Original subtitles

Sergej Bazjanov. Jag har varit chef för Internationella banken i S:t Petersburg.

Chefen sa: "Jobba i Moskva i veckorna och sköt ditt i S:t Petersburg på helgen."

Jag träffade på Putin som var på väg till Moskva.

Vi åkte i ett litet JAK-40-plan, och jag föreslog att vi skulle slå följe.

"Gärna", sa han.

Vid den tiden hade en viss Zeltser krävt banken på pengar.

Han bodde i USA – jag vet inte om han var amerikansk medborgare.

Det var en skum typ – han var också kriminell.

Han hade lurat bankdirektören på sex–sju miljoner dollar.

Dessutom hade han stämt oss på 25 miljoner två gånger om.

Putin frågade: "Vad handlar konflikten om?"

Han lyssnade på mig och sa: "Det var ju han som stal från er."

"Ja, Vladimir. Han stal pengarna."

"Vad tänker ni göra?" – "Ställa honom inför rätta, förstås."

"Ni borde ju bara döda honom."

Jag blev förbluffad. Putin var ju en hög tjänsteman.

"Va?", sa jag. Han viftade bort det. "Så att inte andra får för sig att stjäla."

"Mina principer är desamma som i filmen Gudfadern. "

Putins agerande på 1990-talet ger oss en förståelse för det han gör i dag.

Putin har en dominerande ställning. Men jag har sett hans rätta ansikte.

Särskilt S:t Petersburg var ökänt för sitt våld.

Det var Rysslands vilda västern.

Tjänstemän och vanligt folk dödades.

En Tokarev-pistol utanför porten.

Så enkelt var det.

KGB skyddade inte Putin.

Om han överlevde, gjorde han det.

Jaha, då var det ju bra.

Annars tog de in nån annan.

Såväl de ena som de andra kunde döda honom. Han fick göra avvägningar.

Roman Tsepov var en framstående aktör på den kriminella marknaden.

Han var själv före detta snut.

Tsepov var en auktoritet på området och byggde en egen organisation.

–Känner ni till Baltic Escort? –Ja, självklart.

–Vad var det? –Tja, vad det låter som. Kroppsbyggare.

Med omöjlig utstyrsel. Först var det träningsoverall.

Senare skaffade de sig kavaj och en sladdrig slips.

Det var ju 1990-tal. Det var precis som man tänker sig.

Baltic Escort var helt enkelt en täckmantel.

De var visserligen Putins livvakter–

–men under säkerhetsföretagets täckmantel jobbade också kriminella.

Om en affärsman behövde importera nåt till Ryssland, till S:t Petersburg...

...måste han betala för beskydd om det skulle gå smärtfritt.

Tsepov betalade stadsförvaltningen. En av männen från Tsepovs gäng–

–har berättat för mig att han blev ombedd att lämna pengar till Putin.

Jag drar mig lite för nästa fråga...

–...men jag vill ändå... –Vadå?

Jag vill ändå ställa frågan: Blir ni erbjuden mutor?

Jag kan ärligt säga att sådana erbjudanden förekommer indirekt.

Jag ska inte fråga mer.

Fråga på ni.

Ni accepterar alltså inte erbjudandena?

Vill ni att jag ska säga att jag gör det?

Sobtjak och Putin sågs köra nya Mercor i sedanmodell.

De var väldigt dyra – förstklassiga Mercedesar.

Det var lite förvirrande–

–för lönen de fick på den tiden motsvarade cirka 40 dollar i månaden.

Jag heter Andrew Goodman och har arbetat som diplomat för USA.

Jag var stationerad i S:t Petersburg som vice generalkonsul–

–från 1992 till 1995.

Nu uttalar jag mig som privatperson och inte som representant för USA.

Jag undersökte organiserad brottslighet och korruption.

Det fanns exakt tre parkeringsgarage i hela S:t Petersburg på den tiden.

I ett av dessa garage stod de två Mercedesarna parkerade.

Till just detta garage hade mina medarbetare och jag själv tillträde.

Vi kunde alltså se bilarna själva.

Frågan var hur och varför de hade fått tag i Mercorna.

Boris Berezovskij var en av de första rika personerna i de här kretsarna.

Vissa hade börjat tjäna mycket pengar–

–och Berezovskij hade kommit på hur han skulle sälja bilar.

