Original subtitles

Hej. Är det gott? - Ja, det smakar bra.

Är det inte bara socker? - Jag tror de är sockerfria.

Kanske jag ska testa en. - Ja, gör det.

Det är väl du som är Liv? - Ja.

Så du hörde oss prata på toan?

Jag blev lite nyfiken. Varför stod du där och lyssnade?

Jag skulle kissa. - Okej ... på herrtoaletten?

Det var kö till damernas.

Varför sa du inget till oss?

Jag ställer bara en enkel fråga.

Varför gick du till en lärare, i stället för att tala med oss om det du hört?

Jag tyckte att det var bäst så. - Bäst?

Du tänkte inte på att två kolleger hade upplevt nåt traumatiskt?

Nej, det var bäst att kontakta en lärare.

Jag fattar inte. Varför måste du lägga dig i?

Du har mycket att lära här, -

och en sak är att man inte hugger sina kolleger i ryggen.

Förstår du det?

Hur är det?

Det är fixat nu. - Vad?

Jag pratade med den där Liv, hon håller nog käften nu.

Vad säger du? Har du hotat henne? - Hota är nog att ta i.

Vi pratade och hon förstod poängen.

Vad fan tänker du på? Jag sa att du inte skulle prata med henne.

Nån måste ju ordna upp ditt skit.

Mitt skit?

Ja.

Det var du som sköt.

Dra åt helvete!

I dag övar vi fysisk konfrontation med gärningsman.

Youssef och Daniel, ni får börja.

Sätt i gång.

Visa dina händer.

Jag säger att du ska visa händerna, och det ska ske nu.

Släpp vapnet.

Lägg ifrån dig vapnet. - Se dig i röven.

Lägg ner vapnet. - Skit på dig!

Lägg ner vapnet nu! Nu! - Kom igen, snutjävel!

Ta tag i armarna. - Ligg stilla.

Stilla, sa jag!

Knät, Youssef.

Vad fan håller du på med? Sluta!

Sluta! Vad fan gör du?

Är du helt galen? Det här är träning.

Är du okej, Youssef?

UNIFORMEN Del 5/6

Med oss är också polisskolans rektor, Sanne Hammerby. Välkommen!

Är det rätt att låta en studerande, att efter elva månaders studier, -

vara tungt beväpnad och ta hand om farliga uppgifter?

Ja, är mitt raka svar.

För i vårt land har vi en av världens bästa polisutbildningar.

Vi väljer ut de mest kompetenta sökandena -

och ger dem en tuff och komplett utbildning -

innan de skickas ut på praktik på stationerna.

Där patrullerar de tillsammans med en erfaren kollega.

Då kan det förstås bli tal om farliga uppdrag. Så ser vårt jobb ut.

Men de är väl förberedda, annars skulle vi inte göra det.

Så skjutningen har inget att göra med att polisen var oerfaren -

eller att det fanns brister i hans utbildning?

Jag kan bara hänvisa till det Bent Andersen sagt.

Vi uttalar oss inte om en pågående utredning.

Hur stor del av det som Enheten för polisbrottsutredning undersöker -

slutar med en fällande dom för polisen?

Jag har inga exakta siffror, men det händer sällan.

Jag kan berätta att det är en procent.

Så 99 procent frikänns. - Det ser jag som positivt.

Vi undersöks av en oberoende myndighet -

och deras resultat visar att vi gör fel, men att det händer mycket sällan.

Men för att det här ska förstås rätt.

Det är en oberoende myndighet, men det är väl ändå ...

Det var jobbigt att försvara det här framför kameran.

En procent, visste du det? Det låter ju som vi håller varandra om ryggen.

Vi ses som en sluten klubb som undersöker oss själva.

Därför måste vi beklaga och visa känslor och empati.

De ska inte kunna kalla oss korrupta. - Vi fick vårt sagt. Du var bra.

Jag har förstått att utredningen snart är klar, så vi ska sitta still i båten.

Sanne ... hör du mig? - Japp. Vi ska sitta still i båten.

Vad nu? - Det har varit ett gräl i skolan.

Två elever har slagits i Akvariet. - Slagits? Vem då?

Kan du hämta en Treo till mig? - Visst.

Bjørn. Kom in.

Sa de vad det handlade om? - Nej.

De sa att det var ett missförstånd.

Tror du på det? - Nej, och därför sitter jag här.

Jag borde nog ha kommit tidigare, -

men du gav order om att vi inte skulle blanda oss i saken.

