Original subtitles

["Brother" spelas]

-[man] Vi ses imorgon. Jag älskar dig. -[kvinna] Ta hand om dig. Ses snart.

-Hej då. -Hej då.

[sorl från gatan]

-Tjena. -Tja.

Laxmacka på rågbröd. Från Alma.

Hon är ju helt otrolig.

-Ja, hon har sina stunder. -[båda skrockar]

Henne ska du hålla hårt i.

[partner] Jag kom att tänka på en grej…

-Almas kompis, Margot… -Mhm.

Hon är fortfarande singel. Ska vi göra ett nytt försök?

-Almas idé, eller? -Hur fan visste du det?

Nej, det känns inte bra.

Hon verkar inte så intresserad av mig tycker jag.

Ja, jag fattar.

Inramningen var väl kanske inte den mest romantiska för en dubbeldejt.

-Vad är det för fel på Nationalmuseet? -Inget, jag gillar museum.

Men att stå och titta på en tavla i 20 minuter…

[partner skrockar]

Alltså, det är ju inte vitt vin och rökta räkor direkt.

Jag fattar exakt vad du menar.

-Nästa gång… -Nej, det blir ingen nästa gång.

Det är klart det blir.

Vi skippar kulturen, tar några glas i stället, och njuter.

Men släpp det bara.

Nästa gång. Vi tar det då.

[telefon ringer]

[man] 112. Vad är det som har inträffat?

[kvinna, tyst] Hjälp mig. Han vägrar gå.

Han kommer slå mig. Snälla, du måste hjälpa mig.

[man ur radio] Vi har en pågående incident i Järfälla. Kom.

39-7190 här. Vad är det för situation? Kom.

Lägenhetsbråk som ni behöver styra. Kom.

Kör, din hedning. Kör, kör!

[sirener tjuter]

[spänningsfylld musik]

Här.

-[partner] Hej. -[Peter] God kväll.

[partner] Vi har fått en anmälan om bråk.

Jag är ledsen killar, hon borde inte ha ringt.

-Vi tjafsade lite, men det är okej nu. -Det är okej? Bägge två?

Är du okej?

-[partner] Låt oss komma in. -Vi ska gå och lägga oss.

-Vi kommer in och pratar en liten stund. -Tråkigt att ni behövde åka hit i onödan.

-[partner] Vänta! -[Peter] Släpp dörren.

Backa! Backa! [skriker]

Öppna dörren.

Öppna dörren. Polis!

Öppna den jävla dörren!

Hugo?

Jag behöver förstärkning. En kollega är indragen i en lägenhet.

[man ur radio] Dröj kvar. Kom.

Öppna dörren. Polis!

Hugo?

Hör du mig?

[boende] Gå bort från dörren, annars hugger jag henne också!

Nu på en gång!

Skicka ambulans. [stammar] Skicka…

Kollega allvarligt skadad.

Jag behöver förstärkning fort som fan. Skicka ambulans.

Ett ögonblick. Kom.

Hör ni mig? Kom.

Ett ögonblick. Kom.

Svara då! Hör ni mig?

Närmaste kollega är 20 minuter bort. Kom.

Polis! Öppna dörren säger jag!

[andas darrigt]

[boende] Pistolen…på marken.

[kvinna andas darrigt]

Spring till grannen!

[flåsande]

[kvinna] Det kunde varit du, Peter. Du hade tur.

[musik tonar ut]

-Men det faktum att du nu vill ha… -Kompensation?

[kvinna] Jag tror inte du får igenom det hos ledningen, helt uppriktigt.

Du säger att du kallade på förstärkning.

Men…det finns inga såna anrop loggade.

Kan du berätta vem som förde befäl för polis i yttre tjänst den natten?

[kvinna] Det är inte en person som lägger riktlinjerna för hur…

Vem?

Berätta för mig vem, specifikt. Den natten. Jag vill veta det.

[kvinna] Hurså?

[sorl]

[dyster musik]

[kollega] Fega jävel.

Vad ska du göra, Johansson?

Samma sak som du gjorde natten då Branković dog?

Ingenting.

[Peter] Hugo?

-[partner] Vänta! -[Peter] Släpp dörren.

Polis! Öppna dörren!

Hugo? Hör du mig?

Hör ni mig? Kom.

