Original subtitles

Jag ska göra allt för att hitta Josefine!

Ja, det är precis det som oroar mig.

För fan...

Det är inte ens säkert att det var en människa.

Björnlokans sav har den effekten.

Vad kan ha orsakat det här?

Något rejält, för det finns spår av skador på svanskotan.

Problem...

–Jag räknar inte med att du förstår. –Jag har också en dotter.

Har du kontakt med din tredje bror?

Josefine...

God morgon. Är du hungrig?

Josefine...

Jag har gjort varm choklad.

Nicklas!

–Tjenare, Nicklas. Vad händer? –Hej...

Kan du komma och hjälpa oss med en sak?

Kom. Det blev så jävla dumt sist.

Tjenare, gubben.

Nicklas, varför har du gått och tjallat som en liten hora?

Men det var ju inte vi!

Polisen sa det, det var inte vi. Det var inget farligt.

Du vet vad som händer med såna som tjallar, va?

Är du döv nu också, ditt jävla cp!

Kan du inte snacka heller?

Hör du inte vad vi säger, eller?

Du är så dum i huvudet!

Ebbe?

Ebbe?

Vi har gått igenom hela utsidan. Vi hittar inga spår.

Fönster och ytterdörr är orörda. Är du säker på att du låste?

Helt säker. De har varit låsta hela tiden.

Jag tar med det här till stationen–

–men jag får inga ordentliga svar förrän vi skickat det till SKL.

Sedan när är ett vanligt inbrott ett fall för rikskrim?

Hur är det?

Han har varit här. Vad vill han säga med det?

Du tror att det är mannen i pickuppen?

Vem skulle det annars vara? Och vad är det i den där flaskan?

Du hittade en sån på sjukhuset.

Vi får se vad labbet säger om den.

Jag vill veta hur han tog sig in.

Mmm! Varm choklad.

–Man blir aldrig för gammal, visst? –Nej, det är...

–Ja...har ni kollat övervåningen? –Jag skulle höra om nån kom in där.

Ja, ja. Just det...

Men jag tror det är bäst ändå, för säkerhets skull.

Jag har redan kollat.

MOBILSIGNAL

Wass.

När hände det här?

Jag kommer på en gång. Hej.

Jag kan inte ta min dotter till en mordplats.

Wass tar hand om ålderdomshemmet. Jag behöver dig som spaningsledare.

Du vet hur viktigt detta är för mig.

Kom så fort du kan. Wass får avgöra om du behöver vara kvar eller inte.

–Okej, jag kommer in om 20, då. –Bra.

Hej, gumman. Förlåt att jag är sen.

Åh, vad jag har saknat dig!

Hej. – Gick det bra att åka tåg?

Ska vi säga hej då till mamma, då?

Mitt tåg går om 20 minuter. Ida stannar med mig till dess.

–Jag måste till jobbet. –Ska hon följa med?!

–Bara en sväng. –Du tänker bara på dig själv.

Inte nu, Petra. Kan vi inte...för Idas skull, snälla.

Älskling.

Ta hand om dig. Vi ses om några dagar – sedan är det bara du och jag igen.

Så. Kom, gumman, så går vi.

Tom... Hon är här tack vare mig. Minsta lilla och hon åker hem igen.

Vad gör du här? Gå hem. Hör du vad jag säger? Gå härifrån!

–Pappa, jag är rädd. –Kalla mig inte pappa, har jag sagt.

Kom här.

Gustaf! Ska du i väg igen?

Ja, jag glömde en grej. Ett litet ärende bara, jag kommer strax. Hej!

Hur många gånger har vi sagt att du inte får komma hit upp? Va?

–Doktor Koljonen. –Hej, det är Eva.

Hej, Eva. Hur mår du?

Eva?

Du... Flickan, hur illa är det med henne?

Varför undrar du det?

Om vi hittar henne, kan ni göra något?

Hon svarade inte på behandlingarna. De gjorde henne bara sämre.

Hennes räddning, som jag ser det, är att parasiten avlägsnas kirurgiskt.

–Men det är väldigt riskabelt. –Hur riskabelt?

Så riskabelt att jag inte kan rekommendera det.

Det måste ju finnas något annat sätt.

Även om det fanns, är jag rädd att tiden inte räcker till.

Även om ni hittar henne omgående.

När sökte min pappa din hjälp första gången?

Men herregud, Nicklas, vad har hänt?

Han bara dök upp hemma på gården.

Gå in och vila lite, så kommer jag snart.

