All language subtitles for Krig

EXPLOSION

I dag ska jag prata om John Nash.

1945 slutade andra världskriget.

Nazityskland låg i ruiner
och två stormakter slogs om resterna:

USA och Sovjet
– kapitalismen och kommunismen.

Två ideologier som inte kunde samsas.

Ett nytt krig såg ut att bryta ut
och nu fanns ett nytt vapen:

Atombomben.

Ett vapen så farligt att ingen
fick använda det, men båda hade det.

Kunde man låta bli att använda det
och lita på varandra?

Nej. Självklart kan man inte det.

Här kom professor John Nash
in i bilden – världens smartaste man.

Hans utgångspunkt var att alla
är egoistiska och handlar själviskt.

Nash hade en teori – diamantteorin.

Du har stulit världens dyraste
diamant och ska sälja den.

Du sluter ett avtal med en gangster.

Du gräver ned diamanten på ETT ställe
och han pengarna på ett annat.

Ni går åt var sitt håll
och hämtar det som är ert.

Är du klok begraver du inte diamanten
och tittar om pengarna finns där.

I bästa fall har du nu pengar och
diamant – eller åtminstone diamanten.

Oavsett vad som händer
kan du inte förlora.

Tror man att alla handlar egoistiskt
och anger varandra blir man starkare.

Om man blir lurad
står man där med ingenting.

Nash visste
att alla tänker på sig själva.

Det räddade USA från
att få atombomber i huvudet.

Slut.

–Tack. Det var ju spännande.
–Jag har mer...

Gå och sätt dig, tack.

–Ska jag inte svara på frågor?
–Vilka frågor? Gå och sätt dig.

Det är nog inte glasklart för alla.

Det handlar om oss alla. Vi kommer
att utplåna varandra. Förstår ni?

Käften!

Han har rätt.
Jag har lust att döda honom.

–Du förstör mitt liv.
–Nej, din pappa gör det.

–Varför måste VI flytta?
–Vi har inte råd att bo kvar.

–Vi kan väl gå till banken?
–Jag får inget lån, jag frilansar.

–Skaffa ett fast jobb.
–Det är ingen som har det nu.

Jag skulle få det, men blev gravid.

–Så det är mitt fel?
–Om du vill hårdra det, så...

Jag vill inte byta skola,
jag har lärt mig allt om alla.

Malte, vi har inte råd att bo kvar!

Men jag har ju äntligen
börjat känna mig hemma.

Det är nog ditt fel att vi måste
flytta. Du gjorde pappa ledsen.

Har du sett honom på sistone?
Han verkar inte speciellt ledsen.

Snarare fet. Fet och lycklig.

–Nu, ja. Det stärker teorin.
–Jag är så trött på dina teorier.

Nu är det här vi ska bo. Så är det.

–Tycker du om ditt rum?
–Det är okej.

BEREDSKAPSALARM

LARMET FORTSÄTTER

Det är vakter på platsen.

Varför?

Vad vaktar de?

Intressant.

Vi prövar nu tesen: andra möjliga
utgångar av slaget vid Waterloo.

Napoleon var stark.
Mycket starkare än sina fiender.

Det var också hans stora svaghet.

Napoleon kände sig odödlig.

Men det är ingen.

Fienden gaddade ihop sig.

Napoleon var starkare än var och en
för sig, men inte mot alla samtidigt.

Napoleons svaghet
var hans gränslösa arrogans.

–Och hans längd.
–Nej.

Jo, han hade komplex
för att han var kort.

–Kom och titta vad jag har gjort.
–Jag har gjort i ordning en massa.

Fast det handlar
om vad du gör för andra också.

Eller om vad du tycker
att jag inte gör för dig?

–Du behöver gå ut och få luft.
–Och om jag vägrar?

Då gjuter jag ned dina tennsoldater
och gör örhängen av dem.

Max tjugo minuter.

Kom tillbaka när du har fått
en kompis. Alla behöver vänner.

–Inte jag!
–Speciellt du.

RÖSTER UR FJÄRRAN

–Ni har inte tid än.
–Vem?

Din gård. Spela inte dum.

Är du ny här?
Du är inte med i vårt gäng.

