Original subtitles

Din far hade gjort sig ovän med skogen.

–Vet ni vad det är för fel på henne? –Med tanke på din pappas blodprov...

Antagligen en parasitsjukdom som angriper och tar över cellerna.

–Vem är han? –Han kallas Jeppe och kör taxi.

Ha lite tålamod. Vi ska se till att Anton kommer hem.

–Vet du vad det här är? –Varifrån har du fått det?

Vi behöver nån som du i utredningen.

Jag kom inte för att lösa andras problem.

Skrivet i blod...

Bara jag och Josefine kan vaggvisan!

SKOTT

SKOTT

Woo!! Mitt i prick!

–Är det jag nu? –Nej, jag kör igen.

–Var fan är den sista? –Jag träffade. Den flög åt helvete.

HÖGFREKVENT LJUD

AAAH!

–Vad fan? –AAAH!

Jörgen!

HÖGFREKVENT LJUD

HÖGFREKVENT LJUD

AAAH!

AAAH!

–Nicklas, gör nåt för fan!! –Nicklas!!

Du stjäl ett passerkort och tar dig in till en patient i karantän.

För att vadå?

Vad hade du där inne att göra?

Du har inte barn, va?

Vad gjorde du innan du gick till henne?

–Vad har det med saken att göra? –Du tog dig inte in nån annanstans?

Nån har tagit min dotter. Borde du inte fokusera på det?

Om nån här tog henne, så var det du. Ingen annan har varit inne hos henne.

Hur vet du det?

Följ med.

Men vad gör du, gumman?

Ingen syns förrän du och Koljonen kommer.

–Vart leder korridoren? –Till en låst nödutgång.

–Vi har genomsökt avdelningen. –Hon kan inte bara försvinna.

–Så vart har hon tagit vägen? –Tror du jag har med det att göra?

Vad vet du om inbrottet på labbet?

–Varför skulle jag göra inbrott där? –Flickans blodprover fanns där.

Tänker du gripa mig, eller?

Nej.

–Du hade hittat nåt udda med kroppen. –Han verkar ha varit med om en del.

Han har nog aldrig besökt en tandläkare eller ett sjukhus.

–Varför tror du det? –Det är bara att använda ögonen.

Tänderna är i guld, oproffsigt bytta.

–Har han gjort det själv? –Ja.

MOBILSIGNAL

–Hur går det? –Mördaren var noga, inte ett hårstrå.

Som i taxin... Finns det nåt som kan hjälpa oss att få veta vem Jeppe är?

Vi håller på. Hur går det för dig?

Hon vet nog mer än vad hon berättar.

Det är väl inte så konstigt.

Du har kanske rätt. Jag ska till labbet.

Jag kommer när jag är klar. – Jaha, var var vi?

Just det... Eh...

Här ser vi rejäla benbrott på ena armen och båda benen, som läkt fel.

Som du ser här, så led offret även av allvarlig skolios–

–nåt som i regel behandlas av läkare.

–Sen har vi alla yttre skador också. –Mm...

Ja, han tycks ha varit med om en del.

Det värsta är det här. Av ärret att döma, har han sytt ihop det själv.

Kan du säga vad som orsakat det?

Nej. Men det är tydliga skador på svanskotan.

–Vem fan har gjort det här? –Nån patient...?

Nej. De flesta som ligger här är inte i stånd att göra nåt sånt.

–Och Eva Thörnblad? –Varför skulle Eva...?

Min forskning om flickans sjukdom fanns här.

Hennes enda möjlighet till räddning. Nu är allt förstört.

Skulle Eva förstöra sin dotters hopp?

Enligt dna:t är det inte hennes dotter.

Hon tror fortfarande att det är det.

Nej... Den som gjort det här, är nån som inte vill att flickan ska räddas.

Du... Ni har inga övervakningskameror på den här våningen?

Nej, bara på karantän och barnavdelningen.

Vi fick välja mellan kameror och två nya sköterskor. Valet var inte svårt.

Om Thörnblad Cellulosa fortsätter med nedskärningarna–

–blir Silverhöjd en ökenstad.

–Är vi klara här? –Ja.

Hör av dig om du kommer på nåt.

MOBILSIGNAL

Wass.

Ja. Då meddelar jag Sigvardsson.

Kom hit så snabbt som möjligt, så fixar vi det praktiska.

Välkommen ombord.

Och vad gör du bakom busken, då?

–Jag har sett dig på tv. Du är polis. –Ja, och du är...?

Jag tror att vi har råkat skjuta en.

Var nånstans var ni?

Åker man i fängelse fast det inte var meningen?

