All language subtitles for Tjockare an vatten - S02E04

Varför lämnade du mig så länge?

Förlåt. Jag behövde tänka.
Jag vill att det ska vara vi två.

-Hej.
-Nej, men hej! Å! Hej, älskling!

-Skål för Kim.
-Skål för att du är hemma.

Vänta, vänta!

-Tja, Mischa.
-Visst hade du connections på Åland?

Sätt dig bara i båten, möt upp mig
ute till sjöss och förvara grejerna.

-Har ni hittat några överlevande?
-Nej. Vattnet är nog för kallt.

-Är den härifrån?
-Estland.

Flytta på dig.

Vad i helvete...?

Vad gör vi här?
Vad var det som var så viktigt?

-Vad fan är det?!
-Er far. Min bror. Mauritz.

Ni känner väl igen ringen?
Han fick den av mig.

-Nu vill jag veta sanningen av er.
-Vilken sanning?

Anna-Lisa mördade Mauritz.
Och jag vet att ni vet.

Vi vet bara att pappa försvann
när vi var barn.

Du var inte barn! Du bodde inte här,
men vet ändå exakt vad som hände.

Vi vet ju inte vad som hände.

Pappa var alkoholiserad.
Han drunknade nog av sig själv.

Vilken otur han hade
som ramlade i en plastsäck.

Mauritz var inte lätt,
men han förtjänade inte att mördas.

Jag vet att Anna-Lisa dödade honom
och att du tog hand om kroppen.

Du grävde upp den i somras.

Anna-Lisas sista bekännelse var
att säga var kroppen låg gömd.

Konrad, vad som än hände så är
det preskriberat. Mamma är död.

-Vad vill du?
-Veta sanningen! Ha den nedskriven!

Inte en dag har gått
utan att jag tänkt på det.

Jag vill få ett avslut. Sen ska
jag låta er vara ifred. Javisst!

-Annars...
-Vad då?

Hur många vill bo på mördarfamiljens
eller mordbrännarens pensionat?

Rykten sprids snabbt
på en liten ö som Åland.

-Jag vill ha det nedskrivet!
-Far åt helvete!

-Oskar, drick inte mer.
-Gubbjäveln är sjuk i huvudet.

-Vi går till polisen före honom.
-Konrad gör inte det frivilligt.

-Är ni säkra på att det var pappa?
-Det är hans ring.

-Är du helt säker?
-Han vred på den när han slog mig.

Det här går aldrig över.
Jag kommer inte undan...

-Han har inga bevis.
-Liv vet inget. Cecilia...

Sch! Lasse har rätt.
Det finns inga bevis.

-Hej.
-Vad gör ni? Firar ni nånting?

-Ja. Dagskassan från öppningen.
-Okej.

-Har nån tid att hjälpa till?
-Absolut.

Pappa?

Har jag gjort rätt? Pappa!

Va? Ja, nästan. Rödvinsglaset
står i mittlinje från tallriken.

Det där är en dessertgaffel, ingen
salladsgaffel. Var ska den ligga?

-Över tallriken.
-Mm.

-Visar du hur man serverar?
-Ja. Sätt dig.

Dryck serveras från höger, glaset
står kvar. Ha en servett i förklädet.

-Du häller rödvin i vitvinsglaset.
-Vad fan...!

-Tack för lektionen.
-Kan du allt nu?

Absolut. Vi ses sen.

-Gör du tartar? Luta kniven mer.
-Jag gör det på mitt sätt.

-Det har gått bra i alla år.
-Vad är det med dig?

Inget. Det har varit väldigt mycket
på sista tiden.

Inte mer än vanligt. Vi är många
som delar på ansvaret nu.

-Man kan aldrig vara säker på folk.
-På Jonna och Lasse? Det funkar ju.

-Jo...
-Är det mig du inte är säker på?

-Hur gick det?
-Satans helvete... Det går bra.

Få se. Visa!

-Hu... Gör det ont?
-Nej.

Du behöver inte tvivla på mig, Oskar.
Jag stannar hos dig nu.

-Tack.
-Varsågod.

Rengör det där ordentligt.

Hej, hej.