Berezovskij öppnade Mercedes-salonger.

Han hade en i Moskva, och sen öppnade han en till i S:t Petersburg.

De hade problem med att få loss marken till bilsalongen.

Den var bortlovad till någon annan.

Avtalet måste skrivas om. Det hände allt möjligt.

Putin hade skrivit under avtalet som gav Mercedes-handlarna rätt till marken.

Det krävdes ett officiellt dokument, och jag såg att Putin hade skrivit under.

Och plötsligt fick Mercedes-salongen kontraktet.

Berezovskij ville tacka Putin generöst för hjälpen att öppna bilsalongen.

Han erbjöd Putin en Mercedes av senaste modell.

Många pratade om att stans två högsta tjänstemän fått bilar i present.

Folk blev förvånade när han sågs köra runt på stan i den.

Hela stadsförvaltningen frågade var de hade fått bilarna ifrån.

Sobtjaks problem var...

...att hans fru blev alltför förtjust i bilen, så han behöll den.

Putin var smart nog att lämna tillbaka den.

Det har varit viktigt för Putin sen dess.

Han tog emot gåvor och accepterade att folk visade sin tacksamhet.

Det var stora summor, men de fick inte bli hållhakar.

Han gjorde inget som skulle kunna vändas mot honom.

Han var ganska försiktig.

Under vissa perioder träffade jag Putin flera gånger om dagen.

Utländska företag skulle inse fördelarna med att göra affärer i S:t Petersburg.

Först därefter lät man dem veta att affärerna medförde en kostnad.

Hur var synen på korruption?

I princip att lojala statstjänstemän var berättigade till en viss belöning.

Jag fick idén–

–att börja tillverka pumpvapen tillsammans med en affärspartner.

Jag blev presenterad för Putin när jag skulle registrera min filial.

Om man vände sig till en tjänsteman, insåg man att det skulle kosta.

Jag frågade bekanta som arbetade med kommittén för externa förbindelser.

De sa att jag skulle få veta summan.

Jag blev alltså presenterad för Putin, och vi pratade lite.

Vi diskuterade ett internationellt samarbete.

Sen skrev han bara ner en summa.

Tigande skrev han ner siffrorna på ett papper. 10 000 dollar.

Kurirer har använts inom amerikansk organiserad brottslighet.

Kuriren är den som hämtar mutan som betalas ut.

En kurir garanterar en viss distans–

–mellan den korrupta tjänstemannen och gängledaren, till exempel.

De vill inte smutsa ner sina egna händer.

–Vem var Putins kurir? –Det namnet kan jag inte ge dig.

Jag kan bara säga att det är en mycket framstående person inom rysk industri.

Han gav mig lappen och sa att Miller skulle fixa det.

Aleksej Miller är Gazproms nuvarande vd.

Alla i Putins krets–

–måste på ett eller annat sätt bevisa sin lojalitet mot honom.

Jag heter Roman Anin.

Jag är redaktör för Vazjnyje istorii som inte är verksam i Ryssland just nu.

Tidigare jobbade jag i 15 år på Novaja Gazetas grävredaktion.

Bland annat undersökte jag–

–Putins kopplingar till organiserad brottslighet på 1990- och 2000-talet.

I dag liknar kooperativet mest några mindre fritidshus vid en sjö.

Men på 1990-talet var husen väldigt dyra.

De kostade hundratusentals dollar.

Som tjänsteman hade Putin absolut inte råd med ett sådant hus.

Hans enda möjlighet att köpa ett fritidshus var nog–

–med hjälp av olagliga inkomster som vice borgmästare. Mutor, alltså.

Putins krets består av grannar i Ozero-kooperativet–

–vilka nu sitter på nyckelpositioner.

Sjamalov lärde känna Putin på 1990-talet och var en nära vän.

Hans son var gift med Putins dotter.

Sjamalov var läkare och sysslade med medicinska leveranser.

Han jobbade länge på Siemens.

Den medicinska utrustning som Siemens levererade–

–gick bland annat genom offshore-bolag som Great Hill.

Vinsterna från offshore-bolagen överfördes till bygget av palatset.

Putins palats är ett monument över korruptionen.

Ett smaklöst men grandiost monument.

Korruptionen inom Siemens- leveranserna finansierade palatset.

