Original subtitles

Jag tror... Jag vill tro...

Jag vill tro att jag är en generös person.

Jag tror jag gillar tanken att

det finns en del av mig någonstans där ute.

Ska jag säga något till dem?

Hej!

Jag hoppas att du är älskad.

Och det tror jag du är,

för dina föräldrar, eller din förälder, gick igenom mycket för att skaffa dig.

Livet kommer vara bra.

Och dåligt.

Så...

Lycka till!

Hej Edith!

-Hej! -Sigurd är där ute.

-Okej, men du, jag undrade... -Vad sa du?

Jag undrade bara om du hunnit dela ut Karlaböckerna jag gav dig.

Karla? Ja, det har jag.

Bra! Har ni hunnit läsa dem också?

Ja! Eller, alltså, jag har inte full koll på...

Jag vet inte hur långt de andra kommit.

Men de är väl igång.

Men du har läst den?

-Inte än. -Jag ska göra jättemånga såna här!

Åh, det vill jag också göra. Ja, såna!

Kan jag få en sån av dig?

Oj! Är det din kaka?

Vad är du sugen på till middag idag då?

-Lax och sötpotatis! -Ja! Det låter gott, det.

Varför är det alltid du som hämtar Sigurd?

-Är hans pappa död? -Nej.

-Är han i fängelse? -Nej, men vet du vad?

När jag ville skaffa Sigurd, så fanns det inte lediga pappor.

-Så jag var på sjukhuset... -Jo, alla har en pappa.

Barn skiter faktiskt i vad som är normalt.

Så tänkte jag också, men barnen har ju sitt språk, de med.

Om vuxna inte förklarar för dem så får de sina egna idéer.

Är det inte dags för dig att börja hänga med vuxna?

Du vet väl att du kan dejta även fast du har barn?

Vad handlar boken om? "Karla har ingen pappa, och det är fantastiskt!"

-Ja, där satte du huvudet på spiken. -Okej.

Den borde handla om hur skönt det vore att slippa vara två om allt.

-Var det en pik mot mig, eller? -Kanske.

Du borde väl göra allt ensam då?

-Varför har jag inte tänkt på det? -Nu är det för sent.

Men, apropå donatorer...

Du har aldrig berättat vad du fick veta om din.

-Om man får fråga det. -Självklart får man det.

-Det kanske är ett känsligt ämne? -Nä.

Jo, jag tänker det.

-Jag frågar helt fördomsfritt. -Det går bra.

Det är lite dagboksaktigt om hur de ser på sig själva.

-Hobby, favoriträtt... -Du har inspelningen också.

-Inspelningen? -Donatorn i samtal med en psykolog.

-Det visste jag inte! -Men kan du ändå se honom som anonym då?

Jag vet ju inte vad han heter eller var han bor eller så.

Jag vill inte veta heller. Han är bara donator.

-Men då kan donatorn bara ljuga, då? -Det skulle ingen göra.

Om det var jag, och jag ville bli vald, hade jag hittat på en massa grejer.

Jag var bäst i klassen och sprang 60 meter på sju blanka.

Psykologen hade ju fattat om du satt där och ljög.

Alltså, psykologer... Om du är smart så kommer du undan med det.

Tänk dig nån kille som vill sprida sina gener och tjäna lite pengar.

Det låter som att du tänkt på att bli donator.

Några av dem är liksom 18. De har inte färdigutvecklad frontallob.

Är det här verkligen samma som förra flaskan?

Men det är lite sjukt att tänka på, för Sigurd är till 50 % den här donatorn.

Men vem hade gjort något sådant?

-Jag såg en video på Youtube. -Okej?

-Minns du den? -Nej, vet du vad...

En kvinna i USA fick reda på att hennes donator var schizofren.

-Torbjörn, det räcker. -Man måste få fråga!

-Där är mamma! -Hej Trine!

-Åh, pizza! -Inte förrän jag får en kram.

-Vad mysigt ni har det. -Ja!

-Det här är Marie och Torbjörn. -Trine.

-Selma minns du från nu i fjol. -Hej, tack för senast.

Vi lärde känna varann när vi fick reda på att Sigurd och Amanda är halvsyskon.

-Har du haft det bra? -Ja, jätte.

Kul att ses hörni.

Cykelhjulet jag hittade får inte plats.

Därför vill jag också ha en ny hylla. Amanda har fått en.

Men hon samlar inte ens nånting på den. Hon bara har den.

Mamma!

När Karla ville ha barn hade hon inte någon man eller sambo att få barn med.

Så hon gick till läkaren och bad om hjälp.

Läkaren hittade en donator till Karlas mamma.

Karla vet inte vad en donator är men han måste vara snäll som hjälpt henne

-och mamma att få varandra. -Alfons Åberg vet vem hans pappa är.

Ja. Men han vet inte var hans mamma är.

-Amanda har fått en pappa nu. -Ja.

-Du gillar Amanda, eller hur? -Ja.

Titta på honom!

-Jag vill läsa en annan bok. -Ja.

Bra idé. Vi läser en annan bok.

Hej.

Ska du inte gå och lägga dig?

Jo.

-Det är sent, vet du. -Ja.

Få titta på dig.

Har du helt slutat gå till frisören eller?

Du borde gå och lägga dig nu. Det är sent.

-Gå och lägg dig nu. -Ja.

Godnatt, mamma.

-Donator nummer 24897, Inuus, välkommen. -Tack.

-Berätta lite om dig själv. -Jag är från Norge.

Jag bor i Köpenhamn just nu för jag jobbar här.

