Original subtitles

Jag tycker att vi behöver en vakt på baksidan också, för säkerhets skull.

Gärna Peter om han är tillgänglig.

–Här är en plupp till porten. –Tack.

–Hur visste du? –Nina ringde Klara.

–Vem var det som fritog dig? –Vill du ha kaffe?

Det var inte Barry, va?

Var det mamma?

–Varför det? –Klara tyckte att jag behövdes.

–Hon fick rätt. –Och då gör du som hon säger?

Ja.

Tack.

Hon tycker att hon är smart.

Men jag kan orsak och verkan.

Jag vill att du ringer in en anonym orosanmälan till socialen.

För nu tar vi Linus ifrån henne.

–Det är ju du och jag. –Nej, det är det inte.

Helvete! Håll emot!

Gustav, va? Vad fan trodde du?!

Jag har dåliga nyheter. Polisen har omringat området.

Dags att gå.

Zac är snut.

–Vad fan gör du här? –Kan vi gå nån annanstans?

Zac räddade mig och mamma. Det här är Gustav.

–Varför kom du hit? –Barry vet att jag är...

–Jag kan inte gå till Emil just nu. –Är du snut?

Ja, eller jag var.

Gustav! Är allt bra?

–Största problemet är att du är här. –Snälla, kan du släppa in mig?

Okej.

Hej, Emil. Kul att se dig.

–Vad fan har hänt med dig? –Jag ramlade i trappan.

–Vad gjorde du på Norra Bantorget? –Jag skulle ta pendeln.

–Och träffade mamma med colombianer? –Ja, det var skitobehagligt.

–Zac, var är han? –Vem är det?

Han jobbar för Barry. Trevlig kille. Söt mustasch och snygg enligt vissa.

–Jag vet inte vem du snackar om. –Hur visste du var din mamma var?

Hade han berättat det? Zac! Sluta spela!

Jag vet att ni är ihop, och jag vet att du vet att han är polis.

Så lägg ner spelet, Nina.

Var är er mamma? Hon måste kontakta mig.

–Vill du ha nåt, eller? –Nej, tack. Det är bra.

Kom igen, nu. Var är Zac?

Var försiktiga.

Titta inte.

–Är det skönt? –Nja... Det funkar.

Kallt.

Sluta larva dig. Kom och lägg dig.

Du kan ha kläderna på dig om du tror att jag ska våldta dig.

Oj!

–God natt. –God natt.

Rosales...

Jag fattar inte. Vad gjorde du där?

Jag skulle hämta mina pengar. Och sen bara...

–Fy fan... –Är du okej?

Jag vet inte.

Han lämnade ett kuvert med pengar till dig.

–Skulle du kunna hjälpa oss här? –Ett ögonblick. Jag måste lägga på.

–Vi hörs. –Ja, det gör vi. Ta hand om dig.

Kram.

Oj!

–Zac måste bort, han är polis. –Och Ninas pojkvän.

–Fattar du att han bara drog? –Han kanske bara...

Säger du nåt dumt så skjuter jag dig.

Han kanske bara sitter nånstans och dricker sig full, precis som du.

–Ska vi vara nervösa? –Nej, inga pengar bytte händer.

Jag var inte i parken. De har inget på mig. Jag hade rätt från början.

Iskall jävel. Nina och polisen dök upp just där och då.

–Nina och Zac för alltid. –Timur.

Sa inte du att han pissade vid polishuset?

Sen satt han och messade helt öppet i bilen.

Han sjappade när de började skjuta och nu är han borta.

Jag vill ha honom här och nu. Okej? Nej, nu.

Vänta. En till.

Jag kommer över i kväll.

Sent i eftermiddag gjordes ett polis– ingripande i Stockholms innerstad.

Flera personer chockades under skottlossningen på Norra Bantorget.

–Hallå? –Hej, det är jag.

–Hallå? Är du kvar? –Ja.

Jag vet bara inte vad jag ska säga.

Var är du nånstans?

Jag är på ett säkert ställe. Det är bättre att du inte vet var.

–Hur är det med Linus och Kasper? –De är hemma.

Vi har en vakt utanför huset. En av Lukas killar.

–Det är precis som förr. –Ja, visst är det mysigt?

Hallå?

–Vad gör han här? –Jag har inte rört honom, än.

–Berätta vem som har gömt dig. –Nina.

