Original subtitles

I urgamla tider

växte mellan Eufrat och Tigris

ett mäktigt kungarike fram, kallat Akkad.

Dess elitsoldater, kallade de Svarta Skorpionerna,

härskade över alla runt omkring.

Styrda av deras hederskodex, att hellre kämpa och dö till sista man,

än att överge sin herre,

prisades de som livvakter till prinsar och kejsare.

Den mest ryktbare av de Svarta Skorpionerna var Ashur.

Han tillät dock inte sin son, Mathayus,

att kämpa för hedern

att tillhöra de Svarta Skorpionerna.

Jag litar på min övertygelse att förbjuda dig att se på kamperna imorgon.

Du tror att allt är ära och heder.

Det är det inte.

Jag har gjort saker som inte var ädla.

Det lovar jag.

Men, likt många pojkar i hans ålder,

brydde sig Mathayus inte om varningarna.

Ni 24 är här för att visa vad ni kan

när det gäller närkamp.

Bara 12 kommer att gå vidare

och få öva i sex år för att nå toppen som krigare.

En Svart Skorpion!

Färdiga!

Till strid!

Visa ert mod om ni vill bli Skorpioner.

Nåd är svaghet!

- Layla? - Mathayus? Jag trodde din far...

- Jag smet ut. - Du är galen.

Är jag galen?

Jag kämpar lika bra som de andra.

Jaså?

- Bevisa det! - Halt!

Flickor är förbjudna att delta.

Låt henne vara!

Din ohyra!

Ta fast honom!

Ta hit honom! Vart tror du att du är på väg?

Vågar du vanära spelen genom att störa ordningen?

Rör honom och du kommer att dö.

Beväpna dig.

Jag känner inte för att döda idag.

Far!

Arrestera dem båda!

- Och flickan. - Vänta!

Kung Hammurabi!

De förlöjligar de uråldriga spelen och förolämpar mig,

dina arméers befälhavare.

Det kan så vara, Sargon.

Men Ashur har förtjänat en del fördragsamhet.

Jag står i skuld till er, Herre. Som alltid.

Och du kan betala tillbaka den

genom att skicka din son till Skorpionerna för träning.

Om han blir hälften så bra som sin far,

kommer han att tjäna sin nation väl.

Du kommer att få betala för det här.

Det lovar jag.

Kungens general, Sargon, hade alltid avundats Ashurs berömmelse.

Och nu var hans hat gränslöst.

Far!

Far!

Trots att han inte hade några bevis, visste Mathayus

vem som hade gjort detta.

Han svor att behärska krigarens konst.

Du slåss som en kärring.

Sex år hade gått.

Mathayus hade lämnat Nippur som pojke, och kom tillbaka som man.

Han förstod snart att mycket hade förändrats.

De senaste sex åren har ni inte träffat släkt eller vänner,

bara sett klingor, sköldar och skaft.

Ni har övat flitigt.

En del har fallit bort längs vägen.

Ni som fortfarande står här

representerar gräddan av Akkads tappra krigare,

Den Svarta Skorpion-orden.

Gå med stolthet dit er kung sänder er.

I ädel kamp!

Fyll nationens skattkistor

och hedra er familjs namn.

Åh, mamma!

Få se på dig. Du är ju en man!

Jag känner knappt igen dig.

Mathayus! Mathayus!

- Mathayus! - Noah!

Vad har de matat dig med, gjutjärn?

Du har också vuxit.

Han äter både sin och Enkis portion.

Var är Enki? Varför kom inte han?

- Han rymde hemifrån förra året. - Han ville söka sitt öde.

Han kommer tillbaka.

Låt oss se den nya, stolta Svarta Skorpionen.

Jag ser att du kommit för att visa din vördnad, Layla.

Jag kan ge dig en match, jag lovar.

- Sticks den? - Bara om du rör den.

Vänd er och giv hälsning.

Er kung, Sargon!

Jag presenterar, Kung Sargon!

- Jag hörde rykten. - De är sanna.

Hammurabis död var ingen olyckshändelse. Sargon mördade honom.

Det är farligt att nämna det.

Var försiktig med dina ord.

Vår bäste krigare, Ers Majestät.

Du verkar bekant. Känner jag dig?

Jag tror inte det, Ers Majestät.

Ashur var hans far.

Din far var en skicklig krigare och patriot.

Jag antar att du hedrar hans minne.

Sänd honom till palatset senare.

Jag har ett specialuppdrag till honom.

