Hon faller som ett ton tegelstenar. –Jag slår vad om att hon nobbar dig.

–Hur mycket får jag? –Menar du allvar?

Jag skämtar aldrig om brudar och pengar.

Du är inte klok, Löfgren.

–Hallå! –Hallå, hallå.

–Vad gör damen efter stängningsdags? –Hur så?

Jag tänkte... Det kanske känns....

...ensamt att gå över den här stora kaserngården i mörkret.

Tycker du att det känns så?

Nej, men det är alltid skojigare liksom om man är två.

Lägg av nu. Jag har allt sett att du har fanklubb därborta.

Ja... Vad ska jag säga?

Jag har en självlysande klocka som jag kunde visa.

–Du... Det låter jättekul. –Visst gör det?

–Hur gick det? –Nja. Hon var inte min typ.

Jag gillar inte skånskor. Norrländskor är bättre.

–Jonsson...? –Hej, mamma.

Hej, mammas älskling! Hur mår du?

–Är de snälla mot dig? –Ja... Ja, mamma.

Okej, då... Hej... Hej...

Hej då, mamma. Hej då. Jag ringer sen. Hej då.

–Tjena. Hur mådde hon? –Morsan tror att man är tio år.

–Hej! –Hej.

Tyck inte att det är framfusigt, men vill du träffas nån kväll?

–Träffa dig? –Ja.

–Javisst. –Fint!

–Här, eller...? –Eller nere på stan.

–Vilket du vill. –Ja.

–Ska vi säga så, då? –Javisst.

Vi bestämmer mer sen. Hej då!

Klaga inte på mitt hemkörda.

–Det är dags för uppställning. –Lägg av.

Är det nån som har en magnecyl? Jag har en jävla migrän.

–Du ska höra vad jag säger. –Men du har fel.

Gustafsson, det är uppställning.

Min granne kör på äppelvin. Först kör han äppelvin.

–Hallå, grabbar. Uppställning! –Uppställning...?

–Vad då för jävla uppställning? –Löfgren... Kom igen.

–Ta dig en. –Är det uppställning?

–Larsson...? –Ta en till. Du behöver det.

Det är uppställning nu. Lite allvar nu, va?

Rätta till er nu, grabbar. Kom igen, då!

Uppställning...!

–Nej, fan. Du måste köra två gånger. –Det är inget fel på brännvinet.

Man behöver fan inte köra två gånger.

–Skitsnack! –Man ska köra tre gånger.

–Du kör en gång. –Ja, det räcker.

Så jävla mycket päronsoda finns inte.

Manöver...!

Jag är kapten Nils Jönsson.

–Jag är er kompanichef. –Komedichef...!

–Marschera till filmsalen. –Ja, kapten!

Och slutligen, ert fältpostnummer är 30 754.

Det är den enda adress som era anhöriga får använda.

Ni får fältpostkuvert när vi kommer ut i fält.

–Några frågor...? –Vilka kvällar är det dans?

Löjtnant Wickman, varsågod att starta projektorn.

...olika sammansättning och utrustning.

En kabelbilgrupp organiseras för linjebyggnad.

Ni ska bygga en kabel här mot IB–7, kontaktriktning 32–50.

Första träffpunkt: Det trädet. Linjebyggnad, marsch!

Trådarna dansas ut och läggs i så kallad skruv.

Linjebyggarna byter då plats ett steg varje gång.

Fy fan, vad uniformerna är fula. Nej, tacka vet jag jänkarnas.

Eller hur?

I ryggsäcken stoppas en skjorta...

...och ett par strumpor. Gör det!

Påse för reservproviant... Gör det!

Ylletröja... Stoppa ner den!

Ett fungerande sambandsnät är en förutsättning för bra krigföring.

Öberg...! Upp och hoppa. Slå arslet i taket.

–Spelar du fiol? –Ja, lite till husbehov.

–Det gör du? –Killarna kallar mig för Beethoven.

–Beethoven...! Trivs du med jobbet? –Ja, det är väl upp och ner.

Jag tänkte lägga av för ett tag sen. Ungarna kallade mig yrkesmördare.

De skämdes inför sina kamrater. Det var under Vietnamkriget.

Men nu är det lite mer ljummet.

Det är ju ett friskt jobb. Det är krävt på arbetsmarknaden.

–Kommer det här i tidningen? –Det vet jag inte än. Vi får se.

