Original subtitles

Esther! Hej!

Vilken överraskning!

Ska du inte vara i skolan?

Nej, jag sover då. Men vart ska du?

Ja, det är en sak jag måste göra.

En bok har dryckt upp helt plötsligt.

En som jag har väntat på väldigt länge.

Jag är ledsen, jag har inte tid nu.

Det är ingen fara, men jag ska få ge dig en sak.

En present.

En present?

Det var i all sin dag.

Hur pratar den?

Världens bästa morfar.

Det var inte dåligt.

Tack snälla, lilla Esther.

Det var en tröja.

Det är inte bara det.

Men den passar jättebra.

Jag är ledsen. Nu måste jag gå, Esther lilla.

Okej, men lycka till med den där boken.

Vi ses snart!

Världen vet redan om det. På P.A. heter det så här.

Jag hjärtar honom.

Nej, det gör jag.

Jo, det gör du.

Ja, hej då Esther.

Hej.

Nej. Men jag gör ju dans.

Nej.

Men jag ska ju hem till Julia.

Ja.

Nej.

Ja, okej.

Jag måste gå här.

Vi ses imorgon.

Hallå?

Vad är det?

–Vad är det som har hänt?

–Kom, hjärtat.

Det är morfar.

Han är död.

Va?

Nej.

Jag var jätteledsen.

Jag träffade ju honom i morse.

Gjorde du det?

Ja, jag var ju där med tröjan ju.

Var han sjuk? Nej, han var inte sjuk, gumman.

En man såg honom nere vid badhuset.

Och morfar... Jag vill inte höra om honom.

Det var inte så.

Ester, han lämnade ett brev till oss. Förstår du, gumman?

Vad menar du? Vad då för brev?

Att han gjorde det.

Att det var hans vilja.

Jag visste ju att han var ledsen sen mamma gick bort, men inte... Vadå menar

ni att han tog livet av sig?

Varför skulle han aldrig göra något sånt?

När du läser det här befinner jag mig redan i en vackrare värld.

Var inte ledsen utan minns att jag älskar er alla oändligt mycket.

Leta inte efter mig. Var inte orolig. Allt kommer bli bra.

Vad menas det här?

Då har de inte hittat honom.

Nej, de letar fortfarande. Polisen letar i vattnet utanför.

Då är han ju inte död, fattar ni väl? Han har ju rest någonstans.

Det står ju ingenting om att han är död.

Det är ett farväl här.

Och vad pysslar du med? Jag pysslar inte.

Jag letar. Jag letar efter en bok som en god vän till mig verkar ha gömt.

Vad heter du då?

Tim.

Tim vadå?

Nej, bara Tim.

Det är inget trams nu.

Var bor du?

Vad heter dina föräldrar?

Svara mig, Tim.

Jag har faktiskt inte tid just nu, men om du skulle ge mig en hjälpande hand så

skulle det vara finemang.

Sluta larven och svara istället.

Vad gör du här inne?

Det här är inbrott, förstår du inte? Eller oblaga intrag?

Nej, jag känner Harald.

Jag tror att du får följa mig till stationen. Kom.

Så, så, så.

Bort med tassarna.

Var du Harald?

Fråga honom.

Ja, riktigt så enkelt är det inte tyvärr faktiskt.

Ja.

Kom till.

Du, Hasse.

Din exfru ringde igen.

Kanon är på det här numret.

Går det med killen? Säger han någonting?

Det är lugnt. Det är något jag har fått lära mig att se då. Hanskas med struliga

ungar.

–Varm choklad.

–Tackar som du under.

Så får du ta och snacka lite. Vi har inte hela dagen på oss.

–Du står inte med i nåt register.

–Hur långt tillbaka sträcker sig registren?

Jag hade nån dusch med ordningsmakten för 30 år sen.

Om jag vore din farsa skulle jag inte acceptera sån uppkäftighet. Om jag var

din farsa skulle jag inte acceptera en sån frisyr. Tror du jag ljuger?

Gör du det?

Jag har tagit min bok.

Den är värdelös för alla utom mig.

Men jag behöver den verkligen. Den är ungefär så här stor, lite sliten och har

ett gyllensäcken på framsidan. Du, vi har hittat din bok med.

Den ska föras tillbaka till samlingen som den tillhör och du ska skickas

vidare till socialtjänsten.

Och vad håller du på med?

Men han är ledsen för att sitta i fängelse.

Men gud, jag ringer sju nu, pappa.

Ja, det gör han.

Ja, hej, hej.

Varför tog du inte telefonen?

Jag hörde inte.

Det var din fröken som ringde.

Jaha.

New York?

Vad fint att ni kunde komma så snart.

Så ska vi ta reda ut det här.

