All language subtitles for 9_Swedish

Här! Köp friterade insekter här!

Friterade insekter!
Billigt, billigt!

Varje kultur i världen

har uppfunnit
sin egen typ av mat.

Här i Thailand
inkluderar kosten insekter.

Gräshoppor, syrsor och fluglarver
är inte något alla föredrar

men det dröjer nog inte länge

förrän vi inte har råd
att vara kinkiga.

När världens befolkning
kraftigt ökar

och vår planet blir
alltmer folktät

undrar jag om vi kommer kunna
tillgodose allas behov av mat.

Jag ska ge mig ut på en resa
runt jorden

för att ta reda på mer
om den här livsavgörande frågan.

Den åkermark och de vattenresurser

som är tillgängliga för jordbruket
håller redan på att minska.

Jag vill ta reda på om jordbrukare
kan producera tillräckligt med mat

så det räcker till alla i framtiden.

Eller är det kanske vetenskapen
som kommer utveckla helt nya metoder

som ger mat till mänskligheten?

Tiden är knapp.

Behovet av mat
ökar hela tiden

men produktionstakten hänger inte med.

Fördelningen av mat
är redan extremt orättvis.

Mängden mat som var och en av oss har

avslöjar med all tydlighet
om vi tillhör vinnarna på denna planet

eller förlorarna.

En av tre ur befolkningen
har inte råd med tillräckligt att äta

och svälter eller är undernärd.

Problemet är enormt.

Jag undrar hur jordbruket
ska kunna mätta oss alla

när vi i mitten av tvåtusentalet

kommer nå en befolkningsmängd

på 10 miljarder.

10 BILLION
VAD SKA VI ÄTA IMORGON?

Vi har lösningen,

säger jordbruksindustrin.

Men är det sant?

Jag vill ta reda på mer

och besöka modellanläggningar
som sägs bära på framtidens lösning.

Jag börjar med fröproduktion

vilken till största del
ligger i händerna på storföretag.

Bara tio företag kontrollerar tre
fjärdedelar av utsädet på världsmarknaden

En av dem är Bayer

där chefen påtalar
hur viktig verksamheten är.

På Bayer Crop Science
är vi övertygade om

att vikten av innovation är stor

om vi ska bemästra utmaningen
som ligger framför oss.

Redan idag kämpar vi
för att alla ska kunna äta.

Om du tror på att befokningen
kommer att öka till 10 miljarder,

är det här
en mycket komplex utmaning.

Det är hög tid att handla nu.

I synnerhet i västvärlden

Jag tror problemet ligger i
en känsla av att det inte är bråttom.

I västvärlden är människor
troligen mer bekymrade

över fetma än över svält.

Så därför tror vi att en revolution
är nödvändig för att väcka folk:

"Vi måste ta hand
om det här problemet nu,

för om vi väntar till 2030,
2040 innan vi tar tag i det,

kommer en mängd människor
inte att kunna äta tillräckligt."

Då kommer nästa världskrig
förmodligen handla om mat,

för det kommer inte att finnas
nog mycket till alla.

BAYER CROPSCIENCE
FRÖFORSKNINGSCENTER - GENT, BELGIEN

CropScience's vd säger

att genteknik är svaret

Genteknik från Bayer, såklart.

Nästan ingen vet om
att Bayer har fler patent

på genmodifierade grödor

än något annat fröföretag
i världen,

till och med mer än Monsanto.

Enligt vår åsikt, är genteknik
en av de teknologier

som gör det möjligt att förbättra
den generella prestandan hos grödor.

Ett av de viktigaste målen
vi arbetar med

är en så kallad salttolerans

på grund av översvämning från havet

i några av de områden
där det odlas ris.

Vi planerar faktiskt

att lansera några av våra sorter
2016, om jag inte misstar mig,

som har en förbättrad salttolerans

Finns det inte oförutsedda faror
när man sysslar med genteknik?

När man ser sanningen i vitögat
att en miljard människor fortfarande

inte har
tillräckligt med mat för dagen,

är min åsikt att vi inte kan
utesluta viss teknik

på grund av att det kanske kvarstår
någon oklarhet ifråga om

miljöpåverkan och
potentiella effekter på lång sikt.

Jag tycker verkligen vi måste

använda alla medel vi har
på ett kreativt sätt

och på ett hållbart sätt
fortsätta förse

vårt samhälle med mat.

Men, hälsoriskerna är oförutsägbara.

Dessutom, då genmodifierade
grödors högre avkastning

faktiskt är försumbar,

motverkar de ännu inte hungern.

Än värre är,
att kontroversen över genteknik

skymmer det verkligt intressanta

inom fröbranschen: hybrider.

Istället för att vara genmodifierade

odlas hybridfröer i laboratorium

med hjälp av en speciell process

patenterad av företagen.

Vi har bevis för att dessa hybrider
ger 20 procent högre skörd

än konventionella rissorter.

Det ser vi som en win-win situation

eftersom vi som företag investerar en hel
del i att utveckla överlägsna hybrider

som är anpassade till de regioner
där vi säljer dem till bönderna.

Om bonden också
får 20 procent högre skörd

anser vi att det är en bra sak,

särskilt för mindre jordbruk
i sydöstra Asien,

som utgör
vår stora kundkrets idag.

Vi ser det
som en stor fördel för båda parter.

Även om hybridfröer
ger större skördar

finns det en stor nackdel för bönderna –

de kan inte reproducera
utsädet själva.

De måste istället köpa det igen
år efter år.

Att använda hybrider gör dem
helt beroende av storföretag.

Trots det är hybrider
på frammarsch över hela världen.

Hur högt stod vattnet?
Hur många dagar?

Översvämningen
pågick i fem dagar.

Två dagar senare regnade det igen,
floden översvämmade fälten.

Ah, en till tsunami.

-Och vattnet var kvar i fem dagar?
-Ja.

Vilken rissort har ni?

-Det här är Swarna.
-Swarna, en hybridsort.

Är stjälkarna tomma?

Titta inuti.

Allting blev förstört,
Inte ett enda korn fanns kvar.

Skillnaden är chockerande.

Hybridutsädet
är bevisligen en komplett besvikelse.

Däremot överlevde
böndernas traditionella grödor

översvämningen.

Bayer har inte klarat av att skapa
resistens mot översvämning

hos genmodifierat ris ännu.

Men vanliga sorter
som har anpassat sig till översvämningar

har funnits i Indien
i tusentals år.

Hybridris växer fortare,
ursprungssorter kräver längre tid.

Men det är ofta översvämning här.

Det är inget problem
om riset tar längre tid på sig.

Det viktiga är att
översvämningar inte förstör det.

De här hybriderna
blev alla förstörda.

Jag har ett känslomässigt band

till mina fröer.

Jag älskar dem som om
de vore mina barn.

Jag vill bevara
det här utsädet.

så länge som möjligt
med stor omsorg.

Vi samlar fröerna
till våra bönder

De måste så dem varje år.

Vi kan inte ge dem stora volymer.

KUSUM MISRA
CHEF FÖR FRÖBANKEN

Vi ger dem 250 gram,
max 500 gram.

Efter skörden ger dom ofta

det dubbla eller tredubbla tillbaka.

NAVDANYA
LANTLIG FRÖBANK - BALASORE, INDIEN

Det här är vårt
bevarandefält

Här bevarar vi 727 sorters ris.

Vissa sorter är resistenta mot salt,

mot översvämning,

och mot torka.

Fröerna borde tillhöra
bönderna, inte ett företag.

Så fort bönderna skördar, blir de
fångar hos företagen.

Hur ska bönderna få tag i fröer
om företaget höjer priserna?

De får ingenting.

Regeringen säger:

Om du planterar hybrider

så får du större skörd.

Men dessa sorter behöver gödsel
och bekämpningsmedel några gånger per år.

Bönder
måste spreja sina fält.

Vattnet och luften blir förorenad.

Det är därför många har
allvarliga hälsoproblem.

Människor förstår inte
förrän de själva blir lidande av det.

Vi står inför fler och fler cykloner,

tsunamis och översvämningar.

Klimatförändringarna är verkliga.

Det är därför bönderna

återvänder till
inhemska sorter.

De har inget val.

Det är en smärtsam läxa.

Fröbanker som dessa har nu
etablerats i många indiska byar.