Du kallar dig en kämpe?

Res dig!

Visa vad du går för.

Är det allt?

Du är en nolla.

Stå inte där.

Kom hit.

Försagdhet hör inte ihop med bärandet av skorpionen på axeln.

Du undrar nog över deras tatueringar.

En för var man de dödat.

Du vill väl ha ett par, du också?

Om de förtjänar att dö, så.

Vi förtjänar alla att dö.

Frågan är bara hur, och hur snart.

Som medlem av mitt personliga livgarde,

är det ditt jobb att se till att du dör långt innan jag.

Ditt personliga livgarde?

Det är en stor ära, Mathayus.

Bortom den styrka och skicklighet man säger du har,

är det första kravet en absolut och tveklös lojalitet mot mig,

din konung.

Visa honom vad jag menar.

Hell Sargon!

Är du kapabel till sådan lojalitet?

Jag...

Ja,

Ers Majestät.

Bra. Rikedomar och ära kommer att bli dina.

Men om du bedrar mig, Mathayus,

kommer du att be till gudarna om en snabb död.

Vi ska pratas vid imorgon igen.

Välj ut en inför natten. Eller två eller tre.

Slit inte ut dig.

Eller tre.

Man säger att du är duktig med svärdet.

Jag är inte fullärd ännu, men jag lär mig snabbt, Ers Majestät.

Jag gillar dig, Mathayus.

För in fången.

Nån hörde honom förtala mig.

Straffet är döden.

- Vänta. Det här är min... - Jag vet.

Utför detta

och undanröj tvivlen om din lojalitet gentemot mig...

Jag tillåter att du gör det kvickt.

Mathayus! Förlåt mig.

Är det sant?

Förtalade du kungen?

- Mathayus! Förlåt. - Svara!

Är anklagelserna sanna?

Ja.

Då förtjänar du vad som komma skall.

Du har inte bara förrått din kung, utan din familj också.

Du har besudlat din faders namn.

Vad du än gör, ryck inte till.

Spring Noah!

Jag sa, spring!

- Nej! Vi ska kämpa tillsammans! - Gå.

Bakom dig, Mathayus!

Du dödade min far.

Det här är för honom.

Din far var en förrädare.

Så och hans söner.

Öga för öga...

Kom igen! Ut genom fönstret.

Döda dem!

Kom igen, Noah!

Kom tillbaka! Stanna!

Kör! Kör!

Håll i dig!

Noah, vad är det?

Häng i! Vi är nästan i säkerhet.

Noah.

Vad är det?

Noah!

Noah!

Håll ut!

Noah!

Noah!

Noah.

Med sin brors blod på händerna

brände hämnden i Mathayus hjärta.

Ska vi döda honom nu, eller ta tillbaka honom levande?

Ingendera. Jag har speciella planer för honom.

Idiot! Nu kommer jag att lukta fisk i en vecka.

- Vad gör du här? - Och jag hatar makrill!

Nästa gång tar jag tonfisk.

Varför förföljer du mig, Layla?

Jag förföljer dig inte, för det första.

Jag är också på flykt.

Mina föräldrar lovade bort mig till Muktill, den fete fårhandlaren.

- Vi ska gifta oss om en vecka. - Gratulerar.

Du tycker det är komiskt.

Jag vet inte vad som stinker mest, han eller hans får.

Jag vill ha ett äventyrligt liv, Mathayus.

Och strid. Som en man.

Det finns ett litet problem.

- Du är inte en man. - Tack för att du har märkt det.

Hallå!

Jag hörde att du försökte döda Sargon.

Jag ska döda den djäveln nån dag.

Alla vet att han offrar till mörkrets gudar.

De har givit honom svarta magiska krafter.

Du behöver all hjälp du kan få.

Ja, Layla, men en tjej är bara i vägen.

Jag är inte bara en tjej.

Vi är inte barn som leker längre.

Din Svarta Skorpion-träning inkluderade tydligen

hur man blir en skitstövel.

Grattis, det lärde du dig till fulländning.

Gå hem och gör livet surt för fårhandlaren, Layla.

Då så! Om det är så du vill ha det. Sköt dig själv.

- Just det. - Just det.

- En biljett till Egypten, tack. - Tio mynt.

Biljett till Egypten.

Tio mynt.

Tio? Det var dyrt.

Plus en för försäkring.

Jag rekommenderar det, för det finns rövare,

ogästvänliga urinnevånare och orkaner.