–Får jag följa med på manövern? –Jo, du kan åka med mig.

Jönsson måste säga till om klädseln. De slarvar med knappar och mössa.

–Ja, de är inte så noga. –Det ser för jävligt ut!

–Ska han bli general? –Nej, han är repgubbe som de andra.

–Han är polis i det civila, va? –Nej, han står i möbelaffär.

–Rätta till kuddarna. –Jaså...!

Kolla in, grabbar!

Nej, kolla, gubbar. Jävla Jonsson!

Att du var en sån jävel på brudar. Aj, aj, aj, aj, aj...!

Det var jag som fick stöta på där. Nej, han vet inget. Det är lika bra.

Jag har bestämt träff med honom imorgon.

Ja... Nej, då blir han bara spänd. Det är lika bra att inget säga.

Då skickar jag material imorgon. Okej... Hej då!

–Hur går det med markabruden, då? –Jag har inte träffat henne än.

Jaså, du. När det gäller brudar är det bara en sak som gäller.

Det är vitt vin och räkor. Sen är det kört. Jag lovar.

–Jag är inte så förtjust i räkor. –Nu snackar vi inte om räkor.

–Hej. –Hej!

Jag tänkte att vi kunde gå en sväng. Det är jättefint härnere. Kom då.

Kom, så går vi.

Du... Varför ville du träffa mig?

Varför...? Jag tyckte att du såg snäll ut.

–Löfgren har inte hittat på nåt, då? –Löfgren... Vilken Löfgren?

Den där killen med mustasch. Han snackade med dig på markan.

–Nej...! Vad skulle han ha gjort? –Om ni ville skämta med mig.

–Men varför ska vi det? –Inte vet jag.

–Du... Är du gift? –Nej. Är du?

–Ja, här bor jag. –Jaha.

Kan du inte hänga med upp på en kopp kaffe?

Jag vet inte. Jag kanske måste tillbaks.

Nej, inte än. Du har gott om tid. Det kan du väl göra ett litet tag?

–Du är väl inte rädd? –Nej.

Inte för mig. Jag är så liten. Du är så stor.

–Jag är inte rädd. –Kom nu!

–Vet i fan om jag vågar lira med dig. –Det är bara på lattjo.

–Vill du ha kaffe eller vitt vin? –Ja, tack.

–Jag har lite räkor också. –Ja, tack.

Förlåt. Det är lite primitivt. Jag bor bara tillfälligt här.

Lite musik kanske?

–Välkommen, då. –Hej.

–Varsågod. –Tack.

Kan du inte berätta om dig själv? Vad du gör och så där.

Njae... Det finns inte så mycket att berätta.

–Kommer du från Stockholm? –Ja.

Ta...!

Vad gör du på fritiden? Du måste ha nån hobby eller så.

Ja... Jag samlar telefoner.

Samlar telefoner?! Det kan man väl inte göra som hobby?

Ja... Gamla telefoner. Veterantelefoner.

De är väldigt fina.

Jag har... Den finaste jag har är en tidig Bell från 1880.

Sen har jag bland annat en bordsapparat...

...med centralbatterisystem från 1910 som är väldigt fin också.

–Jag undrar hur det går för Jonsson. –Den jävla Jonsson, vet du!

Det var ett jävla mök att vara het på gröten.

Tänk om en annan blev uppraggad så. Vad gött det skulle vara.

Jag har en automatapparat i plåt från 1930–talet med mikrotelefon.

–Har du ingen Kobra? –Näe.

–Tycker du att det är tråkigt? –Nej, bara konstigt!

Samla på telefoner. Det är så konstigt. Men intressant.

Ja... Du, klockan börjar bli mycket.

Jag måste nog sticka tillbaks innan de stänger grindarna.

Tack så hemskt mycket för vinet.

–Tack så mycket. Och räkorna. –Det var så lite så.

–Jävligt bra för somliga. –Vad menar du?

Killar i karriären, magsårssvängen, representation, övertid...

Komma bort från kärringen ett tag.

Det är likadant för arbetargrabbarna som har taskiga jobb.

Stå vid en jävla maskin och tänka på att ackordet inte går ihop.

De kan väl också få lite frisk luft?

Sluta innan man börjar gråta. Får vi lite kort?

–Det är en sak jag måste tala om. –Ja... Vad då?

Nej, det spelar ingen roll. Vi tar det en annan gång.

Jaha... Okej.

