Original subtitles

Och nu på Channel 3, är ni redo för action?

Håll i hatten, här kommer Kalejdoskopmannen!

Människor på jorden, hör upp.

Ert mäktiga rymdskepp brinner. Snart är det er tur...

Kalejdoskopmannen, kom? Det är en fälla. Det är dig de är ute efter.

Så, vem kommer att rädda er nu?

Dr Christopher Jones - astronaut och forskare.

En död man som återuppväcktes av märkliga utomjordingar -

- och sen fick superkrafter.

Hans uppdrag är att skydda mänskligheten -

- från utomjordingarna som vill ha vår planet.

För dem är han jordens försvarare, för oss är han...

...Kalejdoskopmannen!

- Jag är Kalejdoskopmannen! - Jordens försvarare!

- Hej, busfrön. - Tom bekämpade invasionen.

Bra jobbat. Jag var lite orolig för utomjordingarna.

- En dag ska jag göra det på riktigt. - Är det vad du vill, Tom, så gör det.

Låt inte nån tala om för er att ni inte klarar det. Kom ihåg...

- Var enastående! - Precis, var enastående.

- Vad är det för fel på den nu? - Oljan. Säg åt mamma att jag blir sen.

Här, Tom. Fortsätt att fånga dem.

Och tappa inte bort den.

- Vi ses, pappa. - Hej då, pappa.

Försvarsministern säger att USA med allierade inte tänker tiga -

- om general Lucian fortsatt vägrar tillträde till landets vapenarsenal.

Premiärministern har kallat till möte för att diskutera en koppling -

- mellan explosionen och utvisningen av kinesiska och ryska dissidenter.

Kom igen, Mandy. Jag behöver bli klar tidigt.

Innan jag blir helt sänkt.

- Sänkt? Varför då? - Styrelsemöte klockan nio.

- Jag får säkert en utskällning igen. - Tom, du är deras bästa läkare.

- Den är min! - Kartongerna, vinden?

Jag har inte glömt, men jag vill gå igenom dem först.

Jag vill se vad vi ska behålla och vad vi ska skänka bort.

- Kan inte Freddy hjälpa dig? - Nej!

Din mamma skulle vända sig i graven om hon visste att ni bråkade igen.

Trots att USA och FN rustar för krig fortsätter general Lucian sin vägran.

Med endast tre timmar kvar före deadline håller nu världen andan.

- Då var det dags igen. - Vi behöver känna hopp.

Visst, köp en lott och hoppas på den, så får vi se vad som händer.

Kom.

Vad är det för mening? Vi kan ändå inte förändra nåt.

- Det är min turslips. - Du trodde väl inte på tur eller hopp?

Är allt okej?

Det här kanske muntrar upp dig.

Åh, gud! Äntligen!

Graviditet, blöjor...

- Orkar vi gå igenom det en gång till? - Det är en ny början, nytt hopp.

Jag ska bli pappa igen.

- Jag måste sticka. - Jag vet.

- Det kommer att gå galant. - Vad skulle jag ta mig till utan dig?

Någon verkar vara på bra humör idag. Har du nåt att berätta?

- Det är ju fantastiskt! - Jag behövde verkligen det här, Jenny.

Jag vet. Varför ser du då så ledsen ut?

Det är Tom. Han har det verkligen jobbigt.

- Jag hoppas att det här hjälper honom. - Jobba er igenom det.

Nu räcker det! God morgon, barn.

GOD MORGON, MRS DUNN.

"Gud sa åt Noak att bygga en ark för att bereda sig på en störtflod."

"Sen ledde han in två djur av varje sort och tillräckligt med mat."

"När arken sjösattes regnade det i 40 dagar och 40 nätter."

"Landet översvämmades i 150 dagar."

- "Och allting spolades bort." - Dödade Gud enhörningarna?

Gud ville bli av med allt dåligt så att alla andra skulle klara sig.

Enhörningarna kanske missade båten.

Men berättelsen om Noaks ark handlar nog om en andra chans.

Att börja om på nytt.

Två år.

- Tiden går så fort. - Hej, fader Robert.