[man ur radio] Närmaste kollega är 20 minuter bort. Kom.

[kvinna] Psykologsamtalen är en förutsättning för

att vi ska kunna erbjuda dig någon hjälp.

Jag tycker bara det är svårt att prata om.

Ibland tvingas poliser vara med om såna här händelser.

Det är tyvärr så jobbet ser ut.

[suckar]

-[musik tonar ut] -[kvinna skriker ur tv]

[man] Jag sa ju att skogen var hemsökt.

[kvinna] Hjälp! Han kommer döda mig! [skriker]

Hjälp! Hjälp mig, snälla!

[skrikande]

[reporter] Du har på väldigt kort tid blivit

en av landets mest framgångsrika mordutredare.

Fast du inte har gått den traditionella vägen.

Du har knappt jobbat en dag i yttre tjänst.

Vi är ju alla ett lag.

Och den uniformerade styrkan är det viktigaste vi har i…

[reporter] Och ett lag behöver ju en ledare.

Som fattar besluten och kan se det där större perspektivet.

[Thomas] Ja, det kan man säga.

[reporter] …ett lag behöver ju en ledare.

Som fattar besluten och kan se det där större perspektivet.

Ja, det kan man säga.

[kvinna] Peter, din internanmälan mot ledningen har lagts ner.

Peter, jag förstår din frustration,

men utredningen stödjer helt enkelt inte din berättelse.

Det finns som du vet också frågetecken kring ditt agerande.

Du behöver acceptera det som hänt och försöka lägga det bakom dig,

annars tror jag att det blir svårt för dig att fortsätta arbeta som polis.

[Peter] Vem är ansvarig för att det inte kom förstärkning den natten?

Jag vill veta vem det är.

[kvinna] Den informationen kan inte jag delge dig, Peter.

Vi är ju alla ett lag.

Och den uniformerade styrkan är det viktigaste vi har…

[dyster musik]

[sorl]

[man] God morgon, Alma.

[guide] Och från ljuset i ”Gustav Vasas intåg i Stockholm” på midsommarafton

så rör vi oss mot mörkret i ”Midvinterblot”.

Och det är samma konstnär.

Och trots brutaliteten i motivet

så är det här en tavla som ingjuter mod i mig personligen

Och tavlan föreställer

legenden om Domalde av Ynglingaätten.

Och kungen som ni ser till höger,

han är redo att offras efter år av missväxt.

Det här råkar också vara min mans favorittavla.

[mässande sång]

[guide talar ohörbart]

[musik tonar ut]

…i Uppsala under flera år av svår, öh…missväxt.

Öhm… För att blidka gudarna så offrade man först oxar.

Men när det inte fungerade så gavs, öhm…

Förlåt. Ursäkta mig bara en liten stund.

Hej, Alma.

[Alma] Du måste sluta komma hit.

Jag vill bara att du ska veta att jag övergav honom inte.

Jag gjorde inte det.

Jag lovar.

[Alma] Först offrade man oxar… [fortsätter ohörbart]

[mörk musik med mässande sång]

[kvinna] Hjälp! Han kommer döda… [spolar tillbaka]

-[vakt] Hörde du nån skrika? -[Peter] Ja.

Ta den vägen, så kollar jag här nu. Spring!

[Falk] Nej, nej, nej…

[man] Vad har du gjort?

Rolander, vad fan håller du på med?

[Rolander] Hjälp. Hjälp mig…

[ankare] Två poliser hittades mördade i ett hus på Värmdö utanför Stockholm.

Polisen åkte ut till adressen efter ett larm om pågående grovt brott.

[ankare fortsätter, ohörbart]

[kvinna] Hjälp! Hjälp mig!

[dator plingar]

[Lucas] Då har ni fått era order.

Ni väntar på mitt kommando.

Följ instruktioner från era befäl. [fortsätter ohörbart]

Det är lustigt ändå.

Ibland så kallar de in alla… och ibland ingen alls.

[Lucas] …ska jag bara säga att vi har aldrig varit samlade så här många någonsin

på en och samma plats på så här kort varsel.

Det är en av de största…

[ankare 2] De mördade polisernas familjer kommer att hålla en minnesstund…

[man] Tjena, Alfred.

[ankare 3] …en träff med regionpolischef Lucas Lind.

Vi kan bekräfta att vi gripit en person misstänkt för de så kallade "112-morden".

