Original subtitles

Jag ringer å Dino Davis vägnar, han flyger till vårt Stockholmskontor nu.

Vi vill försäkra oss om att ni har fått DVD:n vi skickade till er.

Han har kallats en av de mest depraverade, ifrågasatta

och inflytelserika författarna någonsin.

Bob Singleton, du har kallats många saker genom åren.

Anarkist, hädare, till och med pornograf.

- Tillgjord. Galning. - Galning också?

Efter din debutroman "Kåt ungdom" gjordes 22 mordförsök...

- 23. - 23 mordförsök.

Nu finner vi dig här, på en avlägsen och, ärligt talat, ännu farligare plats.

Du bor granne med en strålningszon.

Berätta, Bob. Vad drog dig hit?

Det enkla livet.

Du förstår, för att kunna skapa enastående verk

måste man försätta sig själv i ett enastående sinnestillstånd.

Man kan inte berätta en historia utan att uppleva den själv.

Det är sanningen, ungdomar. Det är fanimej sanningen.

ÅR 2004

TIDNINGEN KALAMAZOO HERALD STOCKHOLMSKONTORET

Nej, nej, nej.

Nej, det är inte Kalamazoo Herald.

Det är så de gammaldags, tråkiga jävla kostymnissarnas media gör.

Har du läst tidningen? Sett våra program?

Vi är våghalsar. Vi går dit andra inte har tillgång.

Sätt nordkoreanskan med AK-47:an på omslaget, på sätt vad fan som helst bakpå.

Herregud, Turan. Kom hit!

- Brorsan, vad jag har saknat dig. - Detsamma.

Visa handflatorna. Blir du fortfarande kåt på flyget? Hur många gånger?

- Två. - Spara på krutet.

Jag sparar hela veckan, sedan bjuder jag till.

Sonja, det här är min bästa vän i den här sjuka världen.

- Sonja. - Turan. Turan Hiram.

- Vill du se mina arbetsprover? - Ja, det vill jag.

Vem har cigaretter? Jag måste röka, för fan! Bra, tack.

- Vet du hur de här fungerar? - Nej, det gör jag inte.

Det är lätt, stoppa den bak i byxorna.

Dra upp den lilla sladden under tröjan, den här sätter du här uppe.

Jag är Gemma, förresten. Jag är en av filmfotograferna på resan.

- Jag är Sonja, jag är illustratör. - Skulle hon inte vara programledare?

Du sa väl att jag skulle illustrera?

- Jag har aldrig varit programledare förut. - Du blir jättebra. Titta på dig.

- Vad fan händer med micken? - Förlåt, jag vet inte...

Det är inte ditt jobb. Är du törstig? Vill du ha en whiskey?

- Gin och tonic. - Så sofistikerat.

En gin och tonic här och en vodka och soda åt mig.

Är du nervös? Vill du ha medicin?

Okej.

Okej. Ljudet går.

Kameran rullar.

Okej, kompis. Vi är på Skandinavienkontoret med Kalazoom...

En gång till. Backa.

Där ser du, jag är också nervös.

Okej, vi kör.

Vi ska från Kalamazoo Herald i Skandinavien till en avlägsen plats.

Eller hur? Vi ska till Kazakstans radioaktiva zon.

Ja, era dömande jävlar. Vi tog ett glas, för vi fattar inte att det blir av.

Vi är de första journalister som kommer till IRAS,

institutet för strålning, vetenskap och konst. Världens största tänkare bor där,

men vi skiter i dem, vi bryr oss om vad som döljer sig bakom muren.

Vad finns bakom skiten? Vi har hört ryktena. Kom.

Hjordar av radioaktiva kentaurer.

- Vad tror du? Är de äkta? - Jag tror inte att de är kentaurer.

Skit samma. De är muterade mulor.

Jag vill se äkta jävla mutanter.

- Jag är här med Sonja Schmidt som är... - Konstnär.

Visst, du är konstnär, men du är också...

- En människa. - Ja, hon är verkligen en människa.

Hon råkar också vara släkting till Arno... Fan, jag är helt borta. Vi tar om.

Du. Allt är okej. Kom igen.

Är ni redo?

Jag står här med Sonja Schmidt, släkting till framlidne författaren Arno Schmidt.

Rena Homeros för Bob Singleton, som bjudit in oss i zonen.

- Du känner väl till Bob Singleton? - Ja, han vann Nobelpriset.

Ja, men berätta om din gammelfarbror. Vem var Arno Schmidt?

Han var en tysk författare från Tyskland, som...

Förlåt, jag vet inte...

En tysk författare från Tyskland? Vi fick med att Bob Singleton vill träffa henne.

Fick du med det om kentaurerna? Bra.

- Dino, du kom! - Hej.

- Jag får inte komma in med cigaretten. - Du måste lägga ner cigaretten.

Jag säger det inte igen. Lägg ner den.

Varför? Han kan köpa hela stället.

- Är jag duktig nu? Får jag komma in? - Välkommen.

Jag måste få göra affischen. Jag har riktigt balla idéer.

Visst.

Ja.

- Hej, hur är det med dig? - Bra, tack.

