Original subtitles

Baseball gav mig mer än showbusiness nånsin gjorde,

för när man får bra träff på bollen,

EN DOKUMENTÄR FRÅN NETFLIX

vilket jag inte ofta gjorde, pirrar det i hela kroppen.

Att runda baserna ger lite samma känsla som

att kliva av scenen efter en särskilt lyckad föreställning.

BING RUSSELL MAVERICKS ÄGARE

Men skådespeleri är mycket mer personligt

medan baseball är betydligt mer invecklat.

För det är 18 killar där ute,

18 psyken och två runda föremål, ett slagträ och en boll,

och allt...brakar loss.

Mycket har brakat loss i den här underbara stadion.

Det är väldigt intressant hur Bing blev intresserad av baseball,

LOU RUSSELL BINGS FRU

för ingen i hans familj hade spelat baseball.

De förstår inte varför han gillade det så mycket, men det gjorde han.

BING - 9 ÅR GAMMAL ST PETERSBURG, FLORIDA

Yankees tränade i St Petersburg

och han brukade stå utanför och hoppas få en boll,

vilket hände en dag.

Tre andra killar ville också ha bollen.

En tog den ur handen på honom.

Han gav sig på killen, som kastade den till nästa.

Till slut sa Bing:

"Jag ska ta en av dem och nita honom."

Det gjorde han också, och tog bollen.

Sen sprang han tillbaka till sin pappa på sjöflygplanbasen.

Där stod en annan man och pratade med hans pappa.

Han sa: "Grabben, inte behöver du...

komma i slagsmål för en baseboll.

Jag kan skaffa dig så många du vill."

Det visade sig vara Lefty Gomez.

LEFTY GOMEZ KASTARE FÖR YANKEES

Bings liv förändrades när han träffade Lefty.

Han var en verkligt stor stjärna i Yankees.

Bing Russell växte upp i varje grabbs dröm,

KURT RUSSELL VICE ORDF/KASTARE

i Yankees värld, och blev uppmuntrad och undervisad av spelarna där.

Lou Gehrig brukade alltid rufsa honom i håret, sa han,

och kalla honom "grabben".

Lou Gehrig slog sin sista home run.

Lagets batboy hämtade slagträet och Gehrig gav det till Bing.

Det var en verklig skatt.

Bing fick vara med

och sitta på avbytarbänken, åka med i bussen

och resa med de här stora spelarna i Yankees.

FOTON TAGNA AV BING

Det är nästan svårt att föreställa sig att en grabb kunde få göra allt detta.

Åtta år efter att ha växt upp med Yankees

spelade Bing professionell baseball för en oberoende klubb.

En boll i huvudet stoppade hans karriär som spelare,

och Bing flyttade med familjen från Maine till Hollywood.

Min mamma var gravid

när pappa berättade historien om hur de lämnade Rangeley,

och alla vinkade och sa: "De är tillbaka om sex veckor."

Men han var mer beslutsam än så.

Han åkte till Kalifornien för att göra karriär inom filmbranschen.

Han sökte sig till studiorna och det var så det började.

Han hade tur. Han kunde rida, och han slog sig fram.

SANTA FE 140 KM DENVER 500 KM

Han jobbade med en massa härliga skådespelare.

John Wayne, Ronald Reagan,

Loretta Young, Yul Brynner, Steve McQueen.

Och så vidare.

Han spelade biroller.

Han var vad jag kallar,

och jag säger det med kärlek, en arbetarskådis.

Skådespeleriet var hans födkrok.

Han var vicesheriff i Bonanza i 13 år.

Pappa blev dödad 126 gånger, tror jag.

Han gjorde över 800 tv-avsnitt.

På den tiden jobbade man jämt.

Jag gjorde 104 avsnitt av Bonanza,

sammanlagt över 700 tv-avsnitt, fast det låter orealistiskt.

Ibland tre avsnitt på en vecka.

1957, 1958 och 1959.

Jag hade semester en vecka 1957, två veckor 1958 och tre 1959.

Han föredrog faktiskt att spela teater.

Den roll vi minns bäst i familjen

var när han spelade i teaterversionen av The Music Man.

Bing Russell får huvudroll i Music Man

Dustin Hoffman i Rain Man gick nog inte in hårdare för sin roll

än pappa för rollen som professor Harold Hill.

Så vi ungar tänkte: "Jösses, om jag måste höra...

om jag måste höra Trouble... There's Trouble in River City

en gång till..." Vi var utleda.

Och ändå, nu när jag tänker tillbaka...

beundrar jag det.

Jag beundrar att man kan vara så hängiven.

När jag var tolv år

sa jag att jag skulle bli den förste--

Jag ville ta DiMaggios plats i laget

och bli förste Hall of Fame-spelaren som vann Oscar.

Som du vet tog jag inte DiMaggs plats i laget

och har aldrig varit i närheten av en Oscar,

men jag ger mig inte!

Bing gick verkligen in för baseball.

Han älskade det. Det var hans första kärlek.

Skådespelare: Baseball kommer först

Han tröttnade aldrig på sånt som hade med baseball att göra.

I vår trädgård skulle man inte bada och koppla av.

Där tränade man baseball.

Det var tomt på möbler i vardagsrummet,

så jag kunde kasta mig efter låga bollar där.

Han hade ett test som var 75-80 sidor långt.

Situationer... filosofi...

hur man skulle kasta mot olika slagmän.

Det var baseball in i minsta detalj.

Pappa beslöt att göra några instruktionsfilmer.

De var extremt detaljerade.

ACTION BASEBALL ATT COACHA BASEBALL

Så till den grad att när de var färdiga

använde tre, fyra managers dem för sina storlag.

De vände sig inte till nybörjare. De innehöll saker

som många spelare i högsta ligan inte visste om.

En gång till.

Bollen till vänster. Han är redo.

Böjda ben! Sidoförflyttning! Låg tyngdpunkt. Blicken på bollen.

Kom ihåg att böjda ben och snabb sidoförflyttning är nyckeln!

Han var en djup och hängiven forskare i ämnet baseball.

MANUS & REGI AV BING RUSSELL

Han hade enorma kunskaper.

Bing hade spelat vicesheriff Clem i Bonanza i 13 säsonger

när serien lades ner hösten 1972.

Bing var då...

drygt 40 år.

Han trivdes med livet och

latade sig mycket i solen.

Kurt såg det och...

Han gillade nog inte att hans pappa

mest latade sig och solade sig.

Jag började se att pappa...

hade tappat intresse för saker och ting.

Han verkade inte så intresserad av filmbranschen

som han var tidigare.

Han såg gärna på när jag spelade,

men pappa hade liksom tappat gnistan.

Han gjorde inte mycket.

70 år av baseball i Portland fick sitt slut i onsdags

när ledarna för Pacific Coast League

godkände flytten

av Portland Beavers till Spokane, Washington.

Ägarna till Beavers

sa att Portland behöver en tids vila som baseballstad.

Så det verkar inte bli nån baseball nästa säsong,

och det ser inte vidare ljust ut.

Det var faktiskt en överraskning när Beavers lämnade stan.

KEN WHEELER SPORTJOURNALIST / OREGON JOURNAL

Stan var chockad.

Folk tänkte: "Beavers har alltid funnits här.

De är vårt lag."

Beavers hade övergett Portland,

Beavers flyttar efter 70 år

och folk hade nog många olika känslor om det.

Beavers bryter tradition, flyttar till Spokane

Många av dem var nog förbaskade.

Beavers flyttade till en mycket mindre stad,

JACK FAUST ADVOKAT

för här fanns ingen framtid.

Publiksiffrorna sjönk och klubben gick med förlust,

och inget tydde på nån förbättring.

Det var inte så

att alla pratade om att gå på baseball.

CARREN WOODS ASSISTERANDE GENERAL MANAGER

Sån var inte känslan i stan.

Om man hade bett folk på stan

att nämna namnet på en spelare i laget,

så hade ingen kunnat göra det.

Folk visste inte längre vilka som spelade.

Det var heldött.

Och ingen förväntade sig att nån skulle komma hit,

förrän nån kom som förvånade oss alla.

Pappa pratade med John Carbray om saken,

och de sa: "Om vi skulle flytta dit en 'A'-klubb

och göra nåt med Northwest League?"

Vi tittade på varandra och sa:

"Vi åker upp till Portland...

och försöker skapa nåt där."