Jag är imponerad av hur stolta
bönderna är av sin självständighet.

Men det gillar inte
företagen alls. Trots allt,

när bönder köper mindre hybridutsäde,

behöver de inte
lika mycket bekämpningsmedel

och framförallt, mycket mindre gödsel

KALI + SALZ AG - KONSTGÖDSELTILLVERKARE
PHILIPPSTHAL, TYSKLAND

Mineralgödsel uppfanns
i Tyskland för över 150 år sedan.

Efter att kemisten Justus von Liebig

hade upptäckt att växtnäring

kunde brytas under jord,

blev enorma gruvor grävda

för att utvinna gödsel
att använda i jordbruket

Det, och uppfinnandet
av konstgjord kvävegödsel

formade grunden till industrijordbruket

som vi känner till det idag.

Mineralgödsel såsom dessa,

i vårt fall näringsämnena kalium,
magnesium och svavel,

dessa gödningsmedel kommer att vara
ett avgörande bidrag

till att höja världens skördar.

Om man jämför genomsnittlig skörd
i utvecklade länder

med andra delar av världen,

korrelerar det inte direkt,

men vi kommer lyckas med matförsörjning
till 10 miljarder i framtiden.

Vi måste öka skörden. Det är säkert.

Vi har inte obegränsat med
utrymme till förfogande,

och vissa områden vill vi inte odla på
för ekologins skull.

Så det enda alternativet är att öka
produktiviteten per ytenhet.

Är det möjligt utan gödningsmedel?

Nej.

Utan mineralgödsel
skulle hungersnöden vara ännu värre.

eftersom skördar skulle minska.

Du kan se det
på ekologisk odling

där skördarna är uppenbart mindre.

Om jag avstått från att använda
mineralgödsel helt och hållet,

skulle problemet med hunger intensifieras.

Förhållandena här
kommer säkert låta oss fortsätta

producera gödningsmedel.

Hur länge till skulle du säga?

Jag är ingen expert,

men jag tror
40–50 år, minst.

-Och sen är det slut på den här platsen?
-Ja.

Mineralavfall har dumpats här i 150 år.

Det artificiella berget
är över 200 meter högt!

Det kommer stå kvar här länge

efter att kaliumklorid reserverna har
tömts om 50 år.

Fosforgödsel

kommer också ta slut över hela världen
under 2000-talet

Och kvävegödsel

kan bara produceras i fabriker
som använder enorma mängder energi.

Förr eller senare,

kommer eran av konstgödsel
komma till ett slut.

Och när det händer,

hur ska vi kunna
mätta jordens befolkning?

Det vi behöver är ett system
där näringsämnen stannar i ett kretslopp.

Så att de näringsämnen vi tillför
växterna återförs till jorden,

där de är hållbara
och alltid tillgängliga.

GUTSHOF HABITZHEIM
OTZBERG, TYSKLAND

Konstgödsel är föraktat
av ekologiska jordbrukare.

De använder istället sina egna resurser

särskilt gröngödsling som klöver

vilket plöjs ner i jorden.

Klöver består av gräs och klöver.

Klöver är en baljväxt,

en växt vars rötter
lever i symbios med bakterier

som tillsätter kväve till jorden.

Kväve är i sin tur
det viktiga näringsämnet

som vetet senare behöver
för att (a) ge skörd

och (b) skapa tillräckligt med protein
för att kunna användas till bakning.

Den har mycket små rötter
som gör hål överallt,

är porös,

och smular sönder.

Det är bra.

När jag gick över till ekologiskt jordbruk
gav jag mig själv två villkor:

Ett, att det var tvunget att
fungera ekonomiskt.

Det andra var att
inte humushalten skulle minska.

Vi undersöker den.

Vart tredje år kontrollerar vi
humushalten i jorden

Som tur var så minskade den inte.
Den ökade.

Problemet med konventionellt jordbruk

där man arbetar med
en hög andel tillsatser utifrån,

särskilt konstgjord kvävegödsel

och kemiska bekämpningsmedel,

är att det är högproduktivt,
det vill säga ger stora skördar,

men mycket ineffektivt.

Här i Tyskland
och det är likadant världen över,

gödslar vi med ungefär
160 kg kväve per hektar

men 90-100 kg
kommer aldrig plantan till del.

Det är kväveöverskott.

Det hamnar i grundvattnet som nitrat
och i atmosfären som lustgas,

där den förekommer som en växthusgas.

Den kan ha sin värsta påverkan
på ytvatten och även haven.

där den orsakar ett döende hav

och förstör
produktiviteten där likaså.

Kom, kom, kom, kom

-God morgon, Jo.
-Hej, Felix.

Djurhållning och
ekologiskt jordbruk hör ihop,

som i vårt fall kan det
ibland vara separata enheter:

En har djuren,
den andra har odlingen.

Det är viktigt för att
det är vettigt i det långa loppet.

Klövern
används på många sätt

Den omvandlas
till lamm och fårkött.

Men inte bara lamm och fårkött,

den omvandlas även till
kväve i jorden.

och organiskt material
som skapar humusen.

Därför är den livsviktig.

Ärligt talat, Mr. Löwenstein,

är det möjligt att mätta tio miljarder
människor med den här metoden?

Jag tror att
det är just med den här metoden

som vi kan mätta alla.

När vi säger tio miljarder,

pratar vi om
andra hälften av det här århundradet.

Även i framtiden
måste vi kunna bedriva jordbruk,

och inte bara bränna upp

alla resurser i en enda
explosion av produktivitet

som inte lämnar något kvar.

Situationen är verkligen dramatisk.

Icke organiska gödselmedel håller
på att ta slut över hela världen.

Även om ekologiska jordbrukare
klarar sig utan det,

är deras skördar
upp till en fjärdedel mindre

än de är
hos deras konventionella motsvarigheter.

Den stora frågan är:

Kan de trots det producera tillräckligt
med mat till alla?

Allt beror på vad vi äter.

Indien är fortfarande det land
med flest vegetarianer.

Faktum är att 40 procent av indierna
inte äter något kött.

Det är en kultur som funnits
i tusentals år

Men på senare år

har folk börjat
bryta med traditionen,

och fler och fler indier
går nu över till köttätande.

SUGUNA KYCKLING
COIMBATORE, INDIEN

De senaste tio åren

har indiska kycklingfarmar
exploderat i antal.

De är till stor del uppbyggda
genom tyska kycklingleverantörer.

Mor- och farföräldrana
till desa kycklingar.

tillhandahölls by Wesjohann Brothers,

Tysklands största
företag inom fjäderfä.

Men såväl som att framgångsrikt
kopiera tyskarnas system

av massproduktion,

har indien gällande antal
producerade kycklingar,

också gått om dem.

Det här är den sista
fasen av inkubation.

Efter 18 dagar
startar kläckningsprocessen.

Du kan se kycklingar
i torkningsprocessen.

Några av kycklingarna
kommer ut nu.

Vissa skal är pickade på och
några kycklingar har just kläckts.

Det kommer ta ytterligare
12 till 14 timmar för dem att torka.

Imorgon bitti ska vi
sortera och vaccinera kycklingarna

och imorgon kväll
kommer de vara på broiler gården.

Direkt efter kläckning,

tar man bort de kycklingar
som inte är behövda.

Av kycklingar vars öde
är äggproduktion

betyder det alla hanar.

De andra blir vaccinerade

och får en dos antibiotika.

Vi producerar
sju miljoner kycklingar per vecka.

Det placerar oss
på en tionde plats i världen.

I Indien är vi
på förstaplats nu.

De senaste 8-10 åren har vi varit
ledande inom kycklingproduktion.

Från 1997 och framåt
började vi växa rejält.

Många gårdar startade.

Regeringens program
för landsbygdsutveckling

fokuserade på tillväxt
för kycklingindustrin.

Så vi expanderade över Indien.

Nu jobbar vi med
omkring 18 000 bönder.

Vi växer med 20 procent per år.

I Indien är kyckling-
konsumtion fortfarande låg.

I USA är den väldigt hög:

nästan 65 kg kyckling per år.

I Indien bara 4 till 5 kg per år.

Vi har fortfarande en lång väg att gå,

eftersom det i vår tradition
inte är vanligt med kött.

Vi är vana att äta mer
spannmål än kött.

När vi startade för 25 år sedan

var det svårt att sälja
ens 10 eller 20 kycklingar.