Jag vet inte.

Hur är det med dig? Stort fan av ditt imperium. Stort.

Han är musiker, du borde ge honom kontrakt.

Jag gör elektronisk musik. DJ Hell från Berlin är häftig.

- Från München, faktiskt. - Ja, det stämmer. Här, ta mitt kort.

- "Säljer örongodis till nationen." - Ja, det är min grej.

Jag är också ett stort fan av dig.

Ja.

Jag är inte full, så du vet.

Det här påverkar inte mitt arbete.

Kom, du borde lägga dig. Kom igen.

Kom och lägg dig.

Kom.

Så du är lesbisk?

- Va? - Är du bisexuell?

- Ligger du med män? - Ja.

Det var skönt att höra.

Lugn, jag ligger inte med folk jag jobbar med. Jag lovar.

Du, vad har ni för radiostationer? Jag vill höra en kärleksballad.

Vi har Lugna Favoriter och...

Jag vet inte vad fan du säger. Sätt på en ballad, bara.

- Bor du här? - Ja, här bor jag. Okej, hej då.

- Hallå där. Vadå "hej då"? - Förlåt, jag är bara så trött.

Men vi ses väl imorgon?

- Ja. - Okej.

Vi ses imorgon, prinsessan. Stäng dörren.

För att kunna skapa enastående verk, måste man uppnå ett enastående sinnestillstånd.

Enastående...

...sinnestillstånd.

Det låter som att de utnyttjar dig.

Jag vet, men jag utnyttjar dem med. Det här är en stor chans för mig, Sina.

Hur kan det vara en stor chans? Förklara.

Jag ska illustrera för Kalamazoo Herald. En miljon människor kan göra det.

Jag ska illustrera affischen, ingen i min ålder har gjort det.

Om du vill bli illustratör kan du väl söka till en konstskola?

Fattar du inte? Konstskolor lär en inget.

- Sonja, jag vill bara att du blir lycklig. - Jag är lycklig, Sina. Väldigt lycklig.

- Du är min enda syster. - Tåget kommer nu, jag kan inte prata.

- Sonja, vänta. - Hej då.

- Tack. - Varsågod.

- Allt väl? - Ja.

Du, alla här gör allt möjligt. Ingen gör bara en grej. Ingen är bara journalist.

- Hoppas att du inte är besviken. - Nej.

Kamerorna måste rulla jämt och fånga allt guld. Vi måste vara trogna verkligheten.

Ja, jag fattar precis.

- Jag har faktiskt ritat den. - Har du?

- Ja. - Herregud. Hon har tecknat omslaget.

- Jag var fyra. - Och? Det är vackert.

Det är så konstnärligt. Ju mer jag tittar, desto mer ser jag. Jättebra.

- Vad tyckte din gammelfarbror? - Vet inte, jag träffade honom aldrig.

Så...

Okej, berätta inte det på IRAS.

- Så du kände honom inte? - Nej, jag...

Min syster gjorde det, men hon är mycket äldre och tysk, så...

- Vad gör hon? - Hon är terapeut.

Jävlar. Vi fick tag på den bra.

Jag gör folk till stjärnor. Jag gör dem till gudar, Sonja.

Du kan bli enorm, vet du det?

- Tror du? - Jag vet.

- Du har inte ens sett mina arbetsprover. - Det kvittar.

Just nu är du här.

Men du kan hamna där.

Bli en hjälte.

Jag menar allvar, bli en hjälte.

Min lillasyster.

Min lilla Pippi Långstrump.

Vad gör du här?

Varför är han en sån stor författare?

- Vi tar ett glas till. Eller? - Visst.

SOVJETISKA KAZAKSTAN EFTER DE HETA DAGARNA

Okej, major Pluvus.

Dino Davis från Kalamazoo Herald, trevligt att äntligen träffas.

Fröken Schmidt. Å strålnings- och konstinstitutets vägnar välkomnar jag er.

Er farbrors arbete betyder mycket för herr Singleton.

Ni är en ärad gäst.

Tack. Oj, tack.

Varsågod. Ja.

Följ mig.

- Kom igen, nu går vi! - Vad fan är det där?

Jag bad Gemma, vår andre kameraman... Ursäkta, kamerakvinna,

- Gå in på system... - Systembolaget.

...i Stockholm och köpa sprit.

Vi köpte all sprit, för det finns ingen vodka i Kazakstan längre.

- Landet gudarna övergav. - Landet gudarna övergav.

Kom igen, Gemma. Du klarar det. VIP!

Vi minns när kalla kriget blev hett.

- Hetare än hetare. - Kör på, berätta om det, Sonja.

En sovjetisk atombomb sköts ner av USA

och exploderade i Kazakstan, vilket ödelade ett stort område.

Ett område stort som hela jävla Texas.

När de evakuerade var det väldigt varmt, därför kallas det "de heta dagarna".

"Hetare än hetare", det var så rart. Du börjar få till det.

Du, då? Vad gjorde du under de historiska dagarna?

- Filma mig inte! - Ursäkta, sir.

Sonja, försök titta i min kamera. Jag är förstefotograf, så...

Där är den. Muren.