En ny studerande sa att hon hade hört två äldre studerande -

prata om skjutningen på en toalett.

Youssef och Daniel? - Ja.

Vad sa de? - Bara en massa fyllesnack.

Men vad sa de? - De hade bråkat.

Den ena var rädd, och den andra sa att de måste hålla fast i sin historia.

Det verkade som de hade ljugit för utredaren och var rädda att åka dit.

Vem var den studerande som hade hört det? - Liv Nielsen, bra tjej.

Vad sa du till henne? - Att hon skulle låta det vara.

Men efter slagsmålet i morse ville jag informera dig. - Tack, Bjørn.

Ska jag prata med dem? - Nej, det behöver du inte.

Men tack för att du kom. - Varsågod.

Jon?

Youssef och Daniel ska väl förhöras i dag? - Ja.

Kan du be utredaren titta in? - Absolut.

Vad fan har ni gjort?

Vi är nog båda lite pressade just nu.

Alla pratade om er i kantinen efteråt.

Jag tror att folk har räknat ut att ni var inblandade i skjutningen.

Ville ingen lärare tala med dig? - Nej. Hur så?

Liv har berättat det hon hörde för Bjørn.

Jag sa ju att det var ett missförstånd.

Skulle inte du på övning? - Oj, herregud. Jo!

Det ska jag.

Vi ses.

Ja, vi ses.

Så där! Vi är klara här.

Ditt jävla svin! Håll käften!

Det är polisen! Gå bort från henne. Backa!

Gå bort från henne! - Vad vill du? Håll käften!

Stopp! Övningen är slut.

Vad gör du, Liv? Du gick mot honom. - Jag hade kontroll.

Det hade du inte. Om personen har ett vapen, backar du.

Ditt tjänstevapen blir inte effektivare när du står nära.

Nu fan ska ni kunna det. Vi gör det igen. Nästa par.

Du, vad händer? - Ingenting. Allt är bra.

Är allt som det ska? - Jag mår bra.

Hej.

Vad gör du här? - Vi njuter av utsikten.

Vad vill du? - Jag vill prata om Anton.

Vad gäller det? - Du vet väl att han vill vara med i gänget?

Vad pratar du om? - Jag kan hålla honom utanför.

Vi ska bara komma överens om ett samarbete först.

Ett samarbete?

Jag vill bara veta vad ni gör och när ni patrullerar och sånt.

Jag vet inte vad du vill, men du kan inte bara komma hit.

Det fattar du väl?

Känner du Anton överhuvudtaget?

Jag tänker inte göra dig några tjänster. Förstår du det?

Och ni ska lämna min bror i fred.

Vi sticker.

Det är Anton. Lämna ett meddelande.

Hej, Anton. Det är Tobias. Ring mig när du hör det här.

Jaha, vad ska vi prata om?

Det blir knappast värre än senast.

Jag undrar bara om jag kan få en uppdatering i ärendet.

Inga detaljer, bara en tidslinje.

Varför? - Det är lite pressat hos oss.

Jag förstår att vi snart har ett beslut och då vill jag vara förberedd.

Vem har sagt att vi är nära ett beslut?

Jag ber bara om en statusuppdatering.

Jag vill få saken ur världen, -

men de två studerandena ställer till det för varandra. - Hur?

Vi skulle väl inte prata om det här?

Men nu frågar jag.

Deras berättelser är förutsägbara och kortfattade -

och stämmer inte alltid överens med rapporterna.

Så de ljuger? De koordinerar sina vittnesmål.

Nåt händer mellan dem, det är allt jag kan säga.

Kanske jag ska prata med dem? - Nej, absolut inte.

Jag är den enda som ställer frågor till dem.

Uppfattat. - Du får svar när vi har ett beslut.

Jag måste gå ner till dem.

Kom igen. Vi tar en fredskaffe.

Tack.

Förlåt att jag blev så förbannad senast.

Ja ... det blev jag ju också.

Förlåt. - Det är okej.

Jag måste bara prata med den där tjejen, -

så det inte blir några missförstånd.

Du var väl inte för hård mot henne? - Nej, nej.

Det var precis lagom.

Vad sa du till henne? - Att vi studerande ska hålla ihop.

Jag påminde henne om god laganda.

Varför vill han tala med oss hela tiden?

Jag vet inte och jag orkar inte prata om det.

Åt helvete med den där slipsnissen.

Vi pratar om tjejen som kom ut från ditt rum i stället.

Äsch, lägg av. - Vad då? Vem var det?

Har du trollat för henne?

Med trollstaven.

