Original subtitles

Vi kan inte ha en institution -

som inte kan ställas till svars för sina handlingar.

När polisens arbete ifrågasätts, möts man av tystnad och stängda dörrar.

Polisen har kritiserats hårt efter händelsen i Hulgårdsparken.

Den unge man som sköts av en polis har nu avlidit.

Mannen har identifierats som 17-årige Bastian Kjær.

Polisen är sparsam med information om det inträffade -

vilket har lett till att kritiska röster har höjts.

Också Bastians anhöriga vill ha svar från polisen.

Jag vill bara veta vad fan som hände den kvällen.

Varför sköt de min son?

Bastian var en fin kille som inte gjorde nån illa, så ...

Ursäkta.

Vad har polisen berättat för dig om kvällen då din son blev skjuten?

De sa bara att han dog.

Bastian Kjærs död förändrar situationen.

Vi måste prata med pressen.

Men vi måste prata ihop oss. - De bombarderar oss med frågor.

Vad frågar de? - Familjen har uttalat sig.

De säger att vi döljer nåt, och då blir pressen nyfiken.

Vad hade Bastian Kjær gjort? Hur gick det till?

Mamman var på nyheterna i morse.

Är vi eniga om att allt tyder på nödvärn? - Absolut.

Bastian Kjær anföll polisen med en kniv, det är allt jag tänker säga.

Kanske vi borde vara lite mer tillmötesgående?

Vad menar du? - Om vi vet att vi har rätt.

Vi kan beklaga situationen -

och säga att vi sörjer för full transparens gällande det som hänt.

Sanne, med all respekt för att du är ny på din post.

Sån är inte proceduren. - Proceduren känner jag väl.

Men ju tystare vi är, desto mer spekulationer.

Befolkningens sympatier är hos familjen, som redan är i medierna.

En myndighet undersöker det skedda och vi håller käften under tiden.

Men det finns en mor som sörjer sin son.

Kan vi inte visa lite medkänsla? - Det kan vi säkert göra.

Vi kan säga till henne att Youssef Elamin har studerat i elva månader.

Så hennes son har dödats av en praktikant, och det beklagar vi.

Ska mina poliser be om ursäkt? - Tack, det räcker.

Jag tycker att Sanne har en poäng.

Vi gör ett uttalade där vi visar medkänsla med familjen.

Okej.

Tack.

DK?

Hur är det, Yous? Fint att se dig.

Skrev de ut dig? - Ja, jag hade inte hjärnskakning.

Vad har du sagt till de andra?

Att jag var där och fick ett slag i huvudet och inte vet så mycket.

Jag har inte sagt nåt om dig.

Hörde du att han dog? - Ja, det är för jävligt.

Jag hoppades att han skulle klara sig.

Visst, det gjorde jag också.

Ska du prata med utredaren igen? - Ja, du då?

Jag pratade med honom i går och sa som det var.

Att jag försökte ta kniven av honom och att han smet.

Sen kom han springande mot oss med kniven i handen.

Du ropade på honom, men han bara fortsatte och så ...

Visst var det väl så? - Ja.

UNIFORMEN Del 3/6

Vilka är de tre grunderna i nödvärnsrätten?

Är det bara Freja som vet? Peter?

Nödvändigt, försvarligt och proportionellt.

Det ska vi jobba med i dag. Vi börjar med dig, Peter.

Kom och ställ dig här vid strecket.

Varsågod.

Är du klar?

Polis! Visa mig dina händer!

Så där. Bra jobbat.

Du läste situationen korrekt och hade rätt att skjuta. Bra.

Nästa. Jonathan.

Gå fram till strecket. Fokusera på skärmen.

Klar?

Kommer du i morgon? - Nej, jag hoppar över.

Varför då? - Fester är inte min grej.

Det var nog den torraste kommentar jag hört på länge.

Jag hade hoppats på en dans. - Det kan du bara glömma.

Är du med på ett vad? - Om vad?

Om du träffar på första försöket, -

får du vara hemma och äta sallad eller nåt i den stilen.

Annars är du skyldig mig en dans på festen. - En dans?

Bra, Jonathan. Nu är det Frejas tur.

Ända fram till strecket. Varsågod. - Tack.

Är du klar? - Ja.

Vi bryter där. Bryt! - Varför? Han är ju beväpnad.

