Original subtitles

För ett par veckor sen fick dansk polis åter utstå häftig kritik.

Vid ett ingripande sköts en ung man som senare avled av sina skador.

Polisen har valt att inte kommentera händelsen.

Reaktionerna har varit starka, både lokalt och i hela landet.

Enheten för polisbrottsutredning håller nu presskonferens.

Vi kan bekräfta att det var en studerande vid polisutbildningen -

som under sin praktik avlossade skottet som dödade Bastian Kjær.

Saken utreds, men i dagsläget har vi inga fler kommentarer.

Man har nu offentliggjort att det var en studerande från skolan -

som var inblandad i skjutningen där 17-årige Bastian Kjær avled.

Jag vill påpeka att det varken var skolans eller polisens avsikt -

att medierna skulle få denna information nu.

Enheten för polisbrottsutredning var dock av annan åsikt.

Det här är allvarligt, det kan vi slå fast.

Många kommer nu att ha åsikter om polisen i allmänhet, -

men också om vår skola och om er.

Jag vill därför be er om att inte delta i den offentliga debatten.

Jag vill också påpeka att den studerande förblir anonym.

Det är för den studerandes säkerhet och det ber jag er respektera.

Tack.

UNIFORMEN Del 4/6

Liv?

Vad hände på festen? Du bara försvann.

Är allt som det ska?

Du, vad är det?

Jag råkade höra nåt sjukt konstigt när jag var på toa på festen.

Sen gick jag hem. - Vad hörde du?

Jag hörde två killar som pratade. Det var de som hade dödat 17-åringen.

Det var han som sköt och hans kompis.

Han som sköt var helt knäckt, och sa att han ljugit för utredaren -

och att han var rädd för att åka fast och bli dömd.

Såg du vem det var? - Nej, jag vågade inte gå dit in.

Borde jag gå till ledningen eller tala med en lärare?

Ja, men ... - Men vad?

Du hörde ju att rektorn sa att vi inte ska blanda oss i det.

Kom!

Det var en lyckad fest. - Ja, det var kul.

Har du lust att träffas nån dag?

Vi kunde kanske se en film eller nåt.

Freja? - Ja?

Ska vi se en film nån dag? - Film? Ja, visst.

Jag kan föreslå en dag, så kan vi prata mer sen.

Kan du hålla den här?

Så där.

Kan ni alla komma hit?

Jag utgår från att ni har sett nyheterna.

Att polisbrottsmyndigheten uttalar sig i saken är ett direkt svek.

Jag är enig och lika frustrerad som ni.

De måste ha bedömt att folket har rätt att veta.

Varför vill de plötsligt ha folks tillit? - Jag vet inte.

Men det är viktigt att vi reagerar professionellt.

Så vi ska bekräfta det och beklaga det tragiska som hänt.

Det är viktigt att visa medmänsklighet.

Visste du inte att de skulle uttala sig? - Nej.

Men du är ju god bekant med utredaren på presskonferensen.

Jag blev lika överraskad som alla andra.

Men nu är det ute.

Och det är vår plikt att ta de studerande genom det här -

på bästa möjliga sätt.

Det blir tuffa tider för dem.

Vi kommer att bli kritiserade och undersökta.

Ni måste se till att de får arbetsro och kan koncentrera sig.

Fint. Kämpa på! Får jag tala med dig, Bjørn?

På mitt kontor.

Ja?

Bjørn, du får tycka vad du vill om mig som polis, rektor och chef -

men du ska inte blanda dig i mitt privatliv.

Men du känner väl honom?

Har du pratat med Martin? - Ja, vi är ju vänner.

Då pratar man väl? - Absolut.

Men jag accepterar inte -

att du antyder oväsentligheter inför hela lärarkåren.

Okej. Bra. - Bra?

Det räcker inte. Du ska be om ursäkt.

Vem jag träffar på min fritid har inte du med att göra.

Förstått?

Jag ber om ursäkt.

Bra. Ursäkten är godtagen.

Jobba på!

Borde du inte gå hem och vila? - Nej, det går fint. Jag är van.

Jag har migrän. Den kom efter olyckan, men det går över.

Vad är på gång?

Utredaren ber om en del dokument gällande Youssef Elamin.

Scheman, rapporter och dokument från senaste år. De vill kolla allt.

Ska jag bara skicka över materialet? - Men för fan!