Får jag berätta det, eller?

Ja, den informationen kommer att stå i din profil.

Kan du berätta lite om ditt arbetsliv just nu?

Vad gör du om dagarna? Du är egenföretagare?

Det låter som att jag är arbetslös.

Nä, jag är entreprenör. Utvecklare.

Varför valde du att jobba med det?

Det var väl för att jag är bra på det.

Jag håller på mycket med fermentering nu. Kimchi, kombucha, surdeg.

Jag köpte precis en mountain bike. Jag gillar att cykla i skogen.

Jag spelade tennis ett tag.

Men jag var inget bra, så jag slutade...

Vad för människor tycker du om att umgås med?

Folk med gemensamma intressen. Gemensamma värderingar.

Jag har suttit mycket vid datorn sedan jag var liten

så jag tänkte "varför inte jobba vidare med det jag håller på med nu?"

Att kunna få nytta av min kunskap, och av tekniken, på ett positivt sätt.

För att hjälpa barn att lära sig, till exempel.

Och att hjälpa folk att få ett bättre liv.

Jag är väldigt nyfiken. Jag gillar att observera andra.

Jag brinner för det, faktiskt.

Jag lyssnar och ställer frågor hellre än att prata om mig själv.

Du då, Edith? Vad skriver du på?

Inget speciellt.

Jag skriver färdigt intervjun med hon forskaren i Trondheim.

Om genteknologi.

Och så har jag en intervju med den häktade 17-åringen.

Blir den klar till på torsdag?

Ja, eller... Vi förlorade källan i Nesbu igår, Edith.

Han tog tillbaka det när han såg citatet så nu måste jag börja om.

Petter, du tar kungahuset?

Hon är som mest förvirrad på natten.

Hon isolerar sig och vill inte träffa sina väninnor.

Oj, tack!

Så du har två barn där hemma då?

-Ja. -Du kanske skulle ringa Kari.

Be henne att ta med Dorthe ut.

-Vad tycker Sigurd då? -Jag tror inte riktigt han förstår.

Men jag är rädd att han ska tycka att det är läskigt när hon förändras.

-Du kanske behöver ta henne till läkaren. -Ja, jag tänkte på det.

-Selma, titta vad jag fick! -En zippo! Vad fin.

Den kan vi putsa och lägga i samlarhyllan på väggen.

Ja.

-Han är lite egen. -Lite lillgammal.

Jag var väldigt lugn som barn.

Jag satt och tittade på när mina storasyskon sprang runt.

Jag var inte så intresserad av andra barn i min ålder.

Varför var det så, tror du?

Ja, säg det. Jag gillar att observera andra.

ÄR AUTISM ÄRFTLIGT?

Jag är inte direkt blyg, men jag är känslig.

Jag brukade faktiskt kallas för Buddha.

Jag blir inte besatt direkt, men jag går djupt in i sånt jag gillar.

Vill du skaffa familj?

Det beror på vad som händer i livet.

Jag föredrar att ställa frågor och lyssna framför att prata.

Jag vill tro att jag är en generös person.

Jag läser snabbt... Jag gillar naturen... Jag gillar att vara hos andra.

Om du fick ändra något med dig själv...

En hel del, tror jag.

Jag önskar att jag tvivlat mindre på mig själv som barn.

Tänker du nånsin på pappa?

-Varför vill du prata om honom nu? -Jag bara...

Jag minns att jag tänkte att det var mitt fel att han...

...lämnade.

Det känns konstigt att tänka på nu.

Jag minns att jag ville bli osynlig så han skulle komma hem igen.

Men...

Har vi inte det bra ihop? Du och jag?

-Jo, jo, vi hade det bra. -Hade?

Vi har det bra.

Jag minns att jag stämde träff med honom när jag var tolv.

Träffade du honom utan att jag visste det?

Ja.

Jag klarade inte av att kalla honom "pappa".

Jag tror att han blev lättad av det.

Där ser du.

Han var aldrig någon pappa, Edith.

-Pannkakor, och... -Hejdå på er!

-Ha det bra! -Hejdå, Jens!

-Har du inga riktiga önskningar? -Det är riktiga önskningar!

-Grejer från gatan gills inte. -Joho!

-Det är väl ett tag tills du fyller år? -Ja.

Önskar du dig inga Pokémonkort eller så?

Bara om det inte finns i affären och det är gammalt.

Vi kan gå och titta i leksaksaffären sen och hitta en fin present till din bror.

Nej, jag vill ha nånting speciellt!

Det är jättefint att du vill ha nånting speciellt, tycker jag.

Men det kanske blir lite krångligt att hitta för Amanda?

-Måste det vara från gatan? -Hon undrade vad jag vill ha.

-Vill ni vara med och kasta ring? -Ja!

-Jag tar dem, så kan ni ta det lite lugnt. -Tack!

-Visst blir Sigurd mer och mer lik Amanda? -Nej, det har jag inte tänkt så mycket på.

Jag googlade på maniskt samlande här om dagen.

Det har med OCD att göra, tydligen.

Okej. Jag är säker på att det inte är det.

Det är tydligen genetiskt.

Var du sån?

-Minns inte riktigt. -Det kan vara från Inuus.

-Ska vi inte bara ta det lite lugnt? -Ja, ja.

Det är så mysigt här.

Jag har hittat Inuus.

-Jag har hans namn. -Va?

Jag behövde ha det, så jag skulle slippa tänka på det.

Men det är ju helt...

-Jens gillar inte att jag tänker på honom. -Jaså.