När vi fick höra om Bing Russell

var det många som undrade vem han var.

Folk sa: "Oj, Bing Russell kommer till stan.

Han var med i Sju vågade livet och var sheriff i Bonanza,

och han har varit med i Maverick."

Det var som Gud själv.

"Kommer han verkligen till Portland?"

Det var ganska dött i Portland.

Varför skulle Bing Russell komma till Portland?

Oregon är rätt småstadsaktigt.

Vi gillar inte utbölingar.

PORTLAND STADSTEATER

Så när en skådespelare från södra Kalifornien

kom till Portland, fanns en viss misstänksamhet.

Det såg ut att bli...

NICK BERTRAM SPORTJOURNALIST / THE OREGONIAN

en bisarr historia som aldrig skulle leda nånvart.

Han kom hit och berättade att han var skådespelare

som också hade spelat baseball. Helt okänt för oss.

Vem var han egentligen?

Det kanske var ett skämt, eller så hade han dolda motiv.

Varför kom han egentligen hit?

Problemet med baseball på minor league-nivå

är att man är ansluten till lag i major league,

och de kan flytta runt spelare som de vill, när de vill.

Man vet aldrig vem man får som tredje basman.

Man lär inte känna sin förste basman

eller sina stoppare, kastare, utespelare.

Om nån av dem har en bra säsong, blir han uppflyttad.

Så det är katastrofalt för stan.

Hej då, Beavers

Känslan av gemenskap -- hjärtat i nationalsporten -- togs bort

när minor league-spelare blev major league-klubbars ägodelar.

...och pengarna styr.

Men när pappa växte upp fanns det oberoende baseballag.

De var inte anslutna till lagen i högsta serien.

De var självständiga.

Baseball var upplagt så

att det fanns en massa oberoende lag.

De ägdes av nån i stan.

Och sen fanns det

lag som var anslutna till lagen i högsta ligan,

där det fanns alltifrån högsta nivån som var Triple A

till Double A och den lägsta, A.

På 70-talet fanns inga oberoende lag längre,

bara anslutna.

1972 HADE FÖRBUNDET BYGGT UT SYSTEMET MED FARMARKLUBBAR.

SOM EN FÖLJD HADE ANTALET OBEROENDE LAG

SJUNKIT FRÅN HUNDRATALS

TILL NOLL

1973 BILDADE BING RUSSELL LANDETS ENDA OBEROENDE KLUBB

Som de flesta vet är Bing Russell sheriffen i Bonanza,

tillika stor baseballentusiast.

Han har varit i Northwest de sista två, tre åren...

på plats och sett sin son spela för Bend och Walla Walla.

Jag och mr Russell har tillsammans

organiserat ett baseballag i Portland.

Det blir ett oberoende lag.

Spelarna värvas till Portland Baseball Club,

och om de är tillräckligt bra

kommer de att ägas av Portland Baseball Club.

Jag började jobba i Northwest League omkring 1972,

och Bing fick visst betala 500 dollar för rättigheterna.

Så om man hade 500 dollar och ett kreditkort,

så räckte det i princip.

Första intrycket var att Bing pratade mycket.

BING RUSSELL ÄGARE - PORTLAND MAVERICKS

Han berättade för oss i ligan

att hans mål var oberoende baseball.

Namnlös klubb i Portland blir oberoende.

Alltså måste Bing själv scouta, värva och betala spelarnas löner.

FÖRTECKNING - LÄGRE SERIERNA

Alla andra klubbar på den tiden

var anslutna till lag i högsta ligan, och spelarna scoutades, värvades

och fick sina löner och försäkringar av lagen i högsta ligan.

Seattle blir farmarklubb åt Cincinnati.

Bellingham blir farmarklubb åt LA Dodgers,

Lewiston blir farmarklubb åt världsmästarna Oakland Athletics

och Walla Walla samarbetar med San Diego Padres.

Så när man startar ett oberoende lag

är man i ett svårt underläge redan från början.

Portland Mavericks - Ett nobelt experiment

Det fanns nog inget intresse överhuvudtaget

KEN WHEELER SPORTJOURNALIST / OREGON JOURNAL

för ett oberoende Class A-lag när man nyss hade förlorat

ett mycket bättre Triple A-lag.

Det var som att köra en Cadillac och nån plötsligt säger:

NICK BERTRAM SPORTJOURNALIST / THE OREGONIAN

"Varsågod, kör en Volkswagen."

Prestigemässigt var det

en förolämpning mot stan.

Intresset svalnar i Portland för lag i NW League

Jag körde faktiskt dit på en natt.

Jag hade en nyckel, öppnade och gick till telefonkatalogen

och började ringa folk.

"Hej, jag heter Kurt Russell och spelar för Portland Mavericks.

Vi är stans nya baseballag. Har ni hört talat om oss?

Vi är ju stans nya lag!"

Nej, de hade inte hört talas om oss.

Vi började göra PR.

Trots armskada Russell återvänder till Mavericks

Vi gav oss ut överallt

och gjorde PR här och där.

Skådespelaren Kurt Russell reklampelare för Mavericks

Så vi började från noll.

Första gången jag träffade Bing var när han kom in i baren

och jag hörde hans röst: "Dagens, mina herrar."

Han sa "mina herrar" på ett sånt sätt

att man kände att han hade kommit för att ställa saker tillrätta.

När han talade, lyssnade alla.

Och efter det var det som...

Alla hade stor respekt för honom.

Frank "The Flake" Peters.

Och han levde upp till smeknamnet.

Han kom från Kalifornien till Oregon State

för att spela baseball där, förstås.

Sen spelade han i Baltimore Orioles, en Triple A-klubb,

som tredje basman bakom Brooks Robinson,

så då var han förstås fast på bänken.

Baltimore hörde av sig för att värva mig.

Jag frågade vem som var tredje basman.

De sa: "En kille som heter Brooks Robinson."

Och jag sa: "Det låter inte som nån stjärna precis."

Sexton år senare var han fortfarande med i All-Star Team.

Så jag väntar fortfarande på min chans.

Siktade du aldrig på högsta ligan,

i slutet av din karriär?

Mitt mål var att bli som Babe Ruth eller nåt...

Men jag insåg att

jag aldrig skulle kunna uppfylla mina tidiga drömmar som spelare.

Så jag tänker njuta av baseball på mina egna villkor,

alltså i Portland--

Så Bing beslöt att

anlita Frank Peters som manager för laget,

för han var välkänd i baseballkretsar och en idrottshjälte.

Ingen fick mycket betalt.

Bing hade riktlinjer för lönerna.

Jag tror det var 500 dollar per månad i tre månader, eller nåt.

Så man spelade för att man älskade sporten.

Så Bing och jag...

hoppade på samma tåg och körde hårt.

Det var han som styrde.

Här är Portland, Oregon.

I Northwest League spelar Portland Mavericks,

en av landets sista oberoende klubbar.

Laget ägs av en skådespelare, Bing Russell,

och manager är restaurangägaren Frank Peters.

Klubbens general manager är också unik.

Hon heter Lanny Moss.

Hur får en oberoende klubb tag i spelare?

De annonserar om öppna uttagningar i The Sporting News.

Först måste vi få ihop ett lag,

och Bing sa: "Man vet aldrig vilka vi får.

Vi ska ha öppna uttagningar."

Hitta bra spelare i öppna uttagningar?

Det verkar högst otroligt.

Alla med talang blir ju draftade av Major League-lag

och får spela i farmarlag nånstans

för att försöka kvalificera sig till Major League.

Det ansågs skrattretande,

och de skrattade också högt, vilket var precis vad Bing ville.

"Låt dem skratta åt oss.

Låt dem tycka att vi är idioter

och pajaser från Hollywood."

Mina första tankar... Jag kan inte ens upprepa dem,

för de lämpar sig inte för tryck.

Jag undrade vad de höll på med.

Det var rena skämtet,

och ett ännu större skämt att tro att det skulle lyckas.

Det var ett dåligt skämt.

Man väntar sig kanske 40-50 provspelare,

men det kom omkring 300.

Man satt på läktaren och tänkte:

"Vad är det här för killar?"

CARREN WOODS BITRÄDANDE GENERAL MANAGER

Killar som körde tvärsöver landet

och gav upp saker eller sålde saker

för chansen att vara med i laget.

De kom hit, en del liftade.