Kan du boka ett Zoom-möte med Elliot Kallehave? Jag vill veta mer.

Nu direkt? - Ja, tack.

Är du sjuk i huvudet? - Lugna ner dig.

Han har en kniv. - Lugna dig.

Han springer iväg.

Jag tänker på honom hela tiden.

Honom? - Bastian Kjær.

Jag kan inte sova och drömmer mardrömmar varje natt.

Håller jag på att bli galen? - Nej.

Vad är det då?

Alltså ...

Vid ett konstaterat trauma -

påverkas hjärnans hantering av minnet.

Den del av hjärnan som uppfattar faror, blir mycket aktiv.

Men den del av hjärnan som skiljer mellan det som varit och nuet, -

sätts nästan helt ur funktion.

Du beskriver ett typiskt symptom på PTSD.

Det är mardrömmar, ångest -

och en känsla av att hela tiden vara på gränsen.

Känner du igen det här?

Berätta om vad dina mardrömmar får dig att känna.

Det är som att hjärnan slåss mot sig själv.

Den ena halvan vill se på honom.

Den andra halvan vill bara springa därifrån.

Gömma sig.

Din kropp är i full alarmberedskap.

Och det är bra att du pratar om det här.

Det måste du göra, för att din hjärna ska kunna bearbeta det som hänt.

Youssef?

Kan vi prata? - Jag kan inte nu.

Det är viktigt.

Vi får ta det senare. - Okej.

Det här är jättegott.

Tänker du gå klädd så där jämt?

Nej, bara på jobbet. Jag hinner inte hem och byta om före mitt skift.

Hur går det i skolan?

Det går bra.

Jag var hos mamma häromdagen, men du var inte hemma.

Jag är inte så mycket hemma nuförtiden.

Du är fjorton år.

Och vad är det med det?

Du ska vara snäll mot mamma och säga när du kommer hem.

Äter du chili?

Vad pratar du om? Jag är ingen liten unge längre.

Nej, okej.

Vad är det här?

Ingen aning.

Varför har du så många påsar? Säljer du?

Jag vet inte vilka killar du hänger med, -

men jag lovar att det inte leder till nåt gott.

Du och jag skulle ju ha trevligt.

Men du sitter där och är skenhelig i din fina uniform.

Jag är inte skenhelig.

Du ska inte hålla på med sånt skit.

Anton, se på mig.

Se på mig, sa jag.

Tänk dig för. De där killarna är inte värda ett skit.

De är mina vänner.

Bara för att du är en ynklig skit utan vänner, tänker inte jag vara det.

Du är inte min farsa.

[Missat samtal. Elliot Kallehave]

Hej. - Hej, Sanne.

Du svarade inte när jag ringde.

Du vill ha tillgång till några dokument, och vi vill förstås hjälpa.

Tack. Det uppskattar vi.

Vet du om det har varit problem med skjutundervisningen förra året?

Skjutundervisningen? - Youssef Elamin verkar inte ha fått all träning.

Det kan vara ett fel i rapporteringen och därför vill jag kolla upp det.

Det här var före min tid, så inte vad jag vet. Men det låter konstigt.

Talar vi om skjuttekniska fel?

Det kan jag inte svara på.

Vi ska leta fram materialet så snabbt som möjligt.

Datasystemet har ju uppdaterats, men det gamla är i fysiska mappar.

Jag skickar över allt när jag har det. - Tack, det uppskattar jag.

Var det allt? - Ja, det tror jag.

Bra. Tack.

Ja? - Förlåt.

Du borde ha fått veta att vi skulle avslöja att var en studerande.

Så det tycker du nu? - Ja, det gör jag.

Kan jag ... kan jag gottgöra det?

Hur då?

Jag vill be om ursäkt, gärna över ett glas vin.

På ett villkor, och det är att du berättar allt du vet.

Jag lovar att berätta så mycket jag kan.

Okej? - Okej.

Jag hör av mig senare.

Hur var helgen? Jag hörde att det var fest på internatet.

Jag har aldrig varit mycket för sånt.

Nej, det är jobbigt. Det finns ju risk för att man har roligt.

Du får inte glömma att umgås med dina vänner. Gör du det?

Jag gejmar. - Spelar dataspel?

Ja, mest PS5. Jag tränar också en hel del.

Ingen flickvän? - Nej.

Den stressen klarar man sig utan.

Du då? Är du gift? - Japp.