–Håll dig jävligt långt därifrån! –Både Nina och Gustav mår bra.

–Jag är inget hot. –Du är polis.

Det är inte så säkert längre.

–Vad ska vi göra med dig, nu då? –Jag kan hjälpa er.

Kokainet polisen beslagtog. Jag vet var det kommer att hamna nånstans.

Det ska transporteras till Linköping. Nationellt forensiskt centrum.

–Ni kan ta tillbaka det. –Varför ska vi lita på dig?

–Jag vet datumet till transporten. –Varför skulle du hjälpa oss?

Jag kommer att behöva pengar för att försvinna ett tag.

Jag är inte så populär just nu, nånstans.

Jag ska ta reda på vilka fordon och hur många poliser det är.

Hur många gubbar behöver vi?

–Nina. Vet du vad vernissage betyder? –Ingen aning.

"Vernissage" är franska för fernissa.

–Hej, snygging! –Hej.

Men där är du ju.

–Hur många tavlor har du sålt? –Elva stycken.

–Vad vill du? –Jag letar efter Zac.

–Varför skulle jag veta nåt? –Kärleken.

–Jag är inte med honom längre. –Du är klok, du. Tror jag.

Gustav. Du vet väl att det var Zacs fel, det som hände Juana?

Han ändrade på koden som du gav till Juana.

Hon gav dem fel kod. Det var därför de mördade henne.

Okej.

Ta hand om er.

–Är det sant? –Vet inte.

Jag hämtar grejerna sen.

Hej.

–Hej. –Hej.

Mamma!

Hej, hjärtat!

Hade jag inte vetat vem du är så skulle jag ha blivit förbannad nu.

Jag behöver tre man, inklusive dig. I morgon bitti.

Fattar du inte? Det är för tajt. Dessutom arbetar jag bara för Barry.

Den här gången vill du arbeta för mig. Det är mycket pengar.

Vad är det du ska göra?

Jag behöver veta nu om du är intresserad.

Lukas.

–Intresserad. –Bra.

Jag hör av mig senare.

Det är ditt fel att Juana är död!

–Släpp! –Lugna ner dig nu!

–Släpp honom! –Vad i helvete håller du på med?!

Jag hade inget val. Det var jobb. Allt hade gått åt helvete om inte...

–Jag visste inte. –Ut! Gå, för helvete!

Snacka, annars så griper jag dig för Norra Bantorget.

–De var turister som var vilse. –Gustavs flickvän är saknad.

Ninas pojkvän är för fan skjuten! När ska det räcka, Sonja?

När fan ska det räcka? Vem sköt Zac?

Jag vet inte.

Gå upp till Nina. Hon behöver dig. Lämna inte landet.

–Hur går det för honom? –Jag vet inte. De opererar nu.

Älskling...

–Vad fan gör du här? –Det är nåt som inte stämmer.

Juana finns ingenstans.

Vet du nåt?

Hon är död.

Slå mig! Kom igen, slå mig bara.

En gång till, för att det är skönt. Kom igen.

–Slå! –Jag vet vad du gör.

Det hjälper inte. Jag lovar.

Gör inget dumt nu. Ta det lugnt.

Jag vet vem som gjorde det. Här.

–Hur många är de? –Vet inte.

Vi måste göra det här nu.

Jag får inte lugnt i huvudet förrän vi har plockat de jävlarna.

–Okej. –Nu kör vi.

Akta, Speedy!

Här!

Speedy!

Speedy! Jag är skjuten!

Jag vill att du kliver av nu.

–Men det kan jag ju inte göra. –Det är klart att du kan göra det.

Jag förstår att det inte är lätt men det är bara du som kan göra det.

Jag älskar dig, men är inte med till vilket pris som helst.

Vi ska betala tillbaka skulden och sen är det över.

Förklara det för soctanten som kommer hit i morgon.

–Vad då? Vilken tid? –Klockan åtta.

Jag måste välja det jag tror gör minst skada.

Minst skada för vem?

Om nån stoppar dig säger du att du ska träffa din faster.

–Sen går du ner till trean. –Jag fixar det.

Håll käften. Lugnt och fint. Kom igen.

Får jag komma förbi?

Kom igen, nu.

–Flytta på dig! –Nej!

Polis! Undan!

Polis! Stanna! Efter honom!

Är du okej? Såg du vem det var? Kom.

Helvete!

Jag kommer inte att vara här i morgon på mötet med soc.