Det enda som skyddar oss från jordens mest radioaktiva plats.

Bakom den galopperar kentaurer i harmoni och håller varandras händer och hovar.

Det finns inga kentaurer i Zonen, det får ni snart se själva.

MILITÄRT OMRÅDE, DÖDLIGT VÅLD TILLÅTET FOTOGRAFERING FÖRBJUDEN

Tack.

Ska du inte fråga vad det är först?

Du är ju galen, tjejen! Jag älskar det.

Du, förresten. Skriv under där, initial där och bocka för där. Ja, där.

- Vad är det? - Jod, det hjälper mot strålningen.

Jag menade...

- Här. - Bra. Tack.

Sedan vi öppnade 1958 har över 120 genier

från både Sovjetunionen och USA bott i residenset.

En sak till. Nobelpristagaren Singleton har tyvärr

meddelat att han inte vill bli störd.

- Vänta, han ville väl träffa Sonja? - Ja, men han skriver en ny kortroman.

Det var ju jävligt trist. Min jävla ungdomsidol dyker inte upp.

Det börjar bra.

Är det dags för Geigermätarna?

Fungerar den?

Nej, nej. Senare.

Ni ska kontrolleras i den sovjetiska sektorn.

- God kväll. Det är en ära att träffa er. - Detsamma.

Så ni bor och arbetar här?

- Är ni forskare, eller... - Jag är inte forskare.

Jag är professor Schukovski, världens bäste vetenskapsman.

Öppna munnen, tack.

Vi måste ta fler prover på er.

Vad letar ni efter?

Vi måste veta att ni är frisk nog för strålningen.

Lägg er. Ni kan lägga er ner.

Vad har ni för blodgrupp? Er blodgrupp.

Okej, det tar vi reda på.

Jag tror inte på att man kan arbeta kreativt i ett kollektiv.

Jag beundrar dem.

...våra ryska kamrater.

Hon beundrar er verkligen.

Hur har du sett mina verk, jag har inte...

Ni har talangen i blodet.

Du är det allra heligaste för mig, det är en ära att få vara i din närhet.

Ni kan signera boken.

Ska jag skriva min farbrors namn eller mitt?

- Skriv båda. - Okej.

Tillägna den Bob Singleton. "Med kärlek."

- Visst, självklart. - Skriv det som känns rätt.

- Hur känner ni er? - Kunglig, och baksmällan är borta.

Det är för att vi har cirkulerat ert blod.

Välj ett.

Det här.

Sergeant Barcoff återkommer till er.

Det här är på liv och död.

När ni är utanför fordonen i Zonen

måste ni alltid ha skyddsutrustningen på,

annars går strålningen in i skelettet.

Några frågor?

Ja, jag har en fråga. Hur mycket sponken har ni lagrat här?

Vi har ingen.

Mobiltelefoner, tack.

Tack. Tack.

Tack. Jag uppskattar att ni lade ner er telefon så försiktigt.

Välkomna till Zonen.

Är det här?

Allt är ju för fan bara vitt.

Tog du med dig en egen mätare?

Det krävs mycket för att djur ska muteras, värdena de gav oss räcker inte.

Lägg av, för fan.

- Vadå? Jag bara... - Vi har pratat om det här. Håll käften.

- Jag säger bara... - Säg mindre, för fan.

Sergeant Barcoff? Dino till Barcoff.

- Barcoff här. - Kan vi ta en överblicksbild från berget?

Tyvärr inte, det finns risk för jordskred.

Okej. Tack, Barcoff.

Bleka jävla spermagurglare.

Vi slår läger här och fortsätter imorgon.

Skitsnack chockar Schassen.

Nu kör vi. Var på hugget. Vi är Kalamazoo Herald.

När jag går ut pirrar det i kroppen,

men är det strålningen, eller bara nervositet?

Följ mig till den säkra zonen.

Sök av området.

New York Times och Washington Post, de amatörerna har aldrig tagit sig in här.

- Vi gjorde det, tamejfan! - Gemma, du är i bild. Vad gör du? Va?

- Förlåt, jag såg dig inte. - Gå och ladda batterier eller nåt.

Gå.

- Okej, hörni. Vi gjorde det. - Legendariskt.

Det här är de första bilderna från den förbjudna zonen som släpps.

- Vi skriver historia. - Team Kalamazoo!

Fan, vilken bra bild.

- Jösses. - Titta på dig.

- Fick du inget plåster? - Nej.

- Vad gjorde de under din undersökning? - Inte mycket, de tog bara tempen.

Okej... De cirkulerade allt mitt blod.

- Vad betyder det ens? - Vet inte. Varför är de så besatta av mig?

Eller min gammelfarbror.

Ja...

Du, jag har tänkt fråga dig en grej.

Ta det inte fel nu, men får du betalt för att vara här?

Nej, inte direkt.

- Inte alls? - Nej.

- Så du gör det för exponeringen? - Ja.

Det blir ju bra exponering.

Ja, och jag ska se till att det blir jag som får göra affischen.

Det gör du säkert.

Om han inte väljer ett av mina foton framför dina illustrationer.

- Bara så du vet. - Okej.