Ja, men det är självklart.

Jag förstår ju att det kan vara lite snarrikt när man har fem småbarn där

hemma.

Jo, som sagt.

Ni vet ju båda två att Klara är jätte...

duktig.

Framförallt i svenska och historia.

Och då menar jag verkligen duktig.

Ja, dina berättelser här, de är ju helt fantastiska.

Det var ju kul, i alla fall.

Det är bara det att jag har en liten känsla av att ibland så är det som om du

inte riktigt vet om det verkligen har hänt eller om det inte har hänt, det här

som du skriver om.

Det spelar väl inte så stor roll.

Men du fattar väl att du gör.

Alltså, det här med New York, det är ju bara nonsens.

Jo,

jag tänkte att det kanske är så att ibland så spelar det lite större roll än

vad det gör andra gånger.

Det här mejlet som din mamma har skrivit till mig, det har egentligen du skrivit,

eller hur?

Nej, får se.

Nej, men Klara, vad är det här?

Nej, men...

Att jag skulle skriva om Klaras pappa på det här sättet, det finns ju inte på

kartan. Nej.

Det stämmer att han bor i Strängnäs och har en bokhandel, men Klara har ju inte

ens varit där.

Ni har ju inte ens träffats på över ett år säkert, Klara. Har du sagt att jag

har fem barn också?

Nej, det var det nog du som gjorde.

Har jag?

Vi har haft en ganska intensiv mejlväxling på sista tiden, du och jag.

Jag har en god vän som är barnpsykiater.

Och nu tog jag mig friheten och frågade honom till råds lite grann.

Och det är så här att de startar upp en grupp för barn nu som har just det här

problemet som Klara har. Och jag tänkte att det kanske kunde vara någonting för

er att överväga.

Unga som ljuger.

Fantiserar.

Vi ska se hur snabbt jag kan organisera en sån här aktion då.

Det brukar ju ta en, två, tre... Hej Ester, kom in.

Kommer du ihåg morfars advokat?

Hej, hej. Hej.

Där har jag inte sett sen du var liten.

Hur gammal är du nu?

Tretton. Men har morfar kommit tillbaka?

Ester är...

I vanliga fall så måste man vänta på boupptäckning och så när någon har dött,

men... Han är inte död.

Strax efter att din mormor dött så kom Harald till mig och ville skriva ett

ganska ovanligt papper, förstår du?

Ja, han ville att din mamma skulle få huset och alla saker direkt om han, ja,

försvann. Ja, som en gåva kan man ju säga.

Enkelt uttryckt. Han hade planerat det här, Esther. Han hade tänkt på det

länge.

Vad är det för aktion ni pratar om?

Det är morfars böcker. Vi kan inte ta hand om dem.

Ska ni sälja hans böcker?

Som han älskar? Då är det väl bättre att de hamnar hos någon som älskar dem lika

mycket som han gjorde.

Ni är ju inte kloka.

Han har lämnat en del saker till dig också. En klippbok i biblioteket.

Hej.

Katarina Fransén heter jag.

Anna Johansson. Jag ringde dig.

Just det.

Och då är det du som är Klara.

Hej Klara.

Hej.

Hej.

Katarina Fransén. Hans Bergqvist.

Hej.

Då är det du som är Sofie.

Just det.

Eller hur?

Ja.

Då vill jag börja med att säga välkomna till er.

Och börja med att säga att... Allting som vi pratar om inne i det här rummet

kommer att stanna här.

Så det betyder att jag kommer inte att berätta någonting om er för era

föräldrar till exempel.

Och ni får då inte berätta någonting för någon annan om varandra.

Annars så kan man prata om precis vad som helst här inne.

Men jag vill inte att ni anklagar varandra för att ljuga.

Är det okej?

Mm.

Mm.

Ja, vad fint.

Ja, då börjar jag så säger jag så här.

Hej, jag heter Katarina och jag är psykoterapeut.

Och jag jobbar mest med ungdomar, för det tycker jag är roligast.

Och så kan ni fortsätta att berätta om er.

Sofie, med PH.

Jag bor i Sunkbanan.

Går i sjuan. Eller jag har gått om sjuan.

Men jag hatar skolan.

Min pappa sitter i fängelse.

Han slog ihjäl någon som flört en mamma, typ.

Jaha. Ja.

Då kanske du vill fortsätta.

Hamid. 14.

Alby, norra B.

Jag gillar terapeuter.

Jaha. Jaha.

Jaså? Jaha.

Vadå, är alla terapeuter likadana eller?

Ja, just det. Jag vet hur ni funkar.

Jaha. Jaha.

Ja.

Klara Farnblad Johansson. Eller?

Min mamma, Jörgen, och mina småsiskorna heter Johansson.