Men nu producerar vi nästan 1 miljon
kycklingar per dag, och säljer alla.

Så efterfrågan ökar.

Jag hoppas att den här tillväxttakten
fortsätter 20-25 år till.

Indiens befolkning
är redan 1,2 miljard,

och kommer snart gå om Kina

som det folkrikaste
landet i världen.

Om alla ska äta billigt kött
från industrigårdar

kommer påverkan på miljön
bli katastrofal.

Men det vore förmätet av oss

att tala om för indier
att de ska äta mindre kött!

Trots allt är det männniskor
från industriländer

som är de riktiga tungviktarna
i världen,

särskilt när det handlar
om köttkonsumtion.

Om alla skulle äta
lika mycket som vi gör

skulle vi behöva resurser
från tre jordklot.

Kan kött produces på ett sätt

som är bättre för miljön?

HERRMANNSDORFER LANTVERKSTÄDER
GLONN, TYSKLAND

Vi kallar detta den stora symbiosen.
Det har skett gradvis från start.

En sak vi har
är de mobila hönshusen.

De är flyttbara så att vi alltid
kan flytta dem till grönt gräs.

Och vi har grisarna, som vi också
släppte ut för några år sedan,

därför att det är bättre
för djuren förstås.

Eftersom de finner föda utomhus.

Och faktum är att

grisarna och hönsen
inte äter allt på en äng.

Så det är klokt
att låta korna gå där också.

Korna är det viktigaste,

för att de
utnyttjar gräset bäst.

Mitt bruk av marken
är relativt intensivt.

Jag gillar inte ett
alltför utspritt jordbruk.

Istället måste vi använda
vår begränsade jordbruksmark

förnuftigt,
med andra ord, "intensivt."

Och den här kombinationen
fungerar väldigt bra.

Men, det speciella med den här gården

är någonting som jag
alltid trott varit uppenbart:

hönorna lägger ägg

och äter samtidigt upp sig
för att sedan bli kött.

Konstigt nog går det knappast till så.

Här ska djuren bli feta för slakt.

Det här är korsningar
från två gamla raser.

Först Sulmtaler från Österrike;

och Bresse Galoise
från Frankrike.

De är raser
som knappt existerar längre.

De har faktiskt varit
utrotningshotade i 50 år,

eftersom människor förlitar
sig på hybridraser nuförtiden.

Det speciella är att
de värper ägg OCH lägger på sig.

Värphybrider gör inte det.

De är optimerade
för äggproduktion,

och är bara skinn och ben
utan kött.

Det är därför värphönsens bröder
dödas efter kläckning.

Hur många
hankycklingar dödas?

Jag tror cirka 40 miljoner
hanar dödas varje år

i Tyskland.

Dessa är nu
cirka fyra veckor gamla.

Om de var hybrider
skulle de redan vara slaktade.

Eftersom känslan av mättnad.
har avlats bort hos dem,

äter de konstant,
och växer otroligt fort.

Vid denna ålder skulle de
redan vara klara för slakt.

De skulle vara åtminstone
dubbelt, om inte tredubbelt, så stora.

I filmer
kan man se kycklingar

ta några steg
för att sedan sätta sig ned

för att de är för tunga
och förmodligen har ont.

Om alla bönder födde upp
höns för både ägg och kött

skulle miljoner hanar
inte behöva dödas.

Dessutom, skulle kycklingarna
säkerligen leva ett bätrre liv.

Men, kycklingarna här

kostar fyra eller fem gånger så mycket
som på lågprisbutiker.

För mig personligen
betyder det att jag äter mindre

men bättre kött.

Men runt om i världen,
är trenden den motsatta.

Global köttkonsumtion
är på uppgång,

och med den
ökar behovet av djurfoder.

REI DO AGRO
SOJAFARM - RUACE, MOÇAMBIQUE

Nå Edward, låt oss titta på
hur det är med lagerlådorna

De gör en ring på en dag.

Ett par dagar kvar med detta, bra.

Om fyra dagar

kommer den här vara klar.

-Finemang.
-Då är vi redo att köra

Det som fick mig
till Moçambique för att driva jordbruk

var en förfrågan
från fjäderfäbranschen,

från en särskild kycklingproducent

i norra Moçambique

som undrade om jag kunde tänka mig
att komma hit och starta ett jordbruk

för att odla foder
till kycklingindustrin.

I takt med att verksamheten
fortsätter växa, då efterfrågan ökar

kommer vårt handelsområde växa
bortom Moçambique

och även innefatta
den regionala marknaden.

Kanske Malawi

eller Tanzania,

eller den globala marknaden,

Kina eller liknande.

Fastän sojabönsfält fortfarande
är nytt i Afrika

har de redan ockuperat stora arealer
i norra och södra Amerika.

Därifrån transporteras sojan
med fartyg till Europa.

Utan dessa enorma mängder
djurfoder skeppad över havet

skulle vårt industrijordbruk
sluta fungera.

Det här är vackert.

Fantastiskt.

Det här är otroligt,
när du inser att

för två år sedan
såg det här ut som det där.

Och nu ser det ut såhär.

Det är spännande.

Det är frukten av arbetet.

Moçambique är ett stort land och
det finns gott om plats för människor.

Moçambique är inte överbefolkat
Det är inte som Malawi eller Rwanda;

platser där det helt enkelt
inte finns plats för fler människor.

Det finns gott om plats för människor
men tillväxten är snabb, absolut.

Den ökar otroligt snabbt.

Verkligheten är sådan
att medan befolkningen ökar

måste fler jobb skapas.

Titta på det här:

det är en jobb-skapande industri.

Det kanske bara ser ut som ett fält,

men det är en jobb-skapande industri.

-Förstör han sojabönor?
-Nej.

-Aha.
-Han rensar bara.

Det här är inte rensning,
det är att betala folk för ingenting.

Det är är värdelöst,
det som sker här,

det är helt värdelöst.

I den här situationen
är det här ett värdelöst verktyg.

Det här verktyget kan inte skilja på
ett ogräs och en sojaböna.

Den tar bort allt.

Vi måste få bort ogräset,
för vi kan inte spreja.

Titta.

Du måste vara säker på att det här är
rätt gjort, det här är inte rätt gjort.

Jag är trött på rena handledare
Vi måste ha smutsiga handledare.

Det är en kultur som måste ändras.
Om jordbruk ska vara framgångsrikt,

måste de förstå och se modellen

att det spelar ingen roll
Om du är vd:n eller arbetaren

Dags att smutsa ner sig!
För vi har ett problem.

Om du inte är villig att bli skitig,
lämna området.

Istället för att hacka

måste du dra ut ogräset.

Leta efter stället

där du kan dra ut det.

Det här är obegripligt.

Det ser ut som en scen
från en svunnen tid.

En mäktig markägare blir serverad
av en armé av arbetare.

Men det är inte huvudproblemet.

Än värre är

att odlingen av fodergrödor

tar upp mark som verkligen behövs

för att odla mat till människor.

Konflikten om markanvändning
har global påverkan:

nuförtiden

blir mer än en tredjedel
av den globala spannmålsskörden

djurfoder.

Välkommen till Mount Aslan.

Här uppifrån begriper du

hur hela skapelsen ser ut.

Vad som komma skall,
hur det har varit.

Utsikten är enastående.

Titta ner i dalen.

Du ser våra fält, långt borta
ser du fält

från ett annat kommersiellt jordbruk
i området.

Det måste vara hållbart
- och hållbarhet,

när det kommer till kritan
handlar hållbarhet om att gå plus.

Jag tror

att vinstdrivande företag

ger verkligt hopp
om att förvandla Afrika.

Ja, vi är här
för att tjäna pengar, absolut.

Annars vore det inte möjligt
att göra något mer av det.

Om vi inte är lönsamma

kommer inte samhället gynnas heller.

Det är för att vi är lönsamma

som samhället
omkring oss gynnas.

Ingen vinner om vi förlorar.

Men om vi vinner, vinner alla.

Men, bara några få gynnas för tillfället.

Jes Tarp förser
bara 20 småbönder

med fröer och gödsel
och köper deras grödor.

Han ger också korttidsjobb

till omkring 150 dagavlönade.

Han gör åtminstone ingen skada
för någon annan här.

Han har inte tagit
småbönders mark.

Han har "bara" tagit
den här marken från djungeln.