-[knackningar] -[man] Öppna. Polis. Öppna.

[Lucas] …han har fått efter en konfrontation i samband med gripandet.

[reporter] Är personen i fråga anhållen?

[Lucas] Han kommer anhållas så fort han återfår medvetandet.

[reporter 2] Finns det nånting ni kan säga om den misstänkte?

[Lucas] Vi kommer inte…

[Max] Peter Johansson?

Ja.

Kom in.

Vilken jävla kliché.

[Peter] Alfred?

Det var inte igår.

Kommer du ihåg mig?

Peter Johansson.

Ja. Hej.

Hej.

Hela jävla ledningen består ju bara av byråkrater numera.

Folk som inte har en jävla aning om vad det här jobbet innebär.

Så jag…

Jag gav upp, helt enkelt.

Jag kan inte göra annat än att hålla med dig.

-Det var fint att se dig, Alfred. -Ja, detsamma. Verkligen.

Vill du ha skjuts nånstans?

Ja…

Varför inte? Om du har tid.

Jaja.

[spänningsfylld musik]

Vi…

Vi behöver spanare här om han skulle komma tillbaka.

Och vi måste ut med all information, berätta att han är polis.

Få Peter Johanssons namn och ansikte ut överallt.

Ta det här på rätt sätt nu, men du arbetar inte längre med den här utredningen.

[musik tystnar]

-Va? -[chef] Vi måste följa regelverket.

-Om Johansson är vår mördare… -Johansson är vår mördare.

…då har du skjutit en oskyldig man.

Inte bara en oskyldig man, utan en kollega.

Det ändrar på allting. Du måste distansera dig från utredningen.

-Vi är så nära att ta honom. -[Lucas] Lyssna på Rebecca nu.

Åk hem.

-Du tas ur tjänst i väntan på utredning. -Ni gör ett misstag.

Den tekniska undersökningen visar att kulan som träffade Anders

omöjligtvis kan ha avfyrats från ditt vapen.

Vi kommer få veta vad som faktiskt hände så fort Anders är i stånd att berätta.

Rebecca, du tar över utredningen. Natalie rapporterar direkt till dig.

Gör det, Natalie.

Gör det för Max.

Inte för de här två.

[dörr stängs]

[suckar djupt]

[Thomas] Hej, älskling.

-Vad är det där? -Det där är ett anteckningsblock.

Som vi hittade vägg i vägg med rummet där vi höll traumaterapin.

Det är nån som har lyssnat.

Baserat på handstilen skulle jag säga att det är exakt samma människa

som har skickat sitt barnbarn ett försenat födelsedagskort.

-Okej. -Det som sårar mest…

Det är att…

…att jag har vänt ut och in på mig själv den senaste tiden

för att du ska kunna fungera.

Och för att vi inte skulle hamna där vi var förut.

Men du, du bara kör på.

Och det här…

Har du nåt som helst begrepp om hur oetiskt det här är?

Vilket jävla svek!

För att inte tala om vad det säger om din syn på mig och mitt arbete.

Det här är deras liv. Det här är mitt.

Och du bara… Du bara skiter i det.

-Du… -Nej. Nej.

Jag vill att du går.

-Att jag går? -Jag klarar inte av att se på dig just nu.

-Alfred… -Du kan inte dra in Alfred i det här.

Det är inte ofta jag säger det här som psykolog,

men skyll inte det här på din pappa.

Du är inte som Alfred.

Du är värre.

-Men… -[fotsteg]

Pappa, vi har inte läst klart boken.

Hej, älskling.

Öhm…

Du…

Jag måste åka, okej? Jag lovar att jag läser klart sen.

Okej?

Vi ses.

[dörr stängs]

[partner] Hej.

Blöjor här framme, välling här bak och hälsa syrran.

Det ska jag göra. Tack.

Jag vet hur gärna du hade velat åka in idag.

Men jag är så glad att du har sagt upp dig.

-[John] Okej. -[skrockar]

-Ha det så bra. -Vi ses. Hej.

[suckar]

De borde visa bra poliser större respekt, tycker jag.

Kan bara hålla med.

Det är inte många som är villiga att offra sig för sitt jobb idag.

[fnyser]

Nej.

Man svänger av där uppe.

Men det tänkte du inte göra, va?

