Original subtitles

Ja, älskling.

Jag tar en dusch.

DU STÅR PÅ TUR

Erik Harson verkar vara hemma.

Ja. Jag hörde att han lämnade sin fru för en collegestudent.

Han kanske bor här på heltid nu.

Så hemskt.

Vi är så isolerade här uppe. Det kan vara trevligt med en granne.

Jag antar det.

-Jag gör det. -Okej.

Underligt.

Vad?

Det är öppet.

Det ser inte ut som om nån har varit här.

Slår vad om att hantverkarna lämnade dörren öppen förra gången de var här.

Jag hämtar matvarorna i bilen, och fixar den öppna spisen.

Dina föräldrar är ganska rika, va?

Jag antar det.

Pappa pensionerades från KPG i fjol och han fick ett galet avgångspaket.

KPG?

Som i försvarsentreprenören?

Ja.

Men han jobbade med marknadsföring.

Hurså?

Är det ett problem för dig? Att äta middag med fascister?

Nej. Nej. Jag vill träffa din familj.

Jag hoppas att det innebär att det finns fin sprit hos er.

Förmodligen inte. Min mamma tar mediciner.

Kan vi stanna nånstans och köpa lite, då?

Det borde vi göra. Bra idé.

Ja.

Jag tände i öppna spisen.

Förlåt. Hur är det?

Var du där uppe nu?

Nej, jag var i källaren.

Hörde du det, precis nu?

Hörde vad?

Jag hörde fotsteg.

Jag tror att det är någon i huset.

Är du säker?

Paul, vi måste ut härifrån!

-Aubrey. -Skynda dig!

Nej. Gå ut, du. Jag tittar där uppe.

Du följer med mig ut!

Bara ett knarrigt, gammalt hus.

Paul! Det är någon där uppe!

Jag tar den med mig. Okej? Nöjd, nu?

Nej!

Vänta där ute. Jag kommer strax.

-Var försiktig! -Jag ska.

Hallå?

-Crispian! -Pappa.

Du skrämde skiten ur mig!

Ja.

Herregud.

Inte för att få en dålig början, men varför står mamma där ute och gråter?

Herregud. Följ med.

Hej.

Hur är det?

Crispian och jag tittade i alla rum på övervåningen.

Det är ingen där.

Herregud.

Jag är så dum.

Förlåt, älskling.

Nej, nej.

-Du skäms. -Nej, då.

-Du måste vara Erin. -Ja.

-Trevligt att träffas. -Detsamma.

-Kul att ni kunde komma. -Ja, tack för att jag fick komma.

Kom hit.

Det är ingen fara.

Vi köpte whisky.

Kom in nu.

Vi kommer strax.

Vad händer?

Jag... Fråga inte. Jag vet inte.

Köpte han stället för att renovera det?

Ja.

Det är hans pensionärsprojekt,

nåt han kan jobba på, men hittills har han nog bara

betalat andra för att jobba på det.

Hallå!

Du har sönder sängen. Den är hundra år gammal.

Förlåt.

Dina föräldrar verkar schysta.

För att vara rika. Du har tur.

Jag antar det.

Nej, det har du verkligen.

Du anar inte vad de flesta skulle ge för att ha såna föräldrar.

Vad nu det betyder.

Kom hit.

Kommer dina syskon hit imorgon?

Ja. Imorgon är det mina föräldrars bröllopsdag.

35 år, kan du fatta?

Nej, det kan jag inte.

Jag ser fram emot att få träffa resten av din familj imorgon.

De är verkligen speciella.

Det var längesen vi alla var tillsammans,

så det blir intressant.

Varför det?

Du får se.

-Inte personligen? -Det är galet.

-Inte personligen. -...som svartvida videor.

Ni har sett dem. Ni har sett filmerna.

Jag har sett dem. Men när de står upp

är de långa, och om de har en baby...

Det är som kängurur som slåss mot gentlemannen Jack.

Allvarligt.

-Vriden och lockig. -Ja.

-Hej. -Hur är det?

-Gomorron. -God morgon.

-God morgon. -Hallå, kompis.

Har du sett kängurur slåss?

Sluta!

Okej, okej.

-Kelly? -...uppe på svansarna?

Okej.

Slå mig inte.

Sluta. Kom igen.

-Mes. -Nej.

Du slog mig nästan i ansiktet.

Crispian...

Pussa honom inte. Pussa inte min fru. Det är oförskämt.