Det är svårt för honom, jag hade ju redan Amanda när vi träffades.

Men han gillar att höra om dig.

Om oss "sädessystrar".

Och att Amanda och Sigurd är som syskon.

Men grejen är...

Han bor här, ute på Nesodden.

-Här? -Ja.

Han heter Niels Krohn. Är det inte ett sjukt namn?

Eller inte sjukt, kanske, men det blir plötsligt så konkret.

-Hejdå! -Ha det bra! Tack för idag!

Jag tror vi kanske ska gå tillbaka.

Jag känner för att gå lite.

Ska vi inte ta en bild först? Vi glömmer alltid att fota ju.

Le!

-Säg omelett! -Omelett!

Omelett!

-Ost! -Le, allihopa!

Brunost!

NORSK SPELUTVECKLARE HAR ÖVER 20 MILJONER ANVÄNDARE

SPELUTVECKLAREN SVARAR PÅ KRITIK FRÅN UTBILDNINGSMINISTERN

-Jag önskar jag tvivlade mindre... -Om du kunde förändra en sak...

Hej! Det här är din donator.

Mamma, vad var det?

Det är bara mormor.

Hon är konstig.

Hej.

-Hallå? -Niels Krohn?

Ja?

Hej, det här är Edith Westerlund, jag ringer från Aftenposten.

Har du tid en stund?

Vad rör det sig om?

Jag skriver om norska spelutvecklare.

-Och du vill skriva om mig? -Ja!

Jag behöver inte en till artikel om hur jag gjort barn spelberoende.

Det är inte vinkeln.

Jag skriver om spelutvecklare som det gått bra för utomlands.

Okej.

- Ja, men... Ja... -Ja?

Hur tänkte du göra...

Alltså, jag kan komma ut... Komma hem till dig.

Jag bor på Nesodden, det kanske blir svårt?

Nej, jag älskar Nesodden.

-Om det inte blir stressigt för dig? -Nejdå.

Det är ett litet journalisttrick så du ska slappna av.

Jag SMS:ar lite datum och klockslag, så börjar vi där?

-Okej, toppen! -Vad bra!

-Då ses vi, då. -Det gör vi!

-Okej. -Okej.

-Hej så länge. -Hejdå.

-Hej. -Hej!

-Det är du som är Edith? -Ja.

-Var det knepigt hit med färjan? -Nej.

-Kom in!

Det är kallt om golvet, så du kan ta ett par tofflor.

Det går bra.

Nej, du behöver tofflor. Det är riktigt kallt.

-Okej. De här? -Ja.

Sådär.

Vad fint att du ville komma hela vägen hit.

Vill du ha kaffe eller te?

Jag borde kanske ha frågat över telefon först, men...

Min dotter vill bli journalist.

Så jag sa att hon kunde vara en fluga på väggen idag.

-Gör det nånting? -Nej.

Det var väl rätt tillfälligt först. Jag höll aldrig på med gaming egentligen.

Men du är fast anställd med det nu, eller?

Nu är jag väl egenanställd konsult, kan man säga.

Och så undervisar jag vid sidan av, när jag har tid.

Så... Ja.

Det är lite udda att du kontaktade mig. Det finns så många andra experter.

Som kanske är mer...aktuella.

Men det är jätteroligt. Det är kul att få...

Ja, men, Fruit Hippo var ju en stor succé. När det begav sig.

Och att du fick så mycket kritik för det, det är ju

spännande att höra hur man går vidare från det.

Ja...

Jag har ju tampats mycket med den etiska frågan, förstås.

Det kan...

Och när ni programmerade spelet?

Hade ni några etiska riktlinjer under utvecklingsprocessen?

Det blev en mycket snabbare succé än vi hade räknat med.

Och mycket större än vi räknat med.

Men jag hade ju ansvar för det kreativa,

så programmeringen var inte mitt ansvar, på grund av dyslexi och så.

Vi hade såna diskussioner runt lanseringsperioden.

Vi hade gått igenom det, men ingen förväntade sig ett sånt genomslag.

Så du har dyslexi?

Jag har inte dyslexi.

Nähä, inte det?

-Det är inte ärftligt, eller? -Jag tror det. Min pappa har det.

Så... Ja.

Jag hämtar nåt att dricka. Vill du ha nåt?

Nej, tack.

-Något att äta? -Det är bra, tack.

Varför intervjuar du honom egentligen?

Ja...

Vad menar du?

Lyssna inte på henne. Hon är helt...

Helt förvirrad.

-Får jag låna toaletten? -Jadå.

Det är upp för trappen och...

-Det är inte så farligt. -Men det är inte normalt.

Det är inget som händer varje dag. Det är inte så farligt!

Jo, för nu måste jag komma hit och fixa...

Du beter det som att det här är nåt som händer hela tiden...

-Det är inget... -Han gick till skolan utan mat!

Men det är inte så farligt! Det är så typiskt av dig...

-Vi måste gå nu. -Ha det bra, Silas.

Molly skulle bara byta stift på pennan. Vi kan fortsätta.

Om det passar dåligt kan vi ta det en annan dag.

Okej.

När tekniken går så fort framåt, så uppstår det nya...

Etiska problem som man måste...

Jag vill tro att jag är en generös person.

Jag gillar väl tanken att det finns en del av mig någonstans där ute.

...även kreativt så...

Helvete.

-Vad är det? -Jag måste hämta min son från dagis.

-Jag är ledsen. -Nej, nej, herregud.

De har ringt en massa gånger. Han har säkert blivit jättedålig.