Nej.

Tänker du berätta vart vi ska?

[fnyser]

Du måste undra: ”Tackade han ja till skjuts

därför att han inte visste att jag var 112-mördaren?

Eller gjorde han det för att han visste?”

[spänningsfylld musik]

[fnyser] De kommer att märka att jag är borta.

Nej, det kommer de inte.

Jag berättade för Thomas att jag skulle vara på museet.

-Nej, det gjorde du inte. -Han kommer att hitta mig.

Ja.

Det räknar jag med.

-[musik tonar ut] -[Rebecca] Hans namn är Peter Johansson.

En 52-årig polis från Hemfosa. För närvarande sjukskriven.

Vi har ingen aning om var han befinner sig så vårt jobb är att hitta honom.

Vi får utfärda rikslarm, ta media till hjälp…

Vi vet också att han förlorade sin partner Hugo Branković under en insats 2024.

-De flesta av er kommer kanske ihåg det. -Hur är det med hans telefon?

Om han har en så är den inte registrerad på honom.

Kom ihåg, det här är nån som jobbat för polisen under 25 år.

Har du tänkt det så har han tänkt det också. Okej?

[sorl]

Jag vill åka hem till Max. Det var han som identifierade Johansson.

Jag vill se vad han har hittat. Så att det inte ska ha varit förgäves.

Ja.

Bra.

[hund skäller]

[suckar frustrerat]

Pappa?

Pappa?

[suckar]

[fnyser]

[burk pyser]

-[mystisk musik] -[tickande]

[kniv klirrar mot fönster]

Jag har redan checkat in,

så nu går vi till rummet lugnt och stilla som de två gamla kollegor vi är. Varsågod.

[billås piper]

[Peter] Gör inget dumt nu.

[Peter] Stopp.

[knappsats piper]

[musik tonar ut]

[ohörbart prat ur tv]

Allt det här är bara en kliché.

Det förstår du, va?

Hela den här "Midvinterblot"-skiten.

Alltså, oavsett vad det är du försöker säga, Peter…

…så har du tappat all trovärdighet.

-Med det här tramset. -Försöker du provocera mig?

-Nej, nej. -Jo. Ett sätt att skapa närmare kontakt.

Det kommer inte fungera. Lås fast dig i elementet.

Så.

[Peter] Den där modelljärnvägen, vad är det med den?

Du ledde ju halva Stockholmspolisen, och nu sitter du och leker med leksaker.

-Det är inga leksaker. -Jo, det är det.

Det är en hobby.

Varför tåg?

Därför att när Thomas var liten var det det han och jag gjorde ihop.

Du och Thomas?

Det är fint ju.

Vi brukade gå ner till tågstationen, stod där vid rälsen,

tittade på tågen som åkte förbi.

[sorglig musik]

Ja, vi gjorde det ett litet tag i alla fall.

Han kanske inte minns det lika väl som jag gör, men…

Men för mig var det…

[stönar] Sen kom det här jävla jobbet emellan.

Man var aldrig hemma på kvällarna.

Tappade kontakten med både min fru och Thomas.

Du vet ju själv hur det är, eller hur?

Nej, det vet jag faktiskt inte.

Sov nu, Alfred.

I dag var en lång dag.

Imorgon kommer bli mycket kortare.

Mer som midvinter.

[ankare 3] …pekar på att kroppen som hittades

har kopplingar till den så kallade 112-mördaren.

Med ännu en fredag i antågande har sökandet efter 112-mördaren blivit

Sveriges största polisutredning på över ett decennium.

[Max fru] Det här är allt som Max jobbade med.

Ta det.

Alltihop.

Innan jag slänger alltsammans.

[mobil ringer]

[stönar]

Thomas Berg.

Hallå?

[Alfred] Thomas…

-Pappa? -Hjälp mig.

[andas tungt] Snälla, skynda dig.

Thomas.

Var är du nånstans?

-Pappa? -[samtal avslutas]

[spänningsfylld musik]

[musik tonar ut]

Ursäkta.

Du har inte sett den här mannen checka in?

-[receptionist] Nej, tyvärr. -Har ni sett den här mannen på hotellet?

[man] Ja, igår.

-Igår? -Ja.

Okej…

Den här mannen bor på ert hotell. Jag behöver veta vilket rum.