-Tack. -Så äckligt!

-Så sjukt. -Kom hit och pussa mig.

-Förlåt. Han är din bror. -Ja.

Jag får inte pussa din bror.

Som när du var liten. Du skulle ha sett honom.

-Nej. -Jaså?

Ja. Han var som en liten sömnig, knubbig ängel.

-Verkligen? -En liten kerub.

-Ja. -Jag var jämt lite knubbig.

-Han säger lite knubbig. -Jag har ett runt ansikte.

-Ja. -Jag är inte tjock.

Precis. Det gör honom inte tjock.

Nej, du är jättefin.

Allt fettet gör honom tjock.

-Okej. -Döm inte efter hans ansikte.

Jag är inte tjock.

Hej.

Hejsan.

Jag undrar bara om du behöver hjälp här med någonting?

Jag tror att jag klarar det.

Okej.

-Nej, Erin? -Ja?

Mjölken är slut.

Okej.

Kan du gå till grannens hus och höra om han har lite?

Han heter Erik.

Okej.

Jag kommer strax.

Hur ser detta ut, Drake?

Jättefint. Fin färg.

-Ådringen är ju fin? -Ja.

Men den här ådringen vet jag inte.

-Vad händer här? -Arbete.

-Hej, älskling. -Pojkar.

Så gulliga ni är.

Kan du hålla i den?

Är ni redo?

-Fint. -Var med, Erin.

Nej, din mamma bad mig gå till grannen

och höra om vi får lite mjölk.

-Verkligen? -Ja.

-Okej. -Jag är snart tillbaka.

-Det låter likt er mor. -Ja.

Börja inte. Börja inte bråka med mig.

Jag ska titta till Kelly nu.

Det är så snyggt, pappa.

Tack, Drake.

Hur gick det med stipendiet?

Inte så bra.

Inte?

Nej.

Det var många sökande i år, och...

Jag har inte precis publicerats nyligen.

Det finns de som inte har publicerats

som får stipendiet.

Stäng dörren.

Var hittade din bror den där tjejen?

Jag vet inte. En elev? Före detta elev?

Nuvarande elev.

Slår vad om att hon är irriterande.

Hennes accent är så skärande.

Sluta, älskling.

Nej, jag... Jag känner inte för det nu, okej?

Ge mig inte den blicken.

Har du några Vicodin?

Ja. De är i min handväska.

Hallå? Är det nån hemma?

Aimee!

Hej, mamma!

Åh, älskling.

Titta på dig! Du är så vacker.

Tack. Jag har gått ner lite.

Du är jättefin.

-Tack. -Du måste vara Tariq.

-Ja. Trevligt att träffas. -Detsamma.

-Min lilla Felix. -Hej, mamma.

Det här är Zee, min flickvän.

Zee?

Med två E. Z-E-E.

Oj, det var ju unikt. Trevligt att träffas, Zee.

Kom in, alla. Kom in.

Var är Crispian? Tog han med den nya flickvännen?

-Detta är min kille. -Hej.

-Crispian. -Hur är det?

-Du måste vara Erin. -Ja.

Jösses, så söt du är!

Tack så mycket!

Hej. Kul att se dig.

-Erin? -Ja. Kul att träffas.

Detsamma. Jag har hört talas om dig.

Zee, eller hur?

Erin, jag vet.

Hallå, var är min prinsessa?

Pappa!

Detta är min pojkvän, Tariq.

-Hej. Hur mår du? -Trevligt.

-Välkommen. -Tack.

Vem vill ha ett glas vin?

-Jag. -Jag tar gärna.

Jag tar hand om det nu, då.

-Felix. -Pappa.

Jag vill bara att ni alla ska veta

hur mycket det betyder för oss att ni är här. Så...

Tack för att ni kom.

Hon är så söt. Jag är kär.

Låt oss be.

Käre himmelske Fader,

vi tackar dig för maten.

När våra själar med livets bröd

och hjälp oss att göra vår del, med vänliga ord

och kärleksfulla handlingar. Amen.

Amen.

Och tack till mamma och pappa.

För att ni har samlat allihop.

Nöjet är på vår sida.

Jag älskar dig också.

Tariq, vad arbetar du med?

Jag är filmskapare.

-Verkligen? -Oj!

Ja. Han är verkligen skicklig.

Jag känner ingen filmskapare. Det är så...

-Vi är inte så många. -...intressant.