Andra stora bönder
är mycket mer brutala,

dom köper upp sina ställen

mitt i småbönders mark.

HOYO HOYO
SOJAFARM - RUACE, MOÇAMBIQUE

Vi producerar majs
för vårt eget bruk

och mestadels soja.

2009

kom det portugisiska
Hoyo-hoyo företaget

och sa

att de vill hjälpa oss.

De lovade oss utsäde.

och lån.

Dom ville också
bygga en skola

och ett sjukhus.

liksom brunn och vattenledningar.

och en väg

till Lioma.

Vi accepterade deras förslag
men de genomförde inget av det.

Ingen skola,

inget sjukhus, inga vattenledningar.

Ändå tog de

vår mark.

Som kompensation gav de oss

1500 meticals per hektar.

Men det är inget
man klarar sig på ett helt år.

De flesta ville inte ha pengar.
De föredrar att behålla sina fält.

Hela samhället sörjer.
Jag med.

De lurade oss.

De stora bönderna lät småbrukarnas
fält och hyddor tillplattas av bulldozers

så att de tvingades lämna sin mark.

De kunde inte försvara
sig mot beslagtagandet

eftersom deras egendom

inte var registrerad
i fastighetsregistret.

Det fanns inget sådant här.
I själva verket

rör det sig om en global markstöld

orsakad av vårt industrijordbruk.

Trots allt skulle matbutikens kycklingar

för 29,90 kronor styck.

inte finnas utan sojaimporten.

När djurfoder
produceras för världsmarknaden,

är det ofta bara ett fåtal som gynnas.

Cirka 80 procent av befolkningen
i Moçambique är fortfarande småbönder.

Många av dem kommer tvingas
migrera till stadens slumområden

om de stora jordbruken
fortsätter sin utbredning.

Men är foderimport
verkligen nödvändigt?

MJÖLKGÅRDEN HANFER HOF
HENNEF, TYSKLAND

Jag odlar mitt foder
nästan helt på egen hand.

För det första
innebär det färre transporter,

vilket betyder att jag
har liten energiförbrukning.

För det andra kan jag
kontrollera kvaliteteten själv.

Jag löper ingen risk
att ta emot mögligt foder.

Du kan aldrig föreställa dig
vad vi kunnat hitta i fodret,

som någon blandat upp
med någon skit.

Och plötsligt sitter bönderna
med problemet i knät,

när de senare upptäcker
något i tråget

och inte kan sälja sina varor.

Vår bas är gräs,

och det betyder att korna
inte tävlar med människor om maten.

Om du vill ha högpresterande
– konventionella – kor

så måste du förmodligen
så majs på din gård.

Då får du foder
med högt energiinnehåll.

Och det är grundförutsättningen

för att kunna
få mycket mjölk av kon

och för att ha råd
att driva en konventionell gård.

Självklart konkurrerar det
med grödor som människor kan äta.

Du kan också så fälten
med grödor

som är nödvändiga
för människans kost.

När jag drev
en konventionell gård

var jag också medlem
av en rådgivningstjänst

och på deras inrådan
byggde jag en ladugård av stål.

Människor frågade mig: "Vill du
inte bygga en större ladugård?"

Och jag svarade:
"Nej, jag vill ha tak för 50 kor."

"Inte en stor för 90 eller 100."

Med en så stor flock
är du nuförtiden tvingad

att ha en viss mängd utrymme
för att föda alla.

och som familj
tar det all vår energi

och lämnar lite plats för andra saker.

Så vi sa, "Nej, vi har
tillräckligt med mark

"för att 50 kor
kan beta där under sommaren.

"Det är nog för oss."
Det var mitt beslut.

Därför hade jag inget problem med
att ställa om till ekologiskt därefter.

För mig,
låg den möjligheten öppen.

Jag låste mig inte
i en alldeles för stor verksamhet.

Idag är det oftast fallet;

kollegor kan inte ställa om
för att det är för stora.

Det är viktigt för Schmitz
att kunna mata

sina kor med gräs
från egna betesmarker.

Trenden rör sig dock
i motsatt riktning:

större och större ladugårdar

med fler och fler kor
uppfödda på kraftfoder

såsom sojabönor

för att de ska producera mer mjölk.

Producerar de för lite?

Hörde ni det tjejer?

Nej, de producerar tillräckligt.

De producerar så mycket
som är möjligt med mitt foder.

Frågan är

huruvida den här metoden
räcker till globalt sätt.

Förr producerade bönder
allt djurfoder

de behövde på sina egna gårdar.

Men det här sättet tillåter inte

produktion av
billiga kött- och mejerivaror

i den stora mängd som finns idag.

Det är rena galenskapen.

Industrijordbruket producerar
mycket billigare.

Men det kommer
inte att gå i det långa loppet

eftersom systemet
använder upp knappa resurser

såsom vatten och gödningsmedel,

och förstör åkermark
utan att tänka på konsekvenserna.

Ekologiska jordbrukare däremot,
bibehåller de naturliga resurserna,

och markens bördighet,
men producerar mindre mat dyrare.

Vad kommer att ske när
jordens befolkning når 10 miljarder

och alla vill äta
lika mycket kött och mejerivaror

som vi gör i Europa?

BAYER CROPSIENCE
HUVUDKONTOR

Finns det några tekniska lösningar

som kan frigöra oss
från beroendet av naturen,

särskilt jorden och vädret?

PLANTFABRIKEN SPREAD INC.
KYOTO, JAPAN

I fabriken
automatiserar vi arbetet

för att behöva så få
människor som möjligt.

Eftersom vi inte
vill använda några bekämpningsmedel

låter vi inte något som kan
förorena komma in.

Människor ökar den risken.

Därför måste vi
automatisera fabriken.

Våra produkter är oöverträffade.

Plantfabriken är hundra gånger

mer produktiv än odling på fält.

När du odlar på en åker

kan du bara skörda
en eller två gånger per år.

Här på fabriken

skördar vi nio gånger per år.

Nio gånger per år

på upp till sexton nivåer.

Det är därför vi kan
producera hundra gånger

så mycket på samma areal.

Jord är inte
möjlig att kontrollera.

så vi kan inte använda det.

Det värsta scenariot
är förlorad kontroll.

Här i fabriken
måste vi kontrollera allting.

Jord innehåller bakterier.

Det vore ett problem för oss.

Det är därför vi
definitivt inte använder det.

Det är många
på butikstak.

Antalet plantfabriker
kommer fortsätta öka.

På sjukhus,

i samlingslokaler,

till och med i byggnader
mitt i staden,

det kommer fler
och fler plantfabriker.

Det finns redan
250 plantfabriker i Japan

Trots den höga energiförbrukningen

som ljuset kräver

kan de producera
mat ekonomiskt

därför att odlingsmark
är en bristvara i det här landet

och för att matpriserna är höga.

I Afrika och Sydasien däremot

vore sådana fabriker
helt enkelt för dyra

och kommer fortsätta vara så
för överskådlig framtid.

Det är ingen överraskning

att sökandet efter teknisk innovation
fokuserar på produkter

för marknaden
i välbeställda länder.

Vi kallar det för
snabbt utvecklad fenotyp.

En enkel förklaringen är att
fisken når marknadsvikt

på omkring halva tiden
jämfört med dess omodifierade kontroll.

Istället för att ta fyra år
att nå marknadsvikten

kan vi klara det på
18 eller 20 månader.

AQUABOUNTY - FORSKNINGSGÅRD
FÖR GENMODIFIERAD LAX

PRINCE-EDWARD-ISLAND, KANADA

Finessen med AquAdvantage är
den påskyndade tillväxttakten.

Men att fisken ändå

ser ut som vår lilla 3,5 kilos lax,

och de är identiska
på alla sätt som går att mäta.

Det är ganska enkelt.
Vi tillsätter en extra gen.

som är inställd på ett lite annat sätt
än en normal gen.

Det är en tillväxtgen från Chinook-laxen

som placerats
hos en Atlantlax.

Atlantlax har förmodligen

mellan 20 000 och 40 000 funktionella
gener som är kodade för protein.

Och vi injicerar helt enkelt en till
som är inställd aningen annorlunda.

Här kan man se

dessa fiskar kommer
från samma familj.

De är helbröder och systrar
från samma kommersiella korsning,

förutom att den här fisken har ärvt
transgenen, och de här inte.