Hon är duktig.

-Kan jag få en servett?
-Mm.

-Tycker du?
-Gästerna tycker om henne. Hon trivs.

-Är det första gången ni är här?
-Ja. Men inte sista.

-Hur går det?
-Bra.

Efter det i morse
måste vi gå till polisen.

-Nej.
-Det är ovärdigt att ligga där.

-Du ser ju hur Oskar mår.
-Just därför. Sanningen ska fram.

Vad händer om Konrad får veta
att Oskar dödade hans bror?

-Ska jag prata med honom?
-Det går inte att snacka med honom.

-Jag tror att jag...
-Jonna! Nej.

-Ta vittnesuppgifter från fiskaren.
-Okej.

Hej. Vi är klara här.

-Hej! Jag behöver prata om en sak.
-Jag hinner inte. Jag är på väg.

-Det gäller jobbet.
-Ta det med Lasse eller Oskar.

-Nåt annat?
-Glömmer vi det som hände sist?

-Det är redan glömt.
-Okej... Bra.

Jag pratar med Oskar eller Lasse.

HUNDEN SKÄLLER

-Vill du ha nåt?
-Nej, tack.

-Inte ens sodavatten med socker i?
-Va?

Det fick du som barn här,
sodavatten med en sockerbit i.

Jag trodde att man gjorde läsk så.

Jag väntade på
att han skulle komma tillbaka.

Jag med. Fast jag visste
att det inte skulle bli så.

-Vem vet vad pappa tänkte egentligen.
-Jag vet. Han skulle inte lämna dig.

Nä.

Jag tänkte att om jag skötte mig,
så skulle han komma hem igen.

Nej. Det var inte ditt fel.
Du var bara ett barn.

-Du...
-Ja?

Jag håller på att glömma honom.

Mamma rensade bort allt,
så alla minnen är borta.

Det kan jag tänka mig.

Men, du... Jag har sparat
en liten låda med hans grejer.

Du kan få den om du vill.
Det är inget värdefullt.

Hej!

Jag tänkte precis ringa dig
i eftermiddag...

Vad är det? Varför svarar
du aldrig när jag ringer?

-Det gör jag väl.
-Du trycker bort mina samtal.

Förlåt, det har varit mycket
med julborden. Vi har fullt.

-Vi kan väl pratas vid i kväll?
-Om du vill säga nåt, säg det nu.

Eller ses, om du vill.
Men nu måste jag verkligen jobba.

-Är hon tillbaka?
-Mm.

-Hos dig?
-Hon bor här. Det är hennes hem med.

-Är det därför du inte svarar?
-Kan du dämpa dig?

-Hur ska du ha det?
-Jag vet inte.

-Hon kom tillbaka.
-Det passade när hon var borta?

Ja. Eller, nej.
Det är inte som det låter.

Jag tycker om dig jättemycket.

-Varken Liv eller jag vill dela dig.
-Nej, men kan vi ta det i morgon?

Jag kommer förbi dig, jag lovar.

-Är det problem?
-Nej. Jo...

Inte mellan mig och Petra,
utan mellan Petra och Gud.

-Hon har sagt upp sig.
-Ska Petra inte vara präst längre?

Synd att ge upp nåt
som varit en stor del av ens liv.

-Tycker inte du att det är synd?
-Mm.

Ja...

-Hej!
-Hej på dig.

Hörru, jag måste be dig om en sak.
Jag har fått oförutsedda utgifter.

Det blev mycket mer material
när vi skulle ta källaren.

Jag skulle behöva ett förskott.
5 000 euro.

Förskott?
Du lovade ju 60 dagars kredit.

-Ja, innan jag förstod omfattningen.
-Vi anlitade dig p.g.a. krediten.

Nej, för att ingen annan fanns. Jag
tackade ja för att ni var desperata.

-Mer pengar? Inget har ju gjorts.
-Inte? Kom med mig och kolla.

-Nej. Det hinner jag tyvärr inte.
-Kom nu.

De där plattorna har samma färg.
Jag tar ner allt om du inte är nöjd.

Om jag inte får nåt förskott,
lägger jag ner allt arbete.