Bara biljetten.

Rövandet har redan börjat, verkar det som.

- Egypten. För en. - Tio mynt.

Ursäkta. Förlåt mig.

Trängs inte!

Vad menar du?

Jag lämnade kön 10 sekunder för att pinka.

Lögnare. Grek.

Blanda aldrig de två orden, frun.

Kretin.

Till faraonernas land, bäste herre.

Tio mynt.

Biljetten.

Du förföljer mig.

Erkänn.

Bli inte chockad nu,

men allting i världen sker inte för din skull.

- Så, varför ska du till Egypten? - Därför.

Alla borde se pyramiderna nån gång...

Varför ska du till Egypten?

Av privata orsaker

som inte berör dig.

Slingra dig inte. Jag lockar det ur dig i alla fall.

Okej. Min far stred i faraos privata garde, och räddade hans liv.

Jag tänker be honom återbetala det och låta mig låna

Osiris spjut för att besegra Sargon.

Egyptens Farao

ska låna ut ett av historiens mest berömda vapen

till en 19-åring han aldrig hört talas om?

- Jag minns inte att jag bad om din åsikt. - Faktum är,

att hon tyvärr har rätt. Det skulle inte gå.

Men av den enkla anledningen att Osiris spjut

bara är effektivt mot egyptiska monster.

Som exempelvis bevingade skarabéer, sfinxer och förhäxade mumier.

Hur kan du veta det?

Låt oss säga att jag har bra kontakter.

Verkligen? Och vem är du?

Aristophanes från Naxos.

Inte att förväxla med Aristophanes från Korint. Den murveln.

Jag talar 20 språk flytande och 20 till hjälpligt.

Så, om du behöver en översättare...

Visst. Hur lärde du dig om Osiris spjut?

Jag är poet, författare och ibland musiker.

Jag var nyss hovpoet hos kungen av Elam.

En ynklig despot utan estetik. Må han ruttna i underjorden.

En av översteprästerna berättade om det.

Ditt resonemang är dock riktigt.

För att besegra nån som Sargon, kunnig i svart magi,

måste man ha ett kraftfullt vapen.

Som till exempel?

Låt oss se.

Vi har Zeus hammare. Nej, för klumpig.

Kronos sköld. Alldeles nedvärderad.

En skyddsmantel...

Jag har det! Damokles svärd!

Vad för nåt?

Damokles. Du vet.

Han som var dömd till tusen dödar

av svärdshanden som han använde för att döda Kung Philpman.

Vad lär man ut i Akkads skolor nu för tiden?

Att man inte ska röra andras svärd.

Hur som helst,

enligt bok fem av Herodotos Historier,

blev Damokles svärd förvandlat av en blixt från Zeus

till ett vidunderligt vapen vars klinga kunde tränga igenom vad som helst.

Dödlig eller odödlig.

Framfört som gåva till Drottningen av Underjorden.

Du menar att det här svärdet kan tränga igenom vad som helst?

För Guds skull.

Vad som helst.

Vet du var svärdet är?

Det måste vara den dummaste historien jag hört idag,

och det säger en hel del.

Jaså, och du har en bättre idé.

Okej. Jag har bestämt mig.

Vi ska fortsätta vår färd mot Knossos.

Och du ska ta mig till Damokles svärd.

En sån resa skulle vara uppfylld av faror.

Underjorden är bister och farlig, fylld av fördömda själar

- som lider outhärdliga... - Hur mycket ska du ha?

Ensamrätt att dikta ett epos om din strävan

och ett hundra tetradrachmer för utlägg.

Va, ett hundra?

Det är en spottstyver för att riskera sitt liv.

En dam lämnar inte ifrån sig sin hemgift så lätt.

- Nu börjas det. - För det första, ska jag med.

Glöm det.

För det andra, vill jag bli behandlad med respekt och som din jämlike.

Till och med din överordnade.

För det 35te ska du tvätta mina underkläder i rosenvatten dagligen.

47de, ska du tvätta och smörja in mina fötter i olivolja dagligen.

Passa dig.

Du, greken.

Kalla mig Ari, sötnos.

Om du funderar på att smita

med pengarna, kom ihåg

att akkadiska kvinnor kan hantera en dolk lika bra som män.

Det är säkert inte allt du kan hantera, kära jungfru,

vars skönhet får till och med gudinnorna att koka av avund.

Spara dina vackra ord till din diktning.