–Vad ska du göra? –Jag har lite jobb att greja med.

–Bygget ligger ju nere. –Det är ju det jag ska fixa med.

–Tar soc med oss härifrån sen? –Nej! Det är klart de inte gör.

Vi ska prata lite, bara.

Och sen blir allt som vanligt?

Får jag kolla?

–Det är Sonja. –Islänningarna kan inte hjälpa oss.

–Det är ju om några timmar. –Nån har rensat rejält.

Vi ställer in. Vi måste vara fem man.

Nej! Är du inte klok? Barry.

–Som vi kan lita på. –Har du nåt bättre förslag, då?

–Nej, jag gillar inte det här. –Ring Barry på en gång.

Välkommen till livets ironi. Raulito.

Du är fri som fågeln medan jag måste gömma mig här som en råtta.

Vad vill du?

Jag letar jobb.

Jag hörde om Juana. Jag beklagar verkligen sorgen. Hur mår du?

Jag är okej. Det finns inga tårar kvar.

Så Sonja är död?

Jag pratar om islänningarna. Varför pratar du om Sonja?

–Juana mördades på grund av Sonja. –Vad pratar du om?

Hon hatade att hennes son Gustav pippade med Juana.

Hon gav fel info till islänningarna och Juana fick betala priset.

Du rör inte Sonja förrän jag har fått mina pengar.

–Förstått? –Ja.

Sen gör vi oss av med Barry och Sonja.

Enligt Zac kommer de 150 kilona att köras iväg i morgon.

Säkert minst en följebil. Osäkert märke och regnummer.

–Sen kör de till Linköping. –Men vi vet ju inte vilka de är.

Vi hade vetat det om inte nån amatör hade skjutit Zac.

Var det du som sköt honom?

Idiot.

–Han här ska vara med på mötet. –Sätt dig.

Tja!

–Du är sen. –Vem fan är det där?

Jobbet kom lite oväntat så jag använder inte min vanliga personal.

Och vem är du?

–Jonas. –Jag känner inte dig.

Kan vi sluta tjafsa nu? Jag går i god för honom.

En regel viker vi inte ifrån. Bara Barry och jag bär vapen.

Ingen utan vapenvana får hantera. Punkt.

Sonja och Lukas i en följebil. Men då behöver vi en förare till.

Det var ditt jobb. Lös det.

Det vi vet är att i morgon klockan 07.00 så kommer transporten–

–att köra upp från polishusets garage på Kungsholmen.

Då är vi utplacerade och alerta, och har inte spelat tv–spel hela natten.

Ska jag ställa dem här?

–Vad gör Kattis här? –Vi behövde en bilförare till.

Det är bara en av följebilarna. Jag håller mig på avstånd.

–Ta på dig den. –Jag löste det på mitt sätt.

Jag vill inte att Winston ska växa upp i oro mer.

Vad har vi fått xl för? Hur feta trycker ni att vi är?

Fem minuter!

Mannen på sjukhuset kom undan. Ha försvann i soprummet.

Nån måste ha plockat upp honom. Och läget för Zac är oförändrat.

–Och Nina? –Hon vet inte vem som sköt honom.

Jag tror henne.

Kan Zac ha bytt sida och jobbar för familjen Ek nu?

Kanske det. Om Sonja är inblandad i Barrys problem med Rosales–

–så behöver hon pengar. En jävla massa pengar.

Och beskydd.

–Och Zac kände till... –Fan.

–Transporten. –Fan!

Där är de. Grå SUV med efterföljande mörkblå Volvo.

Vi...

Vi följer efter nu.

Kattis. Åker åt ditt håll på väg mot E4:an.

Ja, jag ser den. Är du säker på att det är den?

–Det är det, Kattis. E4:an nu. –Jaja.

–Du menar väl Essingeleden? –Det är samma sak. Kör efter oss.

Okej, bra. Hela gänget ligger på E4:an.

–Så det blir om en dryg timme? –Ja.

Kom igen nu! Öka!

–Hej! –Han är okej.

Samir Farzaneh från socialtjänsten. Har ni alltid vakter runt huset?

Nej. Sonja måste åka till kontoret på grund av en nödsituation.

–Nödsituation? –Ja, det var nåt...

–Nåt...? –Nåt med pengar.

Vi är nära. Jag kör om och lägger mig före nu.