-Jag har bara gjort... -TV?

Inte TV. Jag har bara gjort en dokumentär

för Clevelands underground-filmfestival, 2008.

Vad är en underground-filmfestival?

Visar de filmerna under jord?

Nej, nej. De visar dem ovan jord, men...

Det är intellektuellt. Intellektuella filmer.

En intellektuell filmfestival?

Gör du reklamfilmer? Det är min favorit.

-Nej, han gör inte det. -Nej.

-Varför inte? -Det är ju höjden

av filmkonst, nu för tiden.

Kort och slagkraftigt,

så man måste vara full av idéer.

-Därför ser jag på tv nu. -Det är bara så...

Jag ser... Reklam är bättre än tv-serier, nu.

Men han gör ju dokumentärer, så...

-Det är annorlunda. -Ja, men jag...

Jag har nog sett dokumentära reklamfilmer.

De måste nog inte vara begränsade till nån speciell sak.

Det är inte...

Jag menar, det med svältande konstnärer har jag aldrig fattat.

Jag tycker bara att du bör överväga det, Tariq.

Visst.

Det är inte rättvist!

-Ge mig det. -Det var mitt.

Din tjuv.

Erin, går du fortfarande i skolan?

Ja, sista året. Jag avslutar magisterkursen.

-Så bra, för dig. -Vilket ämne?

-Litteratur. -Oj!

Var du Crispians elev?

Ja. Men inte nu längre.

Inte nu längre.

Hon var min assistent, men vi avbröt det,

eftersom vi ansåg att det var olämpligt.

Det är lite oprofessionellt.

Vad?

Vad sa du?

Det du just sa. Vad var det?

Om vad?

Du sa att det var oprofessionellt.

Nåt mer du ville säga till mig?

Nej, jag höll bara med dig.

Du höll inte med mig.

Jag menar. Vad... Sa inte han att det var oprofessionellt?

Titta inte på henne. Jag sitter här.

-Crispian. -Vad är det?

Vi äter middag nu.

Och jag har ett samtal med min bror.

Ville du säga nåt, för jag känner att...

Vad är... Jag vet inte vad du vill.

Du är inte rätt person att döma mina moraliska beslut.

Vem säger att jag dömer dig?

Jo, med din blick. Jag är less på det.

En stor semantisk konversation.

Hela tiden du har varit här, har du plågat mig

och jag tänker inte tåla det mer. Jag är less på det.

-Du är så avundsjuk på mig. -Avundsjuk, på dig?

Pojkar? Måste ni ta detta vid middagsbordet, just nu?

-Snälla... -Nej, mamma. Det är okej.

Är jag avundsjuk på dig?

-Det har du jämt varit. -Vad har jag gjort?

-Vem har jag varit avundsjuk på? -Jag tjänar mer än du.

Varje gång vi äter middag så måste ni bråka.

Paul, kan du säga till pojkarna?

Crispian, din mamma är upprörd.

Vad fan är det?

Titta i spegeln!

Du ser ut som Elefantmannen.

Vad kan du inte? Vad kan du inte tro?

Tala om för mig vad du inte kan tro.

Vad kan komma ur din mun som är det minsta intressant,

eller av något värde?

Jag har fått nog.

Herregud!

Crispian!

Hjälp mig få upp henne. Vi måste ut härifrån! Aimee, nej!

Ner, mamma! Bort från fönstret!

Drake!

Herregud!

Hur är det med honom?

Herregud!

Ner, Aubrey!

Ner, ner!

-Håll er nere! -Ner, ner!

Bort från fönstren. Ner!

Crispian! Ta Drake, och kom hit.

Drake! Ligg kvar!

Kan nån göra nåt?

Nej, nej. Det är okej.

Titta på mig. Du kommer att bli bra.

Håll er nere. Vi måste larma.

Vi kommer att dö, allihop!

-Ingen signal. -Samma här.

Inte jag heller.

-Har nån fått nån signal här? -Konstigt,

jag fick det förut. Jag använde mobilen, idag!

-Pappa! De har stört ut signalerna. -Kan nån ringa?

-Vadå? -Mobilblockerare.

Det är olagligt, men de finns på nätet för 30 dollar.

Felix, din skumma jävel!

Varför säger du så?

Jag försöker bara hjälpa.

Ingen överraskning att du håller på med skumma grejer.

Herregud! Vi kommer att dö! Herregud!

