Original subtitles

–Jag missar mitt flyg. –Ta av dig kläderna, tack.

Stopp! Händerna över huvudet! Vad är det här?

En stomipåse. Jag var med om en olycka.

Fortsätt ta av dig.

–Ursäkta, señora... –Nej! Nej, nej.

–Ut härifrån. –Vad är det här?

–Förlåt... –Jävla skit!

Ut härifrån.

–Ut härifrån! –Jag är hemskt ledsen.

Jag vet att du behöver en distributör för den skandinaviska marknaden.

–Känner du till Majoren? –Tror du att du kan övertala honom?

Jag vet det.

Du får inte säga det här till nån, men Zac lever.

Vi drar till Paris ett tag.

Det var Speedy som sköt Sonja.

Speedy.

–Vill du ha en gåpinne eller? –Det är lugnt.

–Du är skyldig mig en tjänst. –Jag ringde.

–Vad fan har du gjort? –Äh, ett ingrepp bara.

Sonja. Jag väntar i bilen. Skynda dig.

Du behöver lyssna på vad han har att säga.

–Det är nog bäst att du går, Sonja. –Berätta.

Allt.

Tack.

Jo... Först och främst så jobbar jag med polisen nu.

Jag fick det över hela benet, så tack för kläderna.

Du hade fått min uppmärksamhet, nu har du min respekt.

–Kolla kokainet, Speedy. –Yes, sir.

–Det är fan florsocker! –Va?

–Det är florsocker! –Det vet jag ingenting om...

Rent colombianskt florsocker från mitt raffinaderi.

Jag var tvungen att se om jag kunde lita på dig.

Nu kan vi tala affärer på riktigt.

Få till stånd en deal med Majoren, annars får jag leta alternativ.

Okej. Jag behöver tid för att ordna ett möte mellan dig och Majoren.

Vänta... Kan du ordna ett möte med honom personligen?

Ja. Om jag får mer tid.

Okej. Du får en till vecka på dig. Inte mer.

–Ska du inte svara? –Jag orkar inte.

Det är morsan.

Är det sant att hon låg i koma i sex år?

–Sex månader. –Vad hände?

Hon... Hon blev skjuten.

Av ett jävla svin som heter Speedy.

Det är fan hans fel att allt är så jävla fucked–up.

Vilket jävla as som gjorde så mot dig.

Jag hatar honom.

Jag älskar dig.

Du har gått över gränsen förut, men det här...?

Vi har chansen att göra landets största kokainbeslag nånsin.

–Du kunde ha saboterat allt. –Skulle jag ha rullat tummarna...

...medan de blev avrättade?

Ger de sig in i leken får de leken tåla.

Sonja är indragen i det här mot sin vilja.

Och det tror du på? Hon verkar snarare vara den som styr allting.

Visste du att hon hade kontakt med Majoren?

Interpol har varit ute efter Majoren länge.

Om vi kunde få både Majoren och El Largo...

Det är nog dags att vi rekryterar Ronja Rövardotter.

Snälla, lyssna... Barry är vår bästa chans.

Sonja hör inte hemma i den världen.

Ändå var det hon som lyckades få in en fot hos El Largo.

Antingen jobbar hon för oss, eller så grips hon för grovt narkotikabrott.

Om du inte har det som krävs för det här, så finns det andra som har det.

Apropå det, du kanske vill säga hej till en gammal kompis.

Det var som fan...

Han vägrar prata med nån annan än dig. Vi har bara indicier.

Vi behöver ett fullt erkännande, så varsågod.

Du ser jävligt pigg ut för att vara död.

–Här, värktabletter. Starka. –Tack.

Jaha... Nu kan jag inte hota med att peta ut ögat på dig längre.

–Så var är vi nu? –Det är en bra fråga.

På ena sidan har jag Emil, på den andra har jag colombianerna.

Men vi kommer att hitta en lösning.

Vi gifter oss och efter bröllopet sticker du, jag och Winston.

–Sticker från den här jävla skiten. –Sonja, då?

Men om det är som du säger så kommer allt att gå bra.

Hon gör en deal med Majoren och sen blir hon en vanlig Svensson igen.

–Vet du en sak? –Ja. Du älskar mig.

Okej, hör på här. Barry är polisinformatör.

Med tanke på vad han vet om vår verksamhet, röj honom ur vägen.

Jag förstår. Jag har några få alternativ.

Sköt det snyggt. Inga vådaskott.

Jag vet precis vem jag ska använda. Mycket proffsig.

Men då det sker med så kort varsel så kostar det extra.

–Få det gjort bara. –Med detsamma, Majoren.