- Hur är det med er? - Mandy är gravid igen.

Grattis, det är ju underbart!

Er lilla ängel har säkert vakat över er.

Tom, fokusera på hoppet, inte rädslan.

Du vänjer dig snart. Det var fantastiska nyheter.

Det här är Mandy Dunn. Lämna ett meddelande så ringer jag tillbaka.

Det är jag. Vi kan väl träffas senare?

Vi har visst en del planerande och firande att göra...

- Såg du det där? - Vad?

Det är ingen fara, raring.

Kan alla ta fram sina målarböcker och måla djuren som följde med Noak.

Bomberna har blivit större sen Hiroshima, vi måste vara försiktiga.

- Du är sen. Snygg slips. - Börja inte, du också.

- Är allt okej? - Nej, de är här, men du var det inte.

- Har de fått en rundvisning? - De var inte intresserade.

- Tom? - Dr Tom är väldigt upptagen, Harriet.

Du sa att du skulle laga dörren i korridoren. Den är inte säker.

- Ingen fara, det är en branddörr. - Vem som helst kan ta sig in.

Den är sprillans ny och kan bara öppnas från insidan. Du är säker här.

Det säger du för att du är man.

- Stopp! - Måste du göra så, Floyd?

- De sa på nyheterna att det blir krig. - Det tror jag nog inte.

Jag vill att det blir krig. Jag vill ta värvning. Jag är utbildad mördare.

- Kom ihåg, Floyd, håll dig sansad. - Håll mig sansad.

Medan jag skjuter ihjäl andra. Dö, terroristsvin.

- Han verkar hyperaktiv idag. - Alla är det.

Det finns bara en Floyd.

Men för guds skull...!

- Det är en otäck målning, Sam. - De ville nog visa mig den.

- Vem? - Änglarna.

- Jag har ju sagt att jag har slutat. - Du är här för att bli bättre.

- Men om du fortsätter... - Är du min farsa, eller?

- Jag är läkare, jag vill hjälpa dig. - Du kan inte hjälpa mig.

Ingen kan det.

Tror du på änglar, Sam?

Hotet om krig oroar alla.

Det är bara ännu en terroriststat som till slut kommer att åka på stryk.

Visst, men kan du inte bara se till att vinna det här kriget? Snälla?

Det är jag. Vi kan väl träffas senare?

Vi har visst en del planerande och firande att göra.

Vänta, mr Miller. Varför vill ni stänga igen?

Vi har nya branddörrar, nya toaletter, till och med nytt tak.

- Ja, utan att rådfråga styrelsen. - Det var ju rätt beslut.

- Nu kan ni och kommunen vara stolta. - Vad bra att du kan ta så bra beslut.

- Vem behöver en styrelse? - Ingen ville ju ta nåt beslut!

Vi förbättrar folks liv. Stödet och gemenskapen.

Stäng inte ner oss. Jag ska komma på sätt att spara pengar.

Ledsen, Tom. Allt har konsekvenser och det är hårda tider.

Övergångsfasen måste påbörjas direkt.

Övergångsfasen?

- The Grange blir deras nya hem. - Hur gör vi med min personal?

- Ni erbjuds generösa avgångsvederlag. - Patienterna?

Du kan inte rädda alla.

Hej. Jag jobbar sent idag. Ska vi ses kl. 20 på kaféet på Cornwall St.?

Vi ses klockan 8.

Min fru såg det, mina vänner såg det, och nu pratas det i sociala medier.

Men vad är det de har sett?

Politiker, chaufförer, läkare, t.om. kändisar har sett -

- vad en afrikansk diplomat beskriver som en "apokalyptisk syn".

- Folk har sett syner. - Berätta, vad såg du?

Jag gick över Westminster Bridge då plötsligt... pang! Eld och förödelse.

- Som om ett väsen närmade sig. - Då var det ingen dröm.

Titta, det var ingen dröm!

Jag undrar vad det var. Personligen såg jag inget.

- Syner? Jag trodde jag inbillade mig. - Det gjorde vi alla.

Det var som ett eldklot över staden och sen sprack det upp i flammor.