De bor i Årsta.

Min pappa heter Färnblad. Han har faktiskt en bokhandel som heter

Färnbladets böcker.

Jaha, en bokhandel. Det är ju fantastiskt.

Jag bor tillsammans med min pappa i Strängnäs.

Så det är väldigt långt att åka hit.

Men pappa har sagt att jag måste.

För jag ska kunna hjälpa honom med bokhandeln.

Ni kan ju inte sälja Frankensteins monster till nån Anne Franks dagbok.

Kunderna måste kunna lita på dig, Clara, säger han.

Just det. Jag hjälper.

Kan du inte berätta något?

Jaha, några särskilda önskemål. När du och mormor träffades.

När jag och mormor träffades.

Signalist saknad till sjöss.

Ursäkta. Oj, förlåt.

Förlåt gjorde jag er illa. Nej, det är ingen fara. Men kylvärden här fick sig

nog en liten smäll.

Vänta lite.

Ser man på? Hur långt har fröken kommit?

Säg Karin.

Harald. Ekvander.

Sidan 82.

Då hämtar jag dig senare.

Lycka till.

Hej. Hej, Sofie.

Hej, välkommen.

Ja,

ni kan gå och sätta er om ni vill.

Hej, hej.

Ursäkta mig, men vad gör han?

Ja, han heter Tim. Han är ny här i gruppen.

Han är kriminell.

Jag har haft att göra med honom lite i jobbet. Ja, det kan jag verkligen inte

stå och diskutera här med dig nu som du kanske förstår. Jag vill inte att min

dotter ska umgås med sådana här. Nej, då får hon nog sluta i den här gruppen.

Fast det vore ju väldigt tråkigt.

Nu tror jag nog att det är dags för dig att... Om du...

Ja, idag finns det finska pinnar.

Hallå hörni.

Ursäkta att ni har fått vänta lite grann.

Då måste jag be dig att gå.

Det här är Tim.

Han är ny i gruppen.

Ja, och Tim, det här är Klara.

Och det här är Sofie.

Och Hamid.

Men den viktigaste personen här inne måste ju vara utan tvekan du, Katarina.

Jag? Ja, du är här för att hjälpa mig, inte sant?

Och det vore på tiden för den där så kallade assistenten som jag har fått gör

allt annat än assisterar mig.

Och vad är det som du känner att du behöver hjälp med?

Hitta min bok.

Vad då för bok?

Fast jag tänkte nog mer på att du inte har velat berätta varifrån du kommer.

Men det är det jag har. Det är bara det jag ingen tror på mig.

Men ska du inte pröva att berätta det här för oss då?

Jo, jo.

Jag kommer från den flytande ön och jag är här i tjänsten som väktare för de

portaler som tar en genom alla världar.

Det är oroligt i er sektor just nu och boken är en kartbok som hjälper mig

härifrån.

Och jag är 200 år gammal.

Men hörrni, hörrni, nej. Nej, vad har jag sagt om sånt här här inne? Nej.

Nej, nu får vi ta en liten paus. Nu tar vi ett litet toalettbesök och sen samlar

vi ihop oss och så kommer vi tillbaka hit.

Kanske kan jag hjälpa dig med den där boken?

Bokaktion. Hej pappa, det är Klara.

Ja, jag vet. Det var jättelänge sedan.

Du, nu på lördag är det en bokaktion som jag

jättegärna skulle vilja gå på.

Jag undrar om du skulle vilja gå med mig på den?

Det är Klara.

Var är du någonstans?

Jaha, det är okej.

Okej. Ja, jag fattar.

Hejdå.

Tack för mig.

Ja, hundra kronor har jag för den gamla kartboken i guldsnitt och skinnband.

Den är något defekt.

Index saknas.

Men ska den verkligen bara gå för 100 svenska riksdaler? Första, andra.

150.

Ja.

Fyra.

Fem.

600. Är du säker på att din pappa har godkänt det här?

Ja. Då slår vi iväg den gamla kartboken då för...

600 kronor.

1 000.

1 000 svenska kronor för kartboken.

Nej. 1 och 5.

2.

Och du är säker på att du får bjuda så här.

3 och 5.

Jag har alltså 3 500 kronor för kartboken.

Hörru, kan du inte låta henne få den?

4.

4 000.

Då klubbar vi iväg den gamla kartboken för 4 000 svenska riksdaler.

Första, andra, tredje.

Tack. Skickar du räkna till min pappa?

Det är kontantbetalning som gäller här. Men skulle inte din pappa komma ner hit?

Jo, jag tror det.

Ja, jag tror det. Det håller väl inte riktigt. Jag kanske skulle kunna lösa

problemet. Var det 4 000 vi hamnade på? 4 000.