Det var ju trevligt. - Ja ...

Vi ska skiljas. - Jag beklagar.

Men om det inte var för det skulle jag inte vara här. - Varför?

Min fru är också polis, -

och för några år sen var hon med om en allvarlig trafikolycka i tjänsten.

Bruten rygg, operation och lång rehabilitering.

Så jag måste sluta vid insatsstyrkan för att kunna hjälpa till med sonen.

Livet kan ta olika vägar.

Hur gammal är killen? - Åtta år.

Åtta? Det var märkligt.

Jag var också åtta när mina föräldrar separerade. - Tryggt att veta.

Minns du nåt? Var det jobbigt? - Nej, det var härligt.

Jag fick äntligen ha mamma för mig själv.

Du gör rätt. - Vad menar du?

Du finns där för din son. Det glömmer han aldrig.

Hej. Har du väntat länge? - Nej.

Varsågod. - Tack.

Du hade nåt viktigt att prata om? - Ja.

Jag beklagar om jag är lite direkt nu, -

men Liv i min klass råkade höra nåt som sades på toan på festen.

Och jag måste få veta om det stämmer.

Vad menar du? - Nån pratade om det som hänt.

Jag utgår från att det handlade om dig.

Du hade sagt att du var rädd för att bli dömd och att du hade ljugit.

Ljuger ni för utredaren? - Det här är sjukt svårt att förklara.

Försök!

Jag minns inte helt vad som hände den kvällen.

Jag har sagt nåt i mitt förhör, som jag inte är helt säker på.

Som vad?

Om han hade en kniv i handen då jag sköt honom.

Ibland är jag säker på det, men ibland inte.

Det var nog det hon hörde mig tala med min vän om.

Han var med den kvällen.

Jag fick sån ångest på festen, och måste tala med nån om det.

Jag försöker minnas, men det är svårt.

Allt gick så snabbt.

Jag hoppas att du tror på mig.

Det gör jag.

Och så snubblade han över snöret. Så måste det ha varit.

Hej. - Hej.

Jag beställde ett glas vin till dig. - Tack.

Är du ännu arg? - Ja ...

Men jag är ju här. - Ja.

Blir du inte galen av att bo på hotell hela tiden?

Nej, jag tycker att det är trevligt.

Det är exotiskt, som att vara på semester.

Exotiskt säger du?

Jag tycker mer att det verkar som en flykt.

Varför har du inte bildat familj?

Jag hade inte trott att vi skulle prata om det.

Men nu pratar vi om det.

Det har väl inte varit meningen.

Varför inte?

Jag är enda barnet. Mina föräldrar är skilda och hatar varandra.

Så kärnfamiljen har nog aldrig tilltalat mig.

Vill du inte ha barn? - Nej.

Vad då? Är det konstigt?

Vill du ha fler barn? - Martin och jag försökte faktiskt.

Det var många olika fertilitetsbehandlingar.

Det var hela baletten.

Det lyckades till slut.

Men ändå inte.

Det beklagar jag verkligen.

Varför uttalade ni er på det sättet om en pågående utredning?

För att det ryktades på nätet att det varit en studerande som skjutit.

Om varken vi eller polisen uttalar sig -

tror ju folk att vi håller varandra om ryggen.

Vi måste visa att vi är en oberoende instans. Det var orsaken.

Men det var ändå inte rätt.

Trots att killen blir frikänd, kommer det här att förknippas med skolan.

Folkdomstolen dömer oss. - Ja.

Men det kan jag inte ta hänsyn till i mina beslut.

Och nu ska ni också undersöka Youssefs undervisning.

Ja, för det är mitt jobb att undersöka alla delar.

Tyder nåt på att Youssef begått skjuttekniska misstag -

som kan bero på hans undervisning? - Det kan jag inte svara på.

Gav han en varning?

Nej.

Är det så enkelt? - Jag kan inte säga nåt, för helvete.

Jag kom för att ta ett glas vin med dig.

Och förstås be om ursäkt för pressmeddelandet.

Så, förlåt.

Jag känner att jag har fått lite nog av ursäkter.

Tack för vinet. Jag ska se till att du får materialet.

Det är ganska sjukt att din pappa var min gamla chef.

Han måste vara stolt över dig. - Jag vet inte om han är det.

Men det är han nog.

Han kan bara vara lite svårläst ibland.

Det menar du inte?

Hur är det med din mamma?