Vänta på er tur.

–Hallå! Stanna!
–Fattar du inte?

Du får inte vara här!

Stoppa honom!

–Det är vår gård som har ladan nu.
–Omar kommer inte att gilla det här.

–Vad händer om jag går in?
–Det blir värst för dig själv.

Vet ni vad? Om han vill gå in,
låt honom göra det.

Lycka till.

Wow!

Förlåt, Omar. Han lyssnade inte.
Vi sa att han inte skulle gå in.

Vad skulle vi ha gjort?

Alltså, jag kan höra er. Ta av luvan.

–Vem är du?
–Malte.

–Vad gör du här?
–Vet inte.

–Du ljuger.
–Nej, det skulle inte hjälpa mig.

–Är du spion?
–För vem?

William, hämta kniven.

Men seriöst, måste vi göra det här?

Nej, inte löken...

Vad fan gör du?

Det funkar inte, Omar.

Hämta bajset.

–Ska jag äta den?
–Bra gissat.

Okej. Kom med den bara.

FLUGOR SURRAR

Stopp!

–Du vet ingenting.
–Är du säker?

–Annars hade du sagt det.
–Är du helt säker?

Släpp loss honom.

–Gör inte om det.
–Gör inte om vadå?

Malte! Det är dags att vakna.

Malte!

BEREDSKAPSALARM

LARMET FORTSÄTTER

–Har du ätit upp allt?
–Ja.

–Tänkte du inte på mig?
–Nej.

–Vad gör du?
–Skriver en inköpslista.

–Ska du handla?
–Nej, det ska du göra.

–Jag är för liten för ansvar.
–Du kan välja att städa istället.

Eller om du vill handla.

Ge mig den, då!

Inte nu igen!

–Jag vet ju inget. Ta av huvan!
–Vi har ju inte frågat nåt än!

Vem är det nu, då?

–Vad har du sagt till Omar?
–Inget.

–Hur kan vi vara säkra på det?
–Jag vet ju ingenting.

Är det här ett skämt?

Ser det här ut som ett skämt?
Vad tror du den används till?

Till att klippa naglar.
Vad ska hända nu, tänker ni?

–Prata inte med dem.
–Men de är ju här för att skrämmas.

–Det funkar inte när ni är rädda.
–Lägg dig inte i.

–Åt du upp hundskiten?
–Ja.

–Du ljuger.
–Vad tror ni?

Gå inte på det där!

Du bor på min gård, så lyssna.
Jag bestämmer.

–Vad bestämmer du över?
–Jag ska visa. Det är vaktbyte nu.

Ja, ja.

Den här gården är vår.
Den andra är Omars.

–Så är det bara. Vi hatar varandra.
–Såklart.

I början hatade vi på håll,
men sen kom skejtladan.

Vi skaffade en gränspostering som
man måste gå förbi för att komma in.

När vi är i skejtladan
får de inte vara i närheten.

Annars straffas man. Hårt som fan.

HÖG MUSIK

Leyla...Leyla!

–Den rör sig.
–Vad babblar du om? Det är byte nu.

Vart ska du? Det är byte!

BEREDSKAPSALARM

–Så nu är den vår?
–Snart. Först inspekterar vi ladan.

MUSIK DRAR IGÅNG

Kom!

–Varför har du inte lämnat ladan?
–Jag lyssnade på musik.

–Det är sant, jag hörde inte.
–Prata högre!

Snälla, gör det inte. Snälla!

Okej, stick!

Hon höll på att kissa på sig.

–Du skulle låtit henne göra det.
–Det är ju äckligt.

Men nu springer hon hem och gråter.
Det bryr sig inte fienden om.

Så gör småbarn, eller hur? De tjuter.

Kommer hon hem med kissiga byxor
är det annorlunda.

Då måste nåt fruktansvärt ha hänt.
Nåt hon inte vill berätta om.

Det gäller att ge en bild
som är värre än det man gör.

Fiendens tvivel gynnar oss.
Ni behöver mig.

Har ni hört talas om kalla kriget?

Vi har ett sånt här. Vi är i krig.

Det är vi, även om det inte känns så.