-Spytt ner hela golvet. -Ingen fara alls.

Men du fick kanske inte allt du behöver?

Vi får titta på det. Jag är ledsen.

Jag vet hur det är att ha barn.

Tack. Du behöver inte följa mig ut, jag hittar.

-Men vi hörs, då? -Ja.

Ska du gå?

Ja, förlåt, min son är sjuk.

Jag har en skoluppgift. Jag har lite frågor till dig.

Det går jättefort.

Till exempel, "Vad krävs för att bli journalist?"

"Hur många timmar om dagen jobbar man som journalist?"

"Har man praktik efter studierna?"

Molly, Edith måste gå. Men vi kanske kan fortsätta en annan gång.

-Ja. -Ja, går det bra?

Kan vi inte ta det över SMS?

Edith, det här kan vara det sjukaste du nånsin har gjort.

Ja, men nu kan jag lägga det bakom mig. Nu är det ur världen.

Om han frågar säger jag att det inte blev nåt, men tack ändå.

Det går ju inte, du blev ju inte ens lite klar!

Då säger jag att jag fick sparken. Jag åker aldrig tillbaka dit, punkt.

Säg vad du fick reda på i alla fall.

-Han har fru och två barn. - Nej!

Var han gift när han donerade?

-Vet frun om det? -Det tänkte jag inte ens på.

Tror du han har ljugit för henne?

- Hur ser han ut, då? Skicka en bild. -Vänta lite.

Sådär.

-Jag ser lite Sigurd. Nåt med leendet. -Jag vet!

-Det är så sjukt. -Vad är det för fel på mig?

Trine är knäpp som gav dig hans namn. Hon får inte veta att du träffat honom.

Vad är det, mamma?

-Vad är det med vad? -Du är konstig.

Är jag konstig?

-Det är den röda. -Jag vet det.

Har du fått en bättre önskelista från Sigurd?

-Vadå bättre? -Han är så besatt av sin samling.

Jag kan inte gå ut och plocka en gammal pinne från gatan åt honom.

-Han önskar sig bara nånting speciellt. -Men han är ju helt besatt av det.

Jag kan kolla butiker med honom i helgen

så kan han få välja nåt ordentligt som han tycker om.

Ja.

Det är en grej jag velat prata med dig om.

Okej.

Säg var det är. Du är fast i ditt eget huvud nu igen.

Det är lite tufft att prata om.

Jag bara...

Jag tror det är bäst om du inte tar med dig Sigurd ut själv...

Nåt mer.

Säger du det så.

Han är i en ålder när han är svår att kontrollera.

Det kanske är bäst om ni två ses här hemma helt enkelt.

Att du leker med honom här. Det är du ju bra på.

-Jag går in till mig. -Får jag fråga nånting annat?

Samlade jag också på udda grejer när jag var liten?

Det minns jag inte. Kanske, kanske inte.

HEJ NIELS! TACK FÖR SIST. URSÄKTA DET SENA SVARET.

NU HAR MIN REDAKTÖR...

Ursäkta.

Edith? En Niels Krohn är här för att träffa sig.

-Här? -Ja, han säger att du skriver om honom.

-Men han är här? -Ja, i receptionen.

Känner jag till den här artikeln?

Nej. Jag har inte hunnit berätta.

-Ska vi ta det på lunchen? -Ja.

Ursäkta att vi bara dyker upp, men vi var i närheten.

Och Molly ville gärna förbi och höra om du kunde berätta lite mer. Eller hur?

Jag sa nej först, vi vill inte störa för du är säkert upptagen.

Men du var väldigt ivrig, så vi ville höra...

Om det gick.

Låt mig tänka. Vi har en utvärdering nu

och jag har lite som jag måste bli klar med till det.

Glöm att vi var här. Tänk inte på det.

Jag pratar gärna mer med dig, Molly. Snart.

Ja, jag tänkte ställa lite frågor till inlämningen jag skriver.

Och med intervjun, om det är nåt mer du tänker på till den

så säg bara till.

Jag har inte hört från min redaktör om det blir av ens.

Jag väntar på klartecken från honom.

Okej, men...

Säg till när du vet om det blir nåt eller inte.

Ja. Jag måste nog gå, men...

-Vi hörs. -Förlåt igen att vi kommer och stör.

Det är bra med nåt annat än ännu en framgångssaga.

Jag håller med, men då vet jag inte om han är rätt person.

-Nämnde du inte ett spel? -Jo, det var han som gjorde Fruit Hippo.

Var det han? Jag minns att mina barn var helt besatta.

Fick de inte massa kritik för att ha lurat barn på pengar?

Ja, men det är länge sen, så det är inte så aktuellt.

Etik och mobilspel. Det är ganska aktuellt.

Jo, det håller jag med om.

Simon kan ta över det. Han har gjort massa research på det.

Ja.

Jag pratar med honom, så får han kontakta Krohn.

Vet du vad? Jag tar det. Du har rätt.

-Jag har träffat honom, så det blir bäst. -Okej.

Är du säker? Bra.

Vill du ha något att dricka? Vi hade födelsedagsfest här, så...

-Vi har massa god läsk hemma. -Nej tack, det är bra.

FÅ HONOM ATT ÖPPNA UPP SIG. SJUKDOMAR I FAMILJEN? DYSLEXI?

Ska vi sätta oss utomhus?

-Ja, gärna. -Ja.

Ingenting är felfritt. Mycket kan gå fel i en sån här process.

Det är väldigt många led.