Ja, men du kan inte skjuta utan att varna och utan att han angripit nån.

Nödvändigt, försvarligt och proportionellt. Ni måste vara vakna.

Liv, du är följande.

Jag spelar in.

Youssef, när vi pratade senast -

sa du att du och Michala Olsen kom sent till baren.

Hur var situationen då? - Det var slagsmål.

Vi lyckades sära på dem som slogs, -

och situationen var hyfsat under kontroll.

Sen började vi visitera dem. Sa jag det förra gången?

Men du säger det nu i alla fall.

DK hittade en kniv på Bastian Kjær.

Så Daniel Kristensen hittade en kniv på Bastian Kjær? - Ja.

Jag visiterade de andra. Han stod en meter från mig.

Var fanns kniven? - I hans högra ficka.

Vad hände sen?

Bastian Kjær slog en askkopp i huvudet på DK.

Sen sprang han därifrån.

Daniel sprang efter honom, och sen sprang jag efter dem.

Hade Bastian kniven då, eller hade Daniel tagit den av honom?

Han hade inte hunnit ta den.

Så Bastian hade den? - Ja.

Vad såg du när du kom till gränden?

DK hade fått ner Bastian på marken, men hade inte kontroll över honom.

De kämpade om kniven.

Bastian lyckades ta sig loss och sprang därifrån.

Jag såg att DK var sårad och behövde hjälp, så jag anropade på radion.

Men plötsligt kom Bastian springande mot oss.

Han stannade inte och han hade en kniv i handen.

Och du såg kniven? - Ja.

Hade han kniven i höger eller vänster hand?

I höger, tror jag.

Allt gick så snabbt och plötsligt var han bara där.

Sen sköt jag.

Youssef.

Förra gången vi pratade nämnde du ingen kniv.

Du sa inget sånt.

Varför gjorde du inte det?

Jag var nog i chock.

Men jag är säker på att han hade en kniv.

Okej.

Tack.

Här är ett uttalande från Taastrup polisstation. - Redan?

Vad står det?

"Polisen i västra distriktet fick i fredags kl. 00.23 -

ett larm om ett krogslagsmål.

En 17-årig man med kniv anföll en polis -

som avlossade ett dödande skott.

Händelsen är under utredning -

och Taastrup polis har inga ytterligare kommentarer."

Var det allt? - Ja.

Ingenting om offrets familj? - Det var bara det här.

Sa han ordagrant till Torben att han skulle ge pressen mer?

Det är i alla fall min uppfattning.

Han kan väl inte gå emot en order från polischefen.

Eller så har de kommit överens om det.

Det är inte alltid som man tror. - Hur då?

Det är också ett politiskt spel.

Om utredningen leder till att åklagaren åtalar Youssef -

flyttas ansvaret högre upp.

Pressens rapportering kan påverka utfallet.

Blir det hos mig? Eller Torben?

Det beror på om Youssef betraktas som studerande eller polis.

Han kanske bara försöker tillämpa tillbörlig aktsamhet.

Men om han inte har nåt att dölja? - Det kan finnas en orsak.

Jon, jag behöver lite information om Taastrup polisstation.

Kan du hjälpa mig med det? - Japp.

Vad hände egentligen?

Det var kaos och bråk, och vi försökte lösa det fredligt.

Men de gillar inte poliser här ute, så allt eskalerade.

De angrep oss och kollegan försvarade sig.

Såg du när det hände? - Nej, jag var inne.

Nu kommer de att hata oss ännu mer -

vilket gör att vi blir tuffare mot dem. Det blir en ond våldsspiral.

Ingen vill bo här ute längre.

När jag var liten och vi flyttade hit sa mamma att det var modernt här.

Lite komiskt.

"Det är modernt och lekplatser överallt", sa hon.

En massa goda intentioner som gick åt helvete.

Vad nu? - Det är min lillebror.

Jag ska säga hej till honom, jag är strax tillbaka.

Hej, Anton. - Vad vill du, Toby?

Hur är det, mannen?

Borde inte du vara i skolan? - Jag är lite krasslig.

Jaha.

Är allt bra?

Kan vi prata nån annan gång?

Är det för att jag har uniformen på?

Vet mamma att du sitter här? - Bry dig inte om det.

Tobias! Vi måste åka vidare. - Okej.

Ska vi träffas och hitta på nåt?