Vi har ett område vi slåss om.

–Vi har inte slagits på länge.
–Nej, ni har slutit ett fredsavtal.

Men kriget är inte slut.
Ni måste anta att fienden vill kriga.

De ska bli rädda för vad vi kan göra.

–Som hundskiten?
–Ja. Vi måste ha nåt att hota med.

–Vi har nagelsaxen.
–De är rädda för den.

De märker snart att det är tomma hot.

Ska du hota med en nagelsax måste du
vara beredd att klippa av en arm.

Du får EN chans.

Det är allt jag behöver.
Men jag behöver er hjälp.

–Hej. Har du inte handlat?
–Jag har inte haft tid.

–Vad ska vi äta?
–Kom in.

Jag sa inte att det inte var gjort.

–Jag har fått kompisar.
–Det var inte så jag tänkte.

Då får du vara mer specifik.

"DULCE ET DECORUM EST"

Du kör en bil på en smal väg.
Mot dig kommer en annan bil.

Ni kan inte köra förbi varandra.

De enda alternativen är
om båda bromsar ned och stannar–

–eller om den ena kör av vägen
och lämnar fri väg.

Vad gör du?

Kör av vägen eller chansar på
att den andra gör det?

Det säkraste är att göra det själv.
Men om nåt stod på spel?

Din stolthet?

Är det inte coolare att fortsätta?

Jo. Men törs du chansa på
att ni inte tänker likadant?

Svaret är enkelt. Du ökar farten.

Kör fortare än de
för att veta vilken typ de är.

–Stick. Om inte, så slår jag dig.
–Slå, då.

Stick!

Du får hoppas att du kan väja
om du måste.

Om du är rädd, är fienden också det.

Min näsa...

Nu gäller det att komma på
vad de är rädda för.

BEBISGRÅT

–Leyla!
–Vad gör du här?

–Det finns inget att diskutera.
–Jag ville inte ha en lillebror.

–Jag måste hålla vakt.
–Nu gör du som jag säger.

Varför heter det korv med bröd?
Och hamburgare...

–Varför heter det inte kött med bröd?
–För att det kommer från Hamburg!

–Men mackor...
–Det är dags.

Hon är ensam vid posteringen.
Nu har vi vår chans.

–Vill du ha?
–Nej, lyssna nu.

Ni måste göra som jag säger. Okej?

Okej, där är hon.

Nu gör vi det.

–Ni får inte vara här!
–Varför inte?

–Ni får inte vara här!
–"Ni får inte vara här..."

–Na-na-na-na...
–Ungjävlar!

Stanna då!

BEBISGRÅT

BEBISGRÅT

Håll koll på honom.

–Hallå?
–Din baby är borta.

–Va? Vem är du?
–Du kan kolla själv.

Vad säger du? Hallå? Hallå?!

Bertram!

Var är du? Bertram!

Jag ger dig ansvar i 20 minuter!
Jag fattar inte!

–Det var inte meningen...
–Fattar du vad du har gjort?!

–Nu får vi leta tillsammans!
–Det behövs inte.

Lilla vännen!

–Var var han?
–En gammal man hade barnvagnen.

Men jag sa att den inte var hans
och han sprang iväg.

Nästa gång kanske han inte
kommer tillbaka. Kom ihåg det.

Leyla, du och jag är inte färdiga.

Jag tror att hennes mamma är arg.

Kanske. Men du har ju bara gjort
en tjej ledsen. Än sen?

–Varför gör hon inget?
–Hon är rädd för vad jag ska göra.

Henne får vi aldrig problem med igen.

Bu! – Hon är helt konstig.

–Hon är bara rädd.
–Du är grym.

–Jag vill bli strategisk konsult.
–Det låter spännande.

SORL

Tysta!

Härmed utnämner jag Malte
till vår strategiska konsult.

–Vad betyder det?
–Att han planerar och ger oss order.

Inte sant?

–Vad händer nu?
–Har du någon plan?

Ja. Det finns ingen mening med
att dela på skejtladan.

Vi tar över den helt och hållet.

–Hej! Du har en kompis här.
–Var?

–På ditt rum.
–Du får inte släppa in någon där!