–Hej. –Var fan har du varit?

Det var Speedy. Han höll mig.

–Jag har varit i Colombia. –Jag vet.

Det var inget bra. Det var inget bra alls...

Jag kunde inte göra nåt.

Jag har varit så orolig.

–Kör du mig hem till mamma? –Javisst.

–Hallå? –Åh, hej... Hej, mitt barn.

Få se på dig. De gjorde dig inte illa, va? Säkert?

Vad har du på dig? Vad är det här för nånting?

–Mamma, kan jag bo här? –Självklart, älskling.

Hej! Hej, älskling. Hej...

Har du vetat om att Zac lever?

Jag gjorde det för att skydda dig, hjärtat.

Nej, Nina. Snälla, gå inte. Gör inte så här...

–Fan... –Ge henne lite tid bara.

Du vet själv hur du var i den åldern.

Jag måste få med Majoren på det här.

Men hon vill varken ha med mig eller colombianerna att göra.

–Hon? –Nej, han. Gud, jag är så trött.

Var får Majoren sitt kokain ifrån?

Från ryssarna. Volkov ger lastbilar och fartyg diplomatstatus–

–så de kan passera tullen.

Hitta nåt skit på honom. Kläm åt honom!

Precis. Om vi sätter dit Volkov så kanske Majoren vill jobba med oss.

Fast det får inte gå att härleda till oss.

Sen får jag försöka lura Emil och Louise.

Först och främst så måste det här ske på mina villkor.

Och det är?

Kokainet måste komma in i landet utan att det händer nåt på vägen.

Kartellen har ögonen på mig. Minsta misstanke om er inblandning–

–så är både jag och min familj döda.

Och ni ska släppa Zac. Han ska vara med på operationen.

–Nej, det går inte. –Jag måste ha nån jag kan lita på!

För att se vad som är bäst för mig och min familj.

Du kan inte ställa krav. Vem tror du att du är?

Jag ger er det största beslaget av kokain nånsin.

Jag ger er El Largo och Majoren på en och samma gång.

–Här i Sverige. –Och hur skulle det gå till?

De har redan bestämt att de ska träffas här på neutral mark.

–Utan leverans, inget möte. –Leveransen kan komma in i Sverige.

Under bevakning, förstås. Men Zac, det kan du glömma.

Vickan. Du vet vem som dödade henne.

Borde inte du som åklagare har rapporterat mordet på en polis?

Jag ska ha Zac.

Du har en hel del att bevisa. Det vet du, va?

–Jo, jag fattar det. –Zac!

Okej... Var på kontoret i morgon 9.00 för genomgång.

Det är in här.

Vad mysigt...

Det är jättefint.

Hjärtat, jag är ledsen att jag inte kom på matchen.

Jag var tvungen att åka till sjukhuset. Jag hade så ont i huvudet–

–och så ville de se att jag inte hade nån blodpropp. Jag glömde mobilen...

Så jag kunde inte ringa nån. Jag hade jättegärna ha velat se dig spela.

Ja, jag har med mig en kostym till dig, till bröllopet.

–Det kommer att bli superkul... –Lägg av!

Jag vet varför du inte kom! Du var i Colombia!

–Vill du att jag ska få komma hem? –Det är klart jag vill.

–Varför säger du så? –Varför ljuger du hela tiden?

Kan du inte bara sluta?

Du måste nog ge det lite tid.

Här är din inbjudan.

Och sen har jag fixat en kostym till dig. I din storlek och allt.

Vad gjorde du i Colombia?

Det börjar klockan tre i kyrkan och sen är det middag...

Vad du än håller på med, om du fortsätter med det–

–så måste jag klippa med det helt. Du förstår det, va?

Du kan väl tänka på saken, okej?

–Jag kommer inte. –Jag lägger den här.

Jag älskar dig.

–Hej. –Väckte jag dig?

Nej, det är ingen fara. Lukas...

Jag tror vi har nånting på Volkov.

Vad tror du? Kan du fixa ett tillslag?

Varför sitter du med henne?

Det är lugnt. Det var Sonja som fixade ut mig.

Så klart. Men vad gjorde hon för skit som gjorde det möjligt?

Vi sitter och tittar på gamla foton på dig.

Jag älskar det när du var Lucia på förskolan.

–Få se. –Jag ska fixa lite inför bröllopet.

Okej? Hjärtat...

Vi ses i kyrkan, Nina.

Var snäll nu, mamma.

–Behöver du hjälp? –Nej, tack.

Inte av dig i alla fall.

Var fick du tag i det här?

En informatör som var skyldig mig en tjänst.

–Och ni sprang bara på varann? –Okej, fine.