KGB-agenten Putin förstår värdet av en underskrift.

Han har alltid undvikit att signera dokument.

Därför finns det inget som bevisar att Putin har haft konton eller bolag.

Men vi vet hur det gick till.

En vän får exportera olja, och i utbyte går en viss procent till palatset.

Det är ett standardförfarande för korruption.

Så fort ett företag öppnade ett kontor–

–besöktes det av ett maffiagäng som erbjöd beskydd.

"Betala, så ser vi till att ingen rör dig."

Om nån inte ville betala, förklarade vi vänligt att det inte var nån bra idé.

Jag fick brev där det kunde stå: "Lägg 10 000 dollar"–

–"i brevlådan i Soljanoj-gränden. Annars får du en kula i tinningen."

Det fanns tre–fyra maffiagäng i stan:

Malysjev-gänget och ett särskilt brutalt gäng från Kazan–

–samt det tjetjenska gänget som var utom kontroll–

–och Tambovgänget under Kumarin.

Det var ett riktigt krig, som till viss del drabbade vanliga invånare–

–som inte alls var inblandade.

Det var nyårsafton, och vi festade på en bar i centrum.

Av en händelse var våra rivaler också där.

Vi tog fram pistolerna. Nån ringde polisen, och alla greps tillsammans.

När vi satt på polisstationen kom ett högt befäl från högkvarteret in.

Han gav order om att släppa vår grupp, men rivalerna skulle hållas kvar.

En av poliserna frågade vad som stod på.

Mannen från högkvarteret svarade bara: "Vill du ha problem med Tjerkesov?"

De kunde inte styra staden utan vissa överenskommelser med maffian.

Slutligen bestämde de sig för att jobba med Tambov-gänget.

"De är kriminella men förutsägbara. Vi kan hantera dem."

Vladimir... Han var boxare.

Han började som dörrvakt redan på 1980-talet.

Sen blev han bartender och sysslande med utpressning och allt som hör till.

Att Kumarin och Putin var vänner är kanske inte helt sant–

–men de tog hänsyn till varandras intressen.

Som exempel kan jag ta bolaget Sovex.

På flygplatserna finns det tankstationer för flygplan.

Planen måste ju tanka.

De stora flygbolagen ville förstås inte betala i Ryssland.

Om man överförde pengar skulle man aldrig få nåt för dem.

Varken bränslet eller pengarna sågs till.

Pengarna överfördes i stället till Liechtenstein.

Därefter kunde vi köpa bränsle...

...och tanka planen. Det var bekvämt för alla.

Formellt sett tillhörde tankanläggningen staden.

Därför måste jag... sluta ett långsiktigt hyresavtal med dem.

Avtalet skulle slutas med Putin–

–och min affärspartner Dima Skigin försökte nå en överenskommelse.

Dima gick alltså till Putin, men när han kom tillbaka svor han så att det osade.

"De är otroligt giriga. De vill ha 15 %." Det var verkligen inte lite.

Till slut gick de ner till fyra.

–De fyra procenten... Vem fick dem? –Putin personligen.

Fyra procent...av vinsten som vi gjorde.

Vad blir det i pengar?

Några hundra tusen dollar.

Det är en del pengar.

När bolaget väl kommit i gång dök gangstrarna upp.

"Om ni inte skriver över en andel av företaget på oss, dödar vi er."

Det var så det gick till.

Vinsten för att tanka planen gick inte till flygplatsen–

–utan till kriminella gäng som överförde dem till offshore-konton.

År 2003 försökte jag få tillbaka mina pengar.

Men det var ju... Det var otrevligt.

Vad hände?

Jag vill helst inte gå in på detaljer, men jag blev överfallen.

Jag låg på sjukhus i två månader – de skar upp mig totalt.

Sen blev jag tvungen att flytta utomlands.

Man vill ju inte bli dödad.

Maffian assimilerades och blev mer affärsinriktad.

I stället för män med maskingevär och granatkastare satte man in advokater.

Putin hjälpte till med dokument–

–så att staten inte skulle ställa några frågor om verksamheten.

Det finns dokumentärfilmer–

–om att Putin fortsatte att leda FSB i S:t Petersburg, trots att han slutat där.

Han såg ut att kämpa hårt mot maffian.

Han "slogs" alltså mot maffian utan att besegra den.