Mavericks öppnar grindarna

De gjorde allt för en chans att bli med i laget.

Rusning av vagabonder till uttagningar

De hade en stor dröm.

Det är nog den amerikanska drömmen, bara att få chansen att spela.

Alla måste inte sikta på Major League.

Det kan räcka att bli professionell baseballspelare.

Hur lång tid tog resan hit?

AMERIKAS BÄSTA RED MAN TUGGTOBAK

Fyra och en halv dag ungefär.

Jag bryr mig inte om lönen. Jag vill bara spela baseball.

Jag har alltid älskat baseball.

Jag har alltid drömt om att lyckas en dag,

även om det inte är troligt att jag gör det.

Alla där hade misslyckats.

Min karriär var slut och jag kände att jag hade misslyckats.

Alla spelare där kände att de hade misslyckats.

Kanske kände även Bing att han hade misslyckats i Hollywood.

Till dem som inte kvalar in, vilket är huvuddelen, vill jag säga

att det är livets villkor, men många av er...

Vi har en från Tennessee, några från New York och så.

Ni har haft en sjujäkla resa.

Tidningarna borde skriva om er.

En tappade bort handskar och skor på vägen.

En annan tappade bort resecheckerna i Lincoln, Nebraska,

men tog sig hit på nåt sätt.

Det här är Frank Peters, vår manager.

Han sköter om de här uttagningarna.

Det blev tydligt att Bing höll på att bygga ett lag.

Bing rollbesatte bokstavligen en pjäs

där alla hade varsin roll,

och det fina var att man kände...

man visste sin roll och var man passade in.

Jag hörde först talas om Mavericks

vid frukosten på Carnaby Hotel i Three Anchor Bay

ROB NELSON KASTARE

långt borta i Kapstaden.

Vägen från Sydafrika leder till Mavericks träningsläger

Pappa hade skickat mig en massa tidningsurklipp

och i The Sporting News fanns en artikel om ett oberoende baseballag i Portland.

Jag sa: "Jag ska jobba som lärarvikarie,

tjäna lite pengar och resa till Oregon

och försöka kvala in i det här laget."

Vad söker du efter hos spelarna?

Jag vill ha nån som kan spela för Mavs

och inte direkt siktar på Major League...

Vi vill ha spelare

som de stora lagen av olika anledningar

inte tror passar i högsta ligan.

Det är killar som har försökt men inte lyckats.

Jag åkte hem efter college. Jag blev inte draftad

SWANNIE STOPPARE

för att jag var vänsterhänt,

vilket jag tyckte var konstigt.

Pappa berättade att det hölls uttagningar för Portland Mavericks.

Jag frågade vad det innebar.

Han förklarade det för mig.

Jag åkte dit och det var typ 500 personer där.

Jag lyckades bränna flera spelare,

och Bing kom fram till mig

och sa: "Vet du om att du är vänsterhänt?"

Vänsterhänte Jim Swanson passar i Mavericks aviga värld

Jag är nog den ende vänsterhänte stoppare

som har fått proffskontrakt,

så min handske borde nog finnas i Hall of Fame.

Inte jag, men min handske.

När jag beslöt försöka ta en plats i Mavericks

LARRY COLTON KASTARE

var jag en 33 år gammal engelsklärare i high school.

Jag hade spelat en match i Major League, sen var min karriär slut.

Jag tänkte att spela för Mavericks

vore bättre än att jobba som målare.

Att spela för Mavericks är bättre än att måla hus

När jag kom dit såg jag ut som Charlie Manson.

Eller "De förlorade åren" som min mamma sa.

Det var helt klart enda laget i USA

där jag skulle få en chans.

När jag var barn, var Bing en jätte för mig.

Han hade en idé om att

göra en instruktionsfilm.

Jag var 10-11 år och bara hängde

vid planen och han såg mig vid staketet.

Han sa: "Kom in och var med."

MORGONDAGENS KASTARE

Elvaårige Jon Yoshiwara, morgondagens kastare på knattelagens plan.

Han är känd i klubben som hästsvansen.

Han springer, kastar och gör allt han kan

för att lära sig mer om baseball, hans första kärlek.

Bing följde mig på avstånd och gillade mitt sätt att spela.

Jag blev aldrig draftad.

Jag visste att Bing hade sagt: "Om du inte blir draftad,

så kom till Portland och testa."

Jag var elva år och gick dit som alla andra,

inte för att spela utan för att bli batboy.

Jag minns att jag pratade med Rob och sa:

"Jag måste få bli batboy.

Jag menar, jag bara måste."

Jag minns att Rob sa:

"Jobba så hårt att de inte kan ge det till nån annan."

Jag slet som en galning, la upp slagträna, torkade rent saker,

jag var hela tiden i rörelse.

Jag stod aldrig stilla.

Och till slut

hörde jag en visselpipa och tittade upp mot läktaren.

Det var Bing, och han sa: "Kom hit, grabben."

Jag kom fram och satte mig, och han sa: "Jag önskar jag hade tio som du."

Så var det klart. Jag fick bli batboy.

Han var den mest rättvise och talangfulle

utvärderaren av spelare

jag nånsin sett. Inte bara jag,

utan många som kände honom sa det om Bing.

"Han kan verkligen läsa en spelare."

Han hade förmågan.

Så han var helt rätt person att ta hand om klubben

och ha de bästa chanserna att lyckas.

Det är förstås spännande

med säsongen som börjar snart.

Hittills ser det bra ut. Vi är obesegrade än.

Spelprogrammet klart Mavs redo

Vi har 84 matcher att spela

och chans att vinna dem alla.

Jag är optimistisk.

Det är ett lag med många lovande unga spelare.

Den stora skillnaden mellan Portland Mavericks

som oberoende lag

ROB NELSON KASTARE

och farmarlagen vi spelade mot...

En sak var att vi hade roligt.

Vi betonade det roliga.

Vi kunde spela hygglig baseball,

men man måste ta ett steg tillbaka och bara njuta,

för där fanns killar i 30-årsåldern

som fortfarande försökte nå till Single A.

Eugene Emeralds, farmarlag till Cincinnati Reds,

alla hade samma byxlängd, samma utstyrsel,

alla välrakade och välkammade...

Det var mycket mer väldisciplinerat.

Förbundet ville sätta tonen.

De flesta Maverick-spelarna hade lite mage.

De var klart mest orakade i ligan.

Många hade faktiskt hål i skorna.

Motspelarna var chockade. "Vad är det här för ett lag?"

De var en motpol mot dem själva.

Det fanns ingen publicitetsansvarig.

Ingen prydlig image,

bara ett gäng håriga, roliga, härliga killar.

Major Leagues inställning var:

"Vi står ut med dem och spelar mot dem,

men vi håller distans."

De var lite arroganta

och tänkte: "De är inte lika bra som vi,

men de får duga som slagpåsar."

Det var mest ett skämt.

Alla var nyfikna att se hur länge det skulle vara.

Nu var det dags för första matchen.

Nu började allvaret

och ingen visste hur det skulle gå.

Vi kanske skulle få storstryk, och sen var det kört.

Vem vet? Vi vet inte.

Vi tror oss ha en del bra spelare.

Efter två omgångar ledde vi matchen.

Matchen gick vidare, och vi insåg...

"Vi leder, men har motståndarna haft några träffar?"

Matchen tar slut och resultatet är

att första matchen för oss

var en no-hitter med Gene Lanthorn som kastare.

Lanthorn kastar 4-0 no-hitter

Vi såg på varandra och sa:

"Det här kommer att bli magiskt."

Baseball återvänder till Portland

Baseball återvänder på Class A-nivå

Mavs utklassar Emeralds, 11-1

Lanthorn nu 6-0 Mavs slår L-C, 11-4

Maverick slår Eugene med 10-4

Mavs krossar Ems, 12-5

Mavs sänker Mariners

2 686 såg Mavs köra hårt, 7-1 Av NICK BERTRAM

De hade ingen som kunde slå home run.

De hade ingen som kastade särskilt hårt.

De byggde spelet på snabbhet.

De stal baser och tog chanser.

De spelade vågat och det lyckades vanligen.

De byggde spelet kring Reggie Thomas,

som hade både snabbhet och lyskraft.

Han var vår stjärna, och om man har en stjärna så går allt lättare.

Men man måste ha en stjärna, vilket han var.