Det blåser från sydost idag,

så strålningsnivån är extra hög.

På den här platån får ni en bra utsikt över omgivningarna.

- Nej, inte direkt. - Jo. Mycket nöje.

- Han sitter barnvakt åt oss. - Det är bara ett jävla skådespel.

- Ja. - Eller hur?

Barcoff, vi är här för att se nedslagsplatsen, det är det vi vill se.

Vägen är omledd av en anledning.

Det är den säkert.

Kan jag få enbart Dino och Sonja? Gå ut ur bild.

För helvete, ge oss lite utrymme. Låt konstnären måla.

13 400... 500... Herrejävlar.

Utan dräkterna vore vi döda på ett par dagar, utan tvekan.

Är du orolig?

- Kanske. - Jag är orolig.

Vi måste få ett missbildat djur på bild, vi kan inte åka hem tomhänta.

Jag går upp här! Kan ni komma hit?

Jag tror att Barcoff är tänd på mig.

Jaså? Barcoff skulle knulla en grushög om han hittade ett hål som var litet nog.

Jag menar att jag kanske kan övertyga honom att ta en omväg.

Kom hit, min illustratör.

Det här fixar du.

- Vad varmt det är. - Ja, det är väldigt varmt.

Ja, jag ville bara tacka för att du tar hand om oss så bra.

Jag känner mig så trygg med dig.

Men vi vill gärna se muterade djur eller nåt.

Jag skulle vilja hjälpa er, men jag följer bara order.

Pluvus behöver inte få veta något.

Snälla?

Det kan finnas något.

- Försiktigt. Ge mig handen. - Tack.

Så.

Där.

Vi kallar den valpen.

Oj.

Häftigt.

Nu får du visa mig några riktiga djur.

Vem säger att det finns några riktiga djur här?

- Förlåt, det var inte meningen att... - Din arm!

- Handsken! - Jävlar! Det är ingen fara.

- Strålningen, då? - Strålningen just här är inte så hög.

Det är ett undantag.

- Jag måste nog tillbaka. - Ja... Nej. Nej, stanna!

Säg inte ett ord om vad som just hände! Uppfattat?

- Bodde du i London? Jobbade du för mig? - Ja.

- Jag hängde ofta i den där baren. - Lights Last? Det är min grillrestaurang.

Äger du den med? Häftigt. Det var där jag och Matthias träffades.

- Är han din pojkvän? - Mitt ex. Vi har skilt oss, det är trist.

Jaså? Fan, vad trist. Du vet att du ska få fota affischen, va?

Barcoff masserade min rygg.

- Jag blev rädd på riktigt. - För vad? Att få skyddsdräktsherpes?

Kan du få skyddsdräktsherpes?

Han sa åt mig att inte säga något...

- ...men han exponerades för strålningen. - Ursäkta? Blev Barcoff exponerad?

- Ja. - Va?

Han hade en enorm glipa mellan handsken och dräkten.

Han sa att det kvittade för att det inte fanns någon strålning just där.

Inte enligt vår Geigermätare.

Jag vet. Det är skumt.

Turan. Det är lugnt, kompis. Vi klarar oss.

Barcoff här. Vi har lite sand framför oss.

Håll er nära våra baklyktor, annars kanske ni åker vilse.

Ska bli, kapten.

Fy fan. Tänk om rutorna spricker, hörni.

Då blir vi stekta.

Turan, filma det där. Filma hennes rädda ansikte.

- Säg det där med fönstret igen. - Det var inte jag.

Rutorna kan spricka. Nej, det var dåligt.

Du vinner ingen Oscar, nej.

- Rutorna kan spricka. - Igen.

Hänge dig verkligen.

Ta det på allvar, ta om det, spela inte över.

- Säg: "Rutorna spricker!" - Rutorna kan... spricker.

- Förlåt. - Skit samma, slösa inte mer band.

Är det nån som ser några minotaurer?

Jag tror att om vi stack nu, så skulle de inte märka det.

- Om vi vad? - Jo, om vi stack skulle de nog inte...

De skulle inte märka det, vi ser inte bilarna.

Dum idé, vi ser ingenting.

Bra tänkt, prinsessan. Genier tänker likadant.

Gemma, sakta ner. Bara lite.

Okej, sväng nu! Sväng!

Kör!

- Jag ser inget! - Det är poängen!

Kör!

Barcoff, vi har tappat bort vägen. Jag tror inte att vi är kvar på den.

Stanna där ni är.

Uppfattat. Meddelande mottaget. Klart slut.

Ta ur batterierna, så de inte kan spåra oss. Slå sönder den.

Var den igång?

Ja. Ja, det var den fanimej!

Vänta, gör det igen.

Herregud.

Vi hittar inte tillbaka längs hjulspåren.

Uppfattat. Håll er lugna. Håll framlyktorna tända, så vi ser er.

- Det blir snart mörkt, kom. - Uppfattat, och framlyktorna är på.

Uppfattat. Tuta var 30:e sekund, kom.

Uppfattat. Gemma, tutar du?

Nej, stäng inte av lyktorna!

Vi är äntligen ensamma i den förbjudna zonen!