Servern kan krascha, man kan hitta buggar i programmet,

och det är en stor risk för mänskliga fel.

-Är det tråkigt, det jag säger nu? -Nej, det är spännande.

Särskilt med tanke på det du varit med om själv,

-som vi pratade om sist. -Ja.

-Vill du berätta mer om det? -Det var massa...

Det var massa uppståndelse kring det spelet.

Jag hamnade i en...

...personlig kris efter det.

-Jag förstår. -Molly kommer nog när som helst nu.

Det är bara vi två idag. Mia jobbar kväll och Silas är hos sin pappa.

Okej, så han är inte din...

-Inte din... -Jag är hans bonuspappa.

Jaha. Och Molly?

-Så du har inga egna barn? -Nej.

-Eller, jag menade inte så. -Inte biologiska, nej.

Jag blev lite sugen på den där läsken nu. Är det okej?

Jadå! Vi har så mycket. Vi har jättemånga olika.

Då ska vi se. Kiwi, hallon...

Citron... Ananas är väldigt god.

-Citron blir bra. -Citron? Det tar jag med.

Tusen tack.

Skål.

Den är god.

Ojsan. Hoppla.

-Det gör inget. -Den var jättegod.

-Är den fermenterad? -Nej, det tror jag inte.

Jag är jätteinne på fermentering just nu.

Jag har provat att göra kimchi, kombucha och surdegsbröd.

Jag blir helt uppslukad av det.

Vad roligt, jag hade nåt år som jag var helt besatt av det där.

-Jag kollade Youtube och läste bloggar. -Samma här.

Jag saknar det. Allt skulle fermenteras. Kylskåpet var helt...

Låter som jag. Jag går verkligen all in om jag blir intresserad av nånting.

Det var väl därför jag blev journalist. Men okej...

-Har du alltid bott i Norge? -Ja.

-Eller, jag bodde ett tag i Danmark. -Varför Danmark?

Jag fick jobb där, så...

Den blev min bas i några år.

Jag älskar Danmark.

Du berättade att du vill använda dina kunskaper

för att hjälpa folk att få ett bättre liv.

Du undervisar på skolor...

Är det ett mål du känner att du har uppnått?

Sa jag det?

Ja.

Jag beundrar folk som jobbar mot ett större mål i livet.

Jag tycker det är väldigt...

Jag har stor respekt för det. Folk som inte ger upp.

Jag vet inte riktigt om jag har uppnått...

...nåt mål, eller...

Men tack.

Vad ska jag göra, ska jag le?

Kom in i skuggan med ansiktet. Försök komma in i skuggan från träden.

Sådär, det blir bra. Stå där.

Helt avslappnad.

-Jag är dålig på att ta bilder. -De är ju fina, de ni har i hallen.

Det var Mias idé.

-Är ni klara? -Ja.

Då kommer jag ner.

Det är jätteolika vad man gör en vanlig dag.

Men det är det roliga, på ett sätt.

Jag gillar att skriva på redaktionen. Och så har vi möten där också.

Sen är jag ute och intervjuar folk som jag ska skriva om.

Som idag.

Vad krävs det för att bli journalist?

Det är ingen skyddad titel. Vem som helst kan börja skriva.

Men det är bra att vara nyfiken. På människor.

Har du några förebilder?

Jag beundrar folk som följer sina drömmar.

Som inte ger sig. Som är hängivna.

Tack för idag.

Det var jättetrevligt.

-Du kanske vill äta middag här? -Det...

Nej, jag tror inte...

Snällt att du frågar, men jag har en liten grabb som väntar.

Tack ändå.

-Vill du ha nåt med dig? En banan? -Nej, det går bra.

-Men ha det fint. -Hejdå!

Vi hörs då?

Ingenting är felfritt.

Mycket kan gå fel i en sån här process.

...med tanke på det du varit med om själv, som vi pratade om sist.

Det var massa uppståndelse kring det spelet.

Jag hamnade liksom i en personlig kris efter det.

MEN VAR KRITIKEN BERÄTTIGAD?

DELA

Berätta om dina föräldrar. Har de några utmärkande egenskaper?

Min mamma är väldigt omhändertagande. Jag träffar henne inte så ofta.

Så, ja.

Min pappa är väl mer tillbakahållen, kan man säga.

Titta, jag hittade en!

Vilken förälder identifierar du dig mest med?

Det har jag tänkt på mycket på sistone.

Det är nog...

Min pappa.

-Hur gammal är din dotter? -Hon är 43.

Hur är det med dig, i allt detta?

Det är bra.

Jag undrar bara om detta kommer hända mer och mer framöver.

Stress förvärrar ju sjukdomsförloppet.

Så du behöver bara försöka ta det med ro.

Du sa att det är viktigt att hon är social och träffar sina väninnor och så.

Det försöker jag hjälpa till med.

Men jag är lite orolig...

Det är födelsedagskalas om några veckor. Hon kanske inte ska vara med då.

Svårt att säga, men är det många barn där så ökar det förstås stressnivån.

Så det kanske inte är det bästa.

Men du sa väl att jag kan avväga det själv.

Både och. Har det skett några förändringar i hemmet?

Nej, det är väl som vanligt.

Och ni bor ihop, eller hur? Med din son Sigurd, som är fyra?

Ja. Snart fem.

Edith var i ett förhållande i flera år

och hon trodde att de skulle få barn, men det ville inte han.

Så då hade hon väntat för länge.

Jag fick Sigurd själv, och det är jättebra med honom.

Förutom att han kan vara svår att få kontakt med.