Men han visste det.

Det är bra om stjärnan vet att han är stjärna.

Reggie bodde på Mallory Hotel,

som låg bara ett kvarter från Civic Stadium.

Före varje match kom en bil körande

ner till spelarparkeringen under stadion,

och presentatören ropade: "Här kommer Reggie!"

Och folk blev som galna.

Mavs använder Batmobil

Folk frågade Bing:

"Varför skaffade ni en bil åt Reggie?

Han bor ju ett kvarter bort!"

Bing sa: "För Reggie behöver det."

Thomas nyckeln till Mavericks seger

Thomas matchhjälte

Reggie T:s "upptåg" segervapen

Maverick stjäl 16 baser i storseger

Vi gav aldrig upp, och vi var obevekliga.

Vi hade inga spelkoder. Stjäl en bas om du kan.

Slå en home run om du kan.

Inget hindrade dem att chansa vilt.

Det är nog den bästa baseballklubben på den nivån

som jag nånsin spelat i.

Mavs krossar Boise

Om vi fortsätter i samma stil

så vinner vi serien.

Vi har ett jäkla bra lag.

Heta Mavs steker Eugene, 13-6

Inga svagheter alls?

Det skulle i så fall vara i ledningen.

Vi visste att vi var bättre än de flesta.

SWANNIE STOPPARE

Vi hade spelat mot många farmarlag.

Vi spelade mot Ozzie Smith, Dave Henderson.

Dave Stewart spelade för Dodgers. Mike Scioscia var en ung stoppare.

Och vi utklassade dem.

Vi gav farmarlagen stryk i parti och minut.

Det var ett ständigt problem,

för de hade nåt att bevisa.

En sak de ville bevisa

var att de kunde slå lag anslutna till storligorna.

De ville inte möta oss.

För oberoende lag slår ju de där välbetalda spelarna.

De tyckte det var pinsamt.

"Nu får vi stryk av ett gäng trashankar."

Det är precis så jag vill ha det. Stjäla baser.

Vi gör allt vi kan för att vinna.

I går kväll fick Mariners storstryk av Mavericks.

Mavericks är hungriga och galna och vi vill vinna.

Jag kommer att fokusera på det.

Det var jobbigt.

Jag hörde mycket gnäll

av ledarna för farmarlagen

eftersom ett oberoende lag kunde slå dem

med spelare de hade ratat eller gett sparken,

och som nu utklassade deras egna lag.

De fann att de inte var ofelbara

när det gällde att upptäcka talang.

"MAVS ÄR ETT HÅRDFÖRT BEVIS PÅ

ATT VERKLIGHETEN ÖVERTRÄFFAR DIKTEN." - LOS ANGELES TIMES

"BASEBALL, PORTLANDS GLÖMDA SPORT, LEVER UPP IGEN." -THE OREGONIAN

"MAVS DOMINERAR. VARFÖR? UNDRAR BASEBALLVÄRLDEN." -THE OREGONIAN

Det var nästan ett mirakel

att Bing lyckades bygga ett lag överhuvudtaget.

Att laget kunde prestera så bra

mot alla dessa

välbetalda Major League-team,

som de egentligen inte borde slå,

var helt jävla otroligt.

Portland Mavericks framgångssaga inom oberoende baseball

fick nationellt erkännande i måndags

då Sporting News utsåg Mavericks ägare Bing Russell

till årets ledare inom Class A 1974.

Enligt denna tidskrift, som brukar kallas baseball-bibeln,

var utnämnandet enhälligt.

Priset ska utdelas till Russell av Yankee-legenden Lefty Gomez.

Mavs Russell "Årets ledare"

Mavs ägare årets ledare inom Class A

Det är en mycket eftertraktad utmärkelse inom baseballvärlden.

Att få den som den ende oberoende ledaren...

var helt fantastiskt.

De hade baseballmöten

där såna utmärkelser utdelades.

Bing gick dit som representant för Mavericks

och alla andra representerade

A:s OAKLAND 1972-73 VÄRLDSMÄSTARE

lag från Major League.

Han var i en egen kategori.

Det vore som att få Oscar med en independent-film.

Man är där med alla berömda stjärnor och får en Oscar.

"Här är jag med alla dessa höjdare,

men jag fick den.

-Sug på den, ni." -Japp.

Sommaren 1973 var den lyckligaste i mitt liv

i denna fina stadion.

Lefty Gomez var här.

Han sa: "Jag har inte sett nåt liknande sen 1929."

Det var ett fantastiskt år.

Och det här är den bästa baseballstan i världen,

kanske den bästa stan i världen.

"JAG ÄLSKAR DEN HÄR SPORTEN OCH VILLE HA TILLBAKA TIDEN

MED HALMHATTAR OCH ÖL NÄR 250 STÄDER HADE LAG

OCH DE FLESTA VAR INTE I DE LÄGRE SERIERNA."

Följande sportprogram från NBC sänds i färg.

JOE GARAGIOLAS BASEBALLVÄRLD

Joe Garagiola var sportreporter för NBC.

NBC filmar Mavs

Han hade spelat professionell baseball.

Han är en ikon, känd av alla.

När Joe Garagiola kom hit gjorde han oss kända överallt.

Mavericks i rikstäckande tv i kväll

Det var rikstäckande. Före det kände alla i Northwest till oss,

Mavericks intresserar Garagiola

men efter programmet kände hela landet till oss.

Bing, om jag frågar Central Casting

vem som är den perfekta ägaren till den här klubben,

är svaret du.

Berätta lite om dig själv.

BING RUSSELL ÄGARE - PORTLAND MAVERICKS

Tja, jag har älskat sporten sen jag var nio år.

Lefty Gomez tog med mig,

och jag var Yankees jordnötssmugglare

från 1936 till 1941,

och fem av de åren blev vi världsmästare.

Sen började jag spela själv.

Jag spelade lite i Dartmouth och sen som proffs.

Jag spelade Clem i 13,5 år i Bonanza utan att nånsin lösa ett fall.

Sportentusiaster älskade den serien.

Han kom hit och gav det trovärdighet.

Du har visst en fanklubb.

Ja, det stämmer nog.

Jag spelade i alla matcher men de rev kontraktet.

Jag stannade ändå.

Jag åkte inte hem

utan sa att jag tänkte stanna tills jag tog en plats i laget.

Fansen kanske identifierade sig med det.

Men om man inte platsar här--

-Ja, lägre kan man inte komma. -Just det.

Han filmade så mycket material

att det blev två program, vilket aldrig har hänt förut,

Garagiola får material till två program

och han var bara här i en dag.

Hur gör jag för att få bli med i Portland Mavericks?

Du fyller i en ansökan.

-Jag fyller i en ansökan. Så här? -Just det.

Pressbevakningen av Mavericks var fenomenal.

Sports Illustrated FOOTBALL-STREJKEN

Det skrevs artiklar i Sports Illustrated...

och en stor artikel i The New Yorker.

enda oberoende professionella baseballaget.

De har inte plats nog att bevaka Major League,

men ger utrymme åt ett Single A-lag.

Anledningen till att vi fick rikstäckande bevakning

var att vi gjorde nåt helt annorlunda.

Vi såg oss inte som kändisar.

Vi var baseballspelare.

Jag fattade inte att nån ville ha min autograf.

Det var så mycket på gång.

Det var så kul. Det var så annorlunda.

Och vi var lyckligt lottade

som fick skriva om det varje dag.

Det var bra PR för ligan,

och Bing fick verkligen sin beskärda del.

Det var bra för ligan och för sporten.

Joe Garagiolas tv-program sågs av miljoner tittare.

Efter programmet sändes

överraskades Bing av ett telefonsamtal från en tittare.

Jim Bouton har som ni vet varit kastare i Major League

och även skrivit den kontroversiella bästsäljaren Ball Four.

Nu i vår, sju år efter att han slutat med baseball,

tänker han göra comeback.

Han är nu förste kastare för Portland Mavericks

i Class A Northwest League.

En applåd för Jim Bouton.

Jag växte upp på Long Island i mitten av 60-talet,

och flera skolkamrater ville vara Jim Bouton.

Han hade en hög kaströrelse där mössan föll av efter varje kast,

och han fullföljde kaströrelsen

genom att plocka upp mössan på vägen upp.