–Hej då. –Kom väl hem.

Hej då. Tack för ikväll.

–Hej. –Hej.

AIK...

–Hej. Är du vaken? –Ja.

–Vad har du gjort med brallorna? –Jag fastnade i taggtrådsstaketet.

–Vilket staket? –Runt området.

–Varför gick du inte genom vakten? –Klockan är över tolv.

Grattis, Jonsson! Det är ständig nattpermis.

Givakt...!

Överstelöjtnant! Första kompaniet.

–Givakt...! God dag, soldater! –God dag, överstelöjtnant!

Manöver! Innan vi skiljs åt vill jag hälsa er välkomna.

Vi hoppas att allt fungerar.

För att fullfölja er uppgift i strid måste ni vara välutbildade.

Ta därför väl vara på er repetitionstjänstgöring i fred.

Det kan rädda ert och andras liv i krig.

Jag kommer personligen att följa övningen.

Vi ses på barrikaderna!

Så jag säger: På återseende! Börja övningen.

Ja, överstelöjtnant. Uppsittning!

Vad gör du? Du bryter ju kolonnen. Du kan inte bara sticka härifrån.

Det är inte bra att hetsa upp sig. Hur har du det med magsåret?

–Tack och adjö! –Skynda på lite.

Här, du. Fy fan! Ta det lugnt nu. Det här är inte kronas prylar.

Jag har en telefon som går upp till Guds tron

Och när man ringer på så svarar han hallå

Hallå, hallå, Hallå! Vem är det som ringer på?

Är det Frälsningsarmén som är här som undrar hur det är?

Jag har kastat alla sorgerna bakom min rygg!

Och jag ser dem inte mer!

Upp med hakan, Larsson!

–Vilket jävla plockepinn! –Hur fan kör du?

Nu är de jävligt härskna!

Några kabeltattare har kört in i tolkande trupp, kom.

–Personskador, kom? –Skrubbsår och stukad tumme.

–Kan det vara våra gubbar? –Det skulle inte förvåna mig.

–In med dig för fan! –Varför ska jag vara inne?

Därför att du ska hålla upp!

Men gå inte in allihopa i tältet! Nån måste ju hålla i också.

Jag har den! Jag har hittat den!

Snart kommer resten här nu, då. Larsson, titta vad duktiga vi är!

Håll den upprätt åtminstone!

Jag skulle ha rest med Vivan och Svenne till Mallorca istället.

Larsson, det passar inte! Vänta, vi tar bort den här.

–Ta bort den och sätt i den här. –Här kommer grejer. Prova den.

–Passar det bra nu, då? –Åhej...! Åhej...!

"Hej. Har du nåt särskilt för dig?" "Ge fan i mig, säger jag."

Han blir jävligt förbannad och går fram till en polis under ett träd.

"Ursäkta. Jag har blivit antastad av fyra karlar på en halvtimme."

"Ja, vad har du i vår park att göra?"

Gustafsson och Tallroth, vi ska bygga linjer till ett värnkompani.

–Varför ska det drabba mig jämt? –Det drabbar oss alla. Följ med.

–Ska vi hålla maten varm, Tallroth? –Kyss dig i röven!

Du kunde ha hittat en annan väg än den här.

–Nej, det här borde vara... –Gustafsson bär bara stången.

Vad fan. Jag har slitit som ett djur.

Det är inte så jävla lätt att hänga upp trådar i träd.

–Vila lite. Det blir jobbigt sen. –Jag ska pissa.

En och annan observatör. Just nu är det eldpaus.

–Kärleksbrev? –Nej. Jag skriver till morsan.

Jaså. Jag trodde att du skrev till den där markabruden.

–Kan jag skriva till henne? –Visst, kan du göra det.

Tjejer gillar när man skriver. De blir skitglada, vet du.

Jag ska hjälpa dig. Kärleksbrev är min specialitet.

Det ska börja lite galant och fint.

–"Älskade..." Vad heter hon? –Jag vet inte.

Nähe... Stryk det då. Nej, vänta. Det går bra.

Vi kör så här: "Älskade..." "Min älskade..." Så kör vi.

"Min älskade vän, jag sitter här ute i buskarna med korkade kompisar."

Utom Löfgren alltså.

"Jag tänker på dig och dina ögon som är som brunnar."

–Det här är alltså stabsplatsen. –Det är svårt att se.

Det ska inte kunna ses.