Koncentrera dig på din uppgift,

vilken är att få in oss där.

Levande.

Naturligtvis.

Layla kan kanske använda lite kvinnlig list

för att distrahera vakterna så att vi kan smita förbi.

Det här måste jag se.

Hej grabbar. Underbar natt, va?

Konkubiner går in på baksidan.

- Fint. - Hon är verkligen charmerande.

Du skulle se henne på dåligt humör.

Grabbar!

Kom igen!

De här nycklarna borde ta oss in i palatset.

Sen måste vi hitta labyrinten.

Porten till Underjorden finns i labyrinten.

Huka er!

Häng med!

Inkräktare i palatset!

Stoppa dem!

Inkräktare!

Skynda på.

- Kom igen. - Kom igen.

Jag är inne!

Kom igen.

Kom igen.

- Försiktig med svärdet. - Jag tror jag hittat nåt.

- Jag tror det är en hävarm. - Rör den inte.

- Är du okej? - Ja.

Jag är också okej. Tack.

Vilka är ni?

Varför är ni inspärrade här?

De är fångar från många nationer.

Förda hit för att bli mat till Minotauren.

Vad för nåt?

Vad kan jag förvänta mig av folk som skriver på lertavlor?

Minotauren.

En varelse hälften människa, hälften tjur.

Ett galet monster som måste födas med människokött dagligen.

Kung Minos tror att Minotauren skyddar staden,

och så länge den lever,

är hans välde säkert och folket välfött.

När hade du tänkt berätta det här?

Vid ett lämpligt tillfälle.

Ge oss mer tid nästa gång. Vi vet inget om den här typen.

Vem vill hjälpa mig att slåss mot monstret?

Ni sitter hellre skräckslagna här

och får några ynka dagar till i livet,

än att dö i kamp för en chans till frihet?

Du slösar din energi, min vän. De flesta är slavar under sin rädsla.

Då återstår vi tre.

Jag skulle bara vara i vägen.

Utan tvivel.

Hon är i alla fall redo.

Snyggt.

Den här vägen.

Håll dig bakom mig.

Som ni önskar.

De orden har jag aldrig hört dig yttra.

Du är väl inte rädd?

Var inte löjlig.

- Är du? - Lägg av.

- Hörde du? - Ja.

Vilken väg är det?

Vi tar den här.

Okej.

Akkadiern verkade bekant.

Vem var hans far?

Ashur, en berömd soldat.

Jag var rädd för det.

Mannar.

Vår Illyriska heder kallar.

Jag var rädd för det.

Det känns som att vi går i cirklar. Var vi inte här nyss?

Vad i helvete är det här?

Det luktar som döden.

Va?

Va?

Håll er undan.

Här.

Vart ska du?

Nu är jag rädd.

Vi sticker.

Nu!

Ska vi inte följa efter honom?

Han är galen.

Eller inte.

Det är inte sant.

Layla!

Ditt fula gamla köttstycke! Din mor var en kossa!

Oroa dig inte.

Det är inte så djupt.

Lite högre och du hade fått problem.

Lite högre och du hade fått problem.

Du kommer att klara dig.

Vänta här.

Din tystnad är nog prisning.

Var det där du?

Musikens charm lugnar det ludna monstret.

Det där lät bra.

Jag beklagar din förlust,

men är så tacksam för din hjälp.

Jag betalade en skuld till din far.

Vi kämpade tillsammans i kriget mot hittiterna.

Han räddade mitt liv.

Skulden är återbetald.

Var så säker. Vidare, soldater.

Dit vi ska kan vi behöva några modiga krigare.

Mångfald ger styrka och stora rikedomar väntar.

Var?

Berätta det för honom.

Berätta du.

Jag berättar.

Underjorden.

Jaså, Underjorden.

Det finns en ingång i centrum av labyrinten.

Lycka till.

Ingen har någonsin återvänt levande därifrån.

- Jodå, Gilgamesh. - Vem är det?

- Även Herodotos. - Säger han, ja.

Vet du vad han säger mer?

I Underjorden såg han med egna ögon

nog med guld och ädelstenar för att fylla tusen arenor.

Det krasade under hans fötter när han gick.

Krigare som ni är säkert inte intresserade av en så farlig resa.

Den som en gammal grekisk historiker gjorde.

Och snart ska göras av en poet, en akkadisk yngling och en flicka.

Greker.

Okej.

Vänta. Varför kommer han med?

Jag trodde vi kunde få användning av extra hjälp.