Vad säger du? - Har du trollat?

Det var som fan! - Jag orkar inte höra på dig.

Det blir nog bra till slut.

Du raggar brudar -

och snart är vi klara med det här skitstället och ute och jobbar.

Vi ska bara hålla ihop och fixa det sista nu. Sen är vi där.

Daniel, vi börjar med dig. - Ja, visst.

Vi ska prata om kniven som Bastian Kjær hade.

Absolut.

Vi börjar från det att du visiterade honom.

Jag visiterade honom och han kämpade emot med alla krafter.

Jag märkte att han hade ett föremål vid bältet.

Jag slet upp hans t-shirt och såg att han hade en kniv.

Och sen? - Sen gick allt otroligt snabbt.

Han lyckades slita sig lös och slog mig i huvudet.

Jag tror det var med en askkopp.

Jag borde ha varit mer uppmärksam, men det gick så snabbt.

Vad hände sen?

Alltså ...

Han sprang iväg, och jag sprang efter då jag kommit till sans.

Han sprang ut genom bakdörren, och jag efter.

Vi kom ut till en gränd där det var kolmörkt.

Då ser jag att han försöker klättra över ett stängsel.

Jag rev ner honom och försökte få kontroll över honom.

Och då hade Bastian kniven i handen? - Ja.

Jag försökte ta den men ...

Sen hörde jag att Youssef kom bakifrån.

Han ropade på Bastian Kjær, -

men han lyssnade inte och var omöjlig att kontrollera.

Jaha ...

Och vad hände sen?

Han smet igen.

Följande som jag minns -

är att Youssef pratar med mig och kallar på ambulans via radion.

Sen ...

Vad hände sen?

Bastian Kjær kom springande med kniven i handen och anföll oss.

Är du säker på det?

Bombsäker.

Okej. Och vad hände sen? - Då ...

Då sköt Youssef.

Ja.

Det var allt.

Okej. Och kniven? Hurdan kniv hade han?

Vad menar du? - Du kommer ut i gränden -

och ser att Bastian Kjær har en kniv i handen. Hurdan kniv var det?

En hobbykniv.

Jag vet att jag inte sa det första gången vi pratade.

Då var du i chock. Sa du inte det? - Ja, jag var i chock.

Och det är fullt förståeligt.

Men andra gången nämnde du kniven.

Men du sa inte hurdan kniv det var.

Gjorde jag inte? - Nej.

Men det gör du nu.

Ja.

Och du är säker på att det var en hobbykniv? - Helt säker.

Bastian och Daniel slogs ute i gränden, -

och när jag försökte hjälpa min kollega, smet Bastian Kjær.

Daniel var sårad, så jag kallade på hjälp.

Då kom Bastian Kjær springande mot oss.

Jag ser att han har kniven i handen och tänker angripa oss.

Jag fruktade för mitt liv och sköt.

Okej.

Då tackar jag för det här.

Vi är klara.

Hej.

Smaklig måltid.

Du är väl Liv Nielsen? Kan vi prata lite?

Nu? - Ja, det tar inte länge. Vi kan gå ut.

Jag har pratat med Bjørn.

Han sa att du hade hört dina studiekamrater tala om nåt allvarligt.

Ja, men det var ingenting.

Ursäkta?

Jag var full och det var de också.

Jag tror att jag missförstod hela grejen.

Men vad hörde du att de talade om?

Ärligt talat, minns jag inte riktigt längre.

Vet du att jag har jobbat länge som polis? - Ja.

Det är riktigt frustrerande när man har talat med ett vittne -

som sen helt plötsligt ändrar sin historia eller inte vill prata.

Då börjar man undra varför. Vad kan ha hänt?

Man undrar om vittnet har mutats till tystnad -

eller till och med hotats.

Vet du vad man gör sen? Man börjar leta efter tecken.

Man ser om personen undviker ögonkontakt.

Personen kanske svettas eller andas snabbare än normalt.

Man ser på kroppsspråket.

Är armarna i kors framför kroppen eller är nävarna knutna?

Så Liv ...

Varför vill du plötsligt inte prata?

Vad har hänt?

Som jag sa, så var allt ett missförstånd.

Det var mitt fel.

Kan jag gå nu? Vi har undervisning.

Ja, visst.

Tack.

Du, Liv ...

Liv, vad är det?

Vad händer? Vad ville rektorn? - Ingenting.

Vad fan har hänt?

Du visste hela tiden att det var Daniel och Youssef som jag hörde.

Sen berättade du för Youssef.

Du är kär i honom.