De är samma ålder,
har fått likadan mat och är

uppväxta under likadana förhållanden.

I det här stadiet är det den
största ökningen vi ser,

fem till sex gånger snabbare tillväxt.

Dessa laxar är de första

genmodifierade fiskarna
avsedda för marknaden.

Om de tillåts säljas,

kommer det öppna dörrar
för andra raser

som har gjorts mer
"effektiva" på något sätt.

Laboratorier forskar nu

på genmodifierade får,

getter och grisar.

Riskerna för miljön
är ännu mer oförutsägbara

än inom grönsaksodling.

Som världsmedborgare
fruktar vi kanske DNA,

är rädda för ny teknik,

men vi måste ta till oss

och förstå och på ett smart sätt
utveckla teknologin

om vi ska bil lyckosamma
som mänsklig art.

Det vi gör är viktigt.
Det är värdefullt.

Vi gör något som i framtiden
kommer betraktas

som ett bidrag
till den globala matsäkerheten.

Det handlar inte bara om en fisk
eller en produkt,

det handlar om matsäkerhet i framtiden.

Imponerade ord,

men de berättar bara halva historien.

Laxar är köttätare

och så också
genmodifierade laxar.

De behöver massor av animaliskt protein.
i form av fiskmjöl.

Var ska det komma ifrån?

Världshaven är
redan kraftigt utfiskade.

Därav, i vår strävan
att mätta världens folk,

är genmodifierade laxar

inte svaret.

Finns det något annat sätt
på vilket kött kan produceras?

Det är inte perfekt än,
för det är inget fett i det just nu.

Men de här muskelfibrerna
är exakt likadana

som muskelfibrerna i en ko.

I det här stadiet skulle jag inte kalla
det för riktigt kött.

Så småningom vill jag kalla det kött

om det är så omöjligt att skilja
från den äkta varan

att du kan lura folk
i ett blindtest.

ODLAT KÖTT
MAASTRICHT UNIVERSITET, NEDERLÄNDERNA

Inom 20 år från nu
kommer alla ha känt av

behovet av
ett annat produktionssystem.

eftersom om vi inte ändrar någonting

kommer kött bli
en lyx och en bristvara,

och därför vara väldigt dyrt.

I dag går
70 procent av vårt spannmål

till att mata djur
som ska bli kött.

Om vi behövde bara hälften,
eller en tredjedel av det

för att framställa köttprotein,

kan vi utan problem
tillgodose världens behov av mat.

Tänk dig

att inom 20 år från nu
gå in i ett snabbköp

och se två produkter
som är identiska.

De smakar likadant,
känns likadana, ser likadana ut.

En är gjord i labbet
och en kommer från en ko

och du vet att
det är dåligt för miljön,

att djur har dödats

och att det är
en väldigt ineffektiv produkt,

medan produkten från labbet
eller fabriken

är effektiv och bättre för miljön.

Vilken väljer du?

En ko är ett mycket ineffektivt djur.

För varje 15 gram kött

måste du mata kon med
100 gram vegetabiliskt protein.

I labbet eller i fabriken har vi
hela den processen kontrollerad.

Vi kan göra det
mer effektivt än en ko.

Om det görs mer effektivt får man
mindre avfall och mindre koldioxid.

och självklart får man ingen
metangas eftersom

inga idisslare krävs
för att odla i det här labbet.

Det är mycket enkelt:
Vi tar en liten biopsi från en ko

som har stamceller i sig.

Vi tar ut stamcellerna,

och de har
kapaciteten att dela sig.

Imorgon eller övermorgon
eller dagen efter det.

är hela fylld med celler.

Och från en stamcell

kan vi skapa ett par
miljarder stamceller

och förvandla det
till omkring 10 000 kg kött.

Vi behöver ungefär 20 000 av dessa
små ringar för en hamburgare.

Jag råkade steka den lite väl mycket

Den här hamburgaren har kostat
250 000 euro.

Priset kommer sjunka

och kommer faktiskt bli rimligt,

även med nuvarande produktionsmetod.

Om vi dessutom
förbättrar produktionsmetoden

inom 10-15 år

blir det troligtvis billigare
än vanligt kött.

I science fiction filmer
för 30 år sedan

hade de redan hittat
på sådana här idéer,

men det är möjligt
nu med dagens teknik.

Jag tycker vi ska göra det

på grund av problemen med
köttproduktion som vi har nu.

Därför borde vi skapa alternativ.

Eller sluta äta kött,
men det känns osannolikt.

Det smakar gott.

Som sagt, det är inte riktigt där än
men på god väg.

Det här är en mycket bra start
härifrån kan vi förbättra det

till någonting som är helt
omöjligt att skilja

från äkta kött.

Det har beräknats att
det krävs 90 procent mindre mark,

70 procent mindre energi,
90 procent mindre vatten

och även 70 procent
mindre näringsämnen.

Om du kombinerar de siffrorna,
och om de visar sig stämma

så har vi faktiskt
löst världens hungerproblem.

Wow...

Men vänta ett tag:

den här uppfinningen
är bara snäll mot miljön

om vi jämför den med hamburgare
från industrijordbruket.

Jämfört med det
traditionella sättet att föda upp kor.

är dess ekologiska påverkan värre.

Jag tvivlar också på att labb-kött
är lösningen på världens hunger.

eftersom det är tillverkat i fabriker och
därför kommer fortsätta vara

alldeles för dyrt för de svältande.

Om alla ska kunna äta sig mätta

behöver vi inte bara tillräckligt med mat.

Vi behöver framförallt mat
som människor har råd med.

Chicago är centrum
för världshandeln av mat.

Den inhyser den största
jordbruksbörsen i världen.

Här vill jag ta reda på

hur priserna på vår mat faktiskt uppstår

och hur det påverkar
människors mattillgång.

RÅVARUTERMINSBÖRSEN CBOT
CHICAGO, USA

Jag ska möta en man
som mer än någon annan

har satt sin prägel på handeln
med råvaror.

En av grundarna till
multimiljard fonden Quantum,

Jim Rogers är betraktad som gurun
inom jordbruksspekulation.

Och Rogers International Commodity Index

är uppkallat efter honom.

Jag har på mina
specialhängseln för din skull.

-Här finns alla priser
-Ok, det är börsen?

Det är råvaror, det är allt,

det är gårdspriserna,
dess valutor.

Jag har på dem för dig
och dina tittare.

Alla vet att det inte
finns tillräckligt med mat i världen.

Varför producerar inte bönder mer?

Jordbruk har varit
en svår bransch i 30 år

i de flesta delar av världen.

Bönder har inte kunnat
tjäna mycket pengar.

Genomsnittsåldern för dem i Amerika är 58,

Korea 65, i Australien 58.

I Kanada
är den rekordhög.

Miljoner indiska bönder
har begått självmord

de senaste 15 åren.

I England, i Storbritannien
har jordbruket den högsta

andelen självmord
av alla yrken och sektorer.

Jordbruket har varit en hemsk
bransch i 30 år.

Världen har en mycket
allvarlig kris

framför sig de närmaste åren,

om inte priserna stiger rejält

och lockar till sig kapital
arbetskraft och företag.

För vi kommer inte ha några bönder,

och om vi inte har några bönder

kommer vi inte ha mat
till något pris alls.

Lösningen låter enkel:

Priserna på råvarubörsen
måste stiga.

Biståndsorganisationer
ser det på ett helt annat sätt

De säger att spelande
på börsen

bär skulden
för världens två senaste matkriser.

2008 och 2011,

steg marknadspriset på spannmål

tredubbelt på några månader.

Det resulterade
i att miljoner människor

inte längre ens hade
råd med basvaror.

Hur uppstod
dessa prisfluktuationer?

Efterfrågan på vete
och majs på världsmarknaden

tredubblades ju inte.

Andra faktorer
måste ha varit inblandade.

Vem skyller du på?
De onda spekulanterna?

De onda spekulanterna
kommer driva upp priserna

och bönderna blir glada,
och änkorna blir glada,

och de föräldralösa barnen blir glada.

Börsens guru
repeterar sitt mantra om och om igen:

Priser måste stiga

för bara då kan tillräckligt
för att gå runt produceras.

Olyckligtvis, är det inte så enkelt.

Högre marknadspriser på råvaror

innebär inte automatiskt
att småbönder tjänar mer.