Och... klipp.

Herrejävlar, får jag se?

Fan, att vi fick det på film. Det är det bästa jag gjort i min karriär.

- Herregud! - Det är helt sjukt, kolla!

- Vi borde ha filmat det. - Du trodde att det var en kentaur, va?

Jag önskar att det vore det.

När solen går upp imorgon filmar vi muterad skit, men det här är också guld.

Det här är G-U-L-D. Vi blåste militären, för fan.

- Vi dog nästan! - Vi dog nästan. Du är en jävla stjärna.

Kom igen, ungdomar. Nu dricker vi.

Vi kan inte ha krossat alla flaskor.

Här. Kom igen.

Liket lever!

- Vad har du på dig? - Det är bly, för att skydda spermierna.

- Jag kanske vill ha barn en dag. - Ni gjorde väl slut för att du inte ville?

Nej. Jag tror inte... Lyssna! Jag tror inte att stället är radioaktivt alls.

- Min Geigermätare visar ingenting ute. - Är den inte sönder, då?

Nej, den funkar. Den här innehåller lite uran, som alla gamla klockor. Kolla.

Titta när jag sätter dit den här mätaren. Ingenting.

- Den här blir helt galen utanför. - Ja. Testa på min klocka.

- Där ser ni. - Här, testa Rolexen.

Sluta driva med mig.

Militärens mätare är riggade.

Jag tror att hela stället är en bluff.

Varför får vi inte se nedslagsplatsen? Och Barcoffs beteende när han exponerats?

Det var så skumt. Jo, det var det.

Nej, jag menar... Nä, lägg av.

Är det ingen radioaktivitet i den radioaktiva zonen? Vad i helvete?

- Vad i helvete? - Vad i helvete? Vad fan händer?

Herrejävlar. Vilket jävla scoop, kompis!

Herrejävlar!

Sådär, ja.

Nej, hör på. Just nu är du här,

men du skulle kunna vara här, på översta våningen.

Jag vill att du filmar alla kommande program.

- Är du säker? - Självklart.

Vad gör jag för att få en sån?

Var kreativ.

- Vi borde sova. - Bra idé.

Vad gör vi imorgon, då?

- Vi tar reda på vad de döljer här. - Vad tror du att det är?

- Kärnvapen. Det är alltid vapen. - Va?

Det är läskigt, men det blir fina illustrationer.

Är det fånigt att säga

att Gud kanske skickade hit stormen?

- För att visa att han inte glömt stället. - Nej.

Ja, det är fånigt.

Okej. Läggdags, allihop.

Kom.

Var snäll och sluta, Dino.

Gemma, är allt okej?

Ja.

Du. Du kan sova här fram, om du vill.

Föreställ dig att du går i fullständigt mörker.

Du ser ingenting, så du tänder en tändsticka.

Det du inte ser i det här ljuset är jaget.

Ditt jag.

Men jaget kan utvidgas och låta dig se bättre.

Ingenting är gratis. Ingenting är gratis.

För helvete, Gemma! Sakta ner, det blir skakigt.

- Hur länge har jag sovit? - Ett par timmar.

Hörni, jag glömde klargöra en grej innan vi stack.

För helvete, Dino.

Det var bomben. Det var atombomben.

- Vad har du ätit? - Inget. Här, vill du ha lunch?

Tack.

Gud, jag sket nog på mig lite.

Allvarligt talat, vi har slut på vatten.

Vi kanske ska kalla på militären och åka tillbaka?

- Innan vi vet sanningen? - Vi kan klippa till vad de kanske döljer.

Vi kan konfrontera dem från säkerheten hemma.

Var inte feg.

Vänta, vi röstar om saken. Det här är en demokrati.

De som vill åka hem som fega kräk räcker upp handen.

Okej.

- Jävlar, vad är det? - Stanna. Vänd!

Kör upp där. Rakt upp.

Ja. Kolla, vad fan är det?

Kaktusar?

Vi låtsas att de är muterade som fan. Filma.

- Letar vi inte efter vapen? - Rullar det? Okej, mina vänner.

Vi hittade just rena skogen av radioaktiva kaktusar.

Det finns ju ingen strålning.

Det vet vi allihop.

Vi väljer att tro att det gör det. TV-magi.

Vi försöker skapa spänning i början av inslaget. Varför förklarar jag för dig?

Vi går ut, vi tar på oss dräkterna.

Jag är som... Jag är som John Wayne. Du kan vara som...

- Ingrid Bergman? - Nej, Jean Arthur. Du är Jean Arthur.

- Vet du vem hon är? - Nej.

Inte? Som en amerikansk Greta Garbo, det vet du väl vem det är?

- Ja. - En legend.

Nej, jag vill vara Niki de Saint Phalle. Niki de Saint Phalle.

- Jag vill verkligen vara henne. - Vem fan är Niki de Saint Phalle?

Det är hon med de stora kvinnorna och alla färger...

Håll käften, jag vet inte vem fan du pratar om. Tyst!

Det här handlar inte om dig.

- Förlåt. - Sluta. Gör bara som jag säger.

- Ja. Ja. - Okej.