Det är maskerat för att inte flygplan ska kunna upptäcka var vi är.

Du går vidare i den stilen. Förstår du? Lite poetiskt.

"Jag ser dig framför mig..."

Nåt i den stilen och sen avslutar du med "din älskade Helge".

Det kommer att göra susen. Hälsa från mig också.

–Hejsan! Vad blir det idag? –Pyttipanna.

–Kungens pyttipanna. –Det låter gott.

Ja, vi får väl se. Nu talar vi inte mer om det.

Ös på ordentligt. Jag är hungrig. Och så åtta renat och lite starköl.

–Tar du rikskort? –Festligt.

–Bara krigskort! –Helfestligt.

Det konventionella sättet att kriga är ganska outslitligt.

Men om det nu ska vara så bra med försvar–

–varför tar ni inte in eliten? Låt tjejerna göra värnplikt.

–Kvinnor är bra i många lägen. –I köket kanske?

Nej, kvinnor kan göra en stor insats. Vi kan redan få kvinnliga officerare.

Men i stridslinjen är det kanske inte alltid så lämpligt.

Varför inte? Kvinnan lever längre. Kvinnan är segare.

Kvinnan lever längre kanske för att hon inte är i stridslinjen.

Men visst vore det trevligt.

Många tjejer skulle vilja vara med och leka här.

För oss är det inte lek. Det är skillnaden.

Linjebyggnad, marsch!

–Ja, ja, ja...! –Marsch pannkaka.

Nu tar vi vänster här.

Sen... Ska vi gå till höger? Nej, det går inte.

–Vart fan ska du gå? –Vänster under det trädet.

–Jonsson, fästpunkt. –Ja.

–Och så lite höger. –Fy fan, grabbar!

Och så lite vänster här. Vänster.

–Ni kan ta av er utrustningen. –Du hjälper mig, va?

Ner med fanskapet här. Så där.

Kan du ta och provringa, Tallroth?

–Adam Bertil, kom. –Kan jag få herrtoan på Järntorget?

–Vad är det för civilt skitsnack? –Adam Bertil till Caesar David.

–L:1 färdigt. –Uppfattat. Klart slut!

Jaha, Öberg. Då fäster du där. Så fäster du här.

Sen så fäster du här. Och sen framåt i den riktningen.

–Är du gift, Jonsson? –Näe...

–Det har inte blivit av. –Nähe.

–Ska du ha? –Nej, tack.

Jag polade med en växeltjej ett tag, men morsan och hon kom inte överens.

–Morsan...? –Ja. Jag bor hemma hos morsan.

Men vad fan, Jonsson. Bor du hemma hos morsan?

Det är inget fel på morsor, men du vet ju hur de är.

Vad är det för äckliga plåtlådor som de äter ur?

De flesta använder papptallrikar, men det får de bekosta själva.

–Smakar det gott? –Det är fint käk. Näringsriktigt.

–Vad sägs om lite paté? –Det som är så gott!

Med cornichoner till. Jävligt goda!

Tallrikar. En Bourgogne 74? En slottstappning...

–Vill du känna på den? –Jajamän!

Den är lite kall, men det får väl gå. Fan, man ska ha korkskruv.

Jävla svin! Fan, vad de ordnar för sig.

Vi tar oss en liten dragnagel till innan det går igång på allvar.

–Vi skiter i kapsylen. –Släng den åt helvete.

–Skål! –Titta här. Hjortfot!

Stigfinnaren hälsar på. Hej, lilla gullet!

Enligt reglementet ska tältlådan stå där och en vattenhink där.

Snygga upp lite. Det ser för jävligt ut!

–Javisst, löjtnant. Det ska vi ordna. –Herr Larsson kan inte reglementet!

Jaha. Då fick man för det också.

Men ställ undan den där jävla lådan. Det ser ut som en svinstia härinne.

Kan du inte reglementet, Larsson?

–Herr Larsson kan inte reglementet! –Lägg av med det där.

–Det är inte särskilt roligt. –Det måste vi fira.

–Hemvärnet är tydligen på gång. –15–åringar och en fanjunkare.

Låt dem leka sitt jävla krig.

–Har ni grävt skyddsgropar? –Nej, vi tänkte få plats i din.

I din lilla fina grop!

Gör en stor jävel för vi har mycket bagage.

Vi kan ha grop–sex!

–Nu tar vi pöjken, Tallis. –Skål på dig!