Var det du som sköt?

Då har du inget att oroa dig för. Vem var där med dig?

–Jag har lovat att inte säga. –Lovat vilka?

Jag lovade. De dödar mig om jag berättar.

Vilka "de"?

Hallå? Det här är allvarliga saker. Vilka?

–Jag vill gå hem nu! –Nej, lugna ner dig!

Släpp ut mig!! Jag vill inte vara här!! Kan du fatt...

–Lugna dig! –Släpp ut mig!!

–För helvete! –Skärp dig!

–Så, nu tar du det lugnt. –Nej! Mamma!!

Fyra elefanter balanserade på en liten, liten spindeltråd

Det tyckte de var så intressant, så de gick och hämtade en annan elefant

Vad kommer sen? Efter fyra? Vad kommer sen?

ETT BARN ANDAS I LUREN

Ja, det är rätt. Fem.

Fem elefanter.

Vi fortsätter sjunga en annan dag.

BARNET ANDAS BARA

Jag saknar dig också.

Men vi ses ju snart.

Jag älskar dig.

Var är min son Nicklas Gunnarsson? Nån vet väl var min son Nicklas är?!

–Du får prata med nån som... –Gerda Gunnarsson?

–Ni kan inte låsa in honom! –Han attackerade oss.

Ni kan inte låsa in honom. Ni måste släppa ut honom nu. Nu!

Släpp fram mig!

Såja, mamma är här nu.

Det var inte mitt fel. Det var en olycka.

Det var inte meningen att döda nån.

–Vad har du gjort?! –Det var inte jag. Det var de.

–Vilka? –De ville låna mitt gevär.

–Vilka? –Vi skulle skjuta på burkar.

Berätta för mamma vilka.

Jörgen...och Eddie.

Bröderna Olsson.

Du har spräckt båda trumhinnorna. – Hur lyckades han med det här?

Vi var i verkstan. Han körde metallsågen utan hörselskydd.

Jag har aldrig sett nån spräcka trumhinnorna av en metallsåg.

Du får gå till öronläkaren med det.

Vadå? Är han döv?

–Döv? –Det läker ihop av sig själv.

Du får hjälpa honom. Man använder hörseln mycket utan att tänka på det.

Kull!

–Har du tjallat? –Det var en olycka!

–Jävla missfoster! –Håll käften! – In med dem.

Jävla snutjävel!

–Håll käften! –Det räcker.

Victoria!

–Låt dem sitta i var sin cell. –Okej.

–Vad var det där om? –Bröderna Olsson.

Nej. Vad gör Eva hos Sigvardsson?

Det får vi veta vid genomgången.

Läget är så gott som oförändrat. Frivilliga söker efter Anton än.

Men vi jobbar efter hypotesen att han kidnappats.

Jeppes riktiga identitet är okänd än. Han finns inte med i några register.

Obduktionen gav ingenting. Taxin var registrerad som skrotad.

Vad gäller mordförsöket på Eva här, så hittade vi inga spår på färjan.

Än så länge har vi inget där heller.

Vi har ev. en vådaskjuten i skogen.

Ni har väl alla lagt märke till att vi har ett nytt ansikte här.

Jag vill att ni välkomnar Eva Thörnblad. En applåd, kanske...

Eva jobbar för mig och har samma befogenheter som jag. Några frågor?

Några frågor? Nej. Bra.

Eva har tagit reda på en hel del som kan hjälpa oss. – Varsågod.

Som alla vet, så är Anton försvunnen sen 12 dagar – troligtvis kidnappad.

Det hände min dotter för sju år sen.

–Det är sannolikt samma gärningsman. –Vem?

Jag tror att han kör en vit pickup.

Dagen efter att Josefine dök upp... Flickan som enligt mig är Josefine.

...åkte jag tillbaka för att säkra spår.

Jag såg en hund, en vit pickup och en man som letade efter nåt.

–Efter vadå? –Josefine kanske.

Jag såg inte gärningsmannen på färjan–

–men jag såg en vit bil med smiley-gubbar på ljusrampen.

–Du tror att det här nu är samme man? –Exakt.

Han kör nog inte sin egen bil–

–men man kan kontrollera plåtarna från bilden jag tog.

Och jag tror att det även var han som förde bort Josefine från sjukhuset.

Vafan, flickan gick därifrån själv!

Vi får allt material från sjukhusets övervakningskameror i dag.

Hur bra såg du mannen? Kan du beskriva honom?

Det kommer en tecknare som ska hjälpa oss med en fantombild.

Var det allt?

–Ja, tills vidare. –Återgå till arbetet.