Han kan inte bara dyka upp så där.

Jag kan inte hjälpa att han behöver sin pappa ibland.

Se till att han slutar kalla mig pappa! Tänk om min fru hade hört det.

Jag tar honom på jakt varje månad.

Resten av tiden är han ditt problem, så du måste ha bättre koll på honom.

Gerda, det är bäst att företaget går bra, annars är det slut med det här.

Det är ont om pengar redan nu.

Jag har möte med Geo TBS i morgon–

–så i dag när du kommer till kontoret gör du klart så mycket som möjligt–

–för om det blir ett ja, måste arbetet komma i gång så fort det går.

Jag hade hoppats att jag kunde vara hemma i dag...

Du kan vara hemma till efter lunch. Okej?

Tack.

Det gör så fruktansvärt ont överallt. I hela...

Va? Nej, nej...

Jag är så svullen i halsen att jag bara kan äta barnmat.

Puré. Usch!

Det blir ju inte bättre av att jag inte får dricka någonting.

Där uppe ska de vara.

Säkra hela området, ner till häcken.

Det är den 12 mars. Nu är det lördag.

Blodtrycket är runt 95–

–och temperaturen håller sig på samma nivå, oförändrad.

Jag känner mig lite piggare nu. Det jag fått nu verkar faktiskt hjälpa.

Inte bättre, men jag känner mig i alla fall inte sämre.

–Magnus på tekniska. –Hej. Eva Thörnblad.

Har ni fått tillbaka analysen av flaskan än?

Nej, den borde komma om ett par dagar.

–Hör av dig när du vet något. –Absolut.

Jag vill inte oroa dig, men flaskan från i morse täcks av något frätande.

–Den svarta vätskan...? –Det är något annat.

Flaskan måste ha kommit i kontakt med någonting. Jag brände mig rejält.

Du har inte känt av någonting? Inga röda utslag, blåsor eller så?

Jag tror jag vet vad det kan vara.

–Ja, det är fullt med poliser. –Ursäkta, var är hans rum?

–Längst ner i korridoren där. –Okej, tack så mycket.

Mamma måste bara gå ett litet tag. Okej?

Jag kommer snart tillbaka.

KNACKNING

–Förlåt, men dina kolleger är här nu. –Jaha.

Du, det har suttit något där.

–Ja, det har det. –Minns du vad?

Det var ett familjefoto, tror jag, av Ebbe och hans bröder.

KNACKNING

–Jag ska inget ha. –Sture, jag heter Ylva.

Jaså, är det du? Vad vill du?

Jag har pratat med din bror, Ebbe. Han bad mig varna dig.

Känner du igen honom?

Nej, tyvärr. Det är han från tv, va? Tror ni att det är han?

MOBILSIGNAL

–Eva. –Det är Magnus. Hur kunde du veta?

Det kommer helt klart från en växt–

–och jag vet ingen annan som är frätande. Det måste vara björnloka.

–Vad vill ni? –Gerda, du vet varför vi är här.

–Nicklas måste följa med oss. –Nej.

Efter vad som hände på stationen finns det inget vi kan göra.

Han blir sån när han blir inlåst...

Dessutom ser det inte bra ut att du inte anmälde det här själv.

De vill hålla honom under observation tills vidare.

Du vet precis vad de gör med honom!

Vi gör självklart allt vi kan för att Nicklas ska få komma hem, men...

Gerda, jag är hemskt ledsen.

–Mamma...nej, jag vill inte! –Vänta lite. Så, lugn.

–Jag vill inte. –Du måste, men jag hämtar dig snart.

Lova mig att du inte gör något dumt.

Inte slåss, inte göra illa någon även om du blir rädd.

Kan du lova mig det? Du måste vara modig, för min skull.

Det är ingen fara. Det blir bra, det blir bra.

Man. Ålder: okänd. Dödsorsak: troligtvis skottskada mot bålen.

Min bedömning: hagel. Längd: uppskattningsvis 2 till 2,10.

Jag säger uppskattningsvis, eftersom huvud, händer och fötter saknas.

Raka, skarpa snitt på samtliga ställen.

Turbinblad?

Jag har "tool marks" på samtliga brottytor. Raka, parallella spår.

Preliminärbedömning där: någon form av motordriven såg.

Jag påbörjar obduktionen.

Vad fan är du för någonting?

Säg inget till mamma, för hon gillar inte att du dricker läsk.

MOBILSIGNAL

Vad fint du målar. Vad duktig du är.