Herr Larsson har ingen sup.

Till eldställningarna! Vi ska ge de jävlarna.

Här är en...! Ge dig! Jag har honom.

–Lägg av...! –Stopp, stopp, stopp!

–Larsson, du har fångat kocken! –Får man inte pissa i fred?

Vi plågar den jäveln! Vad blir det för käk imorgon?

–Vad ni vill! Vad ni vill! –Slottsstek och glass.

–Skjut den jäveln så lägger vi oss. –Vilka hårdingar!

Har du aldrig hört talas om gröna baskrarna?

Vänta, det är en fälla.

–Jonsson...! –Okej, sir.

Det var synd. Han var hyvens. Men frihetskampen fortsätter.

Nu är den där kockfan igång igen.

Ja, det är ett jävla rantande. Han har tydligen blåskatarr.

Upprätta en sambandsplats i Tvetaberg för en cykelskyttebataljon.

–Alla är ute, tror jag. –Kellys hjältar är väl kvar?

–Vilka är det? –Kabelbilgruppen.

–Ta dem, då. –Ja, chefen.

–Var är gruppchefen? –Larsson...!

Det är Larsson. Larsson...!

Larsson! Akta mitt kaffe här.

Ni ska omgruppera till söder T i Tvetaberg. Repetera!

–Söder T i Tvetaberg. –Verkställ!

–Det måste vara här. –Eller där.

Du håller ju kartan upp och ner.

–Här är det. Det är in här. –Det finns ju ingen väg!

–Här är det. –Hur vet du det?

–Det känner jag på mig. –Det är ingen höjd här.

"Ingen höjd här!" Hur ska vi se det? Det är ju kolmörkt. Här är det.

Det kan vara det andra T:et.

–Var ska ni ha tältet? –Här.

–Adam Bertil från Kalle Z, kom. –Adam Bertil, kom.

Vi har en cykelskyttebataljon här. Var blev sambandsplatsen av?

–Den upprättades i natt, kom. –Inte i Tvetaberg.

Vi har 400 man som ska ha frukost. Vi har tre chokladkakor. Vad göra?

–Hörbarhet nolla. –Hörbarhet nolla, klart slut.

Vad fan är det frågan om? Är ni alldeles från vettet?!

Vem är det som för befälet? Kom och titta här.

Vad springer du här och gapar om?

–Är det en golfbana? –Javisst.

–Bilen ska bort omedelbart. –Jag sa ju att det var fel.

–Följ med så ska vi rapportera detta. –Vi flyttar tältet inom fem minuter.

Lugn, lugn, lugn...! Bara lugn. Kan man lösa ett dagkort?

Adam Bertil, kom.

–Fan, det är två T i Tvetaberg. –Jag sa ju det igår.

–Tala högre, Jonsson. –Adam Bertil, kom!

–Den är död. –Nej, den är död.

–Jag kan gå och ringa. –Ja, men gör det då.

Sug i, grabbar. Jag slår på hålet härborta så länge.

–Var vill du ha dem nånstans? –Här ska de ligga.

De är här nånstans.

–Förlåt. Var finns det en telefon? –Det finns en där i baren.

Får jag låna telefonen ett tag?

–Lösen, kom. –Lösen: Kalle David.

–Gaslarm. Repetera, kom. –Gaslarm. Uppfattat, kom.

–Hörbarhet etta. Högre, kom! –Gaslarm. Uppfattat, kom.

–Hörbarhet tvåa. Högre! –Gaslarm...! Uppfattat!

–Vilka typer däruppe. –Hur gick det, då?

De snackade om gaslarm. Vi måste nog sticka tillbaks.

Gaslarm?! Uppsittning!

–Är kabelbilgruppen tillbaka? –Ja, det verkar så.

Vem fan har lagt strumporna direkt på kaminen?

Hur var det i Tvetaberg, då?

Ni får ta post vid vägen. Klarar ni av det?

–Verkställ. –Ja, löjtnant!

Ja, här har du killarna...

...som underhåller bilarna så att de inte går sönder.

Här har du signalrep och tygrep.

–Vi måste göra en postlista. –Ska vi gå på post också?

–Det kunde man ge sig fan på. –Men vet ni vad vi gör?

Vi hyr en sån här jävla ABAB–vakt som kan gå och snurra batong.

Vi skramlar till hans slantar. Det kan inte bli så mycket.

Han kan få svart för fan. Vad säger reglementet om det?