Vi kan väl gejma som vi gjorde förr? - Gejma?

Eller är du för gammal för det?

Jag kommer förbi i morgon. Vi ses!

Hej! Youssef? - Ja. Freja?

Förlåt att jag är sen. Tiden rann iväg. - Det är lugnt.

Har du märkt att jag slutat träna i mitt rum? -Ja.

Förlåt, jag kanske överdrev lite. - Ingen fara.

Vad går det här ut på?

Skolan vill att vi umgås.

Alla nya får en mentor som går tredje terminen. Det hade jag också.

Tyckte du att det var bra? - Ja, det var helt okej.

Ska du ställa mentorfrågor nu? - Ja, vad kunde det vara?

Fråga varför jag vill bli polis. - Okej.

Varför vill du bli polis?

Min pappa är polis. - På riktigt?

Ja, så är det. Han är polischef i västra distriktet.

Han har förberett mig för den här skolan så länge jag minns.

Är Torben Vermelin din pappa? - Ja. Känner du honom?

Han var min chef i elva månader. - Otroligt!

Hm ... gillade du honom? - Ja.

Du får vara ärlig. - Jag gillade honom faktiskt.

Han stöttade alltid sina poliser till hundra procent.

Det låter som pappa.

Men han pratar mycket. - Oavbrutet.

Han berättar samma historia om och om igen.

Du då? Varför vill du bli polis?

Jag har aldrig kunnat sitta stilla, och skolan gick inget vidare.

Jag gick runt och kände mig misslyckad.

Men när jag blev 18 år gick jag med i armén.

Jag placerades vid tyska gränsen och kollade tyska turisters pass.

Det blev trist i längden, så jag sökte till polisen.

Är du glad för att du bytte?

Ja. Varför är du här?

Det här låter kanske lite klyschigt, -

men jag tror faktiskt att vi kan göra det här landet till ett bättre ställe, -

bara vi gör ett bra jobb.

Det tror jag också.

Hej, Kirsten. Kom in.

Stäng dörren efter dig.

Hur går det?

Jag har tittat på HR-ärenden från Taastrup polisstation.

Jag förstår att Torben vill hålla låg profil. Det är kaos.

De är konstant underbemannade.

Det är tyvärr ett vanligt problem. - Se här.

Det här är kvällen då skjutningen ägde rum.

De var för få på jobb. Tre fast anställda poliser var sjukanmälda.

Två studerande, Youssef Elamin och Daniel Kristensen, jobbade.

De hade arbetat över sju dagar i sträck.

De kan inte pressa dem så hårt. - Nej, men ...

De kan inte behandla våra studerande så.

Stämmer det att allt tyder på att skjutningen var nödvärn? - Ja.

Då skulle jag vänta med att anklaga dem på stationen -

tills vi har mer information.

Tack, Kirsten. - Det var så lite.

Hej, mamma. - Hej, gubben.

Hej. - Skulle vi träffas?

Nej, men det är torsdag, så jag visste att ni var här.

Du ser trött ut. - Tack. Bra att du berättar.

Det är inget fel på att vara trött, för mig är det en livsstil.

Var ni tillräckligt många på jobb den kvällen?

Vad då tillräckligt? - Tillräckligt många erfarna poliser.

Torben lär pressa er hårt. - Vad fiskar du efter?

Jag vill veta om de studerande pressas för hårt.

Vi pressas alla för hårt, också praktikanterna.

Men det har inget att göra med det som hände där ute.

Jag vill inte bråka, Sanne.

Vad menar du? - Om honom.

Jag har bekanta som bråkar med sina ex -

och får träffa barnen två dagar varannan vecka. Det vill jag inte.

Det klarar jag inte. - Men så blir det inte.

Varför säger du det här? - Vet du vilken dag det är i dag?

Nej.

I dag är det sex månader sen vår sex månaders betänketid startade.

Redan?

Om vi inte hade hittat en lösning -

skulle vi lämna in skilsmässoansökan. Det sa du.

Det var lättare att säga det då.

Om det är det du vill, så är det så, men det ska inte gå ut över honom.

Jag vet inte vad jag vill. - Du måste bestämma dig.

Det är inte rätt att låta mig vänta. - Nej, det vet jag.

Jag tycker att jag har försökt.

Jag tog ledigt och föreslog att vi skulle resa och allt möjligt.