Okej, vi går ut i den jävla öknen och filmar lite muterad jävla skit.

- Vi bryter ny mark, du och jag. - Ja.

Är alla med? Team Kalamazoo? Okej, då kör vi.

För helvete, se dig för.

Vi får ta om det.

Sluta försöka stjäla mitt jobb.

Stjäl jag ditt jobb? Jag får inte ens betalt.

Du försöker sno de bra vinklarna. Sluta.

- Du anar inte vad jag får göra, va? - Jag har nog en aning.

Kom igen, Gemma! Få den här bilden.

Du är förstefotograf nu.

Vi skär upp den jäveln.

Så, öknens mysterier.

Kolla, den är full av mjölk. Vill du smaka?

Vill du släcka törsten i hettan?

Jävlar.

Gjorde du det? Drack du den? Visa.

Vilken gangster du är! Jag älskar henne!

Jävlar. Hur känns det? Filma, Gemma. Det här är journalistik.

- Det här är journalistik. Mår du bra? - Ring efter hjälp, ring militären.

- Försök att spy, stick fingrarna i halsen. - Nej, jag vill.

Vi fortsätter jobba. Vi bryter ny mark.

- Nu gör vi det bara. - Det finns ingen strålning, vad är faran?

Hon drack just från en jävla kaktus! Vi vet inte vad det kan göra med henne!

- Vem fan dricker från en kaktus? - John Wayne.

- Jag är John Wayne. - Vilket jävla scoop. Det här är stort.

Varför slösar vi tid på det här, då?

Varför har vi filmat en jävla John Wayne-travesti?

Ring efter hjälp, annars gör jag det. Jag slår på radion.

Gå aldrig emot mig, din jävel!

Gå aldrig emot mig.

Gå aldrig emot mig! Hör du det, din påtända jävel!

Kom igen, Gemma. Jag behöver dig.

Försökte han döda mig för att han inte är John Wayne?

Vi borde inte ha tagit hit dig.

Du borde inte vara här.

Det är officiellt över.

Vi blir utsparkade från den här jävla hålan.

Klipp. Klipp.

Helvete. Varför i helvete drack du ur den jävla kaktusen?

Du sa åt mig att göra det.

Jag har aldrig träffat en desperatare människa i hela mitt jävla liv. Sorgligt.

Du är sorglig, det är vad du är.

Och du är en lögnare.

Du är en fet jävla lögnare.

Du sa att du är lojal mot sanningen, men det är du inte.

Du blåser dina anställda. Du betalar dem inte, så de är inte ens anställda.

Sanningssägardags? Ska vi vara öppna?

Okej, nu ska du få höra.

Du fegar ur.

Det är okej, då passar du in bland alla andra jävla idioter på planeten.

Men jag är så stor man kan bli.

Jag fick dig att se ditt eget jävla liv. Jag är Dino Davis, för fan! Vem fan är du?

- Vet militären var vi är? - Ja, militären vet att vi är här.

Jag sa till Pluvus att radion var sönder,

att vi lödde ihop den idag. Vi är på banan, okej?

Vi får skaffa material innan de kommer. Kom igen, upp med kamerorna.

Kom igen nu, för fan.

Jag vill inte följa med.

Jag stannar hos henne.

Det gör du så fan heller. Jag behöver två kameror. Jag behöver din bildkomposition.

- Nej, gå inte. - Håll käften, för fan.

Du är min stjärna.

- Kom, kompis. - Jag mår inte bra.

Förlåt, han har rätt. Han behöver mina bildkompositioner.

- Kom igen nu. - Jag kommer strax.

Du ska nog inte äta det där. Jag har gjort det, det är inte...

Va? Förlåt, vad säger du?

Drack du från kaktusen?

- Ja, hur visste du det? - Kaktus.

Jaha, är det på grund av kaktusen?

Jag har...

Är du kär?

Är jag... vad? Är jag...

Jag trodde att du var medlem i IRAS,

nåt slags stor konstnär.

Man dricker för att bli kåt.

- Kåt? - Ja.

Jag heter Sonja.

Thalia.

- Thalia? - Ja.

- Sonja. - Oja.

- Sonja. - Oja.

Sonja.

- ...nja. Sonja. - Oja.

- Ja, det är jag. - Min födelsedag.

Är det din födelsedag? Grattis.

Jag önskar att jag kunde ge dig något.

Jag har ingenting.

Vad gör du?

Vill du ha?

Vill du ha det?

Hennes tunga var lite större.

Typ jättestor.

Hennes kyssar smakade gräs.

Det är svårt att beskriva, det var som om

vi verkligen fann varandra.

Det var fantastiskt, det var som att vi kysstes i timtal.

Vi var bara borta i en halvtimme.

Ingen fara, du försöker gottgöra att du sabbade allt.

- Vi fann varandra. - Sa du att hon pratade jättelångsamt?

- Det kanske var därför. - Hon... pratade... såhär...

"Vad... heter... du?"

Fy fan, vad bra. Vad sa hon mer?

Att man dricker från kaktusarna för att bli kåt.

För att bli kåt?

- Jag kunde inte sluta stirra på brösten. - Det tror jag, det.