–Vad fan gör du här?
–Fina affischer.

Jag vet vad du gör.
Du försöker ta makten ifrån mig.

–Jag vill vinna kriget.
–Här finns inget krig.

Vad skulle det annars vara?

–John Nash...
–Han är ett geni.

–Är du säker på det?
–Han vann kalla kriget.

John Nash hade osynliga vänner och
var rädd för saker som inte fanns.

Allt han är känd för kom ut
innan diagnosen paranoid schizofreni.

Han hade inte fel. Hur världen
ser ut kan vi inte göra nåt åt.

Synd att fokusera på det negativa.
Du skulle ha blivit en bra allierad.

Är det inte ofta så med fiender?

Upp och ned nu. Skynda!

Upp och ned!
Vill du bli en bra soldat?

Snabbare! Vi ska bli bra soldater.

Fienden sover aldrig.

Skynda på!

Vi ska vara fysiskt överlägsna,
men det viktigaste sitter här inne.

Hur besegrar man fienden utan våld?
Genom att förutse deras nästa drag.

Man kan ju inte veta innan de vet
själva. Då måste man vara cynisk.

Stopp! – Du menar synsk?
Självklart kan man det.

Allt går att räkna ut.
Jag vet hur du reagerar.

Du är rädd för att bli tjock,
men kan inte låta bli att äta.

Du tror att du inte blir tjock
om ingen ser dig äta.

Du gör det alla säger åt dig,
så du är en bra fotsoldat.

Men du klarar inte av konflikter,
så du kan inte bestämma.

Du är kär i Fritz.

Sluta!

–Fan, vad onödigt.
–Sätt igång!

–Varför var du så elak?
–Var det nödvändigt?

Nej. Men det är viktigt
att ni vet vad kunskap är.

Vi ska kartlägga allt de gör och
jämföra med det de säger att de gör.

Vi ska lära känna dem ordentligt.

Omar måste isoleras.
En general är ingenting utan armén.

Sätt igång. Ta reda på något.

Du är bra.

–Berätta lite.
–Om vad?

–Dina nya kompisar.
–Det är konfidentiellt.

Någonting kan du väl berätta?

Om du vill att jag träffar andra, får
du finna dig i att jag inte berättar.

Okej.

Det här är vad Omars gård hotat med.

Det här har de gjort.

Intressant.

Om de aldrig gör det de hotar med,
finns det då nåt att vara rädd för?

–Vi ska skrämma dem. Det blir dyrt.
–Hur då dyrt?

Så där "alla betalar"-dyrt.

–Mamma blir tokig.
–Varför ska du ha våra pengar?

–Krig kostar.
–Då vill jag inte vara med.

–Flytta då.
–Men vi bor här.

Betala nu, din plutt.

Vi behöver tomma rör med lock,
salpeter och lite annat.

–Var hittar vi det?
–Vem är salte Peter?

Va? Vad pratar du om?

Salpeter är en kemisk substans
man kan göra bomber av.

–Vad ska ni med den till?
–Göra bomber.

Nej, vi ska göra ett fysikexperiment.

–Skulle vi inte göra bomber?
–Sch!

Nej. Jag säljer inte något till er.

Ska ni köpa det där
får ni komma med era föräldrar.

Rör inte den där!

Sluta pilla!

Nu har du två val.

Sälj sakerna till oss eller
bli anklagad för våld mot minderårig.

Du bestämmer.

Ska vi leta upp lite salpeter?

–Vad är det för bomb?
–En rökbomb.

–Så den spränger inget?
–Den ryker bara.

–Varför då?
–Det är allt som behövs.

–De ska ju bli så rädda som möjligt.
–Nej. Så mycket som behövs.

Vi ska visa att vi kan gå långt, men
inte hur långt. Rädsla är ammunition.

–Du pratar verkligen SÅ knäppt.
–Kanske. Men jag har rätt.

Här. Vi behöver fem stycken.
Det här är en detonator.

–Vad väntar vi på?
–På rätt tillfälle.

–Vi kan inte bli mer beredda.
–Vi väntar lite till.

–Du är rädd.
–Du vet inte vad du pratar om.

