Original subtitles

Vad är det för sjuka lekar som ni håller på med?

En av dina killar hotar mig med pistol.

–Skjuter i taket. –Hej.

Jag kom för att städa, då stack han på en cykel.

–Hur såg han ut? –Helt galen, med rakad skalle.

Nån har pratat och det är förmodligen en av de dina.

Har du blivit tjallare?

–Det är Kevin. Är du sjuk i huvudet? –Jag litar på dig.

–Heter du verkligen Zac Malmberg? –Låter det konstigt?

–Det är annorlunda. –Vad fan hände med Barry?

Han är försiktig och ni är så jävla heta på gröten.

–Han kommer att få livstid. –Hur vet du att han är oskyldig?

Hon är en mördare.

Han kanske inte kommer att kunna gå igen.

Kom igen nu, skjut!

–Är du ägare till en äldre Mercedes? –Det är min bil, ja.

–Jag har anmält den stulen. –Du får följa med till stationen.

Det är hemskt. Jag skulle gärna vara till hjälp.

Men som sagt, jag var inte där.

Jag var på vernissage. Du var också där och såg mig.

–Vittnen såg din bil vid olyckan. –Det kan jag inte förklara.

–Hur kom du till utställningen? –I vår andra bil.

–Mercan, var fanns den? –Hemma.

Kan inte nån annan ha använt den?

Nej.

–Hur kan du vara så säker på det? –Den stod kvar när vi kom tillbaka.

Sen blev ju bilen stulen.

Så du anmälde stölden först två dagar senare?

Ja, det stämmer. Två dagar senare.

–Bilen stod kvar när ni kom hem igen? –Ja, det gjorde den.

Och sen blev den stulen?

Men...när bilen blev stulen...

–...fanns den hemma då? –Nej. Eller alltså...

Ni ställer så mycket frågor i munnen på varandra...

När vi kom hem från vernissagen var bilen där.

Alltså kan det inte ha varit min bil.

Vi tar en paus från bilen. Vet du vad Sonja gjorde igår?

–Vad har det med det här att göra? –Lukas Sandrini fritogs igår.

–Vet du var du ska börja leta? –Jag får åka hem till Gustav igen.

Hur ska det gå för John? Tror du att han klarar det?

–Jag vet inte. –Du hann väl prata med honom?

–Så han inte säger nåt dumt. –Vadå dumt?

Ja, han får väl vänja sig vid att vara tyst i den här familjen.

Vi är inte som du och pappa.

–Har du hittat honom? –Vad sur du låter.

Jag har inte hört eller sett nåt. Sluta vara orolig.

–Om han inte har rakat håret. –Hur så?

En dåre kom in i natt och sköt. Sen stack han iväg.

Snälla, säg vad jag kan göra.

Ingenting.

Jag försökte göra nåt jävligt dumt men...det gick inte.

Jag tänkte att det skulle bli bättre om jag dödade dem som...

–Har du ett vapen? –Jag slängde det från Skanstullsbron.

Du, det är okej.

Jag är okej, mamma.

–Vi kanske kan börja sörja nu. –Talar du sanning nu?

Det är så bra det kan bli. Jag lovar.

–Jag får ringa tillbaka till dig. –Du måste komma hem.

–Är John tillbaka? –Barnen är jätterädda.

Okej, jag kommer. Hej.

–Jag måste hem. –Det är lugnt.

–Snälla, kan du inte följa med? –Det låter inte som att det är läge.

Men...jag kan komma förbi i morgon.

–Vi kan käka middag. –Gärna.

Då ses vi.

–Varför i helvete stack ni iväg? –Vad skulle vi ha gjort?

–Vi trodde att det var en grävling. –Vänta. Lägg av! Vad händer?

De har kört på en liten pojke med min bil.

Den där sprickan i lyktan.

Polisen har hittat blod under fronten på bilen.

–Bagageluckan, då? –Det sa de ingenting om.

–Vad är det med bagageluckan? –Inget!

–Varför tog ni bilen? –Vi var bara ute och körde lite.

Det var kolsvart, vi såg inget. Det var bara en liten duns.

Killen ligger på sjukhus och kommer kanske aldrig kunna gå igen.

Era... Era jävla fegskitar!

Köra på nån och smita?!