Jag sa att Underjorden var en genväg tillbaka till Kina.

Nu då?

Ingången är här någonstans.

- Var är dörren? - Va?

Dörren ni nyss kom igenom!

De här måste betyda något.

Titta.

Ingången måste vara här någonstans.

Jag förstår det inte.

Då kör vi.

Ja! Ja!

Vad är det?

Vad händer?

Vad är det som händer?

Vad händer, Ari?

Herodotos hade rätt.

Vad händer?

Säg det inte igen. Grek!

Ta steget med hjälp av tron.

Mathayus, min son, lita alltid på din tro.

Tron, min son. Den är din ledstjärna.

Fantastiskt vad tron kan göra.

- Snyggt jobbat, akkadier! - Hur kunde du veta?

Jag visste inte.

Verkar som inget är vad det ser ut att vara.

Vad är det där?

Just ja.

Herodotos säger att man kan bara stanna i Underjorden

en timme innan man dräneras på livskraft.

Han eller hon

förvandlas till sten.

Låt oss gå vidare.

Är du okej?

Ja.

Trevligt ställe att besöka, men...

Vi kommer att dö här.

Imponerande, yngling.

Låt oss se om ni kan återvända levande.

Vänta.

Vad händer, Ari?

Dåligt omen.

Låt oss fortsätta.

Det här blir bättre och bättre.

Vad i glödheta helvete är det här?

Vi borde röra på oss.

Vid gudarna, vad var det där?

Hörde du det?

- Du kan inte återvända nu. - Jag kan vakta stenpelaren.

Bara en sak...

Herodotos förklädde sig till en döing så här.

Eftersom Underjorden är förbjuden för de levande

föreslår jag att ni gör det med.

Och om vi upptäcks?

Då blir vi döingar.

Vad gör vi? Dammiga greker.

Han måste vara galen.

Hur ser jag ut?

Döden klär dig.

Berätta om ni ser juveler.

Guld. Lite silver.

Vad som helst.

Så det är hämnd över din far du är ute efter?

Bra. Blod ska betalas med blod.

Kände du honom väl?

Vi utkämpade många slag, sida vid sida.

Brände och plundrade städer.

Lämnade gatorna flytande i blod. Förvisso en man av svärdet.

- Vad var det där? - Jag hörde nåt.

Jag tror jag trampade i nån.

Stackarna måste ha färdats här och fått för ont om tid.

Beväpna er.

Med förlov sagt, vi borde inte stjäla från de döda än.

Det var inte en så dum idé trots allt, va?

Fint.

Far?

Titta inte!

Fortsätt bara.

Titta inte tillbaka.

Titta dem inte i ögonen.

Vad är det med honom?

Han verkar missnöjd med genvägen.

Låt mig ta hand om gaphalsen.

Nej, du!

Använd bladet för att hacka lök.

Du! Öppna munnen enbart för att slicka mina stövlar, Pollux.

Lugna dig!

Märker du inte hur det här stället påverkar oss?

Tills senare, akkadier.

Har nån sett en endaste ynka rubin än?

"Guld, diamanter och rubiner så att det krasar under fötterna."

Allt som krasat under mina fötter är lik.

- Tålamod, min vän. - Är du säker det här är rätt väg, Ari?

Hur nära svärdet är vi?

Svårt att säga.

Säg det ändå.

Oturligt nog var Herodotos inte precis kristallklar.

- Så du vet inte. - Inte precis, men...

- Så du ljög för oss. - Åh nej, nej.

Skenet kan bedra.

Vi har ett spel i Grekland.

Du spelar ensam.

Spelet förändras, blir svårare ju längre du fortsätter.

Ju längre du överlever och fortsätter spela,

desto närmare är du att vinna.

Hur spelas det?

- Jag har aldrig spelat det. - Nehej.

Det är lite som Mahjong.

Mahjong.

Ljugande greker. Lömskögda kineser.

Galna akkadier. Döingar. Fördömd illyrisk heder.

Måtte det här vara värt besväret.

Otroligt att jag söker mitt öde i helvetet.

Det ljusnar i Underjorden.

Pärlor.

Var är alla?

Vänta.

Vi måste gå tillbaka.

Det har vi inte tid för.

Ni kan gå. Jag väntar här.

Okej, då går vi.

- Som sagt, spelet blir lättare. - Ja, jag fattar.

Vad var det där?

Vilka är ni?

Och hur har ni lurat er in i min innersta helgedom?