Hon ville ha mitt armband, så hon fick det. Och hatten.

- Turans hatt? - Hon fyllde år, så hon måste få något.

- Vi hittade Turans hatt innan dig. - Tror du inte jag träffade en kentaur?

- Ni hade väl sex? Det handlar om sex. - Nej, kysstes bara en massa. Inte...

Okej, ni hade inte sex. Du... älskade dig själv, okej?

Kom igen, var ärlig. Du blev kåt när vi stack, så du runkade.

Jag vill inte vara med på det här.

Kan du sluta? Gemma, sluta filma mig.

Det här måste klippas bort.

Jag vill inte bli känd som en djurknullare.

Zoofil, Herald hade ett helt nummer om det.

Bara så du vet, du skrev under om tystnadsplikt

och att vi fick använda allt material, när vi satt i jeepen vid muren.

Du är det jag säger att du är.

Fan också.

De är redan här. Fan, vad snabba de var.

- Ta på dig dräkten. - Turan, ta på dig dräkten!

Turan! Vakna, för fan! Vi måste ta på oss dräkterna!

Helvete. Kom igen, vakna nu.

Helvete!

Vi måste köra "Pulp Fiction". Kör upp den i röven.

- Jag kör inte upp den i röven. - Hålet kvittar. Röv, fitta, den ska in.

Fan, jag gör det.

Vänta!

Sonja! Sonja! Hej, prinsessan. Hej.

Göm det här åt mig. Göm guldet.

- Det är inte guld. - Jo, och guld måste gömmas i valvet.

- Nej. Nej, vad gör du? - Fram eller bak, det ska in.

- Nej! Nej! Sluta! - Det ska in!

Det här är oacceptabelt! Vad i herrans namn har ni gjort med henne?

Inget. Hon har fått värmeslag. Hon tog av overallen, jag kunde inte stoppa henne.

- Va? - Hon drack från en kaktus!

- Hon drack från en kaktus! - Hon gjorde vad?

De här kaktusarna?

De är genmanipulerade, de använder extraktet under operationer.

Helvete!

Helvete. Helvete.

Ni ska straffas för det här.

Lyssna. Du måste till sjukhus omedelbart. Hallå?

Hör du mig? Okej, ta det lugnt. Du måste till en läkare, annars dör du.

- Nej... - Jo, du behöver motgift.

- Nej, jag har ingen känsel i benen! - Hjälp mig!

- Nej! - Ja. Hjälp mig. Öppna dörren.

Hon måste härifrån.

- Nej, nej, nej! - Jo, in i bilen.

- Kör fortare, för fan! - Jag kör fort till det riktiga IRAS!

- Det riktiga IRAS? - Inget är äkta. Jag är inte ens soldat.

- Vadå inte soldat? - Soldater är inte tillåtna inne i Zonen.

- Killen som hämtade oss, då? - Pluvus? Han är major.

Han får inte komma in här.

Fortsätt prata med henne, okej? Låt henne inte stänga av!

Titta på mig. Hej, Sonja.

Titta på mig. Du, öppna ögonen! Sonja! Sonja!

Sonja! Hallå! Helvete! Helvete.

DET RIKTIGA IRAS

Jag tyckte väl att jag hörde någon.

Du förtjänar ett riktigt välkomnande.

Välkommen till IRAS, institutet för radikal konst och forskning.

- Radikal? - Ja, radikal. Inte radioaktiv.

- Det var aldrig radioaktivt. - Så det fanns ingen bomb?

Nej, ingen bomb,

bara ett explosivt avtal mellan USA och Sovjetunionen.

Bara så att vi kunde ta fram all konst och forskning vi vill utan regelverk.

Pluvus kallar ert gäng för "ett gäng koksskallar". Gillar du kokain?

- Tack, det är bra. - Vi har alla möjliga droger här.

Jag har bara tagit det du tog, kaktusextrakt, när jag blev opererad.

Hallucinationerna är intressanta, men det finns bättre alternativ.

Forskarna kallar det "perceptiva störningar".

Så min upplevelse var inte verklig?

Jag träffade en kentaur, men det kanske inte finns...

- Jo, visst finns det kentaurer. - Okej, vad bra.

- Hon hette Thalia. - Jag älskar Thalia.

Hon fyllde år igår, 25. Tjosan.

Jaha, fyllde hon 25 år?

Månader. Kentaurers liv räknas i månader.

Jaha. Jaha.

- Så hon är typ två år? - Två år och en månad, ja.

Hon är så stygg.

Jag trodde att hon var äldre än två år.

Får jag visa det jag är stoltast över?

Ja, kom. Kom.

Enbart jag har utfört hjärntransplantationer i över 20 år.

För ryssar är ingenting omöjligt.

- Nej, nej, nej. Hör på. - Ni avvek från vår eskort.

Nej, vi separerades i stormen. Det var oavsiktligt.

Ni bröt mot instruktionerna och tog med en egen geigermätare.

Du, en i mitt team fick ett anfall av paranoia.

Han är värdelös.

- Sluta ljuga. - Jag är inte den enda som ljuger, va?

Du må vara major, men de här killarna är inte proffs. Kolla på honom.