Ett svampmoln, klart och tydligt. Rök och eld överallt.

Något riktigt hemskt är på väg hit.

Jag känner det i varje del av kroppen.

Det är ju löjligt. Hur kan vi alla ha samma...

Det är bara nonsens. Allt kommer att ordna sig.

- Vad är det? Vad? - Har du inte hört?

Det är ett stort rymdskepp på himlen.

Mandy, det är jag. Jag vet inte om jag bara är paranoid -

- men vi kanske ska sticka från stan i några dagar?

Vad fan är det där?

- Brandalarm? - De har väl hört att vi måste stänga.

Ta med alla ut på nedervåningen, jag gör det här uppe.

- Du är så lat, Floyd. - Brandtrappan, kom igen.

Ursäkta mig.

- Jag sa ju att den inte var säker. - Vad är det med dig och låsta dörrar?

Hjälp till, Floyd.

Skynda!

- Vad är det där? - Floyd!

Vad i helvete...?

- Ryssar! Det måste vara ryssar. - Ryska vad då?

Vad vill du?

Ryskt...?

God morgon, ambassadören. Chefen för MI5 är här för att träffa er.

Förlåt, det var inte meningen att släppa in honom. Dörren var olåst.

Floyd?!

Vänta, det är jag - Tom.

Tom. Tom...

- Vad gör du, Floyd? - Mitt jobb.

- Tom! Res dig! - Var är vi?

- Den är låst. Tack och lov! - Vad fan är det som händer?

Jag hittade det! Motgiftet.

Minns du inte? Staden har gasats och förvandlat alla till levande döda.

Lämna min dotter ifred!

- Va...? - Släpp henne, din jävel!

Mandy?

Här får du för det du gjorde.

Harriet! Det är jag Tom - din läkare!

Han måste betala för det han gjorde.

Tom! Tom!

- Är du oskadd, Tom? - Jag har haft bättre dagar.

- Hur lyckades ni fly? - Vi vaknade bara upp där borta.

Det här är visst inte hemma, eller hur?

- Mitt huvud håller på att spricka. - Mitt också!

Jag var en lönnmördare.

- Du sköt mig och Harriet. - Har vi samma upplevelser?

Ambassadören har talat med MI5 och rapporterar till premiärministern.

Hej då.

Hur kom du in här?

- Vad gör du? - Mitt jobb.

Floyd, bli inte arg. Håll dig sansad.

Lugn.

Håll dig lugn.

- Var är jag? - Jag vet inte, men det här är fel.

Sam! Du har dödat Sam.

Vad har jag gjort?

Förlåt, Tom. Förlåt.

Din ambassadör är i knipa. Hör du det? Vänta tills MI5 får höra om detta.

Jag är utbildad lönnmördare. Lönnmördare...

Floyd, du ville väl egentligen inte döda nån?

Självklart inte.

Jag har faktiskt inte alltid varit sjuk.

Jag ville resa runt i världen och jobba för FN eller Röda korset.

- Hur känner du dig nu? - Klar i huvudet.

Du ser annorlunda ut.

Om vi vill ha svar så hittar vi dem där. Kom igen.

Nu går vi. Vi ska ut på äventyr.

Vem är du?

- Ta skydd! - Det kommer mot oss.

Tom, ner!

Vilket kast!

Nu fortsätter vi. Kom igen!

Minns nån av er biografbyggnaden?

- Det gör vi alla. - Det är inte sant...

Den är fantastisk, eller hur?

Vi är aldrig ensamma. Det finns alltid nån som vakar över oss.

- Den är underbar. - Ja.

Där är hon. Ta ut henne innan hon ställer till med en scen igen.

Ursäkta, fröken. Får jag tala med er?

- Jag sa åt dig att inte komma tillbaka. - Släpp mig!

Gasen har förvandlat alla i staden.

Miljontals är nu levande döda.

Tom! Tom!

Det här är enda räddningen.

Jag har ju sagt att du inte behöver den där skiten.

Du försöker ju bli bättre.

Jag är sjuk.

- Min väska! Jag har inte min väska. - Försvinn, annars ringer vi polisen.