–Varför sa ni ingenting? –Det fick de inte.

–För mig. –Va?

Jag vill inte ha polisen springande i mitt hem.

Ditt hem? – Hon måste försvinna härifrån. Nu på en gång.

Håll ut, John. Så fort stambytet är klart flyttar jag.

Det här är verkligen det dummaste av det dummaste du har gjort.

Jag vet.

Du har också gjort en del dumma saker.

–Hamnar jag på en anstalt nu? –Nej, nej, nej.

Jag vill bara att allt ska bli som vanligt igen.

Vi löser det här tillsammans. Okej?

Hallå?

Hej. Fan, vad det drog ut på tiden.

Hej.

–Okej. Förlåt att jag är lite sen. –Vem är du egentligen?

–Va? –Det känns inte som att nån bor här.

Inga personliga saker, bara en nyckel som ser ut att passa till handbojor.

–Gillar du dominant sex, eller? –Va? Nej, nej, nej.

Jag har vuxit upp med kriminella.

Jag tror att du jobbar för snuten.

Kom igen. Va?

Om du tycker att det är så kul frågar jag Barry.

–Frågar om vad? –Om han också tycker att det är kul.

Bra. Jag var inte så säker, men nu är jag det.

–Är det kört för mig nu? –Spionerar du på mig och min familj?

–Är det därför du är med mig? –Jag tycker om dig.

Nina.

Du kan inte gå runt och prata om vad du tror. Förstår du det?

Det kan bli riktigt farligt för mig.

Nina, på riktigt. Du kan inte säga nånting. Nina!

Fitta!

Varför ljög du om bilen?

Du fattar vad som händer om de hittar Juanas DNA. Vi skulle eldat upp den.

Jag måste ut ur det här nu. Nina vet att jag är polis.

Hur fan fick hon reda på det? Kuddsnack, eller?

Nej, för fan. Men hon är smart.

–Håller hon tyst? –Vill du att jag ska skjuta henne?

–Vad tyckte hon om att du är polis? –Hon blev överlycklig.

–Det är inte Nina som är problemet. –Nej.

Barry är inte dum. Han vet att det finns en golare.

–Okej. –Rosades pressar Barry hårt.

Han ska leverera en massa pengar inom två veckor. Då har vi chansen.

Hej, hjärtat. Vad bra att du är hemma.

Gustav mår inte så bra. Kan inte du åka förbi och kolla till honom?

–Vi ska till marinan. –Men vi kommer tillbaka snart.

Du... Bli inte rädd, men han har skalat sig.

Skalat?

Laura.

Jag undrar... Alltså... Ska du göra nåt i eftermiddag?

Nej. Ska vi göra nåt?

Jag undrar...om du skulle vilja typ följa med till kiosken eller nåt.

–Ja. –Bra.

Gud! Är det till mig?

Men gud, vad fint! Du får sätta på mig.

Vad sa du? "Du får sätta på mig"? Vad har vi gjort?

–Där. –Jag har den.

Shit, äntligen är det nån som börjar uppskatta mig ordentligt.

Du älskar mig för den jag är och det är det jag älskar med dig.

–Att det är nån som ser vem jag är. –Jag gör det.

Det är ingen idé att snubbar håller på med sånt.

Utan dig vet jag inte vad jag hade gjort.

Gulle.

Vet du?

Du ger mig en mening.

Du ger mig...kärlek.

Du ger mig...

Du ger mig balans i livet.

Gubben...

Jag vet inte vad jag hade gjort utan dig. Jag älskar dig.

Du kommer att hata mig.

–Du kommer att hata mig. –Vad är det som har hänt?

Jag älskar dig, men du kommer att hata mig.

Nej. Jag kommer inte att hata dig.

Jag gillar ju dig. Du kan berätta allt för mig.

–Upp med dig. –Jag har lånat ut pengar till Barry.

–Till Barry? –Ja.

Du vet, Barry... Han är en ärlig skurk.

Du behöver inte vara ett dugg orolig för honom.

Du kan vara lugn. Upp med dig nu, för fan.

Jag har inga pengar just nu. Så jag har lånat ut Sonjas pengar.

Han hotar med att han ska slå ihjäl mig–

–och berätta för henne om mina kokaininvesteringar.