–Tjenare, Tore! Vill du ha fläskfilé? –Nej, jag har tyvärr redan käkat.

–Men jag tar gärna en kall senare. –Bara en?

Ja... Så du och din bror var i skolan i morse?

Ja! Vi var ensamma i verkstan. Hur många gånger ska du fråga det?

–Tills du säger sanningen. –Det gör jag!

Jörgen körde sågen utan hörselskydd.

Så ni var inte i skogen och sköt på burkar med Nicklas?

Nej.

Så dina fingeravtryck finns inte på geväret?

Nej.

Eller jo, men... Okej, vi var där!

Men det behöver inte ha varit vi som sköt honom. Nån annan sköt honom nog.

Nicklas slog till honom med geväret, inte jag.

–Var han vid liv? –Han tog tag i mig.

Vi har fan inte dödat nån.

Mm...

Det är inte ens säkert att det var...en människa.

Det kan ha varit ett...djur eller nåt.

–Men du sa ju att HAN tog tag i dig. –Jo, men...

Det var liksom ingen...vanlig hand.

–Nähä? –Den var så här...blek och slemmig.

Den hade liksom simhud mellan fingrarna.

Och klor.

Var var ni?

VAR?!

–Så nånting? –Mm...

–Ja, det är han. –Nöjd?

Ville du nåt?

Ja... Eh...

Jag vill inte dra i gång en konflikt med dig.

Inte? – Tack.

Nej. Jag vill veta vad du gör här.

Mitt jobb. Eller ska jag kanske säga ditt jobb?

Jag ska se till att utredningen sker utan hinder. Kan du säga detsamma?

Tror du att jag har med Josefines försvinnande att göra–

–och nu sopar undan spår? Den mannen kan ha tagit Anton och Josefine!

–Flickan är inte din dotter. Dna... –Jag skiter i dna-provet!

Josefine är min dotter, och jag gör allt för att hitta henne!

Det är precis det som oroar mig.

Om du ska vara här, så håll dina egna känslor utanför och var bara polis.

Tja. Jag kollade upp reg-plåtarna på pickuppen, och... Stör jag?

Nej, nej.

Plåtarna tillhör en blå Toyota Corolla som blev avställd -95.

Jeppes taxi – var sa du att den blev skrotad?

MOBILSIGNAL

Wass.

–Pickuppens plåtar är från en Toyota. –Jaha, så de har skyltat om den.

Toyotan och Jeppes taxi har skrotats på en skrot ägd av en Tore Häger.

Hägers skrot äger avställda bilar. Vet du vad vi hittat?

–En vit pickup? –Mm.

Häger har kopplingar till pickuppen OCH Jeppe. Vi har nog vår kidnappare.

Var försiktiga. Det kan finnas barn på området.

Grupp A tar södra sidan, B grinden.

Fortsätt.

Josefine?

Josefine?

Eva?

Ah!

Nej, nej, nej!! För helvete!

HÖGFREKVENT VISSLA

Det är säkrat nu. Ni kan gå in.

–Vad fan ska han med allt detta till? –Ja...

–Det måste vara han i pickuppen. –Mm.

Men var gömmer han barnen?

–Det är inte Tore Häger. –Vadå?

Mannen i pickuppen.

Fan!

–Det var inte honom jag såg i skogen. –Men han verkar känna Jeppe.

Tom, vi har hittat nånting.

–Vad har ni hittat? –Nån har blivit mald.

Hundarna kände liklukt. Huvudet sitter kvar.

–Vet ni vem det är? –Nej. Här.

Tore Häger. Det är Tore Häger.

–Hur kan du veta det? –Kepsen. Det är samma som på bilden.

Fy fan.

HÖGFREKVENT VISSLA

Jag trodde att vi skulle hitta dem. Det gjorde mig oförsiktig.

Eller oförsiktig... Jag höll på att spränga oss i luften.

Det här med Josefine... Jag förväntar mig inte att du ska förstå.

Jag fattar om du vill anmäla mig.

Eva, jag har också en dotter.

Ida, tio år. Hon är väl inte som andra tioåringar.

Lever i sin egen värld. Pratar inte.

Läkarna kallar det autism, men jag vet inte...

Vi har inte träffats på tre månader. Hon bor i Stockholm.

Mammans advokat vrider på paragrafer för att jag inte ska få träffa henne.

Hon kommer i morgon och stannar några dagar.

Sen kan det dröja länge innan jag får träffa henne.

Så, jo... Jag förstår mer än vad du tror.

Och nån anmälan... Det tror jag vi skiter i.