–Ge mig den.
–Nej! Nej!

–Ge mig den!
–Du får inte göra det.

HÖG SMÄLL

Wow.

Yes!

Vi gjorde det!

Malte, du gjorde det!

–Inga skadade.
–Nu är den väl vår?

Kanske.
Vi måste se Omars motreaktion.

–Vi tar ladan!
–Om Malte vill vänta gör vi det.

Krig är bara för tålamodiga.

–Var det bara det?
–Ja.

–Din mamma låser inte dörren.
–Du får inte vara här.

Du tror att vi är rädda.
Jag vill helst ha fred.

–Det finns ingen fred.
–Tänk om allt du tror är fel.

Att John Nash hade fel.

Fram till kalla kriget testades Nashs
människosyn på flera olika personer.

–Satte de alltid sig själva främst?
–Ja.

Inte alla. I vissa testgrupper
vägrade de sticka varandra i ryggen.

De ville lösa konflikter genom sam-
arbete. Enligt dem var människan god–

–och bröt därmed koden. Om du tror på
det goda är Nashs teorier värdelösa.

–Och det gör du nu?
–Jag försöker.

Jag tror dig inte.

Kom till graffitiväggen i morgon
så ska jag visa dig.

–Men människan är ju ond.
–Varför det?

Annars har böckerna fel.
Och böcker har aldrig fel.

–Följ med.
–Kidnappar ni mig?

Nej, vi ska leka.

Omar, det här känns konstigt.

Hallå, Omar?

Du är rädd för mörkret. Det är okej.

Ja, men jag är inte rädd.
Vad är det här för nåt?

Å, jäklar!

Kom, jag ska visa dig en sak.

Wow.

Visst är det konstigt? Vi bor vid
vattnet, men när såg du havet senast?

Det här är nåt helt annat.

Vi kanske kan ta bort gräns-
posteringen och bygga nåt annat.

–Så att ni får skejtladan?
–Du tror fortfarande inte på mig, va?

Vad fan, nu jävlar! Stanna!

Kom igen, då!

Hej, vad gör ni här? Stanna! Stanna!

Ungjävlar, ni får inte vara här!

–Fort, upp här.
–Hör ni vad jag säger?

Stanna nu!

–Kom ut nu. Jag vet att ni är där.
–Shit.

Jag vet att ni är här.

Nu!

Jävla barn!

Ungjävlar, stanna!

Herrejävlar, alltså.

–Är du övertygad?
–Man vinner inte krig med lek.

–Måste det vara krig?
–Teorierna...

Vi är barn, skit i teorierna.
Det spelar liksom ingen roll.

Den där gubben såg så rolig ut.
Vakten.

–Ja, ja. Jag måste dra. Vi ses.
–Tack.

Men nu får ni väl ge er?

–Var fan har du varit?
–Ingenstans.

–Du ljuger.
–Jag var på bio.

Och såg vad? En dokumentär? Om regn?

Om hur ekonomiska framsteg påverkar
modern krigföring i tredje världen.

Se mig i ögonen. Ljuger du?

Nej! Får jag gå nu?

Du måste komma på ett nytt sätt
att krossa Omar. Vi är i krig!

–Vi har väl vunnit?
–Nej, han är ju fri!

–Vill du döda honom?
–Nej, men... Kan vi göra fler bomber?

Det går inte bara ut på att förstöra.

Jag vill spränga nåt.
Omar ska pissa på sig av skräck.

–Du kanske är på hans sida?
–Nej!

Bevisa det, då.

Tänk om allt du tror är fel.
Att John Nash hade fel.

Omar ska pissa på sig av skräck.

Om du tror på det goda
förlorar Nashs teorier sin mening.

Är du fortfarande vaken?

–Spelar det någon roll?
–Ja. Det är natt och du ska sova.

Det är helg. Jag ska ingenting.

Så tekniskt sett
spelar det ingen roll vad jag gör.

Du är fortfarande min lilla gubbe,
va?

Ska vi inte bara säga god natt nu?

Jo, men du får släcka nu.
Det är sent. Kom igen.

Pst. Kom!

–Vi har ett problem.
–Vi?