Putin förblev nära knuten till maffian ända in på 2000-talet.

Jag heter Shemtov Michtavi. Jag är från Israel och jag är 72 år.

I många år levde jag i den kriminella världen. Den var min familj.

Det fanns då dels en kartell i Cali, dels Pablo Escobars kartell i Medellín.

De smugglade in tonvis med narkotika i USA.

En del leveranser togs dock i beslag, för amerikansk polis kände till deras rutt.

Därför började de leta efter nya vägar som ingen visste om:

Via Ryssland till Europa.

Hamnen i S:t Petersburg är västlig, och den är stor.

Den ligger nära Europa, så det är enkelt att skeppa över något dit.

För smuggling behöver man en hamn som tillhör en kriminell ledare–

–som sysslar med smutsiga affärer. Då får man gemensamma intressen.

Vi hade ett möte med kartellen i Cali.

Först tänkte vi förpacka kokainet i sockerlådor.

Det var ont om socker i Ryssland.

Men efter ett tag sa de att det även var brist på kött.

Affären skulle bli av, och jag reste med dem till Colombias djungler.

De förpackade kokainet inuti köttkonserver.

Det hela fungerade perfekt.

Jag fick en del dokument och adressen till mottagaren i Ryssland.

Adressen tillhörde Sankt Petersburgs borgmästare.

Vladimir Putin var borgmästare Anatolij Sobtjaks vice.

Hela leveransen var på den tiden värd mellan 100 och 120 miljoner dollar.

Det fanns bara ett problem. I hela upplägget fanns det en person–

–vars namn jag inte kan nämna av juridiska skäl.

Han var polis och arbetade under täckmantel.

Israelisk polis hade döpt operationen till Acapulco.

Vi öppnar containern.

Lasten har stuvats om.

När vi öppnar kartongen hittar vi...

...konserver med kött och potatis. Vi öppnar burken.

Varsågoda – titta här.

I burken finns en substans.

Hur smakar den?

Den smakar beskt. Tungan domnar bort.

Tjerkesov var chef för FSB, som då kallades FSK–

–när operation Acapulco ägde rum.

Hans ord under presskonferensen var talande:

"Kokainet ska omarbetas för medicinska ändamål."

Kokain bränns ju upp.

Men i S:t Petersburg skulle det "omarbetas".

FSB var definitivt en aktör på den kriminella marknaden.

Det var ofta svårt att skilja FSB från kriminella gäng.

Skulle Putin inte ha märkt nåt? Det är ju löjligt.

Det finns ett foto där folk sitter vid Putins bord – bland andra Kumarin.

Jag känner inte till kontexten, men det var ingen officiell sammankomst–

–utan en middag med vänner.

De var knutna till Putin genom blodsband, kokain och mycket annat.

Gängen användes för att generera vinst och föra över pengar till väst.

Samtidigt kunde de ju användas för att smutskasta det demokratiska styret.

Vi kan få för oss, och det gäller också mig–

–att om man inför ett hårdhänt styre och en fast hand–

–så kommer livet att bli bekvämare och tryggare.

Men i själva verket försvinner bekvämligheten snabbt.

Den fasta handen börjar snart att kväva oss.

Jag tror att det är möjligt att vi får ett totalitärt styre under en period.

Putin hade ambitioner redan då.

I Sankt Petersburg kollapsade de statliga strukturerna–

–och den starkes rätt rådde.

Putin är själva spindeln – en central figur – i det här nätverket–

–av korruption, säkerhetstjänster och maffiastrukturer.

Sobtjak var en dålig läromästare. Han lärde Putin vad man inte ska göra.

Putin började överväga att gå vidare till nåt annat.

Det kanske var dags att flytta till Moskva.

Jag hälsade på släkten i Tyskland–

–när vårt företag i Sankt Petersburg stormades av beväpnade styrkor.

Jag ringde till Vladimir Putin och frågade om han kunde göra något.

Men svaret var nej.

Jeltsin exproprierade vår fastighet med ett presidentdekret.

Presidenten skulle nämligen använda vårt företags fastighet som gästresidens.

Trodde du att din vän Putin skulle hjälpa dig?

Putin sa klart och tydligt: "Jag kan inte sätta mig upp mot Moskva."

"Jag har nämligen en karriär som väntar." Och det fick han ju rätt i.