-Var det inte nu det var glögg?
-Absolut.

Vi tar glöggen i huset,
så slipper folk frysa.

-Hade ni kul?
-Ja. Härligt.

Varsågod.

-Tack.
-Varsågod.

Jonna!

Jonna?

-Vad gör du? Det är pappas.
-Var hittade du den?

-Jag fick den av Konrad.
-Gick du dit i alla fall?

-Ge mig den!
-Jag vill inte ha hans grejer här.

-Vad tjafsar ni om? Vad är det?
-Mauritz gamla grejer.

-Gå ut!
-Lasse, vi måste prata.

Ta bort skiten.

Var har du ditt fokus?
Bryggan, glöggen!

Förlåt.

-Vad är det?
-Vad gör hon?

-Retroaktivt sorgearbete.
-Över den jäveln?

Hon minns honom inte
på samma sätt som vi.

-Vi har problem.
-Jaha.

Wille vill ha ett förskott.
Oförutsedda utgifter.

-Sa han så? Jävla pajas!
-Vi har leverantörerna efter oss.

-Vi är sena med betalningen.
-Pröjsa.

-Har du kvar nåt på försäkringen?
-Vi är fullbokade. Det finns pengar.

Det är konferenser. De fakturerar,
och då kommer pengarna om en månad.

Leverantörerna
kan säkert ge uppskov.

Men kåkfararfinnen är det värre med.

Du?

-Fem tusen euro.
-Tack.

Sen hoppas jag att resten
av utgifterna går att förutse.

-Det hoppas jag också.
-Ska du inte räkna dem?

Varför det? Dig kan man lita på,
Lasse. Sånt ser man direkt.

Det blev mer än vi trodde, så det
vore bra om du kan komma i helgen.

Det vore jättebra.
Tack, snälla. Vi hörs. Hej!

-Hej.
-Hej.

-Fick du tag på Lasse eller Oskar?
-Ja, det löste sig. Tack.

En kopp te?

Jag kan ta den.

-Vill du ha mjölk?
-Nej, tack. Vad läser du?

Pappas gamla anteckningsbok. Dagbok.

Han dog för länge sen. Det är lite
som att lära känna honom på nytt.

-Vad skrattar du åt?
-Inget.

Tanken att min pappa
skulle skriva nåt är helt främmande.

Jag har inte sett honom
skriva en inköpslista.

-Min pappa var författare.
-Vad skriver han, då?

Mest tankar och funderingar.
Lite utkast till texter och så.

Det märks att han har inspirerats
av sitt liv.

Han var labil och svängde i humöret.
Han var alkoholist.

Det känns mer bekant.

-Var din pappa också det?
-Nej. Mamma.

-Det är svårt att växa upp med såna.
-Han var mer kärleksfull än mamma.

-Så jag var lojal mot honom ändå.
-Ja. Man är ju det.

-Hej!
-Hej.

-Vad gör du?
-Rensar nät.

-Har du fått nåt?
-Ja.

-Ligger han kvar där nere?
-Ja.

-Ska du ringa polisen?
-Det här en familjegrej.

-Får han ingen riktig begravning?
-I sinom tid.

-Vet du att han skrev dagbok?
-Jaså?

-Den låg i lådan du gav mig.
-Anteckningsboken?

Många minnen från när jag var liten
dyker upp. Du vill ju få klarhet.

Men allt detta sliter upp smärtsamma
minnen för alla. Du måste gå vidare.

-Jag ber dig.
-Nej!

För allas skull måste du förlåta.
Släpp det!

-Det vore att svika mitt eget blod.
-Vi är också ditt blod.

Ja, tyvärr.

SMS

Aaah!

-Vad står det?
-De har hittat nån som drunknat.

-Oj! Nån du kände, eller?
-Nej, det tror jag inte.

-Okej. Hej då!
-Hej.

Drunknad. Nån vecka sen kanske.
Vattnet var kallt.

Mischa avvek från Sverige
med id-handlingarna.

Han står inte på passagerarlistorna.

-Kulan gick in här.
-Kulan?

Där har du den.

-Har han brännskador?
-Nej. Hur så?