Jag önskar att du var död. Jag önskar att ni alla var döda.

Nej, jag behöver inte dig längre.

Vi är aldrig ensamma. Det finns alltid nån som vakar över oss.

Kom här.

Så ja, så ja.

Oroa dig inte, du kan vara trygg nu.

Jag kan hjälpa dig.

Jag är botad, fixat - kalla det vad du vill. Mitt beroende är helt borta.

Har de fixat dig och Floyd?

Vad är det här för slags utomjordingar?

- Jag klättrar inte upp dit. - Vill du inte hem?

Hem? Jag har inget hem!

Hur mår du?

Han måste betala för det han har gjort.

Jag har velat utkräva hämnd, hela mitt liv.

Jag har hatat varenda man jag nånsin har träffat.

På grund av honom.

- Jag öppnar! - Vänta på mig, Harriet.

- Vänta på mig, Harriet. - Harriet?

Jag är din pappa.

Min far...

Billy McCoy.

Ingen fara, du kan lita på mig.

Var en snäll flicka och ta bort säkerhetskedjan. Det här är viktigt.

Vänta på mig. Vänta på mig, Harriet.

Jag borde ha lyssnat...

Billy, vad gör du här?

- Gode gud, vad gör du? - Du...

Du var bara tvungen att berätta, eller hur?

Jag har inte berättat nånting. Snälla, släpp min dotter!

Din dotter? Hon är min också!

Jag sa ju åt dig att hålla tyst.

Det är dags att lära mamma en liten läxa. Eller hur, mamma?

Nå, Tom, vi har alla konfronterat våra demoner.

Hur är det med dig?

Tom är perfekt, inga lik i garderoben där.

Ni kanske alla har sett ljuset, men jag vill bara härifrån.

- Skämtar du? - Vi kommer att ta oss hem på nåt sätt.

Vi tror på dig, Tom, men vad är det du inte berättar?

- Nu ger jag upp. - Hör på mig, Tom.

Något fantastiskt har hänt med mig, och nu är jag fri.

Just det.

Fantastiskt, verkligen poetiskt.

Men, Floyd, du är schizofren.

Och Harriet, du har narcissistisk personlighetsstörning.

Samantha, du är manodepressiv.

Det här är åkommor som kan dämpas eller behandlas över tid.

Men de försvinner inte bara över en natt.

Ska ni med eller inte?

Jag tror inte att Tom har fattat än.

Vi attackeras!

Vapen?

- Tack. - Förlåt mig, Harriet.

Jag förlåter dig.

Bara sikta och skjut.

- Är du okej, Sam? - Ja.

Från och med nu håller vi ihop.

- Det måste finnas ett kontrollrum. - Och sen, då?

Hem.

Se upp!

Akta! Skjut mot dem.

Klättra ner där.

- Kom igen, Harriet. Den här vägen. - Kom, Sam. Jag täcker dig.

De klarade sig.

Förstår du än? Varför vi är här.

Det är väl uppenbart? För att ta oss hem.

- Varför har ni fört oss hit? - Varför har du fört oss hit, Tom?

Kom igen, vi blir attackerade!

- Jag är Kalejdoskopmannen! - Jordens försvarare!

Hälften man, hälften robot...

- Pappa! - Hämta hjälp.

Han är jordens försvarare för dem.

Ska jag hämta mr Robinson?

- Nej, Freddy, vänta. - Men pappa sa...

Jag klarar det här.

För oss är han Kalejdoskopmannen.

Jag är Kalejdoskopmannen. Jag är Kalejdoskopmannen.

Var enastående.

Var enastående.

- Hör ni mig? - Ja.

- Var är vi nu? - Inuti rymdskeppet.

- Den lilla farkosten förde oss hit. - Drömde jag allt det där?

Det gjorde vi alla. Men det är sant, vi är fixade.

Fixade?

- Vi har bara varit här i 20 minuter. - 20 minuter? Det känns som dagar.

Vi fördes inte hit bara för att konfrontera vårt förflutna.

Nej, det måste finnas en anledning.

Ni lyssnar på Razorlight Radio som sänder live från New York City.