Genom expropriationen av mitt företag lärde han känna Pavel Borodin.

Borodin var chef för ett av presidentens departement–

–och hans dotter studerade i S:t Petersburg.

Om hon fick problem, såg Putin till att lösa dem. Han tog hand om henne.

När Borodin kom till S:t Petersburg, var Putin mycket mån om–

–att han skulle ha det bekvämt, med bil, privatchaufför och så vidare.

De hjälpte varandra från båda håll.

"Om du kliar min rygg, så kliar jag din."

Han hade känt Putin ända sedan S:t Petersburgs-tiden.

Berezovskij ville tacka honom för hjälpen–

–och erbjöd en ny Mercedes i gåva. Putin tackade nej.

Berezovskij såg av nån anledning detta som ett tecken på att Putin var hederlig.

Å presidentens vägnar ska jag nu presentera–

–den nya chefen för FSB: Vladimir Vladimirovitj Putin.

Att återvända till säkerhetstjänsten är som att återvända hem.

Jag heter Marina Litvinenko.

Min man Aleksandr Litvinenko kämpade mot organiserad brottslighet hela livet.

Jag minns när Aleksandr sa att de hade fått en ny chef.

"Än sen?" sa jag. "Det är nån från S:t Petersburg."

"Han är så konstig. Han har till och med tagit med sig en chaufför därifrån."

För Aleksandr lät det märkligt.

Putin hade dessutom inga särskilda meriter att komma med.

Efter att Putin utnämndes i juli–

–försökte han ta reda på vem Putin egentligen var.

De hade ett möte.

Aleksandr hade information som han ville dela med Putin.

Det fanns fakta som bevisade–

–att det fanns en kriminell organisation inom FSB.

De hade folk som kontrollerade smuggling av narkotika och vapen.

Här är schemat som Aleksandr Litvinenko ritade åt Putin.

Här ser vi exempelvis S:t Petersburgs hamn och Tambov-gänget.

Han hade hoppats att Putin skulle undersöka gängens kopplingar till FSB.

För Putin var detta ytterst obehagligt–

–eftersom det samtidigt publicerades ett öppet brev i Kommersant–

–där Berezovskij vände sig till Putin och skrev:

"Ni som FSB-chef"–

–"måste rensa upp i säkerhetstjänsten och få bort kriminaliteten."

Det blev ett dubbelt slag.

Aleksandr sa direkt: "Vår telefon är avlyssnad."

Det var upptakten, skulle jag säga.

En månad senare höll Aleksandr och några kollegor en presskonferens.

Vissa personer använder inte FSB för att garantera statens säkerhet–

–utan för personlig vinning.

De använder FSB för att göra upp med motståndare, utföra beställningsbrott–

–eller bara tjäna pengar.

Han berättade om brott som begåtts under de senaste åren–

–och sa att detta måste bekämpas innan FSB blev ett hot.

För Putin blev min man Aleksandr givetvis en fiende.

Aleksandr flydde utan att berätta nåt för mig, för han åkte först ensam.

Vi träffades senare i Turkiet och återvände aldrig till Ryssland.

Alla byggnader hade återfått glansen från tsartiden.

Det kostade flera miljarder dollar, och i Schweiz inleddes utredningar–

–om pengar som bytt händer, mutor och utsmugglade pengar.

Jurij Skuratov som var riksåklagare inledde en utredning om Jeltsins familj.

Han var en farlig fiende – det funkar att säga att man bekämpar korruption.

För att krossa riksåklagaren inleddes en helt otrolig operation.

Han filmades med dolda kameror–

–i en bastu tillsammans med prostituerade.

Videon visades på statlig tv–

–som en del av kvällsnyheterna på tv-kanalen Rossija.

Presskonferensen hölls av två personer:

Den dåvarande premiärministern Sergej Stepasjin–

–och FSB-chefen Vladimir Putin.

Det hettade till när en av journalisterna frågade om inspelningarnas äkthet.

"Är det inte bara nån som liknar riksåklagaren?"

Stepasjin blev helt ställd av frågan.

Han sa: "Jo... Det ska granskas av experter, och vi vet inte."

"Vi kan väl knappast bevisa nåt."

Putin avbröt honom: "Självklart har experterna gått igenom materialet."

"De hyser inget tvivel om äktheten."

Jag anser ju detsamma som presidenten och premiärministern.