Ja, Tom Aronsson.

Vilken kropp?

Ja, det är mig du ska prata med.

Hur då "märklig", menar du?

Jaha. Jag har lite ont om tid. Skriv det i rapporten, så läser jag sedan.

Nähä? Då skickar jag över någon.

Någon på hemmet måste ha tipsat pressen. Jag fick tackla mig in här.

–Är det...? –Ida, min dotter.

–Jaha. – Hej. –Ska vi hälsa på farbror Göran?

Hej. Göran. – Kan vi prata här utanför?

Ja. – Pappa kommer strax, gumman.

En senildement man i 80-årsåldern, Ebbe, hittades med halsen avskuren.

–Precis som Jeppe. –Ja. Ingen har sett eller hört något.

–Mannen i pickuppen... –Inga anhöriga, inga besökare.

–Skulle du inte vara hemma? –Sigvardsson sa att du bestämmer.

Jaha. Det vore lögn att påstå att du inte behövs, men stick i väg nu.

Vi ska bara ta oss förbi det här packet.

Fjärde offret var en 80-årig man, men polisen har inga kommentarer–

–kring ett eventuellt samband med morden tidigare här i Silverhöjd.

I går släpptes en fantombild på den misstänkte gärningsmannen–

–och man ber allmänheten om tips...

–Hur snart leder detta till oss? –Det här kan inte fortsätta.

Om inte vårt projekt går i hamn, går Thörnblad Cellulosa under.

Vi har satsat allt på det här. Vi kan inte ha en mördare på vår lönelista.

Han står inte på någon lönelista. Ingenting kopplar honom till oss.

Inte? Var befinner han sig just nu?

Ja, det kanske inte var det bästa valet, men...

Han behövde någonstans att ta vägen.

Vi gör oss av med honom. Ju snabbare desto bättre.

Men hur blir det med Anton då?

Det får vi ordna, så att vi inte blir medskyldiga till mord.

Vi kan ju knappast gå till polisen.

Vi får se till att han gör som han ska. Med hot om så behövs.

Tror du på allvar att våra hot kan hindra honom?

Han skär nog halsen av oss alla.

Jag tyckte du sa att du hade pratat med honom?

Det har jag också. Jag trodde att han förstått, men jag hade tydligen fel.

Dolk har rätt – han är en alldeles för stor risk.

Vi måste göra oss av med honom, helt enkelt. Hur många är för?

–Thomas? –Va?

Mm, det är bra.

–Jag uppehåller dem. –Tack.

–Ta hand om pappa nu. – Hej då. –Hej.

Jo, rättsläkaren vill att någon kollar på kroppen från reningsverket.

–Ja, jag tar hand om det. Gå nu. –Underbart, tack. – Så, gumman.

MOBILSIGNAL

Ja, hallå.

Ett ögonblick bara. – Jag kommer om ungefär en kvart. Toppen. Hej.

–Ja, frågor? –Vad har hänt på ålderdomshemmet?

Du kan gå hem och rita lite.

–Har ni säkrat några spår? –Ja. Mer säger jag inte.

–Och Tom Aronsson? –Om det var han...?

–Nej, men var är han? –Jag vet inte.

Det är så många här just nu, så att...

–Varför kan ni inte kommentera mer? –Ingen har sett eller hört någonting.

Tom Aronsson? Sveriges Radio här. Vad hände på ålderdomshemmet?

–Ser ni något samband? –Vad är det för mord?

Du som utredningsledare, hur går det?

Släpp mig!

Kom här nu. Max, ta det lugnt.

Nicklas...

Älskling.

Mamma ska få hem dig snart.

Jag ska det, min älskade.

Snart, snart, snart.

–Du förstår nog inte allvaret. –Det var en olyckshändelse.

–Men varför hamnade han hos polisen? –Han gick ju dit själv.

–Och var fick han vapnet? –Killarna hade det.

Någon kunde ha dött. Har du gett honom hans mediciner?

–Nej, han mår inte bra av dem. –De ingick i överenskommelsen.

Jag förstår att du som ensamstående inte kan ta hand om honom.

Jag tar utmärkt hand om honom!

Men Nicklas behöver ständig tillsyn, och det får han ju här.

Han klarar sig utmärkt hemma.

Vi skulle ge det en chans. Nu vet vi.

Vad är det du vet?

Du har ingen aning om hur man tar hand om känsliga människor.

Om du inte kan ta hand om honom på heltid, är det bättre att han är här.