–Hur fan ska jag kunna veta det? –Herr Larsson kan inte reglementet!

Lägg av med skitsnacket! Det är inte särskilt roligt.

Tidningen vill visa lite uppskattning för att du har ställt upp så mycket–

–och bjuda dig på middag nån kväll.

Tack. Det skulle vara trevligt.

Tänk dig ett gott bad, massage och lite grejer nu.

Ja, och lite galanta damer. Det skulle sitta som en fläskläpp.

Fan, vi skulle gå på stadshotellet. Det är ju piglördag för fan.

Vi får fan inte permis till det.

Krig är krig för fan...! Vi intar stadshotellet.

Va...? Vi gör det. Vi skiter i det här. Rullen!

Vi utgår till stadshotellet ikväll. Öberg? Tallroth är självskriven.

–Jonsson? Gustafsson? Vi tar bilen. –Ska ni bara smita?

–Kan du ordna permission? –Nej.

Men då kan Larsson sitta här och uggla.

–Jonsson, ta dina pinaler. –Vad ska ni göra?

Vad ska vi göra? Beställa bord. Det är onsdag för fan, Larsson.

Häng på, Jonsson.

–Där är en. –Ja.

–Ja, det var stadshotellet. –God dag. Det är direktör Löfgren.

God dag. Vi har för avsikt att hedra restaurangen med ett besök ikväll.

Direktör Löfgren... Jaha. Sex personer. Välkommen.

Jonsson, vi utgår.

–Jävlar, ikväll är jag starkast! –Lite fett på nålen skulle sitta.

–Får jag låna din rakapparat? –Ta tandborsten också.

–Du får flytta hem till mig sen. –Bussigt! Förlåt att man finns.

–Har nån snott min ena strumpa? –Du hänger väl med, Larsson?

–Det är ingen som märker nåt. –Den andra, då?

–Adam Bertil, kom. –Adam Bertil från Urban Urban.

Broarna vid Forsa bruk och Alminge är sprängda, kom.

Forsa bruk och Alminge. Okej.

–Det heter slut, kom. –Jag vet det.

Jävla idioter!

De har sprängt broarna Forsa bruk och Alminge.

Forsa bruk...och Alminge.

–Fientligt flyg har sprängt bron. –Nej, det har de inte alls!

–Jag ser bron. Den är hel. –Bron är sprängd!

–Jag hörde det. Men vi måste över. –Ni får ta en annan väg.

Nej, det går inte alls. Det är ju flera mil!

–Det blir bara en massa bråk. –Nej, men...!

Det är jag som har ansvaret.

–Ska vi ta matt eller blank, gubbar? –Ta blank.

–God afton. Förlåt. Var det beställt? –Direktör Löfgren. Sex personer.

–Det var här. –Tackar.

–Jag hoppas att det blir bra. –Ja, tack.

Det gjorde du bra, Löfgren.

–Ska du gå in? –Tack.

–Ska du sätta dig bredvid mig? –Det kan jag göra.

–Matsedeln. –Tackar.

Vi hade väl tänkt oss SOS, grabbar? Smör, ost, sill, akvavit och starköl.

Om vi kan få suparna direkt. Vi är tvärtörstiga liksom. Verkställ!

Ta det vackert med brännvinet så slipper vi skämmas.

Där är hon från tåget. Vad hette hon? Doris.

–Fem sjysta damer! Kvällen är räddad. –Du, den ljusa där ska jag ha.

–Känner du repgubbarna därborta? –Ja. Vi hade sällskap på tåget.

Gud, vad söt han är med skägget!

–Ja. Vad ska vi dricka nu, tjejer? –Ska vi inte ta in en flaska rosé?

Eller han med mustaschen.

Vad du är på alerten, då! Jag blev fnittrig av vodkan.

Nu svingar vi in den här.

–Ska vi ta hela? –Ja, för damer i fält.

–God afton. Var det beställt? –Wahlgren. Två personer.

Vad i helvete? Där kommer Beethoven och markabruden.

–Vad är det här, Larsson? –Kapten, jag...

–Jag är verkligen ledsen. –Bjäbb, bjäbb, bjäbb!

Jönsson, varsågod och sitt ner. Uppträd som folk, Larsson.

Vi tänkte så här... Nu har vi legat ute i busken i två veckor.

Och pangat och krigat och varit jätteduktiga.

Vi har ätit konstigt militärkäk.