Crispian! Ta din bror

och bär ut honom ur rummet!

Snabbt, snabbt!

Ta tag i stolen.

Stick ut härifrån!

Täck ansiktet och spring!

Håll dig nere! Nu!

-Aimee, nu! -Ta stolen! Sätt fart!

Aubrey? Aubrey?

Aubrey, Aubrey.

-Nej, jag kan inte! -Jag är här. Det kommer gå bra.

Kom. Nu springer vi! Redo?

Spring!

-Vi måste dra ut den, va? -Ja.

Kan nån dra ut den? Dra ut den!

Nej, bryt inte och dra inte.

Kan du lägga händerna försiktigt på såret? Så ja.

Andas!

Nej, nej, låt bli.

-Nej. Sluta! -Förlåt.

Tabletter, älskling! Nu! Jag måste ha nåt!

I väskan. Kan nån ge mig väskan?

Rör det inte!

Fan!

Håll kvar händerna!

Nej, låt bli!

Sluta!

Herregud. Vad händer med oss?

-Vad fan är det som händer? -Ingen jävla aning.

Pappa, ser du nån?

-Nej, gör du? -Nej.

Vi måste göra nåt! Nån borde gå ut till bilarna

-eller hämta hjälp! -Nej! Vi kan inte gå ut!

Mamma, det är enda sättet att få slut på det.

Den som springer snabbast.

-Vem gör det? -Jag.

Jag är snabbast, men jag har en jävla pil i ryggen.

Din axel har väl inget att göra med dina ben? Jag är snabbast.

Han har en jävla pil i ryggen!

Skrik inte åt mig, Kelly!

Hur vet du något om det

om du aldrig springer, fetto?

Jag är inte tjock längre! För helvete!

Håll käften!

Jag är snabbast! Ni ger aldrig mig äran för något!

Det handlar inte om det. Ingen behöver springa.

-Vi måste stanna här. -Ni tror inte på mig!

Vi vet inte hur många det är där.

Älskling, vi tror på dig. Det gör vi.

Jag kan springa 4,8 km på 23 minuter.

Jag gör det.

Nej, Aimee! Nej!

Aimee, du klarar det. Jag tror på dig, okej?

Du måste bara ta dig dit där du kan ringa efter hjälp.

Zee, hjälp mig flytta detta. Vi flyttar undan bordet.

Felix!

Jag klarar det, pappa.

Ner!

Vi öppnar dörrarna i sista sekunden.

De väntar sig inte att nån ska springa ut.

Hjälp oss! Hjälp mig!

Aimee! Hjälp mig! Älskling!

Vad hände? Vad hände?

Aimee!

Herregud. Mitt barn!

Herregud. Herregud. Nej!

Herregud!

Nej. Herregud.

Erin!

Vad gör du?

Vi måste se till att alla dörrar och fönster är låsta.

Vadå?

Vad sysslar du med?

Om man sms:ar nödanrop får vissa ställen ett röstmeddelande.

Med bara en stapel kan man sms:a. Kom igen!

Det är värdelöst.

Jag fortsätter att försöka.

Den andra våningen är klar.

-Säkrare än här nere. -Aubrey, kom.

-Kom nu, kom. -Nej.

-Åh, Gud. Nej. -Jag tar upp henne.

Bra idé.

Drake, vi måste ta hand om axeln.

Behövs inte. Jag kan inte känna den längre.

Är du säker?

Rör inte det.

Vi ska klara det, allihop.

Vi måste täcka för och låsa alla fönster.

Jag har aldrig sett dig agera så här.

Det är en unik situation.

Nån behöver fortfarande gå ut och hämta hjälp.

Nej, vi borde stanna här och låsa överallt,

och vänta tills polisen kommer.

Vi borde ju hänga ut en text med SOS eller så, där uppe.

Ja, bra idé. Jag tar ett lakan från sängen på övervåningen.

Vi är nästan där. Kom.

Stanna hos mig.

Jag måste titta till barnen.

Ur vägen! Flytta dig!

Åh, herregud.

Mamma.

DU STÅR PÅ TUR

Nej. Nej! Nej! Herregud!

Nej! Aubrey!

Nej!

Jag måste gå till henne. Jag måste!

Pappa, pappa. Nej. Stanna här.

Stanna här nere, hos oss.

Varför skulle nån göra detta?

Herregud!

Herregud! Hjälp mig!

Jag har...

Kelly!

Nej, Drake!

Drake!