Städning.

[knappsats piper]

[telefon ringer]

Hallå?

[Alfred] Thomas, det är nästan över.

-Pappa? -Du måste komma.

-Var är du, pappa? -Du måste hitta mig.

Svara på frågan.

Kom ensam. Ingen förstärkning.

-Pappa? -Det är viktigt. Bara du.

-Pappa? -[samtal avslutas]

Säg "kom ensam".

Så tar han garanterat med förstärkning. Vi får hoppas det i alla fall.

Omvänd psykologi.

Eller är det för uppenbart, tycker du?

[pustar]

Saker är inte som de var på vår tid, Alfred.

Idag behöver man inte slita på samma sätt för att ta sig uppåt.

Det räcker med vita tänder och en slätstruken skjorta

så är det bara att klättra upp i leden.

Ta jobb som mordutredare utan nån som helst erfarenhet.

Jag menar…

Det är ju Thomas…på pricken, visst är det det?

Om han inte är så dum som du tror att han är,

om han är så modig som han vill att vi ska tro, så…

…kanske han ställer sig i skottlinjen för en gångs skull.

För sin pappas skull.

[gåtfull musik]

Alfred!

Pappa!

[Alfred] Du har kommit till Alfred Berg. Lämna ett meddelande om du absolut måste.

Du har kommit till Alfred Berg…

Alfred!

Alfred!

Pappa!

[musik tonar ut]

Jag fattar om du fortfarande är arg på mig, men…

[Charlotte] Thomas, vi pratar inte om det nu.

-Jag vet inte om… -Fokusera bara på att hitta Alfred, okej?

-Du… -Vad gör polisen?

Har du kontakt med Natalie eller Max?

Öhm…

-Har du hört nåt… -Konstigt, öh…

Va?

[skärrad röst] Jag vet inte helt hur jag ska säga det, men…

Thomas, säg va… Har det hänt nånting?

Max är död, Charlotte.

Han, öh…

-Va? -Han hittade Johansson.

-Och…åkte för att gripa honom. -Nej…

Och nu…

Nu finns han inte mer.

-[Charlotte snyftar] -[sorglig musik]

Du…

-Jag vet inte riktigt, öh… -Så, öh…

Jag är ledsen för att jag berättar det på det här sättet, men…

Ja…

Herregud, Thomas.

-Åh, fy fan… -[suckar]

Ni måste ta honom.

Ja, vi ska fan ta honom.

-[musik tonar ut] -[Alma] Han kom ofta till museet.

-[Rebecca] Efter att din man dog? -[Alma] Ja, ofta faktiskt.

Det blev obehagligt.

Men sista gången så… Jag var nog inte så trevlig.

Var han arg?

Alltså, han var… Jag tror att han var lite i samma läge som jag själv.

-Tack ska du ha. -Tack.

En kvinna i biljettkassan tror att hon såg honom igår kväll.

Han gick tydligen ut härifrån med en äldre man.

[John] Okej, där är Johansson.

Han går igenom foajén.

Det här är en annan kamera ovanför trappen.

Han går upp och möter en annan man.

[Rebecca] Vänta. Pausa. [fnyser]

-Alfred Berg. -Fuck.

Va?

-Är han inblandad? -[Natalie] Inte en chans.

[John] Men…de skakar ju hand, verkar ju känna varandra.

Och sen här går de ut från museet tillsammans.

[Natalie] Fan…

Han måste vara nästa måltavla.

Vi tror nu att vår gärningsman har en gisslan.

Alfred Berg.

Den mest seniora polis han tagit hittills.

Det är fredag.

Klockan är 21…och 15.

-Natalie. -Yes.

[stönar]

Max hittade ett område i skogen

nära Johanssons bostad i Hemfosa dit han tog sina offer.

Den detaljen har inte läckt ut i media.

Han kommer nog inte att nöja sig

förrän hans lilla installation i skogen är fullbordad,

så chansen är stor att han återvänder.

Vi fortsätter hålla oss dolda

och ser till att vi är redo att slå till om och när han nu gör det. Okej?

[mobil plingar]

Bra.

Thomas.

Du måste berätta för honom.

[syrsor spelar]

[Peter] Snart är klockan exakt samma tid som den var den natten när Hugo mördades.

01.15.

Hör du?

Lyssna.