Istället kommer pengarna bara
locka till sig ännu fler spekulanter

som är ute efter att köpa
upp småbönders mark.

Huvudanledningen till
den chockartade prisfluktuationen

är spekulation.

Man såg aldrig priser slå
i taket på 1980-talet.

för det fanns fortfarande
många bönder,

massor av varulager
och stor produktion.

Nu är varulagren
de sämsta i historien

och det finns inga bönder.

Det har förändrats mycket
på 30 år.

Kolla upp det.
Du säger: "Onda spekulanter!

Priset på vete steg kraftigt 2008,
utan anledning."

Vad menar du med "utan anledning?"
Jag har förklarat det.

Har du inte lyssnat?
Är du lika dum som politikerna?

Jag menar, jag har berättat
varför priserna går upp.

Det finns ett stort grundläggande
problem ute i världen.

Bönder behöver förstås
pålitliga löner.

Men det ligger i händerna på

skenande börsspekulation.

I synnerhet småbönder
lider av dessa prisfluktuationer.

När de säljer sina grödor,
är priserna ofta låga.

Och när de själva måste köpa mat,
är priserna ofta höga.

Men det finns inget värre
än kraftigt rörliga matpriser

för folk som bor i städerna.

Regeringar i många utvecklingsländer
använder därför subventioner

för att förhindra att mat ska bli
ännu dyrare.

De är rädda för uppror,
och minns fortfarande 2008 med skräck,

när spannmålspriset
slog i börstaket

och priset på bröd
mer än fördubblades.

Det skapade våldsamma oroligheter
med dödsfall som utfall i 40 länder

och fick till och med omkull
vissa regeringar.

Men hur kan svältkrisen

som orsakats av marknadsspekulation

förebyggas i framtiden?

Du säger: "Låt oss ha billig mat,
så att de fattiga inte lider." Okej.

Var ska maten komma ifrån i så fall?

Fråga änkorna,
fråga de föräldralösa

om det är bra med låga priser.

Du vill sitta i Berlin

med billig Champagne
och billig paté,

men någon
måste vara ute på fältet.

Om inte du och
andra journalister och politiker

tänker gå ut på fältet
och jobba för ingenting,

kommer vi inte ha någon mat.

Det här är vad som kommer hända:
Priserna går upp,

men de måste stanna högt
en lång period

för att locka människor.

Allt det här är enkla saker.

Det har hänt i hundra år,
i hundra år.

Det är så här
världen alltid fungerar.

Det vore fint om pengarna
från råvarubörsen

faktiskt nådde bönderna.

Faktum är att

bara några få stora jordbruk
tjänar på det

eftersom det är de som har
tillräckligt med lagringsutrymme

för att kunna vänta ut
uppgång och fall av priser.

Inga pengar från råvarubörsen

når småbönderna
i Afrika eller Sydasien.

Lejonparten

fortsätter bara cirkulera
i finansernas virtuella värld.

De senaste fem åren

har 200 miljarder dollar investerats
i jordbruksaktier.

En summa som överstiger
värdet på den riktiga varan handlas

sexton gånger om.

Det är den verkliga orsaken

till de extema upp- och nedgångarna
på matpriser de senaste åren.

Tills det här förändras,

kommer vi bara pendla från den
ena svältkrisen till nästa.

Jag tror att jordbruk
måste finansieras annorlunda,

utan att lättvindigt
acceptera svält.

Men hur kan vi se till
att investerares pengar

också når de mindre jordbruken,

och är det effektivt mot svält?

ÖVERGÅNGSSTADSNÄT
TOTNES, ENGLAND

I sydvästra England,

besöker jag en visionär
som har utarbetat

en helt annan modell,
väsenskild från aktiehandel.

Han har grundat en rörelse
känd som "Transition Towns",

som vill uppnå större självständighet
särskilt gällande mat.

Men hur kan en så liten stad undkomma

att fastna
i globala marknadskrafter?

-Hej du.
-Hej.

Kan jag köpa några
Totnes Pund, tack.

Femtio pund.

Tack så mycket.

Idén bakom Totnes Pund är

att du kan tänka på ekonomin
i Totnes eller varsomhelst

som en läckande hink.

Och i den hinken läggs pengar
och pensioner och löner.

Mycket av de pengarna
kommer ut igen,

genom mataffärer,
genom internteshopping...

Det du vill att pengarna ska göra

är att cirkulera lokalt
innan de försvinner.

Totnes Punden kan inte försvinna
genom hålen i hinken.

De kan bara vara i omlopp lokalt,

vilket får den här staden att frodas,

istället för att försvinna till avlägsna
företag eller offshore-banker.

Vår ekonomi har rört sig
från en situation där

98 procent av det som köptes
och såldes internationellt

var verkliga saker
till ett stadium nu

när 97 procent av det som handlas
internationellt inte existerar.

Det är siffror på en skärm,
det är spekulation,

en sak mot en annan.

Sådant som mer och mer
behandlas som varor

som kan investeras i

är egentligen mänskliga rättigheter.

Tillgång till mat, tillgång till vatten

är inte något som ska vara

varor för marknaden
att köpa och sälja.

Här i Totnes
gjorde vi en studie nyligen

där vi såg att
vi i den här staden

gemensamt spenderar 330 miljoner
kronor på mat varje år.

Och 240 miljoner av det går
enbart genom två mataffärer.

Det betyder

att om vi kan flytta tio procent
av det vi spenderar på mat varje år,

får vi 24 miljoner kronor
till den ekonomin varje år.

Det är att lokalisera resurser,

att använda maten
som en form av ekonomisk utveckling.

Det är kraftfullt och viktigt.

Livsmedelssystemet som
vi har idag existerar bara

för att vi stödjer det.

Vi stödjer det
varje gång vi handlar.

Om vi kan flytta det stödet
och placera det någon annanstans,

så kommer vi se saker
förändras mycket snart.

Tolv tjugosju tack.

-Tar ni Totnes pund?
-Ja.

Tack.

Tack så mycket, hejdå.

Det vi ser runt om i världen nu

är hur småbönder
tvingas bort från sin mark

och hur riktigt stora jordbruk
flyttar dit och tar över

för att producera varor
att förse marknaden med.

Det är inte det som ger oss
resiliensen vi behöver.

Resiliensen kommer från
småskaligt jordbruk.

Majoriteten av människorna i
världen får sin mat från småbönder

som bara hanterar ungefär en fjärdedel
av världens jordbruksareal nu.

För mig är grunden för ett
hållbart livsmedelssystem

att inte tillåta marknaden

att i allt större utsträckning
se mat som en handelsvara.

På ställen som Indien,
där de fortfarande har

kvar mycket av de resilienta
odlingssystemen.

Har de fortfarande självständiga bönder

som spar sitt
eget utsäde från sin egen mark,

de bedriver jordbruk såsom
människor gjort i tusentals år.

Det är sådant man ska bygga på
och skydda.

Man får inte kasta bort det.

Jag kommer inte ihåg vem som sa det,
det kanske var Einstein som sa:

"Kännetecknet för ett smart experiment

är att du behåller alla bitar."

Det vi gör nu,

i denna strävan
efter ekonomisk tillväxt och utveckling,

är att vi slänger bort alla bitar.

Det kommer en tid
då vi behöver de där bitarna,

och vi ser oss omkring
och kan inte längre hitta dem.

-God eftermiddag.
-Hej.

Vi hade en fräck fågel
under nätet idag,

den kom ut ur den enda busken

som var blottad och – whoosh,
flög iväg.

Ja, jag tar hand om den mjuka åt dig.

Man hör argumentet
att industrijordbruket

kan förse alla människor
med mat och inte det här.

Men jag tror att studie efter studie
visat att det faktiskt

är denna typ av små intensivt
arbetande markområden

i modeller som har möjlighet
att ge stöd till den som brukar den

är de mest produktiva.

Helt klart
det mest produktiva sättet att bruka mark.

För mig

att göra mark tillgänglig
och erbjuda kompetens

så att vi får se en explosion
av den typen

av intensiva, småskaliga och
samhällsstödda modeller som denna.

är verkligen vägen framåt.

För mig verkade det först vara
en lekplats för miljömedvetna

från rika länder.

Delvis för att jag trodde
att ekologiska bönder producerar

mindre per hektar
än industrijordbruket.