Kelly!

Helvete!

Vad hände?

Hjälp!

Kan nån hjälpa mig?

Hjälp mig!

-Kan du hämta en trasa? -Ja, okej.

Vi kanske borde försöka springa. Kelly kunde ju det.

Åtminstone till en bil eller så.

Jag tänker försöka. Ni stannar här.

Nej, vänta. Jag följer med. Zee, håll den.

Men vi skulle behöva bära Drake. Och pappa...

Han kan inte springa nu. Jag hämtar bilen.

Jag kör fram den till ytterdörren.

Du, Felix och Zee bär ut Drake och pappa.

Går det?

Det här går nog bra. Jag klarar det.

Det tar bara en sekund.

Älskling?

Ta den här med dig.

Hallå? Sir? Släpp in mig!

Släpp in mig! Vad fan är det med dig?

Öppna den jävla dörren!

Lås upp dörren! Släpp in mig!

Man kan anta att de andra bilarna inte funkar.

Men jag såg ingen där ute.

Kanske Kelly... Hon klarade sig kanske förbi dem.

Det ger oss en chans.

Vad menar du?

Jag tänker gå ut igen.

-Det gör du inte. -Jo.

Jag såg ju ingen. Det är kanske över nu.

Så du tänker bara lämna resten av oss här?

Vi behöver ju hjälp.

Vi behöver få hit någon.

Jag ska gå till grannen.

Så fort jag är på säkert avstånd

försöker jag sms:a och ringa.

Ni stannar här. Håll varandra säkra.

Jag kommer tillbaka. Jag är strax tillbaka.

Vänta, Crispian.

Gå inte. Jag menar det.

Allt kommer att vara lugnt där ute.

Stanna bara här.

Ta hand om dig själv.

Jag kommer tillbaka snart, okej?

Okej?

Lovar du det?

Jag lovar.

Vi ses snart.

Jag tror att minst en av dem är i huset.

Tror du att den som dödade min fru fortfarande är här inne, i huset?

Jag skulle tro det, ja.

Hur är det med honom, Zee?

Verkar som blödningen har avstannat.

Vi tar in honom där, och gömmer honom.

Felix, kan du hjälpa oss?

På tre. Ett, två, tre.

Vilket är det bästa rummet för oss alla att vara i?

Jag vet inte. Alla har fönster

utom i källaren.

Nej, källaren är en dålig idé.

De skulle kunna fylla trappan med gas och kasta ner en tändsticka.

Vi borde stanna där inne, och täcka för alla fönster.

Fan, på tal om det.

Alla bör ha ett vapen.

Känner nån honom?

Det är lite svårt att avgöra.

Du. Det är nog ingen fara med Crispian.

Han är tuff.

Nej, det är han inte, men tack ändå.

Tack för hjälpen, förresten.

Nej, men... Du verkar ju kunna greppa detta.

Ja, det är lugnt.

Men var är din pappa?

Var är proppskåpet?

Jag vet inte. Det är nog i källaren.

Du kan väl leta efter det där?

Jag går upp och försöker hitta pappa.

Pappa!

Felix!

En av dem var i sovrummet.

De har iakttagit oss i flera dagar.

Medan vi sov.

-Det var ingen slumpmässig attack, Felix. -Lugn.

-Ja. -Lugna ner dig.

Förstår du vad jag säger? Vår familj är måltavla.

Verkligen? Var du tvungen att göra det mitt framför mig?

Sa du något?

Ja, vet du vad?

Glöm det.

Är du okej?

Ja. Jag...

Jag måste bara tvätta av mig.

Hej.

Jag vaknade där inne.

Ja, du fick en blackout. Vi gömde dig.

Tack.

Varsågod.

Var är Kelly?

Jag vet inte.

Är ni oskadda? Vad är det som händer?

Vi hörde oväsen, så vi stannade där uppe.

Vad hände?

En av dem kom in och attackerade oss.

Jag högg honom och han sprang iväg. Kom.

Högg du honom?

Ja.

Tror du att du kan ha dödat honom?

Nej, han sprang ut genom dörren.

Var det nån på övervåningen?

Vi hittade ingen där.

Den som var där kan ha klättrat ut genom fönstret.

Är din pappa oskadd?

Ja. Han... Han måste bara lägga sig ner.

Hur många är de?

Det måste vara minst två till.

De är kanske borta. Kanske du skrämde iväg dem.