Du är ond!

Såja.

Du måste äta.

KNACKNING

Hej...

Hej, är det du som är Ida?

Pressen stod och väntade hemma. Jag ville inte utsätta Ida för det.

Det här var det enda stället jag kom att tänka på. Jag visste inte om...

–Ehm...absolut. Kom in. –Tack.

Kom.

Jag vill att du lämnar Silverhöjd.

Vi tog hit dig för att hitta Anton och oskadliggöra dem som tog honom.

–Vilket är precis vad jag gör. –Nej. Du dödar oskyldiga människor.

Jag vill att du försvinner härifrån.

Är det vad du tror att jag gör? Dödar oskyldiga människor? Kom.

De är varken oskyldiga eller människor.

Du vet att den som tagit Anton inte är mänsklig.

Men varken du eller jag visste att hela Silverhöjd kryllar av ohyra.

Många av dem ser ut precis som vi.

Men de är inte som vi. De är djur. Monster.

Menar du att han på ålderdomshemmet och taxichauffören var...?

De skär av sig dem för att smälta in.

De finns överallt, gömmer sig mitt ibland oss.

Det kan vara vem som helst utan att vi vet om det.

Hur kan du veta allt det här?

Det här gav de mig för tio år sedan, och det kommer aldrig att läka.

Förstår du nu hur farligt det är, vad vi kämpar mot och vad jag måste göra?

De har tagit Anton.

Jag ska hitta honom, om jag så ska döda varenda en.

Hade gamlingen några kopplingar till Tore Häger eller taxichauffören?

Vi har inte hittat några ännu, men allt pekar mot mannen i pickuppen.

Och ingen såg honom ta sig in?

Tja, stället är ju inte direkt Fort Knox...

Hur är det med dig, då?

Det var nog inte han i pickuppen.

Han hade kunnat komma in och slutföra vad han tänkt göra på färjan.

Borde vi inte ha en bil här utanför i alla fall?

Vad skulle pressen säga om du satt här utanför i en bil hela dagarna?

Tack ändå.

Du och pappa, va? Det är väldigt likt.

Tänk på att pennorna lägger på några kilo extra.

Har hon aldrig pratat?

Ingen tror mig när jag berättar det, men hon har faktiskt pratat, en gång.

Det var när min mamma precis hade gått bort.

Då tittade hon på mig och sa: "Var inte ledsen, pappa."

Jag tror att hon kan prata, men väljer att inte göra det.

Jag önskar att mamman inte tog henne ifrån mig. Ida vill vara hos mig-

-men det är svårt att bevisa när hon inget säger.

Förlåt, men... Josefines pappa och du, har ni...?

Nej. Han har en ny familj.

Jag försökte få honom att träffa henne, men något kom jämt emellan.

MOBILSIGNAL

Oj, det är Sigvardsson. Jag måste...

Det är Tom. Ja, journalister precis överallt.

Okej. Så det är ingen kvar där nu? Nej...

Ja, vad bra. Då vet jag.

Vi ses i morgon. Tusen tack för hjälpen. Hej.

Kusten är klar, gamarna har flugit sin kos.

Hoppas de håller sig borta.

Vad säger du, gumman, ska vi åka hem?

–Tack för att vi fick komma in. –Självklart.

Ska vi säga hej då till tant Eva, då?

Hej då. Det var kul att träffa dig, Ida.

–Okej, ska vi gå? – Hej. –Hej.

Josefine...

Vad gör du?

Nämen, vad gör du?

Jag har aldrig sett något liknande.

Det är väl inget ovanligt att kroppar som legat i vatten blir svampiga?

Det är visserligen sant, men det här är något helt annat.

Hej. Jag glömde nycklarna.

Fjärde offret var en 80-årig man, men polisen har inga kommentarer–

–kring ett eventuellt samband med morden tidigare här i Silverhöjd.

I går släpptes en fantombild på den misstänkte gärningsmannen–

–och man ber allmänheten om tips som kan leda till upphittandet.

MOBILSIGNAL

Vänta, så, så. lugn.

Lugn...så.

Oj. Var det gott?

Mm.

BULLER

Stanna!

Stanna!

Du ska lämna oss i fred, hör du det!

...läker markens sår

Trädkronans svall

Gran, fur och tall

Stelnande kåda

Den vackraste kristall

Åter i stillhet

skrivet i blod

Allt får en mening

långt inunder jord

Textning: Ulrika Jansson Båving Svensk Medietext för SVT