Men nu inser jag

att detta inte är sant när det gäller
småbönder i utvecklingsländer.

I genomsnitt skördar de till och med mer
än stora jordbruk.

Anledningen är att småbönder

kan odla sina fält mer
intensivt tack vare kroppsarbete.

– och därmed utvinna mer
av deras begränsade landområde.

Det här är avgörande om maten ska
räcka till nära 10 miljarder människor

Stora fält som odlas
med maskiner och kemikalier

gör bara jordbruket billigare

då behovet av arbetare minskar.

Men det är inte nödvändigt
i utvecklingsländer,

där det finns
tillräckligt med arbetskraft.

Istället är mark en bristvara

och det minskar alltmer, som här
i Malawi i södra Afrika,

ett av de fattigaste länderna i världen.

MULANJEDISTRIKTET
MALAWI

Tidigare var det katastrof.

Här i byn

svalt många familjer.

Förut odlade vi inte våra
egna grönsaker. Vi åt mest majs.

Grönsaker från trädgården
sågs som exotiskt, för de vita.

Det här nya sättet att odla
och ha grönsaksträdgårdar

startade för tio år sedan.

Vi har gått kurs
i de här nya metoderna,

särskilt för att möta
klimatförändringar.

Vi roterar grödorna varje år.

Eftersom trädgården är så liten
odlar vi tätt

och planterar olika
grödor tillsammans.

Inte bara för att kunna
plantera mer,

det ger också säkrare skörd:

Om en gröda misslyckas
kanske en annan lyckas.

Vi hade
till exempel en bra durra skörd,

men ärtorna gick inte bra

och det här årets skörd
kommer bli liten.

Om en gröda misslyckas
går det bättre för en annan.

Den här kålen
blir jättegod om du steker den.

Det stämmer.
Den smakar bäst stekt.

Det här är riktigt goda grönsaker.

När du äter det
säger munnen "hmmiaa."

Kvinna! Har du tillräckligt med
grönsaker att sälja?

Ja.

Vi tvättar dem vid floden.

Det måste se
snyggt ut vid försäljning.

Hon la det bara
ovanpå varandra.

Det är lättare att ha separata buntar
att sälja.

Nu odlar vi grönsaker
inte bara för eget bruk

utan också för att sälja
och få en inkomst.

Du måste äta
grönsaker för att leva hälsosamt.

I byn
brukade vi ha

10 till 15 undernärda barn konstant.

Nu har vi bara två eller tre,

och de är undernärda mestadels
eftersom de redan är sjuka.

Vi hade en dålig skörd i år

Jag har bara nio säckar majs kvar.

Regnet sköljer bort gödseln.

Normalt skulle jag
skörda 30 till 35 säckar majs,

men det här året har jag bara
fått ihop 11 säckar.

Vi har redan ätit
två och har nio kvar.

Tidigare hade den här
situationen varit en katastrof.

Men nu har jag ett annat alternativ:

Jag har ett fält
med cassava och sötpotatis

att kombinera med majsen.

Istället för bara nsima

finns det också annan mat.

Idag har vi mer mat tillgängligt.

Jag kan äta
olika saker varje dag.

Därför bestämde jag mig
för att överge gamla metoder.

Här i Malawi, insåg jag att

industriernas strategi att
producera mer och mer

för att bekämpa hunger

helt missar poängen.

Vi kan producera så mycket mat vi vill

genom den mest
sofistikerade teknologin.

Men om mindre priviligerade
inte har råd med det, köper de inget.

Allt är en fråga om distribution av mat.

Eller, för att vara mer exakt,

tillgång till mat.

Jag imponeras av hur stolt Fanny är
över sin ekonomiska självständighet.

Hon fick mig att inse

att lösningen
inte är så komplicerad trots allt.

Vi behöver
mer självbestämmande över vår kost.

Om priset på majs
på världsmarknaden stiger igen

är det avgörande
för människor som Fanny

att kunna producera
sina basvaror själva.

Och i framtiden

kommer det vara väldigt viktigt

att vara förberedd på matkriser.

Men det här kan bara fungera

om vi i industriländerna

ändrar våra konsumtionsmönster.

Till exempel

genom att vägra köpa kött
från industrijordbruket.

så att våra pengar inte finansierar

de stora sojabönderna
som tar land från småbönder.

Eller, genom att köpa ekologiskt

och lokalt producerat
och efter säsong.

Och därmed bekämpa global uppvärmning

som har förstört mycket odlingsmark
i områden som drabbats av torka.

Bilden av att
vi lever i en global by

där allting hör ihop

har föranlett många människor,
också i industriländer,

att söka alternativ
till industrijordbruket,

såsom stadsodling
i fattiga stadsdelar.

Där färska grönsaker
tidigare bara var

tillgängligt för några
få höginkomsttagare.

GROWING POWER INC.
LANTBRUKS-PROJEKT - MILWAUKEE, USA

Arbetet vi gör handlar om

social rättvisa,
maträttvisa och miljörättvisa.

Eftersom alla
har rätt att äta bra mat.

Vi måste komma på sätt
att ta bort det som

gör det svårt för folk
att äta bra mat.

Det är det vi gör

genom vårt odlings och rättvise-
projekt inom Growing Power.

Will Allen är fortfarande känd
för många amerikaner

från sin tid
som basketsstjärna i NBA.

Nu, fyllda 65,

har han blivit känd
som pionjär för stadsjordbruk.

Tusentals människor besöker hans gård

och många har kopierat hans koncept.

Jag tror att alla vet
att vi har en matkris i världen

inte bara i USA

där tre av tio unga människor kommer

gå till sängs utan middag ikväll.

Men en världskris är också

att vi inte kan få tag på
bra mat på daglig basis.

Och ni hör, jag säger "bra mat",
inte bara "mat",

utan "bra mat".

Bra mat är producerad av en sak:

bra jord.

Det är vad allt handlar om.

Maskar ökar den biologiska aktiviteten
i jorden gånger 14.

Vi startade för flera år sedan
med 15 kg mask

och nu, enbart på det här området,
har vi 3500 kg mask.

Så när jag säger
att vi har 140 medarbetare

menar jag mer typ
140 miljarder medarbetare.

Jag gillar de här medarbetarna

för de snackar aldrig skit,
eller tittar på dig konstigt

när du berättar något
– ni vet – som vissa människor gör.

När ni går förbi kan ni
känna på den där jorden.

Det här är växthus nummer två.

Det här var ett av våra
första stora Aquaponic system.

Det drivs av plantorna.

Plantorna driver ut avfallet.

Grunden är att fiskens avföring

blir ammoniak,

man måste göra sig av med
nitratet, nitritet,

få bort det.

En del av det fastnar
på insidan av tanken,

en del går in i gruset,

men rötterna på växterna upptar
kvävet och fisken överlever.

Jordbruksindustrin

har stört
kretsloppen i jordbruket.

Aquaponic systemet återupptar det

genom att kombinera
fiskuppfödning med odling

Det geniala med det är

att fiskens avföring
fungerar som gödning,

medan skörderester blir fiskmat.

Det här fungerar även i liten skala.

Du kan ha det här i ett garage, i
din källare och odla tillräckligt med fisk

till en familj på fem, sex personer.

99 procent av maten som
konsumeras av Milwaukeeans

skeppas över 240 mil

Det är det vi måste ändra på

i varje stad, för i nästan
varje stad är det samma sak.

Medan vi fraktar mat
hinner den bli upp till tio dagar gammal

innan den hamnar i våra magar.
Då förloras många näringsämnen.

Därtill är det inte ekonomiskt
hållbart att frakta mat.

Om vi sänker produktionskostnaden
genom förnybar energi,

genom att odla egen mark,

göra det lokalt

på ledig mark som inte
kostar så mycket i staden,

då kan vi få hälsosam mat

till alla i vårt samhälle.

Jag äter tomater. Med pommes frites.

-Nej det gör du inte.
-Jo det gör jag.

Jag tror att det här är svaret.

Vi behöver lokala matsystem
över hela världen.

Det är det enda sättet
att stoppa världshungern på.

Vi måste dock lära folk
hur de odlar sin egen mat

i sina egna byar,
städer och storstäder.

Det är poängen,
och det är det vi gör.

Det ökade motståndet till
vakuumförpackad snabbköpsmat.

som ingen vet
hur eller var den producerats

ger styrka till helt
nya former av jordbruk.