Därför sa du att jag inte skulle blanda mig i.

Ja.

Förlåt.

Jag borde inte ha sagt nåt.

Men Youssef fick mig att tro att du hade missförstått allt.

Varför hotade Daniel mig? - Vad?

Han var sjukt obehaglig och sa att jag skulle hålla käften.

Nu förstår jag hur han visste att jag hade talat med Bjørn.

Fan alltså, Liv.

Är du rädd för honom? - Ja, vad tror du?

Nu håller jag bara käften, jag vill inte prata mer om det.

Jag litade på dig.

Hej, det är jag. Jag håller på att få ett migränanfall.

Kan vi ... ? Kan du köra mig hem?

Vi gör så. Bra idé. Hej då.

Är han okej? Blev han orolig? - Nej, han mår bra.

Har du ätit? Sovit? - Jag försöker.

Men anfallen kommer så plötsligt.

Jag har försökt komma på orsaken, men jag blir alltid lika överrumplad.

Det känns som att nån slår in en spik i huvudet på mig.

Vi vet båda att anfallen kommer när du är pressad.

Martin ... - Ja?

Daniel var ju din praktikant.

Han åkte med mig ett tag. - Var tycker du om honom?

Vad jag tycker? - Hurdan är han?

Inte vet jag. Han är väl ... en vildbasare.

Kanske lite omogen.

Myror i byxorna. Varför frågar du?

Jag vill veta om Youssef och Daniel ljuger -

om det som hände den kvällen.

Det vet jag inget om.

Men herregud!

Jag vet att ni har pratat om det på era kafferaster.

Eller när ni tagit en fredagsöl.

Du vet att om jag sett eller hört nåt, hade jag sagt det i förhöret.

Varför har du fastnat i det här?

Jag måste veta om mina studerande klarar av att jobba på gatan.

Ingen pratar egentligen om det.

Men de skulle tänka så här: Blev de angripna? Ja.

Fruktade Youssef för sitt liv? Ja. Var det nödvärn? Ja.

Sen är det slutdiskuterat.

Fråga vad din vän, utredaren, tycker.

Jag har inget med honom att göra.

Jaså? - Det var ett plötsligt infall.

Vi pratar inte mer om det.

Det är så du brukar säga.

Att vi inte ska prata om det.

Det gör jag inte. - Det gör du visst.

Det sa du efter olyckan också. "Vi pratar inte mer om det."

Jag förstod dig, och jag trodde att du hade rätt.

Jag trodde också att det var bäst att inte tala om det. Det var en olycka.

Men det var min olycka.

Det var mitt fel.

Jag vet att du gjorde allt för att få det att fungera.

Men ju mer du gjorde, desto sämre mådde jag -

och vi pratade inte om det.

När jag försökte prata med dig sa du att allt var bra -

och att jag inte skulle oroa mig.

Till slut trodde jag inte på dig mer. - Vad trodde du inte på?

Jag trodde inte på att du älskade mig.

Jag trodde bara att du tyckte synd om mig.

Sa jag nånsin det?

Nej, du sa ju ingenting.

Det är kanske så jag bearbetar sånt.

Jag önskar att jag kunde göra likadant, men jag ...

Jag önskar att jag bara kunde gömma undan allt.

Jag går och nattar lillkillen.

Det är nåt som inte stämmer i rapporterna.

Vad då?

Det lär ha skrivits sex rapporter.

Enligt fem av dem fann man Bastian Kjær med kniven i handen.

Men i den första står det att kniven låg på marken bredvid honom.

Satte nån kniven i handen på honom? - Eller så har nån sett fel.

Vem var det? - Michala. Och jag har inte sagt det.

Tack.

Vad händer?

Ni har varit på praktik i elva månader och glömt allt.

Skärp er nu!

Youssef, din tur. Kom.

Det är okej om du vill stå över. - Det är ingen fara med mig.

Är vi klara?

Visa mig dina händer!

Bra, Youssef.

Kom igen nu, mannen!

Kom igen! Fortsätt!

Han har ingen koll. Han hattar runt hur som helst.

Hur är det? Ser du på fotboll?

Ja. - Glo inte på mig då, tv:n är där.

Jag känner igen dig. - Vad?

Från sjukhuset.

Vad var det du hette? - Youssef.

Youssef, har vi problem eller?

Jag vill bara beklaga förlusten av din bror.

Kände du honom?

Ja, via fotbollen.

Just det. Var inte du en av tränarna i Vestia? - Jo.

Jag tyckte att du såg bekant ut. Vad var det du hette?