Jag kontaktade honom. Jag tänkte att det kunde hjälpa mig här.

Okej, tack för tipset.

Jag får ordna ett tillslag så fort det går.

Jag följer med. Det är bara jag som har kontakt med min informatör.

Han säger till när vi ska slå till för att haffa många torskar.

Om det här har med Sonja att göra...

Emil, du måste ge mig en chans att bevisa mig själv.

Eller hur?

Vi blir av med Barry, utan att skita ner händerna.

Vi får fan skicka en flaska till Volkov.

Du kan fortfarande hoppa ut genom fönstret och sticka.

Sonja, min väska...

–Varsågod. –Vad är det?

En liten överraskning. Men du får inte öppna det förrän i morgon.

–Lova. –Jag lovar.

Men akta läppstiftet!

Jag ska hämta nagellacket.

Ja, det behövs.

Jag är så jävla nervös.

–När åker ni? –Barry har en bil.

Vi drar direkt till flygplatsen.

–Hur fan ska jag klara mig utan dig? –Darling...

Det är ju inte för evigt. Jag kommer ju tillbaka.

Jag hör av mig så fort allt har lugnat ner sig.

Jag har en liten grej till dig också.

–Nämen, vad är det här? –Jag ska visa.

Partners in crime.

Gud, vad fin...

Nej, du får inte börja böla nu. Sluta.

Annars börjar jag också och ser ut som en jävla tvättbjörn–

–på mitt eget bröllop.

Kevin. Vad är det med dig?

–Jag är så jävla nervös bara. –Du, andas...

–Det är jag som ska vara nervös. –Jag vet. Sorry.

–Hur ser jag ut? –Alltså...

Fuck... Barry, du är skitsnygg.

Jag är inte bög. Men hade jag varit det, hade jag lätt...

Hoppas ditt tal är lite snyggare än så, men du...

Det här ska öppnas i morgon och det är till dig. Inte förrän imorgon.

För då bryter jag dina fingrar.

Japp. Där är det.

–Nu kör vi! –Jag är så jävla pepp!

Vi ses där ute.

Fan också...

Har du ringarna? Bra.

Då frågar jag dig:

Vill du, Katarina Margareta Berg Antonsen–

–ta denna Barry Charles Simmons till din äkta make–

–och älska honom i nöd och lust, tills döden skiljer er åt?

Ja.

Då frågar jag dig: Barry Charles Simmons–

–vill du ta Katarina Margareta Berg Antonsen till din äkta maka–

–och älska henne i nöd och lust, tills döden skiljer er åt?

Av hela mitt hjärta.

Ni har nu ingått äktenskap med varandra. Ni är man och hustru.

Äntligen.

Nu blir det fest!

Ursäkta, hörde ni vad jag sa? Nu blir det fest!

Hej. Slå dig ner.

Jag ska bara föreviga stunden.

Le.

Nej, snälla.

Ner med dig.

–Det är polisen! –Händerna bakom ryggen.

Polis! Visa händerna!

Stopp! Polis!

Släpp mig! Jag har diplomatisk immunitet!

Var har du passet?

–Nej! –Håll käften.

–Tja. –Tror du att Tanja är kär i dig?

Hon är bara med dig för du säljer åt coachen.

–Hon är en jävla hora! –Käften! Vad fan snackar du om?

–Hon säljer åt honom på fester. –Håll käften!

Det är sant! Jag vet var hon är i dag. Dra dit om du inte tror mig.

Sami, här. – Han försökte fimpa luren.

–Lås upp telefonen. –Jag har immunitet.

–Lås upp telefonen! –Nej!

Får jag försöka? Jag har sett honom göra det många gånger.

Tack.

Håll käften!

Okej, okej...

Välkommen.

Något att rapportera från bröllopet? Kom.

Det är lugnt än så länge.

Grabben... Känner du nån här? Jag försöker snacka med dig!

Så, nu ska du komma här.

Linus!

–Vänta! –Rör mig inte!

–Hur fan kan du göra så här? –Fattar du inte? Han tvingar mig.

Är det därför du är med mig? För att jag ska sälja åt honom?

–Nej! Varför säger du så? –Dra åt helvete, Tanja!

–Varsågod. –Tack.

Först vill jag tacka brudparet för en fantastisk middag. Eller hur?

Ja!

Okej...

Kattis och Barry...

Det känns faktiskt ganska konstigt att ni är gifta, för mig.

Kanske för att jag låg i koma under dejtingfasen.

Men när jag ser er tillsammans så känner jag att det är självklart–

–att ni ska vara tillsammans. Ni är så menade för varandra.