Vilken dag! USA och FN har anfallit general Lucians styrkor.

Ryssland och Kina hotar nu med repressalier.

Dessutom har den här mystiska saken dykt upp på himlen.

Vissa kallar det visuell propaganda, andra kallar det ett omen.

NASA twittrade precis att de strax kan visa upp bilder.

De kanske kan förklara för oss vad sjutton det är som händer där uppe.

Rymdstationen, det här är Houston.

Kommendör Phillburn, ni borde ha tydlig visuell status alldeles strax.

- Jag ser ingenting än. - Ni borde kunna se det nu.

Vänta lite.

- Vad tittar vi på? - Det får vi strax reda på.

- Vad är det där? - Föremålet uppenbarar sig nu.

Rapportera. Vad ser ni?

Jag anropar Jeff. Jeff?

Heliga guds moder!

Den täta trafiken har gjort att det står still på motorvägarna.

Polisen uppmanar folk att stanna hemma. Stanna hemma, gott folk.

- Var det där New York? - Herregud!

- Vad är det som händer? - Det är "Independence Day" på riktigt.

Vi har bekräftade nyheter: New York har attackerats.

En massiv explosion i hjärtat av staden.

Jag får precis höra att Manhattan är borta. Manhattan har ödelagts.

- Vi attackeras. - Kina står i högsta beredskap.

Iran, Nordkorea och Ryssland har ännu inte bekräftat något.

Mandy. Jag kanske bara är paranoid, men vi kanske borde åka bort ett tag.

De är som små, fristående rymdskepp.

Det är miljontals...

Det är bestyckade. Vi måste vara folk.

- Så många... - Säg att det är en invadering.

Jag anropar rymdstationen. Vi får in en massa störningar.

Berätta vad ni ser.

- Vartenda rymdskepp är bestyckat. - Uppfattat.

Du klagar över krig, fördärv och nöd Men vägen leder slutligen...

- De har sett oss. - ...till död

- Följer de inte förkastningen? - Va?

San Andreasförkastningen.

Det här händer bara inte.

Nord- och Sydamerika attackeras. Massiva explosioner rapporteras -

- i Mexico City, Los Angeles och San Francisco.

President Waterman har varnat alla att bereda sig på det värsta.

Premiärministern har vidtagit alla tänkbara åtgärder.

Utrym gatorna!

Herrejesus! Giv eld!

Var fan är flygunderstödet?

Det måste finnas nåt vi kan göra.

Jag har mottagning!

Kom igen, Mandy. Svara!

USA har gått till motangrepp som svar till attackerna mot New York och L.A.

Snälla, skicka hjälp!

Mexico City, Los Angeles och Vancouver har bombats hårt.

Snälla, hjälp oss. Vi blir attackerade.

Snälla, säg att det bara är en mardröm.

Varför gör de det här?

...många döda. All kommunikation är utslagen.

Backa, backa.

Rapporter om explosioner i Teheran och centrala Israel kommer in...

- Snälla, svara. - Hallå?

Freddy, det är jag.

Perfekt tajming. Jag är okej förutom att utomjordingar attackerar oss.

Helvete, de för bort oss.

Attackerna mot New York var barbariska terroristdåd.

- Vänta lite... - Ett kärnvapen utlöstes i staden.

New York var bara början. Vi tänker utplåna USA från jordens yta.

General Lucians svar på attacken -

- är att ge order om kärnvapenangrepp mot USA.

Varför såg jag inte det här tidigare? Freddy, låt dem föra bort er.

- Va?! - Jag vet att jag har begått misstag.

Men du måste lyssna på mig nu. Snälla, låt dem föra bort er.

De för bort alla. Vi måste gömma oss.

Amerikanska missiler avfyrades men lyckades inte stoppa raketen.

- De för inte bort oss, Freddy... - Ett angrepp hotar.

De räddar oss.

Vem räddar de oss från, Tom?

General Lucian fortsatte med att säga att han inte hade något annat val -

- än att totalt ödelägga Nordamerika.

Oss själva.

Du måste lita på mig, Freddy. De är här för att hjälpa.