Jim Bouton var en stjärna

och en mycket bra kastare för Yankees under

slutet av deras storhetstid,

med Roger Maris, Mickey Mantle och Yogi Berra.

Han kom med i All-Star Team och kastade i World Series...

Jim kunde spela. Han var en stjärna.

Han skrev den första boken

om vad som pågick bakom kulisserna i baseball

efter att ha varit hjälte i World Series för Yankees,

och sporten vände honom ryggen eftersom han hade brutit mot alla tabun.

Du sa en hel del sanningar

när du skrev Ball Four,

som orsakade uppståndelse bland spelarna.

Ball Four skrämde upp folk ordentligt.

Det lössläppta beteendet han beskriver

bak i spelarbussen på matchresor,

killar som kysser varandra och så,

det chockerade folk,

spelare som tog uppåttjack och så...

Det var inget mot det som hände med Mavericks.

Ledningen i baseballförbundet

var upprörda över att nån lyfte på förlåten.

Kuhn varnar Bouton efter Ball Four

Bouton får reprimand av Kuhn

De var inte glada.

Jim Bouton stängdes ute från baseball av alla,

utom...Mavericks.

Det var nog enda stället för honom att göra comeback.

Jim kom hit och smälte in i laget direkt.

"Baseballtopparna blev lite arga på mig

för att jag lät Bouton göra comeback."

"Jag visste inte att det var så känsligt."

"Han är bara en grabb, och det kommer han alltid att vara."

Enligt Los Angeles Times hade nån,

nämligen lagets ägare, sagt:

"Han är bara en grabb och det kommer han alltid att vara."

Vad menade han? Att du förblir barnslig?

-Eller vad? -Jag vet inte.

För att jag vill spela baseball, antar jag.

Att gå från de stora Yankees

med Lou Gehrig, Babe Ruth, Whitey Ford, Lefty Gomez,

och alla dessa berömda spelare

till det tivoli som Bing skapat,

var helt enkelt en fantastisk historia.

Jag trivs jättebra i Portland.

Jag gillar Bing Russell. Jag gillar fansen här.

Så jag ser fram emot att spela igen.

Visst är det en smått galen klubb?

Den är lite egenartad.

Det är då inte nära hem,

och lönen är inte särskilt hög.

Jag gillar verkligen konkurrensen

och att vakna på morgonen och tänka att i dag kanske är dan

då allt lyckas och jag går upp i högsta ligan.

Är du 37 år gammal nu?

-Trettioåtta. -Trettioåtta.

Hur passar du ihop med de andra i laget?

Du ser inte ut att vara så gammal.

Jag passar faktiskt bättre ihop med dem

än jag gjorde för 15 år sen när jag började i Yankees.

När jag kom med 1962,

om man var rättfram och hade åsikter om saker och ting

var man verkligen en kuf.

Det är väl skillnad mellan Major League

och att vara kastare för Portland Mavericks?

Lönen är väl inte särskilt hög?

Nej.

Jag kom hit för arvodet på 371,75 dollar, för det är en månadslön för mig.

Är det vad du...

Ja, vi tjänar 400 dollar i månaden som spelare för Portland Mavericks.

I slutet av The Tonight Show sa Jim:

"Vänta lite, Johnny. Ett ögonblick."

Hur lång tid har vi kvar?

Bara omkring en halv minut.

"Jag vill bara säga en sak.

Jag vill bara tacka killarna

i laget i Portland Mavericks."

För de sa att om jag läser upp deras namn i tv,

kanske jag får bättre uppbackning när jag kastar.

Han tog fram en lista och läste upp vartenda jävla namn.

Gör det så snabbt du kan.

"Jim Swanson, Bob Foster, Cliff Holland, 'Cut' Collette, Joe Garza, Bill Martinez,

'Doc' Wilbert, Jon Yoshiwara, Ed Gilliam, Terry Lee, 'Silky' Cervantes,

Dan Parma, 'Corky' Corcoran, Buster Atteberg."

Evelyn Wood kan lära er också det här.

I morgon kväll, Orson Bean, Andy Kaufman, Eugene Fodor

och Joan Embery från San Diego Zoo.

Med facit i hand förstår jag det.

"Okej, Bing Russell visste vad han gjorde.

Han kunde verkligen show business."

Det handlade om mer än baseball.

Det var nästan som

en galen apotekare i ett laboratorium,

som vill göra ett stort experiment för att se vad som händer.

Ibland blev det pannkaka av allt,

men hela grejen var

att man aldrig visste hur det skulle sluta.

Han drev det längre och längre

och förnyade och förändrade sporten.

Han var först med allt.

Jon Yoshiwara var den förste asiatiske managern.

De hade en batgirl, Penny Clemo.

Lanny Moss var först som kvinnlig general manager.

Ni har en 24-årig dam som general manager. Det är annorlunda.

Hon skötte jobbet i två veckor i augusti

och gjorde det bättre än jag. Hon gör ett jättejobb.

Vad ingår i dina arbetsuppgifter?

En massa saker.

Allt från biljettförsäljare

och att springa ut och sälja biljetter när det behövs,

till att gå ut och sjunga nationalhymnen.

Jag frågade honom en gång:

"Bing, varför har du en sån brokig blandning av folk omkring dig?"

Han sa: "Frank, livet och

Mavericks är som en film, och filmen har en nyckelscen,

kanske bara tre minuter lång."

Sen talade han om sotarscenen i Mary Poppins.

"Allt leder fram till den och den är avgörande för fortsättningen."

Sen sa han: "Man vet aldrig

vem som kommer med den magiska idén, det magiska ögonblicket."

Han hade folk i laget som inte hade där att göra.

Han hade...

Han hade visst 30 spelare på avlöningslistan.

Det är helgalet.

Hur kan ett Class A-lag utan ekonomiska resurser

ha 30 spelare på avlöningslistan?

Det han gjorde var att göra sporten personlig

på ett sånt sätt att

om man som fan inte hade en favorit bland nån av alla dessa spelare,

så hade man inget där att göra.

Där fanns spelare av alla typer.

Bing visste att han gav Portland en show,

och han ville göra den så bra som möjligt.

Bing ville skapa en föreställning...

en bild som fansen kunde sluta upp omkring.

Han skapade en karaktär. Det var inte Joe Garza,

.J-O-E G-A-R-Z-A. utan JoGarza. En JoGarza.

EN JOGARZA KAN INTE STOPPAS

Man sa inte: "Vi ska vinna stort."

Man sa: "Vi ska JoGarza dem."

Varje gång vi vann stort,

och särskilt om vi vann två av två,

var det en storseger för Bing.

Du vet, han...

Han lät Joe hoppa upp på taket till avbytarbåset,

eller ibland springa ut på plan,

eller upp bland publiken eller på kortsideväggen

inför hela publiken.

Sen sopade han symboliskt

och tände eld på kvastfan och viftade med den.

Det var farligt. Det vet jag, för jag gjorde kvastarna.

Jag fick uppgiften att tillverka dem hemma i garaget

och måla dem,

och sen doppades de i tändvätska och fick torka.

De var rena brandfacklorna.

Och fansen blev som tokiga.

De tyckte att det var

opassande men samtidigt kul.

Sånt gjorde bara Portland Mavericks.

Sen när vi skulle börja sopa,

nån vecka senare,

hade fansen med sig egna kvastar.

De ville delta i det roliga.

Baseballmatcher kan vara långtråkiga.

Jag klättrade upp

och vi ropade "sopa" och körde på.

Och ägaren Bing Russell

tyckte om det och bad mig att göra det igen.

De kan inte mer än bötfälla mig.

Bing har betalat mina böter.

Och det stämmer att Bing

inte hade nåt emot spelarnas upptåg.

Han manade nog ofta på dem.

Jag minns en match i Eugene.

Jag tror fyra spelare blev utvisade.

Colette blev utvisad... Jag blev utvisad,

för jag härmade det de sa lite för högt

och blev faktiskt utvisad.

Jag gick upp på läktaren. Bing satt där,

och alla som hade blivit utvisade

satt omkring Bing, och han bjöd alla på öl.

Bing var överförtjust.

Han tyckte det var så kul att jag hade blivit utvisad.

Det hände alltid saker omkring Mavericks.

De var nog det första laget som hade en bollhund.

Han blev faktiskt mer populär än många spelare.

Mavericks gräver ner Padres

När kastaren verkade trött,

slängde de ut bollen på plan och hunden tog den,

Det var som hundan! 6 Mavs får sparken

och domaren måste stoppa matchen.