Det var inte så jävla smart.

–Hur mycket? –Tio miljoner, bara.

What the fuck?!

–Är du helt jävla galen? –Du sa att vi kunde prata om allt.

Det finns väl en gräns för hur jävla dum i huvudet man får vara?

–Fan! Sonja är min bästa vän. –Kattis, för fan.

Din jävla klåpare.

–Det här kan jag inte ta emot. –Nej, för fan. Ta det!

Lite över din prisklass, kanske?

–Hej! –Hej.

–Hej. –Hej.

Jag är så nyfiken. Har det löst sig?

Jag har fått information om att din...

...eller er situation börjar bli ohållbar.

Ohållbar är väl att ta i?

–Varifrån kommer den informationen? –Det är lite olika källor.

Men lägger man ihop dem ser det onekligen rätt ohållbart ut.

Jag menar med bränder, strejkande arbetare och slut på pengar...

Det är uppenbart att ni behöver hjälp.

Jag tänkte erbjuda mig att köpa ut er.

Det är ett väldigt förmånligt erbjudande.

–Men vi vill inte sälja. –Jag försöker hjälpa er.

I slutändan tjänar ni på det. Läs igenom det, så hörs vi senare.

Hej.

Gustav.

Gustav.

Vad har du gjort?

Det var bara hår.

Vad har hänt? Har Juana gjort slut?

Hon är död. De sköt henne.

Gustav...

Nina, jag tycker om att du kommer hit, men inte idag.

–Jag ser helst att du går. –Jag vill bara hjälpa dig.

Inte idag.

Kan du gå? Nina, snälla?

–Gå. –Du ska inte vara själv nu.

–Gå. –Du ska inte vara själv just nu.

–Gå. –Vad fan!

Gustav, öppna!

Jag kommer att stå kvar här tills du öppnar!

Gustav.

Jag lovar att det är hon som ligger bakom allt.

Ja.

Jag får en känsla av att vi straffas för nåt.

–Jag kan inte sluta tänka på Juana. –Vad pratar du om?

Vi har begravt en människa.

–Ja, men inte dödat henne. –Känner du dig inte skyldig ändå?

Jag känner...

Hon har föräldrar eller syskon som aldrig får veta vad som hände henne.

–Klart att det känns. –Skönt att du känner nåt.

Vad fan menar du med det? Nu får du sluta!

Du vet precis vem du flyttade ihop med.

–Då ville du bort från allt. –Det vill jag fortfarande!

–Det bara händer. –Hej, John. Är mamma där?

Ja, ett ögonblick. – Nina.

–Har det hänt nåt? –Gustav vägrar öppna sin dörr.

Jag kommer på en gång. Vi är på marinan. Jag kommer nu.

Gustav! Gustav, nu får du öppna!

Gustav, nu öppnar du dörren!

Jag ringer en låssmed annars. Gustav, öppna! Öppna!

Hörru! Snälla...!

Hjärtat...

Men, vad fan? Får jag den där.

Så.

Älskling.

Nu åker vi hem. Du ska inte vara ensam. Du ska ha oss omkring dig.

–Du ska ha din familj omkring dig. –Jag stannar här.

–Nej, det gör du inte. –Var är pistolen?

–Vilken pistol? –Kom igen, var är pistolen?

–Jag har slängt den från Västerbron. –Ja, eller Skanstullsbron.

–Ge mig pistolen. –Vad vill ni? Jag vill vara ensam.

Hallå!

Jävlar, vad det stinker braj! Man får fan klippa sig fram här.

–Vad gör du här? –John sa att du var här.

–Vad har hänt, lilla gubben? –Vänta, vart ska du nånstans?

Du ska väl gå nu? Den alltid närvarande morsan.

–Jag ska inte gå nånstans. –Nej, jag ska.

Hörru! Nej. Lägg ner nu.

–Sluta röka på! Skärp dig! –Det är ju "the family business".

Det är det förmögenheten är byggd på. Du är en hycklare!

–Skärp dig. –Käften!

–Ge mig pistolen. –Jag har ingen längre.

–Du går ingenstans. –Flytta på dig.

–Du går ingenstans, Gustav! –Gör som din mamma säger.

–Bort! –Gå inte, Gustav!

–Släpp! –Sluta! Sluta!