Youssef. - Youssef, trevligt att träffas.

Jag kände honom inte så bra, men man påverkas ändå.

Ja, det är klart.

Han var en omöjlig jävel, men jag saknar honom.

Det förstår jag.

Så ska det se ut! Snyggt!

Vad är det som händer? Vad håller du på med?

Det var på skoj. - På skoj? Du har stulit en bil, Anton.

Ligger Omar bakom det här?

Gå till honom i morgon och säg att du slutar. Okej?

Säg att han ska lämna dig i fred och gå inte dit.

Han kommer efter mig. - Han gör dig inget.

Han vet att jag är polis. Han är inte helt korkad.

I morgon säger du till honom att du slutar. Eller hur, Anton?

Allt ordnar sig.

Kom.

Det var en lite större grej. - De äldre killarna lurade honom.

Ärligt talat vet jag inte vad jag ska göra.

Han är väl under 15 år? - Ja, ännu ett par månader.

Jag utgår från att du har pratat allvar med honom. - Självklart.

Då kör vi hem honom.

Inget moraliskt skitprat. Kör nu.

Han har fått sig en läxa, och det är onödigt att koppla in myndigheterna.

Tack.

Det här var trevligt. Kul att vara tillbaka.

Liknar det sig? - Förvånansvärt mycket.

Nå, varför ville du träffas?

Får jag inte bjuda min pappa på frukost?

Jag har saknat dig. - Detsamma, gumman.

Går det bra? - Det knallar på.

Är det jobbigt? - Ja, lite.

Jag träffar faktiskt nån här. - Jaså?

Okej, vem är den lycklige?

Jag tror faktiskt att du känner honom.

Gör jag?

Det är Youssef. Han gjorde sin praktik på din polisstation.

Okej ... ja, ja.

Du verkar inte så förtjust. - Eh ... ja, visst.

Jag vet att det är han, pappa. Han från skjutningen.

Pappa ... - Inga kommentarer.

Kom igen nu. - Så är det bara.

Men jag vill veta vad du tycker. - Freja, sluta nu.

Var det därför du ville träffas?

Jag vet inte om jag kan lita på honom.

Jag vet inte om han ljuger om det som hände den kvällen.

Jag kan inte vara med nån som ljuger, pappa.

Så om du vet nåt ...

Jag vet att det här alltid har varit din dröm.

Jag är stolt över hur du har tränat och förberett dig för skolan.

Men allt kan man inte läsa sig till.

Allt i vårt jobb är inte svart eller vitt, man behöver också erfarenhet.

Och det allra viktigaste går du igenom just nu.

Hela vårt jobb bygger på att vi kan lita på varandra.

Det kan var skillnaden mellan liv och död.

Kan du lita på honom som kollega eller som pojkvän?

Skillnaden är inte så stor.

Men svaret på det får du lista ut själv.

Hej, Michala. Trevligt att se dig. Det var länge sen.

Är allt bra? - Ja, hur så?

Du vet ju att jag ansvarar för Youssef Elamin och Daniel Kristensen.

Saken är under utredning, -

men jag vill försäkra mig om att mina studerande följer reglerna.

Vilken är din bedömning av dem? Du är ju Youssef Elamins handledare.

Så du vet att min rapport inte överensstämmer med de andras?

Att jag inte såg kniven i Bastian Kjærs hand.

Så om min rapport stämmer har de manipulerat gärningsplatsen -

för att det ska se ut som nödvärn.

Jag kan bara säga att jag skrev vad jag såg.

Men alla kan förstås göra misstag.

Fullt med folk, både poliser och räddningspersonal, ett jävla kaos.

Du är en erfaren polis, Michala, du skriver inte fel i rapporterna.

Det vore första gången i så fall.

Var det allt? - Ja. Tack.

Godmorgon. Mår du bättre? - Tack, jag mår bra.

Du har gäster.

Bent? - Hej, Sanne.

Jag har goda nyheter. Sätt dig. - Tack.

Förlåt, det är ditt kontor. - Ingen fara. Jag sitter gärna.

Polisbrottsutredaren tar inte saken vidare till åklagaren.

Vad?

Det är inte officiellt ännu, så säg inget.

Men det blir inget åtal. Det bedöms som nödvärn.

Bastian Kjær anföll med en kniv, vilket bevittnas av båda poliser.

Jag trodde att du skulle bli lättad.

Det är jag också.

Gratulerar. Det var bäst för alla inblandade.

Tack.

Översättning: Hedda Wallin Yle