Som barn kan vara i den åldern.

Ja.

Det är som det är, helt enkelt, och det finns inget att vara orolig för.

Vi klarar oss som sagt bra.

Det handlar om att vi ska hitta anpassningar för dig, mamma.

När du valde att skaffa barn själv, var tanken att Dorthe skulle bo med dig

och hjälpa, mer än hon är kapabel till idag?

-Ja, det var det ju. -Så den planen har ändrats lite, då.

I takt med att Dorthes demens fortskridit.

-Ja, men vi klarar oss, som sagt. -Ja.

Det viktigaste nu är alltså att jag gör mina övningar.

Ni måste ta det lugnare. Det är det viktiga.

Säger du att det är stressigt att jag är singelmamma?

-Det är du som säger det, Edith. -Det är inte mitt fel att du är sjuk.

Jag kan ta hand om mig själv.

Nej! Det är just det du inte kan.

Och du tar inte det på allvar. Och så sitter vi och pratar om mig!

Nu blir du sur på mig för att du är osäker på din roll som ensamstående mamma.

-Men vad säger du? -Så är det.

Du var ensamstående själv. Pappa stack ju!

Nu tycker jag vi lugnar ner oss.

Jag tycker det du har gjort är modigt. Det ska du veta.

Modigt? Det är inte modigt, det är helt vanligt!

Säger du till par som ska ha barn att de är modiga?

Lugna ner dig nu och lyssna på henne. Lyssna på läkaren.

Nej!

Kanske ett spel? Lite spel som vi kan spela tillsammans.

Nej, jag önskar mig nåt gammalt som ingen annan i hela världen har hittat.

Oj, okej. Vadå då?

Som den tändaren jag fick av mina kompisar på boulebanan.

Kommer du ihåg?

Ja.

Men vi var ju i den butiken och såg massa spel vi hade kunnat spela.

Nej, sa jag!

-Är du säker? -Jag vill inte, säger jag.

VAD ÄR DET DU VILL EGENTLIGEN?

Jag har bestämt mig för att prova en gång till med samma donator.

-Samma donator? -Ja, det har varit planen hela tiden.

-Har det? -Vad är det med dig?

Det är inget med mig, jag bara...

Jag tänker på Jens, är det inte naturligt att ni kanske...

Jens vet inte vad han vill, och jag har ingen tid att förlora.

Om Amanda ska ha ett syskon så får det bli nu, och då blir det Inuus.

Ja. Förlåt. Jag har bara haft en lång natt med Sigurd.

Men det är ju jättebra nyheter!

-Så fint för Amanda! -Ja, och för Sigurd.

Han får ju ett syskon till!

Ja! Wow.

Han kommer bli jätteglad.

Tack för att du tar honom på lördag. Det uppskattar jag verkligen.

Självklart.

Men jag tänkte att Jens kan ha dem på lördag.

-Jaså? -Så kan jag hänga med er ut!

Jaså, ja! Ja, kanske det!

Vi får prata om det.

Sigurd!

Sigurd! Låt henne vara i fred nu.

Nej!

Jag fattar ingenting.

-Jag fattar. -Få se då.

-Nej. -Kom igen!

Det ska vara pekfingret.

-Va? -Kan du inte bara berätta?

Nej! Men jag bjuder på nästa runda.

Förlåt, mitt flyg går klockan sex.

-Nej! -Vi tar igen det nästa gång.

Ta med nåt fint till Sigurd hem då. Du vet vad han gillar.

Nåt japanskt skräp.

-Du? -Ja?

Jag tror jag såg han Inuus där inne.

-Är du säker? -Ja.

-Så du kanske ska gå med mig? -Nej, varför?

Nej, okej. Gör som du vill. Gör inget dumt bara.

-Nej! -Nej.

Då har jag i alla fall varnat dig. Så då går du hem med de andra, väl?

Ha en fin resa. Ha det bra.

-Ny runda, ny runda! - Coming up .

Tre öl och tre Fernet.

-Aftenposten? -Du kommer ihåg.

Molly har inte pratat om nåt annat på flera veckor.

-Är det bra? -Ja, bara bra.

Törstig?

Du ser annorlunda ut.

Är det en komplimang, eller?

Nej, men... Det är bra. Eller, jag har haft det bättre...

-Gillade du inte artikeln? -Nej, nej.

Den var jättebra. Man blir lite självmedveten såklart...

Ska jag hjälpa dig att bära?

-Hej. Torbjörn. -Niels.

Nielsen med pilsnern.

-Nej, förlåt. -Nej, nej.

Ja?

-Kul att se dig, Edith. -Roligt att se dig med.

Hälsa Molly.

-Hon kommer bli en grym journalist. -Jag håller med.

Vem var det?

Jag skrev en artikel om honom för ett tag sedan.

Kul. Du grejar så mycket. Barn själv, och...

Vad ska det betyda?

Vad betyder det?

-Jag menade det inte så. -Nej, men ändå är det sån skit du säger!

Varför är det så, egentligen? Varför är det alltid så?

Du, Eddie.

Nu får du en kram, okej?

-Du. -Ja?

Är det för jag skulle hjälpa dig bära? Du vill vara en självständig kvinna?

Vill du bära själv?

Nu måste vi hem till barnvakten.

Va, ska ni gå?

Ska du med?

Nej, jag stannar och dricker upp. Gå, ni.

-Är du säker? -Ja.

-Hälsa Dorthe. -Hon är på landet med en vän.

Det ordnar sig.

Med vadå?

Går det bra?

Hejdå.