Hon bor utomlands.

Vi pratar ganska sällan.

Hon vet inte att jag har börjat här. - Menar du det?

Tänker du inte berätta?

Jo ...

Hon är en framgångsrik advokat. Jag tror inte att hon bryr sig.

Du verkar ha en hel del att leva upp till.

Ja.

Din mamma måste vara vacker.

Det har du i alla fall inte från din pappa. Det är säkert.

Flirtar du?

Kanske.

Godmorgon. - Godmorgon.

Det här måste vara förbjudet. - Förbjudet?

Jag studerar första terminen och du är min mentor.

Jag tror inte att det finns regler för sånt.

Oj då.

Godmorgon. - Är det till mig?

Ja, det är väl du som bor här? - Det är det.

Jag har lagat lite frukost.

Vi kan ju prata om när vi ska gå på bio.

Vi kan bestämma en dag som passar. - Visst. Det är klart.

Vad nu?

Freja. - Jaha. Du har hittat nycklarna.

Tack.

Just det. Okej.

Varsågod.

Vad ger mig den äran?

Avancerade grejer. - Såna hade ni inte på din tid.

Nej, vi hade inte ens datorer.

Här är undervisningsrapporterna från förra året.

De är mycket bristfälliga. - Vad? Hur så?

Det finns inga protokoll och inget om timantal -

och ingen evaluering av undervisningen.

Ja, jag hade mina aningar. - Vad menar du?

Det här var inte mitt ansvar då, jag är också ny på jobbet.

Men det var ganska rörigt när jag tog över.

På vilket sätt? - Det är svårt att förklara.

Det var ingen ordning. - Sa du det till nån?

Ja, men din föregångare tyckte att jag skulle se framåt.

Han tyckte att jag inte skulle intressera mig för den jag ersatte.

Vem var det? - Erik Poulsen, som var här i 30 år.

Du kanske har haft honom. - Ja, han var en jättebra lärare.

Han hade KOL. Till slut var han så dålig att det blev svårt att undervisa.

Så de var desperata att anställa mig.

Fan, också.

Handlar det om Youssef? - Ja.

Har utredaren hittat nåt nytt?

Nej, jag går igenom lite saker och försöker vara steget före.

Tyvärr kan jag inte hjälpa. Jag vet inget om deras undervisning.

Hej. - Hej.

Här bodde en tjej som hette Anne. Hennes syster hette Heidi.

Deras pappa flyttade till Thailand och hörde inte av sig mer.

Men när de hittade honom efter många år, hade han en ny fru.

Han hade också fått två döttrar.

Gissa vad de hette. - Du driver med mig.

De hette Anne och Heidi. - Du ljuger.

Det är sant.

Är det inte din bror? - Ja.

Han hänger med de stora grabbarna.

Ska vi gå dit och hälsa? - Nej, det går bra ändå.

Du ... du är väl inte rädd för killarna? - Nej, verkligen inte.

Du ser rädd ut. - Sluta med det där.

Så länge du har den på, kan de inte göra nåt. Det förstår du väl?

Gör du? - Ja, det är klart.

Bra. Upp med hakan! - Vad?

Upp med hakan. Sträck på dig. Kom igen.

Så där. Lova mig att du tar hand om din bror och alla andras bröder med.

Ja, ja. - Bra.

Ursäkta. Jag har fått tag i Erik Poulsen. Han kommer hit. - Okej.

Dansk tv undrar också om du ställer upp på en intervju.

Ja. Vem annan kommer?

Polischefen är med i "Deadline" och de vill ha dig där också.

Ja, det är klart. - Fint.

Erik, fint att du kunde komma. - Det var så lite.

Jag har ändå inget vettigt att göra.

Har du varit min elev? - Ja, det var 1999.

Ja, det var ju ett tag sen. - Det är det.

Jag var nog en medelmåttlig skytt, också på mina bästa dagar.

Johannes var en god vän till mig.

Den gamla rektorn hade många goda vänner, har jag märkt.

Du kanske anar vad det handlar om. - Det är väl om skjutningen?

Ja, precis.

Är det en av mina studerande? - Ja, Youssef Elamin.

Jag kan visa en bild. - Det behövs inte.

Youssef minns jag väl.

Precis. Han var en av de bästa.

Var han det? - Ja, sånt märker man direkt.

Han var noggrann och väl förberedd.

Han hade varit i armén, så han var van att hantera vapen.