Hennes innersta vad för nåt?

Låt mig sköta det här.

Min nådiga, vi är...

Vi vet faktiskt inte hur vi kom hit eller var vi är.

För vi är, så att säga...

Enkla köpmän på väg till Kina.

Precis! Den här jeppens hemland,

på en silkesexpedition och...

Och vi måste ha tagit fel nånstans.

Tystnad!

På knä.

Mina vänner kommer att ha roligt med er.

Jag föredrar att stå.

Tack i alla fall.

Jag är Astarte,

kärlekens och krigets gudinna.

Ni kommer inte bara att knäböja,

ni kommer att kräla framför mig som ynka maskar.

Det finns ingen anledning att bli upprörd.

Vi kan hantera det här som mogna vuxna.

Hör på.

Hör på noga.

Jag härskar här efter mitt godtycke.

Jag skulle kunna förinta er med en handviftning.

Eller, om jag föredrog,

förmå er

med en enda blick

att lyda mitt minsta depraverade

infall.

Försök inte! Alla kvinnor kan strama åt bysten och puta med munnen.

Är du man eller kvinna?

Du skulle inte kunna förföra en tiggare ens,

om jag öste guldmynt mellan låren på dig.

Gå upp dit och leta efter svärdet. Jag kollar här nere.

Hade du inte en gudinnas kraft att förvända mäns blickar

skulle de fly iväg skrikande.

Vem vill ha en 5 000-årig benhög?

Din fräcka lilla byracka.

Jag behöver inte en gudinnas krafter för att slita dig i stycken.

Det kommer du att få ångra.

Vi får väl se, din gamla pedofil.

Jag ska slita ansiktet av dig.

Bra, då slipper jag titta på dig.

Är det allt du kan?

Du är säkrare här än där ute.

Var är du?

Kom igen, din gamla kossa!

Där är det!

Damokles svärd.

Om du vill se Kina igen, måste vi få tag i svärdet.

- Slampa! - Slyna!

Så du gillar att spela.

Vad gör du?

Det är orättvist. Du sa ingen magi!

Jag ljög.

Gör dig klar för ett långt fall.

Vänta, min nådiga.

Det är inte hennes fel att vi är här. Det är mitt.

Min arrogans, inte hennes.

Jag ber ödmjukt om ursäkt för att ha gjort intrång i ert rike.

Er skönhet och grace är oöverträffad.

Fortsätt.

Om ni förlåter oss och låter oss gå,

svär jag, på mitt ord som akkadier, och vi håller alltid vårt ord,

att jag ska bygga ett utsökt tempel till er ära när jag kommer hem.

Jag har tusen tempel redan. De tråkar ut mig.

Men jag måste medge,

att du har en unik fysisk attraktionskraft.

Bry dig inte om henne!

Kanske om du stannade vid min sida

som min gemål,

kanske jag kan övertalas att låta de andra gå.

Förutom den där ohyran.

Släpp ner mig! Det är så hett här!

Mathayus! Mathayus!

Du skulle förbli ung så länge jag beslöt behålla dig.

Inga åtaganden förutom

att tillfredsställa mina varierande och enorma behov.

Det går han aldrig med på!

Han älskar mig!

Hur som helst, vem skulle vilja ligga med dig?

Lady Astarte,

jag vore en idiot om jag sa nej.

Emellertid, jag gav mitt löfte till Shamash att hämnas min fars mord.

Jag föredrar att bli kallad idiot över lögnare.

Du vågar inte ställa upp mot mig!

Jag kände din far.

Han betyder inget jämfört med mig.

Min far var en hjälte.

Undersök vilken hjälte som helst,

och du upptäcker ett monster där inne.

En kyss

och du är min.

För alltid.

För Zeus skull!

Glöm det. Du är inte min typ.

Mathayus!

Mathayus! Var försiktig, den är vass.

Här, du kan behålla den här.

Vår tid är nästan ute, Mathayus!

Spring allt du kan, Mathayus.

Du är snart min. Precis som din far.

Skynda, spring den väg vi kom.

Vi har inte mycket tid.

Har du inte glömt något?

Var är skatten du lovade?

Det är inte mitt fel att Herodotos...

Du offrade mina män, din lösmynta mask.

Jag ska flå dig levande.

Titta!

Fort! Vi har ont om tid! Spring!

Kom igen!

Kom igen! Snabba på!

Kom igen!

Skynda er!

Skynda er!