Det är jag. Det har dykt upp ett problem.

–Åh, gud! Vad fan är det?! –Är det en människa?!

Vafan!

De såg honom precis? Och han levde? Då flyter kroppen mot reningsverket.

Känner du till mordet på taxichauffören?

Mm.

Vi skulle ligga lågt och inte dra till oss nån uppmärksamhet.

–Nu har du polisen efter dig! –Jag vet vad jag gör.

–Det hoppas jag verkligen. –Du hade nåt till mig.

Om de hittar dig däruppe så vet jag inget om det.

Såvitt jag vet, så är du bara en vanlig, simpel, jävla inbrottstjuv.

Kuba.

–Tjena. –Hej.

–Vad fan har du gjort? Har du badat? –Jag trampade snett i en gyttjepöl.

Det finns ett insug. Kroppen har nog fastnat i gallret.

Det är väldiga krafter, så det blir nog ingen vacker syn.

Vad tror du? Har grabbarna gjort det?

De är idioter. Att skjuta på burkar på öppna ytor där nån kan komma...

Men jag tror inte att de mördat nån. Hylsorna från grabbens gevär: 5,6 mm.

Men jag tror att kroppen är full av sånt här.

Hagel.

–Likadana fanns på Hägers skrot. –Jaha.

Men vafan...

Hej.

–Hej. –Tja.

–Hur går det? –Bra. Jag har inte hittat nånting än.

–Jag har de där att gå igenom också. –Jag kan ta över.

–Är det säkert? –Mm. Ta en kaffe.

Tack! Säg till när du blir trött, så...

Det är kanske bra om du tar en sån här.

Sov gott. Kan du sova nu?

Mamma...kan du inte somna mig?

Stopp.

Hej.

–Har du lyckats tyda lappen? –Ja.

Ja... Jag har tittat på den.

–Vad står det? –Lugn.

Eh...

Nu ska vi se.

Fritt översatt skulle det kunna bli:

"Flickan är din varje fullmåne."

"Om du håller ditt löfte, lever hon."

Ja, det är ingen som helst tvekan om–

–att din far var inblandad i Josefines försvinnande.

Det stämmer inte. Jag är säker på att den som tog Josefine också tog Anton–

–och Anton försvann efter pappas död.

Ja, ja... Du vet ju vad jag tror.

Vet du vem det här är?

–Nej. Vem är det? –Jag såg honom där jag fann Josefine.

Vi tror att han har mördat en skrothandlare och eventuellt fler.

Hm... Så du tror att det är han som har tagit Josefine och Anton?

OPERAMUSIK

Vi har inte besökstid, men han får ju aldrig besök... – Ebbe, du har besök.

Förvänta dig inte för mycket. Han har inte varit kontaktbar på flera år.

Du kan sluta nu, vi är ensamma.

Jeppe är död.

–Hur då? –Mördad. Nån skar halsen av honom.

–När då? –I förrgår.

Jag var vid skroten för att varna din bror Tore, men han var inte där.

Har du nån kontakt med din tredje bror?

–Jag behöver din hjälp, Ylva! –Mm...

Det gör du.

På ett skrotupplag hittade polisen i dag en man som tros ha mördats.

Polisen säger inte om det har nåt samband med de andra händelserna.

Samtidigt går man nu ut med en fantombild av en misstänkt.

Mannen i 50-årsåldern är cirka två meter och kraftigt byggd.

Han färdas ev. i ett vitt fordon.

Mannen kan vara beväpnad och anses som extremt farlig.

Tack för i dag. Bra jobbat.

Jaha...

Om nån räddat livet på en, borde man bjuda på öl.

Och sen arrestera dig för rattfylla?

–Du behöver inte GÅ hem. –Min bil står på botten av en sjö.

Eva... Så länge mannen i pickuppen är på fri fot–

–känner jag mig säkrare om jag skjutsar dig.

–Ja, okej. Men det blir inget kaffe. –Pft... Vad tror du om mig.

Hoppa in nu.

Min exfru Petra brukade alltid säga–

–att jag är en envis jävel som inte kan erkänna när jag har fel.

Vi har ju inte så mycket...

Vi har lite olika...syn på allt det här.

Men det betyder inte att jag inte är glad att vi ska jobba ihop.

Tack.

Jag vet inte vad jag skulle göra om nån tog Ida. Eller jo, det vet jag.

Jag skulle...hitta den jäveln, och se till att han aldrig gjorde det igen.

Lova mig att du inte gör nåt dumt.

Tack för skjutsen.

Textning: Barbro Garneij Hansson Svensk Medietext för SVT