Hej, Edith.

Hoppas ni har det bra.

Inte för att skapa dålig stämning, men...

Jag har suttit och väntat hela kvällen på att du skulle ringa.

Det känns ibland som att du ser mig mer som en barnvakt än som en vän.

Och det känns faktiskt inte särskilt bra.

När vi träffades hoppas jag väl att vi skulle bli mer som nåt slags...

Ja, eller...

Hur som helst. Allt är bra med barnen.

Jag vet inte om du fick bilderna jag skickade?

Vi ses imorgon.

-En öl. -Absolut.

-Sådär. -Tack.

LETAR EFTER BIL...

SKA DU GÅ?

-Det är Celine, det är inte jag. -Jag vet.

-Hej. -Hej.

-Jag har bokat en taxi. -Ja.

Jag kanske kan... Vill du samåka? Jag ska inte så långt.

Nesodden är inte riktigt på vägen.

Jag ska inte till Nesodden. Jag och Mia har separerat.

-Va? -Så...

Nu bor jag hos en kompis medan vi styr upp det.

Shit.

Ja. Det går bra. Det kändes rätt, för oss båda.

Ni var ju en perfekt familj. Det måste väl ordna sig?

Nej. Inte den här gången.

-Var har du glas? -Vinglasen är över diskhon.

Har du läst den här?

Nej, inte än. Har du?

-Ja. Eller, jag har hört ljudboken. -Då har du ju läst den.

Räknas det verkligen?

-Campari? -Det är det jag hade.

Det blir svinbra.

Din lägenhet är galet fin. Vill du inte visa mig runt?

Det är egentligen mammas lägenhet. Och jag hade tänkt göra om här.

Men jag har inte fått tummen ur.

-Så det är inte så mycket att se. -Men jag vill gärna se.

Okej.

-Skål. -Skål.

Nej, det får du inte!

Behövs lite...

-Ta mer äppeljuice bara. -Mer äppeljuice, ja.

Eller mer Campari. Det blir nog mer...

-När jag var liten ville jag bli arkitekt. -Men sen gifte du dig med en istället?

-Nu fattar jag bättre. -Jag sa ju att jag ska göra om här!

Nu fattar jag allt.

Vad finns här inne då?

-Här var det mycket grejer. -Det är min sons rum.

Det påminner om mitt rum när jag var liten.

-Jättefint. -Tack.

-Jag bara fortsätter. Går det bra? -Jadå. Kör på.

-Akta huvudet! -Det där händer hela tiden.

Okej!

Det är här det händer.

Nu blir det som att hela rundturen var att jag gjorde ett move .

-Ett barnsligt move , i så fall. -Ja, men jag är väldigt ung.

Så ung är du inte. Eller?

-En till? -Ja.

Vi var inte ämnade för varann egentligen.

På riktigt.

Men det kan vara svårt att inse när man har barn och familj.

Jag tror jag bara är rädd för att förlora barnen.

Speciellt eftersom de är... Ja.

-Men kommer du det, då? -Nej, alltså...

De har ju en pappa.

-Men de gillar ju dig ändå. -Ja, jo.

Jag är rädd att jag inte varit där länge nog.

De är lyckligt lottade som har så många som tycker om dem.

Men jag förstår ju vad du menar. Känslan att man inte räcker till.

-Är det så för dig? -Ja, självklart.

Var är hans pappa egentligen?

-Vi behöver såklart inte prata om det. -Jo... Det är bara...

Han bor inte i Norge längre.

Han flyttade tillbaka till New York när Sigurd var två.

Han är konstnär, så han ville inte.

Att få barn ihop var aldrig planen, det var nåt som jag ville.

Har han nån kontakt med Sigurd idag?

-Nej. -Ingen alls?

Den där klänningen är verkligen assnygg.

Är den röd? Är den brun? Vem vet! Den är skitfin på dig.

-Få se vilken färg den är på dig, då. -På mig?

Ja.

-Jag ska bara ner i provrummet. -Shit!

Okej.

Okej.

Ta den här.

Nej! Fan också. Förlåt.

-Jag spillde Campari på... -Det går bra.

-Det kom inte på klänningen. -Ingen fara, ta en handduk från badrummet.

-Jag hittade den här. -Du är jättefin.

-Ser det bra ut? -Jättebra.

Du borde börja med klänning.

Är det en fylletatuering?

Ja. Har du några tatueringar?

Nej, jag vågar inte... Eller, Mia hatar det, så...

Jag fick inte. Eller, alltså...

Jag har en nål.

Och bläck.

Var det så du gjorde den? Okay, let's go !

-Kommer det likna din nu? -Ja, det blir en likadan.

God morgon.

-Jag tänkte gå och köpa frukost. -Fett.

Gå ingenstans.

Kan du berätta lite om ditt arbetsliv just nu?

Vad gör du om dagarna? Du är egenföretagare?

Det låter som att jag är arbetslös.

Jag är entreprenör. Utvecklare.

Jag gjorde ett spel för några...

Några år sedan, som det gick rätt bra för.

-Ska jag säga vad det heter? -Nej, gör inte det.

Är det nåt du vill fortsätta med?

Just nu jobbar jag på...

Halloj!

Hej! Blev det lite mycket igår, eller?

Gillar du de här?

Var var det du sa att Sigurds pappa är?

Jag sa ju det igår.

-Han... -Hallå! Här kommer vi!

-Mamma, får jag spela boule med Amanda? -Vad gör ni här så tidigt?

-Vi går ut igen. -Jag vill till parken och spela boule.