Jag vet inte vad jag hade kunnat göra mer.

Det kanske inte handlar om att göra saker.

Vad handlar det om då? Vad fan vill du egentligen?

Jag vill att vi ska prata. - Prata? Om vad?

Vi sitter ju och pratar nu. Vad vill du prata om?

Vi kanske borde prata om olyckan.

Om olyckan? Vad är det med den?

Det har hänt.

Gå vidare!

Pappa, se på det här! - Snyggt!

Men nu ska du packa ihop dina saker. Vi måste gå.

16-11, kom.

Hej. - Hej.

Jag tror att jag sa att jag har en exman och är skild.

Det stämmer inte. Vi har paus.

Jag vet inte om vi hittar tillbaka till varandra. - Okej.

Du har säkert också märkt att det här är svårt för mig.

Det är lugnt. - Ja.

Jag råkade ut för en bilolycka för några år sen.

Min kropp var ...

Den var helt demolerad.

Därför vill jag inte att nån rör vid mig.

Det har lett till att jag har undvikit närhet.

Under en lång tid.

Jag är värdelös på att prata om sånt här.

Jaså? Det tycker jag inte.

Vad tycker du då? - Att du hanterar det bra.

Godmorgon. - Godmorgon.

Du är tidigt uppe. - Jag kunde inte sova.

Inte jag heller. Vi ska till skjutbanan för första gången i dag.

Hur är det med dig? - Vad då?

Varför har inte du sovit?

Ha en bra dag. - Tack detsamma.

Är allt som det ska?

Du är min mentor, så vi kommer att spendera mycket tid tillsammans.

Så jag tycker att vi ska vara ärliga mot varandra.

Det var jag som sköt honom, Freja.

Vad? - Jag sköt den där killen.

Så allt är åt helvete.

Jag kan inte sova. Jag ...

Men skit! Jag är så ledsen för din skull.

Jag har inte berättat det för nån, så du måste lova att inte säga nåt.

Det är klart jag inte gör.

Men du ...

Säg till om jag kan göra nåt.

Till vänster står grupp 1 med Oscar och Anna, -

sen grupp 2 med Freja och Liv.

Jonathan och Peter är grupp 3 och Leon och Camilla är grupp 4.

Nu ska vi ladda magasin.

Patronerna ligger på bordet. Ta ert par och sätt i gång.

Det här tycks du ha gjort förut, Freja.

Bra. Är ni beredda?

Eld!

Eld upphör!

Var du nervös?

Det var inte illa menat, jag undrade bara.

Ja, jag har aldrig skjutit förut.

Försök att andas lugnare och pressa inte fingret mot avtryckaren.

Andas bara ut och böj fingret långsamt.

Då är vi klara igen. Eld!

Bra, Liv! Snyggt skjutet!

Bra. -Tack.

Då byter vi skytt.

Är ni klara?

Eld!

Är det inget som dyker upp?

Ursäkta?

Vill du berätta med egna ord om det som hände den kvällen?

Jag har berättat allt. - Ja, jag vet att du har förhörts.

Det är väl en mer saklig diskussion? Man återger fakta.

Jag vill prata om hur du mår och dina känslor rörande det som hänt.

Känslor?

Kände du att allt var under kontroll?

Inte?

Vad menar du med det?

Det gick som det gick, och jag vill inte prata om det.

Jag vet mycket väl att det gick som det gick.

Men jag vill gärna tala om hur du mår efter det som hänt.

Hur lång tid är det kvar?

Vi kan sluta nu, om du vill.

Var du snabb? - Inte speciellt.

Hur gick det hos Fatima? - Fatma.

Vad? - Hon heter Fatma, inte Fatima.

Är du säker? - Ja.

Vad pratade ni om? - Inte ett skit.

Ska inte du prata med henne? - Nej.

De frågade, men jag tackade nej.

Det gör nog varken till eller ifrån.

Mår du inte skit alls?

Nej. Varför skulle jag göra det? Vi gjorde ju allt rätt.

Vi har försvarat oss. Det räcker. Historien slutar där.

Kom nu.

Polisen har, trots påtryckningar, valt att inte kommentera händelsen -

då 17-årige Bastian Kjær sköts av en polis och senare avled.

Man hänvisar till polisbrottsenheten som undersöker händelsen.

Missnöjet mot polisen syns tydligt i inslag på sociala medier.