Är du säker?

De kommer inte att kunna rädda alla. De flesta har gömt sig.

Det är skönt att höra ifrån dig.

Du, Mandy är gravid.

Det... är fantastiska nyheter, Tom!

- Är hon där med dig? - Jag... vet inte var hon är.

Tom...

Var inte rädda.

Det kommer att ordna sig.

Alla dessa år har jag studerat mänskliga förhållanden.

Vi kan inte bara fixas. Vi måste lära oss den hårda vägen -

- genom att förlora allt som vi nånsin haft kärt.

Freddy hade rätt.

De som fortfarande lever där nere har gömt sig och vågar inte komma ut.

Nån måste berätta det för dem.

- Hallå! - Vad håller du på med?

Det är ingen fara.

Människorna där nere är rädda för er.

Ni måste berätta varför ni för bort dem. Snälla?

Människor på jorden, hör upp. Människor på jorden, hör upp.

Jag heter Thomas Dunn och jobbar som läkare i London.

Jag var en av de första som fördes bort.

Jag är varken ledare eller härskare, bara en vanlig kille.

Men jag vet varför besökarna är här.

Vi kan se vad som händer härifrån. Terrorister har sprängt kärnvapen -

- vid förkastningarna som går längs Mexiko, Amerika och Kanada.

Det här har satt igång en global reaktion och alla bomber alla nu.

En enorm kedjereaktion, och halva Amerika är nu utplånat.

Och det sprider sig. Vi har inte mycket tid på oss.

Jag talar bara engelska, så var snälla och översätt.

De här varelserna är här för att hjälpa oss.

Vill ni överleva måste ni komma fram och låta er föras bort.

Det här är tyvärr slutet för vår värld och de är vårt enda hopp.

Vad kan man säga en sån här kväll?

Halva Amerika har ödelagts!

Utomjordingar har visat sig på himlen.

Jag tänkte läsa en text för er.

Men nej, ni förtjänar nåt bättre.

Vi har tappat riktning.

Makt och girighet har förstört oss.

De gränser som vi har skapat -

- har gjort oss till fångar i vår egen lilla värld.

Till och med färgen på vår hud har gjort oss till fiender.

Men ha förtröstan.

Vi har fått en andra chans, en ny start.

Förtvivlan vi känner nu är blott det gamla som försvinner.

Men denna dag, räkenskapens dag, kommer att definiera oss.

Det är dags att avsluta våra konflikter och kämpa för vår framtid.

Kämpa för vår lycka och framgång.

Kämpa för vår kärlek och värdighet.

Minns den människan du var...

...och kliv sedan in i den nya världen.

Det är dags.

Ge er hän åt Guds kärlek. Han kommer att skydda er nu.

Han kommer att skydda oss alla.

- Tom? - Tack god gud, är du oskadd?

Jag vet inte... Jag såg dig, Tom. Du var helt fantastisk.

Mandy, du måste låta dem ta dig.

Solen går upp. Jag har aldrig insett hur vacker stan är så här dags.

Snälla, Mandy!

Du är väl utomhus?

Mandy, titta upp mot månen.

Är du där uppe? Jag kan inte ens få nån täckning i lägenheten.

- Vi är alla här uppe i rymdskeppet. - Och är kvar här.

Jag älskar dig så mycket.

- Vi gjorde vårt bästa, eller hur? - Ja, det gjorde vi.

- Jag försökte... - Du var fantastisk!

Snälla Mandy, du måste låta dem ta dig. Det är din enda chans.

Det är ingen fara, älskling. Jag är inte ensam längre.

Jag är med Rebecca.

Jag kommer aldrig att vara ensam. Jag ville bara säga hej då till henne.

Tom, jag tror inte att rymdskeppen kommer.

Tom!

De är änglar, Tom.

Det måste de vara. De håller oss vid liv tills vi hittar ett nytt hem.

- Men varför räddar de oss? - Vem vet?

Och vi får inte förlora hoppet, eller hur?

Hopp...

Hoppet är det enda vi har kvar.

Översättning: Karin Hagman www.ordiovison.com