Såja, gumman. Så, hjärtat.

Ville du nåt, eller? Varför kom du hit?

Nej, jag tänkte bara... att vi kunde ta en fika eller nåt.

Är du okej, gumman? Det blir bra.

–Vad håller du på med? –Varför sköt ni Juana?

Det var Larus som sköt henne. Han fick sitt straff.

Det såg du ju själv. Visst gjorde du?

Skjut.

–Skjut. –Vilket jävla skräp.

–Kul att du kom. –Emil börjar bli misstänksam.

Nån tjallade om containern och nu hålls jag ansvarig.

Tror du att det är jag? Du är ju paranoid.

Det kan ju vara en slump att det blev träff.

Med den polisinsatsen?

Pröjsar inte jag dig för information? Nån måste veta nåt.

Det finns en som verkar veta väldigt mycket. Hon känner Emil.

Han var på dotterns vernissage. Du har alltid gillat henne.

Nästa gång vill jag ha nåt värdefullt.

Det här är rent larv. Jag förstår inte vad...

–Vad vill de uppnå med det här? –Jag får ringa Barry.

–Nej, skit i Barry. –Varför det?

Barry är skyldig Rosales en massa pengar som inte finns.

–Vi har inget att hämta där. –Hur vet du det?

Därför att... Han...

Har Kattis sagt nånting?

Han satt... Han...

Han tvingade mig att ge honom ett lån.

Han bad...

Kortfristigt. Bra ränta.

Säg inte att det var mina pengar.

–Vad skulle jag göra? –Du skulle ha sagt nej!

Jag vet det, men han hotade mig!

Han...

Från och med nu så rör inte du vårt bolag.

Din fullmakt är indragen och jag kräver tillbaka varenda spänn!

Jag kommer att ordna det här, Sonja.

Jag har hjälpt din pappa och stått vid hans sida år ut och år in.

Du har ingenting med min familj att göra längre!

Vi kommer att tappa marinan på grund av dig.

Sonja, hej.

Simon har lånat ut mina pengar till dig.

–Vi vill att du betalar tillbaka. –Oj, Mumintrollet tar sig ton.

–Den har vi inte hört förut. –Jag vill ha dem.

Jag har ingen aning om vems pengar Simon har tagit.

Jag måste visa er en sak.

Du får ursäkta, men trollet får stanna här.

Har du koll? – Kom.

–Vill du ha kaffe? –Nej.

Ledsen för det där med Simon och dina pengar. Det var inte min avsikt.

Slå dig ner.

–Är det du som är läckan? –Nu får du för fan ta och ge dig.

–Jag har ju sagt att det inte är jag. –Du ljög om Juana.

Hallå? Vad gör du? – Barry, lägg av.

–Är du sjuk i huvudet? – Släpp! –Jag måste vara säker.

Lägg av! Är du inte klok?!

–Det var för Gustavs skull. Aj! –Vem har du pratat med?

–Ingen! –Säg vem du har pratat med.

–Inte med nån, jag svär! –Tvinga mig inte att göra det här.

Fan, vad du är envis. Säg vem du har pratat med!

Ingen.

Låt honom vara. Släpp honom.

–Sonja...! –Hon lever.

Jag trodde faktiskt inte att den skulle lossna.

Det är lugnt, släpp honom.

Ja, jag vet. Hon är för tuff för sig eget bästa.

Här, titta. Jag har bevis. Mimmi i en bil med Barry.

–Såna finns det på dig och Sonja med. –De är från idag.

Hon sa att hon skulle besöka sin morsa, och så träffade hon Barry.

–Okej. –Tack.

Vi säger så. Jag ringer upp. Ha det fint. Hej.

Hur är det mamma?

Jo, så där...

–Det kommer att hända oss alla. –Inte mig. Jag vägrar.

Du kan ju alltid försöka.

–Har du hört om Barry? –Nej, vadå?

Det finns en länk mellan honom och de 150 kilona.

–Vem? –Vad heter hon? Den lockiga tjejen.

–Juana? –Juana, precis.

Hon är beredd att vittna om hon får vittnesskydd.

–Okej... –Vill du ha kaffe?

Så, då har du den. Vilken var det mer?

–Kattis. –Två sekunder.