Inte gör det nåt om vi hoppar in här och känner oss som vanligt folk?

Men jag begår tjänstefel om jag inte rapporterar.

Ja, men alltså... Vi kom här och passerade förbi.

Vi slank in lite elegant för att få en matbit.

Ingen kommer att märka det. Eller hur, Jönsson?

–Okej, då. Men inte ett ord till nån. –Jag visste att Jönsson var vis!

–Får vi bjuda på nåt? –Min bordsdam väntar.

Förlåt, jag vill inte vara ofin. Är det inte hon som jobbar på markan?

På markan? Nej, inte alls. Hon är journalist.

Det var som fan! Jonsson? Där fick du så du teg.

Och som vanligt på onsdagar är det varannan damernas.

Kommer du från Stockholm? Kommer du från Stockholm?!

–Är du från Göteborg? –Varför tror du det?

Jag är infödd stockholmare. Det hör du väl?

Nej, jag bara skojar. Mitt hjärta klappar för blåvitt.

–Spännande. –Ja... Där.

–"Rapport från en repgumma." –Ja. Det är väl fyndigt?

–Hej. –Hej!

–Får jag slå mig ner? –Javisst.

–Hur har du haft det? –Bra.

–Är du journalist? –Jaha. Har Nisse skvallrat?

–Nisse...? –Kapten Jönsson, då.

Ja, han sa det.

Jag hade tänkt tala om det tidigare, men det blev inte så.

Men varför jobbade du på markan?

Det var bara en idé jag hade. Det var kanske inte så bra.

–Känner du dig lurad nu? –Nja...

–Tack för sist. –Tack själv. Det var jättefint.

–Tycker du det? –Ja.

Sidan elva. Läs där.

–Är det jag som samlar på telefoner? –Nej...! Hur kan du tro det?

Det gör väl alla människor? Klart att det är du, dumbom!

Det är fint skrivet. Jag har inte tänkt på att det är så.

Vad fin du är.

–Vad heter du? –Agneta. Du, då?

Löfgren. Direktör Löfgren. Kalla mig direktören.

–Jag menar i förnamn. –Jaså... Oskar.

–Mysigt det luktar om dig. –Halm, bruna bönor och skit.

Jag tycker att du luktar mysigare.

Jag måste få visa min självlysande klocka.

Kom över till vårt bord så bjuder jag på en pruttare.

–Jag ska fråga. –Ja. Kom.

Fientligt anfall väntas under natten. Beordra högsta stridsberedskap.

–Ja, chefen. –De ger sig inte.

Det är kvällens sista dans.

Vi tackar så mycket för ikväll och ha en trevlig kväll.

–Ådalen. –Ja, men det är ju...

Det är väl länge sen?

Jag säger bara en sak. Ådalen, Nisse.

–Lösen...? –Päronsoda.

–Larva dig inte. –Paltbröd!

Med fläsk. Passera!

Ändstation och avslutning...! Avstigning för samtliga passagerare!

Ner med stegen.

Så, ja. Den här vägen. Kom igen!

–Nu kommer jag...! –Hjälp damerna, Öberg.

–Nej, men Börje lilla...! –Är det nån av damerna som...?

–Vad fan är det här?! Larsson! –Ja, löjtnant.

Det är högsta stridsberedskap. Ni kommer hit med civilister!

Vi ville bara visa damerna hur det är ute i busken.

Håll käften på dig nu, Löfgren! Du har saboterat från början.

Jag börjar tröttna på ditt gnällande. Varför är det här så märkvärdigt?

–Käften! Högsta stridsberedskap. –Avbryt mig inte, Wickman.

Gå och sälj några bäddsoffor. Ser du inte att vi har dambesök?

Här kommer lilla Nisse. Titta!

Kan vi få ett kvitto?

Javisst... Skriv krogen. Skogen.

Hej, allihopa... Tjena, Wickman.

–Fan, Jönsson. Du är ju full. –Ådalen, Wickman.

Minns Ådalen, Wickman. Vi är de besuttnas redskap.

–Eller hur, Jonas? –Ge honom bara.

–Har du lite eld? –Eld...!

Vi ger oss...! Vi ger oss!

Gud, vad karlar är barnsliga!

Helge...? Mammas lilla krigare!

Stortå, tåtå, tåtilla, tillenessa, liss...

Tuppa...?

Text: Johanna Svensson www.sdimedia.com