Exakt samma ljud som jag hörde den natten.

Tystnad.

Inga sirener, ingenting. Total tystnad. Det är märkligt.

[dyster musik]

Känner du till historien om "Midvinterblot"?

I mitten står kungen,

redo att låta sig offras efter år av missväxt.

[baklucka öppnas]

[baklucka stängs]

Polisen varnar att han är mycket farlig och kan vara beväpnad.

Johanssons motiv är ännu oklara

men enligt en källa med insyn i utredningen

ska han tidigare i år har sjukskrivits på grund av mentala problem.

Allmänheten varnas för att Johansson kan vara farlig

och alla som har information om var han kan befinna sig uppmanas…

[musik tystnar]

Jag hörde hans röst. Inspelad.

Hittade den här.

[fnyser]

Precis samma som…

Som de han alltid använder.

Men då var det ju för sent.

Kolla. Han återskapade alltihop.

Skallarna i träden, kropparna…

Det enda han inte återskapat än är kungen.

Även om han står för döden är han fortfarande vid liv

och det ger oss hopp, eller hur?

Särskilt sen klockan inte är 01.15 ännu.

Det borde innebära att Alfred fortfarande lever.

Shit.

[Lucas] Jaha, så det är här det riktiga polisarbetet sker?

[sorl]

[suckar]

Peter Johanssons problem med polisen

är…större än vad folk vet.

Alla kollegor anklagade honom för Brankovićs död.

Han var besatt av frågan varför förstärkning inte kom direkt.

Han påstod att han ropade på hjälp över radion.

"Påstod"? Så du menar att han ljög?

I utredningen finns inga spår efter de anropen.

[Thomas] Hm.

Borde ha loggats, särskilt med tanke på vad som hände.

Han lämnade in flera klagomål men fick avslag på samtliga.

-Eftersom han ljög? -[Thomas] Varför berättar du det här?

[suckar]

Johansson sa att det som hände i Järfälla förstörde hans liv.

Han frågade om och om igen vem som var ansvarigt befäl den kvällen.

Och han krävde att få veta vad som hade hänt med hans anrop.

[Thomas] Du sa precis att det inte fanns några.

-Du fick de anropen att försvinna. -[suckar]

-[mörk musik] -[Thomas] Varför?

Det var…en fruktansvärt stökig kväll.

Ni vet hur det är. Man fattar hundratals beslut.

[Thomas] Och?

Branković var redan död.

Så du offrade Johansson?

Helt ärligt. [skrockar] Han var redan körd.

Han hade inte följt protokollet.

Det var inte så svårt att fokusera internutredningen på det i stället.

Vet du vem som var ansvarigt befäl tillsammans med mig den kvällen?

Det befälsnamn som Johansson fick

var Alfred Berg.

[Natalie] Men det var inte han som hade det yttersta ansvaret.

Det är det här det hela handlar om. Den kvällen i Järfälla.

Han vill hämnas.

Han ska inte till Hemfosa.

-Jag följer med. -Nej, det är precis vad han vill.

[dyster musik med mässande sång]

[musik tonar ut]

[Alfred grymtar, stönar]

[Peter] Det är precis på såna här platser som poliser brukar dö.

Tysta, intetsägande.

-[Alfred grymtar] -[kniv hugger]

-[Alfred stönar] -[Peter hyssjar]

[Peter] Han kommer att veta hur det känns att förlora sin partner.

[Alfred stönar]

[Alfred stönar]

[hostar]

Skrik så mycket du vill, Alfred.

-Skrik är bra. -[flåsar]

Skrik betyder att polisen kommer.

[rosslar, hostar]

[Peter] Skrik bara.

Skrik!

Jag hör dig inte.

[Alfred stönar]

[andas tungt, rosslar]

[kvinna] Hallå?

Är du okej?

[Alfred stönar]

[man] Hallå?

[Alfred kiknar]

Kom inte hit! Kom inte hit!

[rosslar]

[man] Vad är det som händer?

Ring inte polisen!

Ring…

Ring inte…

Ring inte polisen.

[telefon ringer]

112. Vad är det som har inträffat?

[kvinna] Hej. Det är en nån som ligger nere på gården och blöder.

Ni måste skicka nån fort. Det verkar som att han har gjort sig illa…

[siren tjuter]

[ohörbart prat ur polisradio]

[Thomas] Pappa…

[Alfred] Thomas, nej!