Upptågen på planen...

var helt galna.

Jim Bouton sa: "Vet du, Frank,

det är först nu jag verkligen förstår meningen med baseball."

Mavericks sprider leenden

Det viktigaste är att alla har kul

Peter Bavasi, son till Buzzie Bavasi i Dodgers,

var där och scoutade tror jag.

Vi satt i avbytarbåset. Jag satt bredvid honom.

I slutet av matchen efter en storseger

sprang alla ärevarv ledda av Bing,

och Peter Bavasi sa: "Vad håller Bing på med?"

Jag sa: "Han har kul."

Det var en del av Mavs hemlighet.

De var roliga.

Och de gjorde saker som

de humorlösa topparna inte tyckte om.

Jag hade många samtal med ledare för farmarlag.

Jag sa: "Ta det inte så allvarligt.

Det är bra för ligan och hjälper spelarna att utvecklas,

för de spelar inför storpublik

och inte 30-40 stycken som förut."

Fansen älskade det och även jag. Men det kunde jag inte säga till Bing.

Mavericks levde upp till sin image av "Maverickgalenskap"

Med facit i hand fanns det egentligen ingen Maverickgalenskap,

utan snarare en massa Maverickgalningar.

Det var det som pågick på plan som gjorde det till en hysteri.

Jag har aldrig sett ett lag

och dess fans bete sig som när det gäller Mavericks.

När Beavers flyttade hade vi ingen

förrän Bing kom dit med sitt Class A-lag.

Ja, men det är ett lag med trashankar.

Nej, nej, nej!

Vänta lite! Jag älskar dem ju!

Se på publiksiffrorna för Mavericks.

Vi satte publikrekord för hela Minor League det året.

Fans startar kampanj för full stadion

Vi hade nog de högsta publiksiffrorna

Rekordpublik 16 464 ser Mavs vinna, 8-3

av alla Minor League-lag nånsin.

Fler än 100 000 har sett Mavs

De satte rekord för Short-A-publik. Det var visst 127 000 personer.

Folk kom för att se allt ståhej.

Var det baseball eller bara show?

Det var baseball med stil och mycket roligt omkring.

Det var en fantastisk prestation.

Mavs är Portlands baseballag.

Vi har över 4 000 åskådare per match.

Genomsnittet under 31 matcher ligger på 4 046 betalande åskådare.

Det är fantastiskt hur stan ställer upp för baseball.

Om man var ett fan ville man vara där.

Man ville vara där, för man kände dem allihop.

De höll sig inte på sin kant.

Det var en helt annorlunda tid.

Det var vårt lag.

Det var nåt helt annat än att vara fan till Mets eller Chicago Cubs.

Portland hade nåt som var deras eget.

Det var Portland Mavericks baseballag.

Det bästa sättet att förklara det för dig

är att jämföra det med Music Man, till exempel,

där vi lärde känna folket i River City, Iowa,

genom äventyren Harold Hill och hans pojkorkester upplevde.

Här har vi haft förmånen att

lära känna folket i Portland genom ett baseballag.

1975 drog Mavericks den största publiken någonsin till att se ett A-lag i baseball.

Två år senare slog Mavericks säsongsrekordet

med 125 300 åskådare på 33 hemmamatcher.

Major League-baseball är en företagsprodukt.

Farmarlagen fungerar likadant.

Major League-lag har farmarklubbar av ett enda skäl:

att utveckla spelare.

Att utveckla spelarna så de kan lyckas på Major League-nivå.

De struntar i om farmarklubbarna vinner.

De bryr sig inte om laget eller stan.

De satsar inte på stan.

Vad går du efter när du söker platser för Triple A-klubbar?

Där måste finnas resurser att kunna utveckla spelare

så snabbt som möjligt under idealiska förhållanden.

Det är ett perfekt ställe för vår klubb och vi är glada att vara här.

Och de som jobbar i Minor League

har folk över sig och under sig

som gör det allt svårare för dem

att göra djärva satsningar eller följa sin instinkt.

Det var vad Bing gjorde.

Han brydde sig inte.

Han behövde inte svara inför nån.

Han var lojal mot dem som han inbjöd att vara med.

Så enkelt är det.

Mavs filosofi retar upp NWL-lagen

Bing Russell har orsakat ståhej inom baseballförbundet.

Portland-experimentet

har skapat enormt intresse inom baseballförbundet.

Rykten i ligan om att "sätta stopp för Mavs".

De stora lagen gillade inte Bing

och gjorde allt de kunde för att han inte skulle vinna.

Baseball styrs än i dag av en priviligierad klass.

Han passade inte alls in i deras kultur.

De ville inte att nån utböling skulle lyckas

och kunna peka lång näsa åt dem och säga:

"Ni lyckades inte i Portland, men det gjorde jag."

Har du lyckats med det du önskade?

Precis. Min förhoppning var att oberoende baseball skulle överleva.

Det gjorde den.

Jag ansåg att många spelare släpptes för tidigt

och att många kontraktslösa spelare kunde spela på den här nivån,

och det har vi bevisat.

Han avskydde dem.

De avskydde honom.

Han ville göra allt på ett annat sätt.

Det enda de gjorde var att skapa ett pyramidspel

som de ännu spelar.

Det var inte pappa intresserad av.

Han var inte intresserad av pyramidspel utan av baseball.

Han var mer kreativ, uppfinningsrik och även intelligent, tror jag.

Med intelligent menar jag att han gjorde det av rätt skäl.

Han löpte hela linan ut.

Löpte hela linan ut.

Som oberoende lag har vi lärt oss en hel del.

Våra spelare tjänar mindre

än de som värvas av Major League-lag,

och jag trodde det skulle bli ett problem.

Men nu åker vi i fina bussar och äger en själva,

och vi bor på de bästa hotellen och har de finaste matchställen,

och vi spelar bäst baseball.

Det är faktiskt ganska många spelare i de större lagen

som har pratat med mig om att spela för Portland.

Han gick tvärsemot alla vedertagna regler inom baseball.

Han ville bevisa att oberoende baseball kunde fungera.

Det gällde att vinna divisionen och sen ta ligatiteln.

Det enda Bing saknade var en mästerskapstitel.

Det vore pricken över i.

Vi hymlar inte om det.

Vi vill en sak: ta ligatiteln.

Det är det enda vi inte har gjort, och Portland har inte vunnit sen 1945.

Vi måste vinna titeln, helt enkelt.

Om vi tänker så, tänker spelarna så,

och så vinner vi, helt enkelt.

Vi ska vinna titeln. Vi måste.

Pressen på Mavericks att vinna titeln var...

Den var jättestor.

Våra spelare är enligt min mening

lika tuffa som några andra i ligan,

och vi har en utmärkt chans om bollen studsar vår väg.

Det är det baseball handlar om, man måste kämpa hela vägen och...

Vi har en jättebra chans att vinna titeln.

Bing insåg det.

Man kan ha mycket galenskap och sånt som skapar intresse,

men huvudsaken är att vinna.

Jag ville visa att vi kunde starta $50 000 fattigare än de andra och vinna...

Det är den amerikanska drömmen.

Det handlar om möjlighet, inte om pengar. - BING RUSSELL

Bouton startar för Mavericks

9 851 ser Bouton kasta i vinstmatch för Mavs, 5-3

Första kvällen där ute kunde han inte ens värma upp.

Så många ville ha hans autograf

och hans signatur på boken.

Ingen visste om han skulle hålla.

Han kunde ha klappat igenom.

Och han...

han var lysande.

Storseger för Mavs, leder med 9 1/2

"Omöjlige" Bouton vinner Mavs närmar sig seriesegern

Jag satte på mig hjälmen, för jag skulle gå ut.

Jag såg Bouton stå där, helt fokuserad.

Jag såg på honom och tänkte:

"Där står Bulldog, killen som var..."

Han var visst med i fyra olika World Series.

Jag sa: "Jag måste få veta.

Du har varit på toppen. Går det att jämföra?"

Han sa: "Skojar du?

När spelet fungerar och man är inne i matchen

är det precis samma sak."

Han bad att få fråga en sak.

"Var skulle du helst vara just nu i hela världen?"

Jag sa: "Just här."

Han sa: "Just det."