Ja. Det kanske är som du sa,
att det ska bli fred.

För att stoppa kriget
måste du låta Mira vinna.

–Det kan jag inte göra.
–Jo. Kriget är väl oviktigt? Eller?

Jo.

–Varför skulle jag komma?
–Vi slog ut Omars vakter.

–Visa att du är en bättre ledare.
–Ja, det är jag!

Förut var du deras fiende,
men nu ska du bli deras hjälte.

Det kommer att bli katastrof.

Omar skyddar er inte nu. Skejtladan
är inte er – vi bestämmer över den.

Ni får använda den, men vi bestämmer.

Nej! En gång fiende, alltid fiende.

Ni ska hålla er borta.
För alltid! Attack!

Vad fan håller ni på med?
Vi hade en plan.

–En loserplan!
–De är ju rädda.

–Du sa väl att de skulle bli det?
–Du skulle bli hjälte, inte fiende.

Aj!

–Hon ramlade.
–Hon var ensam, och plötsligt – bam!

Syster, det här ser inte så bra ut.
Hon måste till sjukhuset.

Aj.

Nä, nu är jag tvungen att spöa dig!

–Jag måste hitta Omar.
–Stanna.

Vi måste stoppa det här.

KNACKNING

Omar, du har en kompis här.

–Inte nu, jag...
–Vi måste prata.

–Vill ni ha nåt att dricka? Te?
–Gå nu, mamma.

–Jag visste inget.
–Vi måste ge tillbaka.

Omöjligt. Vi måste stoppa kriget.
Vi måste prova.

–Mira är helt galen.
–Det är för sent.

–Vad har ni gjort?
–Lova att inte berätta.

–Shit! Vad hände?
–Aj!

Aj, aj...

De har glas över hela rampen.

Aj, aj.

Aj, aj...

–Jag ser ju att det är nåt.
–Vad skulle det vara?

Vet inte. Jag tänker på om jag har
pressat dig till nåt du inte vill.

Till att få kompisar, eller...

Är ni kompisar över huvud taget?
Är någon dum mot dig?

–Du tror att det är ditt fel.
–Jag vet inte.

–Jag vill bara att du ska må bra.
–Jag har det bra.

Jag ser att du är ledsen.
Mammor ser allt.

Om några är dumma måste du säga det,
så att jag kan slå ihjäl dem åt dig.

Berätta.

Var fan har du varit? Du måste komma
på en motreaktion – värre än hans!

–Vi måste sluta.
–Han har spritt ut glassplitter!

Omar är psykopat!

–Jag kan inte.
–Då har vi ingen användning för dig.

Hon vill göra bomber. Riktiga bomber.

Och hon vet hur man gör?

–Inte bra... Vi måste ta bort henne.
–Det kan vi inte.

–Vad ska vi annars göra?
–Vi måste få fred. Vi måste försöka.

Pst. Sch!

–Varför måste det vara så hemligt?
–Mira får inte höra oss.

–Hon blir galen om hon får veta nåt.
–Du är rädd för henne.

–Hon är sjuk i huvudet.
–Tänk om det finns en annan väg.

–Än vad?
–Än glassplitter och bomber.

–Fred.
–Fred? Var skulle den komma ifrån?

Från oss alla. Omar är med.

Vi kan inte slå oss ihop med fienden.
De vill krossa oss.

Tina vill detsamma.

–Vill han det?
–Fritz vill ha fred, om du är med.

Jag vet inte.

Alla vill kunna gå fritt på gatan,
och bestämma över sitt eget liv.

–Man kunde ju inte lita på någon?
–Men nu måste vi det.

–Hej.
–Hej.

Jag kom bara för att säga
att jag tog fel.

Jag trodde man var tvungen att vinna
över de andra, men det kanske är fel.

Kanske borde vi bara sluta.

Vi borde bara sluta. Sluta kriga.
Sluta göra elaka saker mot varandra.

Ingen ska behöva vara rädd.
Alla vill nog slippa det.

HANDKLAPPNINGAR

Bravo.

–Bra talat.
–Jag menar det.

Du vill bara bestämma.
– Ni fattar det. Han är inte er vän.