En Facebookgrupp planerar nu demonstrationer i hela landet.

Goddag, Torben. - Sanne.

Ursäkta att jag är sen. Kunde vi inte ha ringt?

Du har nog märkt att händelsen är i medierna och på nätet.

Jo, tack. - Jag såg ditt uttalande.

Vi försökte göra på ditt sätt, men det funkade inte.

Nu hände det som jag varnat för. - Vi vet att folk inte gillar oss.

Vi kan inte lyssna på några puckon på nätet.

Det handlar om hur vi framstår för landets invånare.

Och hur framstår vi? - Som att vi är känslokalla och inte bryr oss.

Är jag det? För att jag är lojal mot det system vi jobbar för?

Det handlar inte om det.

Jag vill påpeka att mina och skolans intressen inte sammanfaller.

Vad menar du?

Många frågar mig om polisen var en studerande.

Vem frågar? - Journalister.

Vet du varför de misstänker det? - Ingen aning. Vad svarar du?

"Inga kommentarer."

Och det svarar jag så länge du och jag förblir goda vänner.

Vad betyder det? - Bry dig inte om mina uttalanden -

och sluta snoka i våra timplaner på stationen.

Jag måste veta att mina studerande har det bra på praktiken.

Det förstår jag, men jag har en station med 120 poliser att sköta.

Är vi klara? - Vi är klara.

Minns du vad du lärde dig i skolan? - Just nu är det ganska tomt.

Man ska komma till saken utan krusiduller.

Folk vet att det är allvar när vi kommer oanmälda.

Kan du ta den här, så tar jag nästa?

Tyvärr måste du göra det.

Att prata med folk i lugn och ro passar dig.

Okej. Vi gör det.

Vad gör vi nu?

Hej.

Goddag. - Vad händer här?

Heter du Birte Hald? - Ja.

Vi kommer tyvärr med ett mycket tråkigt besked.

Din dotter Simone har omkommit i en trafikolycka.

Vad säger du?

Hon var med om en olycka på Tagensvej. Jag beklagar verkligen.

Ät den här.

Det verkar fånigt, men det hjälper.

Tack.

Det blir inte värre än det här, om det är nån tröst.

Har du gjort det många gånger? - En gång är en gång för mycket.

Du gjorde det bra.

Göm undan det på ett ställe längst in i huvudet.

Åk hem, koppla av, lyssna på musik och tänk på nåt annat.

Och sup dig inte full.

Tack för i dag.

Japp ...

Vi ses i morgon. - Ja.

Men hej, gubben. - Hej.

Jag trodde det var fest på internatet. - Jag ville bara hälsa på.

Du är så välkommen.

Är du hungrig? Det finns lite rester. - Ja.

Är Anton hemma? - Nej, han äter inte hemma i kväll.

Jag måste pissa! Det sprutar snart urin ur ögonen på mig.

Oj, nu spillde jag. Skål, mina herrar.

Vi tar väl 3 - 4 stycken?

Jag har inte tackat dig.

Så tack! - För vad?

Tack för att du räddade mitt liv. Det menar jag verkligen.

Hej! Kul att se dig.

Tobias, maten är klar.

Du var bra på det. - Vad var jag?

Jag sa att du var bra på det. - Ja, det gick bra.

Youssef?

Kom, nu dansar vi!

Yous! Vart ska du?

Yous!

Vad håller du på med?

Är du okej?

Gå in och drick vatten.

Yous?

Är du okej?

Vad är det? - Jag har dödat en människa.

Jag har dödat en jävla människa. - Lugna dig.

Han såg det, DK. - Vad säger du? Prata med mig.

Utredaren såg att jag ljög.

Se på mig. Vad säger du? - Förlåt.

Vad? - Jag såg ingen kniv.

Vad säger du? - Jag såg inte kniven.

Jag såg den i baren, men inte då jag sköt.

Vad? Vi kom vi överens om att du såg kniven. - Förlåt, DK.

Vad har du sagt till utredaren? Vad sa du förra gången?

Sa du att du såg kniven? Har vi sagt samma sak? Har vi?

Sa du att du såg kniven? Ja? Fint, Yous!

Det är okej. Allt är bra.

Perfekt, mannen.

Det var hans eget fel. Du har inte gjort nåt.

Översättning: Hedda Wallin Yle