Kattis... Älskade Kattis.

Min älskade vän, men du är inte bara min vän, du är min syster.

Vi har varit igenom så oerhört mycket tillsammans.

Vi har varit tonåringar tillsammans, blivit kvinnor tillsammans–

–vi har blivit änkor tillsammans.

Du har alltid funnits där för mig, och du ska veta–

–att vad som än händer, var du än befinner dig–

–så finns jag här för dig.

–Jag älskar dig. –Jag älskar dig.

Jag måste få krama dig...

Linus?

Kom hit.

Sätt dig.

Gabriel har berättat allting.

Han sa att du hotat honom för att han skulle hålla tyst.

–Va? Jag har inte hotat honom! –Ljug inte.

Vi såg blåmärkena!

Han vill sabba! Han håller också på...

Håller på med vadå?

Och var har du fått de här ifrån? Och den där nya moppen?

Jag hade verkligen hoppats att du skulle ta ansvar–

–och stå för vad du har gjort. Men att skylla allt på Gabriel...

Vi har pratat med din handläggare.

Hon kommer i morgon och ska prata med dig om ett annat boende.

Fuck...

Vad vill du, snutjävel?

Va?

Så det är han som är hjärnan bakom allt.

Vi måste gå igenom hela hans mobil. Volkov, vilken jävla idiot...

–Ja? –Tja, Emil.

Det är nåt skumt på bröllopet. Kom.

Kärlek är biologi. Det börjar med feromoner–

–och att man har ett stort vomero–nasalt organ–

–som kan känna dem.

Och jag vet att Barry har ett sjukt stort organ.

Nej, nej, nej... Det blev helt fel syftning.

Men ni fattar vad jag menar. Men feromonerna styr–

–vilken typ av man en kvinna väljer.

När kvinnan inte har ägglossning väljer hon snälla, vårdande män.

Och det var då du valde Barry, Kattis.

No...

Jag tror att ni kommer bli som ett vitkindat gåspar.

De jobbar så fint ihop när havstrutarna vill ta deras ungar.

Och det är kärlek som övervinner allt.

Jag vill säga grattis.

Du har hittat en sjukt lojal, trogen gammal vitkindad gås här.

Jag vet att Barry skulle ta en kula för dig.

Fan... Kom igen, skål för brudparet! Skål!

Mina damer och herrar, det som kommer att hända nu stannar här.

På allvar. Ska vi köra igång?

Tack.

Varken Nina eller Sonja svarar. Prova Gustav.

–Hallå? –Du måste utrymma festlokalen.

–Vad snackar du om? –Är inte du på bröllopet?

Nej, jag bangade. Har det hänt nåt?

Nej, jag behöver bara få tag i nån som är där.

–Jag hör att det är nånting. –Nån har slagit ner en kille...

–...och snott hans inbjudan. –Okej, jag kommer. Jag är skitnära.

Nej, Gustav... Helvete! Det har kommit en bild till Volkovs mobil.

Du, det är nånting med Barry.

Nu kör vi!

Vänta, Gustav. Vänta här. – Var fan är alla?

Vi får ingen förstärkning förrän vi vet vad som pågår.

–Kan du berätta vad som har hänt? –Hon nästan mördade mig!

En kvinna har tagit hans inbjudan och är på festen.

–Hon var snygg, blond, vänlig. –Färg på klänningen?

Vad fan gör ni här? Din jävla råtta!

–Det är en privat fest. –Jag ska in!

Du har en objuden gäst där inne.

Lugn. Lugn, lugn.

–Jag hittar Nina. –Jag letar efter mamma.

Vad fan gör du här? Många här vill mörda dig.

–Var är Barry? –Vet inte. Hur så?

–Kom. –Nej, säg vad det är.

Jag tror nån är här för att ta Barry.

–Zac. –Vem är det? Hur ser han ut?

En blond kvinna i klänning. Det är allt jag vet.

Hitta Barry. Få dem att stänga av musiken.

Ursäkta? Kan du stänga av musiken?

Nu har det blivit dags för brudvalsen.

Vi får be brudparet komma till dansgolvet.

Nej, sluta! Sluta! Vad fan gör du?

–Du, jag ger igen för gammal ost! –Nån är här för att mörda Barry!

–Ni måste hitta honom nu! –Nice try.

Nej, sluta! Ni måste hitta Barry, nån kommer att skjuta honom!

Nån kan ha tagit sig in i lokalen. Vi måste hitta Barry nu.

Oj, här var det kö...

Komsi, komsi...

Barry!

Polis! Akta! Ut! Ut!

Text: Pablo Diaz Bernal www.sdimedia.com