Kom här. Vi ska inte räkna med det. Kom.

Det finns verktyg i källaren som jag tror att vi kan använda.

Vi går ner dit.

Ta nåt vasst eller tungt som kan funka som ett bra vapen,

men gör det snabbt. Vi måste upp till övervåningen.

Ja, vi... Vi går igenom pappas verktyg.

Det finns mycket som vi kan använda där. Kom.

Zee, kan du ta de här?

Okej, det räcker att börja med. Kom.

Och ta inte för lång tid på er!

Drake behöver inte se henne sån.

Zee, får jag visa dig nåt, snabbt?

Se bara till att spiken går hela vägen igenom.

Ser du?

Du kan väl sätta i fyra eller fem på den här?

Vi gör så många vi kan.

Okej.

Kan jag fråga dig en sak?

Hur har du lärt dig allt det här?

Jag hade en konstig barndom.

Jag växte upp hos överlevnadsgalningar.

Jag har inte berättat det för Crispian än.

Bra svar.

När jag föddes blev min pappa lite paranoid.

Han var övertygad om att världen

skulle få slut på sina resurser inom några år.

Han hittade många likasinnade, och vi flyttade till bushen.

Så om det blev alltför överbefolkat, även där ute,

ville han att jag skulle kunna klara mig.

Jag flyttade till USA med mamma när jag var 15,

men jag lärde mig mycket innan dess.

Oj. Helt galet.

Jag har lite saker här.

Så ingen vet var Crispian är?

Nej, han... Han sprang ut, direkt efter Kelly.

Jag måste gå och leta efter dem.

Jag måste åtminstone försöka. Jag kan inte lämna Kelly där ute.

Vad menar du? Drake, Kelly är ju död.

Vadå?

Kelly är död. Visste du inte det?

Herregud. Jag är ledsen.

Jag ville inte behöva säga det så här,

men hon blev mördad.

Hennes kropp ligger där uppe på golvet.

Drake, jag är ledsen. Jag...

Håll käften! Felix!

-Du tyckte om henne. -Käften!

Håll käften! Sluta prata!

Jag är ledsen.

Kan du inte bara dö nån gång?

Detta är svårt nog för mig.

Är den klar?

Bra. Det vore nog en bra idé att göra minst en till.

Jag ska titta till pappan, där uppe.

När killarna kommer, se till att de har rep eller nåt.

Jag kan göra det. Jag kan gå upp.

Vill du följa med mig? Vi kan gå.

Nej, det är okej. Jag gör en bräda till.

Okej. Var försiktig.

Helvete!

Din jävel! Fan!

Hördu.

Kan du kolla upp det där?

Det är väl vad jag betalar dig för.

Tack.

Vilken jävla katastrof.

Det är okej, älskling. Snart är det över.

Jag är inte riktigt på humör just nu, Zee.

Kom igen. Jag är snabb.

Jag vill att du ska knulla mig på sängen, bredvid din döda mamma.

Vadå?

Varför säger du ens så?

Du vill aldrig göra nåt intressant.

Den kritiken är knappast rättvis.

Knulla mig bredvid din döda mamma, då.

Det här samtalet är över.

Helvete.

Vänta! Gör inte så!

Du vill inte ha din DNA här.

Jag ska städa upp det. Och resten av den här jävla röran.

Ursäkta? Du säger det som om det var mitt fel.

Bara så att det är klargjort,

jag var tvungen att döda min egen bror

för att ni får stryk av en tjej!

Jag tvingades knivhugga min bror, mer än en gång!

Du skulle ju göra det.

Med all skit som ni har gjort här kunde ni ha stannat där ute

med era jävla armborst!

Vill du prata om bröder?

Det är min bror som ligger död där.

Till skillnad mot dig, gillade jag min bror.

Jag är ledsen. Det visste jag inte.

Jag vet att ni tjänstgjorde ihop. Men jag visste inte att ni var släkt.

Hon misshandlade honom rejält, va?

Jag försöker komma på orsaker varför jag inte ska döda dig!

Jag... Jag betalar dig mer.

Vad sa du?

Dödar du mig, får du ingenting.

Fixar du detta, ger jag dig 400 000 dollar.

Okej? Jag skulle ju ge dig 200 000 dollar.

Men du ska få din brors andel.

Det är bara rättvist.

Och ni får 100 000 dollar extra. Var.

Om vi kan avsluta det här, okej? Det är en halv miljon till dig.