Vill du ta reda på om de ryska AK-47:orna funkar eller inte?

Bra jobbat, kamrater.

Här har jag min kropp.

Som du ser är vi fria tänkare.

Ett enda fisförnämt gäng.

- Ska du inte ha lite amfetamin? - Nej.

Vem... Vem är du?

Gumman, jag... Jag är Bob Singleton.

Nej, det där är Bob Singleton.

Allt det här var avgörande för att jag skulle kunna skriva "Tysta Donna".

Jag behövde komma i kontakt med min feminina sida,

men nu djupdyker jag i grekisk mytologi.

Länge trodde jag att jag aldrig skulle skriva lika bra som din förfader,

men jag anade inte att jag skulle få hans blod, ditt blod,

flödande i mina ådror en dag, så...

Gav de dig mitt blod? Är det vad alltihop har handlat om?

Inser du att din farfars bror

var den mest framstående mytologiska författaren genom tiderna? Fattar du det?

Den här generationen, ni är så lustiga. Du vet...

- Vems kropp är det där? - Det här?

Jag vill bara byta tillbaka, jag är så trött på mens.

Vems kropp är det? Var fick du den ifrån?

Nån ung frivillig som var här. Det var bra.

- Vad hände med hennes hjärna? - Du vet, hon bara älskade hundar.

Du är väl ingen journalist? Jag trodde att du var författare.

- Varför skulle jag vara författare? - Vad är du, då?

- Jag vet inte. Ingen. Ingenting. - Okej.

För all del. Vad vill du då, Sonja Schmidt?

Är du säker? Har Bob sagt det?

Ja. Okej.

Nej. Fyra journalister kom in i Zonen, fyra måste ut, om det så blir i liksäckar.

Va? Okej, det är uppfattat.

Ja.

Ja. Nej.

Va? Ja, du har rätt. Fröken Schmidt är ingen journalist.

Tre journalister och en släkting, det blir ändå fyra liksäckar.

Uppfattat.

Okej, hör på. Jag är affärsman.

Jag fick ju hit Sonja av vilka sjuka skäl ni än hade.

Jag kan hindra allt från att publiceras och publicerar vad jag vill.

Jag hittar på historier, så byggde jag mitt imperium. Upplevelse är verklighet.

Säger jag att det inte finns nåt att se här, så tror de mig. Vi formar världen.

- Vi måste talas vid i enrum. - Visst.

För att kunna skapa enastående verk,

måste man uppnå ett enastående sinnestillstånd.

Det är sanningen, ungdomar. Det är fanimej sanningen.

Sanningen.

Där hörde ni ett ord jag aldrig sagt förr.

Var inte dum, vallad boskap.

Var en hjälte i motgång. Lita inte på framtiden.

"...såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro. Inled oss icke i frestelse..."

"Fader vår som är i himmelen, helgat varde ditt namn."

"Tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden."

Vi sticker härifrån.

Dags att ta farväl av det här stället.

Jag fixade ett avtal åt oss.

Ja, kramar. Kramar.

Var... Var... Var är Sonja?

Hon... kommer att klara sig.

Nej, var är hon? De säger ingenting.

Jag vet. Jag vet svaret på det.

Hon... bosätter sig här.

Hon har bosatt sig här. Hon stannar.

Nej, det är läskigt här. Hon kan inte stanna här.

Bob bjöd henne att stanna och tar hand om henne.

Bob Singleton? Har du träffat honom?

Ja, det har jag. Äntligen.

Han... Han är...

Nej, hör på nu.

Vi... Vi ska härifrån.

Då måste vi glömma allt vi har sett här.

Vi måste radera det. Det är enda sättet jag får ut er levande på.

Okej.

Jag förstår inte, varför skulle Sonja vilja stanna? Jag fattar inte.

För att hon är konstnär. En sann konstnär.

- Hur är det? - Jag har aldrig mått bättre.

KALAMAZOO HERALD NEW YORK-KONTORET

Kalamazoo Herald, hur kan jag hjälpa dig?

- Hej, hur var resan? - Jo, den var bra.

Ja, vi kom aldrig in i Zonen.

Vi måste begrava den storyn och fokusera på annat. Jag har idéer.

Jag har många idéer.

Jag vill gärna höra dem. Vad kul att ni är tillbaka.

- Vodka och soda, antar jag? - Nej, tack.

Okej.

Vänta. Var är mitt kontor?

Är det här borta? Jag tänkte väl det. Tack.

Ämne: IRAS

"Kära syster, jag vill bara berätta att jag överlevde Zonen,"

"men du ser mig inte på ett tag. Jag har bosatt mig på IRAS och stannar några år."

"Du hade rätt, Kalamazoo Herald var oseriösa, men de förändrades under resan."

"Det har jag med. Jag har fått en möjlighet jag inte haft innan."

"Som du kommer att märka ska jag göra alla omslag och illustrationer"

"åt Kalamazoo Herald från och med nu."

"Jag lovar att mejla dem till dig. Tills dess skickar jag massor av kärlek."

"För alltid din Sonja."

"Eller din lilla Pippi."

"Pip, pip, pip."