Tre poäng för Russell

Mavericks går upp i ledningen

Bing kom in och sa:

"Så här är det. Jag vill ha en mästerskapstitel,

och jag struntar i hur ni bär er åt."

Det fanns en hunger.

Mavericks spelare gav allt.

De älskade att slå farmarlag,

men det var ömsesidigt.

De ville verkligen slå oss.

Sporten var viktig för oss och stan var viktig för oss.

Det fick bära eller brista.

Har ni en bra chans att vinna titeln i år, Frank?

Absolut.

Om vi inte vinner, tar jag personligen ansvaret för det.

Det Bing Russell har gjort

är att ge oberoende baseball nytt liv.

Och det ser ut att fungera.

Ligatitel för Mavs?

Vi hade högsta vinstprocenten i alla divisioner i professionell baseball

det året, 1977.

Från de högsta till de lägsta divisionerna.

Inga andra vann två av tre matcher under en hel säsong.

Mavs 'gör det på sitt sätt' när de tar Portland till NWL slutspel

Mavs explosion bereder väg för ligatitel

Mavs försöker ge Portland första titeln sen 1945

Ställning Northwest League

PORTLAND - BELLINGHAM 1977 NWL-MÄSTERSKAPET

Det som hände var att...

Vi kom till slutspelet nästan varje år,

och det som hände i slutspelet var att storlagen

skickade ordinarie spelare till farmarlagen.

Vi såg spelare som kastade snabbare

och slog hårdare mot slutet av säsongen.

Storlagen smyger in andra spelare

för att vi inte ska vinna titeln,

men det är likafullt vårt mål.

Storlagen skickade spelare till Northwest League

för att lyckas slå Mavs.

Vi var beredda att slå dem också.

De visste att det var strid på kniven.

1977 NWL-MÄSTERSKAPET

GÄSTER - 3 INNING - 3

GÄSTER - 4

INNING - 9 GÄSTER - 4 MAVS - 2

Om de andra hade spelat hederligt,

hade Mavs säkert vunnit flera ligatitlar.

MARINERS KLUBBHUS EFTER MATCHEN

Det var en tid då

man förväntades göra som alla andra.

Men det hade misslyckats i Portland.

Det hade inte varit samma sak om det bara varit en farmarklubb.

Laget fungerade tack vare att det var oberoende.

Det fungerade tack vare de här excentriska killarna.

Men i slutändan var det baseball,

baseball som det ursprungligen var menat att spelas.

Av kärlek till sporten.

Så är det inte inom baseballsporten i dag.

De är med för att tjäna pengar,

eller för att få makt,

eller för nåt annat.

Men tyvärr inte av kärlek till sporten i de flesta fall.

Jag såg fram emot säsongen 1978.

Det florerade rykten om

att Triple A tänkte ta tillbaka Portland.

Det första jag gjorde var att ringa Kurt och fråga om det var sant.

Bing tog det nog mer på allvar

än de flesta andra.

Det verkade inte möjligt.

Triple A fungerade inte här förut. Varför vill de då tillbaka?

Vi insåg inte att

ett lag bara kunde ta över.

PCL knackar på dörren i Portland

Portland kan draftas av PCL

Efter alla framgångar

och allt som hade hänt däremellan,

beslutade Triple A PCL att komma tillbaka

och återta sin plats.

På den tiden, enligt reglerna

och enligt den gyllene regeln

att allt som främjar sporten är bra,

tänkte de komma tillbaka och ta över för 5 000 dollar.

Är inte det ett själviskt tänkande?

Det är dumheter.

Det är en massa skitsnack.

Mavs chef rasande

Bing i konflikt

JACK FAUST ADVOKAT

Ett baseballterritorium är ett stycke geografi.

Det är en cirkel som utgår från hemmaplan

och sträcker sig ut i 145 kilometers radie i en cirkel,

och där har man ensamrätt

att bedriva baseball

och ingå i baseballförbundet.

Det är ens rättighet.

Man kan muta in ett territorium,

men sen kommer en högre liga och säger:

"Vi tar ert territorium. Hej då."

Vad betyder "reglerad" i samband med baseball?

Baseball är ett monopol.

Baseball undantaget från anti-kartellagar

De fick den rätten av USA:s högsta domstol för länge sen.

För årtionden sen

blev de undantagna från anti-kartellagarna.

Baseball ansågs som en amerikansk institution

som inte skulle regleras i lag som allt annat.

Å Portland Beavers aktieägares vägnar

är jag glad att få tillkännage

att Portland Beavers ställer upp med ett lag nästa säsong,

ett mycket bra och konkurrenskraftigt lag,

och ett lag som jag är säker på

att Portland med närområde

kommer att bli stolta över.

PLC baseball återvänder till Portland

Det hände väldigt plötsligt.

Det var en chock för mig.

Jag trodde vi höll på med baseball.

Mavericks hotade status quo.

Vi visade ett alternativt sätt att bedriva professionell baseball.

Vi satte publikrekord, vi var med på riks-tv.

De där åren

skapade Mavericks en helt annorlunda Minor League-baseball.

Baseball utnyttjade sin rätt och sa:

"Vi äger territoriet. Vi vill ha det tillbaka."

Baseball levde efter egna regler.

De var styva i korken, för de kunde göra vad de behagade.

Förbundet tog en titt och sa:

"Vi borde ha ett lag i Portland igen.

Vi flyttar dit ett Triple A-lag."

Så kan man göra,

men då måste man betala förre ägaren

för rättigheterna till territoriet,

och det blev ett stridsäpple

för de ville inte betala Bing

särskilt mycket för rättigheterna.

"Vi har pratat om det här, Bing,

och vi inser att det du har åstadkommit här är rätt fantastiskt.

Så vi tänker göra nåt exempellöst.

Vi tänker betala dig fem gånger mer än det normala beloppet."

Han sa: "Ja, jag förstår det.

Jag fattar. 26 000 dollar. Bra.

Sätt nu en nolla mellan tvåan och sexan."

De sa: "Inte en chans."

Så Bing Russell gick till skiljedomstol.

När Bing begärde 206 000 dollar var förbundets reaktion,

Russell begär 206 000 dollar för förlusten av Portland

det stod i The Sporting News, att det var befängt.

Nånstans hade de skrivit:

"Han måste komma med ett mer rimligt förslag."

PCL om Bings begäran: "Oacceptabelt."

Bing drar PCL inför domstol

Jag sa till Bing:

"Du slåss mot väderkvarnar.

25 000 dollar

är en vedertagen summa för ditt territorium,

och att ta det till skiljedomstol

är helt meningslöst. Du har inte en chans."

Det var skrattretande. Tills de inte skrattade längre.

Jag lovar att vi ska kämpa för de saker jag har talat om:

vinst, egendom, frihet.

Vi lägger oss inte platt inför byråkratisk arrogans eller höga poster.

Jag tänker kämpa.

Om vi vinner eller inte, beror på hur bra advokat jag har.

Jag vill berätta att min advokat är en Portland-advokat, Jack Faust.

Jag har fullt förtroende för honom. Han är bäst av alla.

Men vi tänker kämpa.

Vad han gjorde var att dra baseballförbundet

och de som nu kontrollerar det inför rätta.

Han sa: "Ni fattar inte. Jag lever för baseball.

Jag känner sportens historia.

Jag vet vad som bäst tjänar sporten och det är inte ni."

Mr Jack Faust, ert slutanförande, tack.

DOMARE WILLIAM McALLISTER

Tack, herr domare.

Baseballförbundet har haft svårt för den här mannen.

Men jag vet vilka som inte hade svårt för honom

utan tog honom till sina hjärtan:

baseballfansen i Portland.

Så mycket är klart.

PCL-ligan borde skämmas,

och de vet nog om det.

Tidigare i dag sa PCL att de inte visste mycket

om sportens ställning här i Portland.

Det tror jag inte på.

Jag tror inte att de är okunniga om Mavericks historia.

De vet att de köper en man

som använde fem år av sitt liv till att ta en död baseballstad

och göra sporten så populär

att de nu vill komma tillbaka och ta över stan.

Det vi säljer är Maverick-miraklet.

"RÄTTVIS OCH RIMLIG KOMPENSATION" - THE PORTLAND MAVERICKS -

RESULTATET

Det Jack och Bing lyckades visa inför rätten var

den fantastiska förvandlingen av Portland.

Mavericks liknar inget annat lag.