Och 300 000 till dig. Det...

Jag... Jag kan inte betala förrän jag har fått mitt arv,

men det får jag snart.

Vi måste bara avsluta det här!

Vi har klarat det, så här långt.

Det är bäst att ni får nog med pengar för att betala oss!

Skulle jag göra detta annars?

Jag kollar det.

Nödsamtal mottaget

Upp! Jaga ifatt henne! Jaga henne!

Fan, polisen kanske kör hit nu, vad vet vi.

Tänk om de får se henne springa på vägen?

Har du ens tänkt på det?

Du måste lugna ner dig.

Säg inte åt mig det, Tom. Hela situationen är utom kontroll.

Vi vet inte ens vad som händer.

Hon är skadad. Hon är inte snabbare än vi.

Håll dig på vägen. Ser du inte henne, återvänder du hit.

Och vart ska du gå?

Tillbaka till huset för att se till Craig, och kolla att hon inte gått dit igen.

Vänta, ge mig armborstet.

Du har din machete. Vi har inga vapen.

Varför står du bara där? Ge mig den!

-Kan du använda den? -Ja, jag kan använda den.

Jag trycker av och pilen skjuts iväg, va?

Två reglar. Två skott.

Ser du henne så sikta väl.

Självklart.

Fan också.

Vad i helvete?

Jag träffade väl henne? Gå in.

Ge mig armborstet.

Kom igen!

Okej. Jag är precis bakom dig.

Okej.

För helvete.

Fan!

Det är inte ens varmt, dumma slyna.

Felix?

Felix, är allt klart där, eller vad?

Jag såg min signal komma tillbaka. Är det över?

Jag vet att du är förbannad på mig för att jag inte hjälpte till. Jag...

Jag kunde inte göra det. Jag sa att det kunde hända.

Jag såg mamma och allt blod, och du vet att jag är pacifist.

Jag kan inte... Jag klarar inte våldet.

Kom igen, nu. Jag kan höra dig andas i andra änden av telefonen.

Felix?

Det är svinkallt här ute. Jag går in.

Felix?

Felix?

Erin, du är oskadd!

Var är Felix?

Jag körde en mixer i hans huvud och dödade honom.

Okej.

Jag kan inte fatta att du var med på detta.

Kom igen, älskling.

Du vet hur panka vi är, eller hur?

Du skulle ha dödat mig.

Nej! Det var aldrig meningen.

Även om du inte tänkte döda mig måste du ha vetat att jag kunde ha dött.

Nej!

Du skulle vara vittnet.

En ostraffad person som kunde intyga

att vår familj och grannarna hade mördats, av okända galningar.

Det var ju en mycket viktig del av min plan att du var oskadd.

Vi behövde nån utan motiv som skulle se vad som hade hänt här.

Nån annan än Zee, förstås.

Var är Zee?

Jag dödade henne också.

Jag förstår verkligen.

Lyssna.

Jag är ledsen att allt hamnade utom kontroll,

men hur skulle vi kunna veta

att du var jättebra på att döda?

Det är ju lite konstigt, förresten.

Om du hade reagerat normalt

skulle mina föräldrar och syskon dödats,

du hade varit orörd

och vi skulle bli rika.

Vi skulle vara på väg till en semester i Paris.

Kanske en förlovning?

Okej. Okej.

Det finns en bra sak med detta, förresten.

Nu är jag ensam arvtagare till min familjs egendom.

Vi snackar om miljoner dollar.

Du. Jag.

Vi.

Lyssna.

Oavsett vår nuvarande situation

eller vad vi går igenom just nu

så vore det helt galet att kasta bort det.

Se på allt som skulle vara bortkastat.

Jag förstår att det kanske tar tid att gottgöra dig för detta.

Men under tiden kan vi tänka logiskt kring detta.

Jag vet att du har dina studielån.

Skulle 500 000 dollar lösa dem?

Du kan sluta som bartender och plugga på heltid.

Du hatar ju det jobbet.

Du kunde ha 500 000 dollar om en månad.

Eller

så kan jag hamna i fängelse,

och du får ingenting.

Du.

Jag älskar dig.

Jag lovade ju att jag skulle komma tillbaka, eller hur?

Här är jag.

Varför?

Varför i helvete inte?

Herrejävlar.

Vi behöver läkare och förstärkning, genast, till 5 Edelweiss Drive.

Nej! Gå inte in!

Misstänkt?