Kom inte hit!

Pappa! Är du okej?

Stanna där. Han skjuter på alla som närmar sig.

Det är hans plan. Han kommer att döda oss bägge två.

-[Thomas] Pappa, är du skjuten? Du blöder. -Pågående skottlossning på Snapphanevägen.

-[polis] 33-9110. Yttre befäl på väg. Kom. -Pappa!

[polis 2] 35-9230 är på väg. Kom.

-Pappa! -[Alfred grymtar]

Hjälp är på väg. Kom.

-[Alfred] Stanna där. [stönar] -[prat ur polisradio]

Och ingen förstärkning.

Det är det han vill. [stönar]

Vi ska inte ha några mer…

Inga döda poliser.

[polis] 33-9110. Yttre befäl. Uppfattat.

[mobil ringer]

[John] Thomas?

[Thomas] John, dra tillbaka alla enheter på väg mot Järfälla.

Är du i Järfälla? Jag skickar förstärkning nu.

-Nej! Ingen backup. -Va?

Jag upprepar: ingen backup.

Vad är det som händer? Förstärkning är redan på väg.

-John, lyssna på mig. -Bra.

[Thomas] Jag måste göra det här själv.

Var försiktig.

[samtal avslutas]

[Alfred] Lämna mig, Thomas.

[grymtar]

Åk hem.

Ta hand om din familj. Gör inte som jag har gjort.

[sirener närmar sig]

Pappa?

[sirener tystnar]

[John, ur radio] Förstärkningen är återkallad.

Ingen kommer.

[flåsar]

[stönar, rosslar]

[Alfred] Det kommer inga fler poliser.

Det är som med Branković. Kommer inga fler.

Ingen förstärkning, inga sirener, ingenting.

Det är bara jag kvar.

Det är över, Johansson.

Det här slutar med mig.

Få det överstökat bara.

[skott]

[dörr gnisslar]

[spänningsfylld musik]

[dörr öppnas]

Lägg ner vapnet.

Det är över, Peter.

Ingenting är över.

-[andas tungt] -[musik tonar ut]

Så vad ska du göra nu när din pappa inte kan hjälpa dig?

Du kommer aldrig bli som han.

[Thomas] Eller som du.

En bra polis som gav sitt liv åt kåren.

[ropande]

[grymtande]

Inte…

[Peter stönar]

-[stånkar] -[ropar]

[suckar]

Hej.

-Hej. Hej. -Hej, älskling.

-Hur mår du? -[stönar]

Fantastiskt. Nej då.

[Charlotte] Thomas kommer bli bra. Han skadade benet och punkterade en lunga.

[dyster musik]

Men jag har ju tappat två liter blod.

Och brutit tre revben också.

Det är ingen tävling.

Nej, inte för dig kanske.

Vill du att jag hämtar nånting åt dig?

Ja, det vore snällt.

Du vet, jag har ett litet kylskåp

längst in i köket, där jag har…

Alfred, jag kommer inte hämta nån alkohol till dig.

Framför allt inte det där rosa blasket.

Det var värt ett försök i alla fall.

[ankare 4] …bild av gärningsmannen.

-Peter Johansson, som arbetat som polis… -Titta, där är hon igen.

…tros ha inlett seriemorden i maj

med mordet på polisen Marina Jonsson ifrån Söderhamn.

Den tidigare misstänkta Viktor Falk frias därmed från all koppling till…

-Det räcker. -Varför då?

Du har sett det där inslaget flera gånger.

Försök att vila lite nu.

[suckar djupt]

Och tack.

För vadå?

För att du också bryr dig om honom.

Berätta inte det för honom bara.

Vi ses sen.

[dörr öppnas]

[dörr stängs]

[musik tonar ut]

Du hade inte behövt komma och hämta mig.

[Alfred] Nej, jag vet, men jag…

[andas in skarpt] Jag ville göra det ändå.

-Så jag är skyldig dig en tjänst? -[skrockar] Ja. Precis.

["Brother" spelas ur radio]

Hm.

Jävla fånig musik.

Mm. Fånig på ett bra sätt.

[volymen höjs]

[skrockar]

Dra åt helvete.

Dra åt helvete du också.

["Brother" fortsätter]

[musik tonar ut]