-Vi har hittat en båt som brunnit.
-Finns det ett samband?

Om det gör det,
var de flera på båten.

Hej! En bullalängd, tack.

Ja. Tre euro.

-Fikasugen?
-Hej.

Man tänker bättre
med socker i blodet.

Hej! Vi hann inte baka i morse.
Tio baguetter.

-Ni har öppnat nu. Hur går det?
-Fullt upp. Redan trött på julmat.

Det blir väl så.
Jag gillar inte heller julmat.

30 euro.

-Jag har aldrig ätit ert julbord.
-Du är inte klok. Skämtar du?

Tack. Hej då!

-Har polisen fullt upp i juletider?
-Ja. Inbrotten ökar när folk reser.

Det blir ett och annat familjegräl.
Högtiderna rör upp starka känslor.

Jo, jag vet.

Den här julen blir speciell
i och med stormen.

Jag läste om den drunknade mannen.
Kom han från båten som brann?

-Kanske. Vi vet inte.
-Är han också från Estland?

Varför undrar du det?

Klart att jag undrar
vad som hänt om jag kommit tidigare.

-Om du hade kunnat rädda honom?
-Inte så konstigt. Man tänker ju så.

Om jag vågat närma mig
kanske han klarat sig.

Inget visar att han kom från båten.
Han kanske ändå inte hade klarat sig.

-Var han skadad?
-Jag har redan sagt för mycket.

Sorry. Lycka till med tänkandet.
Kom med grabben till julbordet.

-Får vi hembakt?
-Självklart. Hej då!

Hej! Jag köpte bröd.
Vad ska fixas? Skinka?

-Skinka, sallad, piroger, sill.
-Rödbetssallad, köttbullar, korv.

Har du läst om det här äckliga?
Knackar du på hos Jonna?

-Jag vill inte tjata.
-Hon mådde illa i går. Jag kollar.

Jonna!

Jonna!

Söndagen den 11 augusti. Vi rör oss
kring en oundviklig punkt.

En av oss måste bort.
Vi känner det båda två.

Hugg, då. Hugg mig då, för fan!
Hugg mig, din jävel! Hugg mig, då!

Jävla fegis!

-Du, Oskar...
-Vad är det?

Jag tror inte att Konrad ger sig.

Jag har bett honom att släppa det,
men han vägrar.

-Du kan inte springa hos honom.
-Han kommer att förstå.

-Om vi berättar, släpper han det.
-Aldrig.

Det var självförsvar, för länge sen.

Jag har dödat hans bror.
Sånt förlåter man inte.

-Det är för din skull också.
-Vad gör ni? - Oskar?

Vi måste berätta för Konrad.
Han vill lägga det bakom sig. Lyssna!

-Gå härifrån!
-Lyssna. Lasse...

Oskar, se på mig.
Jag fixar det med Konrad.

Han måste bort. Konrad måste bort.

-Vad var det om?
-Nån gubbe...

-Ert gräl i köket.
-Det var om ekonomin.

Den är inte så bra som vi hoppats.
Men det vänder nog snart.

Ena dagen skålar ni för ekonomin,
nästa grälar ni.

-Det går ju upp och ner.
-Jag uppskattar din ärlighet.

Att dina bröder ljuger vet jag,
men jag trodde att du var annorlunda.

-Hur är det?
-Det är bra.

-Är det okej?
-Ja, ja! Det är bra.

Här. Ta dem och lämna oss i fred.
Det är 50 000 euro.

Glöm att få det skriftligt.
Det där är vad du får.

Du håller käft om allt som varit.
Inte ett pip.

Ta det lugnt. Jag fattar.

Rån, grovt rån, häleri osv.
Mischa Aarvik var en riktig kändis.

Kan det vara en uppgörelse?
Smuggling kanske?

-Jag kommer strax.
-Har de hittat Andrus Ilves?

-Ägaren till båten.
-Inte vad jag vet.

Mäntylä, ägaren till macken ringde.
Han hade fått in en falsk 50-lapp.

Det är tredje anmälningen
på en vecka.

Textning: Cristel Nyqvist
Svensk Medietext för SVT