Den är nästan finare. Jag har en kund och ringer tillbaka sen.

Ja, inga problem. Hej.

Wow.

Jag vill leva mitt liv med dig. Jag älskar dig.

Jag skiter i om Lollo har lämnat in skilsmässoansökan.

–Och att vi saknar äktenskapsförord. –Ni har väl inte mycket kvar, va?

–Du, vet du vad jag tycker? –Nej.

Ge blommorna till Lollo istället. Säg att du ångrar dig.

–Be om förlåtelse. –Men...

Jag fattar inte riktigt. Det är ju du och jag.

–Jo. –Nej. Det har varit jättefint.

Och vi har haft skitkul. Men det är vad det är. Okej?

Du kan inte göra så här mot mig.

Nu gör det ont, du. Det gör jävligt ont.

–Nu är det kaos. –Sonja är jävligt förbannad.

–Jag ber om ursäkt för det. Förlåt! –Du har klantat dig.

–Vart ska jag ta vägen? –Åk hem till Lollo.

–Är det så lätt? –Ja, så jävla enkelt är det.

Så enkelt är det.

Så.

Ledsen, den kommer växa ut igen. Den kanske blir lite knögglig.

Jag skiter väl för fan i nageln. Jag ska ha mina pengar.

Man lånar inte tio millar utan att fråga. Du får bara fixa det.

Släpp honom, han har inget med det här att göra.

Nu är det så att du och jag måste ut och åka.

Gustav mår skit, jag måste hem till honom.

Jag bryr mig inte riktigt just nu. Jag är ledsen.

Jag måste ha med mig alla potentiella råttor så att inget kan hända.

–Hej. –Vad fan är det här?

Jag flyttar in här nu.

–Nej. –Jo. Är du inte glad?

Jag ska ta hand om dig nu, Gustav.

Du ska inte vara ensam. Okej?

Vad vill du göra sen?

–Jag vet inte. –Du vet inte?

Det var ju du som ville ses.

–Jag vet inte, vad vill du göra? –Jag vet inte.

–Vad är det? –Jag... Jag och Kasper, vi...

Vadå?

Ja, vi har...

–Säg! –Vadå?

Säg det du skulle säga. Vad har ni gjort?

Det var...jag och...

Det var jag och Kasper som körde på din brorsa.

–Tjena. –Hej.

–Vad har du fått reda på? –Pengarna först.

Du har nåt, alltså?

Man får betalt efter att man presterat.

Juana berättade om transporten. Hon får vittnesskydd.

–Räcker det? –Juana är skyddat vittne?

–Vem har sagt det? –Emil.

Emil Svensson?

Juana är skyddat vittne. Wow.

–Han vet vad vi håller på med. –Lite löneförhöjning, kanske?

Det är klart. Följ mig nu, så fixar vi pengar.

Han vet att hon ljuger. Det här går åt helvete! Fan!

"Fickan" är bränd. De vet att hon jobbar för oss.

Tas hon in på förhör så snackar hon. Vi tar henne till lokalen.

Mimmi, lyssna på mig. Vi har inte Juana!

–Var är du? –Du har ju sagt det!

Vi vet vad du har gjort. Hör du vad jag säger?

–Vi vet vad du har gjort. –Jag behöver hjälp nu.

Kom till gamla färgfabriken i Liljeholmen.

Jag vet allting om Barry. Jag kan ge er Sonja!

Vad fan...

Tja.

Mimmi!

Mimmi!

Du behöver mig. Jag har mer information att ge dig.

–Som vadå? –Som du kan ha nytta av.

–Okej, jag lyssnar. –Zac här, till exempel.

–Snut. –Va?

–Är du snut, Zac? –Nej.

–Han säger att han inte är snut. –Klart han gör. Polisen är på väg.

Nej, det är de inte. De vet inte var vi finns nånstans.

Zac, ta tag i henne.

Ta tag i henne, Zac.

Släpp!

Men, vad fan...!

–Är du inte klok?! Sluta! –Det är lugnt.

Sätt på en ny påse.

Men, vad fan? Är du sjuk i huvudet? Nej.

–Nej...! –Nej!

–Släpp! –Nej.

Släpp! Släpp!

Sonja, du behöver se det här.

Text: Anna Segui Falkman www.sdimedia.com