Fler och fler konsumenter
går med i rörelser

för att starta egna gårdar

i ett system som kallas andelsjordbruk.

Det finns nu tusentals
likartade initiativ runt om i världen

som inte har något att göra med
vanliga mataffärer.

En bonde odlar grönsakerna

medan medlemmarna bär
den ekonomiska risken

och ibland
arbetar på fältet också.

ANDELS-JORDBRUK (CSA)
BON, TYSKLAND

Ok, vänta ett tag. Se här.

Skaka bara loss dem
så att det faller ned. Ser du?

Här finns gott om
det riktigt små och farliga.

De växer fortfarande
så då äter de ännu mer.

Vi vill att marken här odlas

ekologiskt med stor diversitet

i ett system som också är humant.

Vi skapar vårt eget system,
vårt eget lilla kretslopp

Vi har organiserat oss
i en gemenskap

som finansierar jordbruket
som vi vill ha lokalt,

och vi delar på skörden.

Det är poängen.

Man kan verkligen säga att vi
jobbar på gräsrotsnivå

för att åstadkomma
en direkt förändring.

Vi distribuerar vår egen mat,
vi köper inget annat.

Vi var tydliga från början
med att vi inte ville det.

Vi vill jobba
med det vi har här.

Och självklart
jobbar vi för att förbättra det.

Antingen bönor
eller en gurka eller en zucchini

det är valmöjligheterna.

Och sen har vi örter, sallad,

vinbär, och en beta, eller två.

Det här betyder också att det inte
finns tomater eller jordgubbar på vintern

men det är helt enkelt
som förr i tiden.

Det positiva är att de
smakar bättre i säsong.

Jag ser inte hur det skulle misslyckas

att mätta befolkingen på det här sättet.

För vad får vi ut
av massproduktion?

Vi förstör vår livhank.
För pengars skull.

Självklart är det bara
en droppe i havet.

Ibland funderar jag på
om jag en dag får frågan...

Jag har inte barn än,
men i framtiden

då mina barn
eller barnbarn frågar mig:

"Varför gjorde ni inget?"
Så kan jag i alla fall säga:

"Vi försökte. Vi gjorde något."

Jag tror att vår generation

någon dag
måste ta sitt ansvar.

OTROLIGT ÄTLIGT
TODMORDEN, ENGLAND

Jag behöver ett hål där,

lägg på jorden där.

Titta, du har aldrig
varit trädgårdsmästare förut.

Se till att ingen förstör
för det är din buske.

FRÅGA INTE VAD DIN STAD KAN GÖRA FÖR DIG

MEN VAD KAN JAG GÖRA FÖR MIN STAD

Det bästa sättet att handla på
är genom sina händer,

sina pengar, och sitt område.

Vi började i våra egna trädgårdar

och fortsatte med
kommunens trädgårdar.

Vi använder deras utrymme
vi tar publika områden

som inte sågs efter förut
och odlar mat där.

Jag tror att dessa gerillaodlare
har den mest radikala inställningen.

De planterar trottoarer
parkeringsplatser och tågstationer

och alla får göra på sitt sätt.

Vår uppfattning är att

politiker inte kommer fixa
situationen i världen.

Pengar mättar inte folk
runt om i världen.

Vetenskap fixar inte problemet
bara medmänsklighet kan det.

Så i en liten stad, i liten skala
säger vi:

"Vi gör jobbet, du tar skörden."

Allt det här var planterat
med stora träd,

urlastade från en lastbil

-arkitektväxter för 200 000 kronor,

taggiga, gröna och giftiga.

Så jag gick upp till doktorn och sa:

"Doktorn, vill patienterna
plocka äpplen på väg in

och rabarber på väg ut?"

Han sa: "Ja, bra idé
men vi kommer inte betala för det."

Så vi samlade ihop pengar

och fick bygglov
och tog bort alla planteringar.

Allt du ser är ätbart nu.

Om alla sa:

"Vi planterar ett äppelträd,
eller en buske." Eller något annat.

Kan du tänka dig?
Föreställ dig det.

Då skulle vi kunna
förse en hel stad med mat.

Jag var lite skeptisk i början.

Jag tänkte,
folk kommer vandalisera,

men det har inte hänt.

Det fungerade. När vi går ut
hjälper vi till att vattna.

Människor pratar
med oss mer också.

De som ser oss sitta inomhus,
kanske inte går in och pratar.

Det stärker samhörigheten
i samhället.

Jag tror att när
bägaren svämmar över

kommer det verkligen bli
en riktigt allvarlig matkris.

För fem år sen skedde ett vulkanutbrott
på Island, med ett askmoln.

Alla flygplan ställdes in
från England.

Vi var fyra dagar
från en matkris,

innan flygen kunde lyfta igen.

Det hände nästan,
av en vulkan på Island!

Såklart det kan hända. Lätt.

Storbritannien producerar faktiskt
bara 60 procent av maten de äter.

Andra europeiska länder

blir alltmer
beroende av import också.

Folk har börjat
lyssna och säger "Ja,

vi skapar ett ätbart landskap."

Att tänka på
att jag kanske när jag är 80

kan strosa på gatan
och plocka jordgubbar och äpplen

och att alla gör det.
Det gör mig så glad.

Det vore helt underbart.

Förut när jag handlade,

var jag van vid att välja
från ett stort utbud

utan att bry mig om
var maten egentligen kom ifrån.

Det ändrades efter min resa
runt världen.

Jag har blivit medveten om hur komplex
matproduktionen är

och viktigast av allt – hur sårbar
den globala marknaden är

på vilken allt hänger på idag.

Att låta bara ett fåtal företag

bestämma över vår livsmedels-
försörjning var ett stort misstag.

Det resulterade i

att småskaliga bönder
tvingats från sin mark

av storskaliga jordbruk
nästan överallt i världen.

Men eftersom deras jordbruksmetoder
inte är hållbara

kan de inte säkra
mattillgången för våra barn

och barnbarn.

Lösningen på de stora problemen

är bevisligen småskalighet.

Särskilt i Afrika och Asien,

där befolkningen växer snabbare
än någon annanstans,

kan småbönder utvinna mer

från sin begränsade markareal.

Men framförallt,
säkrar de en rättvisare

distribution av mat och inkomst

vilket är det klart bästa
sättet att bekämpa hunger.

Vi behöver också småbönder i Europa.

Det är inte fråga
om romantiska drömmar, utan

om vikten av att bibehålla
jordens bördighet.

Vi borde därför tala om för politiker

att de ska sluta främja industrijordbruket

istället för att uppmuntra det
med subventioner.

Vi konsumenter

kan stärka små
och medelstora jordbruk

genom att köpa närproducerat.

Det är det enda sättet

att skapa stabilitet i
matförsörjningen i framtiden.

Åtminstone jag

känner ansvar
för var min mat kommer ifrån

och hur den tillverkats.

Och nu vet jag

att varje gång jag handlar

kan jag bidra till att alla i världen

– och det kommer snart att vara
10 miljarder av oss! –

har tillräckligt att äta.

Inspirerad av Kusum Misra,
har Navdanya rörelsen grundat

över 150 traditionella fröbanker över hela
Indien över de senaste två decennierna.

Bernd Schmitz levererar även till CA Bonn.

De senaste tre åren,

har mer än 70 andelsjordbruksprojekt
grundats över hela Tyskland.

Insektsgårdar som i Thailand
kommer även i Afrika.

FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation
förutspår

att inom två decennier
kommer insekter stå för

tio procent av vårt protein förråd.

Mary Clear's "otroliga ätbara" modell
har efterliknats i 80 städer i England

och i 500 städer världen runt.

Fanny Nanjiwa har satt upp produktion
av lerugnar i sin by.

Ugnarna sparar ved,
ger hållbarhet

samt ett steg mot frihet
från den globala marknaden.

Inspirerade av Rob Hopkins,
har 450 kommuner gått med

"Övergångsstads"-rörelsen.

De står för en närings-
politik grundat på lokala marknader.

Will Allen har precis öppnat
sin fjärde gård i Milwaukee.

Runt om i världen ockuperar
urbant jordbruk områden lika stora som EU.

Valentin Thurn har grundat
online plattformen "Taste of Heimat"

där kunder kan hitta regionalt odlad mat.