Så om vi tänker oss att han inte varnade innan han sköt.

Då har det inte funnits tid till det.

Du vet nog att det inte alltid finns det.

Jag måste fråga dig om han erhöll den obligatoriska undervisningen.

Erik?

Din vän Johannes, skyddade han dig då du blev sjuk?

Jag gjorde mitt bästa.

Men jag var tvungen att ta några dagar ledigt ibland.

Betyder det att en del undervisning ställdes in?

Så att det fattas timmar i rapporterna, är inget fel?

Så Youssef och hans klasskamrater har inte följt läroplanen?

Jag beklagar verkligen.

Men det förändrar inte det faktum att Youssef var en mönsterelev.

Han har inte gjort nåt fel. Det lägger jag huvudet i pant på.

Vad är det med dig i dag?

Har det hänt nåt speciellt?

Vad? - Du verkar så glad.

Det är jag också.

Hur är det med dig?

Jag berättade om det som jag hörde till en lärare i alla fall.

Till Bjørn.

Okej. Och vad sa han?

Han lyssnade och det verkade som han ville ta det vidare.

Det kändes i alla fall skönt att berätta det.

Vad vill du?

Jag är Antons bror och jag vill att ni lämnar honom i fred.

Jag menar det.

Och vad händer annars? Tror du att jag är rädd för dig?

Jag är polis, och jag vill bara ge dig en chans.

Låt honom vara. Han är bara 14 år och ska inte ha med droger att göra.

Jag skojar inte.

Är vi överens?

Vi säger så. - Bra.

Jag vi prata med er två. Nu.

Jag har pratat med en av era studiekamrater.

Hon sa att hon hört er två idioter stå och sladdra på toan på en fest.

Ja, ni två.

Ni är ena riktiga idioter. Vad tänkte ni på?

Man pratar inte om vad man har sagt till utredaren eller inte.

Ni har väl fått order från rektorn?

Jag vet att det är jobbigt nu, men ni måste för fan tänka er för.

Men ... vad sa du till henne?

Att vi inte tjuvlyssnar bakom dörrarna här i skolan -

och inte pratar om sånt här i fyllan heller.

Är det förstått? - Ja.

Bra. Då kan ni fortsätta med träningen.

Vem fan är det som har sagt nåt? - Liv, hon studerar första året.

Känner du henne? - Nej. Hon är vän med tjejen som jag är mentor för.

När hörde du det? - I dag. Men hon hann tala med lärarna.

Varför har du inte sagt nåt? - Vad skulle jag säga?

Vad som händer. - Det är inget.

Hon fick höra att hon ska hålla sig utanför.

Jag ska prata med henne. - Det ska du inte.

Bjørn sa att vi ska hålla oss utanför. - Skit i honom. Jag måste hjälpa dig.

Sluta med ditt hjälpande.

Du vet att du gick för lång när du gav honom stryk.

Sluta med det där. Nu jävlar tar du dig samman. Sluta!

Du har väl tystnadsplikt? - Ja.

Det hände nåt den kvällen som jag inte sa i förhöret.

Okej?

Vad var det?

Detaljer i händelsen som ledde till att jag sköt.

Varför har du inte berättat?

För att både Daniel och jag var där.

Han minns en sak och jag minns nåt annat.

Men vi kan ju inte båda ha rätt.

Vi kom överens om att säga samma sak.

Vem tror du har rätt, Youssef?

Här är allt som gäller skjutundervisningen.

Ska jag åka dit med det? - Nej, jag kan göra det själv.

Tack, Jon.

Elliot Kallehave. - Hej. Det är Sanne Hammerby.

Jag hittade inga rapporter för skjutundervisningen i grupp 26-03.

Läraren Erik Poulsen var allvarligt sjuk, -

och därför saknas flera timrapporter, vilket är beklagligt.

Vi kommer förstås att vara mer noggranna framöver.

Okej. - Men jag har talat med Erik Poulsen.

Han intygade att all undervisning följt de obligatoriska kraven.

Han betonade också den studerandes kompetens -

och han hade mycket gott att säga.

Även min föregångare, Johannes Sørensen, bekräftar detta.

Jag skickar förstås ett mejl till dig med de dokument jag har hittat.

Men rapporterna har jag inte.

Okej, tack i alla fall. Vi får jobba vidare utan rapporter.

Översättning: Hedda Wallin Yle