Ja! Ja!

Herregud. Pollux!

Vi klarade det.

Vilken djävla genväg.

Försvinn! Du äcklar mig!

Lady Astarte,

ni hedrar mig med er närvaro.

Det är inte för att hedra dig som jag är här, Sargon.

En av dina unga vänner besökte mig nyligen.

Han är tydligen ute efter hämnd

på dig.

Han tog också något som har stort sentimentalt värde för mig.

Ett svärd

som kan skapa förödelse om det inte förs tillbaka till Underjorden

där det hör hemma.

Jag vill ha tillbaka det.

Jag försäkrar att så skall ske.

Speciellt om du utökar mina krafter.

Du är girig, Sargon.

Jag gillar det i en man.

Du ska få alla krafter du behöver.

Men först

måste du utföra det ultimata offret.

Aldrig förut har någon varit mer tacksam att se solen

än akkadiern och hans följslagare.

Till och med Fong, som nöjde sig med att ta den långa vägen till Kina,

upphörde med sin gnälliga kritik.

Mathayus, med sitt oövervinnerliga svärd,

såg fram emot mötet med Sargon.

Mathayus?

Det jag sa till den där gamla amasonen till gudinna...

Du vet,

om att du var kär i mig.

Jag sa det bara för att distrahera henne.

Fördunkla hennes omdöme. Vinna tid.

Det var vad jag trodde.

Smart.

Ja, det var smart, eller hur?

Det var det.

Tror du att det som gudinnan sa är sant?

Att i varje hjälte döljer sig ett monster?

Från och med i natt, kommer gudinnans skydd att se till

att Akkad kommer att vara mäktigt för evigt.

Kvällens firande av Astarte kommer att sakna motstycke.

Mitt kungadöme och mina krafter kommer att vara ändlösa.

- Hell, Sargon. - Hell, Sargon.

Fong säger att han trivts i vårt sällskap men återvänder till Kina

för att leva enklare som akrobat åt kejsaren.

Det var synd.

Vi kunde ha användning av en bra karl.

Han säger att du skulle få en hjältes välkomnande i Nippur...

en generös gåva av guld och ditt val av en akkadisk jungfru.

Kom hit!

Vart är alla på väg?

Kungen har sagt att vi ska gå till arenan.

- Alla. - Rör på er, råttor!

Nåt stämmer inte.

Gå du till arenan så letar jag reda på Sargon.

Jag följer med dig.

Jag har aldrig gillat påtvingade föreställningar

och du behöver säkert moraliskt stöd.

Var är mitt hjältemottagande?

Följ med henne... en stor folkmassa väntar.

Undvik att bli dödad. Inte ens ärofyllt.

Samma med dig.

Kom igen.

Borde vi inte diskret klättra över murar eller gräva tunnlar?

- Vi har inte tid. - Halt! Vad är ert ärende?

Jag är ute efter Sagons svarta blod.

Ur vägen så slipper jag spilla ditt.

Du vill undvika det här, lita på mig.

Omöjligt! Är det trolldom?

Jag har inget otalt med dig, bara med demonen Sargon.

Låt dem passera. Gå åt sidan.

- Må gudarna vara med dig. - Jag är med honom.

Jag har aldrig sett ett sånt vapen.

Sätt er.

Gudinnan Astarte.

Skynda på!

Vi är omringade.

Kom med!

Vart som helst. Bara gå.

Vänta här.

Det här är personligt.

Vart är ni två på väg?

Det finns inga säten den vägen. Vem är den lömskögde främlingen?

Din mamma sköter vattenbufflar.

Han är del av underhållningen.

Så att publiken håller sig lugn.

Kung Sargon hälsar er, medborgare av Nippur.

Er stora gåva säkerställer äran

och välståndet i Akkad...

- Stora gåva? - Gudinnan Asartes välsignelse.

Jag har onda föraningar.

Gläds i er nya anda.

Nu.

Vad händer?

Varför häller du ut olja?

Bort från väggarna.

Rör på er! Öppna porten.

Utrym!

Mathayus.

Mathayus.

Far?

Hur är detta möjligt?

Vad är det för sorts magi?

Nej, min son, inte den sorts magi du tror.

Det är kraften och magin i svärdet

som du har, som har gjort att vi kan mötas igen.

Men jag såg dig.

Jag såg dig i Underjorden.

Du hör inte hemma där.

Bevisa att det verkligen är du.