Malte har inga vänner. Ingen tycker
om honom. Han är konstig och ljuger.

–Ska han leda er?
–Jag vill inte leda någon.

Det behöver du inte heller.
– Grip honom!

Släpp! Vad gör ni? Sluta!

Släpp, då! Vad gör ni?

Du är rädd för henne.

Hallå!

Kan någon tända?

Kan någon bara tända ljuset? Snälla.

Jag skiter i den jävla skejtladan.
Du är paranoid!

För att jag har en anledning!

Ni förstår väl att Malte
är terrorist? Gå. Lämna oss i fred.

Malte, vad var det som gick så snett?

Du kunde ha fått allt,
men ville inte ha nåt. Bara fred.

Det är det alla vill ha.

Tror du att jag vill dela skejtladan
med Omar igen? Jag vill inte ha fred.

Jag vill ha mer bomber.

Killar!

Tycker ni synd om honom?

Det är han eller vi.
Det är bara att välja.

–Ni behöver inte göra som hon säger.
–Håll käften!

Aj! Aj...

Säg att du har fel.
Erkänn att du är rädd!

Igen.

Aj! Aj...

Shit. Vad har de gjort med dig?

Jag sa till Mira
att hon skulle vara snäll mot dig.

Vi tar det gamla avtalet igen – delar
upp gårdarna. Det var bättre förr.

–Samma avtal?
–Hon får mer tid, men det kvittar.

–Vi får fred.
–Det är inte fred.

Vi hittar bara Omar, fastbunden.

–Jaha, men vart tog Malte vägen, då?
–Vi hittar inte honom.

–Hur kan det hända?
–Jag vet inte.

Du!

Du kommer att få betala för det här!

–Vad väntar ni på?
–Vet inte.

–Vart ska vi, då?
–Ni måste hitta honom, för helvete!

Människan är ett djur.

Vi tror att vi är civiliserade
och empatiska. Men det är vi inte.

Vi är simpla. Vi är egoistiska.

Om någon sårar oss vill vi ha hämnd.

I ett experiment gavs stötar till en
person som svarade fel på en fråga.

De som gav stötarna var motvilliga.
De tyckte synd om offret.

KNACKNING

–Berätta vad du håller på med.
–Det är inget.

Jag vill bara att du ska veta att jag
finns här, oavsett vad som händer.

Vart ska du nu?

Men de ändrade sig om personen
bakom glaset pratat illa om dem.

Då gavs stötarna utan att tveka.

Så enkelt är det
att skapa hat i en människa.

Vi är inte goda. Och hämnd är
den enda sanna drivkraften vi har.

En fånge har rymt. Han är farlig.

Vi vet inte vad han kan hitta på.
Vi måste hitta honom.

Dela upp er i grupper. Leta överallt.
Han kan inte ha hunnit långt.

–Vart skulle han fly?
–Jag har inte rymt.

Vad gör ni?!

–Ta honom!
–Det är ingen bra idé.

Jag har fyllt båten med bomber. Allt
som behövs är att trycka på knappen.

–Tänker du skada alla dessa barn?
–Varför inte?

–De har inte gjort dig nåt.
–Nej, men ni räddade inte mig.

–Så varför ska jag bry mig om er?
–Jag tror du vågar.

Det är skillnad
mellan att tro och att hoppas.

Tryck, då.

Vad väntar du på?

–Tryck på knappen.
–Nu räcker det!

Aj! Aj!

Trodde du verkligen
att jag skulle göra det?

Förlåt. Förlåt, förlåt.

Det är över nu.

Malte?

Det kommer en tid
då man måste se saker för vad de är.

Man måste lita på sitt eget omdöme
och göra upp med sina hjältar.

Vi är inte skapta till destruktion.

Men ibland behöver man förstöra det
gamla för att nytt ska kunna växa.

Det är människan som förstör världen,
men det är också vi som skapar den.

John Nash var sinnessjuk, annars hade
han nog inte stått ut med att leva.

Vi andra får göra det vi kan
för att göra det uthärdligt för oss.

Vi måste skapa ro i kaos.

Textning: Karlsson Hutt & Svensson
(c) Sveriges Television AB