PUBLIKSIFFROR SENASTE 5 ÅREN

Det var fantastiskt, det som hände

de magiska åren 1973-1977,

och det kommer nog inte att hända igen inom nån sportgren.

Huvuddomare var William McAllister.

Han var överdomare i Oregons högsta domstol.

När skiljedomsförfarandet var klart

kom panelen ut och satte sig framför oss

med helt uttryckslösa ansikten.

Sen gav han sitt beslut.

Förhandlingen fortsätter nu.

Vi är redo att tillkännage vårt beslut.

Denna skiljedomstol utsedd av...

PCL:s advokater var segervissa.

De hade anledning att vara det

med tanke på tidigare skiljedomar inom baseball.

...rättvis och rimlig kompensation

som ska betalas till Portland Mavericks

för rättigheterna till Portlands territorium

av Pacific Coast League...

Baseball följer sina egna lagar,

men Bing Russell vägrade ge sig, helt enkelt.

Skiljenämnden tilldömer härmed Portland Mavericks

som rättvis och rimlig kompensation, 206 000 dollar.

Bing-o! PCL betalar Russell 206 000 dollar

PCL betalar 206 000 dollar för Portland

Pasero: Bings kompensation rättvis

Han förtjänade domslutet, som i princip sa:

"Om ni vill komma och ta

nånting som jag har gjort värdefullt,

så får ni också betala för det."

På det sättet gav han andra chansen att

göra vad han hade gjort,

skapa ett baseballag som var oberoende

och ge spelare chansen att visa att de fortfarande dög

och hade en plats inom sporten,

och kanske hörde hemma högre upp i seriesystemet

snarare än längre ner.

Samtidigt så får

folket i den aktuella staden, oavsett vilken,

ett lag att hålla på,

nåt man kallar sitt eget.

Betalningen för Mavericks territorium

var den största nånsin inom Minor League.

Idag krävs det att alla Minor League-lag

måste vara kopplade till Major League.

Tack vare Mavericks framgångar

finns det nu över 65 oberoende klubbar

som spelar i egna ligor över hela landet.

1978 gjorde Jim Bouton comeback i Major League.

Han är en verklig kämpe, och man måste beundra att

han började om i de lägre divisionerna

och trots sin ålder sa: "Jag ska dit upp igen."

Och där är han nu.

Han slår och missar! Han är utslagen!

Mavericks, ska ni veta, var ett baseballag

JIM BOUTONS RÖST

som jag är stolt över att ha spelat för.

Vår drivkraft var enkel: revansch.

Vi älskade att klå välbetalda, bortskämda ungtuppar

som ägdes av Dodgers eller Phillies.

Blir det nånsin en återföreningsträff för gamla Mavs?

Nej.

Alltför många spelare har vittnesskydd.

Var ni än är, så älskar jag er,

ni beryktade baseballbastarder.

Om man frågar gamla Maverickspelare

så var det nog en av deras livs höjdpunkter.

Nåt som gav dem en andra chans

att faktiskt göra nåt de hade försökt lyckas med hela livet.

Och de gjorde det på sitt eget sätt.

Efter att ha misslyckats bli guvernör

avtjänade Frank 31 månader i Oregons statsfängelse

där han coachade fängelselaget i baseball.

Han äger ännu en bar i Portland

och har nyligen skrivit ännu ett kapitel i sina opublicerade memoarer.

Reggie anmäldes saknad 1984.

Det ryktades att han var informatör åt FBI.

Än i dag vet ingen var han är.

Vid 22 års ålder blev "Yosh"

den förste asiat att bli general manager i amerikansk baseball.

Han stannade i Portland och blev skoladministratör.

Efter tiden i Mavericks blev Larry författare.

Han har skrivit fem romaner

och är den ende spelaren inom Major League

som har nominerats för Pulitzerpriset.

Det var rena lyckokastet

när jag kom på idén med finskuret tuggummi i påse,

i Mavericks avbytarbås.

Vi gjorde den första satsen av det som blev Big League Chew

i Todd Fields kök.

Han kom med flera påsar Red Man

ROB NELSON - UPPFANN MAVERICK-INSPIRERAD BIG LEAGUE CHEW

och vi gjorde om dem, och han hade en sats tuggummi.

Mina föräldrar trodde han var knäpp.

Jag vet att de tyckte det.

Vi hade en otrolig tur.

Första året sålde de tuggummi för 18 miljoner dollar.

BIG LEAGUE CHEW FINSKURET TUGGUMMI

Det blev en kultprodukt.

Time Magazine skrev att det var

en av de tio mest framgångsrika nya produkterna i landet.

KASTAR ÄNNU 40 ÅR GAMMAL

Rätt ofattbart.

När jag tänker på Mavericks

är det inte främst baseball jag tänker på,

utan de där killarna...

Jag tänker på dem.

Att de gav sig hän och hade roligare

än jag nånsin sett vuxna män göra.

Jag minns att jag tänkte:

"Jag hoppas att jag också blir sån som vuxen."

Och det var

den bästa ledstjärna jag kunde få.

De nominerade för bästa film är...

Todd Field, In the Bedroom.

Mitt vuxenblivande skedde hos Mavericks.

Det var det bästa som kunde ha hänt mig.

Jag menar...

Todd regisserade sin första spelfilm 2001.

In The Bedroom nominerades till fem Oscar.

När Mavericks lämnade Portland

var det som om cirkusen lämnade stan för att aldrig återvända.

1978 hade Portland Beavers hälften så många fans som Mavericks.

Organiserad baseball hade återvänt.

För mig var Portland Mavericks...

De var...

Jag kan inte avsluta meningen.

Jag kan inte.

Swannie flyttade till Seattle och öppnade en bar.

Fortfarande vänsterhänt.

Det blir aldrig mer ett lag som Mavericks. Aldrig.

Bryt. Är vi klara då?

Man skapade drömmar där.

Carren blev general manager

för oberoende Boise Athletics.

Hon är nu pastor i Rivergate Community Church i Portland.

Bing var en man som...

som älskade baseball.

Även om man inte gillade baseball kunde han få en att älska det.

Det var fantastiskt att vara hans son, för...

jag hade tusen bröder.

Jag hade tre systrar, men tusen bröder.

Allihop sa till mig, ordagrant:

Kurt blev en av sin generations mest ikoniska skådespelare.

"Du anar inte vad din pappa betydde för mig.

Du har ingen aning, Kurt."

I fem årtionden har hans filmer fängslat publiken.

Efter Mavericks spelade Bing och Kurt

mot varandra i filmen Elvis.

Jag tyckte jag var världens lyckligaste kille som barn.

Rob Nelson ringde mig och sa att Bing var svårt sjuk,

och Lou hade sagt:

"Kom nu om du vill hinna träffa honom."

Jag tvekade inte, och Rob och jag

hoppade i en bil och körde dit från Santa Monica.

När vi kom fram var Bing sängliggande.

Han klev upp och omfamnade oss båda,

och han sa: "Min batboy... Jag har följt din karriär.

Jag är stolt över dig."

Jag minns att jag tänkte att det slog att få en Oscar.

Det var liksom...

Jag älskar de här killarna,

och jag vill tro att det är ömsesidigt.

Vi har haft ett fantastiskt lag.

Så jag vill inte att de spelar nån annanstans.

Det är i Portland vi hör hemma. Det var Portland som gjorde det möjligt,

så jag tänker åka hem och leka med barnbarnen

och satsa på show business igen.

Jag vill tacka er alla,

för att ni har gjort min medelålder eller ålderdom,

eller vad det nu är, väldigt spännande och njutbar.

Bing återvände till Portland

där han spelade i och regisserade en pjäs på stadsteatern.

Senare coachade han sin sonson

och Mavericks bollpojke, Matt Franco, för spel i Major League.

Bing gick bort 2003

men gjorde starkt intryck på dem som kände honom.

Bing Russell ville bara göra två saker i livet: spela baseball och agera.

Nu när Mavericks kontor är stängt

skildrar väggarna i Russells hem Mavericks historia.

Fem år i Portland, men ingen ligatitel.

De flesta Maverickfans anser att hans lag,

det mest framgångsrika Class A-laget nånsin inom baseball,

var bra för Portland.

Det var galet och älskat av fansen

och borde ha ägts av mannen som beskrev sig som

ärlig och rättfram, med dålig smak ibland.