Håll avstånd. När däcken smäller blir det jävligt livat.

Vi ligger kvar och blockar trafiken bakom.

Kattis. Stanna med transporten så vi slipper springa så långt.

Tjata inte! Jag fattar.

Okej, då sätter vi igång så får vi se om din fru dyker upp.

–Vi är inte gifta. –Din sambo, Sonja.

–Så du jobbar också på företaget? –Det är ett familjeföretag.

Fast jag är den som är mest hemma med barnen.

Jag blev informerad om Sonjas fängelsevistelse.

Men alltså... Om du vill höra hennes vinkel så får du fråga Sonja.

Eller mig! Jag är Sonjas mamma. Hej! Klara.

–Det här är Nico. –Hej, Nico! Han verkar må bra.

Honom rör du inte.

Vi har faktiskt diskuterat–

–om det verkligen är bäst att ni är familjehem för honom just nu.

Vi bor i nåt sorts generationsboende och vi hjälper varandra.

Ja, titta!

–Var fick ni tag i knarket? –Förlåt, vad sa du?

Jag frågade Linus och Kasper var de fick tag i knarket.

Det är väl marijuana vi pratar om? Eller hur? Det är väl lite skillnad?

Eller hur?

–Vi hittade det utanför skolan. –Använder ni droger?

–Aldrig. –Nej, nej.

–Förutom... –...den där gången.

Och du? Använder du droger?

Va? Nej.

Ska du inte fråga mig?

Nu kommer vi över krönet mot raksträckan. Är alla beredda?

Okej.

–Vänta, nu händer det nåt. –Vad då?

Svara, för helvete! Vad är det som händer?!

Transporten svänger av. Barry, jag kommer till dig.

Avbryt! Transporten kör av. Inga anglar! Tillbaka till bilen.

–Vi fortsätter efter. –Helvete!

Vad fan?! Skulle de inte åka direkt till Linköping?

–Kan de veta nåt? –Kanske. Vi får ta det försiktigt.

Vad fan gör vi nu, då? Vi kan ju inte för fan bara stå här.

Nån måste vara på vägen om de kör på vid nästa avfart.

Om de inte gör det, då? Det är ju bara Lukas som har vapen.

–Vi löser det här. –Okej.

Fikasugna eller bajsnödiga? Vad händer?

Det är nåt som inte stämmer.

–Sitter det nån i följebilen? –Jag ser fan inte.

Jag går ut och kollar.

Vad fan är det här nu, då?

Ta det försiktigt.

–Lunchgäster, eller? –Ja, men det sitter ingen i bilarna.

–Kliv ur bilen! –Visa händerna och kom ur bilen!

–Kliv ur bilen! –Kom ut ur bilen nu!

–Fan! –Ta det lugnt. Barry kommer.

–Nej, för fan! Släpp den där! –Släpp vapnen!

Ge mig vapnet! Den är min. Flytta på dig!

Släpp vapnet! Hör du vad jag säger, pajas?!

God natt!

Nu kör vi. Hördu! Är du okej, eller?

Fan!

–Ut ur bilen, säger jag! –Håll käften! Lägg dig ner!

Kom igen, för fan!

30 sekunder! Kom igen! Öka, för fan! Kom igen nu då!

Nu drar vi! In i bilen!

–Det vore bra att få träffa Sonja. –Jag ber om ursäkt.

–Hon får vara med nästa gång. –Vad då? Det blir ingen nästa gång.

Pojkarna förstår att det var fel. Det kommer inte att hända igen.

Jag kanske inte har varit tydlig nog. Förutom den här händelsen–

–så har vi fått in en orosanmälan och måste utreda Kasper och Linus.

De kan förstås återgå till skolan så länge. Och vad gäller lilla Nico...

...så är jag faktiskt lite orolig.

Jag känner inte att det här är ett lämpligt hem för honom längre.

Okej. Tack.

–Hej då, killar! –Hej då.

Hör du mig?

Älskling?

–Hej, älskling. –Tjena, kompis.

Hej, Zac. Jag är sjuksköterska och du ligger på intensiven.

–Vilka är ni? –Det är jag, Nina.

Jag känner ingen Nina.

Krama min hand, Zac. Krama hårt.

Bra, Zac. Jättebra.

John?

Men hej. Varför är du inte i skolan?

John och Kasper tog Nico och stack.

Text: Magnus Öberg www.sdimedia.com