Edith har en kollega på besök, så vi går ut på gården en stund.

Vi håller på att runda av.

Förlåt. De skulle inte komma förrän senare.

Jag tror du borde gå nu. Om det är okej?

Du svarade bara inte... Jag måste bara fatta...

Du har ingen kontakt med Sigurds pappa?

Nej.

Inte över huvud taget?

-Nej, han flyttade ju. -För att måla?

Du har sökt upp mig.

Jag ville bara veta vem du var. Det var allt.

-Vad menar du? -Jag ville veta om du var en bra person.

Hur... Hur kunde...

Jag googlade dig, och det kom upp en massa info.

Och jag ville bara veta lite till. Och så...

Du har varit hemma hos mig. Hos min familj.

Vad ville du få ut?

Jag ville bara träffa dig en gång. Och så dök du upp på jobbet med Molly...

-Vänta. -Och så insisterade du på att...

Vad skulle jag göra...

Så det är mitt fel, det är det du säger?

Är det mitt fel?

-Jag vet inte. -Det är inte jag som har... Alltså...

Titta inte på mig sådär.

Sluta. Det är du som är sjuk i huvudet.

Jag har inte...

Kan du snälla gå härifrån!

Jag försöker bara förstå. Du har sökt upp mig, eller hur?

Fattar du hur sinnessjukt det är?

Vad är det du inte förstår? Gå härifrån!

Är han...

Är du seriös? Edith... Vänta!

Vi behöver prata om det här.

Är du seriös?

Har du allt, eller har du glömt nåt?

Nu bonar vi golvet.

Finns det något du vill säga till barnet som blir till tack vare din donation?

Hej! Det här är din donator.

Jag hoppas att du är älskad.

Och det tror jag du är,

för dina föräldrar, eller din förälder, gick igenom mycket för att skaffa dig.

Livet kommer vara bra... Och dåligt.

Så lycka till!

ÄR DU SÄKER PÅ ATT DU VILL RADERA FILEN?

Jag kan inte sova.

Ojdå.

Får jag ligga här en liten stund?

Man måste sova i sin egen säng, Edith.

Du har blivit så duktig på det. Att sova själv.

-Amanda har inte frågat om det nåt mer. -Det är bra. Inte Sigurd heller.

Tror du han fattade att Amanda också är från honom?

Jag hoppas inte det.

Jag förstår inte hur du kunde gå så långt.

Jag kände ett behov att veta mer om honom. Ifall Sigurd skulle fråga.

Att jag skulle vara beredd på att svara.

Sen kändes det som att jag känt honom sen innan jag ens träffade honom.

Jag blev...

Det var ju jag som gav dig hans namn.

Och jag är ledsen för det. Jag borde inte ha gjort det.

Nej.

Men där gick min gräns. Jag hoppas du vet det.

Såklart.

Jag kommer inte skaffa några fler barn med Inuus.

Eller Niels... Jag vet inte vad jag ska kalla honom.

Han blir för konkret, helt enkelt.

Men du... Det du sa i röstmeddelandet.

Du har rätt. Jag ser inte dig som en vän.

Vi är ju familj.

Du är mamma till Sigurds syster.

Jag är otroligt glad att ni finns i vårt liv.

Det hade inte gått utan dig.

Såja. De har 10 000 andra syskon där ute.

Kan vi gå till parken sen, mormor?

Jag tror vi stannar inne, Sigurd.

Hej! En kaffe, tack.

Jag kände mig lurad.

Du satte mig i en väldigt svår situation.

Det var ett stort övertramp.

-För mig. -Ja.

Jag är ledsen för det.

Verkligen.

Vad var det du ville skulle hända?

Vad jag ville skulle hända...

Jag tänkte kanske att jag...

...skulle förstå min son bättre om jag visste mer om vem hans pappa var.

Du måste ha förstått att det skulle bli...

Bli tokigt, förr eller senare.

Jag rycktes liksom med.

Jag gillade dig, helt enkelt.

Jag tyckte också väldigt mycket om dig.

Att få barn singel var min plan B.

Ibland känner jag mig osäker på om jag räcker för honom.

Jag vill föreslå...

...att jag och Sigurd ska träffas.

Ordentligt, liksom.

Men det är 100 % upp till dig. Du bestämmer. Han är din son.

Men...

Får jag fråga varför du valde att donera?

Det var egentligt helt spontant.

Det var reklam för en spermabank utanför ett seminarium jag var på i Köpenhamn.

Det var typ på impuls.

Egentligen så...

Jag och Mia hade en tuff period, och hon ville inte ha barn.

Eller, inte fler.

Det var väl ett sätt för mig att känna att det finns...

En del av mig där ute.

Jag trodde jag kunde lösa alltihop med att runka i en kopp.

Jag ska bara på toa.

-Apropå. -Ja.

Blir det bra?

Är det för långt ner?

Det är bra, tycker jag.

Titta här, då!

Jag förstår att jag satt dig i en jobbig situation.

Att du vill lära känna Sigurd nu när du vet att han finns.

Men vad händer om du ändrar dig?

Jag är rädd för att skapa en saknad som han aldrig haft förut.

För Sigurd är du en snäll man nånstans som hjälpt mig att få honom.

Och det är det.

Om han ska träffa dig

så ska han få bestämma det själv när han är tillräckligt gammal.

För att ta det valet.

Och det hoppas jag att han vill.

Det var kanske ingen stor grej för dig att runka i den där koppen.

Men det är hela min värld.

Undertexter: William Taylor www.junefirst.tv