Kommer du ihåg

när du var en mycket ung pojke

och ibland när du var rädd

brukade jag ta dig i mina armar och viska nåt i ditt öra

som bara du och jag vet?

Kommer du ihåg?

Far?

Du var en hjälte.

Varför var du där?

Vi kan inte undkomma ödet.

Undersök vilken hjälte som helst,

och du upptäcker ett monster där inne.

Känner du dig mindre utan ditt magiska svärd?

Ska du säga, som gömmer dig bakom dina tricks.

Far sa alltid att du var feg.

Skjut den där!

De kommer att sätta eld på oss!

Den Store Kejsarens Gästabud.

Va?

De ska sätta eld på oljan... bränna alla!

Okej! Vi måste dela på oss!

Okej.

Vi kan inte låta pilarna träffa oljan.

Du kom för att hämnas din far, den store hjälten?

Det är mer än hämnd nu, Sargon.

Jag kämpar för det far en gång trodde på.

Och för vad du korrumperat.

Notera det, skrivare.

Det låter som ett bra eftermäle.

Kasta hit svärdet, Ari.

Svärdet, grek.

Ari.

Juvelerna först.

Var försiktig. Det är vasst.

Just det, din idiot.

Jag låg bakom varje liten detalj i din heroiska resa till Underjorden.

Det här svärdet gör min makt fullkomlig.

Man kan aldrig lita på en grek, va?

Ta det inte personligt, Mathayus.

Men en förmögenhet i juveler och en bra historia...

Vilken författare kan motstå det?

Dikta väl om mina bedrifter, skrivare. Om du vill behålla huvudet.

Kungen som blev en gud.

Vad?

Mathayus!

Lita aldrig på en grek!

Och jag är en poet, inte skrivare, din åsna.

Som Svart Skorpion svor du en ed, att tjäna din kung, Mathayus.

Du svor en helig ed.

Och mörkret växer.

Fong! Stoppa pilen!

Få ner dem från muren!

Oljan har flutit samman.

Släpp loss pilarna!

Eld!

Fong! Vi måste förhindra flammorna från att nå murarna.

Kom igen, Fong!

Stoppa flammorna!

Släck elden!

Använd sanden!

Förhindra flammorna från att nå murarna!

Skynda dig, Fong!

Låt inte flammorna nå murarna!

Inte bra.

Ta hand om muren, Fong! Vi måste släcka den!

Vilket hjältemottagande!

Vad?

Det här är min far.

Du räddade oss, Layla!

Så Mathayus, varför skulle jag visa dig nåd?

Du vågade försmå mig.

För att inte tala om

att du stal mitt svärd.

För att, min nådiga,

du kommer att få mig snart nog.

Just det.

Det kommer jag.

Hör min bön, Shamash.

Min son har sovit de Odödas sömn i tre dygn.

Sänd tillbaka honom

eller ta honom för gott. Jag ber dig.

Vad stinker?

Jag tycker jag förtjänar ett tack.

Jag tänkte aldrig tjäna den kraken, så klart.

Mina ord kommer att berätta din historia, min vän.

I sinom tid kommer dina strapatser att bli vida kända.

Om du bara

släpper ditt grepp.

Hej.

Välkommen tillbaka.

Medborgare i Akkad. Får jag presentera er nye kung.

Shalmaneser. Hammurabis son.

Akkads folk, vi har genomlidit en svår tid.

Men solen går upp igen.

Var är greken?

Han sa nåt om Olympos och Neptunus treudd.

Men han ville att du skulle ha den här.

Han sa att du skulle förstå.

Vad då?

Han kommer att klara sig bra.

Vårt land, folkets land, kommer att blomstra igen!

- Akkads folk... - Borde varit du.

Nej tack. Inget för mig.

Och oss två?

Vi kommer att klara oss bra.

Det hade varit fint att bo i ett vackert palats

med en massa tjänare och fina textilier.

Jag trodde du ville bli krigare,

upptäcka världen, som en man.

Jag lärde mig att jag inte gillar slag och dödande så mycket som jag trodde.

Att var man kan skilja ont från gott.

Gör du?

Men sanningen var att

Mathayus gillade slag och dödande.

Och trots att han älskade Layla, flöt krigarens

och skorpionens onda gift genom hans ådror.

Det skulle driva ut honom i världen mot nya äventyr

och fler slag tills en dag kanske

han skulle återvända för att bli The Scorpion King.

Men det hör hemma i en annan historia.

Subrip: TomTen

Swedish