Riksåklagaren bör avgå.

När presskonferensen visades–

–utbrast medlemmarna i Jeltsins "familj":

"Här är han ju. Det är honom vi vill ha. Vi behöver Putin."

I den sekunden valdes han ut–

–som den person som skulle säkra deras framtid, krossa fienderna–

–och garantera att de inte skulle utredas för korruption av något slag.

Putins agerande i situationen med riksåklagaren och de prostituerade–

–gjorde honom till president.

Den grupp FSB-medarbetare som ni lät arbeta undercover för regeringen–

–har lyckats med första fasen av uppdraget.

Det här är ert arbetsrum nu.

Vladimir Vladimirovitj Putin!

Vissa oljebolag som exempelvis Jukos har stora tillgångar.

Hur har de kommit över dessa? Det är det vi ska diskutera i dag.

Putin tog ifrån dem deras makt och egendomar och satte dem i fängelse.

Berezovskij tvingades ut ur Ryssland.

Alla hans affärspartner fängslades och företagen beslagtogs.

Putins politik vilade redan då på kriminella grunder.

Den stat han har byggt, om den ens kan kallas stat–

–är en motbjudande struktur som påminner om KGB och kriminella gäng.

–Hallå? –Nikolaj Vasiljevitj?

–Är ni upptagen? –Nej.

De här herrarna tillhör maffian.

Deras förmögenhet bygger på kriminella organisationer.

I mars 2006 fick jag genom en slump–

–uppdraget att utreda en organisation som brukar kallas den ryska maffian.

Det sägs att de helt enkelt söker sig hit–

–för solens och den svaga spanska lagstiftningens skull.

Det första kan jag hålla med om, men verkligen inte det andra.

Visst har du hört det?

Medvedev blir väl president?

Ja, och vår man blir premiärminister.

Och inte bara det – han blir ordförande för hela regeringen.

Detta hade intressant nog inte offentliggjorts i medierna ännu:

Medvedev och Putin skulle byta roller som president och premiärminister.

Det viktigaste är att allt fortfarande beslutas av en enda man.

Bara en enda, och det är vår man.

De hade ryska statens beskydd.

Det ligger till så–

–att hans höghet tsaren har fattat ett positivt beslut.

De sa: "Åk till London så får du träffa en person."

Jag kände inte till Aleksandr Litvinenko, men han berättade saker för mig.

Han pratade om den kriminella sfären i S:t Petersburg–

–och om heroinhandeln.

Jag minns att han berättade om vissa ryska personer.

Precis allt som Litvinenko berättade stämde.

Han skulle till Madrid runt den åttonde november för att vittna–

–men fick en dödlig dos polonium den första november.

Man dödade en person som inte utgjorde nån fara för staten.

Dessutom dödades han på ett samhälls- farligt sätt, med radioaktivt stridsmedel.

Att döda Litvinenko 2006 var ett vansinnigt beslut för en statschef.

Men ur en KGB-chefs synvinkel är det mer förståeligt.

–Kan ni förlåta? –Ja.

Men inte allt.

–Vad är oförlåtligt? –Förräderi.

Så de personer som utmanade honom är nu utomlands, döda eller i fängelse.

Vad säger man om en person som på lite mer än tio år...

...har gått från att vara en ganska ordinär tjänsteman–

–inom KGB eller vad det nu må vara...

På tio år–

–har han lyckats göra karriär och bli president för en enorm kärnvapenmakt.

Han upplevde sig ha något slags kall.

Idén om "den ryska världen" – Putins officiella krigsideologi...

...är i min mening en mytologisk version av KGB-ideologin.

KGB-agenterna anses ha räddat Ryssland från undergång.

Det är narcissism – att se sig själv som fosterlandets frälsare.

Putin, Putin!

Om man dessutom har haft oinskränkt makt i 25 år–

–och alla omkring en säger att man är Guds utsände, då börjar man tro det.

–Vi har segrat! –Ja!!

Ära åt Ryssland!

Det är inget annat än totalitarism.

Det gör det så otroligt svårt, även om Putin skulle försvinna.

Att trassla ut hela den här härvan av ekonomisk och statlig makt...

Det är nästan omöjligt.

Översättning: M. Kapla, K. Hjerpe, A. Blombergsson Svensk Medietext för SVT